Det var genom Tant Kofta som vi kom till Bolla, eftersom Koftan visat fina garner som hon färgat och gjort muddar, baskrar och axelvärmare m.m. av, med varierande mängd av knappar. Hon skulle delta med försäljning av garner, mönster och annat trevligt. Det lät som en höjdare, så jag anmälde mig.
Det visade sig vara väldigt trevligt med kaffe och smörgås, knappar galore, och trevliga människor. Eftersom jag har ett visst köpmotstånd, så kom jag hem med måttliga mängder knappar och lite garn. Istället för att förköpa mig på knappar, vet jag nu hur jag hittar dit och jag tänker mig att man slinker in på väg hem från jobbet, när man behöver något speciellt.
Knapparna stoppades i små underbara påsar av smörpapper. Troligen sisådär 50 år eller så, eftersom de var avsedda för lösa cigaretter. Jag tror att det är 50 år sedan man kunde köpa cigaretter lösa, men man kunde det när jag började smygröka, när jag var 11 år. "Två lösa Bill" sa man helt tufft i affären och kände sig därmed väldigt vuxen. Herregud! Det var mer än en gång jag kräktes!, men röka skulle jag! Jag slutade emellertid vid 28 års ålder, när man började tala om att rökning kunde vara farligt. Innan diskuterades aldrig det, utan enda anledningen till att inte röka var att man tyckte det luktade eller smakade illa eller att det var för dyrt.