"Sköna Maj" och fredagsfrågor

I dag är den här, den ljuva månaden maj! Väldigt välkommen och förhoppningsvis lika skön som den framstår i visan. Den börjar i alla fall bra, med sol och värme (där jag är, ska jag kanske lägga till)!

Lustigt nog har jag läst en bok som heter just "Sköna Maj". Den belönades med LättLäst-priset 2022 och hur det kom sig att den hamnade i mina händer har jag fullständigt glömt, det var antagligen en ren slump. Eli Åhman Owetz, flitig feelgood-författare, skrev och minsann blev det en uppföljare också.

Det här är historien om Maj och Lennart, två personer i 80-årsåldern som en gång kände varandra men plötsligt ses igen, det blir många fikastunder och promenader medan framför allt Maj återupptäcker saker från förr, som maträtter hon brukat laga, älsklingskläder hon minns. Romantik uppstår på nytt.

Någonstans på vägen hade jag fått mig förklarat att berättargreppet, som bygger på många upprepningar och väldigt enkelt språk, ska vara läsarvänligt för den som är på väg in ålderdomens mentala dimmor.

Ja kanske funkar det? I så fall är det bra, för även bokälskare blir emellanåt dementa, det är helt klart, och kan man då hitta böcker som inte kräver att man tydligt minns det man nyss läste är det säkert berömvärt. För oss andra som inte är där (än) kan jag hissa en liten varningsflagg: jag la ifrån mig boken med känslan av att ha läst en synnerligen lättsmält barnbok fast ungarna i historien var rejält till åren komna.

Därmed inte sagt att jag ifrågasätter huvudtemat. Minns min gamle chef som, långt efter pensionen,  med glittrande ögon förklarade att "det är precis lika underbart att bli kär som 85-åring som det var i tonåren, jag lovar!". Och visst är väl våren kärlekens tid?

Vintern har rasat ut och majbrasan brann grant.

Denna majmånad startar ju på en fredag. Det betyder att Elisa Matilda langat iväg fem frågor för oss andra att besvara. Nyckelordet är om – ni vet: om inte "om" hade varit i vägen hade käringen skjutit björnen med kvastskaftet ...

1. Om du fick välja en ny vana nu direkt, vad skulle det vara? Ett fysiskt träningspass om dagen. Av "lagom" svårighetsgrad.
2. Om du fick slippa något helt, vad skulle det vara? Städa.
3. Om du fick välja en talang att ha, vilken skulle det vara? Något med musik: sjunga riktigt bra eller spela ett instrument. Eller kanske måla?
4. Om du fick välja något att alltid ha tid för, vad skulle det vara? Jag har ju gott om tid, det gäller bara att bestämma hur man ska använda den ...
5. Om du fick välja ett beslut att slippa ta, vad skulle det vara? Att det är dags att sälja huset i Barndomslandet. Där jag sitter just nu och ser ut över ljuvlig grönska, hör fågelsången och faktiskt undrar över vattentemperaturen i sjön, medan mina nysatta pelargoner vänjer sig vid sin nya boplats.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om en dom

Nu har vi svart på vitt att det är statens uppgift att reglera alla mellanmänskliga relationer som går snett.
Det räcker inte längre med att två människor pratar igenom det som skett, den ene ber om ursäkt och den andre förlåter. Och om det inte går, låter man arbetsgivaren hantera problemet. Nej, polisen måste blandas in. Och åklagarämbetet. Som om de inte har annat att göra. 
Vilka slutsatser ska vi dra av den här domen?
Gå aldrig på personalfest! Följ inte med. Stanna hemma. Lås in dig på hotellrummet. /.../ Drick inget, var kontrollerad. Ha helst mobilen på, så att allt dokumenteras.
Ta inget ansvar själv för det som hänt! Tänk aldrig att det hela kan ha varit ett missförstånd och att båda kan ha del i att det blev så.

-Åsa Linderborg kommenterar i Aftonbladet domen om dagsböter och skadestånd som SVT-medarbetaren Micke Leijnegard ska betala enligt beslut i Stockholms tingsrätt. Han döms för sexuellt ofredande efter att ha pussat en kollega på fest. Hon ville inte bli pussad, vilket hon verkar ha kommit på efter två månaders betänketid ...

Veckans mening – om otillåtna pussar

Visserligen har Skriv-Robert tagit sommarledigt från jobbet som teamleader för projektet Veckans mening, men jag tillåter mig att presentera en ändå. Den har jag hämtat ur en krönika på Svenska Dagbladets ledarsida, med rubriken "Alla pussar är inte sexuella" och jag rekommenderar verkligen starkt att du också läser den, hela texten, för den är synnerligen tänkvärd! Det är Hannele Kjöller, författare, journalist och sjuksköterska, som tar avstamp i en scen i sjukhusjobbet då en kollega visar sig riktigt hjälpsam. Hon tackar honom med puss och kram. Så dyker det konstiga fallet upp med "SVT-profilen" som pussat en kollega på en våt fest. Han bad om ursäkt dagen efter och trodde sannolikt att saken var utagerad. Men det var den inte! Långt senare väljer kvinnan (nej, jag vet inte vem hon är) att anmäla honom och nu föreligger en femtio sidor lång brottsutredning efter många timmars nedlagt polisarbete, på en rad långa förhör och insamlande av dokumentation. Kjöller tycker att den tiden kunde ha använts bättre, till mer angeläget utredningsarbete, mer upprörande brott. Kanske är det rent av så att den som bör prövas i det här fallet är åklagaren? Det finns utrymme i lagen för det, och det handlar i så fall om "obefogat åtal". Man kan få fängelse! Kjöller inser samtidigt att det förmodligen är ruskigt enkelt att få etiketten "sexförbrytare". Been there, done that, så att säga.

Det gick upp för mig att jag, som i stor omfattning pussat, kramat, hållit om och till och med på skoj nypt någon enstaka kollega i rumpan, torde kvalificera mig som seriebrottsling.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om pornografi

Pornography is not a moral issue, it´s a social issue. My theory is that it has become a teacher for young people and it´s a very bad teacher because it´s unrealistic and it demeans women and gives a false sense of what sex is. Young people get the wrong tools that they end up using for the rest of their lives.

-Kloka tankar formulerade av Chimamanda Ngozi Adichie i hennes senaste roman "Drömräkning" (Dream Count). Författaren lägger repliken i munnen på en av bokens fyra huvudpersoner, alla kvinnor, alla med problem att hantera kärleken.

Sexigt från "forntiden"

Har du läst en av 1900-talets mest omdebatterade och uppmärksammade romaner? Det hade inte jag. Inte förrän nu, när boken hunnit bli nästan hundra år gammal. Och jag hade verkligen inga som helst insikter i storyn! 

Jag tänker på "Lady Chatterleys älskare" (Lady Chatterley´s Lover) av D. H. Lawrence. Den kom ut 1928 och samtiden var nog inte riktigt beredd på erotik i så klara ordalag, helt utan omskrivningar och symbolbilder. Dessutom en del resonemang om "upstairs, downstairs" eftersom Lady C, Connie, kommer från en framstående intellektuell familj och gifter sig med aristokraten Clifford Chatterley, med stort lantgods där lydigt tjänstefolk alltid finns till hands. 

Det börjar bra: de unga tu blir ett äkta par och är klart förälskade. Men mannen tvingas ut i kriget och kommer hem invalidiserad. Hela hans underkropp är förlamad och därmed är också hans manlighet det. Connie accepterar faktum, arbetar med maken, sköter om honom, ställer upp som värdinna när godset bjuder in till kalas, håller god min.

Att Connie vill ha ett sexliv begriper hennes handikappade make också, så hon får carte blanche om äventyret lockar, om tillfälle ges. Men den man hon faller för är ingen jämlike utan skogvaktaren, Oliver Mellors, och det blir en rad eldiga kärleksstunder i hans stuga och på en filt i en koja i skogen. När relationen kommer i dagen blir Chatterley galen av ilska – Mellors är ju bara "en vanlig karl". Connie blir förstås gravid, men Clifford vägrar henne skilsmässa ...

Det var de där heta kärleksmötena som blev för mycket för bokläsarna. I den svenska översättningen (av Ingmar Forsström), som jag lyssnat på i inläsning av Sven Wollter, finns förstås alla de kroppsliga detaljerna, de runda orden, de lidelsefulla omfamningarna, frågan om vem som ska rida vem, kampen för samtidig klimax, de eldiga smekningarna över naken hud och så vidare. Pang på rödbetan skulle man kunna säga sammanfattningsvis, lite vanvördigt ... språket uppfattades hur som helst som djupt chockerande, obscent, hämtat direkt i drängstugan. Var det pornografi rent av?

Samtidigt finns här en bit om kvinnlig frigörelse: Connie är bildad och smart, hennes syster kör bil, båda hävdar sin rätt att välja hur de vill leva – det har de fått med sig i sin fria uppfostran. Enkelt folk, de där "downstairs", ska hållas i schack, det är Clifford noga med, även om han finner sig i omsorgerna från den kvinna som anställs när Connie definitivt tröttnat på att vara hans vårdarinna, men Mrs Bolton, även hon en stark kvinna, är undantaget som bekräftar regeln.

Om D. H. Lawrence ansåg det vara en typiskt kvinnlig egenskap att skvallra, så hade han i alla fall besvärat sig med att skaffa god insikt i hur det kan låta när några tanter kommer samman och utbyter "nyheter". Här finns ett lysande litet avsnitt med skvaller som låter helt tidlöst och skildras på pricken, samtalet hade kunnat spelas in igår!

Historien har ett öppet slut. Det förvånar mig att ingen valt att skriva en fortsättning – det har ju Bengt Ohlsson gjort på Hjalmar Söderbergs svenska klassiker "Doktor Glas" och Gun-Britt Sundström om samme författares Lydia, i "Den allvarsamma leken", t ex. Storyn om Chatterleys bjuder inte på färre ingredienser att bygga vidare på! Här finns så många trådar att dra i!

Nu tog det alltså mig nästan hundra år att få uppleva de laddade kärleksscenerna i den engelska skogen. Jag tålde språket utan problem och tycker faktiskt att det var en intressant läsupplevelse! En liten kul poäng i kanten var för mig valet av röst, Sven Wollter utsågs ju faktiskt till Sveriges sexigaste man en gång! Men även det är ju ganska länge sedan ...

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om killar och tjejer

Om den snyggaste /tjejen/ får veta att du har legat med den näst snyggaste så är du stekt. Då får du aldrig ligga med den snyggaste. Men om den näst snyggaste får veta att du legat med den snyggaste så blir hon bara kåtare på dig. Det här är vetenskap. Om du tar dem i rätt ordning kan du ligga med allihop.

 -August-prisade Andrev Walden tar i sin bok "Jävla karlar" mig raskt ur eventuella ungdomsdrömmar om hur det skulle kunna gå till när killen man i hemlighet gått och kikat på till sist skulle närma sig, ta det avgörande steget till en stormande romans .... mer cynism än rosenskimmer om du frågar mig ... men förmodligen ganska sant. Och det som står i boken, det är sånt som Walden varit med om, säger han.

Har du en man i byrån?

Sverige kommer på andra plats i världen när man har försökt ta reda på hur stort folks intresse för sexleksaker är. Bara Kanada visar upp större sug efter män att ha i byrån – ja eller kanske kan det vara en uppblåsbar Barbara som avses?

Trettio länder ingick i undersökningen, och måttet man använt är antal google-sökningar efter sexprylar som gjorts per 1000 invånare på ett år. Trea på listan kommer Storbritannien, tätt följt av Mexiko och Brasilien.

Det svenska intresset för sexiga vuxenleksaker får en bakgrund av Healthnews som står för alltihop. Håll i er, här kommer den: "Here (i Sverige alltså), casual sex is as normal as fika (that's coffee breaks for us non-Swedes). Early flings? Totally fine. Midday coffee turning into a midday romp? That's the Swedish way, even on a first date."

Med den beskrivningen i åtanke, och om man anser den vara korrekt, borde intresset för vibrerande plastpinnar vara mindre, tänker jag? Men kanske ingår två gamla Svensktopps-hittar i beviskedjan? Jag syftar förstås på "En man i byrån", skriven av Peter Himmelstrand och insjungen av Lill Lindfors, och Robban Brobergs "Underbara uppblåsbara Barbara". De gillades ju av riktigt många!

Copyright Klimakteriehäxan

Om trivsel och umgänge

Glad och god ska människan vara, det känner vi till. Och kanske är man det som bäst i goda vänners lag? Elisa Matilda ställer fem fredagsfrågor om trivsel och umgänge.

1. Vilken tidpunkt under dagen är du vanligtvis mest glad? Framåt kvällskvisten tror jag.
2. Var någonstans umgås du helst? Hemma eller borta hos någon, kanske på krogen. Öppen för alla förslag!
3. Vad tycker (eller tyckte) du om att umgås med kollegor? Det dagliga sociala umgänget på jobbet var otroligt värdefullt och det jag i dag kan sakna, precis som man saknar människorna som omgav en. Några gamla arbetskamrater träffar jag fortfarande om än oregelbundet, jätteroligt och viktigt!
4. När testade du senast något nytt att dricka (med alkohol eller alkoholfritt)? Blev nyligen bjuden på "fin" cider med inte särskilt hög alkoholhalt. Inte min grej.
5. Vad gör du helst efter en riktigt lång dag? Äter en god middag och sjunker sedan ner i ett soffhörn, kanske med ett tv-program, innan jag intar horisontalläge.

Kan det uppånervända trädet öka trivseln i centrala Stockholm? För 30 år sedan hängdes ett träd upp så här. Bakom idén den gången stod konstnären Charlotte Gyllenhammar, och det är hon som varit i farten nu igen. Trädet har hängt över flanerarnas huvuden i en dryg månad och kommer att hänga där ungefär en månad till. Verket heter "Dö för dig / Slå rot" (begrip det om du kan) och du hittar det över Drottninggatan, nära korsningen med Klarabergsgatan.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om en äkta man

 Han är mitt stora intresse!

-Jenny Strömstedt hyllar sin man Niklas Strömstedt, artist, låtmakare och textförfattare, när han är huvudperson i den verkligt påkostade underhållningsserien "Vilket liv!" i TV4. Renée Nyberg är programledare, och kanalen har sannerligen inte snålat: den här programserien gör det svårt att tro att folk ska få sparken och att populära program läggs ner. Fru Strömstedts kärleksförklaring är ganska charmig, tycker jag! Undrar hur många äkta makar som har sin partner som största intresse? (Ett extra plus: när du tittar på programmen på TV4 Play slipper du reklamavbrotten!)

CITAT om tafsande i politiken

"Jag är djupt bekymrad över hur anklagelser om sexuellt ofredande kan användas som ett trumfkort i konflikter som egentligen handlar om något annat."

-Äntligen sätter någon ord på det jag gått och känt ända sedan "tafs-gate" i det kristdemokratiska absoluta toppskiktet dök upp. Har inga som helst relationer till partiet eller de båda inblandade, har aldrig ens hälsat på dem (som jag gjort med väldigt många andra politiker). Men att Sara Skyttedal, skärpt, välutbildad, van att uttrycka sig, säker på vad hon vill och kan väntar i nio år med att anmäla ett sexuellt ofredande, det gick emot allt jag vet och hört om henne som politiker – hon är vid det här laget väldigt erfaren och en tonsättare i partiet. Hon var inte jätteung för nio år sedan heller ... Och jag ogillade hennes agerande, starkt. Ändå var jag lite skraj för att landa i gänget som förminskar unga flickor, vars rätt till sin egen kropp inte respekterats. Där vill jag förstås aldrig hamna. Nu har Hanne Kjöller, fristående skribent på Dagens Nyheters ledarsida, rett ut begreppen på ett utmärkt sätt.

Kärlek att älska

Alla hjärtans dag (som inföll i går) har inspirerat Enligt O till Veckans kulturfråga: Vilken kultur inom temat kärlek tycker du extra mycket om?

Här kan man väl applicera kultur-begreppet på allt möjligt, eller hur? Blir svårt att välja, igen. Jag börjar med musik. Två amerikanska singer-songwriters som vann mitt hjärta någon gång på 70-talet är Carole King och Carly Simon. Så då väljer jag Kings "You´ve Got a Friend" och Simons "Anticipation". Fast Kris Kristoffersons "Me and Bobby McGee" yrkar också på en plats här! För att inte tala om "Veronica" som Cornelis Vreeswijk besjöng. Eller Evert Taubes "Så skimrande var aldrig havet". Ack, det finns oändligt många varianter av kärlek att älska!

"En dag" (One Day) av David Nicholls, om kärlek som vägrar rosta, är bara en av de massor med minnesvärda kärleksromaner som jag konsumerat genom åren. Försöker nu undvika att upprepa mina gamla favoriter som står där, sprickfulla av känslor, i bokhyllan ... men kanske har inte så många bekantat sig med "Drömmar vid havet" skriven av Björn Larsson? En helt fantastisk historia som inrymmer flera sorters kärlek. Otroligt välskriven, hur har han kunnat undgå att få en August?

På bioduken finns också hur mycket som helst att lyfta fram. Men vad sägs om den evigt gröna "Casablanca" med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart? Det var den första video jag köpte när jag blev med vhs-spelare, vi talar tidigt 80-tal. En kompis kom på besök, en person som i dag är en framstående författare och kulturdebattör här i landet, och det visade sig av en slump att han – mot alla odds – inte hade sett den här av mig högt älskade filmen.

Jag tvingade ner honom i min (förvisso bekväma) tv-fåtölj och startade det romantiska och känslomättade dramat. Där satt han sedan absolut stilla, utan att för en sekund släppa rutan med blicken, och hans tårar rann (väldigt klädsamt!) både när tyska "Vaterland" och franska "Marseljäsen" duellerade, och när repliken "Play it again, Sam" kom. Och naturligtvis delade han min åsikt: en kanonfilm! Det gör väl du med?

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att många äldre får nog nöja sig med pension i stället för passion. Apropå "Hotell Romantik" i tv och debatten som uppstått.

Veckans mening – om relationer

Att leva i en relation, som ett äktenskap, är inte alltid enkelt. Det vet vi, om inte av egna erfarenheter så av oändligt många litterära skildringar. Jämställdhet är inte ett begrepp som existerat särskilt länge, och även om begreppet finns är det ingenting som säger att det respekteras. På jakt efter Veckans mening, i Skriv-Roberts efterföljd, läser jag Édouard Louis bok om sin mor, "En kvinnas frigörelse"(Combats et metamorphoses d'une femme) och det är sannerligen inte en skildring av äktenskaplig lycka, varken första eller andra gången hon gifter sig. Snarare utkämpas ett krig mellan kontrahenterna, och barnen tvingas se på. Vilket blir minnen för livet, minnen de säkerligen helst hade velat vara utan. Scener alla vill slippa, faktiskt. Gott om meningar som motsvarar kravet på att man som läsare ska hejda sig ett aldrig så kort extra ögonblick. Jag väljer en som handlar inte direkt om missbruk och våld, men om psykisk misshandel:

Ofta vägrade han att prata med henne dagar i sträck, utan anledning.

Copyright Klimakteriehäxan

Världens konstigaste tv-program?

Jag har möjligen, ja förmodligen, sett världens konstigaste tv-program. Och då har man ändå genomlidit några stycken under åren. Det här heter "Naked Attraction" och sänds på kanal 11. Jag hamnade där när jag zappade runt häromkvällen, på väg mot sängkanten och mitt möte med John Blund. Om jag fastnade? Jojomensan!

Programmet går ut på att en singelperson ska välja ut en lovande människa att dejta. Sex andra singlar får den deltagande att välja på. De står i var sin ogenomskinlig glasbur. Och de är nakna. En kvinna i 60-årsåldern var den första jag såg. Hon och programledaren (också en kvinna) glittrade ikapp av förväntan och, förmodar jag, upphetsning när första biten av "urvalspersonerna" skulle visas upp.

Man börjar nerifrån. Jag tycker inte att jag är särskilt pryd, men nog häpnade jag när sex fullvuxna snoppar radades upp på min tv-skärm. De granskades: titta, den är krokig, den är grov, här har vi en omskuren, är inte den där i minsta laget? Kommentarerna var inte av det finkänsliga slaget, programmet är uppenbarligen inte tänkt som familjeunderhållning. Av de sex herrarna skulle nu en väljas bort, enbart på grund av hur vederbörandes underkropp såg ut.

I nästa steg fick singeldamen och vi tv-tittare se överkroppen. Det blev tatueringar, muskler spelade, brösten var mer eller mindre håriga. En till blev ratad. De fyra som återstod fick nu visa sina ansikten. Hade de manliga käkar? Spännande ögon? Sexig, kyssvänlig mun? Ännu en fick gå ut. Den dejtingtörstande damen konstaterade att han hade en väldigt snygg rumpa. Hade hon valt fel???

I sista svängen blev det lite kontakt. Man fick höra rösten, damen kunde ställa någon fråga. Sedan fanns bara två kvar, en av dem skulle bli dejten. Men först skulle också damen klä av sig. Vilket hon gjorde, hon visste förstås vad hon gett sig in på.

Så står de där i en tv-studios starka belysning, tre fullvuxna och spritt språngande nakna människor. Möjligen är det lite befriande att ingen av dem är speciellt snygg utan har sådana skavanker som kroppar får med åren. Bredvid dem programledaren som behållit kläderna på. När det sista och avgörande valet är gjort travar det nakna paret ut i kulisserna hand i hand.

I nästa klipp fick vi följa med på deras dejt. Att döma av det man hört tidigare i programmet borde de ha slängt sig i närmaste säng för att noggrant utforska kropparnas mer eller mindre inbjudande landskap, men de satt sedesamt med var sitt glas vid ett bord och konverserade. I de två avsnitt jag sett (ja, jag var ju tvungen att se åtminstone ett till) verkade ingen matchning ha varit särskilt lyckad, dock.

Det här är en programserie gjord för brittiska Channel 4 och som hade premiär 2016. Serien har, visar det sig, fått uppföljare i Danmark, Tyskland, Finland och Italien, fast jag hade aldrig hört talas om det. Av det jag har sett har jag svårt att se att den internationella spridningen kan bli mycket större. Den som skulle vilja sända det i USA exempelvis skulle behöva lägga in så mycket störningar i både ljud och bild att alltihop skulle bli fullständigt obegripligt. Det är tillräckligt svårt att förstå ocensurerat!

Till saken hör naturligtvis att både män och kvinnor får delta i programmet, och de får välja partner av det kön de föredrar. För den som inte varit tillgänglig på den s k köttmarknaden på väldigt många år ter det sig tämligen märkligt att dejten inte slutar utan kläder, utan börjar naket ... men man är väl lite gammalmodig kanske?

Mera kroppsmode: Konstateras kan också att könsbehåring numera avlägsnas på både män och kvinnor. Båda könen tatuerar sig för fulla muggar, och piercingprylar kan sitta i princip var som helst, med risk för att folk krokar ihop vid närkontakt.

Om du nu inte kan bärga dig förrän du sett detta med egna ögon är det bara att välja Kanal 11. "Naked Attraction" sänds kl 22 flera kvällar i veckan. Mycket nöje! (eller nåt). John Blund väntade snällt på mig när jag tittat, och jag fick inga mardrömmar om jättepenisar eller rakade snippor, så du kommer nog också att klara det. Hoppas dock slippa höra att man producerar en svensk version, men vem vet?

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT om småprat

"Även kontakter med främlingar eller ytliga bekantskaper, någon du kanske ser på gymmet eller handlar av, verkar göra oss gladare."

- Intressant artikel i Svenska Dagbladet om boken "The Power of Strangers" av Joe Keohane och om annan forskning kring de psykologiska fenomen som gör att vi inte vågar ta kontakt med folk vi inte känner, skyggar för småprat – trots att det skulle få oss att må bättre och minska oönskad ensamhet.  

Daisy – en kunglig kärlekshistoria

Det var historien om tavlan som fångade mitt intresse. En oljemålning i helfigur och naturlig storlek av en stilig ung kvinna, i ram av guld. Hon var 27 när hon stod modell för den, redan mamma till två. Och hon var Sveriges kronprinsessa, den senaste som var det innan Victoria fick titeln.

Kronprinsessan Margareta hette egentligen Margaret eftersom hon var brittiska. Men när hon en dag 1905 gick på party i Kairo och träffade den svenske prinsen Gustaf Adolf blev hennes liv snabbt förvandlat. Inom ett halvår var de unga tu gifta och bruden hade flyttat till Stockholm, lärde sig svenska och tog folk med storm.

Margareta kallades Daisy, och så hette också utställningen om henne som visats på Stockholms slott (öppen sista dagen i morgon söndag). Dessutom har hennes barnbarn prinsessan Christina, fru Magnuson, skrivit en bok om henne (med Carl Otto Werkelid som medförfattare): "Hon kallades Daisy: att finna en farmor". Jag såg utställningen först och har nu också läst boken. På grund av den där tavlan.

Att det började som en blixtförälskelse, det syns i alla de brev och telegram som den himlastormande lyckliga 22-åringen skrev till familj och vänner i England. Första barnet, far till vår nuvarande kung, föddes snart. Daisy bröt mot konventionerna: hon ville själv amma sin baby. Inte heller sov prinsparet i skilda rum, vilket fint folk förväntades göra, nej de behöll dubbelsängen. Fem barn blev det i rask takt, trots att hon inte "var tvungen" – en tronarvinge fanns ju redan ... Det sjätte barnet dog 1920 tillsammans med Daisy, när hon höggravid drabbades av en rad infektioner som inte gick att hejda. I dag skulle sannolikt både hon och det ofödda barnet ha räddats.

Änklingen var bara 38 år och fembarnsfar, nyss mitt uppe i ett blomstrande familjeliv och uppenbarligen i en väldigt kärleksfull relation med sin fru. Förkrossad, förstås. Efter tre år gifte han om sig med en annan brittiska, Louise Mountbatten, som blev hans drottning. Om Daisy talades det mycket lite eller inte alls efter hennes död. Kanske gjorde det för ont? Men – och nu kommer jag äntligen till det som tog tag i mig – det där porträttet av henne i helfigur, det hade Gustaf VI Adolf på sin vägg livet ut. I femtiotre år! Vad Louise tyckte om det förtäljer inte historien ...

Kärleksaffärer med lyckliga slut har alltid fascinerat. Den här fick inte det, eftersom den avbröts tvärt och tragiskt, men fascinerar ändå. Det måste väl även den mest anti-rojalistiska människa tycka? Och tänk bara vilken bra tv-serie det skulle kunna bli!

Daisys skrivbord fanns med på utställningen om henne. Tekoppen är på plats!
Hon höll igång oändligt många sociala projekt, skrev böcker om sitt stora intresse trädgårdsodling och lärde sig snabbt att tala svenska. 

Eftersom det är lördag i dag ska enligt planen Veckans mening komma igång igen efter helguppehåll, ett projekt som startat hos Skriv-Robert. Det gäller att presentera en mening man nyss läst, en mening som fått en att hejda sig ett litet extra ögonblick för att den är klok, rolig, vacker eller över huvud taget tänkvärd.

Då hamnar jag naturligtvis i boken om Daisy! Tänk att vara så där blixtrande, underbart nykär och lycklig! Och dessutom säker på att känslorna är besvarade! Veckans mening är ett utdrag ut ett brev som återges i boken, skrivet från Daisy till en väninna:

Jag vet inte hur lycklig jag är och Gustaf säger hela tiden att det är så underbart och överväldigande att det är som en dröm ... oh dearest, han är en sådan älskling och han helt enkelt dyrkar mig.

Copyright Klimakteriehäxan

Fint när folk säger ja till framtiden

När Ugglan vill att Tisdagstrion ska innehålla böcker om bröllop och begravning får jag lite problem. Visst, i "Hemsöborna" hinner Carlsson både gifta sig och dö, och visst skrev Moa Martinsson både "Mor gifter sig" och "Kyrkbröllop", och naturligtvis står Edna O´ Briens "Girls in Their Married Bliss" i min hylla. Men ingen av dem handlar väl huvudsakligen om de där familjehögtiderna med vidhängande fester och allvar?

Alltså ger jag upp boktanken men kommer snabbt på en rad härliga feelgood-filmer, alla minst tjugo år gamla! Väldigt underhållande allihop. Går garanterat att hitta på diverse strömningstjänster. Här kommer min trio (och ja, om jag får välja går jag hellre på bröllop än på begravning, hör hellre två människor säga ja till framtiden än andra som gråtande tar farväl av en närstående):

"Muriels bröllop" från Australien. Det var första gången jag såg Toni Collette, en givande "bekantskap" som trots övervikt och komplex och med hjälp av en del fula knep får gå till altaret. Genom hela filmen ljuder Abba-låtar, eftersom huvudpersonen är en av miljoner australiensiska fans. 

"Min bäste väns bröllop" innehåller också två skådepelare jag gärna ser och ser igen: Julia Roberts och  Rupert Everett. Julia spelar inbjuden gäst, men hade nog hellre velat ta på sig brudklänningen själv.

"Monsunbröllop" är ett färgsprakande indiskt lyckopiller. De unga tus förening ska firas i dagar, men här krockar gamla traditioner med modern nutid och det blir både roligt och rörande. Dessutom vackert!

Här hemma är det också vackert, men i annan temperatur är Indien kan erbjuda. Fjorton minusgrader, men sol. Och isen har lagt sig på Årstaviken. Passande väder för läsning eller biobesök! 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om ensamhet

Det finns meningar som ibland får sin läsare att hejda sig ett aldrig så kort ögonblick. Kanske för att man blir road, rörd eller arg? Sådana välformulerade satser efterlyser Skriv-Robert, så på lördagar presenterar vi Veckans mening, hämtad ur något vi nyss läst. Jag avslutade visserligen "Vuxna människor" (Voksne mennesker) av Marie Aubert för mer än en vecka sedan, men den här meningen stannade kvar hos mig. Självvald ensamhet är en sak, men vi vet ju att ofrivillig isolering är ett ständigt ökande problem, med allvarliga konsekvenser. Alltså:

 Ensamheten är en cirkel som bara blir större och större.

 Copyright Klimakteriehäxan

Kropp på gott och ont

En kropp föds vi i. Somliga gillar sin, behandlar den med omtanke och respekt. Andra ogillar sin, misshandlar den, negligerar dess signaler. De flesta av oss väljer väl att någorlunda acceptera den kropp vi fått. Men kroppar sätter också spår i litteraturen. Ugglan & Boken efterlyser böcker som handlar om kroppen denna vecka.

"I kroppen min" med underrubriken "Vägsjäl" skrev den unge journalisten och musikern Kristian Gidlund, som 2011 drabbades av cancer. Insjuknandet fick honom att börja blogga, och han nådde många läsare med sina texter som två år senare bildade grunden till boken. Han avled bara dagar innan han skulle fylla 30. Välformulerade tankar och gripande, förstås. Gidlund medverkade också i tv-serien "Jills veranda" på SVT. Det spelades in i Nashville och resan till USA blev hans sista.

"Kropp och knopp", skriven och utgiven i samarbete med Kamratposten, blev en jätteviktig bok för väldigt många unga på 90-talet (var det väl?). Finns nu i ny och utvidgad version som "Stora boken om Kropp och knopp: allt om kroppen, känslor och puberteten" av Lukas Björkman. Inte så dum läsning för föräldrar heller!

"Samtycket" (Le Consentement) handlar om författaren Vanessa Springoras egna erfarenheter som 14-åring i en relation med en 36 år äldre och mycket välkänd författare, berömd också för att offentligt kokettera med sin dragning till unga flickor. Det handlar förstås mycket om kroppar. Boken har hittills sålts till ett 20-tal länder och finns naturligtvis på svenska, och jag har tänkt läsa den. När den kom ut i Frankrike fick #metoo-debatten nytt liv.

Copyright Klimakterihäxan

Veckans mening – om sexig läsning

Sexigt? Hm ...

Vad har jag läst i veckan som kvalar in som Veckans mening? Ja varför inte detta, hämtat ur Jenny Lindhs text i dagens DN under vinjetten "Fråga bibliotekarien". Hon har gjort en egen liten gallupundersökning om vad kvinnor tycker att män ska säga att de läser för att på så sätt höja sin sexpotential på "marknaden". Det är Skriv-Robert som vecka efter vecka flaggar för att man ska dela med sig av något man läst nyss, något som fått en att haja till en aldrig så kort stund. Här citatet jag fastnade för:

I stort sett samtliga damer underströk hur sexigt det var när män läste Tove Jansson (populärast), Bodil Malmsten (högt älskad) samt Erica Jong (rena ägglossningen i bokform).

Copyright Klimakteriehäxan