Stormbyar fulla av jord

För en vecka sedan tog vi hem våra vita utemöbler som stått hos en målarfirma sedan i höstas. Snövita och fina. Samma dag började bonden med vårbruket på åkern. Sådd och tillplattning. När jag styrde hemåt den dagen låg det som ett stort kakaomoln över åkern.


Sedan dess har det blåst. Och blåst. Och blåst. Jag blir brun under fötterna om jag går ut i vinterträdgården och har fått täcka soffor och soffbord med lakan och filtar. Jag kan inte fatta att det tar sig in där när dörrarna är låsta.


Men jorden tar sig även in i huset. Fönsterbrädorna är täcka med jord och i går när jag putsade skrivbordets glasskiva blev allduken brun. Innan jag gick och lade mig försökte jag tejpa igen vädringsventilen i det rummet. Men det är likadant i alla rum som vetter åt söder. Datorn får jag ställa in i garderoben.


För en stund sedan gick jag ut till växthuset för att vattna. Det var inte skojigt. Mitt nyputsade, välstädade och iordninggjorda växthus.


Hoppas nu bara inte att fröerna bonden har sått är bortblåsta. Just nu önskar jag mig flera regniga och vindstilla dygn så och spirande grödor som binder jorden. Därefter väntar städning. Massor och åter massor av städning …

Isande mardröm

Vaknade vid sextiden i morse och såg att det inte var mer än en grad i växthuset. När jag hade blinkat några gånger såg jag även minustecknet.

1,1 MINUS!

Jag flög upp ur sängen och rusade genom det frusna gräset. Det var 3,5 minus ute och frostvakten hade lagt av någon gång under natten.

VILKEN MARDRÖM!

Sprintade in och drog upp maken ur sängen i hopp om att han skulle ha en byggfläkt på lager.


När jag vaknade nästa gång var det 11 grader i växthuset och allt ser ut att ha klarat sig.


Jag undrar dock hur dahliorna mår under sina filtar. Det skulle ju inte bli mer än någon minusgrad ute. Det fixar de när de är omstoppade. Men jag vet i sjutton om filtarna räckte mot nattens kyla.


Squashen gav definitivt upp när det gnistrande täcket smälte i morgonsolen.


Mrs Australian Pink Rambler njöt av brasvärmen i vinter-
trädgården, men ryste lite lätt varje gång hon tittade ut och såg det isiga växthuset. Hon tycker att saker och ting är lite upp och ner – borde det inte typ vara sommar nu?


Räddast var Tok Frantz som fick hicka i blotta
förskräckelsen där han vaktade sina frusna
skyddslingar från en upphöjd plast i glashuset.

Gurkan för dagen

Tidigt i våras sådde jag en mörkblå variant av blomman för dagen. Fröerna grodde inte, trots att jag lät dem försöka i flera veckor. Samma sak hände med en tomatsort.

Så … jag ställde undan papperskrukorna och tänkte att de kanske går att använda till någon annan sådd. Sedan glömde jag nog bort det hela och sådde ovetande gurka i samma krukor.

Nu har jag flera gurkplantor och en tomatsort som samsas med blomman för dagen.

Hur blomman för dagen-fröerna kunde gro efter att först ha legat i blöt i tre dygn (nej, det var inte riktigt meningen) för att sedan hållas fuktiga i flera veckor och för att slutningen vara helt torra i ännu fler veckor är mig ett mysterium.

Men jag tror att jag kommer att få en riktigt vacker gurkan för dagen-plantering i växthuset i sommar :D

Hjälp, min elefantvitlök!!!

Jag vet inte vad jag ska göra. Förra året köpte jag dyrt utsäde till elefantvitlök. Jag har varit så spänd på att se om de skulle överleva vintern ute i landet och när de gjorde det, på att få skörda egen elefantvitlök. Tanken var att det som kom i år främst skulle bli nytt utsäde.

Men nu är det något as som har käkat upp blasten till min elefantvitlök. Jag grävde genast upp lökarna, men nu vet jag inte vad jag ska göra med dem. De har inte ens hunnit börja bilda klyftor. Kan jag stoppa ner dem i torr jord och vänta tills de börjar sätta ny blast, eller ska jag låta dem ligga på ett torrt och svalt ställe tills det nya gröna kommer?


Två lökar verkar ha klarat sig. För att de ska klara sig från vem marodören nu är så skar jag botten av två små petflaskor, trädde plasten genom dem och borrade ner dem en liten bit i jorden. Hoppas att det ska hjälpa.

Alla tips och idéer tas tacksamt emot!

För starkt för liten planta

Jag var så nöjd med mina tomatplantor som jag drev upp nära lysröret i odlingsstationen. De växte så fint och till slut var det dags för en första slurk gödning. De fick bara lite lite bokashi-juice. Synd bara att jag inte spädde den mer. Mycket mer. Nu ser båda plantorna ut så här. Jag planterade raskt om dem i hopp om att späda ut misstaget. Nu är det bara att vänta och se vad som händer. Hoppas och håller tummarna för att de ska repa sig och förlåta mig för misstaget.

Mina luktärter är uppätna!

Så förargligt! I natt har det varit en gnagare (mus? sork?) i växthuset. En gnagare som har krafsat sig ner till luktärtersfröerna och moffat i sig dem. Förstår att det måste ha varit mycket trevligare där inne än ute i minuskylan. Kan riktigt se för mig hur den tuggade i sig godsakerna, rapade och knattade fram till värmefläkten för att ta en tupplur i den härliga fönvinden.

Nattmara i växthuset

Förra året fick jag syn på världens vackraste azalea. Den stod på ett plantbord vid Picton Castle i Wales och jag drabbades av akut habegär. Jag blev helt enkelt tokförälskad i de tuggummirosa blommorna. Skit samma om kläderna kom hem, den skulle ner i resväskan.

Och hem kom den, relativt oskadd efter en vecka i bil och sedan mer eller mindre dubbelvikt inuti resväskan. Den var till och med försedd med växtpass.

I går kunde jag inte hålla mig längre utan ställde ut den i växthuset. Den har ju redan stora bladknoppar och enligt väderleksrapporten skulle det inte bli minusgrader på minst en vecka. Gissa känslan när jag vaknade i morse, såg en vit trädgård och upptäckte att termometern visade sju!!!!!!!!! minusgrader. SMHI är inte min favorit just nu. Men peppar, peppar, azalean ser än så länge oskadd ut. Håll tummarna för att den inte har tagit skada!

Någon som har tips på hur jag sköter den på bästa sätt? Tanken är att den ska få bo i sin kruka och övervintra under lysrören i boden.

Expedition rädda dimmaskinen

Jag trodde verkligen inte att det skulle bli så här kallt. Eller att kylan skulle hålla i såg både dag och natt. Min stackars dimmaskin har försvunnit under ett allt tjockare sjok av is, så i dag blir det till att ta fram vattenkokaren och försöka rädda maskinen innan den helt innesluts i is och fryser sönder.

Trubbel i favoritkrukan

Jag älskar den här krukan. Jag upptäckte den i en skräphög i vintras och suktade efter den varje gång jag körde förbi i en månads tid. Sedan tog jag mod till mig och frågade ägaren till skräphögen om jag fick köpa den. Han skrattade och sa att jag gärna fick ta den. I helgen fick jag dessutom veta att det inte alls är en kruka, utan en gammal konserveringskastrull.

Eftersom jag tänker att jag kanske vill ha en näckros i den någon gång har jag inte gjort något hål i den. Dumt nog. I dag insåg jag nämligen varför min kärlekspelargon inte mår så bra – jordsoppa. Vattnade och såg att det bildades ett träsk med stillastående vatten. Maken kånkade ut den tunga krukan och hällde ut några liter vatten. Därefter tömte vi krukan och bytte jord. Det kommer nog att ta ett tag innan pelargonerna bildar nya fina sugrötter och återhämtar sig. Men nu kommer de i alla fall att överleva.

Fuktigt i övervintringsboden

Så skönt att titta ut och inte så någon fukt som dryper på rutorna i övervintringsboden.

Jag övervintrar väldigt många plantor i år och när jag har vattnat blir det på tok för fuktigt där ute. Dörren har börjat få mögelprickar och i fredags upptäckte jag att mina blompinnar som står i ett ställ var mögliga. Inte bra – även om blommorna verkar uppskatta klimatet.

I går ställde vi in en avfuktare. Jag blev rätt förvånad när jag tittade till den för en stund sedan och såg att den redan har samlat fem liter vatten i behållaren. Förstår nu varför mina båda torrbollar inte var tillräckligt effektiva för utrymmet.

Ingen svartkål till jul

Mina föräldrar bakade 40 ostkakor häromdagen och i går när jag tittade in så ville de skicka med mig några stycken. Men det gick inte, frysen är full. Så för att göra plats för ostkakorna ägnar jag mig i dag åt att koka buljong på älgbenen som upptog ett halvt fack. Det känds riktigt lyxigt att gå ut och dra upp egna morötter till buljongen – vid det här laget är de så stora att de är lite för träiga till råkost.

Mindre lyxigt kändes det att mötas av pinnarna på bilden. Min grönkål! Eller rättare sagt svartkål. Den som jag för hand pillade bort fjärilslarver från i somras – varje dag i åtminstone ett par veckor. Jag fick inte ens smaka. Den var jättefin i lördags och skulle bli långkål till jul.

Det är lite typiskt att maken och jag häromdagen frågade oss var rådjuren har tagit vägen. Vi har ju inte sett dem på så länge. De skulle bara veta att deras kusin just reduceras till små kuber inne i köket.

Att baka utan ström

I går låg jag kvar i sängen länge och njöt av en sömning katt som inte hade något alls emot att sova riktigt nära sin matte. Utanför vräkte regnet ner och till slut blev jag hungrig och sugen på scones.

Jag bjöd in grannen på andra sidan skogen som jag visste var lite ledsen och gick upp för att baka. Tyvärr hände det ingenting när jag tryckte på knappen till degblandaren. Jag kollade i skåpet med säkringar och upptäckte att en av husets två jordfelsbrytare hade löst ut – turligt nog den som styr allt utom kyl och frys, spis, ugn och värmepump. Men inga lampor gick att tända och alla vanliga eluttag var döda.

Jag misstänkte växthuset och traskade ut i regnet för att dra ur värme och lampa. Men nix, det hjälpte inte. Jordfelsbrytaren vägrade. Till slut stängde jag av alla säkringar som har med el utomhus att göra, men det hade inte heller någon effekt. Till slut kom maken hem och kunde med telefonhjälp från en elfirma slå på strömmen.

Felet är kabeln som förser växthuset med ström, så det blir till att gräva upp den gamla ur grusgård och gräsmatta. En och annan platta måste också plockas upp. Så länge får vi använda en vädertålig skarvsladd

Till slut … närmare lunch … blev det en mysig frukost som jag tror gjorde oss båda gott.

Bomber och granater

Jag flög nästan upp i taket av smällen när jag åt lunch för en stund sedan. Först förstod jag inte vad det var – trodde nästan att en av rutorna till vinterträdgården hade exploderat. Jag skyndade i väg och upptäckte en skumpabomb. Batch 4 – den som inte ens fått extra jäst tillsatt. Ska aldrig mer lyssna på en person som säger att det inte kan jäsa när atamon väl är tillsatt – tro mig, det jäser finfint ändå. Hittade ytterligare en flaska som var så deformerad att det nog bara var minuter kvar innan den också flög i luften.

Ramslökspesto och allergisk värdinna

Känslan när man står där – stolt över den sanslöst goda ramslökpeston man just svängt ihop – och den bakre hjärnklumpen knackar en på axeln, himlar med ögonen och lite spefullt kläcker ur sig ”du minns väl att värdinnan är allergisk mot pinjekärnor?” … den känslan … en timma kvar till festen …

Alla goda ting är tre

Jag blir så glad trots att det blåser värre än i går och är iskallt – det går stora vita gäss på sjön och det låter som om jag befinner mig på kalfjället mitt i vintern. Dumt nog tassade jag barfota i gräset till växthuset och har nu fått stoppa in fossingarna under magen på varm liten katt.

Men, det var definitivt värt turen till växthuset.

För det första upptäckte jag att min andra omgång med gurkplantor lever. I går hade de torkat till så pass i kuberna att de låg ner och såg alldeles slaka ut. Bladen hade klistrat ihop sig på ett par. Men i dag ser de nästan lika fina ut som förut och jag lovar att de ska få extra omsorg efter vanvården.

För det andra såg jag att vindruvan Muscat Blue definitivt lever. När jag grävde ner den i växthuset i höstas såg den så eländig ut att jag inte kände något större hopp. Dessutom blev det mögligt på jorden. I går blev jag hoppfull när jag tyckte att jag kanske såg något, men nu är jag säker på att det är gröna knoppar jag ser.

För det tredje så kunde jag inte låta bli att kika i sparrislandet. Trodde verkligen inte att jag skulle få se någonting i dag heller, men två små rosa knoppar har hittat upp. Jag förstår inte hur det har gått till – jag har ju inte ens hjälpt den på traven eftersom det är så tidigt.

Hoppas nu att dagen fortsätter lika bra!

Morrar lite ...

Jag morrar lite för mig själv. Boken jag skrev om i går gav pysselsug och jag såg i synnerhet den fina bilden på ett litet myrtenträd inslaget i papper med ett fint band om.

Jag ville förstås härma och skulle slå in en minipensé. Det var dock inte så lätt att lista ut hur krukan ska viras in i pappret när det i beskrivningen på hur man ska göra enbart står att pappret är köpt på loppis och att ett band är knutet runt krukan. Här gick det åt många blad ur Gudrun Sjödén-katalogen innan jag lyckades få till en papperskruka som inte vippar på grund av knögglig botten.

Någon som kan tipsa om hur man gör på ett smidigt sätt?

Väldigt fel druva

Jag går här och är lite besviken. I vintras fick jag höra talas om en blå druva som heter Muscat Bleu och bestämde mig för att det är druvan som ska få ersätta den supersura sockerdruvan i mitt växthus. Jag har sökt med ljus och lykta men gick i bet och fick be plantskolan om hjälp. Deras leverantör har sökt och till slut hittat den. I dag hämtade maken plantan när han åkte in till stan för att handla och ridå – det är inte alls den blåa druva jag har beställt och som är härdig upp till zon 3, utan en vit druva, härdig i zon 1-2, och som heter Muscat of Alexandria. Suck. Blir till att reklamera och leta vidare. Jag som hade ett hål i växthuset färdigt för plantering …

Mystiska försvinnanden

I går kväll fattade jag ingenting. Jag grejade i trädgården från hemkomst till läggdags och blev visst lite virrig. Trodde jag i alla fall. Satte pluggplantor av mizuna, pac choi, green wave och kailan i krukor och ställde dem på golvet i boden. När jag kom tillbaka en timma senare upptäckte jag att det endast satt tre kailanplantor i krukan där det skulle vara åtminstone tio. Tänkte att jag måste ha varit disträ när jag planterade. Sedan tittade jag närmare och upptäckte en stjälk utan blad. Hm … försökte lista ut vad som är litet nog för att ta sig in genom stängda fönster och stort nog för att glupa i sig så mycket kailan. En kvart senare kom jag på det … maken i maskopi med kaninen. Maken klippte gräsmattan och skulle flytta kaninburen. För kaninens säkerhet fick den vara i boden under burflytten. Kunde inte låta bli att skratta när jag tänkte på vilken primörmåltid Snutten fick sig så där framåt kvällningen.

Vad odlar jag egentligen?

Nästan alla chilisorter har kommit upp nu, men jag är lite fundersam över min Chili Guajillo. Dessutom är det här jorden som jag har steriliserat ...

Den som spar ...

Den som spar, han har. Så brukar det heta. Men så är det visst inte alltid. Hela hösten har jag gått och tittat på mina plantor med brysselkål. Till att börja med var huvudena rätt taniga, men de tog sig och blev riktigt fina. Jag har hållt mig och inte ens provsmakat, för hela härligheten skulle avnjutas under julhelgen. Det var i alla fall vad jag trodde. Kom hem efter julklappsshoppingen i går eftermiddag och fick en känsla av att någonting saknades. Rådjuren har varit framme, trots att vi har ställt fram hinkar med mat åt dem. Fast jag kan ju i och för sig förstå att det är godare med grönsaker än torrfoder. Men det hade varit roligt att i alla fall få smaka brysselkålen jag odlat!