Veckans fönster var länge ett återkommande inslag på en lång rad bloggar. Men det tog slut, för ganska länge sedan.
Nu har jag ett återfall. Som du också får se. För denna vecka tittar jag ut genom ett fönster jag vanligtvis inte har för ögonen. Stora trädgrenar avtecknar sig mot himlen, ena fönsterhalvan är öppen, men för säkerhets skull försett med ett specialtillverkad myggnät i träram, så att jag (förhoppningvis) slipper surrande nattsällskap. Krukväxterna har inga invändningar mot lite sval kvällsluft.
Fridfullt är det, tyst med undantag för en och annan fågel. Och veckans fönster stänger jag först om några dagar.
Copyright Klimakterihäxan
Visar inlägg med etikett fönster. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fönster. Visa alla inlägg
onsdag, juli 31, 2019
söndag, december 23, 2018
Vinter och vår på samma Skyltsöndag
Men alla skyltar förmedlar inte budskap man vågar tro riktigt på. Ni förstår vad jag menar om ni tittar på bilden här ovan. Även om också jag vet att "strax" är ett väldigt töjbart begrepp ...
Ett bevis för hur töjbar tiden är tycker jag visas tydligt när man i modebranschen redan är framme vid "pre-spring". Fast visst, hatar man minusgrader, mörker och snö så kan det kanske pigga upp att tänka på ljusare tider, i vårens färger.
Passar bra på en skyltsöndag hur som helst, inte sant?
Jag kryddar med ett skyltfönster fyllt med julgransprydnader gjorda i fusion, alltså sammansmält glas. När jag ändå var i Gamla Stan blev jag tvungen att föreviga de jättestora "skyltarna" som döljer renoveringen av de klassiska fasaderna vid Stortorget. För fasaderna finns kvar till allmän beskådan, om än på skynken!
Du kan hitta fler söndagsskyltare om du klickar dig vidare till bloggen BP, där skyltandet har en samlingspunkt sedan Pumita lämnade Blogglandia.
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, november 17, 2017
Novemberljus
Det är så här års konsumtionen av stearinljus skjuter i höjden med sällan skådad hastighet. Vi behöver lite extra lyskraft när skymningen kryper på oss.
Så fram kom nu härom dagen ett gammalt Ikea-fynd. Kanske är det tänkt att vara en adventsstake, men det bryr jag mig i så fall inte om, det är faktiskt inte dags för det än. Alltså tänder jag fyra ljus på direkten och hoppas att någon därute i mörkret också fångar en skymt av mina små levande lågor.
Men då dyker frågan upp: om man nu ska fotografera köksfönstret med de där ljusen – ska man då göra det med eller utan blixt?
Ja vad tycker ni?
Bilden ovan med, den under utan. Självklart. Samma gamla Årstabro i bakgrunden på båda. Samma löksamling i staken också.
Copyright Klimakteriehäxan
Så fram kom nu härom dagen ett gammalt Ikea-fynd. Kanske är det tänkt att vara en adventsstake, men det bryr jag mig i så fall inte om, det är faktiskt inte dags för det än. Alltså tänder jag fyra ljus på direkten och hoppas att någon därute i mörkret också fångar en skymt av mina små levande lågor.
Men då dyker frågan upp: om man nu ska fotografera köksfönstret med de där ljusen – ska man då göra det med eller utan blixt?
Ja vad tycker ni?
Bilden ovan med, den under utan. Självklart. Samma gamla Årstabro i bakgrunden på båda. Samma löksamling i staken också.
Copyright Klimakteriehäxan
Etiketter:
fönster,
heminredning,
ikea,
teknik,
vinter
söndag, oktober 01, 2017
Pärlor i ett skyltfönster
Idén är Rebecca Björnsdotters. Hon är en 33-årig svensk designer som haft lyckan att se sina skor på så berömda fötter som Lady Gagas. Nu finns boots och sandaler med Rebeccas namn tryckt i sulan att köpa såväl i Stockholm som i Paris.
Och när jag rusar in i varuhuset med kameran i nypan för att leta upp de där skorna springer jag rakt på, inte bara dem, utan deras upphovsperson dessutom. Rebecca står där och svarar glatt på mina frågor om skorna, som jag naturligtvis på sin höjd kan drömma om. På prislappen står 5 699 kronor, men oavsett det: jag skulle ju behöva köras i rullstol om jag skulle ha dem på mig och samtidigt behöva förflytta mig.
Rebecca hade samearmband själv som yngre och gillar nordisk klassisk formgivning. Tenntråden på de här sandalerna är svensk, men flätningen är gjord i Italien. När jag undrar hur lätt det var att lära ut den konsten till italienare skrattar hon:
-Det var verkligen inte enkelt!
Bevisligen gick det i alla fall. Fyra sinsemellan olika flätor slingrar sig över vristen på sandalen, som finns inte bara i rött (ja ni känner ju till min faiblesse för röda skor) utan också i svart. En serie kaxiga boots har ett mönster i silvermetall på klacken, jättesnyggt även det!
Mera snyggt i NK:s skylt: titta på bilden nedan! Kollade inte upp klänningen alls, men föll för elegansen i det där fönstret mot Hamngatan.
Skylt som skylt, tänker jag! Därmed får detta bli ett något annorlunda bidrag till bloggstafetten SKYLTSÖNDAG. Den som en gång startades av Pumita och nu finns inhyst hos BP.
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, juli 09, 2017
Ett riktigt skyltfönster
Du hittar det på en husvägg i ett gathörn i centrala Vaxholm. Trevligt, tycker jag, och väldigt passande för en Skyltsöndag.
Söndagar är också skyltsöndagar, alltså. Kolla fler skyltar, snygga, roliga, upplysande, förvillande, tokiga, den här vägen! Vill du se fler skyltningar som jag gillat kan du klicka på etiketten "skyltar" här på bloggen. Dessutom finns en lista på alla medverkande bloggare som brukar "skylta", även om inte alla gör det alltid ...
lördag, december 24, 2016
Tre julkort
Så får utomhustomten gå i repris (det är ju ändå hans stora dag i dag) och jag låter honom denna gång visa upp sig med ett lätt lager pudersnö.
Och så avslutningsvis en virvlande dans av änglar som verkar vara väldigt nära släkt med snöflingorna. Dansen går i NK:s skyltfönster till denna jul, när de äkta snöflingorna lyser med sin frånvaro.
Hoppas ni alla har en GOD JUL även om ni inte dansar oavbrutet!
Copyright Klimakteriehäxan
onsdag, maj 25, 2016
På lätta fötter?
Skor är kul. Skor är eller kan i alla fall vara vackert. Men skor måste gå att gå i. Vi som gillar skor lite onödigt mycket, vi trillar ibland dit och köper "sittskor". Med sådana på fötterna förflyttar man sig mödosamt, sakta och försiktigt, eftersom de är en enda stor utmaning. Ja, varje steg är faktiskt ingenting mindre än ett prov på både mod och balans. Helst sitter man still med de där dojorna på.
Ibland blir skomodet lite extra svårbemästrat. Då handlar det inte bara om skyhöga klackar, som tvingar bärarinnan att i princip gå på tå, utan också om långt utdragna, vassa tåpartier att snava på eller svindlande höga platåsulor som får en att tappa känslan av markkontakt. Sammantaget inget för den med anlag för hallux valgus (vi är många i den klubben).
Själv avstår jag numera sittskor så gott det går, fast jag har från forna dagar så att det räcker och blir över. Lyckosamt nog kan den som vill framstå som fashionista i skosvängen i dag hitta gympadojor som både glittrar och glimmar. Den plattaste sandal kan vara i guld och stadigare klackar som låter oss vara kvar på samma nivå över havet som trottoaren vi går på finns också i salivframkallande modeller.
Herreys slog 1984 ett slag för gyllene skor med "Diggi-loo, diggi-ley" (bilden ovan) och ABBA gav de tokiga platåsulade stövlarna fyra ansikten tio år tidigare i "Waterloo". Båda är svenska vinnarlåtar i Mello/ESC-historien och som sådana hyllades de med var sitt skyltfönster när NK uppmärksammade årets jättejippo.
Ytterligare bevis för att skor är kul om än inte alltid vackert ... och det där med att gå i dem? Ja Abborna förflyttade sig definitivt i sina, om än bara några steg på scenen. För min del har jag haft (och har) några gyllene skor. Men platåer? Nej tack. Avstår. Fast visst kan jag titta på de andra, de modiga, som i bästa fall seglar fram utan benbrytande incidenter.
Copyright Klimakteriehäxan
Ibland blir skomodet lite extra svårbemästrat. Då handlar det inte bara om skyhöga klackar, som tvingar bärarinnan att i princip gå på tå, utan också om långt utdragna, vassa tåpartier att snava på eller svindlande höga platåsulor som får en att tappa känslan av markkontakt. Sammantaget inget för den med anlag för hallux valgus (vi är många i den klubben).
Själv avstår jag numera sittskor så gott det går, fast jag har från forna dagar så att det räcker och blir över. Lyckosamt nog kan den som vill framstå som fashionista i skosvängen i dag hitta gympadojor som både glittrar och glimmar. Den plattaste sandal kan vara i guld och stadigare klackar som låter oss vara kvar på samma nivå över havet som trottoaren vi går på finns också i salivframkallande modeller.
Herreys slog 1984 ett slag för gyllene skor med "Diggi-loo, diggi-ley" (bilden ovan) och ABBA gav de tokiga platåsulade stövlarna fyra ansikten tio år tidigare i "Waterloo". Båda är svenska vinnarlåtar i Mello/ESC-historien och som sådana hyllades de med var sitt skyltfönster när NK uppmärksammade årets jättejippo.
Ytterligare bevis för att skor är kul om än inte alltid vackert ... och det där med att gå i dem? Ja Abborna förflyttade sig definitivt i sina, om än bara några steg på scenen. För min del har jag haft (och har) några gyllene skor. Men platåer? Nej tack. Avstår. Fast visst kan jag titta på de andra, de modiga, som i bästa fall seglar fram utan benbrytande incidenter.
Copyright Klimakteriehäxan
torsdag, april 28, 2016
Dagens fönster
Som tur är vet man, även om man inte ser det så här på håll, att det knoppas på de där grenarna. Och att de levande ljusen inte skulle synas om vårsolen bara kommer tillbaka. Vi väntar!
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, april 11, 2016
Ett fönster mot himlen
Vad vore livet utan fönster? Jo mörkare, utsiktslöst, kanske intrycksfritt rent av.
En period fanns "Veckans fönster" i bloggosfären men det projektet avslutades i januari 2015, efter lång tid. Vid det laget hade jag hunnit publicera en bra bit över 150 foton på fönster i olika sammanhang. Sedan dess har det blivit ytterligare några, men då utan samband med andra "fönsterfotografer". Lustigt nog så sitter det ändå i.
Jag reagerar med ryggmärgen när jag ser ett fönster som är lite ovanligt på ett eller annat sätt. Ovanligt snyggt, fult, stort, litet, ja ovanligt vad-som-helst. Och så tänker jag på hur viktiga de är i våra olika miljöer, hemma, på jobbet och i offentliga utrymmen. Den arkitekt som ritar in rätt placerade fönster i bra former har lyckats!
Alltså menar jag att den som har ritat hotellet på kanarieön Fuerteventura har lyckats när hela receptionsdelen lyses upp av det enorma fönstret som tar in himlen i rummet. Kameran kom fram och se, det blev ett fönster för dagen!
Copyright Klimakteriehäxan
En period fanns "Veckans fönster" i bloggosfären men det projektet avslutades i januari 2015, efter lång tid. Vid det laget hade jag hunnit publicera en bra bit över 150 foton på fönster i olika sammanhang. Sedan dess har det blivit ytterligare några, men då utan samband med andra "fönsterfotografer". Lustigt nog så sitter det ändå i.
Jag reagerar med ryggmärgen när jag ser ett fönster som är lite ovanligt på ett eller annat sätt. Ovanligt snyggt, fult, stort, litet, ja ovanligt vad-som-helst. Och så tänker jag på hur viktiga de är i våra olika miljöer, hemma, på jobbet och i offentliga utrymmen. Den arkitekt som ritar in rätt placerade fönster i bra former har lyckats!
Alltså menar jag att den som har ritat hotellet på kanarieön Fuerteventura har lyckats när hela receptionsdelen lyses upp av det enorma fönstret som tar in himlen i rummet. Kameran kom fram och se, det blev ett fönster för dagen!
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, mars 08, 2016
Tisdagstema UTSIKT
Får jag gissa?
Du ser för ditt inre öga en strand med palmer. Ett skogsbryn. Blank vattenyta på ett tjärn med näckrosor. Ett svindlande alplandskap. Snötäckta vidder. En norsk fjord. Något åt det hållet. Har jag rätt?
En utsikt kan ju vara så mycket. Jag kastar ett snabbt öga genom mitt fönster och ser en buss, en gata, en glimt av Årstaviken, ett brofäste, en strandpromenad med några joggare, en hund på rastning och ett gäng barnvagnsrullare.
Men den utsikten får du bara tänka dig, för den jag väljer när tisdagtemat är just UTSIKT, den har jag fångat mitt inne i Stockholm. Fönstret vetter ut mot Brunnsgatan. Och jag gillar verkligen den sortens vy också. Det ena utesluter väl inte det andra!
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, februari 09, 2016
Tisdagstema KREATIVITET
Det sägs att människans kreativitet kan bättras på med hjälp av yttre betingelser. Vilket skulle betyda att rummet du valt att sitta i också påverkar det du sysslar med. Färgval, ljusinsläpp, prylar blir viktiga faktorer kring skapandet, som kan vara av alla möjliga slag: kanske stickar eller virkar du, broderar på fri hand, målar, skriver, scrapbookar eller knådar lera.
Men vill du att någon iakttar dig medan du är mitt uppe i ditt skapande? Jag vet att jag själv, och många med mig, avskyr om en människa ställer sig bakom min rygg och börjar kolla det jag har på datorskärmen, det kan vara text eller bilder eller helt enkelt en sida på den sajt dit jag just surfat.
Därför hajade jag till när jag mötte tapeten ni ser på bilden. En sorts dekor jag aldrig skulle vilja ha i min närhet. Skulle nog inte få någonting ur händerna, av vilket slags skapande som helst, med alla de där ögonen omkring mig. Och inte går det att uppmana dem att flytta på sig eller titta åt annat håll heller ...
Det är alltså veckans tisdagstema som är KREATIVITET och det kan ju vara så mycket. Den som designade den där tapeten var förstås också nyskapande, i sin nisch. Ansiktstapeten måste ju sitta på ett hyggligt stort antal väggar, även om den aldrig kommer in hos mig!
Men det kan också handla om att förvalta gamla traditioner i nya former. Som i broderiet från Guatemala på bilden nedan. Där finns den viktiga nationalsymbolen, quetzal-fågeln, med sin extremt långa stjärt (mycket längre i verkligheten än i den broderade versionen), men där finns också glada katter och färgstarka blommor. Kreativiteten går hand i hand med traditionen, helt enkelt.
Och som betraktare blir man på lite bättre humör, inte sant? Rent av lite smittad av den sortens skaparlust, kanske?
Copyright Klimakteriehäxan
Men vill du att någon iakttar dig medan du är mitt uppe i ditt skapande? Jag vet att jag själv, och många med mig, avskyr om en människa ställer sig bakom min rygg och börjar kolla det jag har på datorskärmen, det kan vara text eller bilder eller helt enkelt en sida på den sajt dit jag just surfat.
Därför hajade jag till när jag mötte tapeten ni ser på bilden. En sorts dekor jag aldrig skulle vilja ha i min närhet. Skulle nog inte få någonting ur händerna, av vilket slags skapande som helst, med alla de där ögonen omkring mig. Och inte går det att uppmana dem att flytta på sig eller titta åt annat håll heller ...
Det är alltså veckans tisdagstema som är KREATIVITET och det kan ju vara så mycket. Den som designade den där tapeten var förstås också nyskapande, i sin nisch. Ansiktstapeten måste ju sitta på ett hyggligt stort antal väggar, även om den aldrig kommer in hos mig!
Men det kan också handla om att förvalta gamla traditioner i nya former. Som i broderiet från Guatemala på bilden nedan. Där finns den viktiga nationalsymbolen, quetzal-fågeln, med sin extremt långa stjärt (mycket längre i verkligheten än i den broderade versionen), men där finns också glada katter och färgstarka blommor. Kreativiteten går hand i hand med traditionen, helt enkelt.
Och som betraktare blir man på lite bättre humör, inte sant? Rent av lite smittad av den sortens skaparlust, kanske?
Copyright Klimakteriehäxan
Etiketter:
design,
fönster,
handarbete,
heminredning,
tisdagstema
onsdag, december 16, 2015
Nu är det (nästan) jul igen!
Det känns nästan som en plikt att ta ett varv och kolla in julskyltningen hos Det Stora Varuhuset på Hamngatan i Stockholm. De stora fönstren och deras innehåll är en pålitlig publikmagnet så här års, när drömmar och önskningar exponeras. Men alla har ju inte vägarna förbi, så jag gör som jag brukar: bjuder på en fönstertitt lagom till jul!
Kanske kan man påstå att det finns flera teman i år. Ätbart är i så fall ett: massor med godis, rosa tuggummi, berg av popcorn, pepparkakshus. I några fönster speglas svunna tider med typiska miljöer och inredningsdetaljer som minnesgoda känner igen från förr. Tomtar? Förekommer glest.
Men naturligtvis verkar de flesta barnen som jag ser intressera sig mest för det enorma dockhuset, inrett i flera våningar med mycket smått och gott. Jag trodde nog att dockhus också tillhörde tidigare decennier, utkonkurrerade av mobiler och läsplattor, men kanske har jag fel på den punkten? Kan minnas att jag själv drömde om ett dockhus men hade inget. Det gick ju bra ändå, som tur är ...
Och om du inte kan se dig mätt (sic!) på bilderna i det här formatet vet du förstås att du ser dem större via ett litet klick!
Copyright Klimakteriehäxan
Kanske kan man påstå att det finns flera teman i år. Ätbart är i så fall ett: massor med godis, rosa tuggummi, berg av popcorn, pepparkakshus. I några fönster speglas svunna tider med typiska miljöer och inredningsdetaljer som minnesgoda känner igen från förr. Tomtar? Förekommer glest.
Men naturligtvis verkar de flesta barnen som jag ser intressera sig mest för det enorma dockhuset, inrett i flera våningar med mycket smått och gott. Jag trodde nog att dockhus också tillhörde tidigare decennier, utkonkurrerade av mobiler och läsplattor, men kanske har jag fel på den punkten? Kan minnas att jag själv drömde om ett dockhus men hade inget. Det gick ju bra ändå, som tur är ...
| Hungrig drake på väg att kasta sig över julgotterna. |
| Matglädje? |
| Tugga bör man annars ... |
| Hommage till en annan turistattraktion. |
| "Hemma hos" från 50/60-tal. |
| Vad vore julskyltningen utan några gosedjur? |
| Julens färg kan också vara bubbelgumsrosa! |
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, augusti 02, 2015
Ett fönster rymmer så mycket
Den torra grenen är ett konstverk av alldeles egen kraft. Och de där väskorna, med okänt innehåll, är åtminstone i min fantasi packade för äventyr.
Med några solstrålars hjälp blir alltihop en fröjd för ögat.
Fönstret fotograferade jag i Sliperiet, ett konstgalleri i värmländska Borgvik. Du kan hänga med på mitt besök där nyligen om du klickar här.
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, april 03, 2015
Var så god: gratis påskbuffé!
Påsken är också en mathelg. Och då tänker jag inte bara på godis, utan även på allt annat tänkbart i matväg, dessutom betydligt nyttigare: grönt, fisk, skaldjur, rostbiff, skinka, ostar och förstås ägg i alla dess former. Gärna lite köttbullar och prinskorv också, och varför inte en Janssons frestelse? Orkar vi tårta ovanpå alltihop? Tja, lite får vi väl anstränga oss!
Det Stora Varuhuset i Stockholm skyltar med mattema just nu. Det handlar om en satsning på nya restauranger innanför NK:s väggar, i kombination med delar av vårens modeutbud. Och jag gör som jag brukar: njuter (utan att gå in) av deras påhittiga fönster, som en riktig konstutställning.
Sedan är det förstås lite av en konflikt när man står inför kombinationen av rikligt med föda och kläder för de smärta, men somliga modeller finns väl även i större storlekar ... eller så går det bra med det där som redan finns på galgarna i garderoben!
Så här får du hänga med på en liten påskbuffé, uppdukad längs Hamngatan mitt i huvudstaden. Må det smaka! Allt kalorifritt! Kan avnjutas hela helgen!
Copyright Klimakteriehäxan
Det Stora Varuhuset i Stockholm skyltar med mattema just nu. Det handlar om en satsning på nya restauranger innanför NK:s väggar, i kombination med delar av vårens modeutbud. Och jag gör som jag brukar: njuter (utan att gå in) av deras påhittiga fönster, som en riktig konstutställning.
Sedan är det förstås lite av en konflikt när man står inför kombinationen av rikligt med föda och kläder för de smärta, men somliga modeller finns väl även i större storlekar ... eller så går det bra med det där som redan finns på galgarna i garderoben!
Så här får du hänga med på en liten påskbuffé, uppdukad längs Hamngatan mitt i huvudstaden. Må det smaka! Allt kalorifritt! Kan avnjutas hela helgen!
| Först tar vi av salladen: ruccola med svamp, lite ost och en god dressing. |
| Till förrätt: hummer. |
| Fisksoppan serveras i rejäl tallrik ... |
| ... med huvudingredienserna väl synliga! |
| Barnen får hamburgare (fast de borde verkligen få smaka åtminstone på hummern!) |
| Till kaffet: söta macarons, en modern import från Frankrike - vackrare att se på än de är goda att äta, men ändå ... |
fredag, januari 30, 2015
Veckans fönster är stängt
Det är nästan på dagen fem år sedan jag för första gången hängde på fotobloggarkedjan Veckans fönster. Susanne Hultman heter eldsjälen som hållit den verksamheten igång, med ett temaord som presenterats på hennes blogg på torsdagar. Och på fredagar har hugade bloggare som gillar att använda sin kamera publicerat sin tolkning eller illustration av det där ordet, som ibland varit lätt, ibland väldigt knepigt att visualisera. Kul oavsett vilket!
Nu har Susanne bestämt sig för att stänga sitt fönster för gott, efter 300 inlägg i serien. Själv kommer jag upp i 180, att döma av etikettlistan här nere till vänster.
Ändå blev det en sista fotoutmaning, på temat ÖVERRASKAD.
Därför väljer jag att överraska flitiga Susanne med lite blommor som tack, ett par snygga krukväxter med rötterna i blanka krukor i Köpenhamn.
En blomma är som bekant aldrig fel ... inte i fönster heller!
Copyright Klimakteriehäxan
Nu har Susanne bestämt sig för att stänga sitt fönster för gott, efter 300 inlägg i serien. Själv kommer jag upp i 180, att döma av etikettlistan här nere till vänster.
Ändå blev det en sista fotoutmaning, på temat ÖVERRASKAD.
Därför väljer jag att överraska flitiga Susanne med lite blommor som tack, ett par snygga krukväxter med rötterna i blanka krukor i Köpenhamn.
En blomma är som bekant aldrig fel ... inte i fönster heller!
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, januari 23, 2015
Veckans fönster är ÖVERGIVET
Väldigt ensamt och övergivet ser det ut, det röda huset vars fasad för åtminstone mina tankar till ett ansikte, ett fejs med förvånat uttryck: Oj, var det så här illa det skulle gå? Så här tråkig framtiden skulle bli?
Inga spår av liv och rörelse, skräpigt runt omkring, även om grönskan döljer mycket.
Det är (äntligen) fredag igen och därmed dags att glänta på Veckans fönster, vars fototema denna gång är ÖVERGIVET.
Fler fönster, låt mig gissa att de flesta precis som mitt sitter i kåkar i olika stadier av förfall, hittar du via den här länken.
Copyright Klimakteriehäxan
Inga spår av liv och rörelse, skräpigt runt omkring, även om grönskan döljer mycket.
Det är (äntligen) fredag igen och därmed dags att glänta på Veckans fönster, vars fototema denna gång är ÖVERGIVET.
Fler fönster, låt mig gissa att de flesta precis som mitt sitter i kåkar i olika stadier av förfall, hittar du via den här länken.
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, januari 18, 2015
Veckans fönster är SPLITTRAT
Lika ledsen blir man varje gång. Någon har krossat ett fönster, det må vara stort eller litet, det betyder ändå onödigt besvär, onödiga utgifter, onödigt adrenalinpåslag.
Just det här skyltfönstret, mitt i Stockholms absolut centralaste kvarter, var ett av många som splittrades när ett gäng grabbar fått för sig att leka tuffingar en dag i oktober förra året. Märkligt nog höll de på så länge att de kunde gripas och förhoppningsvis få sina straff.
Men det är ju inte brott och straff som är det riktigt intressanta, utan varför det kan bli så att förstörelse ger pluspoäng. Den här sortens fönster är dessutom synnerligen kostsamma att ersätta, vilket förmodligen grabbarna kommer att bli varse: rimligen blir de ersättningsskyldiga.
Summan av kardemumman är en sorgkantad siffra i facit. Alla är förlorare. Många är ledsna. Massor av extra arbete blev det. Dyrt också. Och ändå är det lika säkert som amen i kyrkan; det kommer att hända igen. Fler ungar krossar inte bara fönster, de krossar sin egen framtid.
Copyright Klimakteriehäxan
SPLITTRAT är temat när Veckans fönster hos Susanne Hultman gör sin nypremiär för året. Klicka på länken och kika i fler fönster!
Just det här skyltfönstret, mitt i Stockholms absolut centralaste kvarter, var ett av många som splittrades när ett gäng grabbar fått för sig att leka tuffingar en dag i oktober förra året. Märkligt nog höll de på så länge att de kunde gripas och förhoppningsvis få sina straff.
Men det är ju inte brott och straff som är det riktigt intressanta, utan varför det kan bli så att förstörelse ger pluspoäng. Den här sortens fönster är dessutom synnerligen kostsamma att ersätta, vilket förmodligen grabbarna kommer att bli varse: rimligen blir de ersättningsskyldiga.
Summan av kardemumman är en sorgkantad siffra i facit. Alla är förlorare. Många är ledsna. Massor av extra arbete blev det. Dyrt också. Och ändå är det lika säkert som amen i kyrkan; det kommer att hända igen. Fler ungar krossar inte bara fönster, de krossar sin egen framtid.
Copyright Klimakteriehäxan
SPLITTRAT är temat när Veckans fönster hos Susanne Hultman gör sin nypremiär för året. Klicka på länken och kika i fler fönster!
fredag, december 19, 2014
Drömskt i Veckans fönster
Det är reprisvarning på min bild, jag vet. Samma barn plåtade jag flera gånger, men det kan inte hjälpas: här kommer hon igen, tjejen med de blonda flätorna och längtan i blick, om än på ett nytt foto.
För nu är det bara dagar kvar tills tomtenissarnas jobbarfinal för året är här. Vad har dom med sig? Vad finns under granen? Vad stod på önskelistan – och vad går i uppfyllelse? Drömmarna inför jul kan vara många och behöver förstås långt ifrån alltid handla om presenter. Många ungar drömmer intensivt om en vit jul med snö och härliga utelekar, andra mindre lyckligt lottade drömmer om en vit jul av annat slag, en där ingen förälder petar i sig för mycket glögg och tappar kontrollen.
Men drömmarnas tid tar ju faktiskt inte slut bara för att julen är över. Nog drömmer vi lite till mans om det nya året, och det kan mycket väl vara drömmar som liknar dem vi hyste inför julen. Vad för 2015 med sig? Vad finns under ytan? Vad står på önskelistan – och vad går i uppfyllelse?
Inget är som bekant svårare att sia om än framtiden, så vi får vänta på svaren. Tills vidare kan vi klicka oss över till Susanne och se vad veckans fönsterfotografer hittat för motiv som illustrerar temat DRÖMSKT.
Copyright Klimakteriehäxan
För nu är det bara dagar kvar tills tomtenissarnas jobbarfinal för året är här. Vad har dom med sig? Vad finns under granen? Vad stod på önskelistan – och vad går i uppfyllelse? Drömmarna inför jul kan vara många och behöver förstås långt ifrån alltid handla om presenter. Många ungar drömmer intensivt om en vit jul med snö och härliga utelekar, andra mindre lyckligt lottade drömmer om en vit jul av annat slag, en där ingen förälder petar i sig för mycket glögg och tappar kontrollen.
Men drömmarnas tid tar ju faktiskt inte slut bara för att julen är över. Nog drömmer vi lite till mans om det nya året, och det kan mycket väl vara drömmar som liknar dem vi hyste inför julen. Vad för 2015 med sig? Vad finns under ytan? Vad står på önskelistan – och vad går i uppfyllelse?
Inget är som bekant svårare att sia om än framtiden, så vi får vänta på svaren. Tills vidare kan vi klicka oss över till Susanne och se vad veckans fönsterfotografer hittat för motiv som illustrerar temat DRÖMSKT.
Copyright Klimakteriehäxan
lördag, december 06, 2014
Veckans fönster mot världen
Att somna under palmerna. Att höra vågorna klucka eller kanske rent av slå. Att höra rasslet av de stora plymliknande bladen som rör sig med en vindpust. Att vakna av en fågels rop och sedan snabbt somna om igen, till de där andra sövande ljuden som uttolkas "semester".
Nog är det där fönstret vid fotändan på hotellsängen på Fuerteventura ovanligt trevligt att titta på? Fast vi är ju ändå inomhus, fönstret är falskt och miljön tyst. Men en heminredningsexpert har fått en idé och genomfört den. Och gett hotellgästerna stunder på stranden vilken tid på dygnet som helst!
Veckans fönster är valfritt och när jag tittar ut genom mitt alldeles riktiga fönster möter min blick en regnvåt gata, blygrå himmel och några kurande människor som väntar att bussen ska ta dem till någon trång och julstressvarm galleria inne i centrum.
Då ligger det nära till hands att drömma sig tillbaka till solen, sanden, havet och palmerna. Och medan jag drömmer om det ser jag att bussen förbarmat sig över passagerarkön, som antagligen drömde om något annat. Eller kanske bara just det: att den förb-de bussen ska komma nån gång!
För lite mer fönstertittning klickar du här.
Copyright Klimakteriehäxan
Nog är det där fönstret vid fotändan på hotellsängen på Fuerteventura ovanligt trevligt att titta på? Fast vi är ju ändå inomhus, fönstret är falskt och miljön tyst. Men en heminredningsexpert har fått en idé och genomfört den. Och gett hotellgästerna stunder på stranden vilken tid på dygnet som helst!
Veckans fönster är valfritt och när jag tittar ut genom mitt alldeles riktiga fönster möter min blick en regnvåt gata, blygrå himmel och några kurande människor som väntar att bussen ska ta dem till någon trång och julstressvarm galleria inne i centrum.
Då ligger det nära till hands att drömma sig tillbaka till solen, sanden, havet och palmerna. Och medan jag drömmer om det ser jag att bussen förbarmat sig över passagerarkön, som antagligen drömde om något annat. Eller kanske bara just det: att den förb-de bussen ska komma nån gång!
För lite mer fönstertittning klickar du här.
Copyright Klimakteriehäxan
lördag, november 29, 2014
BUSSIGT i Veckans fönster
Strax får de levande ljusen i köksfönstret maka på sig så att adventsstjärnan får plats utan att riskera antändning och eldsvåda med eländiga konsekvenser.
Där ute väntar bussen på att ta nästa tur genomstadstrafiken, förmodligen rätt tät en dag som denna, strax efter löneutbetalning och när julskyltningen nu också är på plats, med alla granar, glitter och glimrande ljus. Klappjakten har bara börjat!
För att ta sig fram på gator och trottoarer krävs en del bussighet, av alla sorts trafikanter!
Bussigt ska det också vara i Veckans fönster denna helg. Se fler här!
Copyright Klimakteriehäxan
Där ute väntar bussen på att ta nästa tur genomstadstrafiken, förmodligen rätt tät en dag som denna, strax efter löneutbetalning och när julskyltningen nu också är på plats, med alla granar, glitter och glimrande ljus. Klappjakten har bara börjat!
För att ta sig fram på gator och trottoarer krävs en del bussighet, av alla sorts trafikanter!
Bussigt ska det också vara i Veckans fönster denna helg. Se fler här!
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)