Visar inlägg med etikett in English. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett in English. Visa alla inlägg

torsdag, april 09, 2026

Food for thoughts

Ord kan  vara värda mycket. Undrar om Elisabeth Wordsworth tänkte på det om hon nägonsin reflekterade över sitt efternamn? Det passade henne i alla fall perfekt. Hon levde mellan 1840 och 1932 och var bland annat lärare, rektor och en förgrundsfigur i den brittiska skolvärlden, självlärd. feminist och författare, men skrev ibland under pseudonymen Grant Loyd. Hos Margaretha stötte jag på en av hennes dikter, en som bevisar att ord verkligen är värda något:

 If all the good people were clever,   
  And all clever people were good,

The world would be nicer than ever
  We thought that it possibly could.

But somehow 'tis seldom or never

 The two hit it off as they should,

The good are so harsh to the clever,

  The clever, so rude to the good!

So friends, let it be our endeavour

  To make each by each understood;

For few can be good, like the clever,

  Or clever, so well as the good. 


Det där, det kallar jag sannerligen tänkvärda ord, "food for thoughts" alltså. Vilket man inte behöver heta Wordsworth för att inse.


Copyright Klimakteriehäxan

lördag, januari 24, 2026

Veckans mening – och ett tv-tips

Det händer emellanåt att jag saknar New York. Nu har jag inte varit där på länge. Kanske kommer jag aldrig dit igen? Så länge Trump styr lockar det definitivt mindre. Den där staden har alltid fascinerat mig, ända sedan första gången jag såg Manhattan Skyline och fick knalla längs avenyerna, ta andningspaus i Central Park och köpa morgondagens tidning före midnatt  trycksvärtan hade inte hunnit torka ...  Under en period reste jag i alla fall dit ganska ofta på grund av jobbet. Nyss blev jag rekommenderad (minns dock inte av vem?) en bok som, visar det sig, utspelar sig i Det Stora Äpplet på 1920-talet. Den skrevs av Ursula Parrott och kallas av somliga "klassiker", en som inte går att lägga ifrån sig. Jag är kanske inte lika entusiastisk, men jag hänger med på Patricias resa sedan hennes man beslutat sig för att deras äktenskap är över. Hon lever ett tämligen vilt liv i den stora metropolen och den mening som jag vill servera Skriv-Robert och er andra som Veckans mening, den är en originell hyllning till staden!

New York is a jail, to which, once committed, the sentence is for life, but that it is such a well-furnished jail, one does not mind much.

Robert Nyberg med Trump på Grönland.
Nämnde sittande presidenten i texten ovan. Mannen som vi tvingas "umgås" med dagligen, vare sig vi vill eller inte. Så mäktig är han att han inte går att undvika, och inte bryr han sig om vad omvärlden tycker om hans skarpa beslut och tvära kast, sådant som gör att man aldrig vet vad man ska tro. Måttet är rågat! Så tänkte jag i alla fall först när jag upptäckte att SVT sänder en serie i tre delar som  heter "The Donald Trump Show", en brittisk dokumentär med underrubriken "En politisk såpopera" och en satirisk blick på sakernas tillstånd. Hur det nu kom sig började jag ändå titta och ja, jag har fortsatt! 

Trump släpper in tv-kameror nästan överallt och seriemakarna har letat upp bilder jag aldrig förr sett i något nyhetsprogram. Det gör inte karlen mindre skrämmande, men blir intressant och jag rekommenderar fler att titta!

Copyright Klimakteriehäxan
Min oauktoriserade översättning av Veckans mening lyder: New York är ett fängelse där man hamnar som livstidsfånge, men eftersom det är ett så välmöblerat fängelse gör det inte så mycket.

måndag, november 10, 2025

På födelsedagen

Count your garden by the flowers

never by the leaves that fall.

Count your days by golden hours

Don´t remember clouds at all.

Count your nights by stars, not shadows

Count your life with smiles, not tears

And with joy on every birthday

count your age by friends, not years!

Hittade denna lilla dikt nyligen och gillade den. Titeln tror jag är "In Life´s Garden" och amerikanska Dixie Willson (1890-1974) ska vara skalden bakom raderna, även om inte expertisen verkar vara helt överens om det. 

Jag behöver inte veta exakt, men tycker det är tänkvärda ord som jag tar till mig just i dag, eftersom jag råkar fylla år! (ja råkar och råkar ... det har ju inträffat rätt många gånger vid det här laget ...) Firar genom att flyga till solen.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, oktober 05, 2025

Tack för alla skratt!

Patricia Routledge 1929-2025
Hon var en kvinna som verkligen fick mig att skratta. I rollen som Hyacinth Bucket blev hon helt enkelt världsberömd. Kvinnan med blomnamnet var huvudperson i den brittiska långköraren "Skenet bedrar" (Putting Up Appearances). 

Som en av de två brevskriverskorna i BBC Radios underbara "Ladies of Letters" (sändes i hela tretton år!) var hon också helt oemotståndlig, jag har den kompletta serien på cd och har skrattat mig nästan sjuk under lyssningen! Blev också en tv-serie, och i botten ligger en bokserie skriven av Carole Hayman och Lou Wakefield. 

Det är något med tajmingen, med att kunna låta som en förnärmad och grymt orättvist samt missförstådd tant som gör att hon hanterar liknande roller med bravur. Patricia Routledge kunde leverera repliker så att de verkligen gick hem, man hörde alla undertonerna, alla ironierna även om de var relativt milda ... ett visst mått av igenkänning kanske också kunde dyka upp ...

Dame Patricia Routledge  jo hon adlades av drottning Elizabeth  spelade förstås fler roller, bl a i musikaler i Storbritannien, och Broadway-debut gjorde hon också på 1960-talet, Men det var framför allt tv-publiken som kunde njuta av henne i decennier.

Nu har denna stjärna slocknat. En månad före sid 95-årsdag skrev hon den text ni strax kan läsa här - vid sin död hade hon hunnit fylla 96. Hon delger helt enkelt sin omvärld hur hon hanterat att bli äldre, och hon har gjort det på ett sätt som manar till efterföljd! Läs!

“I’ll be turning 95 this coming Monday. When I was younger, I often worried I wasn’t good enough —that I’d never be cast again, that I’d disappoint my mother. But these days begin in peace and end in gratitude.”

In my forties, my life finally began to make sense. Before that, I’d performed steadily — provincial stages, radio plays, West End productions — but felt somewhat lost. I was searching for something within myself, a home I hadn’t yet found.
At 50, I took a television role that many of you would later know me by — Hyacinth Bucket from Keeping Up Appearances. I thought it would just be a minor role, a brief moment. I never expected it to become beloved across the globe. That character taught me to embrace my quirks and quietly healed something deep within me.
At 60, I started learning Italian — not for my career, but simply so I could sing opera in its native tongue. I learned the gentle art of living alone without loneliness, reading poetry aloud each night — not to perfect diction, but to soothe my spirit.
At 70, I returned to Shakespearean theatre, a place I once thought I’d aged out of. This time, there was nothing to prove. I stepped onto those legendary boards with calmness. The audience felt that serenity. I had stopped performing; I was simply being.
At 80, I discovered watercolor painting. I painted flowers from my garden, nostalgic hats from my youth, and faces glimpsed on the London Underground — each painting was a silent memory made tangible.
Now, at 95, I write letters by hand. I’m learning the simple joy of baking rye bread. I still breathe deeply each morning. Laughter remains precious, though I no longer feel the need to make others laugh. Quietness is sweeter than ever.
I’m writing this today to share something simple and true:
Growing older isn’t a final act — it can be life’s most exquisite chapter if you allow yourself to bloom once more.
Let the years ahead be your treasure years.
You don’t have to be perfect, famous, or adored.
You only need to be present — fully — for the life that’s yours.
With warmth and gentle love,
— Patricia Routledge

Tack för alla skratt du bjudit på genom åren, Patricia. Det här "avskedsbrevet" som jag trillade över på Facebook är ett under av klokhet, så tack för det också! Vila i frid!

Copyright Klimakteriehäxan


lördag, september 27, 2025

Veckans mening – om eftermälen

Ännu ett mord ruskar om USA och delar nationen. Man kan se ringar på vattnet även i resten av världen. För ungefär två veckor sedan skedde dådet. President Donald Trumps "vän", den konservative politiske aktivisten Charlie Kirk sköts ihjäl på ett utomhusmöte i Utah. Skytten, en ung man, stod på ett tak och sågs fly så snart han avlossat sitt vapen. Han har gripits. Mordet diskuteras nu på alla möjliga sätt och i alla tänkbara sammanhang. Jag stötte på en kommentar som måste betraktas som ett väldigt gott råd rent generellt. Den kommer från Bob Dylan och kan kanske kallas för subtil? Bra hur som helst! Därför blir Veckans mening denna gång på engelska, hoppas att Skriv-Robert inte tycker att det är mot reglerna ...

If you want people to speak kindly after you’re gone, speak kindly while you’re alive!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juni 25, 2025

CITAT om pornografi

Pornography is not a moral issue, it´s a social issue. My theory is that it has become a teacher for young people and it´s a very bad teacher because it´s unrealistic and it demeans women and gives a false sense of what sex is. Young people get the wrong tools that they end up using for the rest of their lives.

-Kloka tankar formulerade av Chimamanda Ngozi Adichie i hennes senaste roman "Drömräkning" (Dream Count). Författaren lägger repliken i munnen på en av bokens fyra huvudpersoner, alla kvinnor, alla med problem att hantera kärleken.

torsdag, februari 13, 2025

Den här texten kan jag verkligen rekommendera!

Bilden dök upp på nätet, vet inte vem
jag ska tacka?

Det här är väldigt långt, jag vet, och på engelska dessutom. Men vilken fenomenalt bra text om USA:s president Donald Trump! Den skrevs i december 2024 av en kanadensisk journalist, Andrew Coyne, som jobbar på The Toronto Globe and Mail, och nu har den uppenbarligen blivit viral. Att Trump utgör ett hot mot andra länder som Danmark och Panama är helt klart, och det känner man verkligen av i Kanada också. Sug bara på en av många av Coynes välformulerade meningar: "Uppgiften att regera USA har nu lagts i händerna på en gangster, vars enda mål vid sidan av att undgå att sitta i fängelse är att hämnas på sina fiender." Du får ta det som en läsövning, ett språkligt motionspass!

"Nothing mattered, in the end. Not the probable dementia, the unfathomable ignorance, the emotional incontinence; not, certainly, the shambling, hate-filled campaign, or the ludicrously unworkable anti-policies.

The candidate out on bail in four jurisdictions, the convicted fraud artist, the adjudicated rapist and serial sexual predator, the habitual bankrupt, the stooge of Vladimir Putin, the man who tried to overturn the last election and all of his creepy retinue of crooks, ideologues and lunatics: Americans took a long look at all this and said, yes please.
There is no sense in understating the depth of the disaster. This is a crisis like no other in our lifetimes. The government of the United States has been delivered into the hands of a gangster, whose sole purpose in running, besides staying out of jail, is to seek revenge on his enemies. The damage Donald Trump and his nihilist cronies can do – to America, but also to its democratic allies, and to the peace and security of the world – is incalculable. We are living in the time of Nero.
The first six months will be a time of maximum peril. NATO must from this moment be considered effectively obsolete, without the American security guarantee that has always been its bedrock. We may see new incursions by Russia into Europe – the poor Ukrainians are probably done for, but now it is the Baltics and the Poles who must worry – before the Europeans have time to organize an alternative. China may also accelerate its Taiwanese ambitions.
At home, Mr. Trump will be moving swiftly to consolidate his power. Some of this will be institutional – the replacement of tens of thousands of career civil servants with Trumpian loyalists. But some of it will be … atmospheric.
At some point someone – a company whose chief executive has displeased him, a media critic who has gotten under his skin – will find themselves the subject of unwanted attention from the Trump administration. It might not be so crude as a police arrest. It might just be a little regulatory matter, a tax audit, something like that. They will seek the protection of the courts, and find it is not there.
The judges are also Trump loyalists, perhaps, or too scared to confront him. Or they might issue a ruling, and find it has no effect – that the administration has called the basic bluff of liberal democracy: the idea that, in the crunch, people in power agree to be bound by the law, and by its instruments the courts, the same as everyone else. Then everyone will take their cue. Executives will line up to court him. Media organizations, the large ones anyway, will find reasons to be cheerful.
Of course, in reality things will start to fall apart fairly quickly. The huge across-the-board tariffs he imposes will tank the world economy. The massive deficits, fueled by his ill-judged tax policies – he won’t replace the income tax, as he promised, but will fill it with holes – and monetized, at his direction, by the Federal Reserve, will ignite a new round of inflation.
Most of all, the insane project of deporting 12 million undocumented immigrants – finding them, rounding them up and detaining them in hundreds of internment camps around the country, probably for years, before doing so – will consume his administration. But by then it will be too late.
We should not count upon the majority of Americans coming to their senses in any event. They were not able to see Mr. Trump for what he was before: why should that change? Would they not, rather, be further coarsened by the experience of seeing their neighbours dragged off by the police, or the military, further steeled to the necessity of doing “tough things” to “restore order?”
Some won’t, of course. But they will find in time that the democratic levers they might once have pulled to demand change are no longer attached to anything. There are still elections, but the rules have been altered: there are certain obstacles, certain disadvantages if you are not with the party of power. It will seem easier at first to try to change things from within. Then it will be easier not to change things.
All of this will wash over Canada in various ways – some predictable, like the flood of refugees seeking escape from the camps; some less so, like the coarsening of our own politics, the debasement of morals and norms by politicians who have discovered there is no political price to be paid for it. And who will have the backing of their patron in Washington.
All my life I have been an admirer of the United States and its people. But I am frightened of it now, and I am even more frightened of them.”

lördag, november 09, 2024

CITAT om USA efter valet av Trump

It is not just Americans who woke up to a new reality on Wednesday. The entire planet must now try to comprehend the implications of the second coming of Donald Trump. 
Up to this point other countries looked at ours as the place that had more guns, school shootings, and people in prison than any other nation on earth. But they also knew that on occasion it could be a force for good and could provide the leadership needed to bring order to a chaotic world.
No longer.
America will now be known mainly for its deep currents of misogyny, bigotry, racism, xenophobia, and fear.

-Dennis Jett, en god vän med 28 års solid erfarenhet av amerikansk utrikespolitik bl a som f d ambassadör i en rad länder, ser på följderna av valresultatet när USA bestämde sig för att ge Donald Trump fyra nya år i Vita Huset.  I dag är Dennis författare och professor vid Penn State University's School of International Affairs. Citatet här ovan är inledningen till en debattartikel som publicerades härom dagen i Pittsburgh Post-Gazette. Du hittar hela artikeln här.

lördag, juli 06, 2024

Veckans mening – om packning

Den av mig efterlängtade nya boken av Jennifer Clement finns nu i min hand. "The Promised Party" är en självbiografi och den liknar inte alls hennes tidigare romaner. Men vad gör det: hon tar mig med till en högst ovanlig barndomstid i Mexico City och så småningom vet jag att "vi" flyttar till New Ýork, men så långt har jag ännu inte hunnit läsa. Hur som helst har jag hittat Veckans mening, den som Skriv-Robert efterlyser: "En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Clement, som verkligen kan sitt andra hemland (hon är född i USA) konstaterar nämligen något som jag, trots att jag varit i Acapulco, verkligen inte kände till (och det gjorde inget heller för jag var helt viss om att inget bröllop var i faggorna). Och hon gör det, det är jag säker på, med ett leende och ett tydligt råd när resväskan ska packas:

Women in Mexico know if you´re going to Acapulco anything can happen, so make sure you pack a wedding dress.

Copyright Klimakteriehäxan


lördag, juni 22, 2024

Skyltat på amerikanska

Söndag igen. Skyltsöndag igen. Jag klagar min nöd: Har inte bild på en endaste skylt denna vecka! Maken hör och kommer till min räddning. För han har på Facebook hittat Fat Dog Kitchen, en restaurang i Hot Rod City som uppenbarligen är en del av Dover, New Hampshire. Yippee! Det blir för ovanlighetens skull amerikansk skyltning här i dag. Tycker att deras skyltar har tänkvärda budskap ...

Ett av deras inlägg (inte utformat som en skylt) speglar vårt utsatta läge när det handlar om klimatet. Värmebölja råder tydligen i New Hampshire, varför Fat Dog Kitchen för närvarande serverar endast frukost och sedan stänger för dagen vid 10.30. Detta för att personalen inte ska behöva arbeta i köket i hettan. Verkar vara en intressant restaurang, synd att det är lite långt dit om man skulle vilja prova något i deras meny ... men jag nöjer mig med skyltarna!


Bra tankar kring användande av kontanter.

Säg "brunch" och jag tänker Eggs Benedict ... och massor av exotiska frukter ... läckra
bröd ... nypressad juice ... Men det blir sällan eller nästan aldrig av att jag letar upp ett
bra brunchställe. I går visade det sig att Dagens Nyheter ville ge mig hjälp på traven,
med en lista på 80 brunchställen i Stockholm! Läge att ringa en kompis!

Som vanligt på söndagarna är det BP som håller ett vakande öga på skyltandet, och deltar ofta gör Angelgirl, AnkiByblixtraCarita ChristianKajsaLisa LillaSyster, Paula, PettasSusjosStefan,Tony, Åke.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, april 27, 2024

CITAT om val

I have never been a single-issue voter. Because our elected officials affect our lives in so many ways, deciding whether to support or oppose a candidate based on one factor seems extremely shortsighted. 

-Min vän, f d ambassadören Dennis Jett, skriver i en insändare till The Jewish Chronicle i Pittsburgh (där han är professor i International Affairs vid Pennsylvania State University) hur han tänker när han ska bestämma vilken kandidat han vill stödja i ett politiskt val. Han vill rösta på någon som inte bara på kort sikt har en plan, han vill att den förtroendevalde ska tänka längre. Och jag tycker att det har han väl alldeles rätt i! Inte bara i USA stundar valtider, om bara en dryg månad är det dags för oss också (valet till EU-parlamentet hålls 6-9 juni).

lördag, november 12, 2022

Veckans mening – om födelsedagar

"Keep calm and be crazy: laugh, love and live it up because this is the oldest you´ve been and the youngest you´ll ever be again."

-Fick denna hälsning när jag fyllde år. Välformulerat eller hur? Avstår från att yxa till en översättning, tror nog budskapet går fram ändå. Och därmed är valet av Veckans mening klart. Skriv-Robert är den som uppmanar sina medbloggare att ta fram den mening ur senaste tidens läsning som fått en att hejda sig en extra liten sekund.

Fina födelsedagsblommor från Dottern.
Copyright Klimakteriehäxan

söndag, januari 25, 2009

Rena rama trolleriet...

Men hur gick detta till?
Jag kan knappt tro mina ögon. En bloggbesökare från USA har hamnat hos mig – och fått det jag skrivit översatt till engelska!!! Rena rama trolleriet!

Ännu en tjänst som vårt kära Google erbjuder, men som åtminstone jag inte haft en aning om. Är jag ensam om att bli överraskad av detta - sluta läsa här!
Nu blir texten inte särskilt njutbar, stundtals knappt begriplig, men riktigt skojig om man har den sortens humor.

En post på parallellbloggen, den om min bok, var den som min besöksregistrering visade upp. Min rubrik är ”Hälsa dem därhemma” men den av Google översatta rubriken blir ”Health them at home”. Tja, hur ska en dator veta om det är verbet hälsa eller substantivet hälsa det handlar om?
Singularis och pluralis ställer också till det, det ser man snabbt. För att inte tala om att "om" blir "if" i "Om Klimakteriehäxan"!

Det visar sig i alla fall, att om man är sugen på att se en översatt version av sin blogg kan man gå hit och sedan skriva till url för den site/blogg man vill ha på annat språk (det finns ett 40-tal att välja på). Resultatet kan bli som detta, döm själv hur kul.
Eller rent av som det här, en klassiker i översättningsbranschen som fått många att skratta så att tårarna sprutar.

Minns dessutom en av otaliga idiotöversättningar man fått uppleva i diverse filmer: någon beställer in en Margarita, men ber i den svenska texten om blommor. Eller som i en av mina favoritrullar, "Notting Hill", när Hugh Grant hojtar "Ooopsidaisy", alltså "Hoppsansa" - fast enligt översättningen utbrister han "Hopps, han sa".
Plötsligt tror jag att jag anar var de där textningarna kommer ifrån ...

So folks, enjoy the fact that you are currently reading a truly international blog. Pick the language of your preference, be it German, Hindi or Bulgarian, and in seconds it will appear on your screen, just for you to read.
Enjoy!

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, januari 01, 2009

A Geography Lesson

To start the new year, this was e-mailed to me by a friend. Slightly naughty for sure - but at the same time something to think about and, definitely, also to smile at. Here comes the geography lesson:

THE GEOGRAPHY OF A WOMAN
Between 18 and 22, a woman is like Africa, half discovered, half wild, fertile and naturally beautiful!
Between 23 and 30, a woman is like Europe, well developed and open to trade, especially for someone with cash.
Between 31 and 35, a woman is like Spain, very hot, relaxed and convinced of her own beauty.
Between 36 and 40, a woman is like Greece, still hot, gently aging but a warm and desirable place to visit.
Between 41 and 50, a woman is like Great Britain , with a glorious and all conquering past.
Between 51 and 60, a woman is like Israel, has been through war and doesn't make the same mistakes twice, takes care of business.
Between 61 and 70, a woman is like Canada, self-preserving, but open to meeting new people.
After 70, she becomes Tibet, wildly beautiful, with a mysterious past and the wisdom of the ages ... only those with an adventurous spirit and a thirst for spiritual knowledge visit there.

THE GEOGRAPHY OF A MAN
Between 1 and 70, a man is like Iran, ruled by nuts.

Och om jag inte vore så lat skulle jag översätta det till svenska, men visst går det väl bra ändå? Sedan återstår förvisso frågan hur en kvinna som är som Sverige är ... och i vilket ålderssegment hon skulle finnas ...

måndag, september 22, 2008

Så ska de tas ...

Ibland när man öppnar sin mailbox möter man något oväntat. Som den här historien, som påstås vara alldeles sann.

This scene took place on a British Airways flight between Johannesburg, South Africa, and London, England. A white woman was seated next to a black man. Obviously disturbed by this, she called the air hostess.
"You placed me next to a black man. I do not agree to sit next to someone from such a repugnant group. Give me an alternative seat."

"Stay calm please," the hostess replied. "Almost all the places on this flight are taken. I will check if something is available."
The hostess went away and then came back a few minutes later.
"Madam, just as I thought, there are no other available seats in Economy Class. I spoke to the captain and he informed me that there is no seat in the Business Class either. All the same, we still have one place in First Class."

Before the woman could say anything, the hostess continued. "It is not usual for our company to permit someone from Economy Class to sit in the First Class. However, given the circumstances, the captain feels that it would be scandalous to make someone sit next to someone sooooo disgusting."
She turned to the black guy and said:
"Therefore, Sir, if you would like to, please collect your hand luggage, a seat awaits you in First Class."

At that moment, the other passengers, who'd been shocked by what they had just witnessed, stood up and applauded.

onsdag, augusti 06, 2008

Fågelboet väntar – The Bird´s Nest Is Ready

OS kan börja. Boet väntar.
The Games can start. The Nest is ready.

Men det är klart, just det här boet brukar mest se ut så här.
But this is the way this Bird´s Nest normally looks.

Jag tror ändå att arkitekten fått lite idéer från asiatiska korgmakare!

I firmly believe some Asian basketmakers have contributed with their ideas when the architects worked!

Copyright Klimakteriehäxan

Fler ordlösa onsdagsbilder om du klickar här!
More Wordless Wednesday Photos here!

måndag, juni 30, 2008

Julie Andrews m/ä

Engelskfödda storstjärnan Julie Andrews är med raska steg på väg mot sin 73:e födelsedag, men sjunger och skådespelar ändå. Dessutom är hon en av dem som valt att stödja AARP, American Association of Retired Persons betydde det från starten, men numera räcker det med att ha fyllt 50 för att hänga på och man behöver inte alls vara pensionär, bara vilja jobba för bättre villkor för den som kommit en bit upp i åren.

På en speciell konsert till förmån för AARP i New Yorks berömda Radio City Hall, i samband med Julie Andrews´ födelsedag för något år sedan, framförde hon en av sina största hits, ur Sound of Music (Rodgers & Hammerstein).

Melodin heter "My favorite things" (på svenska "Det bästa jag vet") och det är familjen Trapps glittrande glada och helpräktiga barnskötare Maria som sjunger bland alptopparna i en av världens mest sedda och älskade filmer.

Men den här gången hade melodin försetts med en nyskriven text. Den har förvisso cirkulerat på nätet ett bra tag, men för mig var den ny när Väninnan i Utlandet mailade.
Så här löd den - och eftersom ni säkert hör melodin inom er redan är det bara att sjunga med!

My favorite things

Botox and nose drops and needles for knitting,
Walkers and handrails and new dental fittings,
Bundles of magazines tied up in string,
These are a few of my favorite things.

Cadillacs and cataracts, hearing aids and glasses,
Polident and Fixodent and false teeth in glasses,
Pacemakers, golf carts and porches with swings,
These are a few of my favorite things.

When the pipes leak, When the bones creak,
When the knees go bad,
I simply remember my favorite things,
And then I don't feel so bad.

Hot tea and crumpets and corn pads for bunions,
No spicy hot food or food cooked with onions,
Bathrobes and heating pads and hot meals they bring,
These are a few of my favorite things.

Back pain, confused brains and no need for sinnin',
Thin bones and fractures and hair that is thinnin',
And we won't mention our short shrunken frames,
When we remember our favorite things.

When the joints ache, When the hips break,
When the eyes grow dim,
Then I remember the great life I've had,
And then I don't feel so bad.

Och vad tror ni hände när låten var slut?
Jo brakande applåder från en publik som stod upp i bänkarna och jublade, förstås.
Men vem som skrivit texten har jag inte lyckats klura ut.
Det måste i alla fall vara någon som med humor och ett visst mått av självironi kikat på den framtid som drabbar oss alla när vi blir m/ä.
Vem gör den svenska versionen?

onsdag, maj 28, 2008

Aldrig mer en flygtur – Never flying again

Det är högsäsong för fåglar, men den här har flugit färdigt. För fler bilder i fotokedjan Ordlös Onsdag klickar du här.

The best season
for birds is here, but this one won´t fly again.
More photos in today´s edition under the Wordless Wednesday label to be found here.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, november 21, 2007

Ordlöst igen – Wordless again

Ordlöst är den här gången en sanning med modifikation. Men ändå förmedlar väl denna bild något att tänka på?
Not completely wordless  but food for thoughts, anyway!

Copyright Klimakteriehäxan

Fler ordlösa onsdagsinlägg här!
More wordless Wednesday shots here!

söndag, september 23, 2007

Just another wannabe

Wannabe.
Want to be.
Who? Me?
Yes, who isn´t?
Take your pick:
Wannabe smarter.
Wannabe cooler.
Wannabe slimmer.
Wannabe trimmer.
Wannabe richer.
Wannabe nicer.
Wannabe.
Me – just another wannabe.
Guess I´d better just wannabe me.

Wannabe (ibland wannabee): person som i hög grad önskar uppnå berömmelse i någon form, men som saknar den talang eller de kunskaper som krävs

Copyright Klimakteriehäxan