När sängen blir en utmaning

Det har hänt något i sängbranschen. Undrar hur det har gått till? Plötsligt ska alla sängar vara jättehöga. Min väninna tömde sparkontot och investerade i en svindyr variant. Jättehög. Hon är ingen lång människa. Men kunde klättra upp och ta plats i den eleganta paulunen, om än med viss möda. Väl där sov hon i alla fall gott. Googling gav vid handen att hon köpt en "kontinentalsäng"!

På min fråga varför hon valt en så hög sak att sova på hade hon egentligen inget svar, annat än "de är höga numera". Och så verkar det sannerligen vara! På min följdfråga hur hon tänkte i framtiden, när åldern skulle göra det krångligare att ta sig upp och in under täcket, sa hon att "det fixar sig väl med en pall eller en liten stege." Att sängen skulle bli en utmaning var helt klart.

Jo säkert skulle det gå! Och alla bäddmadrasserna bildade ett förnämligt underlag som åtminstone i teorin skulle erbjuda många goda sömntimmar, det kunde jag förstå. Men med sagan om prinsessan på ärten i gott minne vet man ju, att många madrasser inte alltid räcker för att John Blund ska vara nöjd och ta hand om situationen.

Kommer ihåg min mammas förundran när hon kom på besök och jag installerade henne i mitt sovrum. Vi hade nya sängar. Mamma (sisådär 160 cm lång) hade klart svårt att komma upp. Hon ifrågasatte vårt sängköp. Jo, det var sant att den var lite högre än förr, vilket berodde på att jag med tanke på att underlätta städning hade valt något högre ben än vi haft tidigare. Men skyhög var den inte! Mor min satt dock på sängkanten och dinglade med fötterna utan att nå golvet.

I det läget känner man sig som ett barn, jag vet det. Senaste gångerna jag bott på hotell har sängen varit så där obegripligt hög. Har inte haft problem att ta mig upp i den, men senast var det på vippen att sluta illa. Vaknade i nattmörkret och kände hur jag låg allra längst ut på kanten, millimeter från att trilla och landa på golvet långt där nere, dessutom med risk att dänga skallen i sängbordet ... vilken smäll det skulle ha blivit! Min kropp kände helt enkelt inte igen sängen, men jag undkom med blotta förskräckelsen. 

Frågan kvarstår: varför har sängarna blivit högre? Närmre himlen kommer man ju inte, även om taket sänker sig över en. Bad AI om svar men fick inget. Däremot hittar jag detta konstaterande: "Från enkla viloplatser i forntiden till dagens avancerade och designade sängar har sängen alltid varit en central del av våra liv. I en tid där vi alltmer inser vikten av god sömn för vår hälsa och välbefinnande fortsätter sängen att vara en plats för vila, återhämtning och drömmar. Oavsett stil eller funktion är en god säng en investering i vår hälsa och livskvalitet."

Ja ja. Bäst att tvärblunda och hoppas att man är kvar i bädden när man vaknar, även om man befinner sig på ett modernt hotell där gästerna sover i "kontinentalsäng".

Copyright Klimakteriehäxan

Ett bord som borde åtgärdas

Öppnade dörren till min gamla lekstuga i Barndomslandet och klev in, för första gången på väldigt länge. Insåg att jag hade glömt hur där såg ut! Stugan, liten, faluröd med pytteveranda och vitt runt fönstren, byggde min pappa åt mig en gång. Tyvärr gjorde han det nog en aning för sent, den hade troligen använts mer om jag kunnat "flytta in" tidigare, men utan tvekan var det en himla fin present jag fick. Förmodligen var det ungefär när 50-tal blev 60-tal.

Stugan inreddes med säng, bord, stolar, bokhylla, "köksavdelning" med hylla för porslin – allt på en yta av cirka sex kvadratmeter! Det hände att jag sov där med någon kompis. På senare år hamnade utemöbler där under vintern, diverse andra ting som kommit ur bruk petades också in där, utom räckhåll för snö och regn. 

När jag nu stod där och tittade på smutsiga fönsterrutor, spindelväv och allmänt damm, såg jag plötsligt en sak med helt nya ögon: bordet! Men titta! Jag minns det plötsligt från fordom. Det måste ha stått i vårt vardagsrum. Säkert köpt på 50-talet hos min morbror, som hade en liten möbelfabrik nästgårds.

Bordet har svängda ben och en cirkelrund skiva i trä. I skivan finns ett bladmönster i intarsia. Ni ser det på närbild nedan! Visst är det fint? Jag tyckte i alla fall det, gjorde slag i saken och bordet fick följa med ända till stora huvudstaden, trots att det såg rätt luggslitet ut efter många år i en oeldad stuga.

Här står det nu. Skaffade bivax och försökte pigga upp ytan. Det gick sisådär. Har bett om råd i ett par färgaffärer, de har inte haft några råd att ge. Förmodligen är intarsiaträet så tunt att det inte tål en slipning. Bordet står där ändå, åtminstone tills vidare. Men nog borde bordet åtgärdas!

En idé har jag dock. Vet att jag har en granne som renoverar gamla möbler. Vi känner inte varandra, men vi är "busskompisar", d v s vi har brukat ta bussen samtidigt. Nu hoppas jag varje gång jag går till vår hållplats att han ska dyka upp så att jag åtminstone kan ställa frågan: Går det? Kan du? Är det värt att försöka? 

Att det plötsligt blev en historia om ett gammalt bord här i dag beror på Åke, som har en bloggutmaning han kallar "Hoppa på tåget", och att hans tema denna lördag är just möbler eller närmare bestämt "min bästa möbel". Vore jag bokstavstrogen skulle jag väl ha skrivit om min säng, men tyckte inte jag hade något att säga om den ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Vår ute – vår inne?

När det efterlängtade vårljuset smyger in i våra bostäder kan det medföra att gamla skavanker man valt att nonchalera gör sig påminda. Eller så uppstår bara en allmän känsla av att den nya årstiden förtjänar att hälsas med någon ljusning även inomhus. Vår ute kan betyda vår inne också!

Vi bor i en HSB-lägenhet och det betyder att man får medlemstidningen "Hemma i HSB" några gånger om året. I det senaste numret som kom nyss får man en väldigt bra översikt över enkla knep för att pigga upp sitt hem. Inga nya revolutionerande tips, men en bra sammanfattande påminnelse om vad man faktiskt kan åstadkomma i heminredningsväg utan att bli ruinerad! (Och om du tycker att detta är att slå in en redan vidöppen dörr är det förstås bara att scrolla vidare!)

Den älskade tulpanen

15/1: Tulpanens dag

I dag är det lätt att gilla den alternativa almanackans val av objekt att fira. För i dag är det tulpanens dag! Jag har bekänt förr att jag lägger nästan skamligt mycket pengar på tulpaner så här års, och ingenting tyder på att det blir annorlunda 2026.

Det är en gammal vana, det där med tulpanköpandet. Tror att det handlar om beroende rent av. Minns hur jag inte hade råd med fler än tre stycken, men det räckte ändå långt i min etta som jag hyrde, svart, i andra hand! Den färgklicken gjorde att man inte såg skavankerna, i alla fall inte lika tydligt ...

Fast det är minsann inte bara själva växten jag älskar. Jag gillar den i andra skepnader också! Naturligtvis har jag Ulrika Hydman-Valliens storsäljande tulpan på glasfat och dessutom också på ett bokmärke. 

Lägg till en tulpanlykta i tjockt glas från Steninge slott. Den ska lysas upp bakifrån av ett värmeljus. En speciell tulpanvas har jag minsann också, från svenskt glasbruk men jag minns inte vilket. Det finns förvisso många vaser som kallas "tulpan-", både billiga och dyra. Om jag köpt en stor bukett passar de bra i Alvar Aaltos klassiska Savoy!

Att jag är kuddoman känner mina trogna besökare till. Så vad känns mer självklart än att jag lyckats kombinera kärleken till tulpaner med min svaghet för kuddar? En härlig tulpankudde i gobelängvävnad köpte jag för några år sedan på Åhléns, och Ikea har försett mig med tulpaner på kuddar med svart botten, passar perfekt i vår soffa! 

Om jag letade energiskt skulle jag tro att jag kunde hitta ännu fler varianter på denna härliga blomma här hemma. Men till holländska Keukenhof kommer jag visst aldrig, trots att jag längtat i decennier!

Copyright Klimakteriehäxan 

Beige – är det ens en färg?

Stig Lindbergs bilder till Lennart Hellsings
berättelser om Krakel Spektakel sänder
helt rätt signaler!

Har aldrig varit förtjust i beige. Tvekar t o m att kalla det en färg. Men rätt som det är har trendnissarna  hittat in i denna färglösa återvändsgränd. Heminredning, mode, offentliga miljöer – överallt finns de neutrala tonerna.

Den så kallade "beige home-estetiken", hyllad för sina rena linjer och någon sorts lugn, har blivit en global designtrend. Men nu höjer pedagoger och utvecklingsexperter varnande  rösten: kan ett färglöst hem påverka hur barn växer och lär sig?

Ja, med största sannolikhet. Ny forskning pekar på att miljöer som domineras av beige, grått och andra dämpade toner ger färre visuella och taktila intryck, vilket kan minska barnets nyfikenhet och möjligheter till aktiv utforskning av närmiljön. De blir mindre kreativa och tappar åtminstone delvis sin empatiska förmåga.

Vill man ha gladare och lyckligare och i framtiden mer framgångsrika barn ska man inte snåla med färg medan de växer upp!

Naturligtvis ska våra ungar omges av färg, och då inte bara på Lego-bitarna. Nej, klä dem i rött och grönt och blått och orange. In med hela regnbågen! Inte bara barnen mår bra av det utan deras omgivning också! Och vad säger ni: kan man ens kalla beige för en färg? 

 

Copyright Klimakteriehäxan

Källa: vidaXL 

I samlad tropp

Vi är många, vi som samlar. Men vi samlar förstås på olika saker. Debutsky samlar på Muminmuggar, Hannele på böcker och påfåglar, Orsakullan på finporslin, Susjos på bonsaiträd, BP satsar på erfarenheter (smart för de är inte fysiskt utrymmeskrävande), Janerik vill utöka sitt filmotek, Paula är så klok att hon samlar minnen, Professor Deutsch kan tänka sig att samla på pengar ... Mrs Calloway vill ha yllebroderier. Det där fick jag reda på när jag klickade runt bland bloggarna som svarade på Elisa Matildas fem fredagsfrågor en gång. Själv tycker hon att tavlor är något som verkligen är värt att samla på.

Tavlor – ja det kan jag hålla med om, men där finns ju en begränsning. Den heter väggutrymme, och den gränsen är absolut även om man som jag försöker hänga om verken ibland, låta någon bild få lite "ledigt" för att sen återkomma med ny lyskraft.

Min "konstsamling" har det fina med sig att i princip varje grej jag har har sin egen historia, ett minne av konstnären, hur det gick till när verket blev mitt, var i världen jag befann mig. Inser att jag började köpa konst väldigt tidigt, gott och väl innan jag hade fyllt 20. Då valde jag affischer och billiga tryck, och det tycker jag fortfarande man kan göra. Det är ju i grund och botten bilden man bryr sig om, inte originalet, ofta helt ouppnåeligt dessutom. Tänk bara på mitt underbara Mona-Lisa-draperi som blev utslitet ... det var inte signerat av da Vinci precis! Men hon såg ut exakt som hans, fast hon var stor som en dörröppning! Och ja, jag saknar henne än.

Hemma är det ju man umgås med sina samlingar. Tror att jag redan bekänt att jag utan tvekan är kuddoman. Älskar att byta kuddar i soffor och fåtöljer, som då förändras radikalt. Har alldeles för många prydnadskuddar i källaren, vet att jag måste rensa. Men även när det gäller kuddar finns det en story bakom i princip var och en och då blir det genast svårare! Några har jag gjort själv, andra har jag fått eller köpt, det finns både hembroderade, Ikea-produkter och franska skönheter i gobelängväv ...

Och så är det den där samlingen som bara uppstod alldeles av sig själv: jag har ju pippi på fåglar! Visst, jag älskar förstås koltrasten och sädesärlan och domherren, men sådana samlar jag inte på. Min pippisamling består enbart av fåglar som inte kan flyga. De har inte ens försökt. Har visat de flesta här på bloggen, det finns ett hundratal (jag har inte dunderkoll på dem alla nu). De har i alla fall en egen etikett här på bloggen, klicka på den ("pippi") och scrolla ett tag så får du bekanta dig med väldigt trevliga icke-flygande fåglar och deras historia! Gjorde till och med en liten bok, "Klimakteriehäxans fågelbok" för något år sedan. 

Ja jag har nog tagit klivet tillbaka till det uråldriga samhällssystemet när alla var jägare och/eller samlare. På sätt och vis i alla fall. För dagens hängivna samlare är ju ständigt på jakt, det må vara efter dyrgripar eller bara kul prylar. En pippi, en kudde, en liten tavla ... och så känslan när man hittat rätt! Så härligt! 

Tavlor hemma hos mig. I mitten en favorit: "Moder Jord" av EWK, Ewert Karlsson,
legendarisk  tecknare med politisk satir som specialitet.  

Copyright Klimakteriehäxan

Tänd ett ljus och låt det brinna!

När man väl har kommit en bit in i september börjar det verkligen bli dags! Dags att tända de levande ljusen, på middagsbordet eller bara i en ljusstake på en plats i hemmet där en liten varm låga lyser upp i flera av ordets bemärkelser.

Det finns förstås de som hävdar att ljusstakar är tämligen onödiga och bara står i vägen, eller enbart samlar damm. Jag är av en annan åsikt. Nog för att jag har många ljusstakar redan, men det hindrar mig inte från att falla i trans (nåja) för en i för mig ny design, det kan vara handgjord keramik eller fint glas eller varför inte de jättesnygga "Bloom Botanica" i stål från Georg Jensen? 

15/9: Demokratins dag

Min samling ljusstakar består av ärvda, fådda (tack Kurt Olsson för ordet) och impulsköpta favoriter: reafynd, loppisköp eller bara kärleksshopping rakt av. Det händer också att jag ger bort en ljusstake eller två, väl valda med tanke på mottagaren. För det mesta tar de ju faktiskt inte jättestor plats om de ska stå på kö i något skåp.

Nu tvingas jag än en gång konstatera att en så väsentlig del i vår heminredning inte tilldelats sin egen dag i den alternativa kalendern, den som redan har uppåt 900 särskilda "dagar". Visst borde denna brist åtgärdas? Fram för "Ljusstakens dag"! Ju förr desto bättre, och allra bäst passar den så här på hösten när världen omkring oss mörknar!

Samtidigt kan man ta tillfället i akt och än en gång njuta av "Tänd ett ljus och låt det brinna!", en riktig dunderhit med hjärtevärmande budskap. Låten har blivit en "julsång", men man kan höra den när som helst, jag lovar!

Det här är mitt femte (kanske inte helt seriösa) förslag till ny temadag i den alternativa almanackan. Jag lyfter fram saker som finns i vår vardag, fast vi kanske inte ägnar dem särskilt mycket intresse eller omtanke? Började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte med tepåsen och därpå lyfte jag fram kylskåpsmagneten, sedan kom turen till klädhängaren.

Kommer du på någon temadag du tycker saknas? Berätta det, kommentarsspalten finns här och tar glatt emot varje meddelande!  

Denna ljusstake finns i foajén till Bio Rio vid Hornstulls strand i Stockholm.
Helt tydligt i flitigt bruk!

Copyright Klimakteriehäxan

Balkongliv

Hade tänkt på saken ett tag, utan att komma till skott. Men så en dag hände det: jag möblerade om på vår lilla balkong. Där samsas krukor och blomlådor, ett hopfällbart bord, en liten soffa, en (inomhus) ratad Ikea-fåtölj och några pallar. Trångt, men ytan växer ju inte, bara att anpassa sig och göra det bästa möjliga av balkonglivet. Även om man just nu gärna stannar inomhus eftersom sommaren lyser med sin frånvaro, hoppas den blir kortvarig!

Det jag ville uppnå var lite längre soltid, för den där fåtöljen (i vilken jag gärna sitter och läser) hamnade där den stod innan tidigt i skugga när solen reser västerut. Nu lyckades jag ändra på det och ge både mig och tomaterna lite längre stund i ljuset. Väntar ivrigt på att få skörda! En gul sort på plantan till vänster och till höger ska det bli Black Cherry. Kan bli en fröjd och en njutning för en enkel balkongbonde.

Black Cherry-tomater i vardande!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om hålen vi saknar

Läser en artikel i Femina och den texten handlar om mig! Se bara: "För tio år sedan slutade Ikea att tillverka och sälja påslakan med hål i den övre sidan eftersom många på kontinenten trott att det var fel på varan. Men sedan dess verkar det som att många svenskar gått och svurit för sig själva varje gång de bäddat rent med påslakan från möbeljätten."

Igensytt.

Ja jag har nog dragit en ganska ful ramsa varje gång jag bytt lakan och tagit ett där "pådragningshålen" inte finns. Ett av mina älsklingslakan är just ett sådant, från Ikea alltså, och jag tycker det tar en halv evighet innan jag fått täcket på plats.

Visst är detta ett i-landsproblem och egentligen en skitsak  – man skulle ju helt resolut kunna sprätta upp sömmen i övre hörnen  – men det har jag inte gjort, tänker att kanske mer går sönder då?

Nu visar det sig att en kvinnlig Ikea-kund från Örebro för en tid sedan skrivit på Facebook och krävt att få hålen tillbaka. Hon tycker att resten av världen ska lära sig att bädda som vi gjort så länge i Sverige. För ja, det är en anpassning till vår omvärld som fått Ikea att sy igen de där hålen, folk i utlandet trodde påslakanen de köpt var trasiga ...

Det där inlägget står för en åsikt som delas inte bara av skribenten och mig, utan många fler. Det har fått över tusen delningar, 2300 kommentarer och 34 000 "tummen upp"-markeringar. En rätt kraftfull åsiktsregistrering, kan man tycka. Men Ikea låter sig inte påverkas. Det är EU-standard som ska gälla. 

Därmed har jag kommit fram till en tämligen ovanlig mening som får bli Veckans, i enlighet med Skriv-Roberts påbud: Stå upp för de svenska hålen! Så lyder FB-skribentens uppmaning, men att vi är många som håller med får alltså ingen effekt.
Kanske ska jag sprätta upp en bit av sidosömmen ändå? 

Copyright Klimakteriehäxan

Förnyelse med F: Fransar och Fuskpäls

Vaser. Den sortens prylar som man lätt får för många av – bara för att upptäcka att man absolut inte har någon som passar den blomma eller bukett som man just fått eller köpt ... Sedan kan man ju tröttna också, på vaser precis som på allt annat.

Nu har jag varit på Sven-Harrys konstmuseum här i Stockholm och sett nya möjligheter öppna sig när det kommer till design av blomvaser. Kolla bilderna! Tips för den händiga!

Kanske har du en gammal fuskpäls som inte används längre, men som du ändå inte nänts slänga? Ja men klä på en vas vetja! Eller ta fram lite gamla restgarner och fixa till några långa fransar som kan arrangeras på bordsytan kring en annan blomvas! Håll med om att det blir en klar förändring, definitivt en förnyelse!

OK, jag inser att detta inte är design som får varenda människa att plocka fram sax, nål och tråd. Men håll med om att det är kul! Kvinnan bakom verken heter Fanny Ollas, en 40 år ung stockholmstjej,  och om man klickar in sig på hennes hemsida får man se fler originella och roliga verk!

Copyright Klimakteriehäxan

En annan sorts skyltsöndag

Fjärde söndagen i advent. Fjärde ljuset är tänt, i den gamla staken från Ikea. Lisa Larssons tomte har denna gång fått jobbet att vakta ljusen.

Sakta men säkert dyker julprylarna upp även i mitt hem, trots att jag håller emot, vill inte ha allt på plats för tidigt. Jag har också en annan (o)vana: jag lyckas varje år köpa någon ny julgrej fast jag redan har så det räcker och blir över. Att jag i år tagit med några "juligheter" till Myrorna märks liksom inte ... Och denna Skyltsöndag väljer jag att skylta med sådant jag "jular till det" med! Idag gör jag helt enkelt en träda-fram-are och visar att jag trillat din inte en, utan tre gånger. 

Det är ju sedan länge känt att jag är kuddoman. Älskar att byta kuddar, tycker att det är ett enkelt sätt att ändra lite i min hemmamiljö. Ni tror mig säkert när jag nu avslöjar att jag köpt ännu en julkudde ... från Hemtex ...

Vet däremot inte om jag också redan bekänt att jag är väldigt förtjust i brickor? Jag är ju det. Varje frukost intas med olika brickor som underlägg. På den långa bänken i köket ställer jag upp snygga brickor som de konstverk de faktiskt är. Och även här gör jag som med kuddarna: om man byter så "händer" det saker! Över spisen vilar i juletid sedan flera år amaryllisbrickan gjord av Lisen och Gocken Jobs. Men till frukost denna jul väntar nya brickor som ser ut som fina julklappar! Fynd hos Flying Tiger.

I granen ska det som vanligt glittra och glimma, men det kan det få göra på lite fler ställen. Brukar hänga upp jättefina gyllene granprydnader från Unicef i en dörröppning. Fast i år blir det ett gyllene inslag till, i en annan dörröppning. 

Köpte misteln i gulmetall (från Pluto design) i shoppen på Sven-Harrys konstmusem. Om den genererar något pussande? Ja se det vet jag ju inte förstås ... men nu har jag i alla fall inte kapat åt mig en fridlyst växt ... utan en som håller i evigheter! Dock kvarstår faktum: jag har aldrig blivit kysst under en mistel. Men hoppet är ju det sista som dör ...

Som sagt, inga "riktiga" skyltar i dag, men man tar sig ju vissa friheter så där som äldre damer kan göra ... tror BP tolererar det. Övriga trogna skyltare är exempelvis Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke. Trevlig adventssöndag önskar jag alla!

Copyright Klimakteriehäxan

Håll huvudet högt!

Hon står där i skyltfönstret och tittar ut över gatan. Hon är inte direkt "ondulerad" som man sa om noggrant friserade damer förr i världen, men numera vet vi att lite "nyvaket rufs" kräver ganska mycket jobb av en energisk frisör.

Det här håret har också fått sin noggranna behandling. Men det är i själva verket en taklampa. Om du tittar noga på bilden ser du sladden den hänger i! Lampan ingår i skyltningen som butiken tillhörande Sven-Harrys konstmuseum har, med massor av häftiga prylar. Som tur är vet jag inte var hos mig den här lampan skulle passa. Priset (kring 6000 kr) passar mig urdåligt. Men underbart rolig är den, håll med om det!

I skarp kontrast till "skylten" ovan står den här nedan. Faluröda väggar, vitt runt fönster och dörr, trappa i trä, kruka med extra grönt, lantlig miljö, rustikt rakt igenom. Och så en liten trevlig skylt som fångade mitt öga!

Skyltsöndagen är inne på spurten, så har BP bestämt. Men tio söndagar till håller vi på, vi bloggare som numera mer eller mindre medvetet ständigt letar efter skyltar där vi går fram. Det kan vara snygga, dumma, roliga eller smart skyltar, ja snart sagt vilka skyltar som helst! Vana skyltare är Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke.

Copyright Klimakteriehäxan

Färgglatt under fötterna

Mina väggar ska vara vita, så tråkig är jag. Men det finns en tydlig anledning: med vita väggar lämnas fältet fritt för textilier, tavlor, prylar som skulle riskera att försvinna in i mönstrade väggar. Alltså leker jag glatt med exempelvis kuddar, och så gillar jag mattor också.

Hemvävda trasmattor klappar mitt hjärta lite extra för, jag har vävt själv och det är ett hantverk jag skulle kunna ägna mer tid åt om det inte vore så krångligt (och dammigt) att ha vävstol. Jag har faktiskt haft en men den har jag gett bort, alldeles gratis ... den stod ändå bara och tog plats. Och intresserade stod inte i kö för att överta den heller, faktiskt.

Alltså har jag trasmattor (fast alla är i ärlighetens namn inte hemvävda) på mina golv. Men det hindrar mig inte från att ha andra sorters mattor också! Se bara den tryckta stora saken med nån sorts bladmönster i glada färger (bilden nedan). Hade inte minsta tanke på att köpa en matta när jag plötsligt fick syn på den på Åhléns, det är några år sedan nu.

Jag spontanköpte, det gick ju att lämna tillbaka den om exempelvis Maken skulle få slaget när han fick se den. Nu fick han inte det, utan gav genast nyförvärvet sitt nådiga godkännande och jag störtgillar den fortfarande! Skulle gärna veta vem formgivaren bakom verket är.

Och när nu LillaSyster försöker sprida lite färg i den grå månaden med bloggprojektet Färgsprakande NOVEMBER!  tyckte jag mina mattor kunde få vara med. Trevligt med färg under fötterna menar jag. Var så god och kliv på!

Copyright Klimakteriehäxan

Färgglad frukost

Så här ser det ut på köksbordet när jag slår mig ner för att äta frukost. Man blir glad av färg, oavsett årstid eller tid på dygnet eller hur? Tabletten kommer från Linum och är flera år gammal, flitigt använd. Matchar min begonia och mina kryddkvarnar perfekt! Och detta visar jag för att hänga på LillaSysters initiativ  Färgsprakande NOVEMBER! 

Copyright Klimakteriehäxan

Napp med nytt

Hej fredag, där kom ju du igen! Och därmed fem fredagsfrågor från påhittiga Elisa Matilda, som idag fiskar efter nyheter. Lite napp blir det:

1. Vad är den senaste teknologin du testat? En kompakt bärbar högtalare med fantastiskt ljud. Tror att jag ska få musik under köksarbetet igen, länge sedan min köksradio la av ...
2. Vilken plats var den senaste du besökte för första gången? Tog fel buss för några veckor sedan och reste genom delar av Solna jag inte visste fanns! Men jag har många platser kvar att besöka, platser jag inte varit ens i närheten av.
3. Vad var den nyaste bok eller film/serie du läst eller sett? Har sett två avsnitt av nya säsongen av "Tunna blå linjen" i SVT.
4. Vilken händelse i ditt liv hade du gärna upplevt på nytt? Har många fina minnen, tack och lov. Svårt att välja. Bröllop, barnen ... och att hålla den första boken jag själv skrivit i min hand, det var ju också att få barn på sätt och vis!
5. Vad är nytt i ditt hem? Köpte nya dynor till stolarna runt matbordet. En behärskad investering. Det jag egentligen vill ha är nya soffor!

Passar på att lägga till en liten fundering: är det läge att skaffa nya visitkort? Tanken väcktes när jag fick ett i min hand av en kvinna i min egen ålder ...

NYTT: VISITKORT FÖR SENIORER

Jag minns mina första visitkort. Det var en stor händelse att hämta ut dem på tryckeriet! De låg i en snygg liten låda, svart tryck på papper som liknade trä. Fick betala dem själv. Och snålade med dem ... vilket väl är precis det man inte ska göra med visitkort, eller hur?

Längre fram i livet har jag haft visitkort för att jobbet så krävde. Dem har jag faktiskt haft nytta av och förstås inte heller snålat med. Likväl kan det hända att jag fortfarande hittar något som ligger och dräller i någon låda.

Men nu börjar jag fundera på om det rent av är dags att införskaffa en ny bunt? Blev lite inspirerad när en kvinna härom dagen räckte över sitt och bad mig höra av sig, "allt står på kortet". Ja minsann! (Nu har jag suddat ut namnet för säkerhets skull.) Håll med om att det är lite kul! Fast nej, jag avstår nog att kopiera hennes idé i alla fall. Tror att det inte skulle bli använt så särskilt ofta ... 

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om färg och tråkighet

"För är det något som kännetecknar den här samhällsgruppen [svensk samtida medelklass] så är det dess förkärlek för det intetsägande. Och det är väl en sak om vuxna människor älskar grått, beige, gråbeige – eller greige, som de döpt det – och krämvitt, om de vill komponera sina liv så att det på riktigt är svårt att urskilja om heminredningsfotona i tidningar och sociala medier är i färg eller svartvita. Men är det ingen som tänker på deras stackars barn?"

-Fnissar glatt åt Lisa Magnussons text i Dagens Nyheter i dag om "Generation Greige" – när tråkighet riskerar att bli ett estetiskt ideal ... visst är det härligt med färg!

CITAT om heminredning

Ibland poppar de upp, vittnesmålen om hur folk levde förr i världen. Den som ser tv-serien 'Händelser vid vatten' blir tveklöst påmind om 70-talet, folk bodde i kollektiv och struntade i konventioner och levnadsregler som deras föräldrar försökt pränta in i dem. En av mina vänner minns en intressant scen från den tiden och han beskriver den på Facebook så här, jag kan inte motstå frestelsen att låta även mina bloggläsare ta del av bilden han förmedlar:

"Sitter ensam i kuddhögen som ska föreställa soffa i hippiekollektivets vardagsrum. Mitt i rummet står familjens 6-åriga dotter och betraktar rummet. Intensivt. Hon studerar alla kuddar, halvtrasiga fåtöljer, de fula mattorna, lakanet med mensfläckar som ska föreställa en tavla upphängd på väggen. Långsamt och så där koncentrerad som barn kan vara när dom verkligen tar in nåt. Till slut vänder hon sig till mig och säger med mycket allvarsam röst: 'När jag blir stor ska jag ha gardiner!'"

"Hemma hos" som får mig att tappa hakan

Jag är road av heminredning. Bläddrar gärna i tidningar med hemma-hos-reportage, stönar ibland avundsjukt över hur vackra saker folk har – och ibland över vilka ruskiga prylar som står i hörnen. Ljus, växter och konstverk är viktiga beståndsdelar, och med olika textilier kan miljön förändras radikalt. Ibland får man idéer till egna förnyelsegrepp!

Därför är måndagkvällar tv-kvällar för mig för närvarande. Jag tittar på "Vem bor här?" i SVT1 kl 20.00 ikväll eller på Play. Och jag gör det med skräckblandad förtjusning. För er som inte sett något (programmet är inne på sin sjätte säsong) ska jag kanske förklara att det handlar om att besöka fem olika hem tillsammans med en person som bor i varje hem, men man vet inte vilket. Sedan gäller det att gissa vem som bor var. De tävlande får bara veta varandras förnamn och respektive yrke/titel. Det visar sig sällan vara till mycket hjälp!

Programmet är en timme långt och jag lovar, jag gäspar inte en endaste gång. Men hakan tappar jag ofta ändå, om än i helt vaket tillstånd. Fatta hur folk bor! Högt i tak, fantastisk utsikt från en pampig villa. Eller en tvåa fullproppad med uppstoppade djur. Exotiska samlarobjekt. En omgjord kyrka. Nostalgiskt 50-tal in i minsta vrå. Designklassiker från Svensk Tenn blandade med prylar från Ikea. Asiatiska porslinsprylar från golv till tak. Kristallkronor och hemsnickrat. Barnrum som har ALLT. Tapeter och tavlor även i taket.

Det är helt enkelt ingen hejd på hur det kan se ut när man kommer hem till folk. Inser dock att ingen i min bekantskapskrets kommer att dyka upp som medverkande i det här programmet, det är jag och mina vänner alldeles för "vanliga" för. Men det är jättekul att titta!

En reaktion är ändå återkommande när jag sitter där i soffan, helt fascinerad av de nästan alltid prylbelamrade hemmen. Det är den självklara och ödesmättade frågan: Och vem i all världen städar där?
Nu är det strax dags för kvällens omgång!

Copyright Klimakteriehäxan 

Hemmastadd

Sommar "hemma" i Chile, skildrad i fritt broderi av medlemmar i kvinnokooperativet
i Macul. Sitter sedan många år på väggen hemma hos oss. Ett annat litet mästerverk
från samma källa hittar du här!

Elisa Matilda har inte tagit bloggledigt än trots att vi är mitt i semestertider. Fem fredagsfrågor dyker troget upp även så här års! Fast nästa vecka kommer ingen ny utmaning, för DÅ har hon semester.

1. Vad är hemma för dig, förutom där du faktiskt bor? Jag har den märkliga (o)vanan att jag säger "hemma" om stället där jag har för avsikt att sova. Alltså även om hotell fast jag inser att det kan verka lite udda ...
2. Vad kan en gäst alltid lita på att du har hemma? Någonting att äta, någonting att dricka. Och vänligt bemötande.
3. Vad är ett kännetecken för ditt hem? Ljust, många tavlor på väggarna, mycket blommor, många kuddar, böcker lite överallt, mycket som påminner om mina år i Latinamerika. (hoppsan, det där blev fler än ett!)
4. Vad är något som fått följa med från tidigare boenden? Böckerna, porslin, glas och en del prylar.
5. Hur hamnade du där du bor? Vi letade energiskt. Anser att det kunde inte ha slutat mycket bättre!

Copyright Klimakteriehäxan

Med sikte på mål

Fredag morgon eller ska vi säga förmiddag – det där med att ha sovmorgon utan väckarklocka är en lyx som jag verkligen uppskattar. Och med tanke på dagen klickar jag mig raskt över till Elisa Matilda som publicerat fem fredagsfrågor. Blir påmind om talesättet att om man siktar mot himlen kommer man kanske i alla fall till trädtopparna ...

1. Vad gick du i mål med senast? Ett stort korsord som gjorde motstånd. Firade det med en kort runda med dammsugaren.
2. Vad blir du inte klar med? Rensning av garderober, bokhyllor och det rum som tyvärr blivit samlingsplats för allt möjligt. Dessutom diverse handarbeten, så kallade UFO:s (UnFinished Objects).
3. Hur skulle du vilja göra om hemma? Så glad över fräscha badrum (klara i december) att jag egentligen är rätt nöjd. Fast en ny diskbänk hade varit bra.
4. Vad siktar du på i helgen? Bli av med förkylning.
5. Vad är något du vill göra i år? Hoppas intensivt att vi kan göra någon liten resa utomlands, utan munskydd.  

Denna "huvudbonad" har absolut ingenting med dagens inlägg att göra. Men jag
tycker att den är helt otrolig – och rolig dessutom! Det är en  krona i vintermodell (?)
som burits av kronprinsessan Margareta, Gustav VI Adolfs första fru som dog ung.
Den pälsklädda kronan med tofs (!) fanns med på utställningen "Daisy" som visades
på Stockholms slott nyligen. Du kan läsa om den här.

Copyright Klimakteriehäxan