Rondellhund i retur

Ur-rondellhunden är tillbaka.
Stina Opitz gjorde den, den intog sin plats i en rondell i Linköping, den slogs sönder och försvann.
För att utlösa en landsomfattande skapariver. Folk började tillverka hundliknande figurer i alla tänkbara material, och ”djuren” dök upp på den ena trafikplatsen efter den andra.

Rondellhundarnas rebellrörelse var ett faktum, dess popularitet ökade inte minst tack vare att Vägverket visade sig tycka illa om den här speciella hundrasen, som inte funnits med i någon femårsplan för framtida infrastruktur.
Men rondellhundarna gick segrande ur striden, och vi, som deklarerat oss som den hemgjorda hundens vänner, log belåtet.
Gräsrötterna vann kampen om en icke auktoriserad offentlig utsmyckning, som inte skadat någon, men som glatt desto fler.

Och så, för en dryg vecka, återkom Opitz ur-rondellhund till sin plats. Returbiljetten är subventionerad av kommunen, och det var högtidlig invigning – verket heter ”Cirkulation II”.
Det är bara det att nu lär hunden vara gjord i brons. Väderbeständig, slagtålig, så gott som opåverkbar.
Som vilket skulptur som helst.
Då inställer sig frågan: är det fortfarande en rondellhund?

Copyright Klimakteriehäxan

Rondellhund - en motståndskraftig ras

I dag har det avslöjats: rondellhund-rörelsen startades av två unga killar som heter Thomas Nordmark och Richard Leckne, båda studenter, den ene vid Handels, den andre i Lund.
I dagens DN har de valt att visa sina ansikten och stå för att de snickrade ihop den allra första, av konstvetare och myndigheter, icke-godkända rondellhunden. Den ersatte en ”riktig” hundskulptur av Stina Opitz, men hennes verk vandaliserades.
Rondellhunden verkar i alla fall vara en motståndskraftig ras som redan fått folkets kärlek. Räkna med att den är här för att stanna!
Hela DN-artikeln läser du här, plus en kommentar i samma ämne.

Årets bubblare 1, 2, 3 och 4

BUBBLARE 4
Nyårslöften är det nog många som går och funderar på en dag som denna. Vad bubblar upp i ens inre?
Sluta röka? Sluta kröka?
Börja banta? Börja träna?
Jo, de där tongångarna känner man igen. Gamla bekanta och riktiga klassiker, ivrigt understödda av den kolorerade pressen, som före jul excellerar i recept för julbordet, i årets sista nummer presenterar en fantastisk nyårsbuffé – och så, lagom till trettonhelgen, är budskapet: Så går du ner tjugo kilo på en månad (eller nånting ditåt).
Men nyårslöftena har en historia.
Förr i världen ansågs man påverka det kommande året genom sina handlingar på nyårsdagen.
Det var när den teorin inte blev verklighet som man började avge konkreta löften om saker man själv skulle ta tag i.
Tja, frågan är vilket som fungerar bäst. Men lite hopp och tro kan ju aldrig skada.

BUBBLARE 3
En väninna berättar, bubblande av festiver, om det planerade nyårskalaset.
Det blir delikat mat, goda drycker, fint porslin, blommor, vacker dukning, goda vänner, musik och sång.
Och kläder.
I hennes släkt hör det till traditionen att man alltid ska ha någonting nytt på sig när det nya året inträder. Har man det kommer man inte att frysa eller tvingas gå klädd i trasor under resten av året heller, det är tanken, eller snarare besvärjelsen.
Den här seden respekterar hon fullständigt.
Och har alltså köpt en ny glittertopp för kvällen. Förmodligen hennes tionde i ordningen, eller så.
Men vad gör man inte för att slippa trasor eller frysa under hela 2007?

BUBBLARE 2
En riktig bubblare höjdes i dag till skyarna av vinexperten Karsten Thurfjell i Meny i P1, "programmet med den goda smaken", ni vet.
Han ägnade sig begripligt nog åt mousserande drycker i dag och drog sig inte för att påpeka att det i Systembolagets stora sortiment finns ett äkta fynd, för 55 kronor flaskan.
Det kommer från Ungern, heter Chapel Hill – och jag har skrivit om det tidigare här.
Samtidigt passade han på att varna för klassikern Moet & Chandon, som många tydligen köper därför att namnet är bekant. Men den champagnen har, menar Thurfjell, ett riktigt överpris.
Ja man får nästan sex flaskor Chapel Hill för samma slant… ett enkelt val, med andra ord!

BUBBLARE 1
Det tog lång tid, men nu har jag äntligen sett en rondellhund alldeles själv. Den pryder en trafikplats någonstans i Bromma, vet inte precis vad stället heter.
Men hunden såg glad och trevlig och välanpassad ut.
Och apropå anpassning, så har rondellhundarna just vunnit ännu en seger. För ordet ”rondellhund” återfinns bland begreppen på svenska språknämndens nyordslista för 2006, publicerad i går. Rondellhunden är definitivt en av årets s k bubblare.
På samma lista finns förresten också ”bloggosfären” med, även det en sorts upphöjelse till allmän acceptans, får man anta.
Vill du läsa hela listan så hittar du den här!

Första ronden till rondellhundarna!

Vägverket har fallit till föga.
Rondellhundarna ska få stå kvar.
De har spritt sig snabbare än kaniner och finns nu lite här och där i hela Sverige. Och intrycket är att allmänheten inte alls irriterat sig på de kantiga, hemsnickrade och hoptotade jyckarna. Tvärtom har de väckt viss förtjusning.
Nu ska djuren/konstverken ändå få stå kvar tills vidare.
Segrare i första ronden alltså: rondellhunden!
Sedan återstår väl att se hur de små raringarna klarar vintern.
Men vem vet, kanske börjar folk nu sticka lite hundkläder åt dem för att de ska stå ut med snö och kyla?

Copyright Klimakteriehäxan

Noterat i november

NOTERING 1 Rondellhundarna fortsätter sitt segertåg över landet. I dag har de kommit ända till Svenska Dagbladet och blivit omslag på kulturdelen. Dessutom finns en puff för reportaget på förstasidan. Där står: ”Rondellhundar – konst eller humor?” Konst ELLER humor? Vad är det för fel på konst OCH humor? Jag bara undrar. NOTERING 2 Intervju i radion med en glad man som just bytt jobb: -Jag är ju väldigt målinriktad! Ett intressant uttalande för att komma från Magnus Hedman, fotbollsmålvakt, sedan i går anställd av brittiska stjärnklubben Chelsea. NOTERING 3 Hur kunde det hända? Det visar sig att jag tappat bort länken till Bävern när jag publicerade min lista nyss över bloggare som länkar till Klimakteriehäxan. Vet inte hur det gick till, men jag reparerar härmed skamset skadan och rekommenderar ett besök hos honom. Han bloggar visserligen på engelska men det behöver man inte skrämmas av – det handlar bl a om natur, om musik, om design – och dessutom tillhör han den strimla av mänskligheten som använder inkråmet av Halloween-pumpan till något ätligt! NOTERING 4 Framför min egen spegelbild ser jag plötsligt, att den där krämen jag rutinmässigt smackar in i ansiktet dag efter dag också är solskydd, faktor 15. Hur ska man tolka detta så här i årets mörkaste månad? SPF 15! Jo, endera är jag en fanatisk optimist och tror att solen plötsligt ska skina med full kraft, almanackan till trots. Eller så är jag pessimisten som lyssnat på alla domedagsprofetior (typ tv-programmet Planeten) och insett faran med tunnare ozonlager och en massa annat elände som hänt med vår miljö. Eller så tycker jag helt enkelt att det är en ok kräm? NOTERING 5 Apropå världens tillstånd och tv-serien Planeten tycker jag att Susanna Popova skrivit en tänkvärd krönika i dagens SvD. Läs den här! NOTERING 6 (som i sex) Äkta sex på bio var ämnet i radioprogrammet Vågen här på kvällskvisten. Alltihop initierat av en amerikansk film som snart har svensk premiär: Shortbus. Om kärlek och relationer och, just det, med äkta sexscener. I programmet ställdes frågan hur man egentligen definierar ”äkta” i det här sammanhanget – genomförda samlag framför kameran, självklart. Men är inte två skådespelare som kysser varandra också inblandade i äkta sex? undrade en av debattörerna. Ja, var börjar begreppet sex att gälla egentligen? Och sedan förlängdes tanken ytterligare: är det äkta sex när skådespelarna ligger med varandra bara för att rollerna så kräver – eller blir det äkta först när aktörerna verkligen VILL ha sex? Sug på den, ni. Men ligg inte sömnlösa om svaret vägrar att infinna sig. Copyright Klimakteriehäxan

Med (rondell)hunden i centrum

Ikväll har jag stött på en alldeles ny hundras: rondellhund.
Jag har inte sett den i levande livet, jag har bara sett den i tv. Men den tilltalade mig.
Rondellhundar finns i olika storlekar och kan uppenbarligen se ut på ganska många olika sätt.
Gemensamt för dem är att de har placerats ut i trafikrondeller runt om i Sverige, i både små och stora städer.

Ingen verkar riktigt veta vem som kommit på idén med hundarna, ingen tycks heller känna till vem som har gjort dem.
För rondellhundarna är – ja, vad ska man kalla dem? Slöjdprodukter? Konstverk? Materialet kan tydligen variera. Hemsnickrade, målade, med små brädbitar till öron står de här fyrbenta kamraterna stilla och studerar bilarnas ringdans.

Ingen behöver plocka upp deras bajs, ingen behöver bli irriterad på deras skällande. Men en och annan trafikant kan möjligen bli lite gladare till sinnes när rondellhunden plötsligt bara står där.
Naturligtvis har ingen myndighet sanktionerat förekomsten av rondellhundar, de bara finns. Lite som de där fågelholkarna som dök upp runt om i Stockholm för något år sedan. Tror faktiskt att några av dem finns kvar fortfarande.

Och såg ni förresten den lilla röda stugan som stod uppe på toppen av en klippa när man kom ut ur Eugenia-tunneln mot Norrtull? Rött trä, vita knutar. Högst två kvadratmeter stor och jättesöt. Som ett monument över Sverige förr i världen. En dag var den bara borta, fast klippan står kvar. Hur kom ministugan dit? Hur försvann den? Har någon svaret?

Nu återstår alltså att se om rondellhundarna fortsätter att föröka sig. Kanske kan man få tag i en nymålad, avmaskad och färdigvaccinerad liten valp som inte kostar så mycket i hundskatt? Koppeltvånget blir inte heller något problem. Rondellhunden sitter kvar där man satt den, i trafikens centrum, trots att Vägverket inte tycker om dem.

Ibland är det kul med lite civil olydnad. Hoppas bara att det inte är någon kennelklubb som fått sponsorspengar för att saluföra hundmat. Eller något annat tråkigt.
Äsch, jag sätter mitt hopp till fantasin, kreativiteten och den civila olydnaden, allt kombinerat i hundform.
Vov!

Copyright Klimakteriehäxan