Vackra Valborg och dagens ord 185

PRINSEUGENSK

-Det ordet har jag hittat på alldeles själv. Stod där i utkanten av det vita havet och bara njöt av anblicken när ordet dök upp i min skalle. Måste ha varit samma känsla som fick den s k målarprinsen att göra sin klassiska tavla 1895. Idag finns den, året om, på Waldemarsudde. Men tavlans naturliga förlaga hör våren till! Och mycket vackrare kan Valborg inte bli.

Tänk att vi lyckades komma till Barndomslandet medan vitsipporna fortfarande blommar! På vägen från Stockholm och hit var vägkanterna först gulprickiga av tussilago, men snart tog de vita sipporna över och ideligen mötte ögat "prinseugenska" vyer som kan glädja vem som helst. Mängden är obegriplig, visst måste det handla om miljarder? Täckena av blommor är ljuvliga, men sipporna är underbara en och en också ... (klicka gärna på bilderna så får du se dem i större format).

Anemone nemorosa heter den på latin, denna skönhet som enligt gammal folktro inte
skulle plockas förrän på Valborgsmässoafton. Den regeln håller vi inte på i dag! Vi
plockar en bukett så snart det går, och man kan ta hur många som helst - vitsippan
förökar sig genom sitt rotsystem, man kan inte "plocka ihjäl" den.

Copyright Klimakteriehäxan

Den platta våren

Visst hälsade jag våren i Amsterdam nyligen, men det gör inte den svenska våren sämre på minsta vis! Hamnade ute på Upplands slätter, så annorlunda i mina (värmländska) ögon, fästa vid vatten i små tjärn och större sjöar. Här hamnade jag i levande landsbygd med rykande damm efter en traktor i full färd med att bereda jorden medan knopparna i träden svällde och solen sken.

De här träden finns vid Landsberga, där man också kan besöka en fin faluröd "gårdsbutik". Jag köpte färska ägg. Och så fångade jag alltså ett par bilder som blir mitt bidrag till Veckans foto hos Åke denna söndag, lätt förundrad över hur platt landskapet jag färdats genom faktiskt är. Men platt var det ju även i Holland ... 

Tillbaka i stan igen blev det dags att mata änderna (eller ankorna som vi slarvigt kallar dem numera) med barnbarnen. Och äntligen lyckas jag fånga en av snyggankorna, en mandarinand alltså, på nära håll! Det visar sig nämligen att även exotiska fåglar gillar svenska havregryn. Så jag kan fylla på bildskörden från veckan med ett par foton till! Måste komma ihåg att köpa mer havregryn också. Visst är den vacker?!

Tror att detta kan vara Stockholms flitigast fotograferade fågelart vid det här laget. Ser
ofta "jägare" med enorma teleobjektiv som plåtar dem, men nu kom även jag åt en!
Klicka gärna upp bilden så den blir större och du kan bättre njuta av skönheten!

Copyright Klimakteriehäxan

En älskad repris

Nu är vi där igen. I Kungsträdgården, med de japanska körsbärsträden som nu blommar för fullt – även om det finns knoppar som ännu inte slagit ut, framför allt på den västra och skuggigare sidan. Och vi som vallfärdar till denna skönhetsexplosion, vi är både många och trogna. Bilderna vi tar blir dessutom i princip exakt likadana år från år, men vi tar dem ändå. Dessa är från i förmiddags, då den klarblå himlen var perfekt bakgrund. Vissa repriser blir aldrig tråkiga om ni frågar mig!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto

Denna vecka behövs bara en enda bild för att man ska delta i Veckans foto hos Åke. För vad är bättre än årets första lilla bukett med vitsippor?! Inte mycket, den saken är klar!

Copyright Klimakteriehäxan

En andra vår

Förvisso har jag redan mött våren i full blom. Jag har ju varit på utflykt till Holland, till den skira grönskan och de oändligt många blommorna i Keukenhof utanför Amsterdam – något jag drömt om i decennier.

Men det hindrar inte att jag nu, åter på hemmaplan, uppskattar vår egen ljusare tid. Visst ligger vi långt efter, vi befinner oss ju ändå i Norden!, men nog händer det saker även runt husknuten. 

Ni får bildbevis här, i fyra steg. Bilderna är (förstås) färska. Jag har varit tillbaka i Kungsträdgården och kan konstatera att de kalla nätterna bromsar körsbärsträdens blomning, men de blir fler och nu, mot bakgrund av blå himmel, känns det "rosa taket" inte långt borta.

I det jag brukar kalla Krokusdalen, nära Skanstull och Eriksdalsbadet, är marken än en gång lila fast jag tycker tyvärr att det verkar vara lite färre blommor i år – lökväxter "slits ju ut" och då glesnar leden. Några kan förstås redan ha hunnit vissna.

Scillans vackra ljusblå kronblad målar över en annan bit i samma dal. Det blir ett täcke i himlens färg. Tänk att så små blommor kan bjuda på så stor skönhet! (Klicka gärna på bilden, i större storlek syns det bättre!)

Måste naturligtvis också kolla läget i "min" tulpanbacke, den jag ser från mitt sovrumsfönster. Några påskliljor har slagit ut men tulpanerna avvaktar ännu några dagar. När de är fullt utslagna kanske släktingarna i Keukenhof gjort sitt för i år?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto

Blå himmel. Solglitter i öppet vatten. Tveklöst Veckans bild, tagen helt nära mig! Fler hittar du hos Åke.

Copyright Klimakteriehäxan

Med vår i hågen

Nu finns de, vårtecknan! Man måste förstås inse att pollenallergiker inte jublar, men vi som klarat oss undan den åkomman, vi gillar hasselbuskens hängen, just nu sprängfyllda av frömjöl!

Och så är det här sommarhotellet klart för inflyttning, strax intill Årstaviken, så de som väljer att sätta bo här har (förhoppningsvis) låg hyra, garanterat fin utsikt och nära till badstrand. Perfekt boende helt enkelt!  Misstänker dock att det handlar om ett svartbygge ... hoppas det får vara kvar, det kan bli intressant att se vem som flyttar in!

I Ukraina är det nog inte så enkelt att hitta trevliga vårtecken. En fotoutställning pågår i Kungsträdgården, mitt i Stockholms city. Oleg Petrasiuk har tagit bilderna, som sitter monterade på bitar av plåtstaket från Chasiv Yar, en stad i östra delen av landet som drabbats hårt. Plåtarna är fulla av kulhål, och fotografierna visar vad detta eländiga krig lämnat för spår efter sig, i fyra långa år. Flanörer hejdar sig i steget.

Veckans foto efterlyses av Åke. Fem bilder som mest ska man visa, men det kan vara vilka motiv som helst som man ramlat över under veckan som gått. Kolla i hans kommentarsspalt så hittar du fler bloggande fotografers alster! Eller ska man kalla oss fotograferande bloggare kanske?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om våren

Veckans mening ska hämtas ur det man nyss läst och det ska vara en mening som står ut lite extra, av en eller annan anledning. Det är så Skriv-Robert vill ha det på lördagar. Idag väljer jag att vara olydig och bryter mot reglerna, eftersom jag är full av vårkänslor! Texten här nedan är skriven av Runa Sundh, en gång lärare och en bekant från förr i Barndomslandet, vars främsta poet hon var. Runa skaldade på mål, och hon gjorde det bra. Som i dessa rader om våren, i två meningar: 

”Fôgglera sjonger å speler se grant

björkra ha nyss schloge ut

dä spirer å växer å gror överallt

en njuter varenda minut!

En önsker att tia ville stå still

se att en hann mä litte mer

uttå allt dä sôm finns nu i vår natur

när sô möe ikring en sker."

Fler av Runas alster (och hela vårdikten) finns med i min lilla bok "Sånt nästan bara jag minns". Jag har två häften med hennes dikter i min bokhylla. Hon kallade dem för "runskrift"! Och de såldes inte i några jätteupplagor precis, men vi som har de där böckerna, vi vårdar dem ömt.

Copyright Klimakteriehäxan (och Runa Sundh)

Nummerbyrån

37

-Så många minuter längre var solen uppe igår i Stockholm om man jämför med måndagen för en vecka sedan, detta enligt den klassiska "solfilmen" i SVT:s Aktuellt. Behöver jag lägga till att jag är glad för det?

Islossning

Den är igång nu, jakten på vårtecken! Och jag är så innerligt glad åt att ha hittat några. Att isen håller på att släppa sitt grepp, det stenhårda taget om Årstavikens strand, är ett. Ett annat är de shortsklädda och i övrigt barbenta motionärerna som håller igång, föredömligt energiskt. 

Veckans foto uppmanas vi av bloggaren Åke att visa, och via hans kommentarsfält hittar du garanterat fler bilder att titta på och glädjas åt.

UPPDATERING: Denna soliga söndag hittade jag dem äntligen, "mina" första snödroppar, i sällskap med vintergäck.

Copyright Klimakteriehäxan

Är det våren???

Solen lyser, det är plusgrader och hopp om en ny årstid. Elisa Matilda har naturligtvis levererat fem fredagsfrågor på morgonkulan. 

1. Vad är det första vårtecknet du brukar lägga märke till? Ljuset.
2. Vad längtar du mest efter när vintern börjar släppa? Blommorna.
3. Vad gör ett kallt bakslag lite lättare att acceptera? Vissheten att det ganska snart är över.
4. Vilken liten sak i vardagen förändras först när säsongen vänder? Humöret (fast det är kanske ingen liten sak när allt kommer omkring?)
5. Vad märks mest på människor när ljuset kommer tillbaka? Alla ser glada(re) ut!

Copyright Klimakteriehäxan

En låt att hoppas på

Bloggkompisen Åke vill kalla sig tågmästare och som sådan lockar han andra bloggare att "hoppa på tåget". Ett imaginärt tåg med avgång varje lördag och varje gång med ett visst ämne i lasten. Denna gång gäller en låt du tänker på.

Copyright Klimakteriehäxan

Jag vet direkt vad jag "hör" inne i mitt huvud. Bilden hämtar jag av högsta nödvändighet i mitt arkiv, eftersom den omöjligen kan tas idag. Det handlar om en klassisk svensk barnvisa från 1894, skriven av Anna Maria Roos med musik av Alice Tegnér. Och texten får ni här:

1. Blåsippan ute i backarna står,
   Niger och säger att nu är det vår!
   Barnen de plocka små sipporna glatt,
   Rusa se'n hem under rop och skratt.
2. Mor, nu är våren kommen, mor!
   Nu få vi gå utan strumpor och skor.
   Blåsippor ute i backarna stå,
   Ha varken skor eller strumpor på.
3. Mor i stugan, hon säger så:
   Blåsippor aldrig snuva få.
   Än få ni gå med strumpor och skor,
   
   
   Än är det vinter kvar, säger mor.

Så vitt man kan se ...

Folk drömmer ofta om en vit jul (jaja, den är bara ett drygt halvår bort ...). Dagens väder skulle mycket väl kunna vara det samma som i december: sju snåla plusgrader, vind och nederbörd i luften ... Själv uppskattar jag det vita som våren har att bjuda på, väldigt mycket mer än jag gillar snö. Visserligen har vitsipporna tagit slut i min närhet, men jag har flyttat blicken till deras efterträdare i samma färg. Tillsammans väntar vi på värmen och sommaren, blommorna och jag.

Hittade dessutom en vit eftersläntrare i tulpanbacken!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild är vald för framtiden

När jag väljer Veckans bild denna gång är det inte alls med tanke på fotots eventuella "konstnärliga" kvaliteter.

Nej, det handlar bara om att jag plåtat vårens sista vitsippebukett, slutblommade är de nu vilken dag som helst. Så här i spurten har de blivit så långa och kraftiga att de verkligen kan kallas snittblommor, men de blir förstås inte gamla inomhus ändå, trots att de får stå så fint i en keramikpåse från Rosenthal.

Men så här är det: någon dag i november när himlen är både låg och grå och jag känner mig likadan, då ska jag klicka fram den här bilden och få hoppet tillbaka igen. 

Två foton till petar jag in här. De skulle kunna ha hämtats från mitt flumkonto, om jag nu bara hade haft ett sådant ... Men jag satt på ett tåg och började titta på spegelbilden i fönstret av den unga kvinna som satt i sätet framför mig. Åhå, är det så det ser ut om man råkar ha dubbla händer, tänkte jag, och förevigade detta. 

Åke är mannen som håller koll på bloggarnas bilder från veckan. Du hittar honom och andra bloggande fotografer här. Kolla! Häng på!

Och så rundar jag av med ännu en hint om vad jag påpekar i rubriken: det som
 komma skall. 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bilder fanns i Barndomslandet

Vi har ett urgammalt äppelträd i Barndomslandet, det enda fruktträd som finns kvar i trädgården. Där gick det för inte alltför länge sedan att plocka olika sorters äpplen, päron, körsbär, krusbär och vinbär (av flera färger). I år trodde jag att jag skulle få se trädet blomma, det har jag inte lyckats göra på åratal. Men det satte vädergudarna stopp för. Plötsligt var vårvärmen borta, plusgraderna få. Alltså kunde jag bara se lite knoppar, fick helt enkelt nöja mig med det innan det var dags för återfärd till huvudstaden.

Fast jag kunde också glädja mig åt den första blombuketten som treåringen plockat till sin farmor; pärlhyacint, fibbla och hägg (förvånansvärt nog, hur det nu kan ha gått till?). Så fint, eller hur? Femåringen satsade på en barkbåt, av minsta storleken. Men den flöt och den syns om du tittar noga på bilden!

Därmed har ni insett att mitt bidrag till söndagsserien Veckans foto, som har sitt nav hos Åke, består av foton från Barndomslandet.

Sjösättning av barkbåt: gamla lekar håller än!

Blev stående och bara stirrade: sen när börjar lönnlöven sin sommar med att vara 
nästan bruna? Tror aldrig jag sett den färgen på "grönskan" nån gång!
Men de är ju så fantastiskt vackra de där bladen... Mästerverk av konstnären Naturen!

Copyright Klimakteriehäxan

Sköna maj välkommen!

Praktfull majbrasa som knastrade rejält, i konkurrens med vårsångerna.

 

De är här nu, de jättefina maskrosorna! Och de tänker blomma hela maj!

Själva avsparken till vårt valborgsfirande: en liten mojito på verandan i 17 plusgrader
 och det kan bli fler (både grader och mojitos) innan sommaren är slut.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att när jag nu äntligen köpt en majblomma igen (har inte sett röken av någon försäljare på flera år) så visar det sig att den pin jag valde, för 70 spänn, inte går att sätta på något av mina ytterplagg om jag inte först gör hål i tyget. För själva pin-nålen är inte vass nog att ta sig igenom materialet ... nu snackar vi i-landsproblem ... Men jag har i alla fall stöttat den goda saken fast jag inte kan visa upp det. Får sitta och hålla blomman i handen helt enkelt. 
Ha en glad valborg och en fin första maj!

Copyright Klimakteriehäxan

Inte ett dugg märkvärdigt

Det är bara en skrovlig trädstam i en svensk skogsbacke. Runt stammen ett vitsippstäcke som skulle se mycket vitare ut om bara solen hade varit framme så att blommorna hade sträckt på sig. Inte ett dugg märkvärdigt. Men så himla vackert, i mina ögon i alla fall!

Visst har vi frossat i rosa blommor ett tag, och de är inte helt slut än. Men det finns vita också, som slår ut lite senare och därmed fortsätter att glädja oss ytterligare några dagar! Inte ett dugg märkvärdigt det heller, men alldeles alldeles underbart. Tyvärr hann himlen gå från blått till grått, men ändå!

Copyright Klimakteriehäxan

Om jag skulle visa en selfie ...

 ... skulle jag önska att den kunde se ut precis så här ... för vad kan man hellre vila blicken på än en liten bukett nyplockades vitsippor? För all del, lökbacken utanför mitt sovrumsfönster är inte dålig den heller! Jag skulle helt enkelt göra om alla mina blombilder till selfies. 

Copyright Klimakteriehäxan