Frökakor och buljong

I går kom talgoxen. Den där lilla filuren som plötsligt en dag, sent i september, tittar in genom köksfönstret och undrar varför vi inte har serverat någon fågelmat. Jag skrev genast solrosfrö och jordnötter på handlarlistan och tänkte att det nog var dags att ta itu med kokosfettet i kylskåpet.


Sagt och gjort. Nu på morgonen har jag smält två paket koksfett. I första saten rörde jag ner solrosfrö och i den andra torkade majskorn och linfrö. Hoppas att fåglarna ska uppskatta anrättningarna.


När jag ändå har kokplattan framme – den åkte fram redan i går kväll när vi gjorde boeuf bourguignon (jag älskar att laga mat utomhus) passar jag på att koka buljong. Jag har börjat spara de där köttresterna som inte blir trevliga i grytor och skal från morötter, purjo och lök. De åker in i frysen. När jag har tillräckligt mycket kokar jag buljong.

Den här gången hittade jag även en påse med sparrisstjälkar. Från kryddlandet tog jag några blad libbsticka och salvia. Och så ett lagerblad och några vitpepparkorn. Jag har svårt för smaken på buljongtärningar och irriterar mig på innehållet. När den är buljongen har kokat färdigt, reducerats och svalnat häller jag den i istärningspåsar. Den enda som blir sur är komposten som nog gärna skulle ha velat ha grönsaksresterna.

En härlig dag!

Vilken fantastisk morgon jag hade i dag! Det första ljudet jag hörde var koltrasten som sjöng. Så underbart! Nära huset lockade gulsparvarna och allting kändes riktigt vårligt trots all snö som fallit. Och så när jag kom till jobbet hittade jag ett internkuvert från en kollega på en filial ett par mil bort. Fem påsar med olika tomatfröer! Tänk så glad man kan bli en helt vanlig tisdagsmorgon.

Fågelungar i växthuset

Det är inte alla kvällar jag är jättesugen på att vattna i växthuset. Till nästa år måste jag definitivt hitta någon smart bevattningsanordning. I går kväll tog det emot, men eftersom växthuset hade varit stängt och vädret soligare än förutspått, så övertalade jag mig själv att ge tomater, paprikor och gurkor att dricka.

Jag blev riktigt förvånad när jag hittade en fortfarande rätt så dunig sädesärla i vinrankan. Jag fick tag i fågeln, släppte ut den och fortsatte vattna. Och upptäckte ytterligare en årsunge som måste ha förvillat sig in genom vädringsluckorna.

Vad de hade i mitt växthus att göra vet jag inte, men för fågelungarnas skull är jag väldigt glad att jag inte lät latmasken vinna i går kväll.

Födelsedag och nya husdjur

Så där, då har jag ännu en gång blivit ett år äldre. Jag firade hemma hos svägerskan redan i lördags eftersom vi är flera som fyller nästan samtidigt – svågern och jag delar faktiskt födelse-
dag. Då var det stekhett i solen.

I dag är det regnigt, vilket är ovanligt den här dagen. Enligt en bekant som också fyller i dag har den nionde juli inte varit regnig mer än fem gånger de senaste trettio åren.


Möt Fingal, Toblerone och Ginger Ale. Fingal och Toblerone kom hem till oss i går kväll och Ginger Ale hämtade jag i förmiddags. Fingal – den vita – och gula Toblerone sjunger som om de försöker överrösta en hel regnskog. Ginger Ale har redan testat badkaret och passade på att skvätta ordentligt. Jag har inte haft just kanariefåglar sedan jag gick i mellanstadiet.


Grannen på andra sidan skogen har grattat med blåklockor, paket och en ovanligt "söt" blomma. De fina kopparna fick jag i helgen av mina svärföräldrar.


Maken och grattat med rosor och grattar mer på lördag när det ska firas med min släkt och bästa vännen från gymnasieklassen.


Själv har jag ätit en mycket god och sen lunch och funderar nu på om jag inte ska lata mig i soffan en stund medan jag lyssnar på de små och på regnet som smattrar mot taket i vinterträdgården.

Mer blommor och grönt

Dagen började med ett besök hos plantskolan i skogen. Det var så härligt att gå i havet av blommor och insupa den fantastiska doften. Jag fick med mig ett den här fina mårbackapelargonen (någon som vet vad den heter? Plantskolan påstod i alla fall att det var en mårbackasort även om det mer ser ut som en rosenknoppspelargon), en heliotrop, en lobeliaampel och en söt fuchsia vid namn ernie.

På vägen hem tittade vi in hos en kompis. Efter att ha gosat en bra stund med hennes kaninungar fick jag med mig några plantor vita smultron hem.

I eftermiddag fick vår Nero komma ut i voljären för första gången den här säsongen. Jag jag satt ut purjolök i landet och grävt ner smultronplantorna. Dessutom har de köpta växterna fått nya krukor, ogräs har rensats och årets första flugsnappare har siktats. Tyvärr upptäckte jag att en av mina pioner har drabbats av piongråmögel. Måste ta itu med det i morgon och vädret tillåter.

I kväll blir det favorit i repris från i torsdags. Grillat med sparris och ramslökssmör. Mmm … hoppas bara att vi hinner innan regnet. Dagen har varit solig och vindstilla, men nu börjar det se riktigt mörkt ut i kanterna.

För oss med fötter, tassar och vingar

Det är så härligt att se pippin flyga i vinterträdgården. Det är största rummet i huset och där kan han verkligen sträcka ut. Tänk om man kunde få låna en gympahall! Eller hade ett stort hägn. Fast katten är väldigt intresserad och skulle nog gärna vilja få jaga lite.

Efter stormen

Öronpropparna hjälpte. Jag sov som klubbad säl i åtta och en halv timma och vaknade till näst intill stiltje. Dessutom är det vitt igen. I går var det grönt ute när jag vaknade, vitt mitt på dagen igen och näst intill grönt när jag lade mig.

Allting verkar ha klarat sig. Det är bara den yttre kattluckan i slussen som frusit fast. Och så är trädgården som är ett plockepinn av grenar från skogen. Tur att vi inte behöver klippa gräset än på några månader. Det bästa med ovädret är att det verkar ha lockat domherrarna ur skogen. Har inte sett så många på en och samma gång sedan förrförra vintern.

Det är inte bara stormen som har bedarrat, min förkylning verkar dessutom vara borta. Hoppas att både vindar och baciller håller sig borta ett bra tag nu. Oavsett så blir det en lugn söndag hos mig. Ska laga en kålpuddig, beställa fröer till minipaprikor och läsa färdigt boken jag började på i fredags kväll. Hoppas att allt är lugnt hos er andra också!

Äntligen snö!

Vilken fantastisk överraskning att vakna till ett alldeles fluffigt och skimrande vinterlandskap! Det är så här julen skulle ha sett ut. Husets både ornitologer (katten och jag) njuter i stora drag och kommer nog att sitta som klistrade framför fågelbordet större delen av dagen. I går såg jag mitt livs första svartmes och den vill jag gärna se igen. Det skulle också vara roligt att få haren som har varit här och ätit i natt och som endast lämnade spår i snön efter sig. Just nu är det nio minus ute, så snön blir nog kvar. Förhoppningsvis kommer det ännu mer.

En underbar juldag

Vilken dag! Himlen såg ut som en isglass när jag vaknade och temperaturen visade -10,5 grader. I vinterträdgården var det endast 8 grader, vilket är den lägsta temperaturen vi har haft där inne.

Efter frukost gjorde jag i ordning en matare med energikakor till fåglarna. Jag hängde även ut en burk med osaltat jordnötssmör avsett för fåglar och en extra stor talgboll. Några timmar senare var det nästan kö till jordnötssmöret.

Medan jag fixade med fåglarna tog maken en yxa och högg håll på isen i näckrostunnan. Nu får näckrosen bo i en hink i boden tills det blir varmare.
 
Maken passade också på att lägga ett rejält lager med granris över Törnrosasnåret vi gjorde i somras.

Riva rusade ut i solen, men skakade med tassarna i luften när hon kände kylan. Hon var ute en stor del av dagen, men ville inte bli fångad på bild.

Till lunch kom mina föräldrar på najadlax och dillstuvad potatis. Jag tog en bild utifrån innan jag gick in för att fixa. Då stod stolarna i vinterträdgård-
en utdragna från bordet för att få sol på sig. Förhoppningen var att de skulle bli varma. Men i solen och med brasans hjälp steg värmen lite för snabbt. Termometern visade på nästan 39 grader strax innan vi skulle äta, så det blev att dra för gardinerna och öppna en aning.

Nu har jag landat i soffan och ska inte göra ett endaste nyttigt dugg. Ute är det stjärnklart och termometern visar -13.

Fåglar och regn

Dagen började så bra. Snö och solsken! Fina fåglar vid fågelbordet och längtan ut. Jag hade tänkt dra fram solsängen och leka sanatoriepatient inbäddad i massor av filtar, tjocka sockor, mössa och  med en bra bok i handen.

Men så blev himlen onaturligt mörkblå borsta i väster och nu regnar det. Jag längtar fortfarande ut, men får kanske nöja mig med en liten promenad i brist på ett riktigt stort parasoll.

Maken har i alla fall åkt till skogs för att hämta hem julgranen. Han fick visst med sig bössan också, så jag hoppas att skogens alla små pälsbollar håller sig väl gömda.

Inte så lyckat

En liten blåmes flög in i rutan till vinterträdgården. Det lät inte som någon kraftig kollision, men när jag tittade ut så låg pippin på backen och drog bakåt med huvudet så som jag har sett andra djur göra precis innan de dör. Jag blev så ledsen.

Men jag hoppades och hämtade den lilla pippin och lade den i min ”fågelräddare”. Jag köpte den som transportbur till min undulat för många år sedan, men plastlådan föll i glömska när undulaten blev sjuk och dog.

För några veckor sedan upptäckte jag lådan på en hylla i blomsterboden och kom på att den skulle vara mycket bättre både för fåglarna och oss än duschkabinen – det där jag brukar låta omtöcknade fåglar värma sig. Fåglarna kan kvickna till i lådan och gör sig inte illa när de väl blir sugna på att flyga igen. Jag behöver inte heller försöka fånga dem och skrämma dem en gång till – det är bara att ta med sig lådan utomhus och öppna den. Dessutom känns det bra att ha fåglarna på en liten begränsad yta med tanke på eventuell smitta.



Blåmesen fick sova en stund på skrivbordet medan jag fortsatte att skriva. Katten sov gott och märkte inte ens att jag hade en fågel i sjukstugan.

Trodde jag. Knappt en timma efter den första krocken gjorde en annan blåmes samma sak. Den flög vidare och segnade ner utanför växthuset. När jag försökte stoppa in även den i lådan så smet den första som tydligen hade kvicknat till. Det tog ”kattastrofen” en millisekund att fånga den stackars blåmesen. Känner mig så dum och klantig som lät det ske.

Den ena blåmesen kvicknade snart till och kunde återbördas till friheten. Den andra kom inte länge än till min klänning och fick följa med tillbaka in. Jag tyckte att den verkade må bättre när den hade fått lite sockervatten att dricka, men nu sover den med huvudet mot en hirskolv. Jag hoppas att jag ska hitta en pigg liten fågel i morgon bitti. I annat fall hoppas jag att den dör snabbt och slipper lida. Det här är ett misstag som jag inte lär göra om.

Fågelbesök och morotssådd

I morse vinglade jag i väg till toaletten och lämnade dörren öppen. Trodde att jag hade fått ludd i ögat när jag såg något svart flaxa förbi i hallen och bestämde mig för att det definitivt är dags att ringa till optikern och kolla hur det egentligen står till med synen. Men så fick jag se skuggan på nytt och hörde ljudet av flaxande vingar.

Nix. Inget fel på mina morgontrötta ögon, för det var en talgoxe som irrade omkring mellan vardagsrum, kök och teverum. Maken såg halvdöd ut, men vaknade väldigt snabbt när han förstod att vi hade oväntat besök.

Till slut fick jag ut fågeln och av spåren att döma hade den krupit in genom springan i sovrumsfönstret för att få värma sig en stund. Jag ville inte stressa den lille, så det blev ingen bild.

Däremot hörde jag en rejäl duns när jag sådde morötter och hittade den här pippin på stenläggningen nedanför växthuset. Den fick ligga bredvid mig i solen medan jag fortsatte att så white satin, amsterdam forcing, purple haze, paris market, nantes, deep purple, rainbow och sugarsnax. Efter att ha fått värma sig i en sliten handduk i tjugo minuter flög den vidare som om ingenting hade hänt.

Döden kom på besök

Ett ljud. Som när ett sjok med snö glider ner från taket och landar i den mjuka snön nedanför. Sedan två sekunder av vakuum innan skatorna börjar tjattra och fyller varendaste millimeter av trädgården med oväsen.

En duva hade just upptäckt den späda höstsådden. Men döden kan komma fort. Och i olika skepnader. Den här gången kom den i form av en hök.

Fåglarna gerillaodlar

Förra veckan kunde jag inte hålla mig längre. Jag saknar fågelkvittret och fyllde matarna med solrosfrö, hasselnötter och talgbollar. Men nu har jag kommit på att de små rackarna matar sig själva. I vintras sådde fåglarna nämligen solrosor i mina blomsterrabatter och nu äter de frö i blommorna samtidigt som de sår nya solrosor till nästan år. I går klängde tre grönfinkar på samma blomma medan en satt mitt i en zinnia och tittade på. Tänk om jag kunde sätta upp en skylt och anvisa dem till rätt rabatt!

Den vackraste solrosen de har sått är den på bilden. Den vill jag ha flera av nästa år, så nu har jag trätt en papperspåse över den största och finaste blomman och nitat fast den ordentligt så att inte vinden ska ta den. Jag vill ju få ha fröerna på den ifred.

Tyvärr så har jag inte en aning om när en solros anses mogen, när jag kan klippa av blomma och låta den eftertorka inomhus. Skulle vara jättetacksam om någon kan svara på det. Nästa år vill jag nämligen ha fullt med sådana solrosor i solrosrabatten. Det skulle bli så maffigt!

Inte längre vår terrass

Det blir att låta bli terrassen mellan bodarna i några veckor. Upptäckte för ett par dagar sedan att en grå fågel som jag inte riktigt kände igen var väldigt intresserad av fladdermusholken. I torsdags fick jag se att det var lite skräpigt och nu har jag insett att det är en grått flugsnapparpar som har bestämt sig för att det inte alls är en fladdermusholk utan en perfekt hylla för dem att lägga ägg på. Jag har försökt fånga dem på bild, men de är väldigt kameraskygga.

Själv ska jag gå ut i trädgården och gräva ner plantorna jag köpte på mitt första möte med Sällskapet trädgårdsamatörerna i söndags. Har äntligen en citronverbena och jag kan inte låta bli att gnida fingrarna mot bladen – den doftar så gott!

I övrigt vilar jag. De senaste dagarna har varit överjäkliga (självförvållat) och jag har haft så mycket att göra på jobbet att kroppen har börjat värka på ett märkligt vis. Efter att jag blev klar med allt i går kväll och tagit ett långt bad i sjön som fick mig att frysa i ett par timmar efteråt så känner jag mig inte längre som om jag är på väg till en madrasserad cell och värken är borta. Ska ta det lugnt och försöka njuta av att bara vara.

Näckrosor och grodyngel

Första näckrosen har slagit ut för i år.

Jag tycker om livet i och omkring trädgården. För några dagar sedan när jag satte mig framför en brasa i vinterträdgården kom en hare skuttande över åkern och satte sig så att den precis såg in i öppningen mellan två i särdragna gardiner. Sedan satt vi där och stirrade på varandra.

Kanske var det bara jag som stirrade, kanske såg den inte mig utan funderade på var fågelbordet och alla goda fröer tagit vägen. Fin var den i alla fall och fick mig att hoppas på harungar i trädgården även om det innebär bortfall av en och annan blomma.

I förra veckan kom även flugsnapparen och fyllde trädgården med sin underbara sång. Sedan dök svalorna upp. Och varje gång jag passerar landen BB och Förskolan Fröet så hör jag hur det pipper av hjärtans lust från fågelholken. Så mysigt!

Fast allra mest förtjust är jag just nu över mina små grodyngel. Jag adopterade en liten geléklump på påskafton och nu lever de små blivande grodorna gott i min näckrosbalja inne i växthuset. Jag tror att de får tillräckligt med mat av skrufset på näckroskorgen, men för säkerhet skull får de även lite fiskmat.

Det är så mysigt att flöja utvecklingen och i växthuset vet jag att inga fiender kan komma och äta upp dem. Ser fram emot små grodor att plantera ut i bäcken, små grodor som om de trivs kanske kan tänka sig att bli bofasta i området.

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Överraskningar”.

En bra början

Vem vet vad maj bär med sig så här i början av månaden, men det har börjat bra.

I går var jag på marknad med grannen på andra sidan skogen och hennes barn samt bästa vän. En trevlig utflykt som bjöd på såväl solsken som kylig luft och en och annan snöflinga.

Här hemma har flugsnapparen börjat sjunga och jag såg första svalan på valborgsmässoafton. Jag är faktiskt riktigt nöjd med den allt svalare temperaturen – våren har nästan exploderat de senaste dagarna och jag vill dra ut på den skira tiden så länge det bara går. Vår och försommar är det vackraste som finns.

Fast i går kväll kändes det nästan som sommar. Vi grillade karrékotletter som vi åt med dillkokt färskpotatis, ramslökssmör och årets första sparriskok. Så ljuvligt gott att det nog får bli en repris redan i kväll.

En underbar dag!

Gårdagen var underbar! Rena sommaren. Jag gick omkring i klänning och bara ben hela dagen och det var hur varmt som helst, soligt och vindstilla.

Jag hade tänkt greja i trädgården, men det blev bara lite fix i en rabatt. I stället cyklade jag ner till sjön för årets första dopp. Därefter lade jag mig i solstolen och efter lunchen kom grannen på andra sidan skogen och hennes kattunge på fika – vi hoppas att våra katter ska bli vänner, men de var inte riktigt på samma våglängd så här första gången. Men Riva njöt av att få vara med på gräsmattan och vår fågel Nero kunde flyga omkring i kattgården i flera timmar och blev överlycklig när en mås började svara på hans läten. Själv somnade jag på picknickfiltarna när grannen och lilla Doris hade gått hem.

Sommarkänslan förstärktes när maken klippte gräset och lommen började hoa ute på sjön. Finns det en somrigare doft än nyklippt gräs?

Flaskblåsaren har kommit

Jag gick ut för att dumpa hamburgerbrödet jag inte fick i mig i dungen i hopp om att något djur ska bli mättare i magen i natt. Och vad hör jag? Jo, flaskblåsarljud i från vassruggarna. Så underbart – har lyssnat i flera dagar efter rördromen och nu är han äntligen här. Med tanke på hur himlen ser ut och hur det känns ute så hoppas jag att han slipper frysa där nere vid vattnet.

Tranor och växthuspremiär

Det blir inget besök vid Hornborgasjön i år, men vad gör väl det när jag vaknar och upptäcker ett tranpar på åkern?
Solen vräker ner från himlen efter en kall natt och trots att jag i veckan flera gånger har sagt att jag inte tänker öppna växthuset, utan låta allting förbli i vinterträdgården så länge det är flera minus på nätterna, så får det nog bli växthuspremiär i dag. Ut med stolar och bord och in med kuvöser och kafégrupp.

PS! Har blogger gjort något med bildhanteringen? Bilderna ser inte längre ut som i datorn när de hamnar på bloggen. Någon som har märkt liknande tendenser hos sig?