Sista rycket

Hjärtrud rullar runt i trädgården och klipper gräset innanför snigelstaketet en sista gång för i år medan snöflingor yr i luften. I eftermiddag ska hon göras ren och ställas in i över-
vintringsboden. Maken har klippt bort de sista vin-
druvorna, rivit ner alla löv från rankorna och ställt möblerna på tork i entrén. Nu ska han ge sig på växthuset. Tanken var att det skulle skrubbas nästa helg när det har varit kallt och blivit lite varmare igen. Men det blir visst i dag i stället. Själv funderar jag på om jorden kommer att tina tillräckligt innan det blir vinter på allvar. Jag måste ju få ner de bortglömda vitlöksklyftorna. Än så länge är det bara elefantvitlöken som jordats. För fyra veckor sedan såg trädgården fortfarande somrig ut. Sedan gick allt så fort och nu är det något mellanting mellan höst och vinter. Det var så mycket mer jag skulle göra. Så mycket trädgårdslust som fanns kvar. Nu vill jag bara tänka framåt på juldoft, knäckkok, grankvistar, klappar och vackert gnistrande ljus.

Finaste gräsmattan

Gräset i trädgården är vansinnigt långt. Det är nästan så att jag får en känsla av ”övergivet” när jag ser den gröna, överväxta mattan. Vi hade tänkt vänta med gräsklippning tills de kalla nätterna är över, men de bara fortsätter och fortsätter. Varje morgon när jag vaknar är det vitt på taken och is på näckrostunnan. Nu får gräsmattesäsongen börja oavsett om det är kallt eller inte.

I söndags handlade jag upp min sista present som jag fick när jag slutade på tidningen för ett och ett halvt år sedan – ett presentkort som räckte till en stor spridarvagn och 40 liter hönsskit. Vi har aldrig tidigare varit intresserade av att gödsla gräsmattan, men nu när vi inte behöver klippa själva och inte är ”rädda” för gräs som tokväxer har vi tänkt om. Här ska gräset växa, skrämma maskrosor och mossa all världens väg och bli riktigt grönt och fint. Hörde Bosse Rappne prata gräs häromdagen och har nu förstått att gräset inte ska klippas för kort. Hjärtrud (alltså robotklipparen) har varit inställd på fyra centimeter, men det är nu ändrat till sex centimeter. Känns som om det är extra viktigt nu med tanke på de minst sagt bistra morgontimmarna.

Nej, nu har jag inte tid att sitta här och skriva. Måste tillbaka ut till vinterträdgården och titta på när gräsmattan förvandlas från vildvuxen till förhoppningsvis någorlunda trimmad.

En solig höstdag

Så härligt med solsken! Strunt i att det blåser friskt – det är så underbart att vara ute i det strålande ljuset. Nu är alla växter som ska övervintras instoppade i boden. Växthuset är tomt så när som på ett bord och en stol. Jag väntar på att vinrankan ska fälla sina löv så att vi kan beskära den och rengöra glasväggarna.

Boden är inställd på minimum fyra grader och åtta lysrör ska hålla växterna pigga och glada under de mörka månaderna. Jag har till och med lyckats skapa plats för robotklipparen Hjärtrud under ett av blomborden.

Passade också på att krava en pumpa att lysa upp mörkret med nu när Halloween står för dörren – fast spökena och gastarna ringde på och länsade godisskålen redan i går kväll. Här ska det bli försommarmat till kvällen – sparrisrisotto med räkor och körsbärstomater, oregano och citrontimjan. Det känns skönt efter en dag med massor av frisk luft och som sagt … SOLSKEN!

Hjärtrud får stanna

En sommar fladdrar förbi så väldigt snabbt. Likaså min fem månader långa period som testpilot för Husqvarnas robotklippare 420. Eller Hjärtrud som hon numera kallas av åtminstone mig. Jag är jättenöjd, så hon får stanna. Hon är visserligen inte ett dugg bra på det där med smala passager, vilket hon skulle vara särskilt anpassad för. Men hon klipper gräset tyst och snällt varje dag och det är alldeles alldeles underbart! Här kommer alla klipp från testperioden.

Avsnitt 1
Avsnitt 2
Avsnitt 3
Avsnitt 4
Avsnitt 5
Avsnitt 6
Avsnitt 7
Avsnitt 8
Avsnitt 9
Avsnitt 10

Det är inte alls dumt med en gräsrobot

Nu har jag varit testpilot för Husqvarna Automower i en och en halv månad. Jag ångrar inte för en sekund att jag hoppade på den här möjligheten.

Klipp #5



Det är så skönt med en gräsmatta som hela tiden är välklippt. I synnerhet nu när den börjar växa till sig efter torra maj och juni. Det är till och med så att maken börjar prata om att gödsla gräsmattan lite – det har han aldrig varit intresserad av tidigare. En gödslad gräsmattan kan ju innebära gräs som växer snabbare och mer klippning. Vi får se hur det blir.

Klipp #4

Allt är dock inte som förväntat. Husqvarna menar att det här ska vara en klippare som klarar smala passager. Jag har upptäckt att firman som installerade automowern har uteslutit remsan mellan växthuset och sparrislanden. Jag frågade om det häromdagen och fick till svar att klipparen inte skulle klara den biten. Lite trist. Det är trots allt en rätt bred remsa med gräs och den måste vi klippa för hand.

Klipp #3

Dessutom saknar jag doften av nyklippt gräs. Det är så ljuvligt när maken klipper och den där gröna klorofylldoften letar sig in i huset. Tur att grannen fortfarande klipper med ”vanlig” gräsklippare.

Men som sagt, framför allt är det positivt. Automowern sköter sig själv och hörs nästan inte alls. Vi ser den jobba på morgonen innan vi går till jobbet, men när vi kommer hem sover den i sin laddstation i väntan på nästa dags klippning. Den håller snyggt och ger oss mer tid till annat.

Roboten dyker ner i diket

Vår lilla robot tuffar på, men stöter allt oftare på hinder den inte riktigt bemästrar. Nästan varje dag hittar jag den med nosen ner i diket. Misstänker starkt att de som lade ut kabeln lade den lite för nära kanten.

 

Testpilot för Husqvarna Automower

I dag har det verkligen varit spännande här hemma. Jag har blivit utvald till testpilot av Husqvarnas Automower 420 och på förmiddagen var Simon och Marcus här för att lägga ner kabel i gräsmattan. Gissa om jag är längtar efter att få se den lilla roboten vanka omkring på gräsmattan och tugga grönt.