Rea på Garden Girl

Jag är inte en person som gillar att gå i affärer. Ibland försöker jag förmå mig själv att stanna till någonstans på vägen hem från jobbet, men det är sällan jag lyckas trampa på bromsen och verkligen göra slag i saken. För att det ska hända måste jag verkligen vilja ha något.

Men i går kväll såg jag att en före detta kollega skrev på Facebook att Garden Girls produkter just nu finns på ÖoB. Jag hörde talas om deras konkurs för bara ett par veckor sedan och blev så besviken. Jag gillar ju deras grejer. Vid halv tio satte jag mig i bilen och rattade in till stan. Jag satt utanför butiksdörrarna och skuttade ut ur bilen så fort jag såg tjejen som skulle öppna för dagen.

Så besviken jag blev när hon sa att de just nu byggde om i butiken och inte skulle plocka fram sakerna förrän vecka tio. Min underläpp började inte darra, men hon måste ha sett mina stora ögon à la hundvalp som inte får sitt utlovade godis. I alla fall sa hon att jag kunde titta runt lite i butiken, så skulle hon strax leta upp mig.

Ett par minuter senare dök hon upp och tog mig med ut på lagret. Där fick jag stanna så länge jag ville och i lugn och ro på igenom varendaste kartong. Och det gjorde jag. När jag väl hemkommen fick syn på mig själv i badrumsspegeln så såg jag verkligen ut som en oerhört nöjd groda. Jag visste inte att mina mungipor kunde sträcka sig så brett isär.

Tjohoo! Jag har presenter till trädgårdskompisar och grejer till trädgården för flera år framöver. Allt utom jackan och fleecetröjan kostade 29 kronor. Jackan och fleecetröjan gav jag 90 kronor styck för.

Det är nästan så att jag tror att det både är julafton och alla hjärtans dag på en och samma gång.

Min fina lilla spade

 

Jag är så nöjd med min nya spade! Det började med att Inga i receptionen läste ett test om extra små spadar. Både hon och jag tycker att det är för tungt att gräva med vanlig spade i trädgården. Vi skyfflar helt enkelt upp mer än vi orkar och blir snabbt väldigt trötta. Tyvärr var det svårt att hitta någon som sålde spaden som vi hade spanat in.

Men så var min mamma på höstsemester och köpte en spade på ett ställe hon passerade på vägen hem. Hon var jättenöjd när hon visade mig sin nya fina lilla spade. En före detta kollega som passerar affären varje dag när hon pendlar lovade att köpa en spade var till mig och Inga och för tre veckor sedan hade vi varsin.

Vi är båda supernöjda. Skaftet är långt och själva spaden är jätteliten. Den går finfint att gräva med och vi blir inte ett dugg trötta.


***

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Vackert i advent”.

Tantpall och hallonplock

Mamma fick en tantpall att ha i trädgården när hon fyllde pensionär i höstas. Jag provsatt och ångrade genast att jag inte hade beställt en till mig själv också. Men för en månad sedan hittade jag en alldeles egen på rea och är så nöjd. Jag har aldrig varit någon bärplockare, men när jag får sitta bekvämt så är det faktiskt lite trevligt att plocka skogshallon i dungen. Vilken tur att jag har fyllt tant så att jag också får ha pall!

Bästa arbetshandskarna

Förr klarade jag inte av att ha arbetshandskar på mig. Fy, så obehagligt jag tyckte att det var. Och händerna kändes alltid klumpiga. Men sedan jag för ett par år sedan hittade de här i en affär med arbetskläder för byggjobbare, så älskar jag arbetshandskar. De här är nog mina bästa vänner i trädgården. De sitter som ett andra skinn och sabbar inte fingerkänslan det allra minsta. Superbra helt enkelt!

Inte bara till lökarna

Jag älskar mitt lökjärn! Förra året längtade jag efter ett lökjärn, trots att jag inte riktigt förstod hur det skulle användas. Frågade på flera plantskolor, men köpte aldrig något eftersom personalen inte heller visste hur lökjärnen ska hanteras.

Nu har jag äntligen varit på en plantskolan med personal som vet vad lökjärn är till för. Det ska utvidgas, borras ner i jorden, ”stängas” och sedan dras upp med jord inuti. Vilka perfekta hål det blir! Alldeles lagom stora för krukorna jag gör av tidningspapper. Det blir perfekt i vår när mina förkultiverade sådder ska stoppas ner i landet. Bara att löka ett hål och stoppa ner.

Billigt och bra

Det märks att det går mode i trädgård och odling. Inte minst på vad saker och ting kostar.

Själv är jag väldigt stolt över min verktygslåda. Den är inte det minsta trendig och inte ens tänkt till trädgårdsarbete. Hittade den en bygghandel. Tror att jag gav 25 kronor.

Samma sak med den gula plattan med handtag längst bak i lådan. Jag använder den till att platta till jorden innan jag sår. Just den här är egentligen tänkt till murare och kostade knappt någonting. Samma redskap finns att köpa i trä, handgjord för trädgårsälskare. Fast då är den läskigt dyr.

Det bästa med min jordplattare är att den går att stoppa i en balja med såpvatten när den blivit för skitig.

Bästa mässfyndet

Kunde inte låta bli att handla lite på mässan. När jag kom hem var jag så slut att påsarna blev stående, men nu på förmiddagen har jag packat upp.

Bästa fyndet är den lilla strilen som skruvas fast på en petflaska. Vattnet landar så mjukt att den borde fungera även till riktigt små och ömtåliga plantor.

Har sett den i tidningar, men inte lyckats hitta till försäljning. Gissar att den är lätta att tappa bort, så det blev tre stycken för säkerhets skull.

Äntligen premiär

I dag blev det premiär för planteringsbordet som Klas har snickrat. Har stått ute i växthuset och sått fröer halva dagen. Så skönt i solen.

Kommer antaligen att bo här ute nu. I alla fall när solen ligger på. Verkligen bästa namnsdagspresenten någonsin!!! Tack Klas!

Nu längtar jag verkligen!

I eftermiddags fick jag se planteringsbordet. Jag hade föreställt mig det i fantasin, men inte ens där var det så likt ritningen som det Klas har gjort. Tänk när det står där i växthuset – fullt med jord, fröer och små krukor.

Nu ska sex små metallpytsar sänkas ner i den övre skivan och en stång att hänga grejer på skruvas dit. Några krokar på sidorna blir det också.

Fast igen ho. Jag gillar skivan som den är – känns nästan som helgerån att såga hål i den.

Så spännande!

I dag ska jag få se planteringsbänken. Den är inte klar än, men i går skaffade vi de sista sakerna som behövs för att få den färdig. Åh, tänkt när jag får stå där ute i växthuset och känna vårsolen värma genom glaset. Kan knappt bärga mig!

Hur ska jag göra?

Står i valet och kvalet. Det går framåt med planteringsbordet. Bänkskivan är ihoplimmad och hela nedre delen klar. Nu måste jag bestämma mig.

Ska jag, eller ska jag inte, ha en ho i bänkskivan? Kom på häromdagen att det kanske är opraktiskt. Att det kanske är skönare med en stor arbetsyta utan nedsänkning. Hm …

Någon som har något smart argument för eller emot? Eller förslag på något smart alternativ.

På G

I går tittade maken på ritningen till planteringsbordet. I dag kom virket hem. Lärk som ska tåla att stå ute i både vått och torrt. Spännande!!

Home made

I somras fick maken syn på en helt underbar arbetsbänk på Ikea. ”Den här skulle du ha som planteringsbord”, sa han. Två sekunder senare kom han på att materialet nog inte var så väderbeständigt. Besvikelse, besvikelse. Som att stjäla smågodis från en treåring!

Jag minns inte om förslaget var helt och hållet hans, men innan vi kom ut på parkeringen hade han lovat att bygga ett planteringsbord åt mig. Som namnsdagspresent.

Min namnsdag var den 31 juli – heter Helene i andranamn, men något planteringsbord har ännu inte byggts. Men om ett par månader ska det börja planteras och då är det tänkt att bänken ska vara färdig. Misstänker att maken börjar få lite småkalla fötter, eftersom jag ägnar tiden fram till byggstarten åt att googla ”planteringsbord” och ”potting bench”. Har plockat lite här och lite där och kokat ihop mitt eget.

I dag har jag gjort mitt livs första ritning. Kan redan se hur jag står där i växthuset och skvätter jord i värmen från vårsolen medan yrvakna små bin surrar in och ut genom vädringsluckorna.

Från tidning till kruka

För ett halvår sedan hade jag aldrig sett en krukmakare. Men så fick jag se den lilla tingesten på en kollegas skrivbord och ville genast ha en egen – trots att jag egentligen inte trodde att krukorna skulle bli speciellt bra.

Nu har jag köpt en krukmakare och använder den hela tiden. Det är definitivt ajöss med de små miniväxthusen jag hittills har sått i. I stället snurrar jag lite tidningspapper runt krukmakaren, vrider till och så vips – en färdig kruka.
Det allra bästa är att de små plantorna som tittar upp ur jorden inte skadas när jag planterar om dem i större krukor eller sätter dem i trädgårdslandet, eftersom jag gräver ner både kruka och sådd. Rötterna har inga problem med att leta sig ut och tidningspappret bryts ner efter en tid i jorden.