Kan melonerna sköta sig själva?

I år odlar jag min melon i en stor konservburk. Eller rättare sagt försöker odla den upp och ner. Den började växa neråt, men nu klättrar den uppåt. Hittills har den tagit sig upp för sidorna och nu har den gett sig på sisalgarnet som burken hänger i.

Tidigare år har jag varit lite syrak på mina melonplantor. Det är så trist att behöva sitta med pensel och behöva befrukta dem för hand. I år avvaktar jag lite i hopp om att melonen ska sköta det där själv. Hoppas, hoppas!!!

Melon upp och ner

Jag har varit lite småirriterad på mig själv. Anledningen är att jag för några veckor sedan inte kunde låta bli att köpa en melonplanta – trots att jag hade lovat mig själv att aldrig mer odla meloner. Plantorna tar plats och kräver på tok för mycket uppmärksamhet. Och inte har jag någon plats kvar i växthuset.

Häromdagen kom jag på att melonen kan få hänga upp och ner, precis som en av mina tomater gjorde i somras. Förhoppningen är att jag ska slippa binda upp slingrorna. Om den dessutom kunde se till att bli pollinerad utan min hjälp skulle jag vara jättetacksam!

Tennisbollar i öknen?

Semesterdagen då vi gjorde utflykten med jeep, åkte vi bland annat för att titta på ett ljusfenomen i en grotta på öns västra kust. På vägen tid fick jag plötsligt se flera hundra tennisbollar som låg utslängda i öknen. Vi passerade så fort att jag inte hann fotografera, men när vi stannade vid grottan var jag tvungen att fråga vad det var jag hade sett. Då hade jag hunnit ändra mig angående tennisbollarna. Tänkte att det kanske var äpplen och att någon skulle på kameljakt – jägare slänger ju ut morötter till älgar.

Måste ha varit rätt bra omskakad för att komma på något så dumt. För givetvis var det inte några kamellockaräpplen. Och definitivt inga tennisbollar heller, utan ökenmeloner. Tyvärr passerade vi inte stället där det var alldeles gult på marken av melonklot, men vi såg i alla fall en liten samlig till så att jag kunde få kliva ur bilden och ta en bild.

Ja, den är ätlig

I sommar har jag funderat på om parfymmelonen går att äta eller inte. Har hittat uppgifter om både och. Var förstås tvungen att testa och ja, den går att äta. Jag lever i alla fall. Fast den lilla frukten består mest av kärnor. Och smaken? Jo då, det smakar ... melon.

Parfym i växthuset

Min parfymmelon har äntligen mognat. Någon stark doft är det inte tal om, men den som är villig att falla ner på knä inför melonen och sticka fram näsan, kan få känna väldoften. Och faktiskt, doften påminner mycket mer om parfym än om vanlig melon.

Grevinnan och betjänten

Jag blir tokig på melonerna. Vet inte om de är värda besväret. Nästa vår skänker jag kanske deras plats till ett par beskedliga tomatplantor.

Jag trodde att jag skulle lyckas bättre med melonerna i år. Få dem att börja svälla tidigare. Men det blev precis som i ”Grevinnan och betjänten” – the same procedure as last year …

Jag försökte pollinera, ingenting hände, melonplantan började tokväxa, jag försökte pollinera, ingenting hände, jag klippte ner mer än hälften av plantan (efter att ha varit nära att dra upp den och låta den förtvina i komposthögen), en sista tokpollinering med hur många hanblommor som helst och voilà – svällande meloner i sikte.

Jag är fortfarande lite sur på plantan och försöker att inte se alltför nöjd ut när jag inspekterar de små. Men det kan inte hjälpas – det ska bli spännande att få känna doften av parfymmelon. Och med tanke på att melonerna inte ska bli större än hönsägg, så kan det inte dröja särskilt länge innan växthuset fylla av l’eau de Queen Anne.

Slåtteräng och melon i vattenbad

– La la la lalaaaaa, sjöng vattenmelonen i förmiddags, vältrade sig badvattnet och bad sparrisbönan skrubba den på stammen. Den trodde antagligen att det var bubbelbad på gång.

Det stod vatten ovan jorden efter att Klas hade vattnat i lådan i går. Och jag hade varit där och vattnat tidigare på dagen. Inte bra. Det visade sig att vi hade missat att göra dräneringshål i den ho som melonen står i. Lösning? Ett nytt hål längst ner på ena kortsidan. Det bara forsade ut vatten. Hoppas nu bara inte att melonstackaren redan är bortom räddning. Förstår i alla fall varför den har sett lite brun och skrumpen ut i några av bladändarna. Och varför jorden liksom har haft en grönskimrande yta här och där.

I övrigt har det inte blivit så mycket blomsterplock i dag. I alla fall inte med riktiga blommor. Men, jag har gjort en slåtteräng med ett får på till kalaset lite senare i eftermiddag. Det får bli dagens blomstergöra.

Första melonen?

Jag är inte helt säker, men jag tror faktiskt att det kan vara så att första melonen har börjat svälla.

Det var i går eftermiddag jag fick syn på den. Upptäckte att Queen Anne's Pocket Melon hade börjat rangla i väg lite väl mycket och gick i väg efter en klätterpinne. När jag band upp plantan hittade jag flera honblommor och hämtade en tunn pensel.

Men kanske att något kryp har hunnit före mig och lyckats få en blomma befruktad. De närmaste dagarna får utvisa den saken. Antingen sväller den, eller så gulnar den och faller av.

Melon N° 5

Min parfymmelon har börjat blomma. Känns lite tidigt med tanke på att plantan inte är särskilt stor. Men det är bara hanblommor, så det gör inte så mycket. Ska bli så spännande att se om jag lyckas få den att sätta frukt när honblommorna kommer och att se hur frukterna blir. Framför allt är jag nyfiken på doften.

Om jag har förstått det rätt stoppade det brittiska hovfolket parfymmeloner i fickorna på 1700-talet för att lukta gott, eller kanske snarare för att dölja vissa odörer. Därav melonens namn: Queen Anne's Pocket Melon.

En foderho ≈ tre murarhinkar

Räknar på fingrarna medan trastarna har party utanför. Björktrasten låter som en cykelflärp och är väl inte så jättekul att lyssna på, men koltrasten sjunger lika vårligt som vanligt och taltrasten joddlar som en halv näktergal. Underbart!

Men det är inte fåglar jag räknar, utan plantor. Närmare bestämt: hur många får jag plats med i växthuset i sommar?

Förra året var det murarhinkar som gällde. De är inte så stora, men den runda formen gör att de tar mer plats än nödvändigt. I år blir det därför rektangulära foderhoar. Varje ho rymmer 65 liter jord. Har räknat ut att jag får plats med sju stycken. Då blir det dessutom utrymme över till tre murarhinkar. I min matematiska värld blir det tolv tomatplantor, sex gurkor, två meloner, en sparrisböna samt mina två övervintrade plantor – chilipaprikan och physalisen.

Hm … hoppas nu bara inte att det är en glädjekalkyl mina fingrar har viftat fram.

Det knakar i krukorna

Oj, så det växter. Jag kan nästan höra hur det knakar när jag kommer ut i växthuset.

Den här dahlian sådde jag från frö i början av februari.

Och den här pytt i panna-tomaten blir allt kraftigare och verkar inte ett dugg ledsen för luftfärden jag utsatte den för. Såddes i början av mars.

Vattenmelonen från Kap Verde såddes samtidigt som tomaten.

Den är såddes också vid det tillfället. Paradisfågelträd – frö från hotellbuske på Kap Verde.

Ytterligare en från samma datum. Broccoli. Sorten heter "Raab Early Fall". Hoppas den fungerar i det här klimatet. Beställde fröet ihop med lupinfröerna från Texas.

Scarlet O'Hara får bara större och större blad. Hon såddes också i början av mars. I sommar är det tänkt att hon ska få stora röda blommor.

Och här är bönsådden från förra helgen. Det är så häftigt att se med vilken kraft de små plantorna börjer sig upp ur jorden.

Nu är det dags – på riktigt

I dag har jag börjat så på allvar. Nu är det dags. Snön må ligga knähög i trädgården, men våren ligger i startgroparna och bara väntar på att svepa in med sin värme. Snön lär inte ha en chans: Häck väck våt fläck!


Dagens sådder

Pluggboxen Alba:
Queen Anne’s Pocket Melon
Vattenmelon Kap Verde
Vindruva Kap Verde
Ananas Kap Verde
Paradisfågelträd Kap Verde
Gul blomma Kap Verde
Gardener’s Delight tomat
Voyage tomat
San Pedro tomat
Big Boy tomat
Hundreds & Thousands tomat
Supersweet 100 tomat
Vildtomat tomat
Igloo blomkål

Pluggboxen Bellis:
Romanesco natalino broccolo
Raab Early Fall broccoli
Titan purjolök
Bianca di Maggio silverlök

Pluggboxen Calla:
Starfire tagetes
Alba glansmalva

Pluggboxen Dahlia:
Enkel stockros – blandade färger
Limegul stockros
Mellow Yellow akleja
Mammoth Blue luktärt
Dreamcoat echinacea
Poppy Himalayan Blue vallmo
Gardener’s Store akleja

Inget vidare slut

Slutet gott, allting gott? Knappast. I alla fall inte för mina meloner.

Solen har vräkt ner hela dagen. 43,7 grader i växthuset när jag kom hem från jobbet. Vissa växter verkade rätt nöjda. Chilipaprikan hade äntligen börjat blomma – några månader för sent, men ändå, och blomman för dagen hade fått knoppar så stora att de ser ut att kunna slå ut innan frosten plockar dem.

”Hm, värst vilken illigt orange färg det är på melonskalen”, tänkte jag när jag riktade sprutmunstycket mot plantan för att ge den lite vatten. Millisekunden senare insåg jag att det nog inte var något bra tecken. I synnerhet inte i kombination med den starka, sötsliskiga lukten. Det nästan stank.

Ena melonen hade spruckit upp så mycket att den gick i två delar bara jag tog i den. Den andra – min tredje och sista – var bara lite lätt sprucken i skalet. Skar upp den inne i köket, men tyvärr, raka vägen till komposten.

Smaken var det inget fel på, men konsistensen var läskig. Det kändes som om frukscellerna var överfyllda. Påminde om hur en melon blir om den har varit frusen.

Ja ja, tur att melon inte är min absoluta favoritfrukt, men synd att det slutade på det här sättet efter allt jobb jag lagt ner. Nu vet jag i alla fall vad som kan hända och att jag ska vara lite mera uppmärksam nästa sommar när det börjar bli dags plocka upp melonerna ur deras hängkorgar.

Äntligen melondags!

Var ute i växthuset just som solen började gå ner. Var det aprikosljuset utifrån, eller hade största melonen skiftat i färg sedan i går? Och var det inte en annan doft där inne?

Jodå, mycket riktigt. Största melonen hade fått ett gulaktigt nätmönster på skalet. Tvekade en liten stund, men sedan klippte jag av den.

Och det var alldeles rätt. Vilken god melon! Så söt och mjuk i smaken. Har till och med vägt den lilla babyn. 8 hg smaskens.

Virkade hängmattor

Har gått och funderat på hur jag ska stötta mina meloner. Den som först började svälla är inte så liten längre och har sedan i morse vuxit från hönsägg till tennisboll. Nåja, nästan i alla fall. Har sett bilder på meloner som fått små korgar av halkskydd för mattor att ligga i och hade nästan bestämt mig för att besöka mattaffären. Men, så slängde någon ur sig ”du kan väl virka en korg”. Jo, tjena. Har inte försökt virka sedan syslöjden i åttan. Men tanken slog rot. I går letade jag reda på en virknål som följde med i flytten hemifrån för 13 år sedan och på vinden hittade jag farmors gamla nystan med överblivet yllegarn.

Och tänka sig. Jag kommer ihåg! Satte mig i solstolen med en kylskåpsmelon som provdocka. Ett par timmar senare var nät-
korgen färdig. Melonen drunknar än så länge, men med tanke på att den nästan fördubblar sig själv i storlek från dag till dag, lär korgen snart vara utfylld.

Antar att jag måste virka ytterligare ett par små hängmattor, så att de andra två melonerna har någonting att vila i när de blir lite större ...

Melonerna sväller

Köpte en bok om växthusodling på bokrean i våras och blev sugen på att odla meloner. De såg så skojiga ut där de hängde i korgar gjorda av halkskydd för mattor. Kom aldrig till skott med att sätta frön, men köpte en planta i en handelsträdgård. Blev alldeles salig när melonplantan började växa och slå ut i blom.

Men melonerna ville sig inte. Honblommorna med fruktämne började slå ut runt midsommar, men skrumpnade genast ihop , gulnade och dog. Det spelade ingen roll hur flitig jag var med penseln. Pollineringen ville sig inte. Trodde att det var kört, men fick tips av min trädgårdsmentor. Hon tyckte att jag skulle vara lite elak mot plantan och klippa ner den. ”Den måste känna sig hotad”, sa hon. ”Och så måste du ha en mycket mindre pensel. Ta din finaste akvarellpensel, så får du se”.

Sagt och gjort.
Jag klippte ner den busklika melonplantan, beskar den på samma sätt som jag har fått lära mig att beskära gurka, och penslade som en tok med en yttepytteliten pensel. Och det gav resultat. Bara några dagar senare började första melonen svälla. Nu har jag fem stycken på gång. Lite för mycket för min lilla planta, så nu måste jag klippa bort ett par – eller åtminstone en.