All denna ljuvliga vår

Som jag njuter just nu. Det är våren. Dagarna som bara blir ljusare. Solljuset. Det som kittlade mina ögon i morse när vinden då och då lyfte på rullgardinen. Tranorna. De kacklande gässen på åkern. Tussilago. Den första tofsvipan, de små runda knölarna av rabarber som lyser röda mot jorden, den sprittande känslan i kroppen som bara vill ha mer, meer, MEEEER och aldrig någonsin vill höra talas om mörker och kyla igen.


I dag såg jag den första humlan.


I vinterträdgården sväller tomaterna på Vilma och Tiny Tom. Och på fredag kommer fönsterputsaren och gör växthuset fint. Tänk om man kunde konservera den bubblande känslan av gränslös lycka!

Det surrar och fladdrar i rabatten

Vilken aktivitet det är bland blommorna just nu! Mina stockrosor är fulla av humlor och fin. Lavendeln lockar till sig ännu fler samt flera sorters fjärilar. Påfågelsögonen verkar mest förtjusta i mina echinaceor. Fantastiskt. Jag älskar fjärilar och surrande små insekter.

Fint sällskap

Det här är herr Hare. Han håller mig sällskap just nu. Inte för att han vet om det, men ändå. Han är den av de tre hararna som har sitt matställe närmast mitt soffhörn i vinterträdgården. Det är där jag är parkerad nu – där eller i sängen. Jag var krasslig under resan i Centralamerika, men klarade mig rätt okej med medikamenter som tryckte undan förkylningen. Till slut segrade den dock och jag har haft värk i kroppen, hosta, rejält med feber och huvudvärk sedan i fredags kväll. Så typiskt – jag som skulle så en massa fröer och ta sticklingar. Men men. Nu är det vila som gäller tills kroppen har vunnit. Och trots allt så tycker jag nog att jag har det lite bättre inne vid brasan än herr Hare som tvingas vara ute i snöfallet.

Nattgäst i vinterträdgården

Upptäckte att jag har en nattgäst i vinterträdgården. Förstår mycket väl. Det regnar ute och framåt småtimmarna blir det säkert frost. Kanske ska vara lite artig och bjuda på en droppe sockervatten eller två – det är ju ändå dags att koka en omgång till fjärilsmataren.

Trött och törstig humla

I morse hittade jag en väldigt trött humla i vardagsrummet. Jag vet inte hur länge den har varit inne i huset, men jag misstänker att det rör sig om ett par dygn. Jag satte humlan på en pensé utanför dörren i hopp om att den skulle få i sig lite näring, men när jag tittade till den ett par timmar senare så låg den på rygg i jorden.

Jag tog in hela krukan och ställde den i vinterträdgården medan jag gjorde i ordning lite honungsvatten. Sedan lyfte jag försiktigt över humlan till ett fat med några droppar av energidrycken. Det tog en stund, men plötsligt började den dricka och dricka och dricka. Efter tjugo minuter var den så pigg att den började flyga. Jag hjälpt den att hitta ut i solen och såg den brumma i väg mot blommor fyllda med nektar. Hoppas nu att den klarar sig.

Ingen svartkål till jul

Mina föräldrar bakade 40 ostkakor häromdagen och i går när jag tittade in så ville de skicka med mig några stycken. Men det gick inte, frysen är full. Så för att göra plats för ostkakorna ägnar jag mig i dag åt att koka buljong på älgbenen som upptog ett halvt fack. Det känds riktigt lyxigt att gå ut och dra upp egna morötter till buljongen – vid det här laget är de så stora att de är lite för träiga till råkost.

Mindre lyxigt kändes det att mötas av pinnarna på bilden. Min grönkål! Eller rättare sagt svartkål. Den som jag för hand pillade bort fjärilslarver från i somras – varje dag i åtminstone ett par veckor. Jag fick inte ens smaka. Den var jättefin i lördags och skulle bli långkål till jul.

Det är lite typiskt att maken och jag häromdagen frågade oss var rådjuren har tagit vägen. Vi har ju inte sett dem på så länge. De skulle bara veta att deras kusin just reduceras till små kuber inne i köket.

Statistik, kaniner och gårdsbutiker

Oj, 100 000 besök på bloggen. Trevligt!

Jag sitter här och funderar på kaninerna som grannen på andra sidan skogen har slaktat i dag. Jag vet att jag ska få en (och en tupp) – fick ett sms förut där hon undrade om jag ville ha kaninen hel eller styckad. Jag svarade styckad. Jag har inte velat äta hennes kaniner tidigare, men i år har jag inte gosat så mycket med dem så nu känns det rätt okej. Dessutom vet jag ju att kaninerna har haft det hur bra som helst – till skillnad från många kycklingar och grisar. Det känns lite i magen, men jag har ställt in mig på att det ska vara gott.

I brist på ätbart att skörda i trädgården stannade jag till vid ett par gårdsbutiker på vägen hem från jobbet. Det blev en stor butternutpumpa som ska bli soppa tillsammans med halloweenpumporna som jag också köpte – det är ju så synd att slänga innanmätet. Kanske blir det morotskaka med pumpa i stället för morötter också. Och så rostade pumpakärnor, förstås. Det blev också ett huvud romanesco och flera olika sorters tomater samt tryffelolja och olja smaksatt med ramslök. Jag spår många goda måltider framöver.

Döden kom på besök

Ett ljud. Som när ett sjok med snö glider ner från taket och landar i den mjuka snön nedanför. Sedan två sekunder av vakuum innan skatorna börjar tjattra och fyller varendaste millimeter av trädgården med oväsen.

En duva hade just upptäckt den späda höstsådden. Men döden kan komma fort. Och i olika skepnader. Den här gången kom den i form av en hök.

Hoppas ingen fryser

Det är så kallt i kväll. Solen skiner och det ser skönt ut – och det var skönt i det vindstilla hörnet där jag satt och läste i solstolen, men nu blåser det så att det går små vita gäss på sjön och temperaturen dalar snabbt solen till trots.

Jag har spanat på en hare och hoppas att den har ett varmt krypin att vila i till natten. Önskar att jag kunde öppna kattgården och låta den sova i kattkojan där jag har knölat in en lammpäls, men det skulle nog ändå inte uppskattas.

Blommorna ska det dock inte gå någon nöd på. Alla krukor och amplar är inburna i boden, silltunnorna har fått frostmattor surrade om sig och i växthuset har jag kontrollerat så att värmen är redo att gå igång. Dahliorna har fått en plexiglasskiva över sig och en ensam dahlia på ett annat ställe står under en odlingsklocka.

Är det järnnätterna som kommer en vecka för tidigt eller blir det ännu kallare fram emot nästa helg?

Näckrosor och grodyngel

Första näckrosen har slagit ut för i år.

Jag tycker om livet i och omkring trädgården. För några dagar sedan när jag satte mig framför en brasa i vinterträdgården kom en hare skuttande över åkern och satte sig så att den precis såg in i öppningen mellan två i särdragna gardiner. Sedan satt vi där och stirrade på varandra.

Kanske var det bara jag som stirrade, kanske såg den inte mig utan funderade på var fågelbordet och alla goda fröer tagit vägen. Fin var den i alla fall och fick mig att hoppas på harungar i trädgården även om det innebär bortfall av en och annan blomma.

I förra veckan kom även flugsnapparen och fyllde trädgården med sin underbara sång. Sedan dök svalorna upp. Och varje gång jag passerar landen BB och Förskolan Fröet så hör jag hur det pipper av hjärtans lust från fågelholken. Så mysigt!

Fast allra mest förtjust är jag just nu över mina små grodyngel. Jag adopterade en liten geléklump på påskafton och nu lever de små blivande grodorna gott i min näckrosbalja inne i växthuset. Jag tror att de får tillräckligt med mat av skrufset på näckroskorgen, men för säkerhet skull får de även lite fiskmat.

Det är så mysigt att flöja utvecklingen och i växthuset vet jag att inga fiender kan komma och äta upp dem. Ser fram emot små grodor att plantera ut i bäcken, små grodor som om de trivs kanske kan tänka sig att bli bofasta i området.

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Överraskningar”.

En underbar dag!

Gårdagen var underbar! Rena sommaren. Jag gick omkring i klänning och bara ben hela dagen och det var hur varmt som helst, soligt och vindstilla.

Jag hade tänkt greja i trädgården, men det blev bara lite fix i en rabatt. I stället cyklade jag ner till sjön för årets första dopp. Därefter lade jag mig i solstolen och efter lunchen kom grannen på andra sidan skogen och hennes kattunge på fika – vi hoppas att våra katter ska bli vänner, men de var inte riktigt på samma våglängd så här första gången. Men Riva njöt av att få vara med på gräsmattan och vår fågel Nero kunde flyga omkring i kattgården i flera timmar och blev överlycklig när en mås började svara på hans läten. Själv somnade jag på picknickfiltarna när grannen och lilla Doris hade gått hem.

Sommarkänslan förstärktes när maken klippte gräset och lommen började hoa ute på sjön. Finns det en somrigare doft än nyklippt gräs?

Att bada i pollen

Jag njuter i solsängen med ett helt berg av filtar och nya trädgårdsböcker. Och så plötsligt hör jag den första humlan för i år mitt i all bofinkssång. Det är nästan så att jag också vill ta ett dopp i närmaste pollenfyllda krokuspool.

Mysig slädfärd

Här kommer en bild från slädfärden. Fröding var inte så där värst supersugen på att dra oss, men det var trevligt. Fast det blir lite kallt att sitta still, så det var väldigt skönt att komma hem och krypa ner i ett riktigt varmt bad. Kommer nog att sova mycket gott i natt!

Lill-Fia på besök

Den här lilla sötnosen och hennes fyra syskon hittades övergivna i en hink i ett sommarstugeområde. Vad är det för fel på folk? Hur kan man ens komma på tanken att behandla ett djur på det sättet?

Som tur var upptäcktes hinken av en djurälskare och nu bor Lill-Fia hos grannen på andra sidan skogen. Jag är grön av avund. Lill-Fia är en dvärgrex, rasen som står högst upp på min egen önskelista tillsammans med lejonhövdad dvärgvädur. Pälsen på den här lilla gullungen är precis som sammet.

Som tur är har jag en snäll granne som låter mig låna Lill-Fia. Jag hämtade hem henne både i lördags och i går och det har varit så mysigt. Hon knakar tänder så att det står härliga till och katten har pussat på henne och sträckt ut sig tätt intill – kanske minns hon sin Snutt?

Det bästa är att Lill-Fia är en goskanin som jag får fästa mig vid. Grannens andra kaniner säljs som husdjur eller går till slakt för köttets skull. Men inte Lill-Fia. Hon har fått ett bra hem och där ska hon stanna.

Det blev en trädgårdsdag i alla fall

Nej, jag kunde inte hålla mig inomhus. Jag bakade muffins och när de var färdiga tittade solen fram. Så nu har jag tagit hand om ett 30-tal dahliaknölar, rensat bort all vissen sparris samt det ogräs som fanns i bäddarna, gjort i ordning pallkragarna där dahlior och ringblommor växte och klippt bort pionernas stänglar. Till slut tog jag mig an päronträdet och beskar det. Grenarna får ligga kvar på marken så att haren har något att kalasa på. Jag passade också på att hänga upp fågelmatarna jag köpte häromdagen. Hoppas att fåglarna snart vågar sig fram när jag inte längre härjar omkring och stör.
 
 
 
 
 
 




Som belöning för allt jobb – som i och för sig var så trevligt att det var en belöning i sig – fick jag en fantastiskt fin solnedgång att njuta av. Maken var visserligen inte så jätteimponerad när jag grabbade tag i kameran och sprang ut i trädgården barfota, men än är det ju faktiskt inte snö.

Blommig fredag − glädjespridare

Trädgården dräller av glädjespridare. Aklejorna som slår ut i ljusblå buketter och ekorren som kommer för att äta ur sin matare när snön har lagt sig.

Regnvåta tulpaner, katten som lägger sig till rätta på grästaket, grannens ungar som rusar in till oss.

Och klematisen när den äntligen slår ut.

För att inte tala om den första sparrisknoppen.

Humlor som brummar tätt förbi.

Solnedgången över is och snö en stilla vinterdag och värmen som äntligen börjar kännas genom växthusglaset.

Och haren som då och då passar på att stjäla en blomma när den tror att vi inte ser.
 

När växterna själva får välja

Mina köttätare har verkligen gjort skäl för sina namn i sommar. I alla fall den vita flugtrumpeten som har proppat i sig flugor. Klipper jag av en vissnande stängel så ligger flugorna packade på rad inuti.

Märkligt nog är den lägre kompisen (sarracenia rubra ssp wherryi) precis lika förtjust i flugor – trots att den egentligen är ”specialiserad” på getingar. Kul att den väljer det den gillar bäst!

De två mindre köttätarna gör inte lika mycket väsen av sig. Jag har i alla fall inte märkt att Venus flugfälla har fågnat så värst mycket. Fast mitt sileshår är rätt duktig på att få fatt i sorgmyggor och det tackar jag förstås för.

Pelargonerna har fått komma in

Tidigt i morse vaknade jag av att det lät väldigt mycket utanför fönstret. Inte undra på. Flera hundra grågäss betade bara några meter från tomten. På andra sidan av huset kilade en mus fram och tillbaka mellan tryggheten och hållaren med jordnötter som jag glömde på terrassplattorna i går och när det hade blivit ljust var nötväckan så sugen på fågelmat att hon flög snäva cirklar omkring mig varje gång jag kom gående med mina krukor. En harunge tryckte i sparrislandet hela förmiddagen, trots att maken arbetade med vinterträdgården. När jag ställde mig precis intill för att inspektera två dahliakrukor, flög den plötsligt upp och fick mig att hoppa högt. Härligt med djurliv så nära inpå!

Jag har jobbat på ordentligt med höströjningen. Alla pelargoner är uppgrävda, beskurna och nerstoppade i nya krukor. Doftliljornas lökar ligger på tork och dahliorna har gjorts i ordning och står på sin plats i boden. Maken har gjort en stor insats i krukdisken. Så underbart skönt! Snart är det bara växthuset som ska tas om hand, men med tanke på hur mycket tomater det finns kvar så dröjer det nog minst en månad till innan jag stänger ner.

Saknar min Snutt

Jag saknar min lilla kanin. Hajar fortfarande till ibland när jag kommer hem och upptäcker att kaninburen saknas i trädgården. Tur då att det finns vänner som föder upp kaniner och som låter mig komma på kelbesök. Fast det är väldigt svårt att inte smyga ner en liten parvel i fickan och ta med den hem. Men jag ska inte. I alla fall inte förrän till våren. Och då får det nog bli en mindre ras som kanske kan bo inomhus vintertid. Till dess nöjer jag mig som sagt med kelbesök hos snälla vänner.

Snutten finns inte längre

Min älskade lilla snutt finns inte längre. I går var vi till slut tvungna att inse att han inte blir bättre och att vi måste att ta bort honom. Förstår inte hur en kanin kan vara så sjuk och ändå vara så gosig och matglad.

Tanken från början var att ta med honom till veterinären, men det hade varit grymt. Snutten skulle bara ha blivit stressad av bilfärden och miljön.

I stället fick han vara hos mig i sängen på morgonen, äta nyupptagen morot och slicka så mycket på mina händer som han bara ville. Sedan tog maken med honom ut, klappade honom, satte ner honom på ängen, väntade tills han hade börjat tugga i sig gräs och sköt honom sedan. Det gick snabbt och jag kan inte tänka mig att han anade någonting. Katten fick inte vara ute när det hände och jag blev kvar i sängen med öronproppar och hörselkåpor för att slippa höra skottet.

När det var över kom grannen på andra sidan skogen – Snuttens uppfödare. Jättegulligt av henne. Och jätteskönt att ha någon som älskar kaniner att prata med.

Nu är Snutten begravd under fågelholken intill blomboden – ungefär där hans bur stod. Jag har köpt nya solrosfröer som jag ska så i morgon. Jag vet att det är sent, men jag hoppas att de ändå ska hinna blomma lite för min fina lilla kanin.