En pigg pelargon

Jag har smugit igång med omplanteringen av pelargoner. De står ju ändå under lysrör och svalt. Och jag gör det hellre nu när jag har lust än senare när jag kanske inte känner för det eller har sämre med tid. Den här kan jag dock inte förmå mig att plantera om. Den är ju så fin som den är just nu. I stället för att bli nedklippt, fick den följa med in och står i sovrumsfönstret som vetter mot söder och där det är betydligt svalare än i resten av huset. Irriterande nog kan jag inte hitta etiketten med namnet. Allt jag tror mig veta är att jag har köpt den hos Sune Trygg.

 ***

Tjohoo! Jag hittade namnet i min odlingsbok som jag av någon anledning inte lyckades hitta i går – den stod precis där den skulle bland odlingsböcker och fröpärmar. I går tog jag bort den yttre raden två gånger och kikade, utan att hitta boken. Men nu så – den hade åkt en aning längre in än de andra ... Så nu vet jag – det är Dolly Vardon Pink :D

Isande mardröm

Vaknade vid sextiden i morse och såg att det inte var mer än en grad i växthuset. När jag hade blinkat några gånger såg jag även minustecknet.

1,1 MINUS!

Jag flög upp ur sängen och rusade genom det frusna gräset. Det var 3,5 minus ute och frostvakten hade lagt av någon gång under natten.

VILKEN MARDRÖM!

Sprintade in och drog upp maken ur sängen i hopp om att han skulle ha en byggfläkt på lager.


När jag vaknade nästa gång var det 11 grader i växthuset och allt ser ut att ha klarat sig.


Jag undrar dock hur dahliorna mår under sina filtar. Det skulle ju inte bli mer än någon minusgrad ute. Det fixar de när de är omstoppade. Men jag vet i sjutton om filtarna räckte mot nattens kyla.


Squashen gav definitivt upp när det gnistrande täcket smälte i morgonsolen.


Mrs Australian Pink Rambler njöt av brasvärmen i vinter-
trädgården, men ryste lite lätt varje gång hon tittade ut och såg det isiga växthuset. Hon tycker att saker och ting är lite upp och ner – borde det inte typ vara sommar nu?


Räddast var Tok Frantz som fick hicka i blotta
förskräckelsen där han vaktade sina frusna
skyddslingar från en upphöjd plast i glashuset.

Iskall morgon

Fy, vad det är kallt! I söndags kväll fick jag en känsla efter att jag hade krupit ner i sängen. Tassade ut i nattlinnet och flyttade känsliga växter från växthus till vinterträdgård. Vilken tur! Det var sex minusgrader när jag åkte till jobbet på måndagsmorgonen. I natt har det nog varit ännu kallare. Vindrutan ser i alla fall inte rolig ut. Skönt att jag är ledig och slipper skrapa den :)


Tur att solen värmer ordentligt redan så här på morgonen. Jag har varit i växthuset och tittat till min sallat och den ser helt opåverkad ut.


Jag bara måste få visa en bild från i tisdags kväll. Jag hade just kommit hem från bokbussen och skulle sätta mig att äta tillsammans med maken är jag upptäckte att himlen var onaturligt rosa. Jag rusade ut i trädgården för att se bättre och upptäckte en pelare i ännu intensivare rosa mitt i. Jag tvekade. Stå kvar och njuta eller rusa in efter kameran? Jag sprintade. Det var inte fullt lika rosa på himlen när jag kom tillbaka, men häftigt ändå.


I dag hade jag tänkt plantera ut jordgubbsplantorna som kom från Klostra i går. Mara de bois heter sorten och ska vara fantastisk. Men just nu är det ju inte ens att tänka på att gräva. Det kanske är bättre att låta jordgubbarna bo i växthuset tills kylan försvinner för den här gången. Jag ska i alla fall packa upp lådan. Om jag minns rätt så innehåller den även dahliaknölar och ett antal plantor citronverbena.


Dessutom ska jag så indisk spikklubba. Upptäckte sådana längs vägen mellan Ranthambore och Jaipur och läste senare att det är en annan sort än den vi har. En sort som ska dofta fantastiskt (datura metel). Jag köpte en påse med några få fröer när jag kom hem. Inte ett endaste har grott. Nu har jag köpte en rejäl påse. Något ska väl ändå gå att locka upp ur jorden. Vill väldigt gärna ha stora krukor med dessa vita skönheter i sommar.


Och så en lycklig nyhet. I måndags skrev jag på ett nytt bokkontrakt. Precis som med Spökkullen är det en kapitelbok för bokslukaråldern – cirka 9-12 år. Fast den är gången är det en riktigt läskig bok, mer rys än mysrys. Dimhäxan heter den. Det känns så spännande.

Sista vinterdagen

Nu är det verkligen hög tid att göra inlägg om det ska bli något alls den här månaden ;) (Jag har tillbringat halva februari i Indien. Mer om det i ett senare inlägg.)


I dag har jag varit ledig och tagit det lugnt hemma. Jag fick luftrörskatarr på semestern och är fortfarande lite krasslig. Kan meddela att det var ljuvligt att njuta av värmen, öppna dörrarna för att det inte skulle bli för varmt, lyssna till vårfåglarnas kvitter som blandades med rasslandet från fjolårets torra löv som då och då virvlade runt på terrassen. I morgon är det vår :D


Tiny Tim, sådd den 20 december, blommar.


Jag är ovanligt nöjd med övervintringen av pelargoner och tror inte att jag behöver göra mycket mer än att börja gödsla och ställe ut dem lite längre fram. Den här ampeln flyttade jag från övervintringsboden för några dagar sedan. Nu är det bara att vänta på knoppar och blom.

Luktärten växer fint. Också den sådd den 20 december.

En dag med icke-väder

För några år sedan intervjuade jag en kvinna som beskrev en sådan här dag som en dag med icke-väder. För henne var det inte särskilt positivt, men jag tycker att det är rätt mysigt. Det har ju inte direkt varit brist på sol den senaste tiden. Dessutom är det fantastiskt varmt och skönt ute samt vindstilla.


Jag har fortfarande pelargoner ute. Några hänger i växthuset där jag har valt att avstå från extravärme. Den på bilden har klarat sig utomhus. Vi hade minusgrader på nätterna under några dygn och så kallt som minus fyra grader. Då svepte jag in pelargonen i frostfiltar. Det var tydligen fullt tillräckligt.


Jag vet inte om jag någonsin har haft så många fina tomater kvar i växthuset. I år har plantorna slingrat sig mellan vinets rankor och klättrat ända upp till nocken. Det är fantastiskt att kunna plocka tomater ovanifrån. Dessutom är de riktigt goda.


Det är inte bara pelargonen som har klarat sig under frostfiltar. Sallaten har också fått ha täcke över sig flera nätter. Den ser hur fin ut som helst, men jag är inte säker på hur den smakar eftersom jag tycker att mina fåglar kan få njuta av den. Och de tycker definitivt att den smakar bra så som de kastar sig över bladen.


Även lök och grönkål mår fint, liksom morötter och rödbetor. Är det förresten någon som vet om gulbetor är svårare att odla än vita och röda betor? Jag har gigantiska knölar av forono, albina vereduna och chioggia, men de gula (touchstone gold) är knappt större än rädisor.


Det är visserligen vackert med alla gula löv som ligger i gräset. Men så här års är det lite torftigt runt huset. Jag saknar alla blommor i rabatter och krukor. Tur att det finns cyklamen och ljuslyktor att placera ut. De livar verkligen upp och får trädgården att kännas mer välkomnande.

Härlig höst

Så härligt det har varit på sistone! Årets brittsommar var verkligen fantastisk och så välbehövlig. Jag gjorde knappt någonting förutom att sitta och läsa i ett soligt hörn.

Jag kan varmt rekommendera "Vild eld" av Ann Cleeves. Jag är väldigt förtjust i hennes böcker om kriminalarna Jimmy Perez på Shetland och Vera Stanhope vid Northumberland & City Police. "Vild eld" är tyvärr den sista hon tänker skriva om Shetland. Jag hoppas innerligt att hon kommer att fortsätta serien om Vera och att Ann Cleeves inte planerar att gå i pension. Det sistnämnda skulle jag ha lite svårt att acceptera ;)


I sommar har jag flera gånger sagt att det med tanke på hur det har varit måste komma vitsippor i oktober. Några vitsippor har jag förstås inte sett, men jag har i alla fall en vit packsippa som blommar i trädgården.


Den asiatiska kålen växer fint och är betydligt större än på den här bilden som nog är ett par veckor gammal. Jag är dock dålig på att skörda den till mig själv. Jag vet ju att mina tre små fåglar blir himlastormande glada bara de ser bladen.


Övervintringsboden och pelargonerna som jag drog upp ur rabatten och som fortfarande efter tre veckor låg på en planteringsbricka utan att ha fått en droppe vatten har varit ett dåligt samvete som gnagt i mig. Någon lust att ta itu med ”problemet” har jag inte alls haft.

I fredags kväll bestämde jag mig dock och efter en god natts sömn klev jag upp och jobbade tills allt var färdigt och boden inte längre var ett virrvarr av huller om buller. Efteråt fick jag rotmos, fläsklägg och köttkorv hos mina föräldrar. Vilken belöning!

Nu kan jag fortsätta läsa böcker utan att behöva tänka på trädgård förrän det är dags att avveckla växthuset för i år. Där är det dock fortfarande fullt av små röda tomater i taket, så det får vänta ett tag till.


I vinterträdgården har min bellaforma plötsligt blivit alldeles översållad av chilisar. Jag märkte knappt att den här habanero-chilin hade satt frukt. Ser fram emot att få skörda dessa godingar.


Och så måste jag visa min blyblomma. Den är så fantastisk. Tänkt att en planta kan blomma så mycket!

Måste jag verkligen?

Det blåser hårt. Och kallt. Jag vill inte gå ut och ta hand om mina rabattpelargoner. Jag vill läsa bok i soffan och inte göra ett endaste nyttigt dugg.

Men nu har det varit frost två morgnar den här veckan. I går var det nästan två minusgrader ute. Tur att jag uppmärk- sammade den klarar stjärnhimlen i fredags kväll och gick ut med frostmattorna, trots att jag egentligen bara ville krypa ner i min varma säng och sova.

Jag antar att jag måste öppna dörren och sparka ut mig själv, greppa en spade och börja gräva. Kanske lägger jag bara plantorna i en balja och krukar upp dem en annan dag. Eller så får jag merlust när jag kommer ut och fixar allt lite så där geschwind …

Frost i natt?

Oj, så temperaturen sjunker. Ska det bli frost i natt? Risken verkar finnas. Nu är rabattpelargoner täckta med fleecefiltar och mandarinpumporna med frostmattor. Frost är vackert, men för mig får den gärna vänta lite till.

Jösses så det stormar

I torsdags skar jag bort en hudförändring som satt lite dumt, så i går hade jag lite svårt att sitta. Tur det, för i det fick mig att vanka omkring i trädgården större delen av dagen. Jag ansade pelargoner och bar in nästan alla småkrukor i boden. Amplarna fick flytta in i växthuset och de stora krukorna bar maken in när han kom hem. Tomten var stormsäkrad en timma innan ovädret vräkte sig över oss med piskade regnbyar över åkern och åska. Grannens träd brakade ner över vår uppfart, så makens planer på att läsa de sista kapitlen i Jan Guillous nya bok gick om intet. I stället blev det en kväll tillsammans med bågsågen.


I dag blåser det hårt, men tack och lov inte som i går kväll. Jag är så glad att jag valde att plocka in så mycket. I och för sig vet jag inte vad min tallriksdahlia kommer att tycka om att bo i vinterträdgården, men den kan ju få komma ut igen när vädret lugnar ner sig så vida temperaturen inte sjunker alltför mycket nattetid.

Nu är det pelargoneras tur

Så där. Nu befinner sig sådderna i värmetunnlarna i växthuset.

Fast bordet i vinterträdgården är inte tomt. Nej, nu tillhör det pelargonerna. Jag planterade om de flesta när jag tog in dem i höstas och i dag har jag klippt ner dem ordentligt. Lite sent kanske, men jag tror ändå att de ska hinna bli riktigt fina tills det är dags för uteliv på riktigt.

Även fuchsiorna har klippts och ställts fram i ljus och värme. Till slut tog jag även itu med dahliaknölarna som jag inte kunde motstå när jag såg att de reades ut för några veckor sedan.

Tror faktiskt att jag har en riktigt god och blommig sommar att se fram emot.

Fortarande rätt somrigt

Jag vet att halva oktober snart har gått, men ändå känns det rätt somrigt i trädgården. I alla fall när jag tittar ut och ser pelargoner, rosor, tallriksdahlior och solrosor blomma för fullt. Så här vill jag hade månaden ut. Tror stenhårt på att oktober är det nya september.

Hösten är här på riktigt

Jag trodde nog inte att det skulle bli höst så här abrupt. Förra fredagen försökte jag sola på bryggan, men det blev lite för kallt. Och att hoppa i vattnet var som att bada bland rakblad. Det är bara att inse. Fall is here! Det verkar till och med som om svalorna har gett sig av. Såg de sista i onsdags, men sedan har jag spanat förgäves. Dahliorna blommar dock hur fint som helst. Jag hoppas att frosten ska hålla sig borta länge så att jag får njuta av de härliga färgerna. Ska dock börja göra i ordning inför det oundvikliga – gräva upp de pelargoner, amaryllis, nerium och kaktusar som tillbringat sommaren i mina blomsterrabatter. Det gäller att vara förberedd när den där första frostnatten börjar hota på allvar.

Aprilväder i mars

Fredag för en vecka sedan. Jag slutade tidigt och passade på att fika i mitt soliga växthus. Det var riktigt varmt och härligt.


Sedan dess har det hänt mycket i trädgården. Vintergäck lyser som små solar i rabatten, sträck med gäss flyger över tomten och tofsviporna har hittat hit. Jag odlar ärtskott, sår fröer och fixar till pelargonerna som har övervintrat i boden. Och trots att jag lovade mig själv att aldrig förvandla vinterträdgården till växthus så har jag gjort just det. Det är växter och sådder över allt.


Nu hänger det till och med amplar med pelargoner och fuchsior från taket. Men jag kan inte låta bli. Det växer så det knakar där ute. Och tack vare svalare temperaturer nattetid och gråmulna dagar när vi inte är hemma blir plantorna knubbiga och fina.

Min röda rosenknoppspelargon var så fint att jag inte behövde ta bort mer än några få torra blad.

Mårbacka cerise blev av med både blommor och blad. Snart bryter den nya skott.

Fuchsian Gudrun Kleinau har beskurits och fått en större kruka. Blomma får och göra lite senare.

Men i natt har det snöat och håller fortfarande på. Jag som så sent som för knappt tjugofyra timmar sedan låg på knä i rabatten i full färd med att ta bort det fula från förra årets dahlior och japanska lyktor.
Nej, nu är det mars och för mig betyder det vår med massor av sol, tussilag och allt varmare vindar. Hoppas innerligt att dagens aprilväder är ett av naturens små snedsprång.

Fingerpelargonen blommar

För tre år sedan fick jag en stickling från fingerpelargon när jag gjorde ett porträtt på en kvinna som samlar på just pelargoner. Jag hade aldrig hört talas om fingerpelargoner och förstod inte riktigt vitsen. I synnerhet inte eftersom sticklingen aldrig ville växa. Den bara stod där i sin kruka och blev varken större eller mindre. I somras satte den dock igång. Den tokväxte och nu – till min stora förvåning – har den börjat blomma. Nu är jag så glad för den här supersöta lilla pelargonen. Lovar att händanefter vårda den mycket ömt.

Stora höströjardagen

Så där, nu har vi haft stora höströjardagen. Förvarnade maken redan i går kväll om att jag gärna ville ha trädgårdshjälp. Jag har fortsatt att klippa ner och plantera om pelargoner.

Nu står i stort sett alla i boden tillsammans med andra krukväxter som inte tål vinterkyla. Jordgubbarna är nedgrävda i landet, penséerna ställda i drivbänken och de chiliplantor jag vill ha kvar är omplanterade, nedklippta och flyttade till vinter-
trädgården.

Maken har klippt ner tomat- och gurkplantorna i växthuset och diskat hur många hoar och krukor som helst. Är sååå tacksam för den hjälpen! Har muttrat för mig själv om downsizing flera gånger under dagen. Så skönt det vore att inte ha fler växter och odlingar än jag egentligen orkar med – att ha färre, men mer ompysslade plantor. Lyckades faktiskt slänga en pelargon som jag har blängt på i tre år. Ska verkligen försöka att inte rusa ut och gräva upp den ur komposten.

En höstkompromiss

Älgjakten är i full gång och när jag tittar ut på alla färgglada löv tvingas jag inse att jag bara har en sak att vänta: kyla, kyla och mer kyla. Det är faktiskt jätteskönt. Jag stornjuter av att hösten är här. Men så är det det där med trädgården som ska tas om hand. Det är lite som när man var liten – det är jätteroligt att dra fram alla leksaker, men inte alls lika skojigt när de ska plockas in igen …


Och så vill jag inte riktigt. Pelargonerna är så fina nu. Det känns inte alls rätt att stoppa in dem i boden. I växthuset hänger det fortfarande vindruvor, gurkor och tomater från taket.


Jag har gått och fnulat på det här i några dagar och kommit fram till att det får bli en gyllene medelväg. Eftersom mina pelargoner aldrig vilar så ska jag passa på att plantera om dem och kanske klippa ner dem lite. Jag ska även spreja dem med en blandning av vatten, såpa, t-sprit och bikarbonat utifall att någon lus ligger och väntar på att få komma in i värmen.


Pelargonerna och de andra växterna i kruka får dock stå kvar ute tills det verkar bli köldrisk på allvar. Det är ju så trevligt att komma hem och se alla blommor som fortfarande står i vacker blom.