Städerskan från yttre rymden

Jag lägger ut en bild från i söndags. Då hade jag fått nog av jorden och struntade i om växthuset återigen skulle bli pudrat med nya tjocka lager. Med andra ord: städdags.

För att inte få jord i lungorna, ögonen eller håret testade jag att jobba med munskydd (det som jag borde använda när jag blandar betong), cyklop och en gammal duschmössa. Det var varken skönt eller trevligt, men betydligt bättre än det skulle ha varit utan.

Nu är växthuset välskurat och alla växter avjordade. Dessutom har det i veckan börjat gro på åkern, så nu behöver jag nog faktiskt inte städa efter några fler jordstormar den här våren.

Stormbyar fulla av jord

För en vecka sedan tog vi hem våra vita utemöbler som stått hos en målarfirma sedan i höstas. Snövita och fina. Samma dag började bonden med vårbruket på åkern. Sådd och tillplattning. När jag styrde hemåt den dagen låg det som ett stort kakaomoln över åkern.


Sedan dess har det blåst. Och blåst. Och blåst. Jag blir brun under fötterna om jag går ut i vinterträdgården och har fått täcka soffor och soffbord med lakan och filtar. Jag kan inte fatta att det tar sig in där när dörrarna är låsta.


Men jorden tar sig även in i huset. Fönsterbrädorna är täcka med jord och i går när jag putsade skrivbordets glasskiva blev allduken brun. Innan jag gick och lade mig försökte jag tejpa igen vädringsventilen i det rummet. Men det är likadant i alla rum som vetter åt söder. Datorn får jag ställa in i garderoben.


För en stund sedan gick jag ut till växthuset för att vattna. Det var inte skojigt. Mitt nyputsade, välstädade och iordninggjorda växthus.


Hoppas nu bara inte att fröerna bonden har sått är bortblåsta. Just nu önskar jag mig flera regniga och vindstilla dygn så och spirande grödor som binder jorden. Därefter väntar städning. Massor och åter massor av städning …

Isande mardröm

Vaknade vid sextiden i morse och såg att det inte var mer än en grad i växthuset. När jag hade blinkat några gånger såg jag även minustecknet.

1,1 MINUS!

Jag flög upp ur sängen och rusade genom det frusna gräset. Det var 3,5 minus ute och frostvakten hade lagt av någon gång under natten.

VILKEN MARDRÖM!

Sprintade in och drog upp maken ur sängen i hopp om att han skulle ha en byggfläkt på lager.


När jag vaknade nästa gång var det 11 grader i växthuset och allt ser ut att ha klarat sig.


Jag undrar dock hur dahliorna mår under sina filtar. Det skulle ju inte bli mer än någon minusgrad ute. Det fixar de när de är omstoppade. Men jag vet i sjutton om filtarna räckte mot nattens kyla.


Squashen gav definitivt upp när det gnistrande täcket smälte i morgonsolen.


Mrs Australian Pink Rambler njöt av brasvärmen i vinter-
trädgården, men ryste lite lätt varje gång hon tittade ut och såg det isiga växthuset. Hon tycker att saker och ting är lite upp och ner – borde det inte typ vara sommar nu?


Räddast var Tok Frantz som fick hicka i blotta
förskräckelsen där han vaktade sina frusna
skyddslingar från en upphöjd plast i glashuset.

Tack för den här säsongen!

I dag tog jag mig i kragen, tände kaminen och satte igång med beskärning av vindruvan. Så skönt att ha det gjort. Jag befinner mig mitt i en riktigt bra ljudbok – ”Trollsländan” av Michel Bussi, och kände att jobbet gick som en dans medan jag lyssnade.


Det blev en full korg med kortklippta genar.


När jag var färdig kom maken hem och satte igång med den årliga rengöringen.


Det hann bli mörkt innan han var färdig, men i morgon får jag se hur växthuset ser ut när glasrutorna inte är fulla av smuts och fuktig imma.

En dag med icke-väder

För några år sedan intervjuade jag en kvinna som beskrev en sådan här dag som en dag med icke-väder. För henne var det inte särskilt positivt, men jag tycker att det är rätt mysigt. Det har ju inte direkt varit brist på sol den senaste tiden. Dessutom är det fantastiskt varmt och skönt ute samt vindstilla.


Jag har fortfarande pelargoner ute. Några hänger i växthuset där jag har valt att avstå från extravärme. Den på bilden har klarat sig utomhus. Vi hade minusgrader på nätterna under några dygn och så kallt som minus fyra grader. Då svepte jag in pelargonen i frostfiltar. Det var tydligen fullt tillräckligt.


Jag vet inte om jag någonsin har haft så många fina tomater kvar i växthuset. I år har plantorna slingrat sig mellan vinets rankor och klättrat ända upp till nocken. Det är fantastiskt att kunna plocka tomater ovanifrån. Dessutom är de riktigt goda.


Det är inte bara pelargonen som har klarat sig under frostfiltar. Sallaten har också fått ha täcke över sig flera nätter. Den ser hur fin ut som helst, men jag är inte säker på hur den smakar eftersom jag tycker att mina fåglar kan få njuta av den. Och de tycker definitivt att den smakar bra så som de kastar sig över bladen.


Även lök och grönkål mår fint, liksom morötter och rödbetor. Är det förresten någon som vet om gulbetor är svårare att odla än vita och röda betor? Jag har gigantiska knölar av forono, albina vereduna och chioggia, men de gula (touchstone gold) är knappt större än rädisor.


Det är visserligen vackert med alla gula löv som ligger i gräset. Men så här års är det lite torftigt runt huset. Jag saknar alla blommor i rabatter och krukor. Tur att det finns cyklamen och ljuslyktor att placera ut. De livar verkligen upp och får trädgården att kännas mer välkomnande.

En trädgård att andas i

När det är trassligt på jobbet och tankar och stress följer med hem är det skönt att helt kravlöst gå ut i grönskan, upptäcka att mandarinpumpan har börjat ge frukt, rensa undan visset, så ny dill direkt från vipporna och sakta röra sig i takt med det ena djupa andetaget efter det andra.


Sallat sådd i augusti.


Frösådda dahlior. Den röda ska jag definitivt spara knölen till.


Jag hade börjat misströsta om huruvida det skulle bli några söta små mandarinpumpor till halloween. Men nu så ... nu är de på gång.


Hjälp med krukdisken – det är kärlek!


Växthuset fick ett ansiktslyft redan i söndags för snart en vecka sedan. Det var så skönt att riva ner de trista gurkplantorna, klippa bort allt fult på tomaterna, snagga chiliplantorna och dammsuga golvet. Nu vill jag vara där inne igen.

Welcome back to the 80's

Jag har återigen varit sjuk. Den här gången en dunderförkylning som fortfarande hänger med trots att det har gått två veckor sedan den började. Men nu har jag äntligen orkat ägna mig åt trädgården igen. I dag har jag rensat ärt- och bönlandet och sått en andra omgång, rensat alla pallkragar med sparris och gödslat med hönspellets, rensat mellan lavendelplantorna, sått luktärter och klippa bort stora famnar med överblommade aklejor. Och så drog jag med mig maken till dynaffären. Jag skulle så gärna vilja hitta något i vintagestil till växthuset, men i brist på det fick det bli färgglatt. Jag är så nöjd. Det känns lite som en tidsresa tillbaka till 80-talet. Får nog spela 80-talspop resten av sommaren för att riktigt förstärka känslan av att vara tillbaka i grundskolan.

Försummad trädgård

Oj, så länge sedan det var jag grejade i trädgården. I alla fall så där på riktigt.

De senaste veckorna har trädgården varit lika het och torr som en öken. Det har inte gått att greja i solen. Ett och annat ogräs har dragits upp på ställen där skuggan har dröjt sig kvar. I övrigt har inget blivit gjort.

I tisdags kväll när jag gick in i växthuset insåg jag att det höll på att förvandlas till en djungel. Vinrankan sträckte ut sig som en bläckfisk och försökte ta över allt ledigt utrymme. Tomaterna gjorde sitt bästa för att skicka ut enorma sidoskott och gurkorna kröp ihop mot jorden och gömde sin frukt.

I går förmiddag när det ännu var skapligt svalt gick jag dit med sekatör och snören att bina upp plantor med. Det tog sin stund, men när jag var färdig kändes det så trevligt att vi till och med åt middag där inne.

I dag är ökenhettan tillbaka, men om prognosen för nästa vecka stämmer så ska det bli lite svalare, lite molnigare och – hoppas, hoppas, hoppas – kanske en och annan droppe regn.

Nu är det pelargoneras tur

Så där. Nu befinner sig sådderna i värmetunnlarna i växthuset.

Fast bordet i vinterträdgården är inte tomt. Nej, nu tillhör det pelargonerna. Jag planterade om de flesta när jag tog in dem i höstas och i dag har jag klippt ner dem ordentligt. Lite sent kanske, men jag tror ändå att de ska hinna bli riktigt fina tills det är dags för uteliv på riktigt.

Även fuchsiorna har klippts och ställts fram i ljus och värme. Till slut tog jag även itu med dahliaknölarna som jag inte kunde motstå när jag såg att de reades ut för några veckor sedan.

Tror faktiskt att jag har en riktigt god och blommig sommar att se fram emot.

I dag öppnar växthuset

 

Klockan är inte mer än halv elva och jag har redan fått växthuset putsat. Markus skulle ha kommit vid tio, men dök upp en timma tidigare när jag jäste hönökakor och var i full färd med att snurra kardemummabullar iklädd nattlinne. Tur att vi nästan har lärt känna varandra efter alla år han har putsat fönster och växthus hemma hos oss.


Nu ser jag fram emot att flytta in. Det ska bli så skönt att kunna flytta sådderna från hettan i vinterträdgården till växthuset. Nu kanske jag dessutom äntligen kan börja driva mina pelargoner som snart försmäktar i övervintringsboden. Underbart med solig torsdag och att få känna sig full av energi. Jag älskar våren!

Underbar söndag

Vilken fantastisk dag! Eller – helg. Det var varit alldeles underbart skönt trots iskalla nätter. När jag vaknade i morse var det sexton minusgrader ute. Burr! Men mitt på dagen i solen var det fantastiskt skönt i går. Jag bäddade ner mig under filtar och lyssnade på ljudbok och avslutade utedagen med att laga rödbetsbiffar på terrassen. Så härligt!

I dag har det om möjligt varit ännu soligare. Jag parkerade mig i växthuset där det blev ljudbok, lunch, tupplur och fika med maken och mina föräldrar. Jag älskar när våren går långsamt och jag får sitta mot en varm vägg och lyssna till takdropp och ploppande från smältande istappar. Tänk om alla vårar började på det sättet!

Feng shui i trädgården

Rosa himmel och dimskyar. Gick en fantastiskt vacker promenad i gryningen och njöt av känslan av vår. I tisdags morse var det sju minus. I dag har vi haft åtta grader varmt. Det var så skönt att jag blev kvar ute nästan hela förmiddagen. Jag beskar vindruvan i växthuset och dammsög golvet så att utemöblerna kan flytta in. Därefter tog jag itu med ärt- och bönlandet. Jag rev bort allt visst och rensade bort ogräset. Därefter blev det samma sak med sparrislanden. Även de små pallkragarna med smultronplantor fick sig en omgång. Sist av allt drog jag bort de vissnade solrosorna ur rabatten. Vilken skillnad – lite naket, men inte ett dugg risigt och fult. Feng shui i trädgården!

Växthuset är rent

Nu är växthuset rent och fint. Det enda som behöver göras innan den vita sittgruppen flyttar in för vintern är att beskära vindruvan. Jag får göra det någon dag i veckan.

Dessutom är vitlöken Alexandra sådd. Mamma frågade om jorden verkligen var frusen. Och nej, i eftermiddag var den inte det. Det är inte alltid man står böjd över trädgårdslandet när det är näst intill becksvart ute. Efter tips från Anita med bloggen de fyra blomsterhaven passade jag även på att göra fåror så att jag kan så morötter även om jorden fryser.

Toppen! Nu kan vi nog gå i vinteride – maken har ju till och med kört några varv både med trimmern och lövsugen samt bärgat näckrosorna. Tjo fadderittan jullov! (Eller vinterlov eller vad man nu ska kalla det – trädgårdslov, kanske ;)

Sista rycket

Hjärtrud rullar runt i trädgården och klipper gräset innanför snigelstaketet en sista gång för i år medan snöflingor yr i luften. I eftermiddag ska hon göras ren och ställas in i över-
vintringsboden. Maken har klippt bort de sista vin-
druvorna, rivit ner alla löv från rankorna och ställt möblerna på tork i entrén. Nu ska han ge sig på växthuset. Tanken var att det skulle skrubbas nästa helg när det har varit kallt och blivit lite varmare igen. Men det blir visst i dag i stället. Själv funderar jag på om jorden kommer att tina tillräckligt innan det blir vinter på allvar. Jag måste ju få ner de bortglömda vitlöksklyftorna. Än så länge är det bara elefantvitlöken som jordats. För fyra veckor sedan såg trädgården fortfarande somrig ut. Sedan gick allt så fort och nu är det något mellanting mellan höst och vinter. Det var så mycket mer jag skulle göra. Så mycket trädgårdslust som fanns kvar. Nu vill jag bara tänka framåt på juldoft, knäckkok, grankvistar, klappar och vackert gnistrande ljus.

Nystart i växthuset

Jag har känt mig lite less på växthuset de senaste veckorna.
Det känns som om allt förfaller så här i oktober. Tomat-
plantorna börjar se tråkiga ut och gurkorna är inte alls lika fina som de har varit. Eftersom nästan alla tomater ändå är slut drog jag bort samtliga plantor utom den som fortfarande ger frukt.

Jag började på förmiddagen och fick god hjälp av maken när han kom hem från jakten. Lådan där mina vilma-tomater växte har ersatts av potatisen casablanca. Knölarna kom inte ner förrän i mitten av juli, så det är inte dags för skörd riktigt än. Jag såg allt att plantorna har små knölar på cirka tre centimeter.



Jag hade gott om sallatsplantor i mina pallkragar. De är fina, men kommer nog att bli ännu finare nu när de har planterats om inne i växthuset.


Det här är tomaten som fortfarande levererar. Den har ett femtiotal blommor. De kommer förstås inte att hinna utvecklas till mogen frukt, men jag kan ju alltid drömma om en vansinnigt varm och lång höst.

I går hade jag med mig flera kilo vindruvor till jobbet. Det syns inte ens att jag har tagit några. Tror att det blir många leveranser. Eftersom jag gärna vill köra min frukttork på nätterna för värmens skull ska jag nog se till att torka rejält med russin nu när druvorna till slut är mogna.

Reda i gurkdjungeln

Oj, oj, oj, så mycket jag skulle blogga under semestern. Äntligen massor av tid. Trodde jag. Jo, massor av tid, men den tillbringades till stor del på bryggan och med näsan i en bok. Då och då gick jag ett varv i trädgården med vattenkanna eller sekatör för att den skulle fortsätta att se snygg och prydlig ut, men några bilder blev knappt tagna.

Härom kvällen fick jag dock se tecken på spinnkvalster på mina gurkor i växthuset. Usch, fy och blä. Hade absolut ingen lust att ta itu med de små odjuren. I går tog jag dock mig själv i kragen. Samtidigt som jag behandlade plantorna passade jag även på att reda ut revorna och binda upp dem bland druvorna i taket.


Jag tror att jag kommer att ha gurkor länge än, men det gäller nog att jag letar ordentligt nu när de kommer att vara svårare att se mot allt annat grönt. Fast visst är det rätt läckert när man kan sträcka sig upp och knipsa gurkor från taket!?!

Äntligen semster!

Som jag har längtat! I dag är första semestermorgonen. Sååå skönt! Ska nog börja med frukost i växthuset i sällskap av en ny bok. Därefter ska jag nog ta mig an de sex plantorna aloe vera som i snart två år har bott i pyttesmå krukor på den orimligt smala fönsterbrädan på mitt kontor. De ser inte så roliga ut eftersom det är ett rätt mörkt fönster. Fem veckor grönbete i en solig rabatt ska nog dock få fart på dem. Tror faktiskt att det ska få bli både före- och efterbild på dessa. Efter det får det nog bli sol och bad på bryggan en stund, för i morgon ska det regna, blixtra och dundra. I alla fall om man får tro SMHI. Regnet blir trädgården säkert mer än glad för.

Äntligen sugen på trädgård igen!

Jag har inte varit ett dugg sugen på att trädgårdera de senaste veckorna. Lusten bara försvann. Hux flux. Men i går vaknade jag och bestämde mig för att nu ska det ske. Var inte supersugen då heller, men någon gång måste man ju ta tag i växthuset. Det har varit knökfullt av pelargoner och sådder efter den långa kalla perioden. Trots att det känns som sommar nu så är det ju faktiskt bara ett par veckor sedan vi hade minus fyra och en halv grad och snöfall. Fantastiskt nog så var det riktigt roligt. Jag grejade och grejade, fick hjälp av maken och grejade lite till. Är så nöjd och mersugen. Det är nästan så att det spritter i mig efter att få fortsätta med utplanteringar och några sista sådder. Ska bara äta upp frukosten och besöka plantskolan i skogen. Hoppas på att komma hem med tre fina amplar.

Mina luktärter är uppätna!

Så förargligt! I natt har det varit en gnagare (mus? sork?) i växthuset. En gnagare som har krafsat sig ner till luktärtersfröerna och moffat i sig dem. Förstår att det måste ha varit mycket trevligare där inne än ute i minuskylan. Kan riktigt se för mig hur den tuggade i sig godsakerna, rapade och knattade fram till värmefläkten för att ta en tupplur i den härliga fönvinden.