Två flugor i en smäll

Det börjar bli rätt kyligt om nätterna. Jag tycker egentligen inte att jag har tillräckligt många växter kvar i år för att värma växthuset, men eftersom jag behöver torka chili och vindruvor så har jag ställt in min ört- och svamptork.

Den är igång nattetid och fixar riktigt sköna temperaturer åt paprikor, fuchsior och gurkor. Jag kan få lite dåligt samvete när jag använder apparaten för att torka frukt och grönsaker. Jag kan också drabbas av miljökval när jag ställer en frostvakt i växthuset. På det här sättet slår jag två flugor i en smäll och med dubbel funktion så blir det dåliga samvetet halverat.

***

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Planer inför nästa säsong”.

Luriga gubbar

Den tror kanske att jag inte ser när den smyger i väg med sina revor över klinkergolvet. Men jag är inte blind och jag vet hur jordgubbar beter sig – snart har den sina små revor hos gurkan, chilisarna och pelargonerna. Det är som om skotten kan lukta sig till fuktig jord att slå rot i.

I går tog jag itu med problemet. Allra enklast hade varit att klippa bort revorna. Men jag behöver fler plantor och jag är nyfiken på den här gubben som jag fick på Nordiska trädgårdar. Så maken gjorde några märlor av najtråd medan jag fyllde småkrukor med jord. Nu sitter skotten fast precis där jag vill ha dem och snart har jag nya fina plantor att sätta i jordgubbstunnan utanför växthuset.

Mitt bästa knep

Sedan jag för en vecka bestämde den här veckans tema ”Mitt bästa knep” så har jag funderat och funderat på om jag egentligen har några knep. Jag har säkerligen fler knep än jag är medveten om, men när jag har försökt att tänka på knep så har det bara varit blankt i huvudet.

Ett knep som jag själv fick lära mig i höstas och som jag ska testa den här säsongen är att endast ta frö från de allra finaste chiliplantorna och att på dessa välja ut de största och finaste frukterna. Det är ett sätt att skapa allt finare plantor och frukter. Det gäller självklart inte bara chili utan alla växter som ska förökas med frö.

Hur som helst så ska det bli spännande att ha det i bakhuvudet när det är dags att ta frö i sommar.

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Vinterpyssel”.

Lökar och perenner

Det är inte lätt att skapa en rabatt. Det känns lite som om jag mest har stirrat på jord hela dagen och försökt komma på hur jag ska göra och hur jag ska tänka och hur det ska ske rent praktiskt.

Jag började med ett skikt att lägga tulpanlökar på. De ska ju egentligen grävas ner 15 cm och då tänkte jag att det var smidigast att börja på den nivån. Men så skulle ju andra lökar ner och dessutom ville jag plantera mina perenner i förhållande till lökarna. Suck och stön. Det blev mycket huvudbry för mig i solgasset. 38,2 grader var det mot husväggen.

Till slut lade jag ut tulpanlökar och gjorde små "atoller" genom att fylla ett begagnat köttråg med jord – precis som när jag var liten och gjorde sandslott. På dessa lade jag mina snödroppar. Kände hur jag förvandlades till en trulig femåring när jag insåg att det som såg ut att vara rabatt inte alls är rabatt och att jag hade planterat där det senare ska bli gräsmatta. Bara att göra om från början. Ett långt bad, några pussar och ett solskydd senare kunde jag fortsätta med någorlunda soligt humör.

Inser att rabattskapandet nog kommer att ta sin lilla tid. I dag har jag – förutom ett gång lökar, fått ner tre solhattar, en julros och en rosbuske. Det ska bli väldigt intressant att se hur det går i morgon.

Är väldigt glad att kvällen bjöd på trevlig middag med roliga människor och gott vin hos en kollega fyra vikar bort. Hoppas att jag vaknar full av smarta idéer till rabatterna i morgon.

Flera flugor i en smäll

Just nu känner jag mig väldigt nöjd. På vägen hem från jobbet köpte jag en frukt- och svamptork där jag själv kan bestämma temperaturen. Jag har visserligen en tork sedan tidigare, men den är alldeles för varm för till exempel örter. Den här går att ställa från 35 till 70 grader. Dessutom var den på rea och kostade inte mer än 199 kronor. Hoppas nu bara att den fungerar och inte går sönder så fort garantin löper ut. Bäst ändå är att jag har kommit på ett andra användningsområde för torken. I stället för att låta den brumma i boden, ska den nattetid få vara igång i växthuset. Det är ju inte längre så varmt där ute om nätterna, men förhoppningsvis kommer det att bli någon grad varmare med hjälp av torken.

Den perfekta krukan

Det är dags att börja ta toppskott från tomatplantor som ska övervintras. Och då måste jag slå ett slag för världens bästa krukor. Fetaostburkar! De är perfekta. Jag fyller gallerburken med jord och stoppar i sticklingen. Sedan häller jag vatten i burken och låter gallerburken med jord långsamt sjunka ner i burken i takt med att den suger i sig vattnet. Det fiffiga är att jag så tydligt ser när rötterna börjar sticka ut genom gallret – då är det dags för omplantering.

Äntligen slipper jag vattna tomater!

Jag tycker inte att det är så värst kul att vattna tomat- och gurkhoarna i växthuset och har ända sedan vi köpte växthuset velat ha en bevattningsanläggning. Den som följde med växthuset är maken så skeptisk till att den inte får användas – även försäljaren på företaget där vi köpte växthuset säger att den är opålitlig och kan förvandla trädgården till ett träsk. Men jag behöver absolut inte en automatisk bevattningsanläggning. Det enda jag vill slippa är att stå där med vattenslagen och försöka få hoarna fuktiga nog. Det tar ju sin lilla stund … varje dag!

Så jag undrade om vi inte helt enkelt kunde borra hål i en vattenslang och sedan utvecklade vi idén. En vattenslang kapades till lagom längd. Sedan lade vi den över hoarna och täppte till i bortersta änden. Slangen är fastsatt med buntband på hoarna för att den inte ska börja rulla och spruta vatten åt fel håll. För att det även ska gå att använda den vanliga vattenslagen, satte vi ett ”grenuttag” med switchar vid vattenkranen.

Så från och med i dag trycker jag bara på en knapp och sedan vattnar grönsakerna sig själva. Tänker njuta i fulla drag när jag ser vattnet spruta ur hålen och ner i jorden!

Slokande syrener

Jag har inte tumme med syrener. Efter ett par dagar i vas slokar de. Trist. Någon som har något riktigt bra tips på hur man få trista syrener att bli som nya? Har försökt med att ge dem ny snittyta och att ställa dem i hett vatten kryddat med lite socker. Det borde väl pigga upp vem som helst, men nix, inte mina syrener. Formalin kanske skulle fungera bättre!?!

Två land i ordning

Vi var uppe rätt tidigt (för att vara oss) och grejade i morse. Jag fick den där fantastiska känslan som jag brukar få tidiga morgnar på sjön när jag seglar med mina föräldrar. Alldeles stilla, blek sol och bara så ljuvligt. Det går mängder med gäss på åkern och i dag såg vi tofsviporna för första gången.

Maken rullade 32 lass med jord till förvaringen i dungen och jag gjorde ett fåfängt försök att väcka liv i trädgårdslanden. Det gick så klart inte. Men jag rensade örtlandet från löv och torra stjälkar och hittade allt lite grönt, sedan lade jag på lite champinjonjord och täckte med väv.

Tyvärr blev jag så trött att jag inte orkade mer. Funderade lite på varför och insåg att jag alltid blir yr i bollen när jag växlar från att ligga på knä och gå omkring. Måste nog skaffa en sån där trädgårdspall att sitta på – att ligga på knä är inte alls lika skönt som för 20 år sedan. Det skulle vara bra smidigt med trädgårdsland i ståhöjd!

Efter att ha tagit itu med mina distansstudier och ätit lunch i växthuset, gav jag mig på jordgubbsplantorna som tills vidare får bo i vardagsrummet. Och så passade jag på att så morötter. Lade rejält med en blandning av planterings- och champinjonjord ovanpå det frusna i en pallkrage och lade ner de hemgjorda såbanden med morotsfrö. Att så morötter har aldrig tidigare varit så smidigt, så här blir det definitivt tillverkning av fler såband!

Dags att börja tro

Tjohoo!!! Jag har äntligen förstått hur pop up-boxarna fungerar. Vattningsmässigt, alltså. Förra året var jag så frustrerad att jag skrev till Nelson Garden och frågade hur de egentligen är tänkta att fungera, men hon som svarade sa att hon inte riktigt visste. Sedan dess har jag varit lite sur på boxarna. Men nu, som sagt – äntligen. Hittade trixet i en bok. Det är den där kapillärkraften som jag i teorin förstår men som jag i praktiken inte litar på. När håligheterna har fyllts med jord, så är det bara att hälla vatten i underredet och vänta. Efter en stund är ytan faktiskt fuktig. Då är det bara att hälla av vattnet. Helst fantastiskt! Jag har hela tiden tänkt att det nog behövs lite rötter för att vätan verkligen ska vandra uppåt, men tydligen inte.

Pluttar i pluggarna

Det låter kanske helknäppt, men nu har jag stirrat på Snuttens pluttar bra länge och funderat på om de går att använda som gödsel. Vet inte hur mycket näring det är i kaninbajs, men det är ju frestande med hemkörd, pelleterad gödning.

Främst hamnar nog pluttarna i pallkragarna, men jag testar i mina pop up-boxar också. De är ju så besvärliga att fylla – i alla fall om man ska bottna med bra jord och toppa med såjord. Så nu har jag sått två brätten med dahlior och kattmynta. Hälften av pluggarna har två kaninpluttar i botten.

Det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad. Hoppas givetvis att jag ska få kraftiga och fina plantor i de kaningödslade pluggarna.

Att lyckas med morötter

Så odlar jag morötter: Jag vet inte om jag har tur, men ända sedan jag började odla har jag fått jättefina morötter. Jag trodde att morötter blir fina automatiskt, men jag har hört flera som har problem med just morötter. Jag odlar i dubbla pallkragar med lätt jord som jag blandar med champinjonjord för näringens skull. Och så sår jag gallringsfritt – se torsdagens inlägg. Ibland sår jag en pallkrage med morötter på senhösten för att få morötter extra tidigt, men jag har upptäckt att det inte är någon större tidsvinst. När jag har sått täcker jag landet med odlingsväv för att slippa morotsflugor och lämnar odlingen ifred. Skulle det vara väldigt torrt väder så försöker jag komma ihåg att vattna. Någon gång då och då kikar jag in under väven för att ta bort eventuellt ogräs. Sedan är det bara att vänta på att morötterna ska bli färdiga och hoppas på att de är fina.

Så gjorde jag såbanden

Flera har frågat hur jag gjorde såbanden och det borde jag ju förstås ha skrivit i förra inlägget.

Jag använde mig av sådana där silkespapper som man packar saker i. Har buntvis kvar sedan vi flyttade. Det bästa med dessa är att de är nästan lika långa som en pallkrage är bred.

Jag vek på mitten och fortsatte vika på mitten tills jag hade lagom breda remsor. Sedan skar jag remsorna, men det går ju lika bra att klippa om man föredrar det.

Remsorna blev ungefär sex centimeter breda med ett veck längs mitten. Med hjälp av en linjal mätte jag ut rätt avstånd – olika för olika sorters morötter. Jag satte en prick där fröerna skulle vara och drog sedan med ett limstift längs hela remsan, rätt över alla prickar. (OBS! Välj ett limstift som är giftfritt). Sedan tryckte jag dit ett frö på varje prick och lade ihop remsorna.

Hoppas det här går att förstå – annars får ni fråga mer.

Egna såband

När jag började odla läste jag att morötter mår bäst av att sås gallringsfritt. Det vill säga att man sår ett frö i taget med rätt avstånd emellan. Så trist! Jag brukar ligga där med en måttstock i pallkragen och försöka göra centimeterdjupa hål med lagom avstånd mellan varje. Obekvämt är det också. Fast när blasten väl tittar upp så är det ju jätteskönt att slippa gallra. Och morötterna blir väldigt fina när man inte är där och stör rottrådarna.

Men i vår slipper jag. Jag har gjort egna såband och märkt dem med den sorts morot de innehåller. Smidigt och guld värt när det äntligen går att så – bara att lägga banden i snörräta rader och skotta på lagom mycket jord. Klart!

Bot mot kålfjärilar

I går besökte jag en jobbarkompis i grannstaden. På promenaden runt ån fick vi sällskap av hennes bästa vän som glatt visade koloniområdet där hon odlar. Det första jag såg var perfekt grönkål hos en av odlarna. Den var så fin att någon hade varit där med ett långt inplastat brev på en pinne nedstucken i jorden och med en önskan om att få köpa kålen. Plantorna hade inte ens varit täckta med väv. Jag ondgjorde mig genast över kålfjärilarna som älskar mina odlingar. Brysselkålen på bilden är det senaste offret. Men då fick jag ett tips. Den som vill slippa kålfjärilar ska göra några snitt i den tjocka bladnerven i ett stort blad på varje planta. Då håller sig fjärilarna borta. Det ska tydligen vara ett gammalt knep. Vet inte om det fungerar, men jag ska definitivt testa!

Känner mig lite som McGyver

Jag vill inte ha skuggväv i växthuset hela sommaren. På våren brukar jag hänga upp den under mycket pust och stön, men när vindruvornas blad börjar vecka ut sig drar jag försiktigt ner väven och försöker vika ihop den någorlunda.

Men det är inte så jag vill att det ska vara. Jag vill ha någonting smidigt och enkelt. Som väven en bekant köpt hos en växthusfirma. Den har en jättesmart upphängning, men är alldeles för dyr. Den är lite i stil med hur jag själv har funderat, men hittills har jag inte riktigt kommit på hur jag ska göra en egen variant.

I går när temperaturen steg fick jag dock en idé. En kvart senare var det fixat och allt som behövdes var två tunna fleecefiltar jag hittade i boden och som jag brukar använda när jag täcker dahliorna på hösten, tolv buntband och lite uppbindningsgarn. Jag klippte små hål i filtarna, gjorde öglor av buntbanden och band fast filtarna i de vajrar som vi har satt upp i växthuset. Blir det mulet, är det bara att knyta loss filtarna – det tar max fem minuter.

Temperaturen sjönk nästan genast. Bäst av allt är att vindruvorna hänger fritt ovanför filtarna – de älskar ju sol och vill inte skuggas. I vinter ska jag nog leta rätt på symaskinen och göra någonting liknande och mera hållbart av gamla lakan och öljetter. Kommer inte att kosta många kronor det heller och jag slår vad om att det blir charmigare än färdigköpt.

Smidiga pluggplantor

Pluggplantor måste vara med smidigaste som finns och är ett typiskt exempel på att det lönar sig att vara noggrann i början. Med ett frö i varje plugg, så är det supersmidigt när plantorna äntligen är färdiga att plantera ut. Den på bilden har tappat jord, eftersom jag bar omkring på den lite för mycket när jag skulle fotografera, men annars har de cirka 150 pluggplantorna ringblommor, astrar och krasse jag i dag satte ut i landet hållit ihop finfint. Allt jag har behövt göra är att sticka ner odlingspinnen i jorden, lyfta upp en plugg ur brättet och stoppa ner pluggen i jorden. Easy peasy!

Vem är vem?

Jag borde …

I morgon ska jag …

Nej, nu får jag skärpa mig …

Just det, det har jag glömt …

Så har det låtit i min hjärna den senaste tiden. I alla fall varje gång jag har gått förbi mina dahlior. Även om de fortfarande blommar något alldeles kolossalt vackert, så vet jag ju att det snart är slut. Och när blomningen är över så är det lögn att försöka skilja dem åt. I dag har jag äntligen kommit till skott.

Med hjälp av buntband modell mini har jag satt fast små etiketter kring varje stjälk. Eftersom jag har sått dahliorna från frö, så finns det inget namn på de olika varianterna, men jag har i alla fall skrivit vilken färg de har. Nu får frosten komma när den vill … fast tidigast i november …

Höst och sommar och gulasch

Vilken helg det har varit! Lördagen var höstig och bjöd på arbete i trädgården. I går var det full sommar igen och jag tog givetvis chansen att ännu en gång få ligga på bryggan med en god bok. Det blev ett par bad också, men nu börjar det bli lite kyligt i vattnet. 17 grader är definitiv svalare än 20.

På bryggan träffade jag min nyaste granne. Han gillar chili och odlar flera sorter i sitt växthus. Jag fick ett par gula frukter av olika sort som jag ska testa och eventuellt själv odla nästa år. Och så fick jag ett tips: att lägga en hel chili i maten och låta den puttra med tills den har gett ifrån sig lagom styrka. Testade det i går kväll när maken och jag lagade gulasch. Ser redan fram emot matlådan.

Här är gulaschreceptet:

Tärna ett kilo rostbiff eller annat nötkött.

Hacka sex stora gula lökar tillsammans med fyra stora vitlöksklyftor.

Häll fyra matskedar rapsolja i en stor stekgryta och fräs köttet och löken lite försiktigt.

Häll en halvliter krossade tomater och en halv liter vatten i grytan. Lägg i ett par tärningar grönsaksbuljong och krydda med gulaschkrydda – cirka ett par matskedar – och en halv tesked kummin. Tillsätt en halv deciliter tomatpuré och en halv tesked socker.

Skala ett kilo potatis. Tärna och lägg i grytan när det är cirka 20 minuter kvar av koktiden.

Receptet är tänkt att räcka till åtta portioner.

Julrosens barn

Just nu glädjer jag mig åt den här lilla grodden. Den kommer från min julros som sprätte i väg några fröer i somras och som jag genast sådde i ”BB”. Nu är det snart dags för den att flytta till ”Förskolan Fröet”.

Ett litet syskon har den, fast det exemplaret är lite mer vridet, så hur det mår vet jag inte. Men jag hoppas att båda ska vilja blir stora och att fler av fröerna ska få för sig att gro.

Julros med “tehuva”