Världens piggaste 80-åring?

Min första Pippi-bok kom ut 1948 och jag
fick den 1955. Litet format! Lägg märke till
hur litet författarens namn är på  omslaget!
 Ingrid Vang Nyman tecknade. Pris: 3:95.

I dag är det dags att gratulera Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, mera känd som Pippi kort och gott. Astrid Lindgrens första bok om denna originella hjältinna kom ut för så länge sedan! En piggare 80-åring får man leta efter. Grattis!

Egentligen borde hon väl inte ha uppskattats. En unge som klädde sig slarvigt, som ljög, som länsade kakfaten när hon hamnade på kalas, som faktiskt aldrig uppförde sig så som välartade små flickor fick lära sig på 40-talet, när Pippi föddes. Men jo då! Sedan Bonniers tackade nej hamnade hon hos Rabén och Sjögren, och det har nog det förlaget mått extremt bra av ...

Genom alla åren har hon behållit sin popularitet. Hör en barnbibliotekarie i Umeå som intervjuas i radio, och han berättar att efterfrågan efter böcker om Pippi Långstrump är stor. De blir så flitigt lästa att man ideligen måste köpa in nya!

Jag fick min första Pippi-bok 1954 och redan då var den tryckt i 127 000 exemplar, en upplaga som bara ett fåtal författare lyckas prångla ut i dag! Visst ser man att den är 

läst, men jag har alltid hanterat böcker försiktigt, så trasig är den inte. Tror att den väntar på barnbarnens intresse, jag har inte testat det ännu. Men mot bakgrund av allt som hänt Pippi genom åren kan man för denna 80-åring lugnt stämma in i "Ja må hon leva", för det kommer hon definitivt att fortsätta göra!

Och eftersom hon definitivt är en färgglad liten person fyller hon dagens behov i firandet av Färgsprakande NOVEMBER som har sitt ursprung hos LillaSyster.

Copyright Klimakteriehäxan

På födelsedagen

Count your garden by the flowers

never by the leaves that fall.

Count your days by golden hours

Don´t remember clouds at all.

Count your nights by stars, not shadows

Count your life with smiles, not tears

And with joy on every birthday

count your age by friends, not years!

Hittade denna lilla dikt nyligen och gillade den. Titeln tror jag är "In Life´s Garden" och amerikanska Dixie Willson (1890-1974) ska vara skalden bakom raderna, även om inte expertisen verkar vara helt överens om det. 

Jag behöver inte veta exakt, men tycker det är tänkvärda ord som jag tar till mig just i dag, eftersom jag råkar fylla år! (ja råkar och råkar ... det har ju inträffat rätt många gånger vid det här laget ...) Firar genom att flyga till solen.

Copyright Klimakteriehäxan

Gott nytt år!

Idag skulle vi ha varit på födelsedagskalas. Vårt yngsta barnbarn fyller tre, jag har gjort paket som jag hoppas hon ska tycka om och såg – som vanligt – fram emot att krama henne. Men vad händer? Jo både hon och storebror blir sjuka! Så trist! Fyller år gör hon ju ändå, förstås, men firandet måste skjutas upp. Grattis ändå, lilla sötnos!

En som också fyller år fast i morgon, det är Elisa Matilda, som passar på att ställa fem fredagsfrågor på temat medan vi andra naturligtvis gratulerar:

1. Vilken typ av tårta är din absoluta favorit på födelsedagen? Gillar både prinsess- och olika sorters frukttårtor. Tackar heller inte nej till en chokladtårta. Det allra sannaste svaret är väl att jag aldrig säger nej till en tårtbit ...
2. Hur planerar du att fira din nästa födelsedag? Stillsamt, det brukar bli det numera!
3. Hur känner du inför att fylla år och bli äldre? Här finns det klassiska svaret: alternativet är värre. Fast man borde nog se det mer positivt och (oavsett ålder) tänka att, ja, tack, det blev ett år till!
4. Vad har du på din önskelista? God middag och fin blombukett passar mig bra.
5. Har du någon tradition på födelsedagar? Ingen för mina egna, men för födelsedagar i familjen: ja. När barnen var små fick de alltid "smörgåstårta" med ljus i till frukost, alltså en rund brödkaka med rätt antal tårtljus nedstoppade i pålägget. Och så broderade jag var sin "födelsedagstablett" i korsstygn (bilden) som fortfarande används. Dessutom bakar jag gärna egen tårta till familjens medlemmar.

Inser också att jag numera ofta hör mig själv inte bara säga "grattis och hurra" till födelsedagsbarn. Jag brukar också säga "Gott nytt år!" för det är ju precis det man hoppas på ...

Copyright Klimakteriehäxan

7305 dagar senare ...

I dag har det gått 7305 dagar sedan jag började blogga, den 16 dec 2004 – alltså för tjugo år sen just i dag. Tänk att man skulle få fylla tjugo en gång till i livet! Det hade jag inte trott. Händer förvisso inte alla ...och nej, jag förväntar mig inga presenter!

Tittar jag så på hur många inlägg jag publicerat sedan dess är siffran 8019 (detta inräknat), vilket betyder att jag minsann lagt ut mer än ett om dagen. Ja jag tror att man visserligen kan hitta "tomma" datum, men också enstaka där det finns tre dagsfärska bitar ... somliga jättekorta, andra som tagit lite längre tid för den intresserade att läsa. Inledningsvis hade jag heller inte lärt mig hur man kunde lägga in foton. Idag är bilderna jätteviktiga (och ett strulande bildbehandlingsprogram en källa till rejäl irritation).

Hur många timmar som gått åt för att hålla Klimakteriehäxan vid liv vill jag inte tänka på, väl medveten om att väldigt många av mina medmänniskor – stundtals förvisso också jag själv – tycker att jag kunde ha ägnat mig åt något nyttigare. Ett antal laptoppar har också funnits med på resan.

Nu hoppas jag på ett gott nytt bloggår, trots att jag är väl medveten om hur "omodernt" det blivit att blogga. Kan upprepa mig en gång till och påpeka, att jag gör det ju mest för min egen skull. Den dag det känns tråkigt lägger jag av!

Om ni undrar hur jag kommit fram till siffran 7305 dagar så ska jag inte låta er tro (och kanske rent av imponeras av) att jag suttit här och räknat på fingrarna. Nej då, jag tog hjälp här!

Copyright Klimakteriehäxan

Hur skär man upp en tårta?

Tårtor är oftast runda, även om det kan förekomma andra former, som hjärtan eller kvadrater eller rektanglar. De jag bakar är nästan undantagslöst runda, för jag har en bra kakform i rätt storlek. Så den använde jag när jag senast lekte konditor, i förra veckan inför Sonens födelsedag.

Jag har redan berättat att barnbarnen själva fick garnera sin pappas tårta, och det gjorde de med stor energi och glatt engagemang: färska jordgubbar och blåbär och ett gäng tårtljus hamnade i den vispade grädden. (Letade efter små svenska flaggor på tandpetare också men hittade dem inte.) Eftersom jag hade köpt mycket bär kunde vi lägga en ring på fatet runt kakan också.

Typisk tårtbit ... 

När det så blev dags fick Sonen/Pappan förstås ta första biten, det var ju ändå hans dag. Och han gjorde som man brukar, tog en trekantig sektor, vass mot mitten, bred mot kanten. En typisk tårtbit alltså.

Äldsta barnbarnet studerar hanteringen, funderar. Hur skär man egentligen upp en tårta? Så kommer han med ett lysande förslag – han gillar ju verkligen både bär och grädde ...
-Om ni andra tar i mitten så kan jag ta kanterna.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Det här inlägget skulle man kunna tolka som att Åkes bloggtåg på temat TÅRTA fått ännu en vagn påhängd ...

"Hoppa på tåget" med en tårta

"Hoppa på tåget" är sedan rätt länge en bloggstafett, med Åke som delat ut pinnarna. Jag har mer än en gång tänkt att jag skulle lyda uppmaningen, men det har liksom inte bara blivit av ... tills nu, när jag inser att ordet TÅRTA, som är det som gäller denna vecka, inte kunde kommit lämpligare!

Sonen fyllde nämligen år i torsdags, och för första gången på länge passade det att jag bakade en tårta till honom. Jag brukar nämligen alltid göra tårta till familjemedlemmars högtidsdagar, men det är inte alltid det funkar när "barnen" har alldeles egna liv och mycket att tänka på utöver födelsedagskalas med inspel från mamma.

Men i år funkade det! Jag kollade som jag brukar vad för sorts tårta som önskades, och svaret blev det vanliga: grädde med bär. Så jag bakade tårtbotten, la in två lager fyllning och la sen kakan i frysen (den blir lite saftigare då) för att ta fram den i god tid när den skulle bli "klädd".

Då kom jag på att det inte var jag som skulle garnera tårtan, utan barnbarnen! Det visade sig också att på hemväg från förskolan hade de undrat hur farmor skulle ha styrt ut pappas tårta. När jag avslöjade att de skulle bli kreatörerna var det ingen brist på entusiasm! 

Först på med grädden, som jag hade vispat hemma. Sedan fanns färska jordgubbar, färska blåbär och ljus. Allt kom till användning! Den blev både vacker och god! Och nu har jag hoppat på tåget, nu reser vi in i tårtlandet! Mums!

Copyright Klimakteriehäxan

Fyller år gör vi alla!

Fredagarna kommer ganska tätt, kan jag tycka. Nu är den ju här igen! Och visst är den välkommen, även om den tappat mycket av sin laddning sedan femdagarsveckan las ner i mitt liv. En sak som hör till numera är de fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda, som passade på att fylla år härom dagen. Kanske är det så att även födelsedagarna verkar komma lite tätare? Må vara hur som helst med den saken. Här är det hon undrar denna gång:

1. Blir du visare med åren? Förhoppningsvis. I alla fall har jag blivit lite mindre tvärsäker.
2. Hur firar du din födelsedag? Mestadels lugnt, med familjen eller delar av den. Ett krav är hur som helst en god middag som jag slipper laga själv, gärna en blomma också!
3. Vad skulle du önska idag om du blåste ut ljusen på tårtan? En trevlig resa.
4. Har du någonsin haft en dålig födelsedag? I så fall har jag förträngt den.
5. Är du bra på presenter till andra? Ja, jag tror det. Beror på att jag tycker det är roligt att hitta på presenter! Men det är förstås ingen garanti för att man ska lyckas.

Och eftersom fredagen åtminstone i min närhet är ganska grå bjuder jag på lite vackert textilarbete från utställningen "Mönstrets makt" med verk gjorda av tyger som Kaffe Fassett designat. Har klart uppiggande effekt på mig åtminstone!

Copyright Klimakteriehäxan

Det ska vi fira!

Man ska alltid tillvarata varje chans att fira, det tycker jag är en trevlig grundregel. Sedan kan anledningarna vara av de mest skiftande slag: förväntade och planerade eller, ännu hellre kanske, överraskande. Elisa Matilda har fem fredagsfrågor som har med firande att göra:

1. Vad hade du för orsak att fira senast? Ett barnbarns ettårsdag. 
2. När klappade du senast händerna? Härom kvällen. I soffan framför "Svansjön", balettföreställning som kunde streamas från Kungliga Operan. Vacker musik, fenomenal dans. Magnifikt, helt enkelt, särskilt som vi såg den på extra stor skärm.
3. Vad för något fick senast tummen upp av dig? Lunch bestående av stekt fläsk med potatis, löksås och lingon. Hade jag inte ätit på evigheter! Till detta en alkoholfri öl. Kalas!
4. Firar du när tillfälle ges? Mer än gärna.
5. Vilken dag på året firar du mest? På papperet borde det vara den 3 augusti, för det datumet gifte vi oss och fem år senare föddes Dottern. Men som redan framgått: jag firar gärna (nästan) vad som helst, (nästan) när som helst! Borde inte Sveriges Radio ta en omstart på det gamla och jättepopulära programmet "Det ska vi fira!"?

Prinsesstårta som jag skapat i korsstygn. Barnen fick var sin broderad bordstablett,
 att använda på födelsedagar, och jag har envist hållit fast vid traditionen! (Sonens 
tablett pryds av en jordgubbstårta.) Tårta hör definitivt till i princip allt firande!

Copyright Klimakteriehäxan

5 x 5

Nu ska vi förpassa oss till forntiden ... för det blir utan tvekan resultatet för den som vill svara på Elisa Matildas fem fredagsfrågor denna gång:

1. Minns du hur du firade din 5-årsdag? Nej, det var ju faktiskt rätt länge sedan.
2. 
   Vilka fem saker från barndomen har du i förråd/källare? Min första egna bok, "Kattilina och hennes bröder". En röd sammetsklänning med vita blommor och en rosa stickad klänning, i storlek kanske tre år, båda gjorda av min mamma. Ett armband jag fick i present, med röda stenar som jag var övertygad om att de hette "rubiner". Ett par små skor som sitter på väggen tillsammans med övriga familjemedlemmars skor i liten storlek. (Bild nedan)
3. Hur firade du din födelsedag för fem år sen? Sonen bjöd på middag, hemlagad. Han är bra på det.
4. Vilka fem kända personer skulle du bjuda på ditt nästa kalas? Pass på den! Kan ju inte bjuda folk på party bara för att de är kända, eller hur?
5. Har du just nu fler än fem saker på din önskelista? Nej. Där står: hälsa (för mig, min familj, mina vänner och i princip alla andra), en trevlig resa, en fin sommar. Det lönar sig föga att önska livet ur Putin så jag väljer att inte lägga någon energi på det.

Övre vänstra hörnet: Makens finskor. Till höger en gummistövel som båda våra
barn använt. I mitten: Dotterns vita snörskor och mina "tossor". Längst ner
stövel nr 2 och Sonens sandaler. Allt på en trasväv som Dottern gjort på fritids.

Copyright Klimakteriehäxan

Att fundera på en fredag

Varje fredag bjuder Elisa Matilda upp till dans. Nej, jag skojar, det gör hon naturligtvis inte, hur skulle det gå till? Men hon har klurat ut fem frågor för hugade bloggare att besvara, och det är vi rätt många som gör. Ibland är frågorna aktuella, ibland mer allmänna. Den här gången handlar det om aktualiteter.

1. 
   Blev det någon semla (i någon form) i veckan? Jajamensan! Men bara en ... än så länge i alla fall ...
2. Hur firade du din senaste födelsedag? Stillsamt. Sonen bjöd på god middag, Dottern skickade fina blommor, Maken hade gett mig present i förväg. Många ringde eller sms-ade och grattade. Flitiga hurrarop på Facebook också.
3. Vilken var den senaste listan du gjorde? Varje gång när jag ska handla mat gör jag lista, så det blir flera gånger i veckan. Dock är det inte helt ovanligt att jag glömmer den på köksbordet eller så, men eftersom jag i a f skrivit den kommer jag rätt bra ihåg vad jag behöver köpa!
4. När väntade du senast på en hantverkare? För ett par veckor sedan. Han skulle kolla eventuellt fuktläckage i köksgolvet. Resultat negativt, tack och lov.
5. Vilken serie eller film har du senast börjat titta på? Såg första avsnittet av "Inventing Anna" (Netflix) igår efter rekommendation (undrar av vem?). Kommer inte att se fortsättningen. Ikväll ger jag "Bäst i test" en chans. Ibland får man skratta, och det behöver vi ju alla! 

Copyright Klimakteriehäxan

PS När det handlar om tv - kolla mitt inlägg nedan och se sedan den serien! Klart intressant!

En ettårsdag vi ville slippa

Firade andra barnbarnets första födelsedag härom dagen. Så härligt!

I dag infaller en annan ettårsdag. Den firar vi inte. Tvärtom är det en minnesdag vi alla hade velat slippa. Den ryska invasionen av Ukraina bara pågår och pågår, förstörelsen, misären, alla döda, det gränslösa eländet ser vi hela tiden i medierna. Ingen lösning finns i sikte efter tolv hemska månader, kanske står vi inför ett krig som inte övergår i fred på många år? 

Tanken svindlar, åtminstone för mig som är född efter andra världskriget och egentligen aldrig har uppfattat ett väpnat hot mot mitt hemland. Visst har internationella kriser kommit och gått, sorgliga flyktingöden har utspelat sig, men ändå har Sverige och svenskarna förskonats från riktig bedrövelse. Ska det bli ändring på det nu? Vad har de för sig, makthavarna i Kreml, Peking och på en rad andra ställen? Varför är människoliv inte värda mer i dag? Vilken sorts värld ska vår ljuvliga ettåring få ta över?

Den rysk-ukrainske författaren Arkadij Babtjenko skriver i Dagens Nyheter om utvecklingen, han understryker att den akuta krisen faktiskt inleddes med Rysslands intåg på Krim-halvön för nio år sedan. Framtiden han ser är allt annat än fridfull. "Om tjugo år kan ryska stridsvagnar och raketer vara på väg mot Stockholm" menar han och fortsätter att han inte ser något hopp för rysk demokrati heller:

"Om man tror att det bara är ´Putinregimen´ som bär skulden för detta krig, att allt kommer att bli bra igen så fort Putins diktatur väl har krossats, så är man lika fel ute som förut. Det kommer inte att finnas något vackert, postputinistiskt Ryssland i framtiden. Det kommer inte att finnas något demokratiskt Ryssland över huvud taget. Det är helt enkelt omöjligt, per definition."

Copyright Klimakteriehäxan

Nu fyller jag år igen!

Den 16 december är en av mina två födelsedagar. För den dagen 2004 la jag ut min första bloggpost som Klimakteriehäxan, med förklaring av mitt val av namn. Sedan har det rullat på. Och nu är jag myndig! Arton!

Nästan 7000 inlägg har det blivit. Och det har verkligen handlat om stort och smått. Tittar jag på mitt "utbud" från 2022 hittar jag Citat, Dagens ord, Veckans mening, Tisdagstrio, Tankar, Veckans kulturfråga, Veckans Wisti, Skyltsöndag, några Bokmärken och (numera avsomnade) Selfies i en enda lång rad. Plus hyggligt många lösa puckar eller ska man kalla dem solitärer, det låter ju lite finare?

Gruppen läsare, som en period var riktigt stor och placerade mig som etta på dåvarande Bloggtoppen, har krympt påtagligt men jag är tacksam över att ett antal framhärdar och dessutom lämnar kommentarer – några av de mest trogna så gott som dagligen. Utan läsare och deras reaktioner överlever ingen blogg!

Om jag scrollar lite i mitt förflutna ser jag att jag skrev betydligt längre inlägg förr och lutade mig mindre mot diverse "utmaningar" som jag numera väldigt ofta hänger på. Kanske har jag blivit latare? Kanske var min ambitionsnivå högre? Inledningsvis visste jag inte heller hur man la ut bilder, och jag insåg inte vikten av att länka kors och tvärs förrän jag fick det skrivet på näsan. 

Innan min ettårsdag som bloggare skrev jag ett inlägg med länkar till fjorton bloggar som jag då följde. EN av dem (Bloggblad) finns fortfarande, även om hon lägger ut poster tämligen sporadiskt. Av de andra finns INGEN kvar, även om någon flyttat och kallar sig för "influencer" som förstås är modernare ...

Jag lägger inte ner, inte just nu i alla fall. Man har inte roligare än man gör sig, och att blogga fortsätter att roa mig, även om den krassa sidan av saken är att det gränsar till det patetiska att lägga så mycket tid och energi på något som intresserar så få (jag är förstås lite bortskämd med att ha arbetat med en miljonpublik i sikte, i nyhetsvärlden, under väldigt många år, men det var ju lite andra förhållanden ...) 

Tror jag ska se till att införskaffa en tårtbit. Födelsedagstårta.

Den här tårtan "bakade" Sonen till mig på min laptop för väldigt många år sedan. Jag
gillar den skarpt och inte är den kaloririk heller!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om födelsedagar

"Keep calm and be crazy: laugh, love and live it up because this is the oldest you´ve been and the youngest you´ll ever be again."

-Fick denna hälsning när jag fyllde år. Välformulerat eller hur? Avstår från att yxa till en översättning, tror nog budskapet går fram ändå. Och därmed är valet av Veckans mening klart. Skriv-Robert är den som uppmanar sina medbloggare att ta fram den mening ur senaste tidens läsning som fått en att hejda sig en extra liten sekund.

Fina födelsedagsblommor från Dottern.

Copyright Klimakteriehäxan

Jag fyllde ju år i går!

Visst kan man glömma bort en och annan födelsedag, utan att vara svårt dement eller superförvirrad av någon annan anledning. Det har hänt och kommer antagligen att hända igen.

Ger mig själv en blomma på födelsedagen. Tror
inte att någon annan kommer att göra det ...

Men sin egen födelsedag glömmer man väl ändå inte? Jojomensan! Igår! Då fyllde Klimakteriehäxan sjutton år! Jag borde ju ha brustit ut i sång ("Sjutton år tror jag visst att jag var, en liten flicka så fager och så rar!") men känner även så här i efterskott att det nog skulle ha låtit lite udda, inte alls som när Ingeborg Nyberg visade flätorna bredvid tonårsidolen Tage Severin och sjöng den sången i filmen "Sjutton år". Det var 1957 och då hade unga fröken Nyberg, som i verkligheten var just 17, redan varit stjärna i fem år. För egen del var jag i yngsta laget för att gå på bio då, så filmen har jag aldrig sett. Men man hörde ju låten i radio.

Då är frågan om tonårsrevolten ska ta fart på allvar i bloggen nu. Fast jag har inga föräldrar att protestera mot. Känner inte att jag måste utföra djärva för att inte säga dumdristiga äventyr för att bevisa något. Dock måste det väl anses helt logiskt att en klimakteriehäxa lagt den sortens aktiviteter bakom sig, eller hur? Och nej, jag kommer inte att avslöja alla mina gamla snedsteg som blogginlägg. Det har ändå blivit 6 470 publicerade bitar på de här åren.

Nästa år blir ju faktiskt Klimakteriehäxan myndig, med rösträtt och tillstånd att dricka alkohol på krogen. Vuxet, men inte gammalt. Det ständigt återkommande talesättet gäller först betydligt senare, det som påminner om att alternativet till att fylla år är mycket sämre.

Copyright Klimakteriehäxan

Nedräkning

Fredag och första morgonen med is på bilrutan efter en natt som uppenbarligen varit av det kallare slaget. Men solen skiner och himlen är nästan molnfri, så det vore dumt att klaga. Bättre då att klicka sig över till Elisa Matilda och plocka upp hennes fem fredagsfrågor. Bara att starta nedräkningen:

1. Nämn fem av dina käraste ägodelar? Laptoppen, mobilen, varma pälsen, något smycke jag fått av Maken och ett konstverk som min döda vän Lisa gjort. (Klicka gärna på länken så får du veta hela historien).
2. Vad är fyra saker du har gjort den här veckan? Fyllt år, övernattat på lyxigt hotell med finmiddag, shoppat lite julklappar i en hantverksbod, köpt böcker (ta fyra, betala för tre) i en stor och fin bokhandel i Åmål.
3. Vilka är dina tre senaste telefonsamtal? Har pratat med båda barnen och en god väninna. Hon och jag talas vid i princip varje dag. 
4. Vilka två val velar du mellan? Kött eller fisk, kanske? Brukar ha relativt lätt att bestämma mig, så här har jag nog inget bra svar.
5. Vad är en sak du aldrig kommer att glömma? Första mötet med en baby. Gäller både barn och barnbarn. Den känslan man inte trodde fanns!

Copyright Klimakteriehäxan

Födelsedag förr och nu

Fyllde år i går. Firade det med att i förväg få huset i Barndomslandet städat av inhyrd kraft. På själva Dagen en lite extra fin middag och övernattning på häftigt ställe i Dalsland. På väg dit köpte jag i Åmål en bok till mig själv i present, "Åren" av Annie Ernaux. I övrigt inga större händelser, vilket är helt i sin ordning.

Annat var det förr. Har nyss hittat den dagbok, som jag fick av min storasyster på nioårsdagen. Då fick jag inte mindre än arton presenter! De finns noggrant uppräknade, inklusive två femkronor, dessutom en blombukett och diverse godis. Och döm om min förvåning när jag inser att åtminstone två av prylarna fortfarande finns: en liten porslinstant (som jag, förlåt, nog aldrig varit särskilt förtjust i) och en hund, också den i porslin. Märkligt nog fick jag hunden av "tant Maja" – som jag inte för mitt liv kan minnas vem det var?! Klockan som jag var så stolt över försvann på badstranden följande sommar, jag sörjde den djupt.

Inser också att det var på nioårsdagen som jag blev bekant med en tjej som kom att bli en trogen vän i bokhyllan: Cherry Ames. Första boken, när hon är sjuksköterskeelev, kom att få inte mindre än tjugosex uppföljare. Riktigt så länge hängde jag inte med ... De första sju skrevs av Helen Wells, sedan tog Julie Campbell Tatham över.

Visst minns man födelsedagarna, hur spännande det var, hur tidigt man vaknade och låg i sängen och lyssnade: kommer de snart? Jag brukade få frukost på sängen, paket och jag tror nog att det blev lite "Ja må hon leva" också.

Så här väldigt många år senare vore det väl kul att uppleva en liknande förväntan, men det kan ju inte hålla på i decennier, det fattar till och med jag. Årsrik som man är får man klara sig ändå, och så kan man ju dra sig till minnes hur det en gång var, medan man förundrat bläddrar i den gamla dagboken som verkligen verkar vara inte bara från en annan tid, utan rent av från en annan värld!

Presenterna från nioårsdagen finns till min häpnad kvar!

Syrran skrev rim minsann: "När Aina fyller nio år / denna bok av mej hon får / I den
hon hemligheter skriva kan / att läsa dem går inte an."

Copyright Klimakteriehäxan

Grattis Google!

Dagens doodle.

Jag kan höra mig själv säga det, ideligen: hur klarade vi oss innan Google fanns? Varje gång man råkar ut för ett "senior moment" (och det är inte direkt sällan) finns utvägen till hands: fram med mobilen och fråga Google. Märkvärdigt nog får man nästan alltid bra svar. Snabbt går det också. Blixtsnabbt!

Det är förvisso inte bara glömskan som botas på det här sättet, och det är verkligen inte bara äldre människor som tar till den här genvägen. Det kan vara till recept på mat, bak och drinkar, förklaring på ett konstigt ord, synonymhjälp i korsordsbryderi, litteraturtips eller jakt på en speciell filmrecension, för att ta några exempel som jag själv sökt.

Inte underligt att verbet "googla" finns i SAOL sedan 2003. Anrika Webster´s Dictionary föll också till föga ett par år senare. Visst finns det fler digitala sökmotorer, jag minns Dogpile och Yahoo, men alla har de blivit frånåkta och de är låååångt borta från att bli egna verb. 

Namnet har sin förklaring: det kommer från den matematiska termen "googol” vilket står för talet 10 upphöjt i hundra. Resultatet blir förstås en svindlande siffra som jag inte kan se framför mig, men som rimligen symboliserar antalet svar Google kan leta upp åt mig.

I mitt barndomshem hade vi Nordisk Familjebok. Vi prenumererade på den. Jag minns det som en högtidsstund när paketet med den nyaste delen packades upp. Och uppslagsverket användes flitigt. Mamma var korsordslösare, kunskapstörstande och allmänt vetgirig, så turerna till bokhyllan blev många. När hon dog visste jag inte vad jag skulle ta mig till med verket, komplett sedan länge, men så försiktigt genombläddrat att böckerna såg nya ut. Skulle de verkligen gå till tippen, eldas upp? Kändes som ett helgerån!

Till min lycka hittade jag en bekant som ville ta över. Jag tog till och med en extra tur med bilen till Norrtälje för att lämna över dem – han kunde omöjligen ta dem på sin dagliga bussresa till Stockholm, och nästan ännu mer omöjligt var det att skicka dem. 

Har han våra ”familjeböcker” kvar? Vågar inte fråga. Vet att han kollade något gällande sitt eget specialområde och då kunde belägga NF med faktafel … Här står vi nog i alla fall inför något som faktiskt inte var bättre förr! Eventuella felaktigheter på nätet kan som bekant korrigeras direkt.

Företaget Google grundades 1998 och har sitt huvudkontor i Kalifornien, med ungefär 90 000 anställda runt om i världen. Och det är ingen dålig affär: 2020 gick Google med över 180 miljarder dollar i vinst ... Genom åren har massor med saker tillkommit, i rader av appar. Vanligast är kanske Google Translate som, visserligen med högst varierande resultat, översätter alla möjliga språk till det användaren vill läsa. Och nog är Google Lens imponerande: man tar en bild på en blomma eller ett djur och får blixtsnabbt veta vilken växt/art det är!

Nu firar Google sin 23-årsdag med en doodle-tårta och det är väl bara att sälla sig till gratulanterna. Säkert finns något att klaga på också, men jag kommer inte på något. Att så dominera en marknad kan väl inte göra en upprörd om det är ärligen förtjänt? Nä, jag väljer att bara säga grattis.

Förresten är deras doodles, alltså de små bilderna som hälsar användaren välkommen, också en grej som jag beundrar. Dag efter dag, vecka efter vecka, år ut och år in produceras nya doodles som uppmärksammar en speciell händelse eller person. Inte sällan är det små digitala konstverk som visar upp spår av både humor och informationslusta! Och få konstnärliga utövare möter en lika stor publik för sina verk. Även om de är små och snabbt hamnar i arkivet.

Copyright Klimakteriehäxan

När åren går

Han blir 35 i dag, den lille ljuslockige killen som på fotot är ute på promenad i mitt Barndomsland, hand i hand med en mormor han tyckte så mycket om.

Idag går han med en egen ljushårig men ännu lockigare pojke vid handen. Och när grabbarna ställt sina skor utanför ytterdörren blir det extremt tydligt: åren går.

Copyright Klimakteriehäxan

Kungligt underhållande

 Aldrig har jag väl stött på en fråga med ett mer självklart svar. Vilken bok, film eller tv-serie med kungligheter i centrum tycker du extra mycket om?

Det är förstås Enligt O som undrar. Och jag för min del undrar hur många vi kan tänkas bli som svarar "The Crown"? Serien från BBC som berättar drottning Elizbeth II:s historia från start till mål (ja där är hon förstås inte riktigt än) har fascinerat miljoner och åter miljoner tv-tittare världen över. Nästan omöjligt att INTE tro på allt!

Den norska varianten, "Atlantic Crossing", om den svenska prinsessan Märta som blev norsk kronprinsessa, fick mycket mer kritik för bristande faktainnehåll, men underhållande var den, åtminstone från min tv-soffa sett. Nu planeras en svensk skildring med Carl XVI Gustaf i fokus. Undrar om man ska våga se den? 

Att vi intresserar oss för kungligheter går hur som helst inte att förneka. "Barnbruden" av Anna Laestadius Larsson är först i en trilogi som rönt stor framgång, om livet kring Gustav III. Har de andra två delarna olästa, dock.

Maria Gustavsdotter, som övergav sin tandläkarpraktik för att skriva historiska romaner, har skrivit "Karin Månsdotter: hans majestäts nådiga frilla" och även den kan jag med gott samvete rekommendera! Karin blir trots sin bakgrund Erik XIV:s fru och Sveriges drottning. 

I långfilmsutbudet kryllar det också av lysande berättade kungliga historier. "The Queen" med Helen Mirren eller "The King´s Speech" med Oscarsbelönade Colin Firth som den stammande Georg VI är båda väldigt sevärda. För att ta ett par exempel.

Sedan kan jag inte låta bli at upprepa mig. Vet inte för vilken gång i ordningen jag skriver detta: Missa inte "Ers Majestäts olycklige Kurt" av Lena Ebervall och Per E Samuelson. Om Haijby-affären, som utspelade sig kring Gustav V. Helt fenomenal läsning! Lovar!

Med anledning av dagens datum och ämnet för kulturfrågan kan det ju passa att skicka en hälsning till Öland, där kronprinsessan Victoria traditionsenligt firar födelsedag. Hon har hunnit bli 44 och kan förmodligen förvänta sig att få sitt liv skildrat i diverse former inom inte alltför lång framtid ... 

Grattis Victoria, 44 år i dag! Foto: Sara Friberg/Kungl. Hovstaterna

Copyright Klimakteriehäxan

Grattis Göteborg!

I veckan fyller rikets andra stad, Västkustens första, 400 år. På fredag den 4 juni för att vara exakt. 600595 (siffra från 2020) göteborgare kan fira sin hemstad om de vill – fast de större festligheterna har man skjutit ett år på, för pandemins skull. 

Det var den blott 24-årige kungen Gustav II Adolf som ville att en stad skulle byggas på just det här stället, och så blev det. Staden konstruerades som en fästning omgärdad av både mur och vallgrav, placeringen var strategisk framför allt för sjöfarten. Staden blev som ett fort vid Göta älvs mynning för att bli ointaglig vid eventuella fientliga angrepp.

Göteborgs stadsvapen.

Jag har inte varit jätteofta eller länge i Göteborg. Men när jag var barn tog vi tåget och hälsade på min faster, farbror och tre kusiner. Efter det tog det lång tid innan jag återvände, då var jag vuxen. Hade en pojkvän som jag var gruvligt förtjust i och jag tog tåget, igen. Andra vänner hälsade jag på, några finns kvar. Var faktiskt vid ett par tillfällen åtminstone lite intresserad av att flytta dit med allt mitt pick och pack. Jobb fanns. Fast sedan kom jag på andra tankar, om det var till det bättre vet jag förstås inte.

På senare år har jag haft lyckan att besöka staden och stora bokmässan flera gånger, både som vanlig bokläsare, författare och journalist. Kul varje gång! Räkmacka hör till besöket, jag har också lyckats peta i mig ganska många ostron när Svenska Akademin bjudit på plockmat. En gång var det Sara Danius som stod och tog i hand och hälsade välkommen, men jag var ärligt talat mer intresserad av att äta. Hade inte insett hennes storhet redan då, kunde förstås inte ana vilken roll hon skulle komma att spela i svenskt kulturliv.

Tårtbuffé a la Götet.

Kul shopping hittar man också. Om ni kommer ihåg Antikrundans expert på ostasiatiska saker så har han butik ett stenkast från mässan. Hos honom har jag köpt smycken som hans dotter gjort, i vackert färgade stenar. Måste också nämna lunchstället där man efter soppa med ljuvligt hembakat bröd och ost får smälla i sig tårtor och kakor utan begränsning ... där har jag och Hannele, på utflykt från sitt paradis på Hisingen, suttit och haft trevligt! Utan att räkna kalorier! 

Hos Steinbrenner & Nyberg kan man också köpa deras eget knäckebröd, delikat även det. En souvenir man gärna tar hem när det är dags att återvända till östkusten.

Det går naturligtvis också att räkna upp en rad trevliga krogar med god mat, men jag inga färska tips att komma med. Restauranger tenderar ju att byta både ägare, kockar och meny emellanåt. Då blir lätt intryck från förr helt otidsenliga.

Nu har jag nämligen inte varit i Göteborg på nästan tre år. Det vore verkligen dags för ett nytt besök hos denna pigga 400-åring.  
Vi får väl se när det kan tänkas bli av. Får väl nöja mig med andra räksmörgåsar tills vidare.
Tills dess: stort grattis Göteborg!  

Mycket att se och uppleva i Göteborg! För alla, i alla åldrar. Väggmålning inne på
Svenska Mässan.

  Copyright Klimakteriehäxan