Fint i trädgården

Sedan jag kom hem från Wales har jag vrålpluggat för att klara det teoretiska lastbilsprovet. I torsdags skrev jag och blev godkänd. Vilken lättnad! Det känns alldeles fantastiskt att inte behöva ha det hängande över sig på semestern. Det är definitivt det tuffaste prov jag någonsin skrivit.

Trädgården har blivit vildvuxen under semester och studieperiod, men efter helgens storröj är den äntligen fin igen. Så fint att jag knappt kan se mig mätt på den. Tänk om man fick känna så lite oftare!


I Wales kunde jag inte låta bli att köpa en azalea med godisrosa blommor. Den var så underbart vacker när den stod där fullt utslagen. Är riktigt imponerad av att jag lyckades knöla ner den i resväskan och att grenarna höll trots att jag böjde dem åt alla möjliga håll. Är mycket tacksam för de svarta sopsäckarna jag fick på vårt bed and breakfast i Llansabbath. Utan dem vet jag inte hur det hade gått. Nu får azalean bo i en gammal konserveringsgryta intill pelargonställningen maken snickarde förrförra sommaren.


I samband med att vi planterade äppelträdet Fredrik för några veckor sedan flyttade jag på mina porslinsanemoner. I brist på lämplig plats hamnade de i en trasig hink under utomhuskranen. De har stått väldigt skuggigt och fått vattendroppar på sig mest hela tiden. De borde ha stendött, men ser i stället mer välmående ut än de någonsin gjort. De har till och med fått knoppar för allra första gången. Nu har jag planterat dem i en kruka och låtit dem stå kvar i skuggan. Hoppas verkligen att knopparna ska vilja slå ut!


Magnolian Sieboldi blommar snällt trots att den precis som porslinsanemonerna fick flytta till en helt annan plats när vi kom hem med Fredrik. Kanske är den också mer nöjd med sitt nya läge?


Till min stora glädje är päronträdet för första gången fullt med kart. Vi har bott här sedan advent 2008 och aldrig sett någon frukt på det gamla trädet.


Jag sådde majs bara några dagar innan vi reste till Wales. På tok för sent, jag vet. Hoppas på en lång och varm höst så att kolvarna hinner utvecklas. Det ska vara minimajs, så jag är väldigt nyfiken på resultatet.


Brysselkålen jag sådde i vintras och lät växa i vinterträdgården fick flytta ut till en pallkrage samma dag som majsen såddes. Det verkar som om det fungerar. Små huvuden har redan bildats, så här blir det förhoppningsvis extra tidig brysselkål. Hoppas att den är god även utan att ha blivit frostnupen.


Salladen är hur fin som helst innanför snigelstaketet. Förra året blev det ingen alls eftersom sniglarna åt upp allt jag satte ut. Jag håller fortfarande tummarna för att det här är ett lyckats experiment.


I år lyckas jag med paprika för första gången. Det är uppenbarligen en god idé att använda krukor kopplade till ett självbevattningssystem. Det enda jag inte är nöjd med är att paprikorna är så stora. Enligt fröpåsen var det här en gourmetvariant storlek mini. Det är verkligen inget mini med de här frukterna.


Även chilisarna växter fint. I synnerhet padron. Ska nog steka några frukter till lunch i morgon när jag är ledig.


Änglatrumpeterna jag sådde under vårvintern har stått i alldeles för små krukor. I helgen fick de flytta till större och ser ut att trivas. Det dröjer nog innan de är stora nog för att blomma. Säkert till nästa sommar.


I vinterträdgården har mina klätterpelargoner av sorten antik börjat blomma. De är ännu små, men jag tror att det kommer att bli jättefint nu när jag har stoppat plantor ur varje sort i samma kruka – scarlet, salmon och violet.


Finast just nu är ändå pionerna som verkar vilja blomma över i en rasande fart. Festiva Maxima är alltid överdådig i sin blomning.


Och Sarah Bernhardt har aldrig varit så fin som i år.

Finaste chiliplantorna någonsin

Ibland har man tur! Jag har i flera år tittat på en enkel självbevattning som Willab Garden säljer, men utan att köpa den. I höstas bestämde jag mig för att ta tag i växthusets bevattning och skaffa någonting som gör det smidigare. Jag tycker att det är så vansinnigt trist att vattna och mitt i sommaren så går det ju åt rätt mycket vatten.

Till de stora hoarna i växthuset blir det Gardena Micro-Drip. Men jag skulle också vilja ha något smidigt system till mina chiliplantor, ett system som jag kan börja med i vinterträdgården och sedan flytta ut till växthuset.

I går kom jag att tänka på det där bevattningskittet hos Willab Garden och bestämde mig för att beställa. När jag gick in på sidan så visade det sig dessutom vara kampanj på växthustillbehör. Det var inte så värst mycket som var nedsatt, men just min självbevattning med utbyggnad.

Tjohoo! Ser redan framför mig hur jag kommer att ha finare chiliplantor än någonsin.

OBS! Bilden är lånad från Willab Garden. 

Smart bevattning i växthuset?

Mitt STORA problem i sommar har varit bevattningen i växthuset. De senaste två åren har den fungerat så där. Vi har borrat hål i en extra tjock vattenslang och låtit den slingra sig över hoarna med tomater, paprika och gurka. Slangen har vattnat jättebra i de första hoarna, men trycket avtar snabbt och de sista hoarna har knappt fått något vatten alls. Så den bevattningsmöjligheten har vi förkastat.

I år jag har vattnat för hand och det är ingenting jag tänker göra någon mer gång. Det blir alldeles för mycket jobb och tar emot varje gång det är dags att blöta jorden.

Till nästa år vill jag ha ett riktigt bevattningssystem. Däremot vill jag absolut inte ha trycket på dygnet runt, utan en droppbevattning där jag kan öppna upp ventilerna rejält och kanske låta vattnet stå på ett par tre timmar i stöten.

Någon som har erfarenhet och kan ge förslag på vad jag ska välja? Har tittat lite gå Gardenas system och undrar om någon har testat och kan säga något om det.

Äntligen slipper jag vattna tomater!

Jag tycker inte att det är så värst kul att vattna tomat- och gurkhoarna i växthuset och har ända sedan vi köpte växthuset velat ha en bevattningsanläggning. Den som följde med växthuset är maken så skeptisk till att den inte får användas – även försäljaren på företaget där vi köpte växthuset säger att den är opålitlig och kan förvandla trädgården till ett träsk. Men jag behöver absolut inte en automatisk bevattningsanläggning. Det enda jag vill slippa är att stå där med vattenslagen och försöka få hoarna fuktiga nog. Det tar ju sin lilla stund … varje dag!

Så jag undrade om vi inte helt enkelt kunde borra hål i en vattenslang och sedan utvecklade vi idén. En vattenslang kapades till lagom längd. Sedan lade vi den över hoarna och täppte till i bortersta änden. Slangen är fastsatt med buntband på hoarna för att den inte ska börja rulla och spruta vatten åt fel håll. För att det även ska gå att använda den vanliga vattenslagen, satte vi ett ”grenuttag” med switchar vid vattenkranen.

Så från och med i dag trycker jag bara på en knapp och sedan vattnar grönsakerna sig själva. Tänker njuta i fulla drag när jag ser vattnet spruta ur hålen och ner i jorden!

Jag vill inte vattna!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen – jag är en lat odlare. Jag älskar uppstarten med sådd och omskolning, men underhållsdelen mitt i sommaren är såååå tråkig. Jag vill slippa stå där med vattenslangen i växthuset om kvällarna.

I blomsterboden finns en komplett bevattningsutrustning som aldrig har använts. Den kommer nog heller aldrig att användas. Jag har öppnat lådan ett par gånger och fått panik när jag har sett alla miljoner delar som ska sättas ihop. Dessutom tror maken att den ska gå sönder och förvandla trädgården till ett träsk med krokodiler. Jag ringde leverantören för att fråga om den verkligen inte var säker. ”Nix”, sa den trevliga försäljaren som själv hade fått krokodiler i trädgården när han trodde att utrustningen skulle sköta bevattningen. ”Hälsa gubben att den inte är att lita på”, sa han innan vi lade på.

Nu tittar jag på en annan variant av automatisk bevattning där man inte behöver ha tryck på i slangen dygnet runt. Med den skulle jag bara behöva sätta på vattnet och pilla ludd ur naveln medan den gör jobbet. Ska visa den för maken när han kommer hem och fråga vad han tycker. Sedan behöver jag inget mer än en robot som rensar ogräs medan jag snarkar gott i solstolen.

Dags att börja tro

Tjohoo!!! Jag har äntligen förstått hur pop up-boxarna fungerar. Vattningsmässigt, alltså. Förra året var jag så frustrerad att jag skrev till Nelson Garden och frågade hur de egentligen är tänkta att fungera, men hon som svarade sa att hon inte riktigt visste. Sedan dess har jag varit lite sur på boxarna. Men nu, som sagt – äntligen. Hittade trixet i en bok. Det är den där kapillärkraften som jag i teorin förstår men som jag i praktiken inte litar på. När håligheterna har fyllts med jord, så är det bara att hälla vatten i underredet och vänta. Efter en stund är ytan faktiskt fuktig. Då är det bara att hälla av vattnet. Helst fantastiskt! Jag har hela tiden tänkt att det nog behövs lite rötter för att vätan verkligen ska vandra uppåt, men tydligen inte.