Nana

På svenska har Nana av Emile Zola utkommit 29 gånger. Första gången 1880 då den för övrigt utkom i sitt franska original och senast utgiven 1990. 1907 års utgåva hade dock en annorlunda titel: Kurtisanen : Roman ur den parisiska demimondens lif. Här ses omslaget till 1959 års utgåva, från B. Wahlströms bokförlag i serien: Gyllene Elit-serien.

I kioskdeckarnas värld

"Levethan Security Co hade som huvuduppgift att transportera och övervaka enorma penningsummor, som skickades från en kontinent till en annan...", så lyder början på baksidestexten till boken Den stora dollarkuppen (Wennerbergs förlag, 1960)

"Sällan eller aldrig stod den tuffe Matt Hughes handfallen inför de ofta till synes olösliga problem han fick att brottas med under sin privatdetektiva verksamhet", kan man istället läsa på baksidan av Skräcken från undre världen (Wennerbergs förlag, 1953)

Från Fan till Anna Britta

Boken Svenska ordstäv utkom första gången 1929. Den är skriven av författaren, journalisten och politikern Fredrik Ström, känd för att han var partisekreterare i tre politiska partier: Socialdemokraterna, Socialdemokratiska vänsterpartiet och i Sveriges kommunistiska parti. Ordstäven är ganska kluriga, men ofta helt poänglösa. De är även tämligen barnförbjudna, men framförallt är de omoderna...

Från nattklubbar till varuhus

I kioskdeckarnas värld inträffar det alltid mord på de mest väntade ställen! Ja, jag skrev inte oväntade ställen, utan just väntade ställen... I en kioskdeckare kan nämligen mord och ond bråd död inträffa precis var som helst. Alla plaster är alltså väntade eller till och med förväntade mordplatser! Snygga bokomslag var det också förr.

Nattklubbsmordet av Kjenne Olners utgiven av Dollarböckernas förlags AB i Stockholm, men tryckt i Örebro på fackföreningsägda Tryckeri AB Örebro-Kuriren och året var 1956. Mord i varuhus av Adam Knight och i svensk översättning av G. Jungholm gavs ut i serien Meteor-böckerna av AB Lindqvists förlag i Stockholm. För trycket,  från 1955, svarade AB Tryckcentralen i Borås.

Från gasmask till skyddsmask

Andra världskrigets och för den delen det sk kalla krigets ständiga hot om fientliga attacker med kemiska stridsmedel i form av gas gjorde att olika former av skyddsutrustning utvecklades. Men man blev nog nästan mer skrämd av bilderna av skyddsmaskerna än av hotet om gaskrig.

Båda bilderna är hämtade ur boken Hemskyddet utgiven av Riksluftskyddsförbundet år 1939, vars omslag såg ut så här:

Från 1966 till 1976

Att bära kläder från Mah-Jong var att visa var man hörde hemma politiskt. När jag själv som 11-12 åring fick överta en urvuxen Mah-Jong-jacka i brunt manchestertyg, så var det med blandade känslor. Att ha den på mig till skolan var alldeles otänkbart, jag tror att jag hade den på mig vid sommarstugan när vi eldade ris. Mamma hade gärna kläder från finska Marimekko, men där gick gränsen. Mah-Jong-kläder, hade bara de med runda glasögon och skägg, som tillhörde FNL-rörelsen.

Nu många år senare tycker jag att 1966 och 1967 års kollektioner från Mah-Jong är väldigt snygga och häftiga. Titta här samtliga bilder tagna av Carl Johan De Geer:

Ur boken: Det är rätt att göra uppror: Mah-Jong 1966-1976 av Salka Hallström Bornold, utgiven 2003:

Från lögner till farlighet

Numera är svenska deckare närmast en exportvara, de översätts och filmatiseras. Stieg Larsson blev världsberömd efter sin död för sin Millennium-trilogi om Lisbeth Sallander. Henning Mankells böker om Kurt Wallander har gjort succé. Liza Marklund tillhör världseliten bland deckarförfattare och Sjöwall-Wahlöös karaktärer återkommer ständigt i nya filmer.

Så här har det ju inte alltid varit. Förr ansågs istället deckargenren som s k sämre litteratur. Att bergslagens egen deckardrottning faktisk var filosofie doktor i just litteraturvetenskap kan ju därför tyckas ganska paradoxalt. Jag talar alltså om Dagmar Lange, eller Maria Lang som var hennes pseudonym. Hon debuterade 1949 med boken Mördaren ljuger inte ensam, här omslaget från 1952 års utgåva:

Från 1949 och fram till 1990, året före hennes död, levererade hon minst en bok per år. 1950 års deckare hette Farligt att förtära och omslaget såg ut så här:

Dagmar Lange själv då? Ja trots att hon bodde i Nora så var det få norabor som någonsin såg henne. Förklaringen var ganska enkel, hon arbetade nämligen på nätterna och tillbringade dagarna i sängen, då de flesta andra var vakna och rörde sig ute på stadens gator. Sommaren 1969 lyckades dock tidningen Expressen att få henne på benen under dagtid och tog henne med till Pershyttan straxt utanför Nora för ett reportage som sedan gick att läsa i Söndags-Expressen den 3 augusti 1969:

Om någon tycker sig känna igen platsen där Dagmar Lange sitter, ja då har ni kanske sett filmen Rallybrudar med Eva Röse och Marie Robertson i huvudrollerna. Några av den filmens scener är nämligen inspelade vid Pershyttans hytta:

Från T 24-25 till T 31-32

Med ett belåtet ansikte ses lantbrukaren, iförd hatt och blåbyxor och en rak pipa i mungipan, framföra sin Volvo T24 eller Volvo T25 över åkerns grödor:

Även på nästa omslag är hatten på plats, men här är det trenchcoat som gäller i snålblåsten, men vad gör det när åkern ska plöjas med en Volvo T31 eller Volvo T32:

Båda instruktionsböckerna har tryckåret 1952.

Från 1942 till 1943

När mormor flyttade hemifrån... Kan man säga så? Hon flyttade från en egen bostad till ett s k äldreboende. Visst hon hade flyttat flera gånger tidigare och gjort sig av med olika tillhörigheter. Men den här gången blev det mera.. vad ska man säga? Mera slutgiltigt! Min egen mor som tillhör det rationella släktet, ville slänga bort så mycket som tänkas kan.
Som son till min egen mor, tillhör jag istället släktet som sparar och bevarar så mycket som möjligt.

I en av de säckar med s k sopor som min mor ordnat vid min mormors flytt; och som jag ombads att slänga bort, men som jag tog med hem, hittade jag flera almanackor...

De är ju helt underbara att titta på!!

Först almanackan för 1942:

Och därefter den som avsåg 1943:

Från Silfverhjelm till Hallman

Tyskarna förlorade som väl var det andra världskriget. Bland människor med tekniska ambitioner fortsatte dock det tyska språket att vara "Comme il faut", för att nu prata franska. Min morfar som tagit kurser via Brevskolan och NKI-skolan ville ju helst av allt bli ingenjör. När dåvande Radiotjänst, det som vi numera känner som Sveriges Radio, startade sin kurs i tyska för nybörjare år 1954, så satt morfar framför radiomottagaren för att delta i kursen: Heute bei Beckers, med omslag och illustrationer av Per Silfverhjelm:
I det stora "frihetslandet" i väster besökte illustratören och skribenten Adolf Hallman staden New York. Resultatet lät inte vänta på sig. 1956 gav Bonniers förlag ut Hallmans: New York:

Från 1971 till 1972

Året var? Ja jag vet faktiskt inte riktigt? Statistiska Centralbyrån (SCB) utlokaliserade delar av sin verksamhet till Örebro. Örebro var hårt drabbat av nedläggningarna inom skoindustrin. Det var väl aldrig meningen att skoarbetarna skulle bli statistiker. De inflyttande statistikerna skulle istället bidra genom att betala kommunalskatt.

Men när SCB lokaliserades till Örebro innebar det att Örebro kom att få en enorm dator: 512K i processkapacitet!!! Om SCB:s dator i Örebro och om alla andra statligt administrerade datorer kunde man läsa i de årligen utgivna publikationerna Statliga datorer:

Från Hegland till Stockholm

Inspiration, detta lättflytande begrepp som man sällan lyckas fånga blir ändå som ett fängelse...

Titta på bilden istället: Hegland och året var 1960 och förlaget var Wahlström&Widstrand:

Redan 21 år tidigare kunde Stockholms stad göra lika moderna skrifter (1939):

Från X-böckerna till Manhattan

Jag köper dem gärna, de där gamla kioskdeckarna. Ju äldre dessto bättre... De från sjuttiotalet för de konstlade nakna och vapenfixerade framsidorna och de riktigt gamla för den verkliga konstnärligheten på 1950-talet av Bertil Hegland:

Men Manhattanböckernas konkurrenter var sällan sämre bara annorlunda, som serien X-böckerna från Göteborg:

Från Hagalund till Krämaren

Jag har länge fascinerats av målningarna gjorda av Olle Olsson, ja ni vet han som bodde i Solna eller närmare bestämt i Hagalund, trästadsdelen som revs på 1960-talet för att ge plats åt höghus. Olles hus sparades dock! Igår hittade jag Ulf Lindes och Rein Välmes bok: Olle Olsson Hagalund - kvick kraftkarl i konstnärsidyll. (från 1965):

Den här boken är alltså gjord innan rivningarna i Hagalund så många av de miljöer som återfinns i hans målningar fanns fortfarande i verkligheten. Här en härlig interiörbild från en livsmedelsaffär med Olle i samspråk med handlaren själv och en annan kund med paket under armen. Själv köper Olle några pilsner:

Den här boken får nu pryda sin plats i hyllan bredvid Eric Wennerholms bok Olle Olsson och hans Hagalund.

Mellan 1950 och 1965 gav Svenska Slöjdföreningen ut en årsbok med titeln Kontur. Åren 1961-1965 var den engelskspråkig och hette då: Kontur - Swedish design annual. I den sista årgången hittar man en bild från det då tämligen nybyggda affärs-, kontors- och bostadshuset Krämaren i Örebro. Ett stort garage med både parkeringsplatser och bilförsäljning fanns det i källarplanet och en bensinstation. BP från starten 1963 men de sista åren före stängning Statoil. Namnet på byggnaden uppfattas av många som lite obehagligt (krämare= lite nedsättande synonym för handlare) men det är faktiskt det gamla kvartersnamnet. Att bilden är tagen före högertrafikomläggningen går inte att ta miste på. Jag undrar förövrigt om inte ambulansen som kör norrut är den samma som jag hade med i ett inlägg som jag skrev i maj?

Som alla goda årsböcker så innehöll den här också annonser och på bokens sista uppslag återfinner man den här snygga reklamen för Volvo P 1800 S:

Från Pratt till BP

Som en slags hälsning in i framtiden måste någon ha lagt den 32-sidiga lilla handboken Pratt-service där i trossbottnen av sågspån någon gång runt 1930. Att det skulle vara just jag som hittade den drygt 70 år senare kunde personen förhoppningsvis inte veta... Informationen är intressant: "Ni skall aldrig försumma att byta olja, då Ni kört omkring 200 mil." Eller vad sägs om att bilmärket Minerva, sommartid, kräver en olja med viskositeten 60, medan en Volvo eller Pontiac föredrar 30 på sommaren och 20 på vintern. Vidare får man veta att: "Ni slipper irriterande ljud om Ni smörjer regelbundet. Ni slipper också 90 % av alla reparationer och vad detta betyder i mindre underhållskostnader och längre livslängd för vagnen..." Först allmänna råd om motorskötsel, sedan smörjoljetabeller för bilar, lastbilar, omnibussar, motorcyklar, traktorer och båtmotorer och därtill en praktisk felsökningstabell. Det är innehållet i skriften Pratt-service (utan tryckår):

Från 1932 kommer dock nästa handbok som innehåller faktauppgifter om historia, näringsliv, samhällsservice, sevärdheter, en kartbilaga och en massa trevliga annonser, Örebro län - en handbok:

En av dessa annonser kommer från BP och är en enkel kartskiss över bolagets alla sex bensinstationer i Örebro. Jag får erkänna att det är ganska svårt att lista ut exakt var de olika mackarna låg. Vägen mot Stockholm är markerad så det ser ut som om man skulle åka Engelbrektsgatan (!) ända till Almbyplan och därefter Hjälmarvägen österut.

Om det var en sådan "huvudled" på den tiden, så är det kanske förklaringen till att Hjälmarvägen öster om Ormesta är en betongväg vars skarvar ännu känns genom flera lager av asfalt. Att just Engelbrektsgatan var en huvudgata som ledde trafikanterna från riksväg 6 ser man på den här bilden från omkring 1940, tagen vid Storbron med Centralpalatset i bakgrunden. Katrineholm 80 km står det på skylten som pekar i Engelbrektsgatans riktning österut

Från Slang till Butelj

I april 1975 åkte mamma och jag ner till Örebro och Lindhska bokhandeln för jag ämnade köpa ett exemplar av boken Junior-Lexikon - en svensk uppslagsbok för dig som är ung och vetgirig, den kostade om jag minns rätt: 43,50:- (i dagens penningvärde alltså: 223,10:-) Jag hade målmedvetet sparat länge för att ha råd att köpa den rikligt illustrerade, 270 sidor långa uppslagsboken.

Det är alltså mer än 35 år sedan jag började köpa uppslagsböcker... Numera köper jag ytterst sällan så dyra böcker men jag har inte längre någon aning om hur många lexikon, uppslagsböcker, ordböcker och liknande "uppslagslitteratur" jag har. Det fanns en tid då jag visste var jag hade alla böcker, men nu är det länge sedan jag ens kom ihåg vilka böcker jag har... Mina "Upplagsböcker" har jag däremot medvetet samlat på samma plats, men jag orkar inte räkna dem. Här några exempel, Kris Winthers, Amerikanskt slanglexikon från 1970:

Haldo Gibsons, Svenskt slanglexikon, från 1987:

Sten Wiklands uppslagsbok i två olika upplagor: Vad är vad på butelj och fat, från 1949

och På butelj och fat, från 1967

Den mest svåråtkomliga uppslagsboken är kanske Mankoffs, Lusty Europe - the only all-purpose guide to sex, love and romance, från 1975:

Från Vilgot till Lena

Jag har sett honom, hört honom talat. Han tilltalade inte mig. Han var lång, längre än jag. Kanske en meter och nittio centimeter, i så fall sju centimeter högre än jag. Vad han sa, minns jag inte.

Kryptiskt eller hur, nästan som inledningen i en bok av Per Wahlöö... Nu handlar det dock om Vilgot Sjöman. Hans namn är identiskt med namnet på ett av mina "kramdjur". Det var ingen björn, ingen katt. Han var gjord av tyg och trassel, och såg ut som en sjöman eller sjörövare och mina föräldrar kallade honom "Vilgot Sjöman".
Båda dessa Vilgotar har jag alltså sett! Den riktiga var nyfiken som jag och han erkände det också genom två filmer och en bok med just det namnet, Jag var nyfiken:

Sen var ju Vilgot, eller snarare Lena nyfiken i landets nationalfärger: Nyfiken gul och sen Nyfiken blå. För filmaren och regissören var det mycket besvär och magliggande:

Genom den typiskt svenska nakenheten sålde filmerna som smör:

Från Triptyk till 491

Han skulle ha fyllt 35 år, tre veckor senare men den sista juli 1966 tog han sitt eget liv. Lars Görling. I förordet till boken En lans för godheten, utgiven 1986, skriver Birger Karlsson: "Lars Görlings utopi var godhetens samhälle, ett samhälle dominerat av kärlek mellan människor. (...) Lars Görling var en revoltör som själv aldrig kunde befria sig från en känsla av skuld och ansvar. (...) Han gav upp och gick frivilligt in i den död som samhället dömt honom till."

Mest känd är han väl för romanen 491, från 1962, som låg till grund för Vilgot Sjömans censurerade film med samma namn. Redan året före 491 utgavs romanen Triptyk:

Båda utgivna på Bonniers förlag och med omslag signerade Svenolov Ehrén: