Det odlas inte så mycket just nu. Det är nog bara rankan av kristyr med sockerblommor jag har åstadkommit nu i december. Men snart. Snart vänder det och då kommer ljuset tillbaka. Till dess är det bara att gräva ner sig i jorden som ett frö och vila med massor av lussekatter, pepparkakor och finstämd musik. Glad lucia!
Visar inlägg med etikett ADVENT. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ADVENT. Visa alla inlägg
13 december 2018
Glad lucia!
Det odlas inte så mycket just nu. Det är nog bara rankan av kristyr med sockerblommor jag har åstadkommit nu i december. Men snart. Snart vänder det och då kommer ljuset tillbaka. Till dess är det bara att gräva ner sig i jorden som ett frö och vila med massor av lussekatter, pepparkakor och finstämd musik. Glad lucia!
22 december 2016
Två dagar före dopparedan
Två dagar före julafton och solen strålar utanför fönstret. Så härligt! Jag har min första av 18 lediga dagar och njuter av en lugn förmiddag. Funderar på att hänga ut en lakantvätt. Men först ska jag vattna penséeodlingen i min drivbänk och försöka komma på vilken pallkrage jag egentligen grävde ner potatis i i slutet av juli …
2 december 2016
27 november 2016
Första advent
Hoppas att alla har en fin första advent. Här strålar solen och vi har ätit lunch i ett riktigt varmt växthus. Maken har tvättat och ställt undan de sista utemöblerna och vi är beredda – vintern och snön kan komma.
Mer adventsfeeling finns på Växthusjul. Kommer nog att hänga mer där än här de närmaste veckorna.
20 november 2016
Saffransbullar och pepparkakor
I går kväll rörde jag ihop pepparkaksdegen som nu ligger i kylskåpet och väntar på att bli utbakad. Nu är det saffransbullar på gång – jag har precis blandat saffranet med en skvätt sprit och rört ut hela härligheten med en massa socker. Receptet är nytt för mig. Förra julen fick ett riktigt konstverk till saffransbulle av en bokbusslåntagare. Nu har jag fått receptet. Det ska bli riktigt spännande att se om mina blir lika goda. Från är om jag inte ska ta med mig pepparkaksbaket ut till växthuset. Det kunde vara mysigt.
20 december 2015
Vårlik fjärde advent
Nu är jag dock tillbaka i vinterträdgården och värmer mig framför brasan. Utomhusaktiviteten kändes inte lika ljuvlig när det började blåsa snålt. Fast maken har kommit hem och fortsatt i andra land. Han har dragit bort vissnade solrosor, krattat och gjort i ordning bland pionerna. Det kommer att bli jättefint när vårsolen börjar värma på riktigt.
12 december 2015
Mys i växthuset
Solsken! En lördag. Så härligt!! Tyvärr blåster det en del, så jobb i trädgården lockar inte. Men en fika i växthuset med en julig trädgårdstidning, en kopp rött te och en kamin som värmer i kapp med solen – det är inte så dumt.
29 november 2015
Första advent och julblogg
Hoppas att alla får en riktigt fin första advent. Nu finns det även en julblogg – titta gärna in hos Växthusjul.
12 december 2014
Äntligen snö!
7 december 2014
Vem snodde julkänslorna?
6 december 2014
Bitska pepparkakor
I kväll är det dags för grannarnas årliga tapasfest med adventstema. Det ska bli jättetrevligt eftersom vi har världens mysigaste grannar.
Årets värdpar gillar chili. En av rätterna som vi ska ta med oss är gratinerade musslor. Jag tyckte att det var rätt mycket drag i dem när jag smakade såsen de ska gratineras i – men musslorna är rena barnleken mot gåvan jag tar med mig.
Jag har finmalt några av mina chilisar och kavlat in en rejäl nypa pulver i pepparkaksdegen. Värdparet ska få en påse och ett chiliformat mått. Pepparkakorna är jättegoda, men oj vad de bits och bränns.
Årets värdpar gillar chili. En av rätterna som vi ska ta med oss är gratinerade musslor. Jag tyckte att det var rätt mycket drag i dem när jag smakade såsen de ska gratineras i – men musslorna är rena barnleken mot gåvan jag tar med mig.
Jag har finmalt några av mina chilisar och kavlat in en rejäl nypa pulver i pepparkaksdegen. Värdparet ska få en påse och ett chiliformat mått. Pepparkakorna är jättegoda, men oj vad de bits och bränns.
4 december 2014
Fortfarande fina morötter
28 november 2014
Trädgårdsmästarens hus
Inlägget här under stämmer också in på dagens tema hos Blommig fredag.
26 november 2014
Tjuvstartar advent
Jag har tjuvstartat advent en aning. Kan inte låta bli.
Förra veckan var grannen och jag på pysselkväll i en blomsteraffär. Jag hade fasligt svårt att komma på vad jag skulle göra, men till slut blev det en multihyacint i lite mossa och med ett par käcka skidor på kanten.
Mossan jag plockade i helgen blev fin ihop med hyacint-
knopparna. Hoppas att lökarna ska växa väldigt långsamt och helst inte slå ut. Jag tycker att de är finast när de är små.
En liten fröplanta till gran fick också följa med hem. Den bor i växthuset, men behöver nog piffas till en aning. En liten ljusslinga, kanske …
Granen som står utanför groventrén grävde maken upp med rötterna. Jag hoppas att vi ska kunna plantera den någonstans i trädgården när den har tjänstgjort som adventsgran. Fast vid det laget är det säkerligen stenhårt i backen. Nu ser den väldigt välkomnande ut när vi kommer hem ifrån jobbet och hjälper mig att hitta nyckelhålet.
För en timma sedan vaknade jag och skulle egentligen sova en stund till. Men när jag fick se brasan som maken tände innan han åkte till jobbet och granen som strålar genom de tunna gardinerna så var jag tvungen att ta fram kameran. Det såg så mysigt ut att jag blev alldeles julig. Funderar på att göra en pepparkaksdeg och börja på ett pepparkakshus eller två.
***
Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?
Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.
Nästa veckas tema är ”Drastiskt”.
Förra veckan var grannen och jag på pysselkväll i en blomsteraffär. Jag hade fasligt svårt att komma på vad jag skulle göra, men till slut blev det en multihyacint i lite mossa och med ett par käcka skidor på kanten.
Mossan jag plockade i helgen blev fin ihop med hyacint-
knopparna. Hoppas att lökarna ska växa väldigt långsamt och helst inte slå ut. Jag tycker att de är finast när de är små.
En liten fröplanta till gran fick också följa med hem. Den bor i växthuset, men behöver nog piffas till en aning. En liten ljusslinga, kanske …
Granen som står utanför groventrén grävde maken upp med rötterna. Jag hoppas att vi ska kunna plantera den någonstans i trädgården när den har tjänstgjort som adventsgran. Fast vid det laget är det säkerligen stenhårt i backen. Nu ser den väldigt välkomnande ut när vi kommer hem ifrån jobbet och hjälper mig att hitta nyckelhålet.
För en timma sedan vaknade jag och skulle egentligen sova en stund till. Men när jag fick se brasan som maken tände innan han åkte till jobbet och granen som strålar genom de tunna gardinerna så var jag tvungen att ta fram kameran. Det såg så mysigt ut att jag blev alldeles julig. Funderar på att göra en pepparkaksdeg och börja på ett pepparkakshus eller två.
***
Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?
Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.
Nästa veckas tema är ”Drastiskt”.
22 november 2014
Vilse i trollskogen
Ännu en dag som var riktigt ljus och som bjöd på en del solsken. Vi har varit i skogen och letat gran tillsammans med makens föräldrar, två av syskonen och deras barn. Vi har huggit en adventsgran som redan lyser och märkt ut granen som vi ska ha till jul.
När granarna var utsedda tog jag min korg och gick in i skogen för att leta mossa. Det blev inte så mycket mossa. Jag tog lite grann på ett par ställen och kom sedan av mig, eftersom jag hade hamnat i ett paradis av mjuk mossa i olika nyanser och hörde ljudet från en bäck som forsade fram med ett klirrande ljud. Det läst nästan som glas. Eller som om någon spelade. Mitt i fanns ett pyttelitet vattenfall och till slut mynnade bäcken ut i en damm som inte var särskilt stor den heller. Ljuden från makens familj försvann och det var som om jag plötsligt befann mig i en annan värld där all stress och alla tankar bara rann av mig. Jag hade nog inte blivit förvånad om jag hade sett en älva på riktigt.
Jag gick länge där inne i skogen och hittade gula kantareller. De lyste som fyrar där i mossan nu när det inte finns några gula löv som förvillar. Sedan var jag plötsligt vilse. De andra hade redan hunnit tillbaka till jaktstugan och jag insåg att skogsvägen inte alls var där jag trodde att den skulle vara. Jag funderade på att fortsätta, eller att gå åt ett annat håll som också såg lite rätt ut. Men i stället ringde jag maken och bad honom susa förbi med bilen i förhoppning om att jag skulle höra den. Och det gjorde jag. Jag vara på väg åt rätt håll – skogsvägen var bara längre bort än vad jag hade trott. Fast jag hann bli en aning darrig i benen. Skogarna omkring jaktstugan är stora och djupa.
I kväll lyser adventsgranen i trädgården, trots att det är en vecka för tidigt. Jag har rensat kantareller och fick ihop en liter när allt var nerskuret. Jag har också hjälpt ett påfågelöga ut ur vinterträdgården – förstår inte alls hur den hamnade här inne.
Nu börjar jag längta efter middag. Det blir kantarellrisotto och grön sparris – det ska bli riktigt gott.
Jag önskar att jag hade haft med mig kamera, men tyvärr ingen bild. Fast jag undrar om kameralinsen hade kunnat göra den trolska skönheten rättvisa.
När granarna var utsedda tog jag min korg och gick in i skogen för att leta mossa. Det blev inte så mycket mossa. Jag tog lite grann på ett par ställen och kom sedan av mig, eftersom jag hade hamnat i ett paradis av mjuk mossa i olika nyanser och hörde ljudet från en bäck som forsade fram med ett klirrande ljud. Det läst nästan som glas. Eller som om någon spelade. Mitt i fanns ett pyttelitet vattenfall och till slut mynnade bäcken ut i en damm som inte var särskilt stor den heller. Ljuden från makens familj försvann och det var som om jag plötsligt befann mig i en annan värld där all stress och alla tankar bara rann av mig. Jag hade nog inte blivit förvånad om jag hade sett en älva på riktigt.
Jag gick länge där inne i skogen och hittade gula kantareller. De lyste som fyrar där i mossan nu när det inte finns några gula löv som förvillar. Sedan var jag plötsligt vilse. De andra hade redan hunnit tillbaka till jaktstugan och jag insåg att skogsvägen inte alls var där jag trodde att den skulle vara. Jag funderade på att fortsätta, eller att gå åt ett annat håll som också såg lite rätt ut. Men i stället ringde jag maken och bad honom susa förbi med bilen i förhoppning om att jag skulle höra den. Och det gjorde jag. Jag vara på väg åt rätt håll – skogsvägen var bara längre bort än vad jag hade trott. Fast jag hann bli en aning darrig i benen. Skogarna omkring jaktstugan är stora och djupa.
I kväll lyser adventsgranen i trädgården, trots att det är en vecka för tidigt. Jag har rensat kantareller och fick ihop en liter när allt var nerskuret. Jag har också hjälpt ett påfågelöga ut ur vinterträdgården – förstår inte alls hur den hamnade här inne.
Nu börjar jag längta efter middag. Det blir kantarellrisotto och grön sparris – det ska bli riktigt gott.
Jag önskar att jag hade haft med mig kamera, men tyvärr ingen bild. Fast jag undrar om kameralinsen hade kunnat göra den trolska skönheten rättvisa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)