Jo jag tänkte på en sak ...

... att historien om hur Donald Trump delar ut skor till honom närstående män är märklig på mer än ett sätt. Det visar sig ju att skorna inte är i samma storlek som mottagarens fötter. Utrikesminister Marco Rubio syns knalla omkring i jättestora dojor, med en enorm glipa i hälen. Hur han alls kan gå i dem är svårt att begripa. Men ännu konstigare tycker jag är att han inte i tysthet uppsöker en skoaffär och köper ett par likadana fotbeklädnader – i rätt storlek?! Han har absolut råd med det. Och chefen skulle inget märka.

Övergångsperiod

Att det är september går inte att bortse ifrån. Övergångsperiod mellan sommar och höst. Tyckte jag kände mig kall om fötterna trots att jag var inomhus och hade tofflor. Ja, sandaler alltså. Mina fyrtio år gamla grekiska sandaler i läder som jag alltid plockar fram när våren är ett faktum, medan jag sänder en tacksamhetens tanke till skomakaren på Kreta som gjort dem.

Men nu har jag bytt. Nu är det lurvigt mjukt och skönt fårskinn som gäller. En viss skillnad, som ni ser ...! Tårna tackar och tar emot. Och jag ser fram mot att man ska koppla på värmen i vårt hus igen. Det verkar dröja.

Mitt toffelbyte får i alla fall bli mitt bidrag till Veckans foto, som Åke vill se på söndagarna.

På balkongen liknar det ändå fortfarande sommar, åtminstone om vädret visar sin vänliga sida. Lyckades av misstag bryta av några pelargonbollar, men se även såna kan man ha som snittblomma!

Ett färgglatt utropstecken att låta blicken vila på.

Och den här t-tröjan som jag hittat på nätet, oklart var, skulle definitivt funka som en helt sann och upplysande "skylt" om jag hade den på mig. Brukar ju strängt hålla på principen att mina bilder ska vara just det, mina, men denna fick bli ett undantag. Nu är det en liten blinkning till Professor Deutsch, som jobbar på att hålla Skyltsöndagen vid liv.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att det är fantastiskt bra att det är så modernt med skor som har tjocka vita sulor. För hur skulle jag annars kunna upptäcka alla svartklädda människor som trots att det är mörkt knallar över gatan lite var och hur som helst? Bilens strålkastare fångar upp de vita ränderna som rör sig mot marken. Tack och lov. Reflexer verkar däremot vara omodernt.

Prisvärt på fötterna

Ett märke att spana efter? Ser ut
som tfn till Göteborg men det
tror jag inte det handlar om ...

Hur gammal kan en sandal bli? Jag bara undrar. Och tittar på mina fötter, i naturbruna grekiska lädersandaler köpta i Platanias, i en liten gatubutik där allt såg handgjort ut (även om det kanske inte var det). Vi turistade på Kreta för över trettio år sedan, och det var då jag slog till.

Detta måste vara ett av de bättre köp jag någonsin gjort. Har använt dem varje sommar sedan dess. Sandalerna har blivit våta, jag har tagit dem på mig med kräm på fötterna, jag har gått i sand, på asfalt och gatsten och på grusstränder. Periodvis har de använts som tofflor inomhus, och bortsett från att färgen mörknat (solbränna!) ser de likadana ut. Men det vågade jag inte riktigt lita på, så när vi åkte till Kreta nästa gång, något år senare, letade jag upp sandalmakaren och köpte ett par till.

Var ju övertygad om att det första paret skulle ramla av fötterna förr eller senare, och då förmodligen förr. Gjorde de det? Icke! Dessa fantastiska skodon funkar än. Hittade de "nya" oanvända (efter tjugofem år) längst in i klädkammaren och blev riktigt glad, för även om par 1 går sönder i morgon har jag ett par fräscha, likadana, sommarsandaler för sisådär fyrtio år till. Snacka om prisvärt!

Sandaler hör sommaren till, och även om årets variant är på upphällningen kommer det väl fler tider för oss som älskar att lufta tårna, hoppas jag.

Copyright Klimakteriehäxan

Om man behöver nya skor till våren ...

Skor är kul. Skor är dessutom nödvändigt att ha. Skor ska vara bekväma. Skor ska vara sköna att gå i. Skor ska dessutom, det är min personliga övertygelse, vara snygga att titta på.

Det Stora Varuhuset i Stockholm har en stor skoavdelning. Där råkade jag hamna härom dagen, i princip av misstag. Men kolla vilka fynd jag gjorde: ett par svarta boots, det är ju alltid så användbart!, och flip-flops till sommaren, båda i (åtminstone för mig) ny design. Så passande, om man behöver nytt på fötterna nu när våren tassar in så smått. (jo jag vet att det blivit kallgrader igen men jag försöker förtränga det).

Så vad tycker ni? Bör jag slå till? Måste nog bekänna viss tveksamhet. För det första har jag ju fem tår på varje fot, inte bara fyra, men det kanske inte måste matcha? Dessutom har jag ju ganska gott om skor redan, för alla årstider. Och undrar vilka av mina kriterier jag räknat upp som de här fotbeklädnaderna klarar. Men håll med om att de är rätt roliga att titta på! Dock brydde jag mig inte om att kolla prislapparna ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Drömmar om skor och skor som är som drömmar

Nej, jag vet, jag skulle inte kunna gå i dem. Bortsett från "lapptäckesstöveln" som är galet snygg: perfekt klack, rak över vristen, helt rätt tå! Hade jag kunnat köpa den hade jag lätt kunnat leva på havregrynsgröt ett bra tag ...

Ja när Mats Gustafson ritar av skorna av märket Dior ser jag förverkligade drömmar. Även om jag inte kan ha skorna skulle jag kunna ha varenda en av hans teckningar på väggen, som de konstverk de sannerligen är. 

På Millesgården på Lidingö visas just nu en utställning där ett urval av Gustafsons fantastiska modeteckningar fyller en hel vägg. Han är ett jättenamn i modevärlden och det går lätt att förstå: vilken blick han har för linjerna, för proportionerna, för detaljerna, för stilen! Det ser så enkelt ut, det han gör, men det handlar snarast om perfektionism. 

För den sanna modevännen finns en fantastisk bok att köpa, "Dior by Mats Gustafson". Kostar en dryg tusenlapp och bjuder på riktigt många av hans bilder (inte bara skor utan också kläder). Om jag köpte? Nej, eftersom jag vet att sådana där "kaffebordsböcker" lika sällan blir lästa av mig som av de flesta andra som faller för frestelsen. Men oj så mycket ögongodis för pengarna! Här får ni i alla fall se några, alldeles gratis!

Utställningen pågår t o m 10 september.

Copyright Klimakteriehäxan

5 x 5

Nu ska vi förpassa oss till forntiden ... för det blir utan tvekan resultatet för den som vill svara på Elisa Matildas fem fredagsfrågor denna gång:

1. Minns du hur du firade din 5-årsdag? Nej, det var ju faktiskt rätt länge sedan.
2. 
   Vilka fem saker från barndomen har du i förråd/källare? Min första egna bok, "Kattilina och hennes bröder". En röd sammetsklänning med vita blommor och en rosa stickad klänning, i storlek kanske tre år, båda gjorda av min mamma. Ett armband jag fick i present, med röda stenar som jag var övertygad om att de hette "rubiner". Ett par små skor som sitter på väggen tillsammans med övriga familjemedlemmars skor i liten storlek. (Bild nedan)
3. Hur firade du din födelsedag för fem år sen? Sonen bjöd på middag, hemlagad. Han är bra på det.
4. Vilka fem kända personer skulle du bjuda på ditt nästa kalas? Pass på den! Kan ju inte bjuda folk på party bara för att de är kända, eller hur?
5. Har du just nu fler än fem saker på din önskelista? Nej. Där står: hälsa (för mig, min familj, mina vänner och i princip alla andra), en trevlig resa, en fin sommar. Det lönar sig föga att önska livet ur Putin så jag väljer att inte lägga någon energi på det.

Övre vänstra hörnet: Makens finskor. Till höger en gummistövel som båda våra
barn använt. I mitten: Dotterns vita snörskor och mina "tossor". Längst ner
stövel nr 2 och Sonens sandaler. Allt på en trasväv som Dottern gjort på fritids.

Copyright Klimakteriehäxan

När skor sätter spår i en bok

"Italienska skor" av Henning Mankell har jag tänkt läsa men det har ju bara inte hänt ... Fast många andra har läst den här romanen och gillat den. Så kanske det är dags nu?

Däremot har jag läst ”Katja of Sweden – Mode och design utan gränser” som kom ut år 2000. Om en svensk modeikon som aldrig ska glömmas bort. Hon gjorde förvisso skor också. Boken är dessutom vacker! Läs mer här.

"Döden bär Prada" (The Devil Wears Prada) av Lauren Weisberger har jag bara sett som film. Bokens omslag (som jag tror i någon form också fanns med på bioaffischen) är både snyggt och fyndigt!

Detta med anledning av att Ugglan som tema för veckans tisdagstrio angett Skor & kläder (i titel, på omslag, i handling).

Medan man funderar vidare på det temat passar det perfekt att lyssna på "These boots are made for walking" med Nancy Sinatra. En sån himla bra låt!

Copyright Klimakteriehäxan

Rekord i begagnat

Det kan väl inte ha undgått ens den med ett rudimentärt modeintresse att det är klänningstider just nu. Och i rådande väderläge är det inte fel: skönt med något som kan flaxa lite kring benen, även om det inte är en sorts svalka man kan lita särskilt länge på. Lägg därtill att det är reatider och som gjort för klänningsshopping!

Tittar man på prislapparna, som blir väldigt mycket trevligare om de har en extra klisteretikett som det står 70 % på, blir det säkert ett och annat köp. Och allt är som bekant relativt. Vad är en sommarklänning för en femhundring om man betänker att den vita kreationen som Marilyn Monroe bar när hon sjöng för president John F Kennedy på hans 50-årsdag faktiskt sålts för 50 miljoner kronor?!

Svenska Dagbladet är källan. I sin ekonomibilaga i går listades en rad extra åtråvärda vintageplagg, varav Marilyns glittrande och djupt urringade klänning var dyrast. Den såldes senast 2016. 

Liten klack, paljetter och rosett: Judy Garland bar skorna, som
förmodligen är de dyraste i världen. Bild: Judy Garland Museum.

För egen del tillhör jag, det är mina bloggbesökare väl bekanta med, de röda skornas trogna vänner. Fast jag handlar inte skor second hand. Alltså behöver jag inte sukta efter de glittriga fotbeklädnaderna som Judy Garland hade i "Trollkarlen från Oz", men röda är de. Förmodligen dock inte i min storlek, eftersom Garland inte var mycket mer än ett barn när filmen gjordes.

De där skorna har hur som helst kommit upp i samma prisklass som Marilyn Monroes klänning: de finns just nu till salu hos en auktionsfirma, med utropspriset 50 miljoner spänn. Kan därmed ta hem rekordet för begagnade kläder. Hör jag ett bud???

Copyright Klimakteriehäxan

När det gör HÄLvetes ont

Det måste ha stått skrivet i hela mitt ansikte: jag har ONT! Jag liiiider! Jag smäller av! Jag kan inte gå ett steg till!

Oförståndig som ett barn hade jag gett mig ut på stan med ett par sprillans nya skor på fötterna. Kanonsnygga, behöver jag tillägga det? Varningssignalen kom ganska snart, men då var det ändå för sent. Jag hade en tid att passa.

De sista stegen på vägen mot mitt mål gick sakta, otroligt sakta. Höger häl skrek: jag har ONT! Jag liiiider! Jag smäller av! Jag kan inte gå ett steg till! Märkligt nog hade vänster häl inga synpunkter alls på min promenad.

När jag sedan satt ner var det ju inget problem, även om jag var medveten om att något skett och att jag förmodligen hade en av världens största vattenblåsor i högerskon. Efter avklarat möte bet jag ihop. Väl ute på gatan, med ansiktet hopskrynklat av smärta, fick jag till min lycka syn på ett apotek. Jag tog mig dit, svårt haltande.

-Kan jag få köpa största möjliga skavsårsplåster, väste jag sammanbitet. 
Kvinnan bakom disken fattade omedelbart läget.
-Här, sa hon, det här hjälper! 
Eftersom detta var en uppenbart empatisk människa la hon till:
-Det finns en stol här du kan använda!

Jag sjönk ner på stolen, tog av mig skon (det gjorde också ont) och inspekterade hälen. Det handlade inte "bara" om en vattenblåsa. Det var rött kött som gnagts fram. Bara att peta fram ett plåster och klämma dit.
-Håll lite med handen över alltihop en kort stund, sa apoteksdamen, då fäster det bättre!

Sagt och gjort. Sedan var miraklet fullbordat. Jag kunde ta på mig skon igen, kunde gå igen. Undermedlet heter Compeed-plåster, uppfunnet av en Lars Backsell, som prövade ut plåstret på soldater i svenska armén. 1986 började det säljas i Sverige, en världsnyhet då. Lustigt nog har det dessutom fått designpris och ingår i samlingarna på Museum of Modern Art i New York!

Hemligheten med Compeed-plåstret heter hydrokolloidgel. Det absorberar fukt och låter kroppen bilda ny hud under en skyddande "kudde" som också förhindrar mer skav. På ytan ett lager elastomer och polyurethan som gör att plåstret håller sig på plats. Dessutom är det vattenavvisande och sitter kvar även i duschen. Mycket kemi som jag inte begriper, men det gör ingenting. HÄLvetes bra, helt enkelt.

Väl hemma igen inser jag att detta är en historia som uppenbarligen tenderar att upprepa sig, för i mitt badrumsskåp ligger redan två förpackningar Compeed i vilka bara ett plåster saknas. Men jag kan inte minnas lika stor desperation som den här gången, inte det där: jag har ONT! Jag liiiider! Jag smäller av! Jag kan inte gå ett steg till!

Backsell verkar ha blivit synnerligen förmögen på de trettiofem år som gått sedan Compeed såg dagens ljus. Med ett färskt jättestort skavsår som försvunnit som genom ett trolleri är man beredd att hävda att karlen också borde ha Nobelpris.

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltar på Söder

Man kan ju omöjligen känna till allt. Som att det numera existerar tvättinrättningar speciellt för tygskor. Snacka om att uppfinna en ny nisch att etablera sig i! För nu finns den alltså, sneakers-tvätten på Hornsgatan. Missfärgade sulor kan bli vita igen, nya snören piggar upp trötta favoritdojor. Om detta är exakt vad du längtat efter så ser du adressen på bilden! Inte nog med det, nyss upptäckte jag att det blivit en het trend att köpa sina sneakers second hand (fast kanske inte i Sverige?). 

Inte långt från sneakers-tvätten finns glassbaren med den i mitt tycke smått geniala och väldigt snygga stiliserade glasstruten, med två kulor. Det kan kanske tyckas lite snålt med bara två, men är naturligtvis ett klokt val ... För visst börjar väl glassuget göra sig märkbart nu när marssolen strålar och temperaturen stiger?

Sug efter glass är definitivt en vårkänsla, och även om dagarna blivit lite kyligare i ett bakslag ska vi väl inte behöva bry oss om det särskilt länge!? Farbror Frost är inte välkommen tillbaka!

Går en kort bit till och kommer fram till blomsterhandeln Kaprifol. Där får man en synnerligen vänlig och klart originell hälsning via kassaapparaten, samtidigt som man kan njuta av åsynen av och doften från luktärt. Den vänligheten kunde jag ju behöva, eftersom presentkortet jag hittat och nu tänkte använda hade gått ut för två år sedan ...

Fler söndagsskyltar hittar du via BP:s blogg, precis som vanligt. 

Copyright Klimakteriehäxan

Westwood från topp till tå

Slips är något många män avskyr innerligt.

Det är synd. För om man tillhör den människotyp som ofta förväntas dyka upp i uniformsliknande kläder, alltså kostym och skjorta, är ju slipsen nästan den enda chansen att klämma dit ett utropstecken!

Vivienne Westwood förstår det. Och när jag ser hennes kostymkillar i utställningen på Millesgården blir jag visserligen jätteförtjust i de färgglada rutorna i tyget, men det som är riktiga lyckopiller, det är slipsarna!

Min man tillhör slipshatargänget. Jag har försökt blidka honom. Har försett honom med en kinesisk handmålad tiger på siden, en med Mona-Lisa och några andra med mönster som enligt min åsikt borde vara klart uppiggande, men min framgång har varit ytterst behärskad. Ja, ni kan titta på bilden nedan och skapa er egen uppfattning!

Den tjusiga kysslipsen som den brittiska punkmodedrottningen knutit om halsen på sin manliga modell (övre bilden) har jag dock inte stött på. Om jag gör det kommer jag att köpa den. Och om Maken vägrar använda den (han är rätt bestämd motståndare) kan jag väl ha den själv?!

Ingen kan komma och säga att jag inte försökt pigga upp Makens slipsförråd. Här finns
älgar, giraffer, kossor, en slipsslips, den kinesiska tigern och så Mona Lisa förstås! Det får
 räcka som bevis för min ambitionsnivå.

Tänker att det kanske är lika bra att visa er några av Dame Westwoods fotbeklädnader. Medan jag ändå håller på, så att säga. Det blir en hatt också, så vi går från topp till tå ... Undrar just varför jag inte tog ännu fler bilder?

Alla bilder förutom den på makens slipsar är som ni förstås redan hajat tagna på utställningen "Vivienne Westwood: Punk & glamour. A private collection". På Millesgården t o m den 9 maj.

Copyright Klimakteriehäxan

En vecka till julafton ...

Om precis en vecka är det julafton. Med eller utan gröt, med eller utan tomte, med eller utan gran, med eller utan klappar. Vi väljer själva vad vi vill satsa på! Det kan bli väldigt traditionellt. Eller betydligt mera avslappnat. 

Förr firade vi nog ganska likartat i både slott och koja, nu är variationerna större, med mer miljötänk, mindre alkohol, fler vegetarianer, vi har bejakat importerade maträtter och vanor. Och extremt få (tror jag i alla fall) har lyssnat till Handelns Utredningsinstitut och köpt ett stormkök att ge bort, det korades något överraskande till "årets julklapp".

Mia i bokhörnan ställer i alla fall det jag antar blir årets sista helgfråga: Har du önskat dig någon bok i julklapp? Nej, faktiskt inte. Det är allom bekant att jag har olästa böcker i mängder, metervis. Fast jag har köpt nån bok till Maken ändå, något jag också vill läsa ... Två flugor i en julig smällkaramell!

Naturligtvis medföljer en bonusfråga: Hur firar du jul i coronatider? Här svarar jag som förmodligen de flesta andra: väldigt stillsamt, inga planerade äventyr alls. Lunch på julafton med familjen, några paket under granen. Misstänker att det bli skaldjur till kvällen, och dryck med bubblor i! Man har inte roligare än man gör sig, och man ska vara snäll mot sig så länge man har sig! Det gäller självklart och inte minst till jul.

Det blir åtminstone ett par skor under granen hos oss ... storlek 19-22.
De ser lite orange ut här, men de är tomteröda, jag lovar!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 89

 CALCEOLOG

-Se där en expert jag inte var bekant med tidigare! Denna person, som uttalas kalkeolog, är expert på skor och deras historia. Detta har jag snappat upp i ännu ett avsnitt av det utmärkta radioprogrammet Stil i P1. Ledordet i den här timmen med Susanne Ljung är "kängor", och här finns många berömdheter med, både Ötzi, Charlie Chaplin och Pippi Långstrump exempelvis, alla kända för rejält tilltagna skodon. Det har, får lyssnaren veta, Meghan Markle också! Bakgrundshistorien till storsäljande och stilbildande Dr Martens får man också sig till livs. Som oftast när det handlar om Stil kul lyssning. Jag gillar redaktionens motto: Gräver djupt i det ytliga.

Man kan ju alltid prova kartongen ...

Det fanns en tid när vackra skor var oemotståndliga, höga klackar inget hinder. Grymma cowboyboots fick fart på salivavsöndringen. En visit i en av Roms alla skobutiker var en högtidsstund. Alla möjliga färger på fötterna, gärna matchat med väska eller kläder för övrigt. Formen på tån viktig. Minsta antydan om eventuell tantighet placerade snabbt en sandal tillbaka i hyllan. Skor ska faktiskt, för att vara riktigt trevliga, upplevas som – håll i er nu – sexiga!

Minns de röda italienska förföriska sandalerna jag hittade i en butik i USA. Minimal skinnremsa över tårna, riktigt hög och smal klack. En annan kvinna kom in samtidigt och bad att få prova samma modell. Expediten, en äldre man, kollade snabbt hennes fötter och sa, iskallt: Du ska nog titta på en annan sko, för man ska ha såna här fötter för att ha de här! Och så pekade han på mina ... Naturligtvis slog jag till. Med en rysning av sällhet bar jag lådan som en trofé på hemvägen.

Än i dag går jag gärna in i en av de allra lyxigaste skobutikerna. Inte för att handla, prislapparna är i det närmaste astronomiska, men jag betraktar det som en gratis konstutställning när jag tittar på vad stjärndesignern Jimmy Choo har att erbjuda sina potentiella (och uppenbarligen stenrika) kunder. De vackra skorna radar upp sig. Jag smeker dem med blicken. Nog för att mina fötter fortfarande fungerar, men så fina som de var för trettio år sedan är de inte, en hallux valgus-operation inräknad.

Passar inte skorna? Nähä, men vassego och prova kartongen, som en trött expedit lär ha sagt till en besvärlig kund i en skoaffär en gång. Och det är bara att konstatera: de här passar inte. 

Fast jag har rader av andra vackra, sexiga, underbara skodon som jag samlat ihop under årens gång, även om de röda italienska från Miami inte finns kvar (jag gav faktiskt bort dem). Tittar på hyllan där mina finskor står och är snygga, jättesnygga.
Så snör jag på mig de svarta gympadojorna och går ut.

Copyright Klimakteriehäxan

Snart i storlek 43!

Jag lyckas sällan ta bilder med mobilen när jag bara har en ledig hand (och som här knappt det). Alltså är fotot på mitt barnbarns lilla fot inte riktigt skarpt, men jag får ändå något som liknar en tår i ögonvrån när jag tittar på det. Och beslutar mig för att dela det med er.

Just TÅR är veckans temaord i Gems Weekly Photo Challenge. Så då hamnar den där ljuvliga foten här. Lite svårt är det att tänka sig att den en vacker dag ska kräva skor i kanske storlek 43, men det kommer nog att inträffa förr än man anar. Och den dagen får foten inte plats i min hand, även om jag skulle vilja försöka.

Mer bebisfötter, hela sju par! Sothönans söta ungar kliver förstås runt på sina.
Tårna ser man förvisso inte, men kanske får man en tår i ögat när man upptäcker
dem - trots att de nästan är kamouflerade på stranden.

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltar som talar – mer eller mindre tydligt ...

Det är inte varje dag man stöter på en soptunna som talar till en, om än i en skylt som är en  pratbubbla. För mina språkbegåvade läsare är det väl helt överflödigt att berätta att "bin" betyder "tunna" men låter exakt som "been", d v s det handlar om en liten lek med en väldigt alldaglig artighetsfras!

Den nedre skylten skulle jag däremot behöva en liten förklaring till, alldeles för egen del. En jeansbak sitte på fönstret. På andra sidan rutan matbutiken Urban Deli, vars initialer man ser på bakfickan. Fler rumpor är ditklistrade, med andra mönster. Stället säljer inte underkläder, så vitt jag kan förstå!

Här kan man inte klaga på budskapets tydlighet! Ett fynd på nätet.
Vet inte varifrån. Men dristar mig att låna ändå.

Passar också på att skylta med att årets sandalpremiär inföll i veckan.

Sist men inte minst min "besvärjelseskylt", den med hoppet om en ljusnande framtid. Plåtad vid Sergels torg i fjol, långt innan någon hört talas om hotet från corona, hotet som kullkastat alla planer och orsakat mycket oro och sorg världen över.

Och som vanligt när det är Skyltsöndag i Blogglandia kan man hitta fler skyltar av de mest skilda slag om man tar en sväng via BP, hon har ordning och reda när det gäller skyltar (åtminstone, kan inte gå i god för resten förstås ... fniss). Kolla hennes högerspalt, där dyker de "medskyltande" bloggarna upp. Här har de listats separat.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett äkta i-landsproblem

Ibland slås man av en tanke som kan förefalla väldigt långsökt och udda. Som denna:
Varför gör man plötsligt skor med tjocka VITA sulor? Det är nämligen ganska vanligt numera. Att de eventuellt syns bra om man är ute och går i mörker tror jag inte alls är anledningen. Snarare handlar det om att sälja mer skor, och då kanske vit sula säljer bättre än svart, vad vet jag.

När jag städar min skohylla visar det sig i alla fall att jag har inte mindre än tre par vitsulade, rejäla skodon, som gjorda för promenader i ur och skur.
Det är uppenbarligen också så jag använt dem. Vilket satt sina spår.

De en gång så lysande kritvita, moderiktiga sulorna är verkligen inte snygga längre. Eftersom de är smutsiga.
Så nu har jag stått med diskmedel, svamp och borste för att få dem vita igen.
Snacka om i-landsproblem. Det finns ju folk som inte har några skor alls.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Mer för den modeintresserade här!

Bär bär

Höst är bärtid.
Fast jag plockar de lingon jag kan tänkas behöva på Ica. En gång i livet har jag plockat hjortron, det var på torget i Umeå. Blåbär har jag aldrig hittat, smultron bara någon enstaka näve. I hallonhäcken är det fullt av ilskna bitande insekter, förutom buskarnas eget taggiga försvar mot inkräktare. Usch.

Är helt enkelt inte jätteförtjust i någon bärplockning alls. Fast jag tycker väldigt mycket om att äta dem!
Idag har jag i alla fall en liten skörd att visa upp, nu när så många buskar bär bär. Fast de här jag plåtat ska man nog inte äta, tror jag. Annat än med ögonen.

Av gammal vana brukar jag försöka vägra höst, hålla kvar sommaren i det längsta. Vilket bland annat betyder att jag framhärdar i att gå i sandaler utan strumpor. Så det gjorde jag i dag, på en hyfsat lång promenad genom Stockholms centralaste kvarter. Mycket folk i farten. Men vet ni vad? Jag såg inte EN ENDA annan mänsklig varelse som hade sandaler ...

Snöbär, populärt kallade smällbär.

Copyright Klimakteriehäxan

Superbra sommarkombo

Orsakullan ställer frågor fria att besvara för oss andra som bloggar, utan att ta sommarledigt ... I går ville hon veta Hur är din stil sommartid? Klart man svarar!
Min är ledig, väldigt ledig. Går miltals i mina gamla Ecco-sandaler som slår allt annat i skoväg och som inte är så värst fula heller, fast de kräver (hyggligt) välskötta och lackade tånaglar.

De där sandalerna kan man faktiskt ha till allt: kjol, klänning, byxor i alla tänkbara längder. Nog för att jag har andra sommarskor också, "finare" så att säga, men en sommar utan Ecco-sandaler på fötterna kan jag över huvud taget inte tänka mig. Har slitit ur ett antal genom åren!

Dagens fråga ligger på ett helt annat plan: Hur ser du på folk som inte plockar upp efter sina djur? Jo, det ska jag tala om: väldigt ilsket tittar jag efter dem. Det har hänt att jag ropat "hallå, jag tror du glömde något där på trottoaren!" och jösses, om blickar hade kunnat döda ...

Att plocka bajs är förvisso inget nöje och det kan faktiskt vara ett av skälen till att jag inte har en hund, för jag gillar verkligen hundar. Älskar man vovven tillräckligt mycket är det dock bara att förse sig med plastpåse och plocka upp. Jag har gjort det när jag haft hand om andras älsklingar, exempelvis blandrastiken Lena på bilden överst, men gillar det inte så värst mycket. Dock är det självklart att det ska göras.

Om du nu undrar vad andra har för syn på de här företeelserna så hittar du klädstilsinriktade svar här och hundbajsintresserade genom att klicka här.
Kombinationen av promenad med trevlig hund och bekväma skor är faktiskt en fullträff!

Copyright Klimakteriehäxan