Vet du varför norrmän aldrig sett Hulken på tv?
För att de går när det blir grön gubbe.
Vad kallas smarta personer i Norge?
Turister.
Varför tar norrmän med sig sina trasiga strumpor till Sverige?
De hoppas att de ska bli stoppade i tullen.
Copyright Klimakteriehäxan
Det är svårt att vara rojalist i Norge denna tisdag, när kronprinsessan Mette-Marits son Marius Borg Høiby har tagit plats i sal 250 i Oslo tingsrätt, anklagad för 38 brott, däribland våldtäkter och våld i en nära relation.
-Omöjligt att undgå, omöjligt att inte fundera lite över hur moderna prinsessagor kan utvecklas på mindre förväntade sätt ... . Uppenbarligen pratar folk i Norge i dessa dagar knappast om något annat än vad kronprinsessan och hennes son gjort. Parallellt med rättegången kommer ju avslöjandena om norska delar i de s k Epstein-filerna, där Mette-Marit figurerar på ett inte särskilt smickrande sätt. Att hitta en större skandal blir svårt. Den här är redan dubbel och krisen ett faktum. Citatet hämtat ur Karin Erikssons krönika i Dagens Nyheter
Det är bara att erkänna: ibland är man sen på bollen. Vilken tur då att det går att komma ikapp, i det här fallet med hjälp av streaming!
Hade nämligen helt missat den norska tv-serien "Hjem till jul" på Netflix. Den som varit mer på hugget än jag kan nu se tredje säsongen, men jag är bara i början. Första omgången sändes 2019, den andra 2020. Men nu är jag med på tåget, bara att tacka och ta emot.
Det handlar om sjuksköterskan Johanne, bra spelad av snygga Ida Elise Broch (som jag aldrig förr stött på). Hon har fyllt 30 men inte hittat någon ny pojkvän sedan hennes senaste gjorde slut, för mer än två år sedan. Familjen verkar mer orolig över detta än hon själv, men att hon känner trycket går inte att ta fel på ... hon behöver någon som kan gå med på familjens julmiddag!
Alltså testar hon dejtingappar, hon går på speeddating, hon ser sig om på jobbet efter tänkbara kandidater, allt medan hennes mamma fortsätter oroa sig. En av Johannes patienter (en årsrik dansk kvinna som spelas av den nu 90-åriga fantastiska Ghita Nørby) bistår med livserfarna råd medan översköterskan grälar på Johanne för att hon låter de intagna få göra lite som de vill ... I en biroll ser man svenske Felix Sandman, också en angenäm bekantskap.
Känner mig väldigt nöjd över att ha hittat detta norska feelgood-piller, som utspelar sig under en decembermånad med alla dess traditioner och krav. Är riktigt tacksam över att ha femton avsnitt (vart och ett cirka 30 minuter långt) kvar, säker på att det betyder ganska många leenden! Vilket man verkligen inte kan förvänta sig av särskilt många tv-program ...
Copyright Klimakteriehäxan
Åsne Seierstad vet ni att jag beundrar sedan länge. Önskar att ingen missar vare sig "Två systrar" eller "En av oss". Den förra om två till synes väl integrerade flickor som rymmer från hemmet i Oslo och ansluter sig till IS. Den andra om massmördaren Anders Breivik. I båda faller ligger fantastisk research bakom och historierna är sanna.
Marie Aubert är precis som Seierstad också journalist med skriver helt annan typ av litteratur. Jag uppskattade både "Vuxna människor" om en trasslig familj som ska ha semester och "Får jag följa med dig hem?". Båda handlar om relationer och kändes för mig ganska originella, med både allvar och lite humor.
Nina Lykke skrev "Vi är inte här för att ha roligt", en häftig historia om romanförfattaren som lyckats åstadkomma en succébok men sedan inget mer. Så får han plötsligt en inbjudan till litteraturfestival i Lillehammer och tackar ja, trots att han vet att han är en nödlösning eftersom en annan "het" författare lämnat återbud. Det blir fascinerande! Han möter en gammal kärlek, han blir luspank, han ställer till med ganska mycket ståhej ... Klart läsvärd!
Efter denna utflykt till vårt västra grannland återvänder jag till Sverige, till Lina Wolff och "Liken vi begravde".
Copyright Klimakteriehäxan
"Markens gröda" (Markens grøde) av Nobelprisade (1920) Knut Hamsun var den första norska roman jag läste, och jag blev helt fascinerad av Isak och Inger och deras kamp mot alla de svårigheter och utmaningar de möter när de ska skapa sin framtid nånstans i Nordnorge. Hamsuns rykte blev sedermera starkt ifrågasatt eftersom han trodde på nazismen, men skriva kunde han. "Svält" (Sult) blev en annan succébok.
Karin Fossum har skrivit många böcker, men "Älskade Poona" (Elskede Poona) är den jag minns bäst. En kriminalhistoria och en sorglig kärlekshistoria i högst njutbar sammanblandning. Den borde jag banne mig läsa igen! (Norge har förvisso gott om deckarförfattare: Jo Nesbö och Anne Holt har jag läst, exempelvis.)
Inser att jag prompt vill göra plats för ännu en lysande norsk författare: Åsne Seierstad. Tror jag läst det mesta hon skrivit, och hon är verkligen lysande!!! Senast "Afghanerna", brinnande aktuell men också med historisk och kulturell bakgrundsteckning.
| Kanske är detta den ultimata muggen för den som vill dricka lite kaffe eller te under läsningen? Du hittar denna på nätet via snabb googling. Priset varierar mellan 100 och 300 kronor. |
På lördag är det stor fest i vårt västra grannland. Den 17 Maj är Norges nationaldag och sällan vajar väl en röd-vit-blå flagga mer energiskt än då!
Enligt O tycker att vi ska bidra till hyllningarna via veckans kulturfråga, formulerad så här: Vilka norska verk tycker du extra mycket om?
Här finns verkligen mycket att välja på. I tv: skulle gärna se om den ljuvliga serien "Himmelblå", men minns också krimserien "Frikänd", riktigt spännande. Eller "Atlantic Crossing", med verklighetsbakgrund från andra världskriget. Till exempel.
Tittar vi i bokhyllan är utbudet också både stort och bra. Jag hävdar ju att Erlend Loe är världens roligaste norrman, vilket jag menar bevisas av romanen "Fvonk". Ett par gamla Nobel-pristagare håller än: Knut Hamsun ("Svält") och Sigrid Undset ("Kristin Lavransdotter"). Sedan formligen dräller det av läsvärda norska böcker, skrivna av Knut Faldbakken, Joe Nesbø, Karin Fossum, Lars Saabye Christensen, Jan Kjaerstad, Nina Lykke, Åsne Seierstad. I bilen lyssnar vi just nu på "Flimmer", i sjukvårdsmiljö, som Anne Holt skrivit tillsammans med sin bror Even (som är läkare). Och just i går avslutade jag Marie Auberts "Får jag följa med dig hem", en novellsamling. Blir riktigt förvånad när jag inser hur mycket norskt jag faktiskt läst och läser!
| "Grass Root Square" görs ingen rättvisa av min bild. Men du kan kolla den här länken! |
Ska det handla om musik är det väl svårt att kringgå Edvard Grieg, även om jag inte är någon storkonsument av klassisk musik. Men nog var det kul med det fiolspelande underbarnet Alexander Rybak också! Och apropå underbarn: Magnus Carlsen, världens bäste schackspelare som slog igenom som tonåring. En variant på kultur det med.
Skulle vilja slänga iväg en liten blink av strålkastarljus mot några norska importer (eller ska de kallas lån?) som bidragit stort till svenskt kulturliv: Wenche Myhre, Grynet Molvig, Jon Skolmen och Rolv Wesenlund. Så bra att de tog sig över gränsen!
Ja vi elsker dette landet! Återstår bara att önska detta långsmala och vackra land "Til lykke med dagen". Kommer jag någonsin att få ta en tur med en båt på Hurtigrutten? Det står på min önskelista.
Copyright Klimakteriehäxan
Lite lätt ironisk känns texten längst ner på skylten i den norska mataffären: "Alltid låga priser". Det är Dottern som varit och handlat i Oslo och försett mig med bilden. Vi är lika förtjusta i jordgubbar hon och jag – fast den här gången köpte hon inga, och det skulle inte jag heller ha gjort!
Copyright Klimakteriehäxan
Inser alltså att omslaget till Viveca Lärns "Vad händer om man vänder på Paris?" inte har rätt färger, men när man ser Eiffeltornet tänker man i alla fall rött-blått-vitt eller hur?
Samma sak med "Presidentens hatt" (Le Chapeau de Mitterrand) av Antoine Laurin. Originell historia som är synnerligen läsvärd och väldigt fransk! Fast norsk är den förvisso inte ...
Det visar sig att inte ens den frenetiskt hyllade Karl-Ove Knausgård, Norges litterära stolthet för närvarande, kan visa upp ett omslag i hemlandets flaggfärger. Men nånting norskt måste jag väl ändå peta in här?
Energiskt sökande för mig till Erlend Loe, en riktigt originell författare som slog igenom med "Naiv. Super". Den läste jag och tyckte var riktigt kul. Nu hittar jag "Fvonk" som jag inte läst men som låter rätt lockande på beskrivningen: en trött statsminister förser sig med lösskägg och försöker undkomma offentligheten. Omslaget är rött med författarnamnet i vitt, och så är själva titeln tryckt i blått. Ska fråga efter boken nästa gång jag är på biblioteket. Det kan bli på självaste Syttende Mai.
Copyright Klimakteriehäxan
Med anledning av dagen ställer Enligt O veckans kulturfråga: Vilken kultur från Norge gillar du extra mycket? Här har jag nog rätt stora luckor men en sak vet jag som aldrig upphör att fascinera: de norska folkdräkterna, bunaderna, i fantastiska naturmaterial. Speciella silversmycken glittrar och de svarta skorna har blanka spännen, allt gjort för att blixtra till i dansens virvlar! Idag är bunaderna ute på stan. De används förstås flitigt i alla möjliga högtidliga sammanhang, dop, bröllop ...
I bokhyllan är det också gott om norskt: Sigrid Undset, Anne B Ragde, Knut Hamsun, Erlend Loe, Jan Kjaerstad, Cora Sandel: det går att rada upp otroligt många läsvärda, nytt och gammalt i en salig blandning! Joe Nesbø och Karin Fossum är inte ensamma i krimnischen heller, där hittar man exempelvis också Anne Holt och Unni Lindell.
Nu är det ett tag sedan jag senast var i Oslo, men en annan sak som man som besökare absolut lägger märke till vilken dag på året det än må vara, det är de många nya byggnaderna, ofta i djärv arkitektur. Offentlig konst förstår de sig också på, norrmännen. Mitt i huvudstaden ligger det fysiska konstverk som jag funnit otroligt imponerande: Grass Root Square, en skapelse av koreanen Do-Ho Su. Missa det inte om du har vägarna åt det hållet!
Till lykke med dagen, Norge! Här finns mycket att älska!
| Grass Root Square - närbild på några av de tusentals figurerna ovan till höger |
Spöken finns bara om du låter dem finnas.
Copyright Klimakteriehäxan
| Grass Root Square 2013 |
Hoppas att man hejdar den utvecklingen så att denna lilla civila armé får kämpa vidare med sina tunga bördor och mot det nordiska klimatet. För egen del kommer jag naturligtvis att återvända och kontrollera att så sker!
| "Barnas trygghet" är en ideell organsation som arbetar för att förebygga våld och övergrepp mot barn. Hur cykeln kommer in i sammanhanget är jag inte riktigt klar över. Men där är den! |
| Juleljus i träden på Oslos paradgata Karl Johan. Snart öppnar julmarknaden här. |
| En liten vit figur på väg uppför det mörka Rådhusets breda trappa. Om en kort stund kan hon kallas "fru". Men någon brudgum såg jag inte till. Förhoppningsvis fanns han. |
| Vildvin med mindervärdeskomplex? Vill vara träd! |
| På kvällskvisten ... |
| Nygräddade croissanter hör till en bra hotellfrukost. Och borde kunna sändas som vykort till vem som helst! |
| Ni ser ju på kocken att han lagar en minnesvärd måltid för nyvakna! |
| Nya Nasjonalmuséets logga/skylt är jättesnygg! Men själva muséet, som på utsidan ser rätt färdigt ut, öppnar inte förrän i juni nästa år. Då blir det Nordens största konstmuseum. |
| Genial logga! |
Jag tycker att den blev lycklig, om än lite kort. Men när tiden är knapp skärper man sig, så jag anser att jag fick bra utdelning: vi hälsade på hemma hos Dottern och gick sedan på restaurang med henne och åt en god middag, som avslutades med "norsk omelett", ni vet en sån där flamberad marängsak med glass i mitten, en anrättning som ibland kallas Alaska.
Efter en natt i jätteskön hotellsäng blev det en fantastisk frukostbuffé och sedan en liten tur på stan i fint väder innan det var dags att ta sig tillbaka över gränsen igen. Ingen frågade efter våra covidpass, förresten.
Oslo växer så det knakar, det är mitt intryck, men nu var det ju ett tag sedan jag senast var där förstås. Lustigt nog var Oslo min närmaste storstad när jag var barn, men dit åkte vi aldrig, vi hade släkt i Göteborg och Stockholm, så dit tog vi tåget. Till Norges huvudstad kom jag inte förrän jag var vuxen och när jag tänker på saken idag är jag lite förundrad: första gången drog jag iväg dit med lånad bil, och det gick jättebra fast jag inte hade en susning om nånting!
Får återkomma med lite fler bilder senare, i dag kör vi med norska skyltar, för det är ju Skyltsöndag. Som vanligt hittar du fler skyltar via BP.
| Mysig kille, tyckte jag. Fast jag köpte inget. Bollebaren hör ihop med Nasjonalmuséet och där serveras bollar med både sött och salt innehåll, redan nu innan muséet slår upp sina portar. |
| Mer ätbart! Dottern tycker norsk ost är trist: tre sorter finns, gul, brun och vit, och ingen av dem smakar något (enligt henne alltså). Men har man sett på maken: Gulosten har blivit bok och fått sin egen affisch! Kanske roligare att läsa än att äta? |
| Oslo, Rövarstaden! Jaha, om ni skyltar med det så måste man väl tro att det är sant? |
| Kön till Nasjonalteatret bestod denna dag endast av skyltar. |
| Fridtjof Nansen har fått sitt eget torg, vid Rådhuset. Där finns också skylten/konstverket som hyllar honom som en stor norsk vetenskapsman/upptäcktsresande/filantrop. Han tog initiativet till det som kom att heta Nansenpass, en id-handling som delades ut till flyktingar som blivit statslösa efter första världskriget. Svenske Thomas Qvarsebo är konstnären bakom verket, som sattes upp 2007. |
| Tänkvärda ord bildar skylt efter skylt i trottaren på Karl Johan, ett verk av Ingrid Falk och Gustavo Aguerre. Verket består av 69 citat ur Henrik Ibsens texter och det var här författaren gick på väg från sitt hem på Arbins gate till Grand Café, där han uppenbarligen tillbringade en hel del tid. 3583 bokstäver i stål gick åt. Den här "läsövningen" blev klar 2008. |
| Jag tycker att jag är ganska bra på norska, läser språket utan problem. Men vissa ord ställer ändå till det. Bästa exemplet är nog "fortau" som betyder trottoar. Har fortfarande svårt att ta in det! |
| Och naturligtvis är det julskyltat på stan, här är granen på plats i fönstret hos Illums. |
Första gången det blev liknande uppståndelse var 2010. Då var det Jimmie Åkesson som, nyinvald, gjorde sitt inträde i parlamentet klädd i gula mollskinnsbyxor, randig väst och vidbrättad svart hatt. Han hade hyrt sin outfit på Skansen.
Sedan dess verkar det som om flera av de folkvalda velat utmana sverigedemokraterna och tydligt göra anspråk på de svenska nationalsymbolerna. Och i någon mån verkar de ha lyckats. SD-ledaren hade inte tagit vägen om Skansens dräktförråd denna gång utan kom i kavaj och slips. Fast ett antal av ledamöterna hade satt på sig folkdräkt.
I Barndomslandet blev det på sena 50-talet lite av en folkrörelse: ett gäng kvinnor samlades och arbetade flitigt. Min mamma sydde sin egen Värmskogdräkt. Visst blev resultatet bra! Mörkblå yllekjol, vit linneblus med puffiga ärmar mot liten manschett, röd ylleväst, slätstärkt vit linnemössa kantad med smal knypplad spets, två randiga förkläden (vitt för sommarbruk, svart för vintern) och så en tunn vit sjal med fransar och tryckt mönster i rött. Sjalen sattes ihop med en speciell Värmskog-brosch i silver.
Det var ett ganska kostsamt äventyr. Tygerna var hemvävda och dyra, stygnen oräkneliga, otroligt många arbetstimmar gick åt medan damerna nålade och sydde och hjälptes åt att prova så att passformen blev bra. Efter all nedlagd möda var det också naturligt att detta så noggrant framtagna plagg var lämpat att gå i arv till nya generationer.
| Min systerdotter i Värmskogdräkt. Fast hon har skippat mössan. |
I åratal har kläderna nu hängt i malpåse i en garderob. I ett anfall av jag-vet-inte-vad försökte jag ta dem på mig igen. Resultatet var klart nedslående, om än inte så överraskande: mössan, sjalen och förklädena kunde jag fortfarande ha. Men kjolen gick naturligtvis inte att stänga, västen förvandlades till en liten bolero av tjurfäktartyp, och blusen stramade över både byst och rygg.
Fast broschen, den passade ju. Den har Värmskogs vapen, en grip, i centrum, med ciselerade kläppar i kanten av det omgivande hjärtat, precis som på fina norska bunader som alltid pryds av en "sölja", en speciellt designad brosch i silver. Det här är sannerligen inte vilket lullull som helst!
Nu har Dottern tagit med sig dräkten till Oslo eftersom hon drömmer om att klä sig i den nästa 17 Mai, då alla hennes norska väninnor har bunad. Det är ingen enkel operation, hon är nog två decimeter längre än sin mormor, har betydligt större byst och längre armar ... kanske kan en van bunadssömmerska uträtta ett litet underverk. Jag håller tummarna!
Hur som helst vet vi en sak: broschen, den är rätt storlek för oss i alla de tre generationerna: mormor, mor och dotter. Det vore kul om hela utstyrseln kunde "växa ikapp" sin nya ägarinna!
Copyright Klimakteriehäxan
Dagens datum står för en hemsk dag i historien. En sorgens dag. I Norge, först och främst, men faktiskt för oss alla. Tio år har nu gått sedan terrordådet på Utøya. Där mördades brutalt sextionio personer, de flesta väldigt unga. Inne i Oslo fick ytterligare åtta sätta livet till när en bilbomb utlöstes.
Hur som helst: LÄS BOKEN! Du kommer inte att ångra dig. Seierstad är mästerlig, gång på gång. ("Två systrar" bör du heller inte missa.)
Copyright Klimakteriehäxan