Spirande lycka

Det här är inte världens roligaste bilder, men oj så glad jag är för det de visar.

I dag ska mandarinlimens små fossingar få känna på hur det är att sjunka ner i Medelhavsjord. Det känns lite läskigt. Tänk om den inte alls gillar det och hellre hade stannat kvar i sin flaska med vatten!?!



Den här oerhört rangliga lilla groddplantan är en physalis som jag sådde för några veckor sedan. Den har stått i vinterträdgården där det tydligen är för varmt. I dag ska den planteras djupare och jag tror att den hamnar under lysrör i stället.



Och så en lättnadens suck. Förra året fick jag ett ödesträd av en kompis. Jag är inte riktigt säker på vad jag ska vänta mig av den här växten. Allt som egentligen hände var att den fick en lång stängel med blad som inte riktigt ville utvecklas. Jag klippte av den för några veckor sedan och såg sedan på hur tre tre återstående bladen ett efter ett långsamt god och föll ner i krukan. Min kompis sa att växten gör på det viset. Att jag kunde vara lugn. Själv förstod jag inte hur den stackars till synes döda pinnen någonsin skulle kunna visa tecken på liv igen. Men förra veckan upptäckte jag små små knappar av grönska. Nu ser de ut så här. I helgen satte jag växten i en flaska i hopp om att den ska trivas med lite högre luftfuktighet. Tjohoo! Det här kan nog faktiskt gå vägen.

Lycka i vinterträdgården

I veckan har maken och jag firat 26 år sedan vi blev tillsammans. Jag njuter av en väldigt vacker bukett som står på soffbordet i vinterträdgården. Just nu är det nog det mest färgglada i blomväg jag kan fotografera.

I dag har jag gått i närkamp med sköldlössen i vinterträdgården. Jag har försökt rädda en stor stickling från mandarinlimen och plastat in moderplantan så ordentligt att man kan tro att den är smittad av något riktigt farligt.

Till min stora glädje har min första stickling som bor i en pet-flaska med vatten fått en första liten rot. Den är en centimeter lång och jag tror att nummer två är på väg. Jag ska låta rötterna växa till sig i den skyddade miljön ett tag till innan jag sätter sticklingen i citrusjord.

Jag tror att den till att börja med ska få bo i en vattenflaska på flera liter som jag för länge sedan släpade hem från någon kanarieö. Ska vakta noga på den och se till att den får ett gott liv skyddat från elaka skadegörare. Kanske borde ha den konstant inglasad …

Härlig höst

Så härligt det har varit på sistone! Årets brittsommar var verkligen fantastisk och så välbehövlig. Jag gjorde knappt någonting förutom att sitta och läsa i ett soligt hörn.

Jag kan varmt rekommendera "Vild eld" av Ann Cleeves. Jag är väldigt förtjust i hennes böcker om kriminalarna Jimmy Perez på Shetland och Vera Stanhope vid Northumberland & City Police. "Vild eld" är tyvärr den sista hon tänker skriva om Shetland. Jag hoppas innerligt att hon kommer att fortsätta serien om Vera och att Ann Cleeves inte planerar att gå i pension. Det sistnämnda skulle jag ha lite svårt att acceptera ;)


I sommar har jag flera gånger sagt att det med tanke på hur det har varit måste komma vitsippor i oktober. Några vitsippor har jag förstås inte sett, men jag har i alla fall en vit packsippa som blommar i trädgården.


Den asiatiska kålen växer fint och är betydligt större än på den här bilden som nog är ett par veckor gammal. Jag är dock dålig på att skörda den till mig själv. Jag vet ju att mina tre små fåglar blir himlastormande glada bara de ser bladen.


Övervintringsboden och pelargonerna som jag drog upp ur rabatten och som fortfarande efter tre veckor låg på en planteringsbricka utan att ha fått en droppe vatten har varit ett dåligt samvete som gnagt i mig. Någon lust att ta itu med ”problemet” har jag inte alls haft.

I fredags kväll bestämde jag mig dock och efter en god natts sömn klev jag upp och jobbade tills allt var färdigt och boden inte längre var ett virrvarr av huller om buller. Efteråt fick jag rotmos, fläsklägg och köttkorv hos mina föräldrar. Vilken belöning!

Nu kan jag fortsätta läsa böcker utan att behöva tänka på trädgård förrän det är dags att avveckla växthuset för i år. Där är det dock fortfarande fullt av små röda tomater i taket, så det får vänta ett tag till.


I vinterträdgården har min bellaforma plötsligt blivit alldeles översållad av chilisar. Jag märkte knappt att den här habanero-chilin hade satt frukt. Ser fram emot att få skörda dessa godingar.


Och så måste jag visa min blyblomma. Den är så fantastisk. Tänkt att en planta kan blomma så mycket!

Maldiverna blommar hemma hos mig

I vintras blev jag alldeles kär i en växt med rosa blommor. Krukan stod på bryggan utanför receptionen på Maldiverna och verkade inte alls påverkad av att den hade placerats i gassande ekvatorsol.

Väl hemma igen började jag genast leta fröer. Fick tips om att det kunde vara en portlak av något slag och hittade till slut en påse med blommor som påminde om dem i krukan.


I förrgår slog den första blomman ut och nu är det ett helt litet gäng. Krukan står intill söderfönstret i vinterträdgården och verkar stortrivas med temperaturer över 40 grader. Fantastiskt!

Varken blad eller blommor på min växt stämmer riktigt överens med den från Maldiverna, men växten är ändå snarlik. Det är ingen som vet vad den på semesterbilden kan tänkas heta?

Om någon har odlat praktportlak så skulle jag bli jätteglad för tips på hur den ska skötas. Jag har nämligen inte en aning.

Äntligen semster!

Som jag har längtat! I dag är första semestermorgonen. Sååå skönt! Ska nog börja med frukost i växthuset i sällskap av en ny bok. Därefter ska jag nog ta mig an de sex plantorna aloe vera som i snart två år har bott i pyttesmå krukor på den orimligt smala fönsterbrädan på mitt kontor. De ser inte så roliga ut eftersom det är ett rätt mörkt fönster. Fem veckor grönbete i en solig rabatt ska nog dock få fart på dem. Tror faktiskt att det ska få bli både före- och efterbild på dessa. Efter det får det nog bli sol och bad på bryggan en stund, för i morgon ska det regna, blixtra och dundra. I alla fall om man får tro SMHI. Regnet blir trädgården säkert mer än glad för.

Snart grönt igen ...

Det här stackars mandarinträdet har farit illa i vinter. Det blev helt enkelt lite för mycket att dricka i övervintringsboden. Men jag misströstar inte. Det brukar trivas i vinterträdgården. Om en månad är det nog grönt och fint igen … fast jag ska nog inte hoppas på mandariner än på ett väldigt bra tag.

Finaste souveniren

Det är nästan på dagen tre år sedan jag fiskade upp en skiva mandarinlime ur drinken och pillade ut kärnorna. Kärnorna lyckades ta sig från Costa Rica förbi frukthunden på flygplatsen i USA och vidare till Sverige.


I dag slog den första blomman ut.


Det kommer inte att bli någon frukt av den blomman, även om busken själv tycker att den är redo. Den behöver få växa till sig i ytterligare några år.Men så småningom ser jag fram emot att sitta här i vinterträdgården med en härlig skiva mandarinlime i drinken.

Växthussäsongen har börjat

Vilken dag! Strålande solsken och öppning av växthuset. Dagen började med att maken bytte möbler där inne och skrubbade bort alger från stenplattorna. Dessutom riggade han upp en odlingstunnel och fyllde en ho med jord. Under tiden beskar jag våra rosor, rensade ogräs runt dem och myllade ner rejält med rosgödsel. Jag började också rensa i vår lilla rabatt med blå bergvallmo, men slutad när jag insåg att de små stråna inte alls var gräs, utan ramslök. Tur att ramslöken trivs och förökar sig lika villigt som kirskålen!


Det känns härligt att äntligen ha fikabordet på plats. Jag köpte nya dynor med matchande duk för några veckor sedan och har längtat efter att få testa dem på plats. De förra var både blekta och smutsiga. Det här känns jättebra, trots att jag egentligen inte är så mycket för blått.


“Kristallkronan” har hängt på vinden i ett par år och där har det tydligen varit riktigt varmt. Tur att ljustapparna var lätta att plocka bort.


Ljuskronan är numera både rostig och skev, men jag gillar den. I dag torkade jag bara bort dammet, men någon gång kan det hända att jag tar bort allt pynt och sprejar om den. Jag skulle ju kunna ägna vinterns pysselkvällar åt att ge den nytt blingbling.


I dag fick jag också hänga upp de söta klosterliljorna som jag hittade hos Birgittasystrarna när jag och en fotograf var där för att göra ett reportage i höstas. De är egentligen små klockor som klingar sött. I birgittinernas trädgård hängde de utomhus i träden. Hos mig får de bo i vindruvan, i alla fall nu under våren.


Odlingstunneln är det ställe som kommer att värmas upp så här till att börja med. Där finns alla sådder av tomater, chili och dahlior. I dag blev det dessutom nya sådder av främst luktärter. Utöver det blev det även tagetes. Jag är egentligen inte alls särskilt glad i tagetes, men de ska få bo i Törnrosa-snåret, eftersom tagetes ska vara bra rostrött jord.

Under tunneln står mina största fuchsior – Gudrun Kleinau och Cammy Bob. De blev varken omplanterade eller beskurna förra året. I dag utsatte jag dem dock för både och. Hoppas att de ska uppskatta omvårdnaden och bli riktigt fina.


Mitt ena citronträd fick också flytta ut till växthuset. Det tål ju faktiskt rätt låga temperaturen. Frågan är dock hur ljuskänsligt det är nu efter en hel vinter under lysrör i övervintringsboden. Det fick stå framme i solen en liten stund innan jag för säkerhets skull hängde upp en tunn, vit fleecefilt som skydd.


I det runda zinkfatet är sallat på gång. Det blir mer sallat i min ho, fast där får bladen slåss om utrymmet med två rader sugar snaps. Det är lite trångt om härligheten, men jag hoppas att det ska orka ge en försmak av en riktigt fin sommar.

Citron och abborre

I onsdags morse gav sig pappa ut i den tjocka dimman och lade nät för första gången i år. I går kom han hem med nästan 40 abborrar och några sikar, en mört och en lake. Jag bjöd in mig själv på lunch hos föräldrarna i dag och tog med mig en citron. Jag vet inte om jag har testat mina hemodlade tidigare, men den var riktig fin. Sur, förstås, men riktigt saftig. Supergott och trevligt! Dessutom fick jag ett sms från maken. Han hade fått ett vildsvin av sin syssling. Det skulle vara färdighängt på tisdag. Hm … frysen är väldigt full. Undrar vad "ett vildsvin" betyder den här gången. Hur stort är det och i vilken form kommer det hem? Föräldrarna har tack och lov en extra frys där köttet får plats om det kniper. Nu ska jag gå ut och så sallat. Det känns så trevligt med kött, fisk och grönsaker som inte kommer ifrån affären.

Fler änglar med posten

I höstas såg jag ett erbjudande om att driva upp änglatrumpeter av olika korsningar. Jag blev nyfiken och bad om att få testa ett par tre sorter. I fredags kom tre små påsar märkta med 1, 6 och 11.

1 är sanguinea x zunac 4 orange korsad med mystic fire.

6 är sang x zunac 4 rot korsad med zunac 2.

11 är arborea.

I går förmiddagen lade jag fröerna i rostfria kärl med varmt vatten och ställde dessa på braskaminen. Vattnet har varit riktigt varmt hela dagen. På kvällen skalade jag arboreafröerna eftersom den sorten var innesluten i ett korkliknande hölje. Det gick riktigt lätt. Fröerna var inte alls så hårda som jag hade trott att de skulle vara.

Eftersom jag inte vill att fröplantorna ska komma upp med små mössor snittade jag ryggen på varje frö med en skalpell. Därefter snodde jag ihop en kruka av tidningspapper, fyllde den med yrkesodlarjord och plattade till ytan. Jag lade fröerna ovanpå jorden och toppade med perlit. Krukan ställde jag i ett miniväxthus med undervärme.

I dag har jag snittat ryggen även på sort 1 och 6 och sått dem på samma sätt som 11:an. Nu står alla i värmda miniväxthus. Det ska bli väldigt spännande att se om de gror. Jag är lite orolig för sort 6 eftersom vattnet hade dunstat. Hoppas att det inte blev för varmt för fröerna – rostade fröer lär ju inte gro …

Mandarinen blommar

I går kväll när jag lade mig var det 18 minusgrader ute och den temperaturen gäller fortfarande. Dessutom har det varit kallrekord i vinterträdgården. Det var inte mycket mer än 8 grader där när jag vaknade. Tur att det finns en kamin all elda i så att temperaturen snabbt hostar upp sig.

Växterna trivs dock ypperligt med de lägre temperaturerna och allt solsken. De önskar nog att jag skulle skippa det där med braskaminen. I går skördade jag finfina chilifrukter till middagen och i dag njuter jag av att se hur mandarinträdet frodas. Frukterna har blivit större, nya skott har börjat växa och dessutom slår allt fler blommor ut för var dag som går. Hoppas att trädet ska klara sig utan spinn och annan ohyra nu när vi har de två tuffaste övervintringsmånaderna framför oss.

Citronlimen har fått sina första grenar

I vår är det två år sedan vi var i Costa Rica och jag tog med mig fröer från citronlimens frukt hem. Plantan har stått utomhus hela sommaren och bor sedan någon månad i vinterträdgården. Till min stora glädje har jag upptäckt att den äntligen har börjat skjuta ut grenar. Om åtta år eller så kanske jag kan få skörda min första citronlime!

Drömmar om mandariner

I natt drömde jag att vi skulle ta in mandarinträdet till vinterträdgården. Det har stått ute hela hösten och kommer att få stå kvar så länge ”värmen” håller i sig. I drömmen hade mandarinträdet vuxit till sig och var nästan två meter. Dessutom hade det mörkt gröna blad och var översållat av mandariner som hade hunnit bli stora som golfbollar.


Måste erkänna att jag var lite besviken när jag tittade ut i morse. Det är nog dags att slänga på lite ny jord och kanske gödsla en aning då och då. Det har ju knappt fått någon näring alls i sommar – det där med gödning är mitt stora problem i trädgården, det blir helt enkelt inte av. Fast många mandariner har det i alla fall …

Ett blommande golv

Min passionsblomma pura vida har försökt sträcka på sig i sommar, men jag har hela tiden varit där och tuktat med min minisekatör. Den senaste tiden har hon dock överlistat mig och sträckt sig allt längre ut över golvet. När hon dessutom började sätta mängder med knoppar hade jag inte hjärta att klippa. Och tur är väl det, för hur ofta blommar golvet i vinterträdgården på det här vackra sättet?

Ånga mot spinn på citronträd?

Citronträdet har växt ur sin kruka, så i söndags planterade vi om det i en betydligt större och högre. Tyvärr upptäckte jag också att det har fått lite spinn.

I stället för att använda det kladdiga medlet mot spinn tänker jag testa att fukta ihjäl de små uslingarna. Jag sprejar ihärdigt med min tryckspruta och i går kväll ställde jag en luftfuktare precis framför krukan så att strålen med fukt går rakt upp i grenverket. Det ska bli intressant att se hur det fungerar.

Det jag kan säga hittills är att luftfuktigheten i vinterträdgården låg på 61 procent i natt. Tur att det är soligt och torkar till under dagen. (Kan höra hur spinnet jublar och gör vågen.)

Fast citronträdet trivs nog, även om jag funderar på om jag kanske i stället borde placera det på en lätt skuggig plats utomhus nära vattenslangen så att jag kan ge det flera ordentliga duschar varje dag. Det skulle nog även möblemanget i vinterträdgården föredra …

I dag i vinterträdgården

Tänk, i dag är första dagen av årets vackraste och mest underbara månad. Hela maj ligger framför. Visserligen regnar det, men vätan behövs och i vinterträdgården är det ljuvligt med taksmatter och knäppande brasa. Dessutom blommar det så härligt.
 
Whippersnapper är en fantastisk tomat. Den är sådde jag den 15 januari i år. Plantan har mängder med tomater som väntar på att rodna.


Panache köpte som jag liten stickling på Rockdala för flera år sedan. Nu har jag en litet fuchsiaträd översållat med knoppar.


Pelargon X. Jag vet inte vad hon heter, så X är vad jag skriver på alla plantetiketter. Fantastisk pelargon som verkar tåla vad som helst och som växer med tjocka stammar. Önskar att jag visste hennes namn.


Chilin aji llanero pepper har fått sina första mogna frukter. Den här få smaksätta de färska musslorna jag köpte i förmiddags.


Gullvivor som maken och jag plockade i en hage i onsdags. Hoppas att de står sig länge.


Det här är en annan pelargon som jag saknar namn på. Den har växt till en stor buske som ska få flytta ut efter järnnätterna.


Äntligen! Började tro att mandarinträdet aldrig skulle vilja blomma.


Den här tomaten föddes den 15 januari, samma dag som jag sådde whippersnapper. Jag skivade en tomat till middagen och upptäckte att fröerna inuti hade grott. Jag petade ner ett frö i jorden och har hela vintern och våren förundrats över den fantastiska växtkraften.

Blommor och frukt samtidigt

Nu blommar citronträdet igen. Jag måste säga att det är rätt flitigt. Det är ju trevligt att det trivs, men jag hade trivts betydligt bättre om det hade väntat till flytten ut på terrassen. Det hade besparat mig en hel del huvudvärk och främjat fruktsättningen.

Jag har försökt öppna dörren för att locka humlor och bin, men de verkar mer intresserade av vårblommorna i rabatten utanför. Jag ser dock väldigt mycket fram emot att få smaka citronerna.

Mognande citroner

Min närmaste chef har kommit hem från sitt hus i Menton på den franska Rivieran och berättar om alla citroner, sharonfrukter, apelsiner, blåregn och mimosa. Nästa gång hon ska dit måste jag nog be henne att ta med en citron hem. Jag vill smaka och se om de verkligen är så osura som det sägs. Jag blir ju så nyfiken.

Fast här hemma har mina första citroner börjat mogna. Jag tänker dock inte plocka dem förrän de är knallgula och har fått njuta av vårsolen ett bra tag. Det ska bli väldigt spännande att få smaka dem. Fast det är nästan synd att plocka dem – de är ju så vackra där de hänger.

Syltbullar och växtvänner

Lugn och skön morgon i vinterträdgården. Kaminen knakar, solen tittar nästan fram och katten värmer rumpan. Själv mår jag mycket bättre efter att ha stoppat i mig lite medicin.

Jag har haft en fantastisk växtvecka. I måndags fick jag en präktig chiliplanta av Stig. Sorten heter aji llanero. Den ska vara smakrik utan att för den skull vara stark.

I onsdags hade lockfågelns uppfödare med sig rotade sticklingar till en mörkare variant av blyblomma och en fin pepino. Hoppas att den ska trivas här hos mig. Jag har hört att frukterna ska smaka som en blandning mellan päron och melon.

I torsdags kom det ett brev från Lavendia med sticklingar från hennes lila, krusiga passionsblomma. Trots att de fick ligga i vår väldigt kalla brevlåda i åtminstone fyra timmar så ser de små sticklingarna riktigt katiga ut.

Nu ska jag snart gå ut och se om jag vågar klippa lite i vindruvan. Tre fjärdedelar vill jag ta bort och det känns läskigt. Jag har bakat syltbullar på morgonen och ska nog ta med mig en ut till växthuset.

Vilken överraskning!

Vilken överraskning att komma hem och upptäcka att knoppen som jag har väntat så länge på äntligen har slagit ut.

Enda besvikelsen är att det inte var rätt passionsblomma. Skatorna snodde etiketterna för mig i somras, men jag trodde ändå att det här var den violetta passionsblomman som Lavendia skickade till mig.

Märkligt nog så verkar det här vara en ”pura vida”. Jag har redan en sådan. Jag har inte tagit några sticklingar för eget bruk. Misstänker att jag fick en felpaketerad när jag köpte sticklingen på Plantagen i våras. Men fin är den och tittar jag lite djupare ner i bladverket så hittar jag ytterligare en utslagen skönhet. Passionsblommor är verkligen underbara!