Soppa på ramslök

Vad gör väl lite regn när man kan äta ramslökssoppa framför brasan och läsa nya boken "Den asiatiska köksträdgården"?

Skillnadens trädgård

I söndags läste jag Skillnadens trädgård (recensionsex) av Sara Bäckmo. Vilken bok! Jag är plötsligt så taggad att jag skulle kunna gå ut och gräva i snön bara för att känna att jag nästan trädgårderar. Det var länge sedan jag läste en trädgårdsbok där författaren faktiskt skriver hur allting går till utan att lämna frågetecken efter sig. Dessutom är den ovanligt vackert skriven för att vara en trädgårdsbok. Och så är bilderna underbara. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om det här blir årets trädgårdsbok.

En riktigt fin trädgårdsbok

Jag sitter i sängen och skriver korta bokpresentation-
er till trädgårds-
böcker ska säljas under bokrean. Blir alldeles förskräckt över hur billigt finfina och riktigt nya böcker reas ut. Jag vet ju att det är så, men stackars författare som har lagt ner hela sin själ i arbetet!

Jag har fått välja ut mina favoriter ur en bokkatalog till ett jobb som ska gå i tidningen, men där finns inte den bästa boken. Den säljer Adlibris på sin bokrea och jag funderar allvarligt på att köpa ett ex eller två, trots att jag redan har boken. Skulle vilja ha en bok att släpa runt på i trädgården och som jag kan lämna kvar i växthuset. Jag skulle också vilja ge bort ett ex till någon trädgårdsälskare som skulle bli glad för en riktigt fin trädgårdsbok. Jag har bara inte kommit på vem än.

Boken heter ”Året i köksträdgården” och är skriven av Tyra Hallsenius Lindhe. Ska jag vara ärlig så läser jag inte så mycket i den – läste den från pärm till pärm när den var ny. Jag är bara så vansinnigt förtjust i det gummiaktiga omslaget, de fantastiskt bilderna och den urtjusiga layouten. Finare än så här kan det knappast bli.

Nu ska jag lägga ner för i dag och kolla på "En plats på landets" reportaget från Storbritanniens största vitlöksfarm på Isle of Wight. Skulle bra gärna vilja veta var jag kan hitta frö till elefantvitlöken de pratar om och ska tillaga.

Morrar lite ...

Jag morrar lite för mig själv. Boken jag skrev om i går gav pysselsug och jag såg i synnerhet den fina bilden på ett litet myrtenträd inslaget i papper med ett fint band om.

Jag ville förstås härma och skulle slå in en minipensé. Det var dock inte så lätt att lista ut hur krukan ska viras in i pappret när det i beskrivningen på hur man ska göra enbart står att pappret är köpt på loppis och att ett band är knutet runt krukan. Här gick det åt många blad ur Gudrun Sjödén-katalogen innan jag lyckades få till en papperskruka som inte vippar på grund av knögglig botten.

Någon som kan tipsa om hur man gör på ett smidigt sätt?

Å andra sidan

Jag vet inte om det är årstiden, men på sistone har det varit lite segt att gå upp på morgonen och inte alltför inspirerande på jobbet. Jag har bara velat gå i ide och sova tills jag hör den första humlan brumma förbi i vår. Å andra sidan känns det riktigt bra i dag. Jag har ätit en riktigt god lunch på stan med en kollega. Vi har både pratat om allvarliga saker och skrattat så vi kiknar.

Dessutom fick jag ett paket i postfacket med en bok som är så färgglad och sprudlande att jag inte vet om jag ska tänka på karameller eller champagne. Jag brukar beställa recensions-ex av trädgårdsböcker och någonstans verkar det som att förlaget Semic har fått för sig att jag är en pysselgumma. Efter mina första bläddringar är jag redan stormförtjust och jag har hittat en hel del som också rör trädgård.

Jag tror faktiskt att den här boken kommer att bli rätt så använd och dessutom blir det en recension i Bostadsbilagan. Har redan hittat ett pyssel som passar att ta med till tapasfesten vi ska på hos grannen på andra sidan skogen i morgon.

Ljus, snittar och champagne

Jag myser just nu. Regnet smattrar mot taget i vinter-
trädgården och jag rundar av kvällen med ett glas fläderchampagne. Det godaste glaset hittills faktiskt. Vet inte om drycken av någon anledning har jäst mindre i den här flaskan. Det är den enda stora flaskan jag har tappat drycken på och det är alldeles söt och inte ett dugg torr – precis i min smak, jag som mycket hellre dricker trocadero och ginger ale (eller vilket läskeblask som helst) framför vin.

Hur som helst har jag haft en riktigt trevlig kväll med mysiga grannar och kollegor. Har haft mitt livs första ”party” – ljusparty. Inte riktigt min grej egentligen, men jag gillar värmeljusen och några av dofterna. Fast hur en doft kan heta ”sensuella vinbär” övergår mitt förstånd.

Jag bjöd på scones med hemgjord jordgubbssylt, hallon- och chokladsylt, fuskad clotted cream, hemkokt lemon curd, snittar i form av små club sandwiches och blomsterformade snittar med rökt laxröra. Dessutom blev det saffranssemlor och urgoda cakepops gjorda på massor av choklad.

Nu har alla åkt hem och jag ska börja bläddra i en bok som en av gästerna hade med sig och som ser väldigt trevlig ut – Eva Rönnbloms ”Trädgårdstider”. Känns nästan som julafton på nytt.

Vilken julklapp!

Till jul dukar kulturredaktionen alltid upp ett stort bokbord av alla de böcker som varje år har ratats av recensenter. Det är rent otroligt hur många böcker som skickas till en tidningsredaktion. Och det känns rätt sorgligt med de böcker som även ratas på julbordet – det ligger ju trots allt en massa arbete bakom böckerna, för att inte tala om alla träd som tas ner i onödan.

Men hur som helst. Jag blev själaglad när jag längst in i ett hörn, underst i en bokhög, upptäckte Mandelmanns ”Självhushållning på Djupadal”. Ingen förstod nog mitt lilla glädjetjut eller kände att de hade velat hitta den först, men för mig var det en finfin julklapp som jag ska njuta av länge.

Fin bok om lökar och knölar

Jag har fått Marie och Björn Hanssons nya bok ”Lökar och knölar” från Norstedts och frossar i alla fantastiska bilder. Ååååååh, så mycket det finns som jag vill ha. Fast blomman jag fastnar allra mest för – kanadaliljan – visar sig vara både svårodlad och väldigt utrotningshotad

Jag vill så gärna odla cyklamen i trädgården och lyckas med tulpaner i kruka. Här finns massor av tips på hur jag odlar – både generellt och lite mer individuellt för de olika växtgrupperna. Frågan är bara var man får tag i alla dessa fantastiska växter och vilken skada det skulle göra på plånboken.

Men jag tänker definitivt inte nöja mig med att bara läsa – jag ska prova i alla fall något som jag inte har odlat tidigare och försöka känna mig som den alldeles nyblivna trädgårdsamatör jag numera efter vissa påtryckningar faktiskt är.

Rörig men trevlig ändå

Jag blir så sugen på att läsa när ”Handbok för din trädgård” dimper ner i postfacket. Boken är så fin och vid en första bläddring ser den jättetrevlig ut. Men när jag väl sätter mig ner får att läsa så tycker jag mest att den är rörig. Tänkte författaren Susanna Hultin ens på struktur och målgrupp när hon skrev? Det är mest en pytt i panna som inte tycks ha någon naturlig följd annat än årstidernas. Bönor och ärter avhandlas på elva rader och då är det både luktärter och hjälmbönor och blomsterbönor som omfattas. Sedan hoppar författaren raskt vidare till beskärning av äppelträd. Fast här och där hittar jag guldkorn. Äntligen trillar poletten ner så jag förstår hur jag ska tänka när jag beskär mitt stackars illa tuktade päronträd. Dessutom gillar jag det personliga anslaget och känner att jag trots allt är riktigt glad för den här spretiga lilla boken som av någon anledning får mig att tänka på Kamratposten.

Vacker bok om klättrare

Egentligen var jag inte så intresserad av innehållet när jag fick ha-begär för Sanna Töringes nya bok. Det var den underbara titeln ”Vildvin & Honungsros” och blåregnet på framsidan som fick mig fast. Om jag hade en sådan där liten list till hylla så skulle jag nog ställa boken där och njuta av den som en tavla varje gång jag gick förbi. Nu har jag ingen list, men boken hamnar nog ändå på ett synligt ställe så att jag kan bläddra i den då och då.

Till en början så är det mycket gröna klätterväxter i den här boken – precis som jag misstänkte. Jag är inte så jätteintresserad även om jag har kommit på att jag nog vill ha humle någonstans i trädgården. Men det stannar faktiskt inte där. Boken innehåller dessutom blommande klättrare – både perenna och ettåriga. Och längst bak finns ett litet kapitel om ätliga klättrare. Bättre och bättre, men andra ord.

Jag gillar de enkla växtporträtten där man får ett hum om huruvida växterna passar eller inte, beroende på läge, erfarenhet och engagemang. Personligen kommer jag nog att bläddra i boken lite då. Läsa om det jag för tillfället är nyfiken på.

Så efterlängtad

Lena Israelssons nya bok ”Gourmetträdgården” är så efterlängtad att jag nästan inte borde recensera den. Jag är ju positivt inställd på förhand – men så är hon ju min stora trädgårdsguru.

Men trots att mina förväntningar är höga, så är boken ännu bättre än vad jag trodde. Den innehåller ju just det där som jag själv går och tänker på – att jag borde odla det som är riktigt gottigt, som är svårt att få tag i och många gånger dyrt att köpa. Dessutom gillar jag mångfalden i boken – både när det gäller växter och recept. Jag älskar ju trädgård och att laga mat, så det här är verkligen på pricken. Ett extra plus för att hon äntligen får mig att förstå det här med arvesorter.

Men … en stor nackdel … kostnaden för fröerna jag ivrigt beställde medan jag läste överstiger med råge kostnaden för själva boken. Har också insett att jag behöver minst två nya pallkrageland för att få plats med allt spännande!

En stund i solen

Vilket solsken! Det är sådana här dagar jag är glad att jag ligger i fas på jobbet och har komptid att ta ut. Åkte hem lite tidigare och gick en lång promenad i solen utmed kanalen tillsammans med en trevlig granne. Därefter kunde jag faktiskt att sitta och läsa en stund i växthuset. Har äntligen fått tag i Lena Israelssons bok ”Odla orientaliskt”. Synd bara att den tillhör biblioteket och inte mig. Vill försöka mig på fler sorter av asiatiska bladgrönsaker i år. Hittills har det mest blivit mizuna samt lite pac choi och green wave.

Det är ju inte jättevarmt i växthuset, även om solen värmde en del. Så det var skönt med ett långt, varmt bad efteråt. Nu, efter en alldeles för lång seneftermiddagslur och middag ska det bli mer läsning om dessa fantastiska växter som älskar korta dagar och som tål en hel del kyla. En mild höst borde det gå att ha grönt att ta av i växthuset en bra bit in i advent.

Resan till Ribston

Till jul finns det alltid ett bokbord på tidningen. Böcker som förlag skickat och som inte har blivit recenserade. Vi cirklar som gamar kring det där bordet och får ta tre böcker var i första vändan. När det är dags för en andra vända är folk inte lika intresserade, men visst går vi där och letar.

I den där andra vändan hittade jag en bok som jag genast nappade åt mig på grund av det vackra omslaget. Det fick mig att tänka på Viveca Lärn. Det var ingen Lärn-bok, utan en bok skriven av Christel Kvant. ”Resan till Ribston” heter den. Några förväntningar hade jag inte. Det var ju en bok som blivit kvar. Som ingen velat ha. Trots det fina omslaget. Hemma hamnade den i ett skåp.

Bara några dagar senare såg jag Eva Robild skriva om den på Facebook. ”Trädgårdsskribenten Christel Kvants debutroman Resan till Ribston. Med ett äpple i titeln kan det inte bli fel.” Åh. Skriven av en trädgårdsmänniska alltså. Spännande. Och en äppelsort. Läste annat då, men bestämde mig för att den där boken skulle bli läst. I går kväll började jag och skrattade högt redan på första sidan. Nu är boken slut och den var så bra med både lust och svärta. Längtar efter att få läsa mer och känner mig väldigt nöjd med att ha plockat en bok med ett äpple i titeln.

Bästa jobbet

Mitt jobb är för det mesta rätt bra. Jag älskar ju att göra personporträtt. Men när jag får jobba med ”Lindas täppa” är det extra roligt. Och det har jag gjort hela eftermiddagen. Recensioner av vårens trädgårdsböcker har stått på schemat. Hann ju förstås inte med alla i högen, men nu har jag i alla fall skrivit om dem jag hunnit läsa. Skönt att vara en bit på väg och att slippa känna att jag nästan blir platt under bokhögen!

Mer Medelhav i växthuset

Hå hå hå! Jag skruvar ner mig själv i soffan och riktigt gonar mig. Eva Rönnbloms nya bok ”Medelhavsväxter i kruka” väcker lilla Vill Ha, som bor rätt så ytligt i mig. Citronträd, fikon, bougainvillea, blommande rosmarin, olika sorters oregano och mycket, mycket mer.

Så fort jag ser ett stort apelsin- eller citronträd på plantskolan så dras jag dit som en magnet. Brukar roa mig med att fråga maken vad han tror att de kostar. Sedan svimmar vi lite båda två. Det är tur att vi inte har plats för några giganter. Fast ett litet citronträd kanske. Eller ett fikonträd. Bladen är ju få fantastiskt fina.

Den här boken är jättebra. Äntligen får jag svar på hur jag ska gödsla mina vindruvor. Och bilderna på hur de ska beskäras är så pedagogiska att jag faktiskt fattar. Enda problemet nu är hur i hela friden jag ska få plats med ett Medelhavshörn i mitt lilla växthus.

Något för alla

Åh, en pysselbok till! tänker jag när en kollega viftar med en bok som adresserats till mig. Den här gången är det ”55 enkla projekt för din trädgård” av Malena Skote (Semic). Framsidan ser riktigt lovande ut. Men inuti är den nog lite för hemvävd för min smak. Eller också är det projektens oerhört varierande karaktär som får det att kännas lite hattigt. Jag vet inte. Däremot är jag övertygad om att jag inte vill använda en ljusblå toalett med pastellrosa sits som kruka i min trädgård.

Men här och där finns det projekt som inspirerar och några som jag vill sno rakt av. Ända sedan jag besökte Eden Project i Cornwall för några år sedan har jag drömt om en fågelskrämma gjord av skrot. Där var det tvättmaskiner och mikrovågsugnar som användes till de flera meter höga kreationerna. Men i den här boken finns det ”skrotskrämmor” som passar till vanliga trädgårdar.

Jag blir också sugen på att göra ett planteringsbord av en marmorskiva – precis som i boken. Ett upphöjt bord att ha intill hängmattan vore nog inte heller så dumt. Kanske är det ändå variationen som är det finfina med boken – de flesta kan nog faktiskt hitta något att inspireras av.

Massor om skadedjur och ogräs

Åh, jag blir precis som i kantarellskogen − alldeles stressad utifall att svamparna på de gula fläckarna får ben och springer sin väg när jag tittar åt andra hållet.

Det är boken "Största trädgårdshjälpen om skadedjur och ogräs" av Susanna Hultin och Gunnel Carlson (Semic) som får mig att känna på det sättet. Jag vill helst slå upp varendaste sida på en och samma gång och blir så ivrig att jag knappt hinner läsa färdigt som gråsuggor förrän jag hoppar vidare till steklar, maskrosor, fladdermöss och friskvård för trädgård. Och hå hå, här finns till och med ett felsökningsschema.

Till slut tvingas jag inse att det inte går att läsa allting samtidigt – oavsett hur intressant det är. Och att försöka komma ihåg allting är lönlöst. I alla fall för mig. Så jag bläddrar långsammare och tänker att jag nog ska se till att ha boken nära till hands och använda den som uppslagsbok. En väldigt trevlig och nyttig sådan.

Pyssel till trädgården

Av någon märklig anledning fick jag i början av veckan boken ”Nytt och kreativt med betong & loppisfynd” av Susanna Zacke och Sania Hedengren skickad till mig på redaktionen. Jag hade beställt andra böcker för recension från förlaget, men inte den.

Jag blev så klart inte ett dugg ledsen. Måste erkänna att jag kastade mig över boken. Har nog aldrig varit så snabb med att skriva en recension efter att ha hittat en bok i postfacket, men den här passade mig perfekt. Och gissa om jag blev sugen på att börja pyssla till trädgården! I går besökte jag återvinningen för att hitta saker till mina pyssel och nu på morgonen har jag blandat betong så att det står härliga till.

Det var andra gjutningen för i år. Den första tog två veckor på sig för att brinna i det svala utrymmet där jag hade ställt den, men resultatet blev ovanligt slätt och fint. Maken, som är van vid betongarbete, undrade till och med vad jag hade använt för betong. ”Vanlig finbetong”, svarade jag och pöste lite stolt med kinderna.

Ny trädgårdsbok

Jag kan inte riktigt bestämma mig när det gäller den ny-
utkomna boken ”Den lättskötta köksträdgården” av Clare Matthews (Norstedts). Först dissade jag den helt. På tok för lik Lena Israelssons ”Grönsaksodling – enkelt, ekologiskt & gott”. Lenas bok är mycket bättre!

Men den här nya boken är inte heller så dum. När jag ser bilderna på köksträdgården som Clare anlägger i boken, vill jag genast köra en bulldoser över min egen och göra lika dant. Och jag blir jättesugen på att testa hennes bevattnings-
knep med två i hoplimmade lerkrukor. Så mycket nytt lär jag mig kanske inte, men den är trevlig att bläddra i.

Tyvärr är det väl så att nya odlingsböcker är hemskt svåra att låta bli. Hur många gånger jag än har läst om tomat-
odlig, så läser jag gärna igen. Och vem vet, kanske blir jag påmind om något jag har glömt.

Kål och flatrökt ål

Får jag frågan om min favorit på julbordet, så svarar jag tveklöst brunkål. Helst tillsammans med ål − flatrökt. Brunkål är så gott att jag inte kan låta bli att snatta den halvtinad ur burken.

Andra kålfavoriter är kålpudding och kåldolmar. Jag älskar att förvälla huvudet och lirka bort blad efter blad. Som barn gjorde jag det alltid tillsammans med farmor. Stuvad blomkål är också underbart. Och broccligratäng. För att inte tala om den stuvade grönkålen som tidningens restaurang lagar till jul. Mmm!

I veckan läste jag Anna-Britta Ståhls nya bok ”Kål – lättlagade och goda hälsobomber”. Det är ingen tjock bok och recepten är få, men den innehåller en del spännande om kål. Framför allt fick den mig att längta efter mer kål – både på tallriken och i grönsakslandet. Fast i somras förlorade jag kampen mot kålfjärilen. Dessutom blev jag trött på blomkålen, romanescon och broccolin (som i själva verket var grönsaksrybs) eftersom de tog så mycket plats. Men jag tänker testa igen. Funderar på att göra som med squashen och odla kål i murarhinkar. Till att börja med ska de få stå i växthuset med fiberväv över varje planta.

Brunkål:
Skär ett stort vitkålshuvud i små bitar. Bryn i smör och lägg i en ugnsfast form. Ringla över ett par matskedar sirap och slå på spad från julskinkan (jag brukar ta bort fettet från spadet innan jag använder det). Det går åt dirka fem till åtta deciliter. Låt formen stå i ugnen i 200 grader i cirka 45 minuter. Se till att brunkålen inte kokar torrt i ugnen – tillsätt mer spad om det behövs.