Vår i februari

Vilken härlig dag! Visserligen regnar det då och då, men däremellan skiner solen och det känns som vår i luften. Så underbart!


I morse såg sparrislanden ut som ett stort burr. Nu är alla döda ruskor bortdragna. Började även ansa lite i kryddlandet, trots att jag vet att jag borde behålla det vissna där ett tag till. Ska försöka komma ihåg att täcka med fiberduk som kompensation när vårsolen börjar värma på allvar. Jag har också sått en hel pallkrage full med blå bergvallmo. Lite snö ovanpå fröna vore inte dumt. Kanske borde jag gå ut och skotta över ett lager av det som finns kvar.


Det var nästan så att jag satte igång med tomatsådden och jag råkade visst peta ner frön till Vilma. Men sedan behärskade jag mig och skolade om några chilisar i stället. Det finns ingen anledning att så tomater så här tidigt. Fast jag ska ändå testa att så några småkrukor och ställa dem i växthuset. Har hört rykten om att det ska vara ett utmärkt sätt att så småningom få kraftiga och fina tomatplantor.


Och så tittar jag på fröer, läser träddgårdstidning och njuter av den fina alla hjärtans dag-buketten jag fick av maken i tisdags.

Årets första sparris

Livet har återvänt och det är gott att äta igen. Firar fredag med en första sparrisskörd. Gott!

Nykördade primörer

Det blir en liten lunch i dag eftersom grannen och jag ska på afternoon tea. Men vilken lunch det blir. Jag har skurit vårens första sparris, hittat nypotatis som växte i övervintringsboden utan min vetskap. Där fanns det även dill. Och så spenat och rädisor från drivbänken. Det blir finfina tillbehör till några bitar rökt lax.

Sådd av snittblommor

Sedan jag kom hem har jag haft lite dåligt samvete för alla fröer som ska försås men som jag inte riktigt har hunnit med. Tanken var att de skulle sås så snart jag hade kommit tillbaka från semestern, men det har varit så mycket annat att stå i. I dag tog jag dock tag i saken och nu är fyra pluggboxar fulla av främst blommor som jag ska ha till buketter. Vita och rosa lejongap, sommarslöja, olika luktärter, astrar, zinnior, rosenskära och glansmalva. Dessutom blev det sparris, mandarinpumpa och libbsticka. Är så nöjd över att de står i växthuset och suger vatten i detta nu. Det blir nog en vacker sommar i mina land även i år.

Nyfödd sparris

Den 18 januari smulade jag sönder Rambos torra röda bär och sådde fröerna som trillade ut. Nu har jag små tunna sparrisstrån. Om tre år kan jag börja skörda enstaka sparrisar från de här fröplantorna.

En bra början

Vem vet vad maj bär med sig så här i början av månaden, men det har börjat bra.

I går var jag på marknad med grannen på andra sidan skogen och hennes barn samt bästa vän. En trevlig utflykt som bjöd på såväl solsken som kylig luft och en och annan snöflinga.

Här hemma har flugsnapparen börjat sjunga och jag såg första svalan på valborgsmässoafton. Jag är faktiskt riktigt nöjd med den allt svalare temperaturen – våren har nästan exploderat de senaste dagarna och jag vill dra ut på den skira tiden så länge det bara går. Vår och försommar är det vackraste som finns.

Fast i går kväll kändes det nästan som sommar. Vi grillade karrékotletter som vi åt med dillkokt färskpotatis, ramslökssmör och årets första sparriskok. Så ljuvligt gott att det nog får bli en repris redan i kväll.

Alla goda ting är tre

Jag blir så glad trots att det blåser värre än i går och är iskallt – det går stora vita gäss på sjön och det låter som om jag befinner mig på kalfjället mitt i vintern. Dumt nog tassade jag barfota i gräset till växthuset och har nu fått stoppa in fossingarna under magen på varm liten katt.

Men, det var definitivt värt turen till växthuset.

För det första upptäckte jag att min andra omgång med gurkplantor lever. I går hade de torkat till så pass i kuberna att de låg ner och såg alldeles slaka ut. Bladen hade klistrat ihop sig på ett par. Men i dag ser de nästan lika fina ut som förut och jag lovar att de ska få extra omsorg efter vanvården.

För det andra såg jag att vindruvan Muscat Blue definitivt lever. När jag grävde ner den i växthuset i höstas såg den så eländig ut att jag inte kände något större hopp. Dessutom blev det mögligt på jorden. I går blev jag hoppfull när jag tyckte att jag kanske såg något, men nu är jag säker på att det är gröna knoppar jag ser.

För det tredje så kunde jag inte låta bli att kika i sparrislandet. Trodde verkligen inte att jag skulle få se någonting i dag heller, men två små rosa knoppar har hittat upp. Jag förstår inte hur det har gått till – jag har ju inte ens hjälpt den på traven eftersom det är så tidigt.

Hoppas nu att dagen fortsätter lika bra!

Om sex månader

Om sex månader kan jag börja gå barfota i gräset, peta ner bönorna i jorden, låta nymfkakaduan lufta fjädrarna i uteburen ...

... åka till plantskolan i skogen och köpa amplar blommor som kommit mycket längre än mina egna frösådda ...

... skörda den första sparrisen ...


... plocka vitsippor om våren varit kall och ställa ut dahliakrukorna på tillväxt.

 

Blommig fredag − glädjespridare

Trädgården dräller av glädjespridare. Aklejorna som slår ut i ljusblå buketter och ekorren som kommer för att äta ur sin matare när snön har lagt sig.

Regnvåta tulpaner, katten som lägger sig till rätta på grästaket, grannens ungar som rusar in till oss.

Och klematisen när den äntligen slår ut.

För att inte tala om den första sparrisknoppen.

Humlor som brummar tätt förbi.

Solnedgången över is och snö en stilla vinterdag och värmen som äntligen börjar kännas genom växthusglaset.

Och haren som då och då passar på att stjäla en blomma när den tror att vi inte ser.
 

Första potatisen sista sparrisen

Ett par rejäla laxbitar bakas i ugnen och på plattan puttrar den första hemodlade potatisen tillsammans lika hemodlad dill. Till det blir det en rejäl skörd vit sparris och hollandaisesås. Det ska bli riktigt gott. Och skönt att krypa upp framför teven efter en mulen dag med stormbyar. Fast det har ändå varit rätt gott att pyssla i växthuset till ljudet av en susande kamin.

Grön sparris blir vit

Det bara visslar till så är sparrissäsongen förbi. I går kväll skördade jag en sista omgång grön sparris och klippte ner alla stänglar. Sedan vattnade jag och ställde svarta hinkar över plantorna för en vit skörd. När den är uppäten så är det nog faktiskt dags för midsommar.

Det är mycket nu

Jag hinner ju knappt blogga för allt som ska fixas i trädgården. Men kul är det! I måndags var maken och jag hos grannarna på andra sidan riksvägen. De har ett stort land som jag har spanat in. Maken körde jordfräs och jag planterade potatis. Maken är inte övertygad om att det är någon bra idé, men jag ser det som min kolonilott där jag ska odla potatis, majs och pumpa.

I tisdags fotograferade jag sparris till ett sparrisjobb som ska gå i tidningen nästa torsdag. Så rolig! Och det var inte fel att behöva äta upp det jag gjorde med sparrisen efter att den hade fotograferats.

I går tillbringade jag så mycket tid i trädgården att jag fantiserade om morfin när jag väl kröp till sängs. I morse hade Assistanskåren gärna fått lyfta upp mig ur sängen. Gymmet behövs inte så här års! Alla tomater har gåtts igenom ordentligt och stöden är äntligen ditsatta. Växthuset städades på nytt och allt som gick bars ut. Utomhustomater bars till rätt ställe, ärter planterades ut och alla dahlior. Var dessutom en sväng hos en annan granne och grävde upp alla löjtnantshjärtan som envist försöker sprida sig i hennes rabatt. Här ska de få växa till en egen rabatt. Grävde upp drygt 20 plantor och hoppas att de ska växa till en tät och låg häck.

I eftermiddag har jag skrivit texten till sparrisreportaget och i kväll lär det bli bära av. Temperaturen ska tydligen ner till två plusgrader, så det kommer att bli tjocka lager med filtar och frostväv över dahliorna och pelargonerna som inte går att flytta. Hoppas verkligen att det har blivit en bugg hos SMHI och att temperaturen i stället börjar stiga!

Så frestad

Är det bara jag som har haft en urusel sparrissäsong? Jag har skördat några omgångar med sparris, men det har definitivt inte varit några mänger och jag känner mig långt ifrån färdigäten. Vill ha mer hemodlad sparris NU. Med tanke på det kyliga vädret, så tror jag nästan att jag tänker förlänga sparrissäsongen en vecka. Eller kanske till och med två.

Riktiga tunnisar

Jag är så glad – mina sparrisfröer har äntligen grott. Jag tror att det var på Sabinas blogg ”Trädgården i fokus” som jag såg små sparrisstrån sticka upp ur krukor och kom på att jag har en påse med frö som legat alldeles för länge. Fantasy F1 heter sorten. Det var rätt länge sedan de ”gick ut”, men jag testade i alla fall. Fler veckor gick utan att det hände något med sådden. Som tur var slängde jag den inte, utan ställde den mitt i havet med sådder. Sedan glömde jag bort den. Omärkt var den dessutom, så när det plötsligt började växa i krukan förstod jag först inte vad det var.

Sparris till middag

Jag tycker att det går trögt med sparrisen i år. Men så är ju värmen rätt trög den också. Hittills har jag endast kunnat plocka enstaka sparrisstänglar och de har genast försvunnit in i munnen – tycker ju att rå sparris är väldigt gott. I dag har jag dock äntligen kunnat plocka en liten bukett som känns stor nog att koka till middag. Lax, amandinepotatis och hollandaisesås står på menyn – godare ”tilltugg” till sparris finns inte, tycker jag.

Första sparrisknoppen

Innan jag gick in i går tittade jag till mina odlingsklockor, och trots kylan så har en första sparrisknopp tittat upp ur jorden. Så härligt! Och så gott det ska bli. Borde vänta på att fler ska visa sig, men jag kommer nog inte att kunna hålla mig.

Fusk med sparris

Jag längtar mig tokig efter att få se den första lilla sparrisknoppen sticka upp ur jorden! Det här är säkert fusk, men det struntar jag i. Kanske är det inte heller jättebra för plantorna, men det tänker jag inte bry mig om. Se så, ni har fått er kuvös nu — sätt igång och väx!!!

Ur led är tiden

I dag har jag sett den allra första liljebaggen i trädgården. Baggen, som inte ens försökte falla till marken med magen upp, finns inte mer. Har varit runt och kikat på samtliga liljor, men det verkade bara vara en enda. Nu lär det blir liljebaggekontroll varje dag!

I förmiddags hade jag dessutom hjälp när jag rensade ogräs i sparrislanden. Snutten började i ena änden och jag i den andra. Trevligt med en trädgårdsassistent. Han kommer åt på ställen där det är för trångt för både gräsklippare och trimmer.

Och så har jag njutit av min amaryllis "Evergreen". Lite fel tid på året kanske, men jag säger inte nej tack till en julblomma mitt i sommaren. I synnerhet inte en grön sådan.

Vårens höjdpunkt

Ord behövs inte för något sådant här. Bara smaklökar och livsnjuteri!

Mer sparris, tack!

I går tog jag äntligen itu med sparrisodlingen. Lyckades få maken att hämta ett lass från grannens hästar och myllade sedan ner den välbrunna dyngan kring plantorna. Ska bli roligt att se om nästa års skörd blir större än den i våras. Då skördade vi för första gången och den skörden var mer än okej. Men mycket vill som bekant ha mer. I alla fall när det gäller något så underbart som sparris.