När hjärtat får vara med ...

När Valentin har namnsdag (ja i dag alltså!) firar vi också Alla Hjärtans Dag. Låt mig då passa på att göra lite "reklam" för den nya bloggarutmaning jag lanserat, hjärteveckan till ära. Gång på gång tänker jag kärleksbomba sådant jag gillar, och därmed minska gnälligheten i världen lite lite grand! På onsdag är det dags för nästa Veckans kärleksförklaring. Kanske vill du hänga på? Du har förstås hela veckan på dig, och du associerar helt fritt från det "ledord" jag ger. Kolla startinlägget och skriv ett eget vetja!

Önskar er alla en fin Alla Hjärtans Dag! Och grattis på namnsdagen Valentin ifall du dyker upp?!

Copyright Klimakteriehäxan

Hjärtligt och vänligt

Vet inte om ni har märkt det men den gångna veckan har varit, eller är väl egentligen fortfarande, årets Vänliga Vecka. Den första högtidlighölls 1946, vet inte hur spridd tanken var redan då, men behovet av vänlighet är förstås ingen nymodighet i dag och var det väl knappast på den tiden heller. 

Kanske hör det då också till att Alla Hjärtans Dag sammanfaller med just den där veckan, men det har jag aldrig tänkt på förr. I dag är det hur som helst Valentins namnsdag, butikerna lockar med geléhjärtan i hjärtformade askar, jordgubbar i hjärtformade askar, choklad i hjärtformade askar, tvålar i hjärtformade askar ... ja nästan vad som helst går att förpacka i ett hjärta om man bara anstränger sig lite grand. 

Har också noterat såväl kalsonger som trosor med hjärtan, örhängen och andra smycken och till och med någon väska, allt med hjärtan. Även bokhandeln hyllar hjärtetemat, så nog finns möjligheterna till firande alltid om man ser till presentidéerna!

För den som vill fira lite mera blygsamt och till mindre kostnad kan jag rekommendera en sväng förbi ingången från Swedenborgsgatan till pendeltågen vid Stockholms Södra Station. Där finns just nu en pusshållplats, och så vitt jag förstår behöver man inte ens en SL-biljett för att stå där och kyssas lite dagen till ära. 

Elisa Matilda har i alla fall hoppat över hjärtedagen när hon formulerat sina fem fredagsfrågor. I stället är fokus på hälsa och välmående, bara att hoppas på friska hjärtan helt enkelt! Det är ju dessutom en odiskutabel sanning att den som är glad och känner sig älskad mår bättre av det, både fysiskt och psykiskt.

1. När var du senast sjuk? Rejält magsjuk för ungefär en månad sedan. Oklart varför. Kanske smittad av barnbarn, men det är smällar man får ta.
2. Vad har du alltid hemma när du är sjuk? Frisk eller sjuk, men piller typ Alvedon finns alltid, liksom någon sorts halstablett. Och te.
3. Tror du man kan boosta sitt immunförsvar? Ja åtminstone lite. Med varierad sund kost och lite motion, vill jag tro. Sedan tackar jag ja till alla sorters vaccin också ...
4. På vilket sätt får du bäst återhämtning? Vila. Den där magsjukan fick mig att sova otroligt mycket.
5. Finns det någon huskur som faktiskt fungerar? Minns att jag lärde mig en som hejdade förkylning från att bryta ut, men sorgligt nog har jag glömt vad den innehöll ... ingefära och citron, kanske?

Copyright Klimakteriehäxan

När hjärtat är med

I dag har Valentin namnsdag, men inte nog med det: det är också Alla Hjärtans Dag, ännu en amerikansk import vi förvaltar. Minns hur jag fick mitt livs första (och ett av ytterst få faktiskt) Valentine-kort från min brevvän i USA. Patty önskade mig Happy Valentine, jag fattade ingenting ... Men nu vet jag!

Veckans kulturfråga från Enligt O lyder: Vilka kulturella verk passar extra bra att läsa på alla hjärtans dag? Den första som dyker upp i mitt minne är "Det blödande hjärtat" (The Bleeding Heart) av Marilyn French.  Om Dolores och Victor som möts och älskar varandra, men de vet att kärleken har ett stoppdatum. Tänker att jag faktiskt skulle vilja läsa den igen! (Oj hade ju med den i måndags, suck ...)

Tar en till när jag ändå har ångan uppe: "Utvandrarna". Vilhelm Moberg lyckas verkligen få mig att känna hur stor kärleken mellan Kristina och Karl Oskar är, trots att den ideligen utsätts för enorma prövningar.

Skulle man av något skäl, tidsnöd eller annat, vilja ha något som är kortare än 400 sidor föreslår jag den första boken jag läste av Annie Ernaux, sedermera Nobel-pristagare. "Sinnenas tid" (Passion Simple) bjuder på mycket känslor på 75 sidor.

Hoppas ni har en bra hjärtedag, vare sig ni firar den eller inte! Det är som bekant högst frivilligt. 

Copyright Klimakteriehäxan

SELFIE om kärlek

Störst av allt? Ja men det är ju Kärleken, det svaret har många levererat i olika tappningar: som film, i litteraturen, i musikform, i festens mat och dryck. Veckans SELFIE går alltså i kärlekens tecken. Det är ju Alla Hjärtans dag på onsdag! Den kan vi fira här, tillsammans, hela veckan! 

1. Kärleksfilm! Det finns förstås många, men en från 60-alet är oförglömlig: "En man och en kvinna" i regi av Claude Lelouch med Anouk Aimée och Jean Louis Trintignant. Tror att jag sett den fyra gånger, minst. Den var på sitt sätt revolutionerande, inspelad i svartvitt med vissa scener färglagda i efterhand! Och tänk bara på scenen när hon sitter och kör bil med tårarna rinnande – och så går vindrutetorkarna igång ... och tänk när han tvättar hennes hår till tonerna av en samba ... 

2. Kärlekslåt! "(You make me feel like) A Natural Woman" av och med Carole King. Tätt följd av "Shallow" med Lady Gaga och Bradley Cooper. Klicka på länkarna, så uppstår ljuv musik!

3. Kärlek till barn! "Kejsarn av Portugallien", Selma Lagerlöfs lilla mästerverk, hur skulle jag kunna gå förbi den? Men kompletterar med ett mer nutida bidrag: Abba-låten som Agnetha Fältskog hörs mest i. Hon står i köksfönstret och ser sin dotter gå iväg till skolan och sjunger "Kan man ha en solkatt i en bur?" (Slipping Through My Fingers). Björn & Benny skrev låten, den svenska (geniala) texten skrevs av Niklas Strömstedt.

4. Kärleksbok! "Det blödande hjärtat" (The Bleeding Heart) skrev Marilyn French. Jag kunde inte lägga den ifrån mig. Och en klassiker: Sigrid Undsets "Kristin Lavransdotter".

5. Kärleksmat! Förälskade havskräftstjärtar (Langoustines Amoreuses) med kärlek redan på den tryckta menyn – även om de aldrig blir som de som serverades på klassiska restaurang Gourmet i Stockholm. Alternativt färska ostron i solskenet på stranden vid havet de kommit upp ur.

6. Kärleksdryck! För många är nog svaret champagne. Men vad sägs om en rom punch med alkoholhalt efter tycke och smak, att drickas i soligt väder? Fast i grund och botten hänger det förstås mest på sällskapet man höjer en skål med. Samma sak med maten.

Förra veckan såg SELFIE-gänget ut så här: Ingrid, Hannele, Margaretha,  MrsCalloway, Paula,  Kina, BP, Hanna, Femfemman. Smile, Mia, Nilla, Anki, Kraka, ProfessorDeutsch, Susjos, Sara, Anna i Portugal. Klicka dig runt och kolla in deras tankar om tv, det kan bli några bra tittartips!

Och för att underlätta, här är de sex punkterna bara att ta med Ctrl+C:
1. Kärleksfilm!
2. Kärlekslåt! 
3. Kärlek till barn!
4. Kärleksbok!
5. Kärleksmat!
6. Kärleksdryck!

Ser fram emot att läsa era svar och därmed få veta lite mer om er! Ha en fin vecka med Valentin och alla andra!

Copyright Klimakteriehäxan   

Puss på Valentin!

Alla hjärtans dag i dag. Dags att vara lite extra hjärtlig. Det finns hjälp att få: man kan gå till en butik och köpa blommor, eller handla dem på nätet för hemkörning om man inte har tid eller lust att gå ut på shopping. Mataffären envisas med att erbjuda geléhjärtan till extrapris, och chokladaskar i hjärtform kan man också köpa till sig själv eller någon annan. Även om det verkar vettigare att satsa på lite extra god mat i stället.

Dessutom kan man hitta något festligt att dricka på Systembolaget. Alkoholfri Chapel Hill är en bra ersättare för riktig champagne och väldigt mycket billigare! Anses dessutom drickbart av vinkännare i min bekantskapskrets (själv är jag ju ingen expert). Fast först och främst tänkte jag på ett italienskt rödvin som drog min blick till sig i hyllan: Rossetto Appassimento från Apulien för 119 kronor.  Beskrivs så här: "Mycket fruktig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av kaffe, mörka körsbär, mjölkchoklad och vanilj." Köpte ändå inte. Ni kan få grunna på varför.

Puss på dej, Valentin!  

Copyright Klimakteriehäxan

Till kärlekens lov

❤️I morgon är det dags igen: vi firar Valentin och därmed också Alla hjärtans dag. Det kan ju vara en bra dag för att titta på kärlek, eller att läsa om mer eller mindre storslagen romantik.

❤️Romantiska ögonblick som gjort intryck – på filmduken tänker jag på Marlon Brando och Maria Schneider i "Sista tangon i Paris" som innehåller otroligt laddade kärleksscener. Det sprakade också om än lite tystare kring Meryl Streep och Clint Eastwood i "Broarna i Madison County". "En stjärna föds" i senaste versionen, den med Lady Gaga och Bradley Cooper, platsar också i den här elitgruppen. Jag vill se om alla tre!

❤️Om vi i stället tänker på tv-serier går det inte att gå förbi "After Life" (Netflix) av och med Ricky Gervais. Tredje och avslutande säsongen om änklingen som sörjer sin älskling höll inte riktigt samma klass som de två första, men den är god nog! Jag tycker också att Josephine Bornebusch gjorde en jättebra serie i "Älska mig" (Viaplay).  Ännu en svensk serie som var överraskande bra i mitt tycke är "Våra vänners liv" (SVT Play), där kärleken får sina törnar men (förstås) är en viktig beståndsdel i historien.

❤️Som lämplig läsning i Valentin-tider kan jag tänka mig David Nicholls "En dag" (One Day), eller den evigt gröna och fullständigt underbara "Kristin Lavransdotter" av Sigrid Undset. Moderskärlek kan också vara starkare än allt annat. Läs "Min vänstra fot" (Down All the Days) av Christy Brown om du behöver övertygas om det. Vill man hellre fördjupa sig i kärleken till en fyrbent varelse kan jag rekommendera Barbro Lindgrens berättelse om sin älskade hund, "Rosa, prinsessan av Fäholmarna" (en s k vuxenbok till skillnad från alla hennes lysande barnböcker). 

Copyright Klimakteriehäxan

När hjärtat är med

Som ni förmodligen märkt är jag väldigt sparsam med att lägga ut familjebilder. I dag blir ett undantag, eftersom det är Alla hjärtans dag. Jag ser härlig kärlek mellan min son och mitt barnbarn i detta foto!

Copyright Klimakteriehäxan

Hjärtligt skyltat

Eftersom Valentin nu råkar ha namnsdag på en söndag kan vi fira Skyltsöndag och Alla hjärtans dag på en gång. Och när passar skylten på Katarinahissens topp bättre än just i dag? Ett hjärtligt budskap, framfört nästan 40 meter upp i luften över Slussen.

Min andra skylt passar bra sisådär drygt 360 andra dagar om året. För visst behöver vi saker, hela tiden, eller möjligen handlar det om att vi villhöver?

Ett stopp på Slussen bjuder i dessa dagar på ännu en, väldigt speciell, skylt. Det kallas "Konstpaus 3", verket som blinkar fram på LED-skärmarna längs gångbron mellan hissen och (det som en gång var) restaurang Gondolen. (Krogen tros öppna igen 2022.)

Niki Lindroth von Bahr är konstnären bakom verket, och de till synes helt lösryckta meningarna som visas är hämtade ur en film hon gjort, "Något att minnas". Trots att jag stod kvar och läste samtliga textrader får jag nog medge att jag inte är helt glasklar över vad budskapet är. Både döden och Gud finns med, och "Drottningen har en ny vän" var en rad som fastnade i mitt minne ... oklart vilken drottning, dock. Orden jag fick med på fotot är i alla fall något vi håller med om, i såväl bildlig som bokstavlig mening.

Ytterligare två stora LED-skärmar ingår i konstprojektet, en på Kungsgatan och en vid Stureplan, och sex olika konstnärer har av Stockholm konst bjudits in att visa sina verk under 2021. Jag får ta en sväng till city och kolla endera dagen!

Skyltsöndag är som ni nog vet en liten fotostafett som rätt många bloggare deltar i och vi samlas under BP:s paraply.  Klicka över till henne så hittar du fler skyltar, några får du säkert tips om här i min kommentarsspalt!

Copyright Klimakteriehäxan

En dagsaktuell femton år gammal repris

Det här skrev jag här på bloggen på Valentins dag år 2006. Inget har ändrat sig under de femton år som gått. Faktum är att trots att jag är en obotlig godisgris är just denna dags allra vanligaste firarsnask inget jag uppskattar på riktigt, även om jag kan förstå att det kan finnas en hjärtevarm tanke bakom. Men tacka vet jag choklad! Hoppas din hjärtedag blir fin!

Geléhjärta? Nej tack!

Inte ett gelehjärta.
Bara inte det.
Vem har tutat i hela Sverige att man ska äta gelehallon i form av hjärtan på Alla Hjärtans Dag?
Lunchrestaurangen bjuder på dem.
Arbetsgivaren ställer plötsligt fram en ask i fikarummet.
Mataffären har en skål i kassan.
Och allt man får i sig är ett knippe kemiska onyttigheter. Det smakar bara sötslisk. Inte bra för något – absolut inte för hjärtat.

Nej, gott folk, fram med något bättre.
Vad som helst.
Bara inte gelehjärtan.
Annars önskar jag alla en trevlig 14 februari.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om en mammas mardröm och brist på sömn

Ett av mina återkommande lördagsnöjen är att presentera en mening jag nyss läst och fastnat lite extra för, detta efter ett initiativ från Skriv-Robert. Det handlar om att välja en mening som kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är, med en snegling mot morgondagen, denna gång hämtad från finlandssvenska Malin Kiveläs kortroman "Hjärtat", om den påfrestande krisen när ett nyfött barn visar sig ha ett allvarligt fysiskt fel – i det här fallet på hjärtat. En mammas mardröm!

Påsar under ögonen är intressanta på dem som har möjlighet att sova senare.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT inför morgondagen

 "Och så är det ju Alla hjärtans dag. Köp inte bara en chokladkartong och lite blommor. Köp en bok."

-Sölve Dahlgren, som grundat Boktugg.se, i sitt senaste nyhetsbrev till prenumeranterna. Jag tycker det är ett bra förslag!

Dags för ännu en helgfråga

Har man inget annat för sig när det drar ihop sig till torsdag eftermiddag kan man alltid plocka fram helgfrågan från Mia i bokhörnan och svara på den, inklusive hennes bonusfråga.

Besöker du ofta andra bokbloggar och lämnar du då en kommentar? Ja, jag skulle vilja påstå att jag gör det dagligen. Och kommenterar så gott som alltid. Tycker jag får en hel del lästips den vägen.

På söndag är det Alla Hjärtans Dag – brukar du fira det? Lite lagom, gärna. Brukade köpa nån grej till ungarna när de fortfarande bodde hemma, nu blir det nog ingenting. Köper kanske en bunt rosor för mig och Maken att titta på ... som omväxling till tulpanerna! Och god middag, förstås.

Copyright Klimakteriehäxan

Vänskap med förhinder

I går på Alla Hjärtans Dag blev det mycket tal om vänskap, hur viktig den är, hur otroligt nödvändigt det är att ha de där goda vännerna som går att lita på i vått och torrt.
Vilket också betyder att sorgen som kommer om/när vänskapen upphör blir av det allvarligare slaget, även om ingen har dött. Och här finns det inga åldersgränser! Jag letade upp en nästan fjorton år gammal text här på min egen blogg, en historia som jag aldrig glömmer och som jag härmed låter gå i repris.

Min dotter var just fyllda fem när hon drabbades första gången.
Alltsedan sandlådan hemma på gården hade hon haft en bästis, Stina. De små söta flickebarnen hade jätteroligt tillsammans. Det var hopprep och Barbie och sandkakor, födelsedagskalas på riktigt och på låtsas, saftpicknick på gräsmattan, sällskap till och från dagis och många gemensamma stunder därutöver.
Frid och fröjd, alla var glada och nöjda.

Men så kom dagen som skulle betyda den stora förändringen.
Stina är nämligen två år äldre än Dottern.
Och skulle alltså börja den riktiga skolan, medan min flicka gick kvar på dagis.

Det tog inte särskilt många veckor förrän Stina förstod.
Går man i skolan kan man inte ha en bästis på dagis. Det är alldeles för barnsligt, det är oförenligt med livet som ettagluttare. Hur kul man än har och har haft det med den där bästisen måste hon dumpas, annars blir allting annat i vardagen fel och snett.

Dottern begrep inte signalerna. Hon tog kontakt som vanligt, men Stina ville plötsligt inte gå ut på gården alls. Dottern såg frågande ut, men lät sig nöja – tills hon ringde på nästa gång. Och fick nobben. Till sist stod det klart för henne: det var slut. Totalslut.

Den sorg som drabbade mitt lilla hjärtebarn var enorm. Hulkande och snyftande kröp hon intill väggen i sin säng, otröstlig. Jag satt där på kanten, strök över den skakande ryggen och led med henne. Hon hade drabbats av sitt livs första kärlekssorg – och det vet vi ju alla, att det finns ingen bot. Vad hjälper det att man lärt sig att det faktiskt kommer att gå över, även om det tar lång tid? Hur kul är det att dela med sig av den bittert förvärvade insikten att livet kommer att bjuda på fler lika stora saknader, sorger, ögonblick av total övergivenhet? En bästis-relation skulle kunna vara för evigt – och så i stället detta.

Naturligtvis gick skadan aldrig att reparera.
Det är få kärlekssorger som går att sudda ut, att vända på, att glömma.
Dottern fick förstås nya bästisar. Stina ser vi fortfarande ganska ofta, men den där abrupta skilsmässan, som var ett resultat av oerhört tydlig ålderssegregation, den var oåterkallelig.

Det var ju faktiskt bara åldern det hängde på.
I dag, när tjejerna är tjugo och (nästan) arton, skulle de självklart kunna umgås, i alla fall i teorin. För det intressanta med avgörande åldersskillnader, det är att de förändras i livets olika stadier. Om tio år är skillnaden helt utraderad, om ytterligare femtio är det inte årsringarna som räknas utan orken och fysiken.

Men dessemellan hinner ålderssegregationen att slå till ett antal gånger igen. Fast oftare i jobbet än i privatlivet.
Då finns ingen mamma som tröstande stryker en över ryggen.
Då snyftar man i hemlighet.
Och i bästa fall går det över. Även om det tar lång tid.

Copyright Klimakteriehäxan

Minnesvärd mat för hjärtan

Har du middagen planerad och klar för denna Alla Hjärtans dag?
Antagligen är svaret ja.
Men det kommer ju fler dagar, och hungrig är man ju varenda en av dem, eller hur?

Ulf Elfving, matbloggare på News 55 bland mycket annat, påminde mig i dag om en ljuvlig matupplevelse och ger dessutom receptet. Det gäller förälskade havskräftstjärtar. Delikat, superbt, svindlande gott. Smaklökarna dansar, ögonen tåras.

Det var 70-tal och jag blev bjuden på restaurangmiddag. Krogen var legendarisk men finns inte längre. Den hette Gourmet, låg på Tegnérgatan och drevs av Peter Schück, en legendar även han. Till råga på allt hade jag Sven-Bertil Taube som bordsgranne på samma matställe!

Maträtten finns ändå fortfarande på olika restauranger, fast jag tror inte jag vågat mig på att beställa den av andra kockar. Inte tror jag att jag ska försöka laga den heller. Vill inte riskera att minnet solkas ner av torra skaldjur eller trist sås ... Glömmer heller aldrig vad vinet hette, jag som alltid brukar glömma så fort flaskan är tom! Det hette Piesporter Falkenberg, ett tyskt vitt vin från Moselregionen som nog var lite "inne" på den tiden.

Vad beträffar Elfvings recept så underkänns det rakt upp och ner av en person som är betydligt mer avancerad köksarbetare än jag. Men det jag föll för var framför allt beskrivningen av den där krogen som bjöd inte bara på fantastiskt käk utan även på minnen av flera sorter!

Copyright Klimakteriehäxan

Hjärtligt

Den 14 februari är Valentins dag, men han får verkligen inte ha den för sig själv. Inte sedan detta datum blev Alla Hjärtans Dag. Hoppas ni alla får massor med trevligheter att njuta av! Man kan alltid börja med fem fredagsfrågor från Elisa Matilda!

1. När fick du din första bästa vän? I första klass. Hon hette Margot, men nu har vi inte haft kontakt på många år.
2. Vad gör en vän bra? Hen kan bevara en hemlighet och är positiv och stöttande. Beviset för hur bra relationen är finns där tydligt när man inte har setts på länge, men ändå är allt precis som vanligt när man träffas igen.
3. Vad fyller ditt hjärta med mest kärlek? Åsynen av min familj.
4. När gjorde det senast ont i hjärtat? När jag såg ett plågat barn, hungrigt, förskrämt, smutsigt, ensamt.
5. Vem skickar du kärlek till idag? Många! Ingen nämnd och ingen glömd!

Faktum är att högtidlighållandet av Valentin-dagen började tidigt i mitt liv. Jag hade genom släktingar fått en amerikansk brevvän, Patty Adams. Vi skrev flitigt till varandra och så, plötsligt, mitt i vintern, kom ett glittrigt hjärtprytt kort som det stod "You are my Valentine!" på. 

I Sverige hade vi inte en aning om vad det innebar. Men det var förstås länge sedan. Nu vet vi. Och ser hjärtan lite överallt.

Copyright Klimakteriehäxan

Pippi nummer 77 på Hjärtats dag

Den kan naturligtvis inte flyga, men den dinglar lite färgglatt och trevligt när den får hänga med ut på en liten sväng. Det bör den få så här på Alla Hjärtans Dag, tror jag.
Fågeln i glada kulörer är ett örhänge, en present med rötterna i Latinamerika, men jag minns/vet inte var. Argentina, förslagsvis?!

Nog piggar det upp  med en liten färgstark pippi en mulen dag som denna eller hur! Det här blir nummer 77 i min samling, en sådan anhopning som bara den som på allvar har pippi på fåglar kan roa sig med.
Som jag, alltså.

Trevlig Valentin-dag till er allihop, med eller utan fåglar i sällskap!

Copyright Klimakteriehäxan

Hjärtligt i bokväg

"Den här veckan handlar det om läsning som passar till Alla hjärtans dag som infaller på torsdag den 14 februari. Kärlek, vänskap eller allmänt hjärtevärmande läsning – det finns många exempel på vad böckerna på veckans topplista kan handla om," skriver Johanna i deckarhörnan när hon pålyser Veckans topplista.

När jag tog "Viskande skuggor" (Das Flüstern der Schatten) från hyllan för väntande böcker trodde jag att jag skulle läsa en tämligen ordinär feelgood-historia, signerad Jan-Philipp Sendker. Men jag tog fel. För det här var ju så mycket mer än en romantisk berättelse! Sendker har jobbat som korrespondent i Asien och jag är beredd att tro att han kan Kina. För visst finns det kärlek och romantik i boken, men väldigt mycket mer om det moderna kinesiska samhället, där kulturrevolutionen lämnat spår som fortfarande syns. Och en spännande mordhistoria dessutom!

Jojo Moyes säljer hur mycket böcker som helst och jag begriper varför. "Sophies historia" (The Girl You Left Behind) har hamnat i skymundan efter braksuccén med serien som börjar med "Livet efter dig". Men den här romanen, som tilldrar sig i både modern och förfluten tid, är en riktig bladvändare, med kärlekshistorier som det ligger ungefär hundra år emellan. 

"Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" var boken som fick mig att ge Alex Schulman en ny chans, trots den galet långa titeln (ett lån från Tomas Transrömer). Fram tills jag läste den boken, om hur han hittar kärleken och den som skulle bli hans fru och hans barns mor, avskydde jag allt han skrev och det han gjorde på scenen. Numera tycker jag att Schulman till och med skriver bra tidningskrönikor!

"Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske" är, visar det sig, delvis en historia hämtad ur författarinnan Emmy Abrahamsons eget liv. Lättläst och underhållande, och visst blir det kärlek!

"Americanah" av Chimamanda Ngozi Adichie gav mig en inblick i en relation mellan vit man och svart kvinna i det moderna USA, men här finns också den gamla ungdomspassionen i hemlandet Nigeria, känslor som inte går att glömma. Chimamanda skriver bättre än de flesta, även om kärlek!

Det där blev verkligen en blandning! Då gjorde jag en ansträngning och lyckades bortse från mina gamla favoriter av absolut toppklass, ni vet "Kristin Lavransdotter", "Den allvarsamma leken" och "Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult". Exempelvis.

Copyright Klimakteriehäxan 

Med hjärtliga hälsningar!

Välj själv konstform och stil, berätta om tre bra tavlor/sånger, texter o s v som handlar om kärlek.

Ja det dröjde alltså till själva hjärtedagen innan jag kom åt att kika på Lyrans Noblesser och vad hon hade för påbjudet tema för denna veckas tematrio. Och nej, jag blev inte jätteöverraskad över att nyckelordet är KÄRLEK, fast glad över att hon själv lyfter fram en dikt av Gustaf Fröding ("Nypenrosa") på pallplats. 

Själv är jag inte så bra på poesi, men två diktare är jag förtjust i: nämnde Fröding och så Nicaraguas nationalpoet Ernesto Cardenal. Ett av hans "epigram" är möjligen det vackraste (och sorgligaste, och förmodligen sannaste) jag någonsin läst. Men hur jag än googlar hittar jag inte en svensk översättning. Detta är originaltexten, ur min Cardenal-antologi, för er som kan:
Al perderte yo a ti, tú y yo hemos perdido
Yo, porque tú eras lo que yo más amaba,
y tú, porque yo era el que te amaba más. 

Pero de nosotros dos, tú pierdes más que yo 
porque yo podré amar a otras como te amaba a ti,
pero a ti no te amarán como te amaba yo. 

En gruvligt grov och oauktoriserad översättning skickar jag med för att alla ändå ska fatta vad det handlar om:

När jag förlorar dig förlorar vi båda

Jag, för att du var den jag älskat mest

Du, för att jag var den som älskat dig mest

Fast av oss två förlorar du mer än jag

för jag kan älska andra så som jag älskat dig

men ingen kommer någonsin att älska dig som jag (har gjort)

Tavlan "Kyssen" av Peter Dahl var en bröllopspresent från mina arbetskamrater år 1983, och den sitter alltsedan dess på vår vägg, på väl synlig plats.

Det blir helt enkelt ingen bok i min tematrio denna gång. För som tredje kärleksyttring presenterar jag härmed "(You make me feel like a) Natural Woman" av och med ingen mindre än den fantastiska Carole King.
Med hjärtliga hälsningar!

Copyright Klimakteriehäxan (med benäget bistånd av Cardenal, Dahl och King)

Hjärtan på burk

Så har han haft sin dag igen, den där Valentin. Bara minuter återstår. Hoppas du som valt att fira den haft trevligt!

Jag är ingen hängiven Alla Hjärtans Dag-människa, men brukar ändå skaffa någon liten present till mina barn, det sitter i från förr. Så också i år, men ingen av dem har haft tid att hämta sin gåva ... än, de kommer väl.

Till jobbet tog jag med mig en riktigt stor burk med pepparkakshjärtan i alla fall. Förstår inte varför jag skaffade så många kakor i julas, men det gjorde jag. Och på något vis var de flesta kvar – trots att de var riktigt goda. Kanske drack vi för lite glögg, fikade alltför sällan?

Nu är burken tom och kakorna lika slut som dagen.
Så lite hjärtligt blev det i alla fall.

Copyright Klimakteriehäxan

På spaning efter våren

Solen sken, fåglarna kvittrade, vinden hade mojnat. Perfekt väder för en promenad. Gjorde slag i saken, höll ögonen öppna: vårspaning!

Äntligen! tänkte jag, kände jag, sa jag lite tyst till mig själv när jag fick "napp".
Klättrade över en snöhög, forcerade ett staket, halkade på en isfläck och var på vippen att tappa kameran i en vattenpöl.
Och resultatet? En besvikelse, snarlik den när man jagar gula kantareller, tar sig över stock och sten. Bara för att upptäcka att man just hittat ännu ett höstlöv.

Nu var det årets första snödroppe jag var ute efter. Jo då, jag vet att folk sett snödroppar både här och där, har sett dem förevigade med andras kameror, bilder på mängder av vintergäck dessutom. Men med egna ögon har jag inte fångat de där efterlängtade vårtecknen.
Det jag nu hade ansträngt mig för att komma nära, det var bara en liten kvist med något vitt på toppen. Borde ha sett det på håll, men entusiasmen vann över förståndet.

Så jag fick nöja mig med några konstgjorda hjärtan på pinne, utplacerade Valentin-dagen till ära, får man anta. Blek lön för mödan, det medges.
Men när jag äntligen möter den där snödroppen, då kommer jag att bli riktigt glad. Hoppas det inte dröjer alltför länge!

Copyright Klimakteriehäxan