LEEKING SOME LOVE

sneak peek from the shoot for fira autumn’14 - a love story | models are my forever beloved muse & new fave face - bodhi

jag har haft en märklig helg.

en helg som har varat ända till nu.
en som lever vidare i form av ett léende
som liksom inte vill låta sig nötas bort,
verkar bara ta sig allt längre in; djupna de där
smajlgroparna, som storasyster försökte tuta i mig
var en missbildning, när vi var små.
det där fån-léendet på mina läppar, massor av musik,
ett bali som denna gången förblir på huden,
vår och fågelsång i morgonluften och
en evigt bara lavinartad växande passion för mitt arbete;
allt det där bidrar till en känsla i hjärttrakten,
lite som om att risken är att det kanske skulle kunna brista.
av ren & skär lycka och.. uppfyllande.

för det är ju uppfylld jag är.
därav den där känslan igen, av att någon har 
placerat en lyckogranat mellan mina revben. en som
aldrig brisrerar, bara består. trots att den hela tiden 
vidrör mitt hjärta, borde detonera. 

och det ord som ständigt återkommer;

så att jag måste skriva ner det, 

viska det,
säga det högt så många gånger på rad
att det till slut låter som en ramsa?


tack.

det var det. jag ville bara titta in snabbt och läcka lite
av allt det där ljuset, all den där kärleken,
~ & smyg-visa Er lite bilder för hösten.
fast först väntar en vår. en sommar också.
och där göms ytterligare en tacksamhet; för den här sidan året
viskar om så mycket vackert, så många på nytt.
men först, allra först; ska en helg få
dröja sig kvar i mig. kanske ända till nästa.

med ett léende. ett stort ett.
ända in,


h

//

shoot : fira autumn’14 - a love story

models : lina lindholm & christoffer erneholm

make up & hair : jossi madsen

quote i wrote on an old envelope : rumi

the little mayfly is hand painted for me by sara

© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration

// 

 i’ve had a wondrous weekend.
a weekend that has lasted until now.
one that lives on in the form of a smile
that simply refuses to wear off,
just seem to be making its way further in;
deepening those dimples that my big sister tried to
convince me was a deformity, when we were growing up.

that halfwit smile, loads of lovely music,
a bali that this time remains on the skin & in the soul,
spring and birdsong in the morning air and
a forever growing avalanche of passion for my work;
all of that is what contributes to a precordium sensation
a little as if the risk is that it could perhaps rupture.
from pure happiness and.. fulfillment.

because it's fulfilled that i am.
thereof that feeling again; as if someone has
placed a blissfulness-granade between my ribs.
but it never explodes, only consists,
although it continually keeps touching my heart,
ought to detonate. 

and the word that keeps coming to me;
so much so that i have to write it down,
whisper it,
say it out loud so many times
in a row that it eventually sounds like a
chant of some sort ?


thank you.

and that ’s all.
i just wanted to check in quickly
and leak a little of all that light, all that love,
~ & sneak peek show you some pictures of autumn. 
although first awaits a spring. a summer too. 
and right there some additional gratitude lies hidden;
this part of the year whisper about so much beauty, so many anew. 
but first, first of all; a weekend is gonna get to linger
in me even longer. perhaps all the way into the next one.




with a smile. a deep one. 
all the way in, 

h

BEDSIDE STORIES

när jag vaknar är världen vit. den 1a snön kom med natten,

~ & nu blåser den i stora slöjor över fälten utanför.

den har också med sig ett fantastiskt ljus, alldeles för vackert

för att inte försöka fånga i åtminstone enkla vardagsglimtar som såhär.

jag tar tillfället i akt och kryper tillbaka upp i sängen, med brasan

sprakande & debussy spelandes, medan det nu hunnit bli skymning.

tar med mig en kaffe, den mindre datorn & Er, drar upp

mjuka filten runt mig och bara sitter här i sängen och njuter. 

jag laddar över bilderna som just blev, läser Era ord,

~ & svarar Er. egentligen är nog det här inlägget mest till just Er,

tänker jag nu. Ni är helt fantastiska, har jag sagt det?

mailen Ni skickar, kommentarerna Ni lämnar efter Er. 

så mycket godhet, ~ & fina funderingar. tack.

det blir ju något ganska så intimt det här, på ett vis.

kanske extra där jag nu sitter, nästan med känslan av att

ha Er runt mig i sängen. Ni är namn och olika toner, för mig, 

Ni som lämnar ord efter Er; Ni har olika språk

och känsla runt Er allihopa. Ni är diffusa ansikten en

del av Er, bara vackra anonyma skuggor andra.

jag lämnar ut en del här, som var sådant jag förr skrev ner

bara i stängda böcker. en del av de första hade till och med

små lås. nu ser jag ett värde i att dela med mig, för att

Ni gör det värt det varje gång, ~ oftast som allra mest de

gånger jag tvekat längst inför.. publicera. det är en orange

knapp som öppnar dörren till ett hjärta på glänt.   

de växer inte till sig av bara tid såna’ där.. frifågel-hjärtan.

det krävs ärlighet också, mest av allt sorten som går inåt, den tysta.

tack för hur Ni förvaltat sorten som har en röst.

kärlek,

h

 ± 

image n°1 | bed linen : hm home, soul of himla & nicole farhi |

prints of mine for & from the photo art calendar’14 for LW 

image n°2 |  bedside table books, handmade cup & the last of the

ranunculus from the big bouquet in a ’gypsy glamour girls’ bronze jar

image n°3 | selfportrait in love with the light 

image n°4 | one can never have too many books 

image n°5 | vintage urn, scent of paris, my ’rock on, love’

print for LW calendar a year in the life of lovers & warriors etc

when i wake up, the world is all white. the 1st snow was brought

by night, ~ & is now dancing, all large veils over the fields.

it has also brought a stunning light, too beautiful to

not try to catch, at least in simple everyday glimpses like these.

i then take the opportunity to crawl back into bed, with the fireplace

scintillating & debussy playing, as it’s now suddenly dusk.

bring with me a coffee, the smaller computer & You, pull up the

soft blanket around me and just sit here in bed and.. enjoy.

i transfer the photos that just became, here.

i read Your words, ~ & answer You.

really this post is mostly for You, i’m just realizing.

you are absolutely amazing, have i ever told You that?

the emails you send, the comments you leave behind.

so much goodness, ~ & beautiful musings. thank You.

it is something quite intimate, this, in a way.

perhaps especially where i sit now, almost with the feeling of having

You around me in bed. You are names and different tones, to me,

You who leave words behind; You have different languages

and all diverse feel around you, each and every one of You.

You are diffuse faces some of You, just beautiful anonymous shadows others.

i share some things here, things i wrote down only in closed books before.

some of the first ones even had tiny clasps. i now see a big value in sharing,

cause You make it worth it every time, ~ usually the most so at the times

i hesitated the longest.. publish. it is an orange

button that opens the door to a heart ajar.

they don’t grow by just time itself.. free bird-hearts.

it requires honesty too. most of all the kind that goes inward, silently.

thank You for how You treat the kind that has a voice.

x,

h

PLACE TO BE

häromdagen stod jag i köket,
med fönstret öppet mot fågelsång & mjuk junivind. 

vatten från kranen så kall att den immar.

mäter kaffe, mäter kardemumma,

vecklar ut lilla oblekta filtret och
pang 

slår den ner i mig
som en sommarblixt i vidöppet fält.
tacksamheten. 

tårarna rinner sakta, varma

och jag. börjar. skratta. 

mitt i. alldeles för mig själv.

och så måste jag vänta lite med kaffet.

måste gå in i badrummet och se om jag är kvar i..
en bit. 

om jag ser ut som det morgon-trötta yrväder,
jag just anat reflektionen av i köksfönstret.

det känns som att jag skulle kunna ha klyvts på mitten, 

som ett murket träd efter ett åskväder. 

ett som blixten hittat.

jag pratar för mig själv. ja, det måste erkännas. 

mumlar men herregud. och tack. 

tusen tusen tusen tack.
så plötsligt kom det.
så starkt tog det över hela mig. 

jag inser ju att jag kanske är lite galen

som berättar om det för alla möjliga, såhär.

och att det säkert finns de som tycker jag är galen, punkt.

men det spelar mig ingen roll.

jag är jag och jag har så fruktansvärt

mycket jag är tacksam för, nu,

nu när jag kan se klart. 

och det känns så viktigt att säga det också,
berätta det också.

dela även det med Er. 

sedan dess har jag åkt longboard med motor. 
en sån’ som far iväg med ett skutt och i en sån’ jäkla fart

att om man inte böjer på knäna och slappnar av,
- då ligger man med näsan i asfalten. 

jag trillade inte av. jag hade visserligen hjälm
och en stadig arm att hålla i, någon som sprang bredvid.
men jag gjorde det. jag flög fram på min barndoms gator, 

mellan parkerade bilar och blommande syren. 

sedan dess har jag sprungit ut i havet,
med alla kläderna på och kastat mig i. 
till en elvaårings förtjusta skrik och en pappa & morfars
förvånade ansikte ovanför strandrågen. 
för ett barns 

’Du gjorde det, honey!’ 

och för ett barn långt inuti.

för en ny lust att förvåna mig själv. 
för tacksamheten i den till synes enkla,
men så svindlande, insikten av att

jag är här nu.

jag är tillbaka. 

’sedan dess’

har musik till sig också.

och så har det mer kärlek,


h

FLOWER CHILD

tittar in och delar några fler av 

fotografierna för fira spring’13 med Er, 

önskar Er en fin fredag, - & en vacker helg

och säger att
jag råkade radera en drös kommentarer i morse.
f’låt.

hjälper det med lite blommor ? 

tack för att Ni är här.

tack för allt det goda Ni lämnar efter Er,

det betyder enormt mycket för mig.

kärlek,

h

±

shoot : fira s/s’13

model : lina lindholm

hair & make up : belinda stigborn

© hannah lemholt photography

BREAKFAST IN BED

 

jag har hängt fröbollar till fåglarna 

i träden allra närmast muren utanför mitt 

sovrumsfönster. då får jag vakna av

deras frukost-sorl och det måste ju vara

den bästa väckarklockan som finns. 

om möjligt ännu mer här, där det i övrigt

är så tyst att alla de ljud som ändå är, 

tycks genljuda ända in i hjärtat. 

något annat som tar sig in den här gången, 
är, vilket förvånar mig; 
mina fotografier för fira spring’13,
när de kommer helt färska ur tryckpressen; 
ett urval i katalogform med stort format.
vackert papper & generöst mått.
jag bläddrar andäktigt till morgonkaffet.
fotografier; 
my kind of breakfast in bed.

 

tusen tack för alla Era fina ord, 
Era magiska mail. de tar sig också in, 
fyller upp hjärtat med tacksamhet.
tycker så mycket om när Ni 
tänker högt här hos mig.

kärlek, 


h




±


n°1 | fira in print | cup eva bergvall from here | vintage wooden tray from LW
n°2 | selfportrait ’11 | paper pillows and ink hearts 
n°3 | beloved model / muse lina lindholm | necklace ’moon star’
n°4 | necklaces ’flower star’ & ’moon star’
n°5 | ’bianca’ blouse
shoot : fira s/s’13 | hair by belinda stigborn

© hannah lemholt photography

redigeraren & rädd-haren

såhär ser den del av vårt arbetsrum ut

där jag sitter & jobbar. eller såhär såg den ut

12.10 idag efter att jag sorterat lite. 

andra dagar kan den här lilla platsen se helt 

annorlunda ut; med en massa diverse lappar;

fullklottrade med tankar, mått & förvirrade 

små texter, tre urdruckna kaffekoppar,

~ & två vattenglas {jag är urduktig på att 

dricka kaffe. vatten; not so much.}.

just där har jag suttit den mesta delen av 

den här tisdagen; med klart höstljus 

vällande in bakom skärmen, frusna fötter,

~ & bohemia-ljuset brinnande så länge att jag blev yr. 

jag har jobbat med bilder för love warriors och 

så har jag, lite i taget, tagit in Era fullkomligt 

underbara tankar bland kommentarerna

och blivit mer än lovligt bortskämd.

jag försöker hinna svara Er allihopa. 

tack för fina ord om självporträtt..
svarar jag anna,
~ det är ju dock en hel del efterarbete också!
och så väljer man ju de som blev bra,
så kanske en av trettio..
jag ska inte ’göra ner’ mig själv, 
men jag är inte en av de där som fastnar
egentligen direkt, så är det bara..
dock har jag efter lång tid lärt mig att slappna
av när jag gör självporträtt och det är ju lite 
det som det handlar om, om man inte är 
sådär naturligt ’photogenique’ vill säga;
att slappna av.
när någon annan håller i kameran blir jag 
fortfarande superstressad.
axlarna åker upp till öronen & jag är så
rädd att le att jag kniper ihop munnen
till ett streck. och det blir i stort 
sett a l d r i g bra.

och så fortsätter jag hamra ner, svara anna, att

japp, jag tror på att göra det man är rädd 
för, alla gånger ! förutom att hålla i
spindlar. det gör jag bara inte.

varpå känslan av 

’vadå göra det Du är rädd för?’ 

ligger och skaver mot insidan av huden.

’Du lägger ju ut de bilder Du känner Dig nöjd

med, lugn med. Du är verkligen orädd, Du!’ 

och så höjer jag på ögonbrynen, liksom för,

~ & emot mig själv och det, det är mitt tecken.

mitt tecken till mig själv att här, 

här finns något att fundera lite över.

något som Du inte riktigt vill 

kännas vid i Dig själv. 

jäklar. 

det här tål att tänkas på.

så länge klappar jag rädd-haren lugnande 

över pälsen, fiskar upp de bilder som hamnade i 

papperskorgen, ~ & gör mig återigen hudlös.

hellre det än att det skaver inifrån.

det står jag bara inte ut med.  

tack för Er & Era tankar. 

jag tycker att Ni är fantastiska.

det är kanske mig själv jag ska redigera,

~ & refusera lite mindre.  

kärlek,

h

PARIS BLUES

den inre rösten är fortfarande

ganska tyst, men desto mer

tacksam. glad över alla Era 
goa’ gratulationer.

och så tycker jag så mycket 

om Era visa tankar, 

~ & vackra ord. 

tack.

tack till em som påminner

mig om indianernas klokheter;

att kanske behöver jag resa som dem.

långsamt och eftertänksamt. 

så att själen hinner med.

tack till malin som

väcker minnet av den där flickan,

som var jag, som älskade själva 

resan. som åkte tåg till, ~ & i det ena

äventyret efter det andra.

malin som påminner om friheten

i själva resan; i mellanrummet 

mellan här och där.

  

tack till johanna som påminner

om att när det är alldeles 

stilla inuti brukar det bero på

att något växer.
det hade jag alldeles 
glömt bort igen. 

tack till helen som påminner

om att ibland är bara kemin 

inombords annorlunda. 

det är underbart helt enkelt.

tack till Er som påminner

om att vi alla kämpar med 

balansen från och till.

Ni är en underbart brokig

skara med en massa fint

att komma med.
jag har det lyxigt jag! 

 
 



  

i kväll åker vi hem till skrutthuset igen.
jag längtar faktiskt lite.

önskar Er en härlig höstdag

och kärlek,

h




±

{spira autumn’12}
 {modell : lina lindholm}
{make up & hår : jossi madsen}

{© hannah lemholt}