Gott nytt år!

Det töar ute och snön dundrar ner från taket i stora sjok. Katten har gått med leriga tassar över det nyputsade glasbordet. Resterna av julskinkan har blivit ärtsoppa som ska ätas till lunch. De barrande smågranarna har klätts av och bytts ut mot buketter med hallonröda tulpaner. Jag längtar efter ranunkler och anemoner och njuter av solen som då och då tittar fram mellan molnen.

Fast amaryllisarna hänger fortfarande fint ifrån taket och får fortsätta att göra så tills de ger upp. Efter lunch blir det bastu hos grannen på andra sidan skogen och till kvällen väntas en hejdundrande nyårsfest på samma ställe.

Bröd, rimfrost och fröer

I morse var det fortfarande iskallt ute. Så kallt att jag inte ville gå ut. I stället provade jag att baka det schweiziska brödet zopf. Det har sålts i byns vedugnsbageri under hösten, men nu har bageriet slagit igen och då får man baka själv. Jag hittade receptet på nätet och kollade olika klipp för att se hur åttaflätan ska göras.



Medan degen jäste steg temperaturen ute och solen tittade fram. Jag tog en promenad med kameran medan flätan gräddades och njöt av rimfrost och riktigt fuktig och härlig luft.
 

Nu tänker jag tillbringa resten av dagen inne i stugvärmen. Jag har provsmakat brödet och ska läsa frökatalog. Impecta har fraktfritt, så det gäller att passa på.

Rimfrost och iskyla

Jösses. 20,4 minusgrader. Tror att jag stannar inne i dag. Det gör nog ont att andas ute. Fast vi borde försöka skruva bort de automatiska öppnarna till växthuset innan de blir förstörda. Vill inte ens tänka på hur de stackars fåglarna har haft det i natt. Tur att kylan är vacker med isrosa himmel och rimfrost.

Sol sol strålande sol

Dagen blev så fantastiskt fin att jag inte kunde låta bli att packa solsängen full med filtar och kudde. Tre timmar solterapi i lä till ljudet av takdropp – underbart. Grannen på andra sidan skogen red förbi och pratade en stund innan hon satte av i full galopp ner mot vattnet. En annan granne gjorde ett skidspår och nu ska de närmaste grannarna bada bastu och rulla sig i snön. Vilken tur att jag sitter på första parkett här i vinterträdgården. Skickade ett sms och meddelade att jag bänkar mig så snart popcornen är poppade.

Grannarna tyckte nog att det där med popcorn var en bra idé, eftersom de via sms meddelade att vi gärna fick överta bastun. Det blev en varm stund och ett par finfina, men rysligt kalla änglar i snön. Nu, strax före nio, har temperaturen ute sjunkit till 17 minusgrader.

Äntligen snö!

Vilken fantastisk överraskning att vakna till ett alldeles fluffigt och skimrande vinterlandskap! Det är så här julen skulle ha sett ut. Husets både ornitologer (katten och jag) njuter i stora drag och kommer nog att sitta som klistrade framför fågelbordet större delen av dagen. I går såg jag mitt livs första svartmes och den vill jag gärna se igen. Det skulle också vara roligt att få haren som har varit här och ätit i natt och som endast lämnade spår i snön efter sig. Just nu är det nio minus ute, så snön blir nog kvar. Förhoppningsvis kommer det ännu mer.

En underbar juldag

Vilken dag! Himlen såg ut som en isglass när jag vaknade och temperaturen visade -10,5 grader. I vinterträdgården var det endast 8 grader, vilket är den lägsta temperaturen vi har haft där inne.

Efter frukost gjorde jag i ordning en matare med energikakor till fåglarna. Jag hängde även ut en burk med osaltat jordnötssmör avsett för fåglar och en extra stor talgboll. Några timmar senare var det nästan kö till jordnötssmöret.

Medan jag fixade med fåglarna tog maken en yxa och högg håll på isen i näckrostunnan. Nu får näckrosen bo i en hink i boden tills det blir varmare.
 
Maken passade också på att lägga ett rejält lager med granris över Törnrosasnåret vi gjorde i somras.

Riva rusade ut i solen, men skakade med tassarna i luften när hon kände kylan. Hon var ute en stor del av dagen, men ville inte bli fångad på bild.

Till lunch kom mina föräldrar på najadlax och dillstuvad potatis. Jag tog en bild utifrån innan jag gick in för att fixa. Då stod stolarna i vinterträdgård-
en utdragna från bordet för att få sol på sig. Förhoppningen var att de skulle bli varma. Men i solen och med brasans hjälp steg värmen lite för snabbt. Termometern visade på nästan 39 grader strax innan vi skulle äta, så det blev att dra för gardinerna och öppna en aning.

Nu har jag landat i soffan och ska inte göra ett endaste nyttigt dugg. Ute är det stjärnklart och termometern visar -13.

Juldoppad och klar för avfärd

Hur var det nu igen? Det årliga julbadet ska tas vare sig det behövs eller inte? Jag har varit nere vid bryggan för ett snabbt dopp och snart bär det i väg för dopp i grytan – även om jag överlåter just doppandet av slabbiga brödskivor till andra.

En julhälsning

Misteln är upphängd, granen är klädd sedan länge, klapparna är inslagna och snart vankas det julbord. Katten morrar åt amaryllisarna som hänger från taket och åkern ser ut som en golfbana i maj (passade på att ta bilden när det hade kommit lite vitt på marken).

Men i morgon kväll kommer kylan – ÄNTLIGEN och jag tror nog att julstämningen som redan har börjat smyga sig på kommer att kännas ännu mer när temperaturen sjunker. Tänkt om man kunde få se en och annan flinga dala ner från himlen!!!

I dag hoppas jag på glädje för både stora och små. Det ska bli så otroligt skönt att få vara ledig utan krav och måsten ändan till efter nyår.

God Jul! Hoppas att dagen blir underbar!!

Lila, violett eller gredelin?

Lila är inte min favoritfärg, men jag hakar ändå på temat ”gredelin” i Charlottas trädgård. Vissa lila nyanser kan nästan få mig att rysa. I alla fall när det gäller kläder och ting. Men i naturen och i rabatter så är färgen av någon anledning helt okej – i vår ska jag till och med beställa knölar till en violett dahlia som jag suktar efter.

Den här blomman för dagen odlade jag för första gången i våras och blev riktigt förtjust. Den slog ut i ljusblott och fortsatte till violett innan den drog ihop sig och vissnade. Efter nyår är det kanske dags att se om jag fortfarande har några frön kvar. Jag gillar ju att starta lite extra tidigt med sådana här blommor – de gör sig ju så fint i en kruka inomhus.

Pelargonbebisar på gång

Mina pelargonbebisar bor i teve-rummet. De har det så bra och får minst tolv timmar ljus om dagen – tänkt om jag också hade det! Bevattningen är automatisk, så det är väldigt smidigt.

Eftersom det börjar klia ordentligt i fingrarna och det finns plats för ytterligare några krukor, så funderar jag på om jag inte ska peta ner ett par gurkfröer … längtar efter hemodlade och i våras trivdes de väldigt bra i en stor kruka i vinterträdgården.

Ingen svartkål till jul

Mina föräldrar bakade 40 ostkakor häromdagen och i går när jag tittade in så ville de skicka med mig några stycken. Men det gick inte, frysen är full. Så för att göra plats för ostkakorna ägnar jag mig i dag åt att koka buljong på älgbenen som upptog ett halvt fack. Det känds riktigt lyxigt att gå ut och dra upp egna morötter till buljongen – vid det här laget är de så stora att de är lite för träiga till råkost.

Mindre lyxigt kändes det att mötas av pinnarna på bilden. Min grönkål! Eller rättare sagt svartkål. Den som jag för hand pillade bort fjärilslarver från i somras – varje dag i åtminstone ett par veckor. Jag fick inte ens smaka. Den var jättefin i lördags och skulle bli långkål till jul.

Det är lite typiskt att maken och jag häromdagen frågade oss var rådjuren har tagit vägen. Vi har ju inte sett dem på så länge. De skulle bara veta att deras kusin just reduceras till små kuber inne i köket.

En liten sommardröm

Det susar och knäpper från kaminen i växthuset. Det är så ljust, så ljust, men lite kyligt nu när fukten börjar stiga upp ur markerna.

Jag andas in. Grannen har klippt gräset. Doften blandas med sötman från de blå lupinerna på bordet. En humla surrar mot glaset och försöker leta sig ut, faller ner i tomatplantan som har börjat få frukt.

Tornseglarna skriar i luften och från ett högt träd hörs koltrastens sång. Dagen har varit en solig. Jag planterade nya prästkragar i rabatten och tog ett bad nere vid bryggan när jag var färdig. Nu ska jag alldeles strax stoppa årets första jordgubbe i munnen.

Vackra värld

Måste bara lägga ut ännu en solnedgång – de är ju så vackra.

Fåglar och regn

Dagen började så bra. Snö och solsken! Fina fåglar vid fågelbordet och längtan ut. Jag hade tänkt dra fram solsängen och leka sanatoriepatient inbäddad i massor av filtar, tjocka sockor, mössa och  med en bra bok i handen.

Men så blev himlen onaturligt mörkblå borsta i väster och nu regnar det. Jag längtar fortfarande ut, men får kanske nöja mig med en liten promenad i brist på ett riktigt stort parasoll.

Maken har i alla fall åkt till skogs för att hämta hem julgranen. Han fick visst med sig bössan också, så jag hoppas att skogens alla små pälsbollar håller sig väl gömda.

Äntligen snö!

Efter ett par magsjuka dagar börjar jag äntligen känna mig någorlunda okej. Och nu när jag tittade ut så blev jag riktigt glad! Vem vet om det blir snö i jul – luciamorgonen ser i alla fall ut att bli riktigt vit och fin!

Från solsken till storm

I går var vädret så vackert. Solen sken och målade ett vackert avslut på dagen.
 

I dag är det inte skönt! Det blåser så det tjuter om knutarna. Regnet slår mot vinterträdgården och för en stund sedan kom det några snöflingor som smälte innan de hann nå marken. Fast Riva tar det med ro och ägnar dagen åt att softa på soffryggen.

Vem snodde julkänslorna?

Julmusik. Hyacintlukt. Doften av pepparkakor, saffran och varmt stearin. Små granar i krukor, glittrande ljus både inne och utomhus. Åkern lyser lika grönt som en välskött golfbana. Kaminen knäpper, men ljuden drunknar i stormens vrål. Och när jag vaknade var sovrumsfönstret prickigt av regn. Det är visserligen bara den sjunde december, men nu vill jag ha snö i stora drivor innan jag på allvar börjar känna mig snuvad på julkänslorna.

Bitska pepparkakor

I kväll är det dags för grannarnas årliga tapasfest med adventstema. Det ska bli jättetrevligt eftersom vi har världens mysigaste grannar.

Årets värdpar gillar chili. En av rätterna som vi ska ta med oss är gratinerade musslor. Jag tyckte att det var rätt mycket drag i dem när jag smakade såsen de ska gratineras i – men musslorna är rena barnleken mot gåvan jag tar med mig.

Jag har finmalt några av mina chilisar och kavlat in en rejäl nypa pulver i pepparkaksdegen. Värdparet ska få en påse och ett chiliformat mått. Pepparkakorna är jättegoda, men oj vad de bits och bränns.

Fortfarande fina morötter

Tänk att det fortfarande finns fina morötter i landet. Några är visserligen jättestora och knöliga, men de flesta är fina och inte det minsta angripna. Maken fick gå ut med ficklampa och lyckades dra upp middagsrötterna. Snart blir det helstekt kyckling i lergryta med gräddsås, gelé, kokt potatis och kokta morötter. Mmm …

En drastisk åtgärd

Jag undrar vad min vindruva tycker om mig just nu. Tidigare täckte den precis hela taket på växthuset. Nu är endast en fjärdedel kvar. Knappt.

Nästa sommar lär det inte bli 200 klasar med druvor som i år – kanske tjurar rankan ihop och hoppar över ett år efter den här drastiska beskärningen.

Själv ser jag fram emot en betydligt mer lätthanterlig växt och mindre skärp på golvet. Tomaterna kommer att jubla över att ljuset når dem och chilisarna lär inte längre behöva sträcka på halsen för att hinna mogna. Jag är så nöjd över jag äntligen tog tag i projektet med den alldeles för stora vindruvan.
 

Från taket och ner på golvet.
 



Nu blir det betydligt enklare att putsa rutorna!
 

***

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nu gör Underbara onsdag uppehåll till efter nyår och är tillbaka den 7 januari. Då är temat "En ny början".

 

Trädgårdsmästarens hus

I onsdags var jag ledig och roade mig hela dagen med att baka ett pepparkakshus. I år tyckte jag att det skulle vara en trädgårdsmästares hus – därav alla blommor. Dessutom så tyckte jag att det kunde spegla den varma hösten som gör att vi fortfarande har blommor i trädgården, trots att det har hunnit ligga snö på taket under ett par dagar.

Inlägget här under stämmer också in på dagens tema hos Blommig fredag.

Tjuvstartar advent

Jag har tjuvstartat advent en aning. Kan inte låta bli. 

Förra veckan var grannen och jag på pysselkväll i en blomsteraffär. Jag hade fasligt svårt att komma på vad jag skulle göra, men till slut blev det en multihyacint i lite mossa och med ett par käcka skidor på kanten.

Mossan jag plockade i helgen blev fin ihop med hyacint-
knopparna. Hoppas att lökarna ska växa väldigt långsamt och helst inte slå ut. Jag tycker att de är finast när de är små.

En liten fröplanta till gran fick också följa med hem. Den bor i växthuset, men behöver nog piffas till en aning. En liten ljusslinga, kanske …

Granen som står utanför groventrén grävde maken upp med rötterna. Jag hoppas att vi ska kunna plantera den någonstans i trädgården när den har tjänstgjort som adventsgran. Fast vid det laget är det säkerligen stenhårt i backen. Nu ser den väldigt välkomnande ut när vi kommer hem ifrån jobbet och hjälper mig att hitta nyckelhålet.

För en timma sedan vaknade jag och skulle egentligen sova en stund till. Men när jag fick se brasan som maken tände innan han åkte till jobbet och granen som strålar genom de tunna gardinerna så var jag tvungen att ta fram kameran. Det såg så mysigt ut att jag blev alldeles julig. Funderar på att göra en pepparkaksdeg och börja på ett pepparkakshus eller två.

***

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Drastiskt”.
 

 

 

En ljuvlig vårdag i november

I eftermiddag har jag jobbat hemifrån. Jag såg verkligen fram emot att få sitta i den soldränkta vinterträdgården och bara njuta medan jag skrev, men det ville sig inte eftersom termometern visade nästan 29 grader.

I stället lade jag dator och lunchlåda i en korg och tog med mig en filt och katt ut till växthuset. Sedan satt jag där, inomhusklädd, och kunde knappt fatta att det nästan är advent. Det är ju så lyxigt att jag knappt vet vilket ben jag ska stå på.

Gurkörten sådde jag i våras. Den självsådde sig på nytt under sensommaren och blommar nu igen.

Hinner rosen slå ut innan frosten är här?

Vilse i trollskogen

Ännu en dag som var riktigt ljus och som bjöd på en del solsken. Vi har varit i skogen och letat gran tillsammans med makens föräldrar, två av syskonen och deras barn. Vi har huggit en adventsgran som redan lyser och märkt ut granen som vi ska ha till jul.

När granarna var utsedda tog jag min korg och gick in i skogen för att leta mossa. Det blev inte så mycket mossa. Jag tog lite grann på ett par ställen och kom sedan av mig, eftersom jag hade hamnat i ett paradis av mjuk mossa i olika nyanser och hörde ljudet från en bäck som forsade fram med ett klirrande ljud. Det läst nästan som glas. Eller som om någon spelade. Mitt i fanns ett pyttelitet vattenfall och till slut mynnade bäcken ut i en damm som inte var särskilt stor den heller. Ljuden från makens familj försvann och det var som om jag plötsligt befann mig i en annan värld där all stress och alla tankar bara rann av mig. Jag hade nog inte blivit förvånad om jag hade sett en älva på riktigt.

Jag gick länge där inne i skogen och hittade gula kantareller. De lyste som fyrar där i mossan nu när det inte finns några gula löv som förvillar. Sedan var jag plötsligt vilse. De andra hade redan hunnit tillbaka till jaktstugan och jag insåg att skogsvägen inte alls var där jag trodde att den skulle vara. Jag funderade på att fortsätta, eller att gå åt ett annat håll som också såg lite rätt ut. Men i stället ringde jag maken och bad honom susa förbi med bilen i förhoppning om att jag skulle höra den. Och det gjorde jag. Jag vara på väg åt rätt håll – skogsvägen var bara längre bort än vad jag hade trott. Fast jag hann bli en aning darrig i benen. Skogarna omkring jaktstugan är stora och djupa.

I kväll lyser adventsgranen i trädgården, trots att det är en vecka för tidigt. Jag har rensat kantareller och fick ihop en liter när allt var nerskuret. Jag har också hjälpt ett påfågelöga ut ur vinterträdgården – förstår inte alls hur den hamnade här inne.

Nu börjar jag längta efter middag. Det blir kantarellrisotto och grön sparris – det ska bli riktigt gott.

Jag önskar att jag hade haft med mig kamera, men tyvärr ingen bild. Fast jag undrar om kameralinsen hade kunnat göra den trolska skönheten rättvisa.

Blommor i november

Jag har nog aldrig varit med om att ha en så blommig trädgård så sent på året – det är ju inte vanligt i november, men det är det som jag tycker är allra bäst med just detta års november. I onsdags grävde jag upp de sista dahliorna och krukade upp de sista pelargonerna för övervintring. Den på bilden tog vi in i övervintringsboden för ett par veckor sedan, men den var så fin att det fick flytta in i vinterträdgården. Nu verkar den tro att det är vår och blommar lika fint som i somras. Så härligt!

Extra härligt blev det efter lunch i dag när solen plötsligt tittade fram. Det känns som om jag har fått en gåva med en fin final i form av en rosa solnedgång.

Jag tycker så mycket om färgen på pelargonen. Hos Charlotta finns det bilder på fler riktigt rosa blommor.

Min fina lilla spade

 

Jag är så nöjd med min nya spade! Det började med att Inga i receptionen läste ett test om extra små spadar. Både hon och jag tycker att det är för tungt att gräva med vanlig spade i trädgården. Vi skyfflar helt enkelt upp mer än vi orkar och blir snabbt väldigt trötta. Tyvärr var det svårt att hitta någon som sålde spaden som vi hade spanat in.

Men så var min mamma på höstsemester och köpte en spade på ett ställe hon passerade på vägen hem. Hon var jättenöjd när hon visade mig sin nya fina lilla spade. En före detta kollega som passerar affären varje dag när hon pendlar lovade att köpa en spade var till mig och Inga och för tre veckor sedan hade vi varsin.

Vi är båda supernöjda. Skaftet är långt och själva spaden är jätteliten. Den går finfint att gräva med och vi blir inte ett dugg trötta.


***

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Vackert i advent”.

Riktigt novemberväder

I dag är det verkligen november med ickeväder. Det är grått och regnet är så fint att det knappt lämnar några spår efter sig på ytan i näckrostunnan.

Jag har varit krasslig på nytt och jobbat hemifrån i två dagar med feber och värk. I dag känner jag mig mest förkyld och hängig, så vädret passar mig faktiskt. Det känns rätt okej att dricka honungsvatten i vinterträdgården och läsa en Allt om trädgård från i juli som fortfarande låg i sitt plasthölje.

Funderar på om jag inte ska läsa någron trädgårdsbok när tidningen är slut – det kan passa en dag som denna.

Inte så lyckat

En liten blåmes flög in i rutan till vinterträdgården. Det lät inte som någon kraftig kollision, men när jag tittade ut så låg pippin på backen och drog bakåt med huvudet så som jag har sett andra djur göra precis innan de dör. Jag blev så ledsen.

Men jag hoppades och hämtade den lilla pippin och lade den i min ”fågelräddare”. Jag köpte den som transportbur till min undulat för många år sedan, men plastlådan föll i glömska när undulaten blev sjuk och dog.

För några veckor sedan upptäckte jag lådan på en hylla i blomsterboden och kom på att den skulle vara mycket bättre både för fåglarna och oss än duschkabinen – det där jag brukar låta omtöcknade fåglar värma sig. Fåglarna kan kvickna till i lådan och gör sig inte illa när de väl blir sugna på att flyga igen. Jag behöver inte heller försöka fånga dem och skrämma dem en gång till – det är bara att ta med sig lådan utomhus och öppna den. Dessutom känns det bra att ha fåglarna på en liten begränsad yta med tanke på eventuell smitta.



Blåmesen fick sova en stund på skrivbordet medan jag fortsatte att skriva. Katten sov gott och märkte inte ens att jag hade en fågel i sjukstugan.

Trodde jag. Knappt en timma efter den första krocken gjorde en annan blåmes samma sak. Den flög vidare och segnade ner utanför växthuset. När jag försökte stoppa in även den i lådan så smet den första som tydligen hade kvicknat till. Det tog ”kattastrofen” en millisekund att fånga den stackars blåmesen. Känner mig så dum och klantig som lät det ske.

Den ena blåmesen kvicknade snart till och kunde återbördas till friheten. Den andra kom inte länge än till min klänning och fick följa med tillbaka in. Jag tyckte att den verkade må bättre när den hade fått lite sockervatten att dricka, men nu sover den med huvudet mot en hirskolv. Jag hoppas att jag ska hitta en pigg liten fågel i morgon bitti. I annat fall hoppas jag att den dör snabbt och slipper lida. Det här är ett misstag som jag inte lär göra om.