Vi behöver fler temadagar!

Ideligen dyker det upp, påpekandet om att "i dag är det ...." och så handlar det om en pryl eller en företeelse som lyfts fram. Idag, exempelvis, kan man fira Porslinets dag. I princip har varje dag på året minst en, ibland uppåt fem "etiketter" som ska inspirera till högtidlighållande av något slag. 

31/8: Porslinets dag

Ofta är det seriösa företeelser som petats in i den där almanackan, sjukdomar eller religiösa märkesdagar, men ännu vanligare verkar det vara med mer eller mindre tokiga, ofta väldigt påhittiga val av "jubilarer". Hajar till när jag ser att "skolledan" har en egen dag fast det visar sig att jag läste lite för slarvigt, det är nämligen "skolledarna" som ska hyllas ...

Vi närmar oss med hast en dag som verkligen etablerat sig. Jag tänker på 4 oktober, numera erkänd som Kanelbullens dag, fast det började som protestdag mot löntagarfonder. Mindre känt är det nog att den där söta vetebullen delar dag med såväl vodka som tacos! Åtskilliga maträtter har sin dag: Janssons frestelse, ägg, gröt, ost, kaffe, messmör. Men hur kan då yoghurten fattas? Och fläskfilén? Fiskbullen? Livsnödvändigheter allihop!

Totalt finns det i år inte mindre än 883 temadagar. De kan bli fler, man kan ta iniativ och föreslå. Själv funderar jag allvarligt på om inte Diskborstens dag borde instiftas med det snaraste.

 

Visst är det väl så att diskborsten är en pryl som vi inte uppskattar efter förtjänst? En sån suverän hjälpreda i köket! Den väsnas inte, den tar liten plats, den är billig i inköp, den drar ingen ström och den är, faktiskt, oumbärlig.

 När jag tänker efter är det alltså helt obegripligt att det inte finns en "Diskborstens dag" när nu så gott som alla andra saker har fått en egen "temadag" att bli firad på. Kylskåpet högtidlighålls i juni, dammsugaren i mars (fast då handlar det också om bakverket med samma namn). Men diskborsten kammar alltså, orättvist, noll!

Diskett på
Nordiska muséet.

Vår i dag klassiska diskborste döptes inledningsvis till Diskett. Den designades 1968-1969 av Hans Ehrich och Tom Ahlström (A&E design AB). Den var ergonomisk, den hade en smart "skrapkant" längst fram på borsthuvudet och den blev snart en succé, flitigt kopierad. Värmländsk är den också, originalet tillverkades i Kristinehamn av en firma med det underbara och högst lättbegripliga namnet Borst och Pensel AB!

Idag är urmodellen självskriven på Nordiska Muséets avdelning för design, minst lika självskriven som i mitt (och förmodligen ditt) kök. Fast nu råkar jag ju också ha en variant av diskborste som inte går i riktigt samma stil ... men visst är hon kul, tjejen som så gärna hjälper mig med handdisken? Har fått henne i present och använder henne sparsamt, vill ju inte att hon ska bli flintis ... 

De vanliga diskborstarna behöver ersättas ganska ofta, men vad gör det när en så användbar pryl kan köpas för en femma och ibland även ännu billigare! Allt bra är inte dyrt, vilken tur!

Kommer du på någon temadag du tycker saknas? Berätta det, kommentarsspalten finns här och bara väntar! (Jag återkommer nog med några fler kandidater så småningom).

Copyright Klimakteriehäxan

Ljuspunkter i min vardag

Det är en gråmulen fredagsförmiddag och inte ens femton plusgrader i luften. Tur att man än en gång kan glädjas åt fredagsfrågorna från Elisa Matilda! Nu på temat "vardagsglädje":  

1. Finns det en doft som direkt gör dig på gott humör? Nybakat bröd. Finns numera i varje matbutik!
2. Vilken vardagsuppgift gör du faktiskt gärna? Lagar gärna mat när jag inte är "kökstrött".
3. Vilken låt gör vardagen roligare för dig just nu? Har ingen favorit för närvarande. Men snart är det dags för Tove Janssons "Höstvisa", den är fin!
4. Finns det en vardagsvana du vill bli bättre på för att må bra? Borde hålla bättre ordning i klädkammaren, rensa mer.
5. Vilken liten detalj i ditt hem gör dig glad varje gång du ser den? Väljer tre: Mina blommor, mina tavlor och mina vackra lakan.

Copyright Klimakteriehäxan

Städdags

Fredag. Minns att det åtminstone förr i världen skulle fejas lite extra till helgen. Det fenomenet tror jag försvann, om inte annat så för att jag för min del ofta jobbade helger och så blev många lör- och söndagar som vilka vardagar som helst. Städa och röja fick bli något att ta tag i på dagar som kallades "lediga" men som ju knappast var det ...

Elisa Matilda sätter i denna veckas fem fredagsfrågor strålkastarljuset på det där med att fixa till hemma, städa, röja, rensa – nödvändiga evighetsuppgifter allihop, om du frågar mig.

1. Vilken syssla föredrar du framför andra? Kanske tvätta. Rationellt i vår stora tvättstuga.
2. Vilken drar du dig för att göra? Rensa köksfläkten, som samlar på sig fett.
3. Har du någon städrutin? Inte längre, men förr dammsög jag i takt till hög musik ... det gick som en dans, haha!
4. Var har du minst ordning någonstans? Ojojoj vilken samvetsfråga! Våra bokhyllor blir alltmer röriga ju fler böcker vi trycker in på olika ledder ...
5. Vad glömmer du att städa? Besticklådan i köket, den samlar smulor men jag "ser" dem inte!

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att det är ganska märkligt att jag först nu insett hur man bäst skivar en tomat: med hjälp av en brödsåg.

Samlare och (pris)jägare ...

Människan är sedan urminnes tider samlare och jägare, det har forskningen slagit fast. Det har handlat om överlevnad. I dag är vi mindre beroende av jaktlycka i skog och mark, eftersom vi har apparater som bevarar vår mat fräsch, utom räckhåll för mögel och insekter. Ja vad vore man utan sin kyl och frys? Jag vet: handikappad.

Vårt kylskåp ville nämligen tacka för sig, en av årets allra varmaste och vackraste dagar. Det gjorde det genom att hålla 13 plusgrader, vilket är alldeles för många för ett kylskåp, det liknar mer utetemperaturen en normal svensk sommardag (utan värmebölja, alltså).

Jagade rätt på den reparatör som lagade kylen för ett halvår sedan. Jo, garanti på reparationen gällde  – men skåpet var, visade det sig, för gammalt. Inga reservdelar finns att få tag i. Bara att skaffa nytt! Det var en evig tur att frysen inte gjorde kylen sällskap in i döden. Med hjälp av is och frysklampar kunde jag hålla åtminstone smör och pålägg kallt, tills vidare.

Det blev en resa till ett av de stora varuhusen för vitvaror där jag vandrade omkring vilsen. Men av en duktig försäljerska som föreföll veta precis allt om kyl och frys beställde jag nytt (blev förstås tvungen att ta ny frys också, den var ju jämngammal med kylen).
Imponerande nog stod de nya skåpen på plats i vårt kök ganska exakt ett dygn senare. Men innan dess ... 

Röd lapp betyder KÖP!

Innan dess skulle ju allt plockas ur! Det är då jag kommer till insikt om att mina gener har oändligt många års historia. Jag är nämligen både samlare och (pris)jägare. Vilket har lett till att jag i djupfryst skick har rader av paket med favoriter: Scans chorizo, bacon och kassler. Uppenbarligen köper jag en bit kassler så snart jag ser den röda lappen med extrapriset, lägger den sen i frysen. Och glömmer bort den. Sak samma med de där korvarna, som jag nästan är beroende av. Lax i olika versioner. Diverse varianter på riven ost kunde också plockas fram ur frysens djup. Flera biffstycken, tre falukorvar, fläskfilé och -kotletter. 

Är jag då en äkta prepper, en som tagit survivalismen på största allvar? Nej faktiskt inte. Nog för att jag har förstått att krig och kris skulle kunna drabba oss, men ett beredskapslager har jag inte medvetet satsat på. Ändå står det helt klart att vi skulle kunna överleva rätt många dagar på det som min frys svalt. (Jo, jag vet att man ska ha vatten, batterier och radio också men nu handlar det om käk!)

Nu har jag som ambition att vi ska äta något djupfryst, om inte varje dag, så i alla fall varannan. Det blev rödspättafiléer nyss, hade inte en aaaaning om att jag köpt såna ... men är man en jägare och samlare kan det handla om allt möjligt, så det så! Har vid minst ett tidigare tillfälle konstaterat att min hamstringsådra också slagit till när det handlat om krossade tomater. 

Ingen vill väl ta risken att en dag stå utan möjlighet att laga god mat och bli mätt! Inte jag i alla fall. Håll med om att mycket tyder på att jag kommer att klara mig.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 148

SLEVDRÄLLA

-Tänk att man har saker som man absolut vet hur de ska användas, hur de fungerar och är nöjd med det – utan att ha en aning om vad de heter. Jag har två stycken såna här! Man lägger den vid spisen och den blir nyttig under matlagningen, sparar spill och därmed städning. Jag har en i keramik (bilden) och en i glas, de görs också i exempelvis plast och trä. Om du inte har någon tycker jag att du ska slå till och skaffa en, det handlar om en behärskat stor investering. Och när du nu dessutom får veta vad saken heter, eftersom jag utser det till Dagens Ord!

Kokböckerna som överlevt

I den moderna almanackan har i princip varje datum en underrubrik, dagen har fått en "extra etikett" (ibland till och med flera). Den 4 oktober infaller exempelvis kanelbullens dag.

Så här skriver Mia i bokhörnan i veckans helgfråga: Bakade ni kanelbullar i tisdags? Jag gjorde det inte men ni kanske har tips om en bra kokbok?

Svaret är nej. Det där med bakning har aldrig varit min starka sida när det handlar om köksarbete. Visst vet jag att mammor "ska" baka bullar, men just mina barn råkade inte få den sortens mamma. De gånger jag bakat (för jo, det har ju hänt) har brödvarianterna jag åstadkommit visserligen gått åt rätt snabbt, men några mästerverk á la riktig konditor har det inte blivit.

Nu hampade det sig ändå så att jag åt en kanelbulle i tisdags, en liten en som man faktiskt blev bjuden på till kaffet av krogen där jag åt lunch den dagen! Annars hade jag förmodligen stannat till och köpt några på vägen hem. Det lär säljas inemot nio miljoner kanelbullar i Sverige den 4 oktober, och då har man inte koll på hur många hembakade vi tuggar i oss samtidigt. Finland har för övrigt också infört kanelbulledag samma datum.

När jag nu bekänt att jag sällan, ja nästan aldrig, bakar, så kan det ju verka lite märkligt att jag ändå har, trots hård utrensning i kokboksförrådet, mitt exemplar av "Sju sorters kakor" kvar. Tänker att OM jag någon gång får för mig att försöka så är det den man ska konsultera.

Annars blir det mest Anna Bergenströms kokböcker jag bläddrar i, de överlevde också utrensningen, mycket tack vare de väldigt fina fotografierna, tagna av Annas dotter Fanny. En annan jag inte kunnat skiljas från är "Hej mat" av Britt Sandquist-Bolin. Den kom ut 1972, jag tror att jag fick den då och i dag är den gulnad, fläckig, sliten och hoptejpad i ryggen, för den har jag verkligen använt innan Google konkurrerade ut den klassiska sortens receptsamling.

Omslaget till kokboken från 1972 är en tidsmarkör som heter duga: Kolla in skinkburken!
 När såg man en sån senast? 

Copyright Klimakteriehäxan

En tråkig dag på riktigt

Ett par av mina bloggkamrater högtidlighåller något som de kallar Tråktorsdag. Men snälla nån, ni har ju inte en susning om vad tråkigt betyder! Därför ska ni nu få veta hur en äkta tråkdag ser ut.

Vaknar till strilande regn. Klarar inte dagens sudoku. Spiller kaffe på morgonrocken. Äter mer till frukost än jag borde. Tar ytterst motvilligt på mig kläder. Går ut och kastar tidningar. Vattnar blommorna. Slänger julstjärnan (av årsmodell 2021) som i det längsta vägrat dö – jag köpte den till advent, den har varit grön och fin men nu ser den helt slut ut (bilden ovan), drabbad av tråkmåndag även den. 

Plockar ur en diskmaskin. Kör ett par omgångar i tvättstugan. Korsordet jag börjat lösa blir inte fullt. Går ner till källaren med en väska. Där är det rörigt. Har ingen idé om middagsmat. Hittar inget i frysen. Maken meddelar att han skrapat lacken på bilens ena skärm (tur i oturen att det inte var jag som höll i ratten när det hände). 

Tittar på en osorterad klädhög som väntar på att bli sorterad och undanplockad. Får avbokning av en trevlighet jag sett fram emot. Är mellan böcker och har ingen jag vill kasta mig över. Kollar tv-tablån och kammar noll där också, får bli något på en play-tjänst. Sitter vid laptoppen och stirrar på min blogg: inte särskilt inspirerade eller inspirerande inlägg, tyvärr. För att få till ett stilenligt avslut går jag ut med soppåsen.

Denna genomtråkiga dag inföll just i dag. Nu ska jag, helt utmattad av tråkighet, snart gå och dra något gammalt över mig. Adjö, tråkmåndag. Hoppas det dröjer tills vi möts igen. Och att mina eventuella läsares måndag inte var likadan som min!

Copyright Klimakteriehäxan

Tvättdags

Det är knappast ett nöje, men det är utan tvivel ett måste. Förr eller senare är det dags att tvätta. Numera ganska bekvämt ändå, jag bokar husets stora tvättstuga med tre maskiner, torktumlare och två värmeskåp, och ganska snart kan jag vika ihop mina rena prylar, som till och med doftar ganska gott – om än inte som ren tvätt gjorde när jag var barn. Då hade den hängt i sol och vind på en lina mellan två björkar, och jag minns än hur underbart det luktade!

Min broderade tavla från kvinnokollektivet Macul i Santiago, Chile, får mig att minnas det där, även om vi inte hade någon hund. Men jag har många gånger förundrats över hur folk i marginaliserade områden lyckas sköta både sina kläder och sig själva trots bristen på rent vatten i lättillgängliga kranar. Indiankvinnorna i Guatemala såg jag stå i kanten av en sjö och skölja sina plagg. Någon apparat hade de aldrig till hjälp. Deras hår var dessutom utan undantag blankt och fint.

Hemma i Barndomslandet var vi rätt tidiga med tvättmaskin. Den införskaffades i mitten av 50-talet. Det berodde på att min mamma hade ledgångsreumatism, och hennes händer tålde inte att vrida våta plagg i inte alltid särskilt varmt vatten. Så hon fick faktiskt med sig ett recept från doktorn hem på det som för henne just då var den bästa medicinen: en tvättmaskin. Den fanns förstås inte på apoteket, men köptes direkt och blev en lättnad.

Det är lätt att glömma hur mycket av köks- och hemarbetet som blivit så otroligt mycket enklare med tiden, fast man borde vara tacksam varje gång man bokar den där tvättstugan. Jag kan tänka på det när jag tittar på mitt chilenska broderi, en vardagsbild från en annan värld, i Andernas skugga. Men även där måste man ju tvätta!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 117

LATMAT

-Det är de rätterna som dyker upp på tallriken när kökströttheten slår till och man ändå inte vill eller kan gå på krogen. Det kan vara hel- eller halvfabrikat, men det kan också bli yoghurt med flingor. Inte att förakta, förvisso, men inget som gör kocken berömd ... eller utsliten heller, för den delen.

Undan för undan – men det är inte säkert att det går undan

Nej, bilden har ju inte ett skvatt med inlägget att göra. Men här är den ändå!

Idag sätter Elisa Matilda fingret på en rad ömma punkter. Kolla bara hur hennes fem fredagsfrågor ser ut den här gången!

1. Vad börjar svårt men blir lättare? Lite motigt att vakna många dagar (ibland är det förvisso svårt att somna också ...). Men får man bara upp korpgluggarna så brukar det ju ordna sig.
2. Vad är spännande i början men tråkigt i slutet? En bok/film/tv-serie som inte motsvarar förväntningarna.
3. Vad är först riktigt gott men smakar värre under tiden du äter? Det händer inte. Jag vet vad jag gillar och väljer "rätt" mat!
4. Vad känns jobbigt under tiden du gör det men toppen när du är klar? Praktiskt arbete: lövkrattning, städning, strykning.
5. Vad gjorde du snabbt en gång i tiden som du numera gör långsamt? Usch här måste jag svara att jag tänkte mycket snabbare förr än jag gör i dag ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Nybakat

Inte för att jag tror att ni bryr er, men jämrans vilken god plommonkaka jag just tagit ut ur ugnen! Gjorde vanligaste sockerkakssmeten och la i mina fådda plommon, sen jag hade delat dem i bitar. Nu är frågan, eftersom jag inte kan lägga in mästerverket i frysen innan det svalnat, ska det hinna svalna? Eller tar kakan bara slut, helt sisådär, genom att den som bakat den petar i sig alltihop alldeles själv? Frågar åt en kompis, ni vet.

Copyright Klimakteriehäxan

Slätgöring som botgöring

Jag avskyr att stryka. Ändå blir jag ju tvungen. Skrynkliga dukar, det har mamma präntat i mig, kan man bara inte ha. Det kan handla om vana, men jag anser att hon hade rätt: en duk full i veck och rynkor gör väl ingen glad? Mönstret försvinner, tjusigt broderi kommer inte till sin rätt, det ser enbart slarvigt ut. Så det är bara att hacka i sig, ta fram strykbräda, stänkflaska och strykjärn och sätta fart. Jag blir ofelbart både svettig och på dåligt humör, och eftersom jag vet det blir det inte särskilt ofta.

Nu har jag ändå genomlidit en sån session av det som på fackmannaspråk kallas slätgöring. Just på sommaren brukar det bli nödvändigt, jag kan konstatera att jag mer än en gång redan ondgjort mig över denna syssla här på bloggen, så det här är på sätt och vis en tjatig repris.

Har nyligen skaffat en sån där ångspruta vilken faktiskt funkar, i alla fall sedan en anställd i en modebutik tipsade mig om att man ska hålla munstycket på plaggets avigsida. Det gör skillnad, märkligt nog! Men biter inte så bra på bomull, så det blev mest vanlig strykning: två klänningar, en skjorta, en blus, två dukar och en kjol. PUH.

Det som är riktigt konstigt i sammanhanget, det är att jag ju lovat mig själv att aldrig mer köpa någon persedel som kräver strykning. Jag älskar begreppet TTT som min idol Katja of Sweden lanserade redan på 50-talet: Tvätta, Torka, Ta på. Likväl har jag plagg i både bomull, siden och linne, förvisso nästan inget nyinhandlat, men de hänger ju där.

Kanske kan jag sätta likhetstecken mellan begreppen slätgöring och botgöring? För det känns som ett straff när jag står där igen och svettas vid min eländigt tråkiga strykbräda, upptagen med det tristaste köksarbete som finns. Straff för att jag inte håller min föresats och slutar skaffa sånt som ska strykas.

Copyright Klimakteriehäxan

Om jag får oväntat besök

Om man får oväntat besök, vad gör man då? För visst kan det väl hända även i modern tid, det som var så vanligt förr: att folk bara tittade in hos varandra utan att ha planerat det i dagar och veckor, om inte längre.

På landet var det säkert vanligare än i stan, och sedan vi fått lära oss att leva med ett farligt virus är väl spontanbesöken oerhört lätt räknade överallt. Men det ljusnar ju i slutet av tunneln, säger vi som är färdigbesprutade (jag fick min andra dos i förrgår).

Det är som vanligt Elisa Matilda som skickar ut fem fredagsfrågor i den digitala världen. Dessa:

1. Om 20 minuter får du oväntat besök, vad skulle du behöva städa? Stänger dörren till "skräprummet", ser till att inga skor dräller på hallgolvet och samlar ihop eventuella tidningar.
2. Vad skulle du kunna bjuda på för fika? Te eller kaffe eller flädersaft. Italienska mandelskorpor har jag alltid hemma, pepparkakor också. Och för närvarande finns det lite vetebröd i frysen!
3. Hur skulle du behöva fixa till dig? Borste genom håret, något blankt på läpparna kanske. Anständigt påklädd är jag redan.
4. På frågan hur dagen varit, vad skulle du svara? Tack, helt OK med tanke på att jag bara får äta kallt och flytande efter en tandoperation härom dagen. Jag fruktade det värsta men farhågorna har tack och lov inte besannats.
5. Vad använder du för skäl till att ditt besök behöver gå? Oj, det är nog lite svårare ... en liten lögn? "Du får ursäkta men jag har tid i tvättstugan om tio minuter"????? "Jag har ett zoom-möte som börjar strax"? Men jag är usel på att ljuga. Så antagligen väntar jag bara på att gästen ska gå helt självmant. Är det nån som är garanterat ointresserad av blommor kan jag ju alltid insistera på ett besök på balkongen med lite föreläsning om pelargoners för- och nackdelar. Skulle förmodligen funka ...

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om wettexdukar

Har jag hittat någon mening, lite extra tänkvärd, i det jag läst denna vecka? 
Ja naturligtvis! Hur skulle det annars gå med Veckans mening, som Skriv-Robert tagit initiativet till?! Det gäller att lyfta fram en formulering som är rolig, klok, informativ eller kanske bara tokig? Hur som helst en mening som du ger ett par extra sekunder. Denna veckas fynd hämtar jag ur "Käraste disktrasa –historien om en uppfinning från Sverige" av Åsa Kax Ideberg och Anna-Karin Murén.

En bra idé, en okuvlig vilja och en köttkvarn kan vara bra att ha när du ska utveckla och ta patent på en ny produkt.

Copyright Klimakteriehäxan

Tappa inte huvudet!

Ensam kvar.

I går tappade jag en handske, en fin, en blå. Ingen som hittar den har nån glädje av den, för enhänta personer dräller det inte av, som bekant. Och vad gör jag med en udda blå nappahandske? Inget. Men jag vågar inte slänga den, inte än, för man vet ju aldrig ... tänk om vänstern ändå skulle dyka upp?

Värre är det om man råkar tappa huvudet. Se bara på min roliga diskborste! Upp och ner, som det är enklast att hänga den, tappar den inte bara huvudet utan också sin charm, tycker jag. Fast titta! Den går ju att räta upp också! En klassisk före-efter-situation i köket!

TAPPA är också nyckelordet för Gems Weekly Photo Challenge denna vecka. Hoppas inte folk tappat vettet eller tron på framtiden eller något annat, som möjligen kan vara värre att förlora än en handske ...

Copyright Klimakteriehäxan

UPPDATERING: Handsken, den borttappade, är återfunnen! Glad blev jag!

Inne på spurtsträckan ...

Ja, den till julafton, alltså. Somliga stressar oberipligt så här på sluttampen, andra lyckas ta det obegripligt lugnt. Jag ligger nog i den senare gruppen, känner faktiskt ingen helgpanik. Elisa Matilda ställer sina fem fredagsfrågor som rör sig i det här reviret:

1. Vad är du inte färdig med den här veckan? Julmaten. Ska köpa skinka och göra tyrolersallad, sedan tror jag att det räcker.
2. Vad står härnäst på agendan? Köpa gran. Kläs den 23.
3. Vad har du hunnit klart med i tid? Klapparna! Inte så himla många, dock. Men jag tycker det är roligt att ge bort saker ...

4. 

   I sängen till jul!

   Vad kommer du att skjuta på till senare? Röjningen i vårt "skräprum". Trodde att jag skulle ha gått i mål vid det här laget, men det har jag inte gjort. 
5. Vad var din senaste i sista minuten? I sista minuten byter jag också i år till mina ljuvliga jullakan med mönster av amaryllis!

Copyright Klimakteriehäxan

När det är grått, blåsigt och regnigt där ute ...

... kan man slå till och göra citronmarmelad, för första gången i det vid det här laget rätt så långa livet. Innehåller citroner, clementiner och syltsocker. Väldigt gott!

Copyright Klimakteriehäxan

Skatter och misstag

Fredagen är grå och inte särskilt vacker, men det är bara att bita ihop och tänka på något trevligt! Som exempelvis de fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda:

1. Vad är det närmsta du kommer ren magi? Det måste nog vara när Barnbarnet ser mig i ögonen och bränner av ett riktigt stort smajl. Den dag han säger "farmor" smäller jag väl av, på riktigt, av lycka. Har förstås liknande, magiska, minnen av mina egna ungar.
2. Vilket är det största misstaget du gjort i köket? Oj då, hur lång lista tål ni? Redan i skolköket brände jag bullar, mina barn blev snudd på traumatiserade när jag försökte grilla scampi fast de förvandlades till mjöl, visst har jag tagit salt i stället för socker, och usch när vi hade många gäster på middag en gång ... Jag for runt som ett torrt skinn för att få allt på bordet. Där folk satt och envisades med att vänta på att jag också skulle sitta ner, trots att jag verkligen bad dem att börja. När jag äntligen lät ändan dunsa ner på stolen och vi kunde äta var det förväntansfullt tyst, tills Sonen med hög röst säjer: Mamma, min mat är kall!
3. Om du skulle få ett ärligt svar på en valfri fråga, vilken fråga skulle du ställa? Vet faktiskt inte. Tänk om jag inte vill veta svaret?
4. Om du skulle begrava en skatt, var skulle du gömma den? Har redan några, oåtkomligt undanstoppade i mitt hjärta. Skatter med penningvärde är förgängliga, var man än förvarar dem.
5. Vad skulle dina nära och kära tro att du gjort om du skulle bli anhållen av polisen? Något med bilen. 

Blommor i alla former, färger och varianter tillhör skatterna som gärna kan ställas
ut till allmänt beskådande.

Copyright Klimakteriehäxan

Pippi, Hellström, Cornelis, tvätt och disk

Orsakullan har en bloggutmaning rullande. Hon ställer en fråga om dagen för andra bloggare att besvara. Jag har gjort det ibland, och nu fick jag lust att göra det igen. Fast jag buntar ihop fem frågor på raken:

Många har intresse för att se vilka fåglar som finns runt knuten. Är du fågelintresserad? Ja men visst, jag har ju pippi på fåglar! Både levande och sådana som absolut inte kan flyga! Gå till min blogg och klicka på etiketten "pippi" får du se!

Håkan Hellström är någon som …  till min milda förvåning drar hur mycket publik som helst till sina konserter. Har sett honom live, faktiskt, men tycker egentligen inte att han kan sjunga. Dessutom påstås det (och det verkar rätt väl underbyggt) att han snott väldigt mycket text rakt av från engelska låtar och översatt dem till svenska, vilket inte är riktigt snyggt tycker jag. Det bästa jag hört/sett med honom var när han tolkade Taube.

Om jag lyssnar på musik så är det följande genre … amerikanska singer-songwriters gillar jag: Carole King, Carly Simon, Don MacLean exempelvis. Men mycket svenskt: Taube, Povel Ramel, Monica Z, Cornelis. Plus Sven-Ingvars, förstås. Viss jazz. Ibland något klassiskt. Definitivt aldrig opera. Lyssnade mer på musik förr, dock.

Tvättstuga, egen tvättmaskin eller kemtvätt. Hur tvättar du? Tre bra stora maskiner i gemensam tvättstuga där det oftast går att få en tid. Lyckades bli av med den maskin som stod i badrummet när vi flyttade in. Kemtvätt? Minns knappt att det finns. 

Diskmaskin eller att diska för hand, vad gör du? Har maskin men ett och annat får man ju ändå ta för hand.

Här exempel på en pippi i min smak. Svenskt hantverk i cortenstål.
"Fågel Fanny" från Stubbviken Idé & Design.

Copyright Klimakteriehäxan