På önskelistan?

Vilken kulturell sak ger du bort i present? Enligt O ställer frågan, som jag besvarar någon dag för sent – för vi är ju inne i vecka 21 nu ... veckorna går fort, tiden flyger! 

Enligt O preciserar denna veckas omgång av Kulturfrågan så här: den "handlar om bra kulturella presenter till alla som tar examen eller i alla fall får sommarlov. Det kan vara någon som slutar ettan, nian, tar studenten eller examen, doktorerar eller varför inte en sommarpresent till lärarna som jobbat med alla elever och studenter".

Tror iofs inte jag känner en endaste student i år, men en och annan present kan man behöva införskaffa ändå.  Folk envisas ju med att ha födelsedagar ideligen – kommer inte de också väldigt tätt numera? Men vad kan då finnas på önskelistorna? När man inte vet får man chansa, lite i blindo ... 

Den stora frågan är ju om man ska satsa på något man tror sig veta att vederbörande redan upptäckt och vill ha mer av – eller om man ska missionera lite grand, försöka hitta ny publik till något man själv är förtjust i? Svårt, kan jag tycka. 

Förr i världen hände det nog att jag gav bort musik, en LP på den tiden eller en CD senare. Men nu har ju folk oftast ingen apparat att använda till skivor av något format alls. 

Något för mottagaren att hänga på väggen vågar jag aldrig satsa på, det är alldeles för lätt att det blir fel. Har ändå just nu "i lager" en Banksy-affisch som jag ska sondera terrängen för med Sonen, vi får väl se hur det går. Han brukar gilla graffitikonst.

Alltså hamnar man med viss automatik i bokhandeln. En kokbok till en ung matglad kanske? Kan funka. Tänker på böcker jag gärna gett bort genom åren, inte bara en utan flera gånger. Som Agneta Pleijels debutroman, den delvis självbiografiska "Vindspejare". Om den som ska ha presenten inte bangar för en tegelsten? Då blir det "Den stora skrivboken" av Agota Kristof. En nyexaminerad läkare gav jag den fantastiska "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks) av Rebecca Skloot, undrar om han läste den (det borde han ha gjort)? 

Där har ni hur som helst tre titlar som är väldigt väl värda att ges bort i present. 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto från en höjdarkväll

Veckans foto – som Åke efterlyser på söndagar numera – är förvisso ingen särskilt bra bild, men det är i alla fall det största som hänt mig i veckan!

Har varit på "Mamma Mia –The Party" på Tyrol, krogen på Gröna Lund som så att säga förvandlats till en grekisk taverna. En liten ouzo att börja med, sedan trerätters grekisk meny. Serveringen interfolieras på smart sätt med underhållningen.

Storyn – jo, det finns en – är inte densamma som i musikalen eller filmen. Här är det Nikos som med sin svenska fru står för ruljangsen restaurangen på ön Skopelos. Det blir gnabb mellan äkta makar, spirande kärlek, en farmor som har synpunkter och en kökschef som styr och ställer. Michalis Koutsogiannakis är basen för det hela, och honom känner jag direkt igen från en jättebra tv-serie: "Det nya landet". Den sändes tv 2000 och kan fortfarande ses på Svt Play. Han har gjort många fina roller sen dess, det här är bara en i raden!

I rollerna finns några toppar i svensk populärmusikgenren: Jessica Andersson och Shirley Clamp (på bilden) och det är två damer som kan sjunga! Det kan resten av aktörerna också, orkestern sprider ut sig bland de 450 gästerna och när precis alla, servitörer och vakter också, dansar och sjunger blir man alldeles glad och (sommar)varm! Och kan än en gång förundras över vilka fantastiska låtar Björn&Benny skrivit. 

Så mycket energi fick man, många leenden och så sjöng vi förstås, vi vid borden också. Jättekul! Den här föreställnngen har nu gått i tio år, men aldrig hade jag kommit på att jag skulle ta mig dit. Nu var detta en fantastisk julklapp från Dottern, ett evenemang som vi alltså avnjöt tillsammans. Ja, maten var god den också!

Copyright Klimakteriehäxan

Varför? Därför! Nu om presenter

OJ FÖRLÅT JAG HAR TAGIT FEL PÅ VECKA!!! DET ÄR ÄNNU EN VECKA KVAR TILL VALBORG! MEN VI KÖR PRESENTTEMAT ÄNDÅ VA? FÖR SENT ATT ÄNDRA NU!

Snart (på NÄSTA onsdag) är det dags att fira Valborg. Men även om man inte personligen känner något namnsdagsbarn som ska ha en blomma på just den dagen vet vi ju att man detta datum firar kungens födelsedag, i år blir han 79. Vad kan man ge en sån man i present, jag bara undrar? Fast jag behöver ju inte bry mig, avser inte att uppvakta honom. (Han delar dagen med Ledarhunden har jag konstaterat ...) Däremot tror jag att jag kan konstatera att det väldigt ofta är svårt att komma på något bra att räcka över till födelsedagsbarn, särskilt när de passerat leksaksåldern. Veckans Varför? Därför! handlar alltså om presenter!

Varför är en positiv upplevelse som överraskar mottagaren en svårslagen present? 
Därför att den kan öppna dörrar till helt nya erfarenheter.

Varför står det alltid "en god middag" på min önskelista?
Därför att en vällagad måltid i trevligt sällskap passar utan minsta tvekan! Och inte bara mig utan alla (tror jag)!

Varför vill jag faktiskt inte ha presenter som kräver lagringsplats?
Därför att jag har allt jag behöver och mer därtill. Ge mig hellre en blomma, eller en flaska med gott innehåll – sådant som tar slut liksom av sig själv!

Varför blir jag ändå glad över ett hårt paket som uppenbart innehåller en bok när jag redan har så många jag inte hunnit läsa?
Därför att någon har tänkt att just den där boken kommer jag att gilla!

Varför har jag ingenting emot att bli lite firad när jag har födelsedag?
Därför att jag faktiskt tycker att det är härligt att ha levt ett år till! Alla får som bekant inte göra det (och då gäller det inte alls bara väldigt ålderstigna personer).

Förra veckan bjöds vi på selfies av Margaretha, Hannele, Gerd, Paola, Susjos,  Nilla, BP, Anki,  MrsCalloway, Kraka och  Ingrid och alla delade med sig av första-gången-upplevelser av olika slag, upplevelser som stannat i minnet. Nu rundar vi av påsken!

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att nu när kaffet blivit så mycket dyrare (på grund av dåliga skördar som i sin tur kan skyllas på klimatförändringar) blir det kanske aktuellt att göra som på 1950-talet? Då hade man sällan med sig en flaska vin eller en blomma till värdinnan när man blev bortbjuden. Man överlämnade ett paket kaffe.

Hårda paket är i alla fall lite hemliga ...

Denna veckas helgfråga från Mia i bokhörnan lyder så här: Hur går det med julklapparna? Köpt några hårda paket?

Ja törs man svara på det, tänk om de tänkta klappmottagarna läser ... det påminner mig om en decemberdag 1965 när jag blev utsänd med en 4-åring för att för en mycket begränsad penning kolla in vad hon ville köpa till sin familj. Hon fick hela 10 kronor att disponera av Arvika Nyheter. där reportaget skulle publiceras. Obegripligt snålt låter det i mina öron idag! Men här finns hela storyn! Plus en tidigare variant när jag trodde att barnet skulle shoppa för en hel hundring ... vilket så här i efterhand förstås verkar helt knäppt!

Barnet råkade vara dotter till tidningens redaktionssekreterare, som var ansvarig för all redigering. Den lilla flickan hade förstås inte så mycket insikt i pappas jobb. Men hon visste vilken dag det skulle stå om hennes julklappsshopping i tidningen. Hon vaknade först i familjen, gick raka vägen till ytterdörren, tog den nyss levererade tidningen och gömde den så att ingen i familjen skulle få veta vilka överraskningar hon hade tänkt lämna över på julafton. Det ska ju vara hemligt!

Så mitt svar på helgfrågan blir lite svävande men ändå: jo jag har köpt några hårda paket. Har för ovanlighetens skull beställt dem på nätet, med 15 % Black Friday-rabatt till och med. Återstår att se om jag har valt rätt. Om jag handlat i butik som jag brukar (jag skäms lite nu som varit "otrogen") skulle det ju gå att byta lite enkelt, men att skicka tillbaka till Bokus eller något, det blir det inte tal om. Alldeles för krångligt! Hur som helst, lite hemligt är ändå innehållet.

Förhoppningsvis kan det bli ytterligare något hårt paket, det är ju faktiskt rätt mycket tid kvar än, men det blir inte nån äkta klappfest eftersom de yngsta tänkta julfirarna, barnbarnen, kommer att vara bortresta och missar den svenska tomten. Vet att Maken önskar sig marsipangris och Dottern brukar alltid bli glad för en Kvibille cheddar, och båda de sakerna går väl att lägga i en hård låda?! Det gör säkerligen även Årets julklapp av 2024 års modell, som ska vara en unisexdoft. Men det köper jag ingen.

Copyright Klimakteriehäxan

Hjärtligt, rött och gott

Klart man blir glad över att få ett sådant fint hjärta, i den självklara färgen rött! Asken innehöll ett hjärta av choklad också, men det försvann visst med blixtens hastighet tror jag?! Godiset följde med min fina födelsedagsbukett som Dottern skickade. Och därmed bidrog hon också till LillaSysters kampanj Färgsprakande NOVEMBER! 

Copyright Klimakteriehäxan

När pappa var piprökare

Riktigt porträttlikt blev det väl inte, men jag kan inte minnas att pappa klagade.

Det är i dag han ska firas, mannen som är högst delaktig i att det kommit barn till världen. Vi brukade fira min pappa lite extra på Fars dag, eftersom han hade oturen att komma till världen på julafton och därmed aldrig någonsin fick känna att han hade sin egen födelsedag, han fick ju så att säga alltid dela med Jesus och som barn måste han ha uppfattat det som illojal konkurrens. Med åren vande han sig förstås.

Om du tittar noga ser du att det står
PIPRENSARE också! För
undvikande av eventuella missförstånd ...

Hur som helst, min pappa fick både presenter och tårta den där novembersöndagen som annars förstås kunde te sig ganska grå, då som nu. Det är länge sedan han kunde firas dock, han dog bara 59 år gammal, i dag skulle han ha varit sex veckor från att fylla 108.

Eftersom jag befinner mig i Barndomslandet tog jag en sväng till kyrkogården tidigare i dag och satte en bukett rosor vid gravstenen, dagen till ära. Tänkte sedan inte mycket mer på saken förrän jag började leta i diverse lådor, jag behövde färska batterier. Visst skulle det väl finnas?

Nej, det hittade jag inga, men däremot hittade jag en present som jag gjort till min pappa. Vet inte när, vet inte om det var just till Fars dag eller till jul, men jag blev nästan rörd när det kom fram, det handbroderade piprensarfodralet! Rätt originell skapelse kan jag tycka, men rolig också! Tror att idén var min egen. 

Råkar du ha en piprökare som du vill ge en julklapp (att fixa ett hinns knappast med innan den här dagen är slut) så var så god, idén är bara att sno, gör ett piprensarfodral du också! Förhoppningsvis blir han glad. Överraskad blir han definitivt. Samtidigt inser jag att piprökarnas gäng har krympt, inte ens far min stoppade sin pipa de sista åren av sitt liv, så fodralet är i skick som nytt ...

Copyright Klimakteriehäxan

Fyller år gör vi alla!

Fredagarna kommer ganska tätt, kan jag tycka. Nu är den ju här igen! Och visst är den välkommen, även om den tappat mycket av sin laddning sedan femdagarsveckan las ner i mitt liv. En sak som hör till numera är de fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda, som passade på att fylla år härom dagen. Kanske är det så att även födelsedagarna verkar komma lite tätare? Må vara hur som helst med den saken. Här är det hon undrar denna gång:

1. Blir du visare med åren? Förhoppningsvis. I alla fall har jag blivit lite mindre tvärsäker.
2. Hur firar du din födelsedag? Mestadels lugnt, med familjen eller delar av den. Ett krav är hur som helst en god middag som jag slipper laga själv, gärna en blomma också!
3. Vad skulle du önska idag om du blåste ut ljusen på tårtan? En trevlig resa.
4. Har du någonsin haft en dålig födelsedag? I så fall har jag förträngt den.
5. Är du bra på presenter till andra? Ja, jag tror det. Beror på att jag tycker det är roligt att hitta på presenter! Men det är förstås ingen garanti för att man ska lyckas.

Och eftersom fredagen åtminstone i min närhet är ganska grå bjuder jag på lite vackert textilarbete från utställningen "Mönstrets makt" med verk gjorda av tyger som Kaffe Fassett designat. Har klart uppiggande effekt på mig åtminstone!

Copyright Klimakteriehäxan

Årets julklapp är korad

Så var det dags igen. Handelns utredningsinstitut har dristat sig till att utse Årets Julklapp än en gång. Nu har man fastnat för en retrogrej: sällskapsspel! Motiveringen lyder: ”Att samlas med nära och kära och få en välbehövlig paus från verkligheten är något vi söker oss till i svåra tider. Årets julklapp är en gåva som förenar och skapar samhörighet för svenska folket”. 

Backgammon

Tja, kanske det. Förvisso finns det sällskapsspel som jag verkligen har gillat, även om jag tycks ha tappat den gnistan nu. Men jag har spelat Othello, Backgammon, Alfapet, Kalaha, Trivial Pursuit, Fia och Kinaschack, för att ta några jag nu kommer ihåg. Köpte ett Mahjong som souvenir från Kina, men har aldrig kommit på hur det ska spelas för att vara kul – de digitala varianterna är ju inte skojiga. Ticket to ride är en modern variant som vi spelar emellanåt.

Tror att jag varit i fas med HUI:s tankar en enda gång. Det måste ha varit 1999, för böcker ger jag alltid bort i julklapp (fast nån bibel blev det inte). Om ni undrar hur listan på klapparna ser ut så slipper ni googla vidare, ni har den här och den består verkligen av både stort och smått:

Listan över årets julklappar 1988 – 2023

• Årets julklapp 1988: Bakmaskin
• Årets julklapp 1989: Videokamera
• Årets julklapp 1990: Wok
• Årets julklapp 1991: CD-spelare
• Årets julklapp 1992: TV-spel
• Årets julklapp 1993: Parfym
• Årets julklapp 1994: Mobiltelefon
• Årets julklapp 1995: CD
• Årets julklapp 1996: Internetpaket
• Årets julklapp 1997: Elektroniska husdjur, t.ex. Tamagotchi
• Årets julklapp 1998: Datorspel
• Årets julklapp 1999: Böcker, särskilt Bibeln (som kom i ny svensk översättning)
• Årets julklapp 2000: DVD-spelare
• Årets julklapp 2001: Verktyg
• Årets julklapp 2002: Kokbok
• Årets julklapp 2003: Mössa
• Årets julklapp 2004: Platt-TV
• Årets julklapp 2005: Pokerset
• Årets julklapp 2006: Ljudboken
• Årets julklapp 2007: GPS-mottagare
• Årets julklapp 2008: Upplevelsepresent
• Årets julklapp 2009: Spikmatta
• Årets julklapp 2010: Surfplattan
• Årets julklapp 2011: Matkassen
• Årets julklapp 2012: Hörlurar
• Årets julklapp 2013: Råsaftcentrifugen
• Årets julklapp 2014: Träningsarmbandet
• Årets julklapp 2015: Robotdammsugaren
• Årets julklapp 2016: VR-glasögonen
• Årets julklapp 2017: Elcykeln
• Årets julklapp 2018: Återvunna kläder
• Årets julklapp 2019: Mobillådan
• Årets julklapp 2020: Stormköket
• Årets julklapp 2021: Evenemangsbiljetter
• Årets julklapp 2022: Hemstickat plagg
• Årets julklapp 2023: Sällskapsspel

Copyright Klimakteriehäxan

Studentpresenten

Det var den 10 maj, dagen när jag tog studenten. Minns det tydligt, även en massa små detaljer. Nu är det så dags igen för väldigt många ungdomar som springer omkring i sina vita mössor, snart nerfläckade av vin, öl och en och annan kaskadspya. Samma öde drabbar vita klänningar och nyss inköpta kostymer från Dressman, kostymer som kanske (förmodligen?) aldrig mer kommer till användning. Firandet är betydligt mer alkoholindränkt nu än det var på mitt 60-tal. Klädkoden är också betydligt mindre strikt.

Ändå är det självklart att studentexamen är värd att fira, även om den här ingången till vuxenlivet  blivit lite solkigare i kanterna. Reklambroschyrer och annonser föreslår minnesvärda presenter: smycken, kameror, böcker, fina glas, kanske något prydnadsföremål.

Jag minns mina presenter. Två av dem blev verkligt viktiga för resten av mitt liv. Av mina föräldrar fick jag en kamera och för pengar jag fick köpte jag min första skrivmaskin, en grå Odhner Privat i hård svart väska (det var det samma som Facit Privat som var mycket vanligare, vet inte varför min heter Odhner?)

Tekniskt sett är de där presenterna fullständigt uråldriga, för att inte säga stendöda. Kamera har jag slutat med så gott som helt, den som finns i mobilen är märkvärdigt bra och full av finesser. Skrivmaskinen finns kvar av nostalgiskäl, vilket naturligtvis är helt galet. Men jag minns kommentaren ett barn fällde vid åsynen av en gammaldags skrivmaskin i bruk: Kolla va´ häftigt, den printar direkt!

Hur som helst är det lätt att konstatera att ord och bild blev mitt "öde" och det har jag aldrig ångrat. Med detta vill jag ha sagt att man kan faktiskt ge bort studentpresenter som betyder något! Vilket skulle bevisas ...

Förresten är jag fortfarande lika förtjust i röda skor och väskor som jag var då, hade båda accessoarerna i knallrött skinn på självaste examensdagen. 

Copyright Klimakteriehäxan

När klappen lämnas tillbaka

Tillhör du den delen av befolkningen som ägnar mellandagarna åt att returnera julklappar som inte blev riktigt rätt? En del kan du gå tillbaka till butiken med – och, om du är lite ekonomisk, förmodligen köpa om till halva priset ... pengar över blir det hur som helst! Annat kan helt enkelt kallas "felköp" och bör glömmas bort snarast.

Men nutidens shopping sker förstås väldigt ofta på nätet. "Gratis retur" kan det heta när företagen marknadsför sig. Fast det blir inte riktigt gratis, inte om man ser till företeelsen i stort. För det visar sig att det folk skickar tillbaka tar för mycket arbetskraft och tid om försändelserna ska kollas, paketeras och märkas om och säljas igen. Alltså eldas prylarna upp.

Låt mig citera ur en artikel i nyhetsbrevet Apropå från Lunds universitet: "I EU förväntas värdet av returnerade textil- och elektronikprodukter som förstörs uppgå till 21,74 miljarder euro år 2022, enligt vissa beräkningar. Andra tror att beloppet är ännu högre." En svindlande summa! Och anledningen är alltså att det ur företagens synvinkel är enklast så. Konsekvenser för miljön struntar man i. Utan påföljd.

Detta samtidigt som returerna i e-handeln tenderar att öka. Det händer faktiskt numera att folk som regelmässigt beställer en vara i en massa olika färger och storlekar stoppas från att skicka tillbaka något alls – här har ett missbruksliknande agerande uppstått. Svenska modefirman Gina Tricot har till och med valt att stoppa folk från att handla över huvud taget i ett helt år, på grund av orimligt antal returer!

Företeelsen har blivit så vanlig att ordet "returmissbrukare" faktiskt finns med på 2022 års lista över svenska nyord från Språkrådet som publicerats i dag.

Så vad händer nu med klapparna som lämnas tillbaka? Tja, risken att resursslöseriet späs på är jättestor. Medan samveten sover och "syndaren" tittar åt ett annat håll – där kanske nya shoppingfynd lockar ... och ännu fler "gratis returer".

Copyright Klimakteriehäxan

Ett UFO har landat!

"Till min vän i Mälarhöjden! 
 Denna har jag gjort i slöjden!"

Hör och häpna: jag som betraktar mig som världsbäst på UFO:s (UnFinished Objects) har avslutat ett handarbete! Inspirerad av en lätt tokig samling människor i den skojiga Facebook-gruppen Korsstygn 2.0 har jag inte bara påbörjat utan också gjort klart ett broderi. Inte jätteomfattande, naturligtvis, men ändå.

Det verkar vara någon sorts trend att med korsstygn uttrycka en rad åsikter, tänkta att hamna i ram och så småningom på en vägg. Ibland, som i mitt fall, på nytt tyg, men också väldigt ofta på loppisfynd som man ändrar och syr nytt på. Inte sällan är det slagord som hamnar under bältet, men dit ville inte jag. Däremot gillade jag budskapet jag valde att tillvarata med nål och tråd.

Nu bestämde jag att denna min skapelse skulle bli present till min kompis som jag tycker väldigt mycket om. Vi har känt varandra i ganska exakt femtio år och därmed tror jag mig veta att hon kommer att uppskatta texten jag broderat – det kräver naturligtvis humor, men det har hon.

Jag förväntar mig inte att det här "verket" ska få en hedersplats i vardagsrummet, men kanske kan den passa på insidan av en garderobsdörr eller något annat ställe där det emellanåt kan framkalla ett litet leende?! 

Tänk att äntligen har ett UFO landat! Och är därmed inte ett UFO (men vi tror ju inte på såna ändå eller hur?)

Copyright Klimakteriehäxan 

Att ge och få

Elisa Matilda funderar kring presenter denna fredag. Kan förvisso betyda huvudbry, ibland positivt, ibland bara jobbigt och nästan stressande. Man vill förstås att den man ger något ska uppskatta gåvan! Fem frågor finns det, det är ju fredag ...

1. Vad är en bra present att ge bort? En överraskning som passar mottagaren. Men blommor funkar alltid. 
2. Vad är en dålig present att få? En slentrianmässig "prydnadssak". Det är en grannlaga uppgift att välja sådana.
3. Vad står just nu på din önskelista? Blommor, en god middag som gärna får vara hemlagad, champagne och (mot bättre vetande) någon enstaka bok.
4. Har du någon gång bytt en present du fått? Absolut. Jag erbjuder också folk att byta sådant jag köpt. För att vara på den säkra sidan.
5. Vad tycker du särskilt mycket om att få? Något helt oväntat som givaren klurat ut och som jag inte visste att jag villhövde.

Tulpaner är superbra present så här års. Den här buketten fick jag av mig själv.

Copyright Klimakteriehäxan

Spelberoende? Javisst!

I den gamla världen var tiden runt jul och nyår sällskapsspelens tid. Folk satsade på de finaste gatorna i Monopol, knuffades hänsynslöst i Fia, rullade kulor i Kinaschack. /.../ 

Någon gång på 80-talet kom de små dataspelen i fickformat. Vi tävlade! Vem kom upp i högst poäng? /.../  På senare år jobbade man vidare på brädspelsidén. Det blev Pictionary och Trivial Pursuit och andra frågesportsliknande utmaningar. /.../

Det finns också spel som kräver minimalt med utrustning. "Sten, sax, påse" behöver varken tärning eller bräde men kan underhålla en unge ganska länge. Och så har vi det förnämliga luffarschacket! /.../   

Och nu har jag gått varvet runt! Det är dags för luffarschack igen. För i julklapp fick vi ett i en specialutgåva: pjäserna är hjärtan, tre för farmor, tre för farfar! /... /

Den sortens spelberoende kan bara bejakas. /forts

Vi kan ju inte vara ensamma om relationen till spel i vår familj eller hur? Läs hela min fundering som krönika på News 55. Öppen för alla första dygnet, sedan tillgänglig endast för prenumeranter.

Copyright Klimakteriehäxan

Lottas julklappshemlighet – den sannare versionen!

Kanske läste du mitt inlägg om hur jag gjorde reportage inför julen om lilla Lotta, som skulle välja julklappar till familjen?! Det var 1965, jag var alldeles färsk journalist och arbetade på Arvika Nyheter. Jag skrev historien som jag mindes den. Nu kan jag konstatera att allt blev inte rätt! Det här är den sannare versionen.

Det beror helt enkelt på att jag plötsligt kom mig för med att googla redaktionssekreterarens namn, han som var min arbetsledare och dessutom Lottas pappa. Men jag var sex år för sen, han avled 2015. Då gjorde jag en chansning till och sökte Lotta på birthday.se, familjens efternamn var inte ett av de vanligaste och jag visste ju ungefär när hon var född.

Tror knappt mina ögon när jag får träff på namnet, en enda träff dessutom. Skickar ett sms: Vad hette din pappa, hette han NN? Yes! svarar hon, visst gjorde han det! Bingo! Jag skickar länken till blogginlägget och hon läser.

Lotta, i dag 60 år gammal, återkommer snart med glad respons och inte nog med det: hon har reportaget kvar eftersom hon hittat klippet bland sin fars efterlämnade tillhörigheter! Lite svårt att läsa, men jag fnissar åt hur jag tänkte kring pengar. Jag skrev att barnet kanske fick en hundralapp att handla för. Hon fick en tia! Jag hade också för mig att en femte person skulle ha en klapp, men det gällde kärnfamiljen: mamma, pappa och två systrar.

Någon klar minnesbild av vår shoppingrunda har Lotta inte, men tror att hon nog uppfattade mig som en tant (jag hade precis fyllt 18). Det faktum att hennes pappa sparade klippet i femtio år tyder i alla fall på att det var en ganska så speciell historia!

I texten på första sidan skriver jag följande: "Kanske tycker man att det låter som en utopi – fyra julklappar för tio kronor i dagens dyra Sverige. Aldrig hör man väl så många klagande röster höjas som just före jul när inköpen för de flesta blir många och stora, Men Lotta bevisade med glans att det visst finns bra artiklar, lämpliga som julklappar, till acceptabla priser. Och trots allt är det ju inte priset som bestämmer om gåvan är välkommen eller inte."

Vad köpte hon då? Jag lyckas se att det blev ett rävspel till en syster och en smörkniv till mamma, medan pappa (som röker pipa) får en rejäl bunt piprensare. På rekommendation av mannen i tobaksaffären köper hon också en manick att skrapa ur pipan med. Vad syster nummer två får klarar jag inte att tyda, men något fick hon definitivt! Och pengarna räckte!

Ordentlig puff på första sidan! Foto: Anders Fors

Rejält uppslagen artikel över fem spalter inne i tidningen.

Copyright Klimakteriehäxan

Lottas julklappshemlighet

Visst är det fantastiskt att barn är så smarta! Jag förundras varje gång jag umgås med vårt tvååriga barnbarn. Han fattar ju nästan allt (ja, vi har inte tagit upp Pythagoras sats än, men ändå). Så otroligt roligt att uppleva!

Men självklart har jag upplevt smarta ungar förr. Tyckte absolut att mina egna var klyftiga. Fast jag har ett minne jag fick långt innan dess. Jag hade mitt första jobb, anställd på Arvika Nyheter, och strax före jul kom idén: tidningen skulle ha ett reportage om hur barn tänker kring julklappar, hur de väljer! Jobbet blev självklart mitt. Barnet fick jag låna av redaktionssekreteraren. Lotta var fem om jag minns rätt, och hon skulle köpa klappar till mamma, pappa och två storasyskon och kanske en person till.

Lite osäker är jag på hur mycket pengar hon fick att shoppa för, men det kan max ha varit en hundralapp (inte SÅ lite med tanke på att min lön på den tiden var 450 kronor i månaden efter skatt), förmodligen var det mindre – året var 1965. Med fotografen Anders i släptåg gick vi ut på klappjakt. Klippet har jag nånstans men kan inte hitta det, så vad det blev för gåvor minns jag inte, däremot att vi med förenade krafter fick pengarna att räcka. Vi såg också till att det blev fina paket.

Fast det var sedan som det roliga inträffade. Lotta var helt införstådd med att hennes lilla äventyr skulle skildras i tidningen. Fredagen före jul skulle reportaget publiceras. Då var Lotta vaken jättetidigt, långt innan någon annan i familjen ens tänkt tanken att ta sig ur sängen. Nja förresten, en sanning med modifikation, för hennes pappa spanade in det som hände ...

Lotta tassade till ytterdörren där tidningsbudet lämnat dagens nytryckta avisa. Hon tog den och försvann in till sitt sovrum och gömde sitt exemplar noggrant. Tidningen togs inte fram till frukost, när den brukade läsas. Den var "borta"! Familjen skulle ju inte få veta i förväg vad som väntade under granen på julafton!

Klart smart, det tycker jag än. Att barnet sedan inte tänkte på att hennes pappa var den som godkände min text, redigerade tidningssidorna, satte rubriken och valde bilderna från dotterns affärsrunda, det var ju en annan historia. Den stod aldrig i tidningen. Det finns ju gränser även för hur smarta barn kan vara! Alla blev hur som helst överraskade när de öppnade sina paket. Lottas julklappshemlighet var hennes egen! 

Copyright Klimakteriehäxan

Var Årets julklapp en bra idé?

Årets julklapp är, det har Handelns utredningsinstitut kommit fram till, entré till ett evenemang. Detta konstaterande gjordes innan vi hört särskilt mycket talas om den där Omikron, inkräktaren som nu hotar både hälsan, festhumöret och julefriden. Många inhandlade biljetter till konserter och teaterföreställningar riskerar att bli omöjliga att utnyttja. /.../  

Det är inte konstigt att restaurang- och underhållningsbranschen ser utvecklingen med fasa. Vi hade ju precis börjat återvända! Gått på bio, ätit på krogen, sett en teaterpjäs, strövat runt på en konstutställning. För efter den långa perioden med påbjuden isolering finns behovet där, ett stort svart hål som man så gärna vill fylla med något. Kulturell näringsbrist måste självklart botas! 

För matmänniskorna är tiden före jul otroligt viktig, eftersom det är den verkliga högsäsongen med julborden som pågår och nyårsfesterna som planeras in. /.../  Då återstår att se vad som händer med de där biljetterna som väntar under granen. /.../

Det hade möjligen varit en bättre idé att botanisera bland prylarna som fått etiketten ”Årets julklapp” förr om åren. Bakmaskinen som var först ut (1988) kunde få sin renässans, en varm mössa (2003) kommer alltid till pass, medan CD-skivan (1995) låter som en mer tveksam satsning. /.../

Vi hoppas alla på en god jul! Det kan man förvisso aldrig vara säker på att det blir, men som världen ser ut just nu känns det osäkrare än någonsin. /./

Ja, var Årets julklapp 2021 en bra idé, det kan man faktiskt undra. Du läser hela min fundering kring detta på News 55. Texten är inledningsvis öppen för alla innan den bara blir tillgänglig för prenumeranter, vilket denna gång händer först på juldagen.

Copyright Klimakteriehäxan

Hårda paket är ett måste

Helgfråga från Mia i bokhörnan, med snegling mot snabbt annalkande helg: Har du köpt några böcker i julklapp till någon?

Mitt svar är faktiskt nej, trots att jag brukar försöka vara lite tidigt ute med klappköpandet. Men jag ska, jul utan böcker i hårda paket är ingen jul!

Copyright Klimakteriehäxan

Årets julklapp – på önskelistan?

Det är bara fem veckor till jul. "Black Friday" dessförinnan, julklappsrallyt drar igång – om det inte redan gjort det. Lite av ett startskott fyrar Handelns Utredningsinstitut, HUI, av varje år vid den här tiden. Då har man korat Årets Julklapp. I dag fick vi veta vad som gäller.

Julen 2021 ska det vara en "biljett till ett evenemang" som väntar under granen. Konsert, teater, hockeymatch, handbollsturnering, konstvisning, ståuppkomik, det är bara att välja något som man vet att klappmottagaren uppskattar. 

I mina öron låter det som bra presenter, om än inte av det billigare slaget. Att gå på teater och konserter kostar oftast ett antal hundralappar, och den som får klappen vill förmodligen gärna ha någon i sällskap, allt blir ju roligare då! Priset blir därmed det dubbla.

Nog verkar detta väl ändå vara något som kan tänkas stå på många önskelistor? Speciellt om man betänker att vi gått igenom en lång period med covid-restriktioner, en period när live-evenemangen verkligen lyst med sin frånvaro. 

Nu kraxar ändå olyckskorparna. Pandemin är inte över, nya fall dyker upp, den som känner sig säker ska ändå vara försiktig. Och den som inte accepterat vaccinering men ändå söker underhållning bör, för allas bästa, definitivt välja evenemang som sänds i tv, att avnjutas hemma i soffan helt privat.

Fast ett alternativ är ändå, som alltid, en bok. Eller, för att i någon mån lyda påbudet från HUI, varför inte ett abonnemang på en streamingtjänst som erbjuder både hör- och e-böcker?! En sorts evenemang det med!

Copyright Klimakteriehäxan

Lyckat bokmärke

Proudly presenting ... ett återfall i bokmärkesbranschen. Det är ju en gammal lördagstradition som jag egentligen har övergivit. Men nu fick jag av min syster en trevlig tunika i födelsedagspresent, och minsann fick jag inte ett bokmärke på samma gång! "Being happi is what life is all about" lyder sentensen på etiketten för klädmärket Happi, som jag inte vet något mer om än att jag nu har ett plagg från dem i garderoben och att de väljer att stava det engelska ordet för "lycka" på sitt eget vis. Om jag blev lyckligare på samma gång vet jag inte, men det är förvisso alltid trevligt att få en present! Happi birthday, liksom!

Copyright Klimakteriehäxan