Veckans bild

Det har gått ett halvår sedan man kunde gå under det rosa blomstertaket i Kungsträdgården. Ja gå och gå – man får trängas med massor av människor som vallfärdar till de japanska körsbärsträden när de är fulla av blommor. Både stockholmare och turister kommer, alla poserar för bilder som ska hjälpa en att minnas känslan. Det finns kameror för hur mycket pengar som helst på den här ytan, mindre än en fotbollsplan. 

Så här års är trängseln inte stor, men faktum är att det också är rätt vackert när det där taket går över från grönt till höstgula toner. En tydlig skillnad mot när jag gick här i våras ser jag: ingen mer än jag fotograferar ... Men om ett halvår är "det rosa molnet" tillbaka igen. Liksom de med kameror försedda flanörerna i en aldrig sinande ström.

En enda bild blir det alltså från mig som svar på Åkes efterlysning. Men den får också duga som inlägg i LillaSysters serie

Fast jag förstärker färgspraket med bild på den bukett jag komponerade och gav bort till värdfolket när vi bjöds på fredagsmiddag. Kurt Olsson skulle kanske kalla dem gedda blommor (analogt med hans utmärkta språkliga uppfinning fådda blommor)? F ö är florist ett yrke jag absolut skulle ha kunna tänka mig, även om det nu inte råkade bli så.

Copyright Klimakteriehäxan

Bus eller godis?

Denna fredag var kanske Elisa Matildas frågor så gott som självskrivna?

1. Vad gör du när det ringer på dörren på Halloween? Kollar i titthålet vem det är innan jag beslutar mig.
2. Vad gör du när du hör något knaka i mörkret? Hoppas att inget viktigt håller på att gå sönder.
3. Brukar du fira Halloween? Nej.
4. Efter halloween kommer alla helgons dag, tänder du ljus för någon? Ser till att ljus lyser på mina föräldrars grav.
5. Bus eller godis? :) Godis, alla gånger!

Ett litet smakprov på alla ruggiga prylar som vi förväntas bära hem med
anledning av Halloween. Så här har det sett ut rätt länge redan på hyllorna i
alla möjliga butiker. Nej, jag köpte inget! Men om man riskerar att bli
spyfärdig finns ju en Halloween-hink att ta till. För 32:90.

Copyright Klimakteriehäxan

Riskerna med Halloween

Stöter ihop med en granne som försynt undrar om vi är hemma i helgen? Hans åttaåriga dotter ser fram emot att bli ett litet spöke och gå runt bland oss grannar, i hopp om lite godis och några beundrande ord om den läskiga utstyrseln. Jo, vi är nog hemma. Frågan är om vi törs öppna? Tar risken?

Att fira Halloween, det fanns inte i min barndom. Vet inte när jag stötte på det första gången, kanske i någon amerikansk barnbok? Men rent generellt är jag inte förtjust i vare sig spöken eller andra otäckingar. Fast det är klart: i dag har Halloween-firandet tagit greppet om oss. Se bara allt skräp som säljs och som ska föreställa prydnader! Anskrämliga plastpumpor med grinande munnar, benrangeldräkter, dödskallemönster, spindlar med tillhörande väv för bytet att fastna i ...

Det här firandet i svart och orange har vi importerat från USA, som så mycket annat. Till och med på banken i Miami satt det den här helgen benrangel i varje kassa, oklart vilka signaler man ville skicka till sina kunder? 

I Amerika ser man ofta riktigt stora pumpor skickligt snidade till lyktor som står på en yttertrappa eller i trädgården. När Sonen var sisådär 12-13 år ville han ha en pumpa att skära i. Det fick han. Men när han satt och karvade blev det för skräpigt, så jag skickade ut honom på balkongen där han fick fullborda sitt verk.

Mina "paprika-pumpor".

Visst blev det en sorts ljuslykta även hos oss, i storlek klart över de jag brukat göra när jag gjort ögon, mun och näsa på ett par stora paprikor och satt värmeljus i. En bordsprydnad som brukat röna viss uppskattning.

Året därpå stod jag en försommardag och stirrade på en av mina balkonglådor. Där fanns en fin, till synes mycket livskraftig grön växt som jag inte kände igen och som jag definitivt inte planterat. Jag lät den vara. Det gjorde jag rätt i! Så småningom bjöd den där plantan på jättesnygga gula blommor och förklaringen var glasklar: kärnor ur pumpan hade sprätt i väg och slagit rot! Men någon pumpa blev det förstås aldrig, jag fick nöja mig med blommorna.

Naturligtvis ska det nu bli "trick or treat", knöligt översatt till svenska "bus eller godis". Jaha, törs man alltså ta risken att öppna? Men om man rent av glömt att köpa hem lite godis? Hur kommer buset att bli? Hur besviken blir ungen som knackar på en dörr som inte ens öppnas? Minns att ett barn en gång tackade nej till några godisbitar och undrade om hen kunde få pengar i stället ... 

Jag ser ännu en rejäl risk som kan drabba hoppfulla barn. Det är nämligen inte alls omöjligt att jag själv hinner äta upp varenda godisbit som jag införskaffat, dagen till ära.

Copyright Klimakteriehäxan

Bus eller godis?

Idag är det Halloween. Tipsa om en bra skräckbok!

Det är Mia i bokhörnan som är ute efter läsbara ruskigheter. Jag har tyvärr inte mycket att bidra med. Undviker riktigt läskiga historier, tycker jag får nog av dem IRL via nyhetsrapporteringen dag efter dag. Är det inte kriget med drönare och långdistansrobotar så är det skyfall av överjordiska mått, eller olyckor i trafiken kanske. Finns hur mycket elände som helst, och allt sånt vill man ju slippa!

Så när det kommer till valet mellan bus eller godis vet jag vad jag tar! Men jag kan vid närmare eftertanke ändå berätta vilken bok som på grund av sin grova råhet fick mig att göra slut med Henning Mankell: hans kriminalroman "Den femte kvinnan". I den mördas folk på ett bestialiskt sätt: de luras ner i fallgropar och på groparnas botten står spetsade träpålar rakt upp. På dem fastnar offren och går en plågsam död till mötes, de får sprattla som insekter som sätts på nålar (fast det görs väl inte förrän krypen redan är döda?). Att över huvud taget komma på något sådant! Bu!

Får jag bjuda på lite godis i stället? Upprepar gärna mitt tips om "Fvonk" av Norges förmodligen roligaste man, Erlend Loe. 

Ännu bättre än godis är det väl med lite blommor? 

Copyright Klimakteriehäxan

Vi säjer väl bu med det samma?

Hösten har inte riktigt gett vika för vintern än, men attackerna har påbörjats och är stundtals och fläckvis intensiva. För min del behåller jag gärna den färgrika naturen länge, innan det vita och gråa tar över.

Elisa Matilda är kvar i halloween-stämningen när hon ställer denna fredags fem frågor, om rädslor och skrämslor. Om du undrar över min rubrik så är den punch line i ett gammalt kärt skämt, om två spöken som möts för första gången ...

1. Hur lättskrämd är du? Inte väldigt, men visst kan jag bli rädd för att något otäckt ska hända, med barn, barnbarn eller i allmänhet. Exempelvis är det ruskigt farligt ute i trafiken!
2. Vad tycker du är läskigt? Se förra svaret, med tillägget: höga höjder, branta stup. Onödigt våld i underhållningsbranschen, det väljer jag bort så snabbt det bara går.
3. Har du fått besök av barn för bus eller godis i veckan? Ja.
4. Vad klädde du senast ut dig till? Det är så länge sedan så det kan jag inte minnas. Men när jag gick i gymnasiet klädde jag ut mig till tv-apparat, det tycker jag fortfarande var rätt så fyndigt. Virade ståltråd till "antenn" i håret, hade en stor papplåda runt överkroppen och på "tv-rutan" stod det med stora bokstäver TEKNISKT FEL.
5. Har du någonsin upplevt något övernaturligt? Nej. Och jag vill gärna slippa.

Copyright Klimakteriehäxan

Något att fira?

I dag är det Halloween "på riktigt". Vet inte om det blir något trick-or-treat vid vår ytterdörr, inser att jag borde förberett med något godis men det har jag helt glömt bort. Gillar hur som helst graffiti-godiset som någon obekant bjudit på, alldeles gratis, på allmänna klotterplanket vid Hornstull.

Vi har aldrig varit särskilt noga med att högtidlighålla den här dagen, men jag låter er se en repris på min eftergift när barnen var små: jag gjorde fusk-pumpalyktor av paprikor, att sätta värmeljus i. Det blev uppskattat, kanske ett tips till fler? (har visat dem förr här på bloggen så det är förstås inget nytt ...)

Fast ett år köpte jag en riktig pumpa åt Sonen att karva i. Han gav sig i kast med uppgiften med stor energi, det blev väldigt skräpigt runt honom så han fick fortsätta sitt handarbete på balkongen. Visst blev det en lykta. Men året därpå bjöds vi på en överraskning: en grön bladslinga växte upp ur ena balkonglådan. Såg inte ut som ogräs alls, så den fick vara kvar. Vi belönades med ett par jättefina gula blommor. Uppenbarligen hade Sonen lyckats sprätta iväg en pumpakärna så perfekt att den landade och slog rot!

Copyright Klimakteriehäxan

Normalt skyltat

Hur är det nu, ÄR varje människa unik? Om så är fallet, då måste väl detta med att vara unik vara helt normalt? Kan man vara normalt unik, lite lagom så där? Eller finns det folk som är unikt normala?  

Inte vet jag hur de som skapat den här butikskedjan har tänkt, men jag tycker att deras reklamkampanj är rätt fyndig. För vem vill inte känna sig normal, och kan man dessutom förtjäna etiketten "unik" är väl matchen vunnen? Jag kan känna mig besegrad, har köpt en del förbrukningsartiklar i den här butiken – kedjan finns spridd över hela landet tror jag.

Ett annat normaltillstånd är av det betydligt tristare slaget. De tomma butikslokalerna gapar ut mot trottoarerna där folk ilar förbi. För inte så länge sedan kunde man flanera, fönstershoppa, kanske gå in och känna på något som fångat uppmärksamheten där det legat och lockat i skyltfönstret. Butiksdöden, jo jag vet att jag upprepar mig, men den sörjer jag. Visst får pandemin ta en del av skulden, men näthandeln är en stor bov. Det ÄR trevligare att gå in i en fysisk affär!

Svensk fotboll är numera en damgren om man vill se framtiden an med optimism
  men David Beckham lever vidare i högönsklig välmåga även sedan han sparkat klart.
Dokumentären om honom (och hustru Victoria "Posh Spice") lär vara rätt så sevärd,
sägs det. Något för en "normal" tv-kväll kanske?

Med tanke på att åtminstone somliga firar Halloween efter bästa förmåga den här helgen blir det en liten bonusbild/skylt som jag har de skickliga graffitikonstnärerna vid Hornstull att tacka för. Visst är den snygg! Och Halloween är svenskare än man kan tro, det har jag skrivit om förr.

I USA, där man firar som ivrigast, är den "rätta" dagen den 31, alltså på tisdag. Här minns jag hur det var! Innan dess har ni god tid att titta på skyltar av de mest skiftande slag. Klicka er bara över till BP:s blogg, så dyker skyltbloggarna upp i hennes högerspalt. Förhoppningsvis dyker åtminstone en del av dem upp även här, bland kommentarerna.

 Copyright Klimakteriehäxan

Eftersläntrare

Spökena hade väl sin egen dag i helgen som gick. Faktum är att jag inte stötte på ett enda. Men nu har jag ramlat över två eftersläntrare. Fast jag blev inte väldigt rädd, det gjorde jag faktiskt inte. Hade de sagt BUH så kanske ... jo, det skulle ha varit ganska skrämmande!

Copyright Klimakteriehäxan

Ljus i mörkret

Det är riktigt mörkt utanför fönstret redan vid femtiden, just när Mia i bokhörnan tänder sitt torsdagsljus – alltså kommer loss med helgfrågan. I dag: Har du spanat in något nytt som du vill läsa? Jo men visst, en bra bok är ljus i mörkret!

Ack ja, frestelserna står som spön i backen. Trots att jag har, som ni vet, mängder oläst på hyllorna. Men eftersom jag tänkt om och "blivit vän" med Alex Schulman vet jag att jag kommer att läsa hans nya, "Överlevarna", vilket väl inte kommer som någon större överraskning. Dock har jag blivit varnad för hörversionen. Alex S läser själv och resultatet lär inte vara riktigt lyckat.

Bonusfråga förstås, så gott som självskriven denna helg: Ska du fira Halloween? Nej. Men har fixat med ljus till kyrkogården, för Alla Helgons dag.

Sedan kan man förstås tänka sig att om man bloggar om helgen kanske det kan jämställas med firande. I så fall ... ser att min etikett "halloween" finns med på nästan tjugo inlägg. Där finns både historia och annat, om du vill kolla!

Copyright Klimakteriehäxan

En brandgul skyltsöndag

Så var det dags igen för det där som kallas Halloween och går i pumpans tecken och den färg som förr i världen hette brandgul. Men det säger ju verkligen ingen längre, nu är det orange som gäller! Halloween har firats lite hipp som happ under den gångna veckan, även om den 31 oktober är "originaldatum".

På frukt- och grönsaksavdelningen är de stora och tunga pumporna betydligt fler än vanligt. En och annan tänker nog servera pumpasoppa och/eller pumpapaj endera dagen. Inte jag, dock. Fast trettio kronor kilot låter ju hanterligt, såg för en tia mindre på annat ställe.

En skylt vid blomavdelningen faller mig mer i smaken: Bus eller blommor? är frågan och jag behöver inte tveka ens en millisekund om mitt svar. Naturligtvis väljer jag blomster!

Dagen sätter sin prägel också på stadsbilden: modebutiken kör höstgul trend, och döm om min häpnad när lyxbilen (en McLaren P1) inte bara är lackad i klar orange kulör utan också försetts med svart spindelväv över motorhuven, dagen till ära ...

Fast när den här grymma fartmaskinen väl är i gång lär väl både eventuella spindlar och väv blåsa bort i ett nafs. Bankkontot riskerar förmodligen också att tömmas i samma snabba takt.

Skylt(ning)ar som med sitt innehåll blir mitt bidrag till veckans Skyltsöndag, helt enkelt. Fast orange blir aldrig min älsklingsfärg, även om jag gillar både apelsiner och det där sportåket!
Klicka på länken så hittar du lätt till andra söndagsskyltare!

Copyright Klimakteriehäxan

Fredagsfrågor i Halloween-tid

Elisa Matilda ställer nya frågor, lika troget, fredag efter fredag!
Så här ser de ut i dag:

1. Är Halloween något du uppmärksammar? Egentligen inte. Fast det dyker upp här på bloggen, det gör det ju.
2. Vad är det läskigaste du vet? Det beror ju på hur seriös man ska vara. Svår sjukdom är skrämmande, våld, krig, terror måste ju alla bli rädda för. I mindre skala anser jag att ormar och spindlar är väldigt otäcka djur! Höjder ogillar jag. Och blodpudding är riktigt läskigt det också!
3. Vem tänder du ett ljus för under allhelgona? Mina föräldrar, några nära vänner som dött alldeles för tidigt.
4. När kände du dig sist som ett spöke? Tack och lov minns jag inte det ... 
5. Får du besök av barn för bus eller godis? Det händer, men våra grannar har (liksom vi) blivit äldre och därmed är det relativt glest mellan ungarna.

Copyright Klimakteriehäxan

Bland pumpor och dödskallar

Det är den "riktiga" Halloween-dagen i dag, åtminstone enligt somliga, och Orsakullan undrar i sin bloggutmaning för denna sista dag i oktober månad om vi köper godis och pyntar med spöken.

Godis kanske jag köper, men det beror inte på dagen utan på min dåliga karaktär. Älskar godis!
Det där med att anse att spöken, dödskallar och spindlar kan fungera som prydnader har jag aldrig förstått, så där blir svaret ett rungande nej. (Dödskallemönstrade klädesplagg avskyr jag också, nej tack, Alexander McQueen, det var ingen bra idé!)

Att gräva ur en pumpa och förvandla den till en ljuslykta har jag viss förståelse för. Ett år resulterade det i en väldigt fin växt med gula blommor i balkonglådan – Sonen skickades ut på balkongen eftersom det sprätte frön överallt när han karvade. Så den pumpan sådde själv sina ättlingar!

När ungarna var små gjorde jag små halloween-lyktor till kökbordet av paprikor (bilden nedan). Det var kul då, men nu har vi förmodligen växt ifrån det. Fast någon annan kanske nappar på idén?
I alla fall ett bra (och ätbart) alternativ till dödskallar.

Dessutom är det inget "tvång" på att fira just i dag. Läser på nätet att "Halloween infaller enligt traditionen alltid den 31 oktober. Men i Sverige finns inget fast datum spikat för halloweenfirande. Det är okej att fira halloween dagen före Alla helgons dag, dagen före Allhelgonadagen eller dagarna närmast omkring." 



Copyright Klimakteriehäxan

FörSKRÄCKlig helgfråga

Ibland är livet riktigt enkelt.
Som när Mia i bokhörnan formulerar veckans helgfråga så här:
Firar ni Halloween?
Och dessutom slänger med en bonusfråga:
Gillar du att läsa skräckböcker?
Det blev två klockrena NEJ här.
Men ni som väljer att fira får ha det så förSKRÄCKligt trevligt!

Så här kunde det dock se ut när ungarna var små: halloweenlyktor som jag skurit
ut ur stora paprikor.

Copyright Klimakteriehäxan

I rysligaste laget?

Johanna i deckarhörnan har tittat i almanackan innan hon valde tema för veckans topplista. Hon skriver så här:
I dagarna firas Halloween och Alla helgons dag och vad passar då bättre än att göra en topplista om spökhistorier. Jag upptäckte dock själv att det kanske inte är så enkelt att få ihop en lista baserat på enbart spöken, så om ni vill dryga ut med andra typer av gengångare som t ex vampyrer och zombies är det helt okej.

Till saken hör att jag är genuint ointresserad av övernaturligheter. Barndomens spökhistorier var som jag minns det snälla och gav inga mardrömmar, men det kan faktiskt vuxenvarianterna göra. Det blir lätt i rysligaste laget för min smak.

Bland annat därför har jag gjort slut med John Ajvide Lindkvist. Då hade jag ändå läst "Låt den rätte komma in". Det tog stopp vid "Människohamn". En viktig ingrediens i den historien är en oformlig sak som man ska hålla i handen för att få styrka till nya stordåd, eller åtminstone för att överleva. Tack, men nej tack.

Marianne Fredriksson, vars trilogi "Paradisets barn" jag formligen slukade, gick samma väg med "Gåtan".  
"Alice i underlandet" (Alice´s Adventures in Wonderland) av Lewis Carroll tog jag avstånd från bara härom dagen. Tycker hon platsar in här, faktiskt! 

Selma Lagerlöf rörde sig i gränslandet till det övernaturliga. Men på ett intelligent och elegant sätt. Jag tänker på "Herr Arnes penningar" och lite också på "Gösta Berlings saga". Hennes "Spökhistorier", som jag inte läst, finns att ladda ner för överkomliga 19 kronor, ser jag.

Dock finns det ett spöke som jag gillar rakt av. Han heter Laban och har skapats av författarparet Inger och Lasse Sandberg, med den senares illustrationer. Laban är faktiskt världens snällaste spöke och när han rasslar med kedjorna är det ju bara kul!

Copyright Klimakteriehäxan

Festklädd?

Halloween. Hur kul är det?
Måttligt, om du frågar mig. Förstår inte charmen med plastspindlar över restaurangbordet, dödskallar i matbutiken eller spindelväv vid kassan i en annan affär.

Hur jag än tänker på saken kommer jag fram till att potentiella dödskallar är vi alla. Varför de inkluderats i modebilden, från babyavdelningen till storlek XXL, har jag aldrig begripit. Förstår mig inte heller på pysselexperten i SvT:s Gokväll som lär ut hur man gör en ätbar dödskalle i barnstorlek, avsedd att ha på en tårta.

Lika självklart som det är att var och en är försedd med ett kranium är det att vi har ett skelett som bär upp oss. Vilket kan understrykas och förtydligas med hjälp av en liten helkroppsdräkt (för vuxna!) för den hugade.
Den kretsen tillhör inte jag, det har ni redan räknat ut.
Förresten fanns den nog inte i min storlek. Och är det fest föreslår jag annan klädsel.

Copyright Klimakteriehäxan

Dräkten ingår i H&M:s Halloweenkollektion, full av dålig smak om du frågar vad jag tycker ... men jag lägger dit en länk ändå ... 

Fem frågor om höstläsning

Det är gott om lösa blad där ute, några fortfarande gröna, andra går i orange, rött, gult och brunt. Men vita blad hör också hösten till – för finns det en årstid som lämpar sig bättre för läsning? Fem frågor kring höstböcker cirkulerar bland bokbloggare och jag plockar upp dem här.

1. Är det några speciella böcker du planerar att läsa under hösten? 
I bilen har vi just satt igång med Patricia Cornwells "Mord i Central Park". En Kay Scarpetta-historia, många cd-skivor återstår. På bussen ska jag börja lyssna på Elena Ferrante, har jag tänkt trots att jag egentligen valt bort henne. Men nu är ”Min fantastiska väninna” radioföljetong, inläst av Gunilla Nyroos. Och överst i högen bredvid sängen väntar ”Dark Places” av Gillian Flynn och Jean Kwoks ”Mambo i Chinatown”. De knuffas och slåss om företräde i (den mycket långa) kön.

2. Hösten är förknippad med skolstart. Vilken bok tyckte du bäst om att läsa i skolan? 
Läste utan urskillning, jag var en sann bokslukare, allt var spännande, bra, roligt. Men när jag hittade ”De tre musketörerna” av Alexandre Dumas d ä skippade jag nästan alla sömntimmar tills sista delen var läst. Det gick!

3. I helgen är det Halloween. Gillar du läskiga böcker och filmer och i så fall vilka?  
Står inte ut med alltför blodiga historier, inte heller s k ”övernaturligheter”. Alltså har jag gjort slut med Måns Kallentoft och John Ajvide Lindqvist för att ta ett par exempel. Men Åsa Larsson gillar jag. Och Stephen King är skicklig. Cormack Mac Carthy är också bra fast våldsam. Säger folk att en film är jätteläskig ser jag den inte. Tycker det finns alldeles tillräckligt med "äkta" våldsbilder.

4. Vilken bok passar för mysläsning under mörka höstkvällar?

Vad sägs om "Sommarboken" av Tove Jansson? Annars rekommenderar jag gärna argentinska Mafalda, Quinos tecknade supertjej som är både rolig och klok i seriestripp-format som förstår finns också som böcker (jag har alla tio i ursprungsserien, på både spanska och svenska ...). 

5. När du har krupit upp i soffan med en mysig bok, vad vill du dricka för varm dryck? 

Te. Fast kanske ännu hellre bubbelvatten. Men kallt då förstås.

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema: SPÖKLIKT

Hur ser din relation till fladdermöss ut? Går tankarna med en rysning till blodsugande vampyrer? Eller är du tacksam för att de käkar insekter, till exempel myggor, som annars kanske skulle besvärat dig? Eller har du tagit intryck av den nya forskning som hävdar att genom att studera fladdermössens sätt att flyga kan man lära saker som bl a förbättrar framtidens drönare, kameraförsedda högteknologiska minifarkoster?

Fladdermössen är hur som helst fascinerande. De är inte bara mästerflygare som manövrerar med hjälp av sina känsliga vingar, de är helt enkelt de enda däggdjur som kan flyga. De syns inte till i dagsljus och de är (jo faktiskt) totalt ofarliga för människor. Dessutom är de rätt söta om man tittar dem i ansiktet och till råga på allt otroligt mjuka i "pannan", det vet jag eftersom jag faktiskt klappat en en gång! Den hängde upp och ner och sov på en vägg, i skydd av en bräda ...

En som tjusats av fladdermusen är alldeles uppenbarligen akvarellernas mästare Lars Lerin. Han har samlat på sig massor av olika sorters djur, fjärilar, skalbaggar, fåglar som han konserverat och sen använt som motiv. Och i hans utställning på Sandgrund i Karlstad finns den, fladdermusen som jag fotograferat. Kanske ser han den som ett naturens eget konstverk.

Vacker kan man kanske inte påstå att den är – men vad sägs om lite spöklik?
SPÖKLIKT är faktiskt denna veckas tisdagstema, väl tajmat med Halloween-firandet som för varje år verkar bli alltmer omfattande.
Och hur djurintresserad man än är så kommer de sällan helt till sin rätt när de nålats upp på en papp- eller träskiva. Men fladdermusen ska behandlas med aktning, som det nyttovarelse den är. Även om den råkar likna ett spöke.

Copyright Klimakteriehäxan

Hösttaggad – om böcker

Plötsligt har det blivit oktober. En strålande vacker dag, mer sommar- än höstlik. Jag sitter en stund på balkongen och läser. Men det blir för varmt!!! Lägger ifrån mig "The Girl On The Train" och ägnar en stund åt andra böcker, sådana jag ännu inte öppnat.

1. Är det några speciella böcker du planerar att läsa under hösten? 
Malin Persson Giolitos tokhyllade ”Bortom varje tvivel” ligger nog överst i högen av väntande. Sen kan det bli ett inbundet 25-kronors-fynd från Bokmässan: ”När kriget kom till Lyckholm”, släkthistoria av Britt-Marie Mattsson.

2. September är förknippad med skolstart. Vilken bok tyckte du bäst om att läsa i skolan?
Älskade över huvud taget skolbiblioteket, minns än hur det luktade – det var väl någon sorts damm, antar jag. När vi hade lektion om norska språket läste en (norsk) lärare en bit ur Knut Hamsuns ”Markens gröda”, den lånade jag direkt och den gjorde stort intryck. Om Isak och Inger och deras mödosamma liv.

3. I oktober är det Halloween. Gillar du läskiga böcker och filmer och i så fall vilka?
Stephen King beundrar jag. ”Lida” till exempel. Nu har jag en bok kvar oläst av Gillian Flynn: ”Dark Places” och med tanke på hennes andra två som jag läst så blir det väl lite spännande?

4. Vilken bok passar för mysläsning under mörka höstkvällar?

Kanske en till av Jojo Moyes? Skriver lättläst, underhållande. Skulle också kunna läsa om Selma Lagerlöfs memoarer. Så bra! Och jag blev påmind om en hel del ur serien när jag besökte Mårbacka i augusti, det var länge sen sist.

 5. När du har krupit upp i soffan med en mysig bok, vad vill du dricka för varm dryck?

Då blir det nog en kopp te.

6. Har du några höstplaner du ser fram emot?

Hoppas göra någon mer resa, helst till värmen. Då läser man, i alla fall jag! Skulle ha åkt till Amsterdam (jo jag vet, det är inget badställe någon gång på året över huvud taget) men det blev hastigt och lustigt inställt.

Och den här "hösttaggningen" är en liten utmaning som satts i rullning. Du hittar den bl a hos Hannele och Koko.

Copyright Klimakteriehäxan

Halloween – svenskare än vi tror!

Mina egna, snällare, Halloween-lyktor. Utskurna ur paprikor.

Halloween. Utskurna pumpor blir lyktor som ska se otäcka ut. De för skrämsel utklädda ungarna knackar dörr, tigger godis, just nu till extrapris i matbutiken ... Döskallar och benrangel både här och där, spindlar, vampyrer, svart, svart, svart.

Inte en särskilt kul sed i mitt tycke. Och jag tillhör gänget som levt i förvissningen att detta firande är en kommersiell import från USA, skild från det stillsamma uppmärksammandet av de döda på Allhelgonadagen eller, som den latinamerikanska varianten heter, De dödas dag (Dia de los Muertos). Då och där är det också viktigt med sötsaker, men de bjuds man på, under fest för de avlidna, en fest som hålls på själva begravningsplatsen.

Men nu har jag blivit upplyst om rötterna till Halloween-firandet av en betydligt bättre påläst kollega. Så här skriver Björn Karlin till mig på Facebook:

”Importerad amerikansk helg? ... det är bara halva sanningen, en konverterad gammal keltisk (europeisk) högtid handlar det om.” 

Från början skars lyktorna ut i rovor eller kålrötter. De ersattes av pumpor när högtiden, som då hette Samhain, kom till Amerika på 1840-talet med irländarna och blev Halloween.

Ordet Samhain skulle kunna översättas med "sommarens slut" och enligt kelterna tog sommaren slut den här dagen. Det här är också det keltiska nyåret och enligt tron så var gränsen mellan den levande och döda världen extra tunn denna natt, fortsätter Karlin.

Rovlykta. Bild: Nordiska Museet.

När den urholkade rovan försetts med ett ljus ”kunde man skrämma folk när de färdades på mörka vägar eller tittade ut genom fönstren. Nordgränsen för detta upptåg är Danmark och sydligaste Sverige" skriver den danske etnobiologen Vagn J Brøndegaard i en artikel om "Roelygten" (Rovlyktan), en text som Karlin grävt upp med hjälp av folklivsexperten Bengt af Klintberg.

”Den gamla seden att skära ut lyktor och figurer ur rovor finns fortfarande kvar i Skåne i sin ursprungliga form” menar Karlin och tillägger: ”Håller inte alls med om att detta inte också är en svensk tradition, tycker att det är kulturellt extra värdefullt att en urgammal europeisk högtid har gjort en vända över Atlanten och återkommer med ändringar och tillägg, tillbaka till ursprunget.”   

Där ser man. Varje dag finns nya kunskaper att hämta! Happy Halloween, denna höstarnas urgamla och riktigt svenska traditionsfyllda helg!!!
Att sommaren är slut får betraktas som ett obestridligt faktum, oavsett inställning till pumpor med ljus i.

Copyright Klimakteriehäxan

Väntans tider

Inget är ju som väntans tider, sägs det.
Så det är bara att bida. Blir det amaryllis lagom till jul? Spännande, inte sant?
I bästa fall två rosa-och-vit-strimmiga och en klassiskt klarröd.

Men OM man inte ids plamtera och vänta är ju amaryllisen också en utmärkt snittblomma som står ganska länge. Och då kan man kanske få till det lika snyggt som floristen på designhotellet i Berlin ...
De små röda bärliknande sakerna är miniäpplen, upplyste hon mig om, och ingenting konstgjort (som jag trodde).

Eller om du känner dig lite djärv och vill ruska om saker och ting, ställa dem på huvudet så att säga - då hänger ni den avklippta amaryllisen upp och ner, som på fotot längst ner. Vatten i skaftet.

Ni får ta detta som en liten blomsterhälsning med en önskan om en fin Allhelgona-helg. Eller om ni nu föredrar att kalla den Halloween. Lite tricksande med blommor och det blir treat för hela slanten!


Copyright Klimakteriehäxan