Just nu i april

Minsann har det varit ett månadsskifte igen. De duggar ju tätt nu för tiden! I början av varje månad håller Kulturkollo ett finger i luften och kollar läget, i "Just nu". Jag hänger på!

Just nu läser jag (lite till min egen förvåning) två extremt olika böcker om två extremt olika barndomar. Växlar mellan "Tänk som Truls", fynd för halva bokreapriset. Om pingisspelaren, för närvarande världstvåa i sin sport, och hans väg framåt. Det visar sig vara en bok skriven av flera medlemmar av familjen Möregårdh och speglar olika aspekter av ett liv där idrotten sömlöst hänger ihop med vardagen. Faktiskt riktigt intressant! 

För att inte känna mig alltför (pingis)nördig byter jag stundtals till "Entitled" med underrubriken "The Rise and Fall of the House of York", en närgången biografi, skriven av den välrenommerade Andrew Lownie, om den brittiske inte längre kunglige prinsen Andrew och hans exfru Sarah Ferguson. En engelsk väninna satte den i mina händer och sa "Den här måste du bara läsa!!". Det är inte många som har något gott att säga om den manlige huvudpersonen, drottningens älsklingsbarn, bortskämd till max från start och senare i livet ständigt med repliken "Don´t you know who I am?!" på sina läppar. Man häpnar över hans agerande, och lite senare i livet visar det sig att Fergie, hustrun, minsann inte ligger efter när det gäller dåligt uppförande. Snaskig läsning? Ja, det är bara förnamnet. Återstår att se om jag står ut med hela, det är en rätt tjock bok. Men välskriven och så vitt jag begriper byggd på superbra research. Samtidigt kan man med rätta ifrågasätta om det är väl använd tid ... hur som helst har man haft tur som inte föddes kunglig!

Just nu lyssnar jag på "Kinesen" av Henning Mankell. Har inte kommit så långt men den börjar bra, fast väldigt lång är den också ... Bästa ljud att lyssna till live är fågelsången.

Just nu tittar jag på tulpanerna som börjar skjuta upp sina blad i lökbacken. Hamnar jag i tv-soffan vill jag veta hur denna säsong av "Shetland" slutar. Bara ett avsnitt kvar! Sista avsnittet släpptes i går, påskekrim i tv-tappning helt enkelt. Fast vi har börjat med "Harry Hole" också, Joes Nesbös knepige hjälte som blivit Netflix-serie. Ännu mer påskekrim alltså!

Just nu längtar jag efter att helgen fortsätter som den börjat, med Dottern hemma hos oss och samvaro med Sonen och barnbarnen. Lite bättre väder skulle vara trevligt också.

Just nu njuter jag av att vara både självupptagen och självgod: har varit i gymmet. Faktiskt. Två gånger. 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om ögon – och lite Glad Påsk också!

Veckans mening ska ha det där lilla extra. Att leta upp den och publicera den är ett sätt att göra Skriv-Robert lite glad på lördagar (tror jag i alla fall). Denna gång har jag fastnat för en skildring av en blick som också jag tycker mig ha mött, och inte bara en gång ... Hämtar den ur en klassisk deckare: Agatha Christies "4:50 från Paddington" som jag nyss läst ut, så nu vet jag vem mördaren är ... kan kanske kalla den för mitt "påskekrim"?

Hennes ögon var som fönster i ett obebott hus.

Och eftersom det i dag inte bara är lördag utan dessutom påskafton lägger jag till lite bilder som känns passande ... även om de inte har den allra minsta anknytning till vare sig böcker eller ond bråd död. Därmed tror jag att jag också kvalar in hos Åke som kör loket i "Hoppa på tåget"-utmaningen på lördagar. Temat i dag är, hör pch häpna, påskpynt.

Naturligtvis villhövde jag påskägget med en pingislirande pingvin som motiv.
Lasse Åberg är (förstås) mannen bakom verket. 

De där påskliljorna som är lite mindre har blivit ett måste i köksfönstret. Gillar deras
 siluett mot blå vårhimmel. Och just färgen på himlen avslöjar att jag tog bilden för några
dagar sedan ...

Hönan i ståltråd är en av de saker jag alltid plockar fram till påsk.
Har haft den i decennier!

GLAD PÅSK!

Copyright Klimakteriehäxan

På den långa fredagen

Då är den här, årets långfredag. Den är grå och trist. vilket kan anses lämpligt om man fortfarande är av uppfattningen att den ska upplevas som årets längsta och tråkigaste dag. Vi kan hur som helst liva upp den genom att svara på Elisa Matildas fredagsfrågor! 

1. Vad vill du helst ha i ditt påskägg? Choklad, om det handlar om godis.
2. Kör du påskpynt hemma? Ja men måttligt. Mer förr när barnen var små och hemma. Men påskliljor är ett måste.
3. Vad förknippar du mest med påsken? Att det "ska vara" vår!
4. Har du vuxit upp med någon påsktradition? Är så gammal att det faktiskt fanns vissa restriktioner; man fick inte ha för roligt på långfredagen ... Men den regeln försvann. Trevligare var det att vi alltid "gick påskkäring", klädde ut oss och vandrade runt till kompisar med påskbrev och godis.
5. Vad gör du helst under påskhelgen? Umgås med familjen, äter gott, läser. Tyvärr regnar det, promenad lockar inte. Vore bra annars.

Copyright Klimakteriehäxan

Påsk med julblommor

Det borde ju inte vara ett problem att mina poinsettior, en stor vit och två små röda, vägrat dö trots att julen är sedan länge passerad. Fast de passar inte riktigt in längre ... Men vem är jag att slänga inte bara levande, utan vackert blommande, växter i soporna?

Satsar försiktigt på att flytta ut dem på balkongen snart, väl medveten om att bara någon enstaka minusgrad blir deras undergång. Vi får väl se. Tills vidare firar jag påsk med julblommor. Talesättet att "julen varar än till påska" är härmed en bevisad sanning!

Ha en trevlig skärtorsdag!

Den vita köpte jag till Lucia. De små röda ställde jag i köksfönstret strax
före julafton.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild

Kom ju iväg till Liljevalchs vårsalong i veckan, det vet ni redan. Jag var förstås inte den enda människan att vara nyfiken på utställningen, trots att den redan pågått ett tag (och tar slut om en vecka, 27 april).

Nu hampade det sig så att jag hade nästan mest utbyte av att titta på de andra besökarna än på de utställda verken, eftersom jag blev ganska besviken på det mesta jag såg.

Men den här unga damen tycker jag var som gjord av pluspoäng! Hon ser inte ut som hon gör av en slump, den saken är väldigt säker! Och kan ses som ett konstverk helt på egen hand tycker jag, där hon fattat posto vid neonskylten "Plurality" av Julian Birbrajer. Ibland släcks delar av skylten så att det står "Purity" i stället och på det viset menar konstnären att budskapet blir dubbelt.

Därmed är saken klar: hon får vara min Veckans bild när jag ska hänga på Åkes initiativ och välja. Inte konstigt alls, eller hur? Men kanske borde fler museibesökare tänka lite mer på hur de tar sig ut bland verken?

En sista titt på årets körsbärsblomning blir det också, jag kan inte låta bli ... men nu har kronbladen börjat singla mot marken och snart är miraklet över även för denna gång. 

Ett konstverk till. Ser ni det också? Odjuret, kanske en drake flåsande med öppen mun?
Att monstret har en grön rosett under hakan får det möjligen att se lite mindre hotfullt ut ...!
Denna otäcka  varelse finns vid min närmaste busshållplats. Och det är naturen som är
 konstnären, även om specifik signatur saknas.

Den här bilden får väl delta utom tävlan, s a s. Men kransen av ägg och fjädrar – visst är den ett litet konstverk? – på vår dörr hälsar eventuella besökare välkomna just nu. Och med den önskar jag också er en fortsatt fin påskhelg!

Copyright Klimakteriehäxan

(Påsk)veckans mening – om våren

Vi som älskar våren, vi tröttnar aldrig på den. Inte på att titta på den, inte på att fotografera den, inte på att prata om den heller. Och om man letar efter Veckans mening, som Skriv-Robert vill få tips om så här på lördagar, kan man också hålla till i vår-facket. För i den nya versionen av "Ronja Rövardotter", som tv-serie på Netflix och SVT Play, har Johan Ulveson (som spelar Skalle-Per) repliken. Han känner att våren kommit till Mattisborgen, vänder sig till Ronja och utbrister:

Vet du hur jag vet att det är vår? Jag vaknar och vet att jag har överlevt en vinter till ... 

Just denna dag som råkar vara påskafton är inte vädret lika charmerande soligt och mysigt som det har varit ett tag nu, men man får finna sig i det. Vår är det bevisligen ändå! Skalle-Pers konstaterande gäller (och ja, jag vet att det faktiskt är två meningar och inte bara en, men jag hoppas ni kan ha överseende med det!). Det är dessutom läge att önska dig som tittar in här en riktigt GLAD PÅSK med lagom många ägg, både ätbara och andra (som man nästan kan spegla sig i ...)!

Copyright Klimakteriehäxan

Påsk i fem punkter

Långfredag. Årets längsta dag en gång i tiden, dagen när man inte skulle ha roligt, inte göra något kul alls. Den tiden är över och det passar mig bra. Synd att vädret som varit så härligt gått över i grått idag, men det kan väl ändra sig igen, får man hoppas ... Man kan också pigga upp sig genom att börja nalla påskgodis ur ägget! Elisa Matilda har i alla fall sin vana trogen fem fredagsfrågor färdiga att besvara. Tema: påsk.

1. Hur ser påsken ut för dig i år? Den blir stillsam. Inleddes med god middag hos grannarna i går. Idag kommer barnbarnen, då blir det äggjakt, och det vet jag att de uppskattar!
2. Har du något favoritrecept som du alltid lagar till påsk? Förr gjorde jag lammstek, nu är jag mer inne på lammfilé (och den hade extrapris till helgen!). Lax, sill och frestelse blir det säkert också, men inte allt på en gång förstås.
3. Hur många ägg räknar du med att äta under påsk? Äter ofta ägg även när det inte är påsk, men några extra blir det väl. 
4. Har du någon tradition på påsken? Tveksamt. Men godis blir det, jag bör kanske tillägga "tyvärr" ...
5. Kommer det förbi några påskkärringar hos dig? Nej de verkar ha dött ut allihop, eller har de störtat under flygturen till Blåkulla?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild är fullfjädrad

Att sätta färgglada fjädrar i påskriset hör till traditionerna. Därför ser man i dessa dagar på torg och i butiker buntvis med kvistar som försetts med ulliga, bulliga, gulliga fjädrar i klara kulörer. Men det finns också röster som talar för en fjäderfri helg, eftersom fåglar får släppa till prydnaderna som nog sällan blir använda varken särskilt lång tid eller år efter år.

Jag kör fjäderfritt sedan ganska länge, men det beror från början på att barnen tappade intresset för påskris över huvud taget. Nu är det framför allt organisationen "Djurens rätt" som vill att Sverige trappar ner sitt fjäderanvändande. 

Fjädrarna är i princip alltid äkta, kommer ofta från kalkoner och importeras bland annat från USA och Kina, och uppgifter tyder på att de tas från levande fåglar. I så fall gör det ont, det är lätt att räkna ut ... vilket på sätt och vis passar in i historien, eftersom "påskris" ursprungligen användes för att symboliskt piska människor med, som en påminnelse om Jesu lidande ... men liknelsen med kalkonerna haltar, det medges ...

I alla fall verkar argumenten mot fjäderanvändandet ha bitit åtminstone delvis, för numera köper exempelvis väldigt få av Sveriges kommuner in fjädrar till påsk – "Fjäderfria listan" visade ifjol att 282 av Sveriges 290 kommuner valde annat påskpynt. 

Ändå utgör de där fjäderbuntarna ett vackert blickfång i dessa dagar, även om ingen finns hemma hos mig. Därför ser nu Veckans bild ut så här, dubbelt upp, hos mig. Fullfjädrat foto! Det är Åke som vill se bilder från bloggvännerna – var så god!

Copyright Klimakteriehäxan 

Dags igen för "påskekrim"

Påsk betyder för många lite extra ledigt, kanske också extra mycket tid att läsa? Vi i Sverige har väl numera helt accepterat och adopterat norrmännens tradition med "påskekrim", alltså att dessa dagar är särskilt lämpade för läsning av deckare. Och det är väl i den andan som Enligt O ställer Veckans kulturfråga:

Vilka kriminalromaner vill du tipsa om i påsk? Jag tror inte att jag har något i färskt minne som jag vill rekommendera. Men om ni inte läst "Gone Girl" av Gillian Flynn eller "Kvinnan på tåget" (The Girl on the Train) av Paula Hawkins så tycker jag att ni har lite or iginell krimunderhållning framför er!

Vilka böcker planerar du själv att läsa under långhelgen? Har just börjat på Andrev Waldens August-prisade "Jävla karlar" och mycket mer än den lär det inte bli. Men på tal om krim och Norge så vill jag gärna läsa Joe Nesbøs "Blodmåne", snart. Kan Harry Hole klara livhanken en gång till? Han har haft "ledigt" i ett par år innan den här boken kom. Det vore härlig påskekrim för mig, tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan

Visst är det fortfarande jul!

Det är, menar jag, i princip helt otroligt. För att inte säga omöjligt. Men i mitt köksfönster står sedan i början av december två poinsettior, röda julstjärnor, och ser ut som om de nyss burits hem från blomsterbutiken. De var inte ens dyra när jag köpte dem, kostade absolut under en femtilapp styck.

Dock är det ju så att vintergardinerna i köket inte får hänga kvar när kvastkäringarnas, hararnas, kycklingarnas och äggens tid nalkas. Och lika fel som det kändes på den tiden jag hade en orkidé som envisades med att slå ut sina gula blommor i advent, lika tokigt blir det med julstjärnorna nu, mitt i alla ljusa vårfärger, med vårdagjämningen passerad.

Kalla mig gärna töntig, eller möjligen blöthjärtad, men jag kan inte slänga växter som är så uppenbart välmående. Andra blommor som gjort sitt inomhus planterar jag gärna ut på balkongen, men just den här arten är extremt köldkänslig och tål inte minsta minusgrad. 

Nu gör jag det lätt för mig. In mellan krukorna flyttar en höna och så är det bevisat: julen varar ända fram till påsk. Frågan är hur mycket längre än så här kan de här sega blomstren härda ut? Kanske kan det upprepas som hänt någon enstaka gång tidigare: de röda bladen faller bort, men i stället blir alltihop en snygg grön växt som passar perfekt vilken årstid som helst.

Copyright Klimakteriehäxan

Glad påsk – hoppas vi förstås!

Vi är inne i äggens och kycklingens tid. Påsksymboler med anor, lite oklart hur traditionen uppkom. Men den har varit med oss åtminstone i över hundra år. De tidigaste beläggen för påskkycklingens existens som går att finna är från början av 1900-talet. Och ägget som kycklingen kommer ur symboliserar fruktbarhet och framtid. Dessutom värpte hönorna flitigt på vårkanten, och under fastan åt man inte ägg så det fanns att ta av när helgen verkligen kom.

Gulliga är de i alla fall så gott som alltid, kycklingarna, och nästan alltid gula. Vi har kycklingar som prydnader och de var ett återkommande motiv på den tid när man fortfarande skickade påskkort till varandra, om ni minns den vanan?! Kortet på bilden, visserligen utan kycklingar men med ägg, är sannolikt från 1920- eller 1930-talet.

Bilden nedan är av betydligt färskare datum. Jag har lånat/snott den från nätet. En perfekt illustration av ett nutida gissel: läppar uppblåste med kemi till groteska proportioner. Jag har inget principiellt emot att tjejer försöker bli snyggare med olika metoder, väl genomförd plastikkirurgi kan vara fantastisk.

Men varje gång jag ser en kvinna med jätteplutmun (det är tyvärr långt ifrån ovanligt) undrar jag om hon inte har någon spegel hemma, en spegel som tillåter henne att se sin egen profil? För att upptäcka att hon mitt i ansiktet plötsligt har en näbb som verkligen inte verkar höra hemma där. Möjligen kan den passa på en påskkyckling, även om det också känns lite tveksamt ... Kan bara hoppas att läpparna inte är i vägen utan att det kan bli en hyggligt glad påsk ändå.

GLAD PÅSK ALLA!

Copyright Klimakteriehäxan

Påsk då och nu

Långfredag är numera mest likt en vanlig fredag, även om den är rödmarkerad i almanackan. Men den där påtvingade abosluta tystnaden och tråkigheten som var ett måste när jag var liten, den är avvecklad numera. Elisa Matilda tycker det är dags att tänka tillbaka. Här hennes fem fredagsfrågor:

1. I din barndom brukade barnen på påsken, vadå? Vi klädde ut oss till påskkärringar och gick runt med påskbrev vi målat själva till alla kompisar. I breven låg godis. Och detta hörde själva påskaftonen till. Ibland hade vi fyrverkeri på kvällen tillsammans med grannar. Påskbrevsidén försökte jag importera till Stockholm när mina barn var små, men det blev ingen succé.
2. Ett fint påskpynt är? Mina handgjorda påskkärringar i trä (en ser du på bilden ovan), tillverkade av en arbetskamrat för rätt många år sedan, hänger jag alltid upp. Men jag har också ett antal höns och kycklingar i olika material som jag gillar. Plus dörrkransen av ägg.
3. Kommer grannbarnen förbi för godis? Ja några få, på skärtorsdagen.
4. Vad är något du tänker göra i påsk? Umgås med barn och barnbarn, äta gott, läsa bok. Inga märkvärdigheter med andra ord.
5. Vad betyder påsken för dig? Ett litet gult avbrott i en vardag som annars åtminstone stundtals kan te sig rätt så grå i väntan på våren ... men den är inte alls lika viktig som julen.

Copyright Klimakteriehäxan

Påskekrim med ett litet leende

Att påsk på något märkligt vis hör ihop med att läsa deckare, det har vi fått från Norge, där "påskekrim" verkar vara ett måste. Enligt O hakar på med veckans kulturfråga: Vilka favoriter bland spänningsromaner har du? Och följer upp med: Läser du påskekrim i påsk, i så fall vad?

Första frågan kan jag bara inte hitta ett bra svar på. Har läst många, väldigt många riktigt bra deckare genom åren, men att kora en favorit, det klarar jag inte. Fast jag kan upprepa något jag tidigare skrivit här på bloggen: John Le Carrés klassiker "Spionen som kom in från kylan" (The Spy Who Came in from the Cold) var otroligt bra när jag läste om den i fjol. Mycket bättre än jag mindes!

Då återstår dagsnoteringen för deckarläsning. Jo, jag är mitt inne i "Midnatt råder över Kullahalvön" av Helena Stjernström. Nu läste jag den som e-bok på min platta och då hampade det sig så att mitt abonnemang på BookBeat gick ut i natt, så jag måste se till att skaffa den på nytt – för jag vill ju veta hur det går, ska Fischer lyckas lura hela den lilla fridfulla skånska byn? Helena S har uppfunnit sin egen sorts mysdeckare, med massor av humor och otroligt kul idéer. Det här är hennes femte bok, jag har läst dem alla med ett leende!

Samtidigt kan jag till min egen förvåning känna att jag blir nyfiken på Jan Guillous nya, som verkar ha recensionsdag i dag. Lotta Olsson i Dagens Nyheter hyllar den och på beskrivningen låter det som om "Eventuellt uppsåt" kan vara något för mig. Men först ska man nog läsa den som kom i fjol – och som vid det här laget rimligen finns i pocket, tack för det!

Här en påskrysare av annat slag. Dagens väder ...

Copyright Klimakteriehäxan

Stolta stad? Jo åtminstone på skyltar

Hade besök från folk som inte varit i huvudstaden på länge. De tog sig runt, energiskt, nyfiket och beslutsamt. Och konstaterade en rad saker, som att Slussen minsann inte är färdigbyggd trots att man hållit på i åratal redan. Visst, man började 2016 och det heter att det ska vara klart 2025, tro det den som vill ...

Sedan undrade de vart Guldbron, den berömda, tagit vägen. Bara att peka och beklaga att någon guldfärg aldrig synts på detta monster, importerat från Kina över alla hav. Och fruktansvärt tråkigt, sterilt och otrivsamt att promenera på. 

Det är någon sorts oskriven regel som gör att gatubilden i en stad som vår är en sorts perpetuum mobile. Så snart en liten gata är asfalterad och klar bryts nästa kvarter upp, plats för mer rör eller elledningar eller vad det kan vara. Och en nyss stolt bro stängs plötsligt av, för den kräver reparation trots att den inte alls är gammal. Körfält proppas igen, köerna växer, irritationen också.

Snabb tvärbromsning i nästa gathörn, för där är både trottaren och cykelbanan blockerade av pågående arbete så att både cyklister och gångtrafikanter dödsföraktande kastar sig ut bland bilar och bussar. Rester av ett halvrivet hus har travats upp i nästa kvarter. Så där håller det på, mitt i city och runt om. Hela tiden.

Ändå kan man konstatera att våra makthavare verkar ganska nöjda, även om Stockholm Skyline inte riktigt kommer ikapp Manhattans. Men Stadshuset, Globen/Avicii arena och Katarinahissen hör till det som man valt att lyfta fram när det gjorts skyltar till fönstren där kommunens Vuxenutbildningscentrum håller till. Snygga skyltar, förvisso! Jag skulle dock vara betydligt stoltare över min stad om den någon gång åtminstone kunde komma i närheten av att vara färdig. Fast jag inser: det kommer inte att ske. Modernisering blir aldrig omodernt.

Visst vore det kul att veta hur Carl Michael Bellmans Epistel nummer 33 skulle ha låtit i en uppdaterad version? Den som heter "Stolta stad". Originalversionen innehåller inte ett enda ord om pågående reparationsarbete som hindrar folk från att förflytta sig från A till B.

Att extrapris på godis till påsk skyltas stort och tydligt, det hör ju till. Men speciella
påsar också, som skyltar med att man är en godisgris?! Det var för mig en nyhet.
Som jag utnyttjade, självklart.

Man kan påskskylta med korsstygnstuppar också.

Copyright Klimakteriehäxan 

Påskgodis

Det är förvisso kanonpris på lösgodis just nu, eftersom alla påskens pappägg ska fyllas till brädden med onyttigheter. Men det finns nyttigt godis också, ögongodis. Då tänker jag på blommor, gärna i påskens gula nyanser. Som hos mig: kalanchoe/våreld, i sällskap med ett par halmtuppar, och ranunkel. OK, jag har påskliljor och gula rosor också men de fick inte synas denna gång.

Mina första för i år. Underbara!

Copyright Klimakteriehäxan

Gladast möjliga påsk!

Långfredagen var fortfarande när jag var barn en radda tysta och stillsamma timmar. Allt enligt den kristna kyrkliga traditionen. Det har inte bestått, det där förhållningssättet till påskhelgens fredag. 

En som definitivt inte håller på traditionerna, det är min novemberkaktus som just börjat blomma. Flera knoppar väntar på sin tur. Den vilsna växten ser ut att trivas i krukan som Lisa Larson designat (och som jag störtgillar).

I tulpanbacken kämpar de vidare, de älskade lökväxterna. Bladen är tilltufsade av många frostnätter och ideliga snö- och hagelskurar, men nog ska det bli blommor så småningom! Aldrig ge upp, det är stridsropet här – och på det viset påminns vi om läget i Ukraina där påsken förmodligen inte kan kallas glad. Men här ska det ju bli soligare nu ... fast nätterna hotar att fortsätta vara kyliga. 

Sol i sinnet kan man ju ha hur som helst, och då passar det väl med fem fredagsfrågor från Elisa Matilda?

1. Vad vill du helst ha i ett påskägg? Om det handlar om godis: pomeransskal doppade i mörk choklad.  
2. Hur skiljer sig ditt påskbord från julbord? Det är mindre. Mycket mindre.
3. Är det någon skillnad på musten? Antar det, men jag har svårt att peka på någon som är bättre än någon annan. Brukar ta Apotekarnes, både jul och påsk. 
4. Tar du fram något pynt? Har en fin krans på ytterdörren. Inomhus väldigt få saker framme i år. 
5. Hur kommer att du fördriva långfredagen? Med en promenad, vid datorn, med en bok och framför tv:n.

 Copyright Klimakteriehäxan

Svensk påskekrim?

Påsken har blivit stämplad som den helg då man läser deckare, under beteckningen "påskekrim" som vi så vitt jag vet lånat in från Norge.
Nu undrar Mia i bokhörnan Kommer du att läsa något påskekrim?

Jag är inte helt säker på att det är en deckare jag just börjat läsa, men kanske är det det ändå? Blev nyss tipsad om "Roten till allt ont" som är Micke Leijnegards debutroman. Den kom ut i fjol och har förbigåtts med stor tystnad, man kan undra varför – när kända tv-profiler ger ut böcker brukar förlagens marknadsavdelningar inte behöva anstränga sig särskilt mycket, uppmärksamheten kommer liksom av sig själv. Just denna bok har jag visserligen sett affischer för i t-banan, men jag har inte läst en enda recension och faktiskt ingen intervju om boken med författaren heller. Lite svårt att förstå!  

Hur som helst tycker jag det startar lovande, det andas brott, ondska och stora pengar och dessutom finns ett blodigt familjedrama alldeles i starten. Så lite krim lär det bli.

Copyright Klimakteriehäxan

Om bantning – en viktig historia ...

Påsken är en av våra stora mathelger. Nu börjar det. Frossarfest! Godisskålar överallt, tårtor, ägg, lax och sill. Frestelserna är många fler, bara en som heter Jansson. Då är frågan om vi stoppar i oss av alltihop eller om vi har någon liten tanke i bakhuvudet på att det kanske vore klokast att hålla igen åtminstone lite?

Känner jag någon tjej/kvinna som aldrig har bantat eller som inte ens funderat på att göra det? Jag tvivlar. För det där med att kämpa mot extrakilon, det är en utbredd företeelse, och det fåniga är att det åtminstone ibland förefaller fullständigt onödigt. Märkligt nog är det betydligt färre herrar som verkar besväras av sina kalaskulor, bilringar, dallrande lår och dubbelhakor. Och då var det ändå en man som startade bantningstrenden!

Jag har inhämtat en hel del fakta i det här ämnet genom Emma Hilborn, som forskar om bantning vid Lunds universitet. Hon ägnar sig åt viktminskningens historia och dess olika yttringar, framför allt i (dam)tidningsvärlden som varit starkt bidragande till att bantandet i modern tid kommit att bli en grej mest för kvinnor. Nu har jag lyssnat till henne när hon föreläste om detta i Senioruniversitetets regi.

Att alltihop började med engelsmannen William Banting (1797-1878), det har vi ju hört förut. Men inte visste jag att han började tänka på hur man  minskar kroppsvolymen på grund av att han själv blivit så bred om baken att han riskerade att fastna i den djupa läderfåtöljen på herrklubben i London! Banting var bara 165 cm lång men vägde över 90 kilo. Han var inte ensam om problemet.

Några medicinska grundkunskaper besatt den lille tjocke mannen inte, han var i själva verket begravningsentreprenör, men han fann till sist en läkare som tog hans problem på allvar och gav honom tips om ett ändrat kosthåll. Det tog skruv, Banting gick ner över 20 kilo och var så nöjd med resultatet att han skrev om sina erfarenheter i boken "Letter on Corpulence Addressed to the Public" som fick stor spridning och översattes till flera språk – och voilà! bantningskuren var skapad!

Men det har hänt en del med menyerna som styr bantandet sedan mitten på 1800-talet, när Mr Banting blev av med sina överflödskilon. Det vore faktiskt spännande att kolla hur resultatet skulle bli om någon i dag tog hans matsedel och följde den slaviskt! En del av råden lever förstås kvar. Fast mest slående är mängden tillåten alkohol, fast öl och portvin fick han avstå från. Kolla här dagens huvudmåltid, middagen:

Mer handfasta mattips för Mr Bantings efterföljare: Om man är sugen på en kopp te på eftermiddagen kan det passar med en eller ett par skorpor eller en rostad brödskiva som tilltugg. Fast om de känns onödigt torra kan de fuktas i en matsked sprit.

Kvällsmaten föreslås bestå av drygt 100 gram kött eller fisk med mer bordeaux-vin, ett eller två glas är en lämplig mängd ...

Om en sängfösare önskas: ta ett glas grogg (gin, whisky eller konjak utan socker) alternativt två glas bordeaux-vin eller sherry.

Av detta blir slutsatsen uppenbar. Detta var ett kosthåll tänkt för män som gillade mat och dryck och som hade råd att hoppa över den billigare mjölmaten och potatisen som höll enklare folk vid liv. Att äta gott var något som främst angick män understryks också i konsten. Kvinnor avbildas i köket, medan män skildras vid bordet där de äter, långt från spis och disk.

Idag är vårt förhållande till kroppsvikten en hälsofråga, en viktig sådan i dubbel bemärkelse. Den som fastnar i kaloriräknande och envis träning riskerar att bli sjuk, precis som den som stoppar i sig mat i mängder som skulle kunna räcka till en hel familj.

Samtidigt förtjänar det ju att konstateras, att varningarna för kolhydrater lever liksom de för alltför feta råvaror. Dessutom är det ett välkänt faktum att varje måltid bör innehålla någon sorts grönsak, så långt är vi överens.

William Banting skulle likväl inte känna igen viktväktarmenyerna från 2000-talet, så mycket är säkert. Men hans efternamn är för evigt förknippat med kampen mot de där kilona som inte alls motsvarar någon trivselvikt, utan faktiskt kan vara i vägen och en klar hälsorisk. Fast Banting själv dog av en helt annan orsak: lunginflammation.

Copyright Klimakteriehäxan

Något att skylta med ...

Tänk att det strax är påsk! Eller strax, förresten ... nja ... än har vi väl några dagar på oss dit ... Men icke desto mindre kan man nu hos Flying Tiger (rolig affär) köpa speciella påskskyltar. Den som känner behov av att gå omkring och vifta med en gul kyckling eller ett färgglatt ägg behöver bara lägga ut tjugo spänn, så är saken ordnad!

Den som däremot är ute efter en karl kan få hjälp och ledning av den bild/skylt som visas på skärmen här ovanför. Bara att kolla in profilerna och jämföra, sedan kan beslutet tas!  Det är Peter K Andersson, fil dr i historia vid universitetet i Örebro, som gjort detta fynd och använde sig av det under en föreläsning anordnad av Senioruniversitetet i veckan. Och väljer du bara rätt man kan ju också det vara något att skylta med, eller hur?

 

Det handlar alltså om att mannens profil ska granskas. Den som ser ut som till vänster på bilden blir en god äkta make, en som bryr sig om barnen och är att lita på i alla väder. Den som ser ut som mannen till höger däremot kommer sannolikt att vara otrogen, för så ser en bigamist och lögnare ut ...

Skyltsöndag högtidlighåller vi året runt, och hos BP kan man leta upp andra skyltande bloggare. 

Copyright Klimakteriehäxan

Som en stor lotterivinst!

Det kändes som jag hade tagit hem storvinsten i ett lotteri. 

På skärtorsdagen ringde det i min mobil. 

-Hej, sa en vänlig kvinnoröst, jag heter Olivia och ringer från din vårdcentral. Jag undrar om du vill komma och få en vaccinspruta mot covid 19? 

OM jag ville! /.../

Fast lite smolk i bägaren uppstod när jag rapporterade min lycka till en (ännu ovaccinerad) väninna. 

-Grattis, sa hon först. Sedan la hon till: -Du vet vad det är för dag i dag va? 

Oj. Skärtorsdagen var den 1 april, dagen när man FÅR luras. /forts/

Inbillar mig att många som läser detta förstår min glädje, även om jag vet att folk faktiskt blir vaccinerade i en ökande takt. Nu heter det ju att leveranserna ska bli större för att eventuellt komma upp i utlovade mängder.  

Inte en dag för tidigt, hur som helst. Längtar efter att slänga de där eländiga munskydden som inte gör någon människa glad (eller vackrare heller för den delen – eller förresten kanske det ändå??? :-D).

Du läser hela min text på News 55, klicka bara här! 

Copyright Klimakteriehäxan