Ny dag - ny sothöna ...

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema: Sommar

Veckans tisdagstema är sommar - trots att den har dragit sig tillbaka, om än tillfälligt. Men nu är det flera dagar sedan sjön inbjöd till ett dopp. De enda som simmar runt i viken är fåglarna. Och hela tiden ser jag mina kära sothöns, med ungar i varierande ålder och antal. Men lika söta är de allihop!

Härom dagen satsade jag på att locka en familj att komma närmare mig, i brist på rejäl zoom, genom att bjuda på bitar av en liten smörgås. Visst, de var jätteintresserade och kom farande så svallvågorna stänkte.

Men försök mata fåglar med en hand och hantera kameran med den andra, så får du se hur lätt det är! Oskarpt blev det, alltihop. Lägg därtill att jag lyckades få smörgåskladd på kameran ... nä, ska sothönsen få mat någon mer gång ska jag ha en assistent med mig!

Copyright Klimakteriehäxan

HÄR hittar du fler sommarbilder!

Bara för medlemmar!

Här ett litet avsnitt ur sothönans liv och leverne - speciellt för medlemmar i den inte ordentligt etablerade, men ändå definitivt existerande, klubben Sothönans vänner.

Det visar sig att de här sjöfåglarna anpassar sig till stadslivet snabbt som bara den. För varje gång när jag nu tar en sväng för att röra på benen ser jag hur hela familjer, höna, tupp och kycklingar, kommer farande i tron att jag, precis som uppenbarligen många andra, ska ha mat i beredskap.

Kolla bara in den lille rackaren som gör riktiga svallvågor i bildens överkant: har satt högsta fart mot land, mot mig - men inte hade jag någon fågelförtäring att erbjuda.
(Och som vanligt blir det lite mer att se om man klickar på bilden och får upp den i större storlek.)

Copyright Klimakteriehäxan

Sothönans vänner

För några år sedan tyckte jag det var häftigt att upptäcka en sothöna i vassen eller ute på sjön. De var, enligt mitt sätt att se, sällsynta.
Jag har levt vidare i den tron, lätt orolig över att de skulle ta slut, de där trevliga svarta små fåglarna med vit bläs över näbben.

Nu är jag beredd att signalera ”faran över”, trots alla hot som bevisligen finns mot sothönans – och framför allt då hennes kycklingars – överlevnad. För nu ser jag en ny kull varje dag jag knatar ut i det ljuvliga sommarvädret.

Mamma, pappa och fyra småttingar blev dagens skörd. Ungarna är så nykläckta att dunet står som ett litet moln runt de fjäderlätta kropparna. Men simma, det kan de!
Med risk för att ni nu börjar supertröttna på mina inte-tillräckligt-inzoomade bilder på sothönor sätter jag härmed punkt för denna fågel i min spalt.

Men till gruppen ”Sothönans vänner” tänker jag räkna mig även i fortsättningen.

Copyright Klimakteriehäxan (kan numera även gå under signaturen Insnöad på sothönor)

Familjeliv - uppföljaren!

Det är full fart på familjelivet på Årstavikens blanka vattenspegel. I går uttryckte jag min sorg över att sothönan bara hade en unge kvar. På något vis kände jag väl att hon var Sothönan, Den Enda. Felaktigt, självklart.

I dag är det förstås möjligt att Mamma Sothöna förlorat den sista kycklingen också - men det finns trots allt hopp om återväxt, åtminstone när det gäller denna charmiga fågelart.

För inte mindre än två kullar med mindre ungar har jag nu sprungit på. Den ena består av tre små sötnosar, tillsammans med både mamma och pappa. Och den andra är två såvitt jag begriper väldigt nykläckta dunbollar, vars mamma vet att faran lurar. Alltså tillåter hon dem bara att simma inne under det skyddande grenverket, så skyddande att man nog faktiskt får anstränga sig lite för att se dem på bilden! (Hade behövt kraftigare zoom - klicka upp fotot i större format, de finns där, jag lovar!)

Bara nu inte gammelgäddan får syn på deras små simfötter ... så kan familjelyckan bestå.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Upptäckte just att åtminstone sista delen av "Tigern - med dold kamera" kan ses i SVT Play här. Oemotståndligt!

Familjeliv

Hon är allt en kvinna bör vara: intelligent, urstark, vacker, smart. Och med moderskänslor som går utanpå det mesta.
Jag har lärt känna henne via tv-rutan.
Mamma Tiger har fyra barn, två pojkar och två flickor. Man behöver inte tvivla på släktskapet: alla fem har karakteristiska vita runda fläckar på öronen.

Mamma Tiger har blivit ensamförälder, för Pappa Tiger är skadad och satt ut spel. Men hon tar hand om ungarna, lär dem allt en tiger måste kunna, ger dem mat, skyddar dem mot fiender, tar dem på en svalkande simtur. Första gången vi får träffa familjen är "barnen" de sötaste kattungar man kan tänka sig, de rullar runt med varandra, de tuktas varsamt av sin mor som bär dem i munnen – försiktigt försiktigt! – när de inte lyder och går åt rätt håll.

Och alltihop får jag vara med om. Sitter som fastlimmad, ovanpå fjärrkontrollen, i soffan: här ska inte bytas kanal!
Speakerrösten i programserien tillhör ingen mindre än David Attenborough, den legendariske britten som umgåtts på nära håll med alla möjliga sorters djur i decennier. Den här gången levereras det fullständigt fascinerande bildmaterialet via kameror kamouflerade till bitar av stockar. De bärs omkring i indiska djungeln av elefanter, som kan ströva fritt bland de andra djuren.

Manuset är skrivet så att ingen kan betvivla berättelsen: någon har läst djurens tankar. Attenboroughs karakteristiska röst tolkar mammans oro, ungarnas olydiga syskongnabb, minsta fight om finaste köttbiten när jaktbytet är nedlagt.
I utkanten lurar fienden, en främmande tigerhanne som vill ha sitt revir i fred, utan uppstudsiga tonårstigrar som inkräktar. Hur ska det gå?

Men man behöver inte bege sig ända till Indien för att uppleva att familjeliv i djurens värld kan vara dramatiskt.
Svanparet, som år efter år häckar vid Årsta holmar, fick sju ungar i år. De var fyra när jag såg dem nästa gång. Och nu är de barnlösa.
Sothönan, den gulliga, hade åtminstone fyra – heter det sotkycklingar? – som utgångsläge. Häromdagen bara en. Vart tar fågelungarna vägen?

Det är naturens grymma lagar som gäller. En granne stannar till när jag försöker få bild på sothönan och hennes enda överlevande barn. Vi diskuterar deras öde.
-Måsarna tar dom, säger hon.
-Och trutarna!
En annan granne ansluter.
-Hundar som inte går i koppel och en och annan katt tar gärna små försvarslösa fågelungar,säger han.

Sedan blir det svårt att få det hela att gå ihop.
När Mamma Tiger lägger ner en jättevacker hjort för att hennes småttingar ska bli mätta är det helt OK på något vis.
Men om truten flyger till gapande munnar i sitt bo med sothönans ungar, då är vi inte alls med utan står helt på sothönans sida. Vi är lika inkonsekventa som naturen själv. För naturligtvis har hjorten som Mamma Tiger, nästan påhejad av tv-publiken, bitit nacken av också en mamma …

Familjeliv i djurens värld är inte logiskt. Men spännande, håll med om det! Och tänk den dag David Attenborough ger röst åt en sothöna i Årstaviken – vilket gripande äventyr det blir!
Fast vem vet. Med bra manus och rätt speakerröst kanske mina sympatier än en gång hamnar inte på offrens sida, utan på mördarnas ...


Copyright Klimakteriehäxan

”Tigern – med dold kamera” ("Tiger - Spy in the Jungle") heter BBC-serien och åtminstone något av de tre avsnitten visas igen i SVT:s Kunskapskanalen i dag, onsdagen den 24 och på söndag, den 28 juni. Här kan du läsa mer, se stillbilder och kortare avsnitt ur serien. Det är också där jag lånat (snott? men detta kan väl betraktas som marknadsföring!) tigerbilden ovan.