CITAT om språket på krogen

Att beställa mat på engelska fungerar väl om man inte är så road av mat. Men är man en gammal kroggubbe som jag, vill man gärna diskutera rätterna med kyparen ingående innan man bestämmer sig: Vad det är för kryddning? Är det rejält med kött? Hur kan jag få det anpassat då jag är diabetiker? Man vill kunna diskutera vinet med sommeliern. Och är man stammis även småprata och skämta något med kyparen. Allt detta är synnerligen besvärligt på ett främmande språk. Riktigt absurt blir det när det är svensk husmanskost som diskuteras, och man ska behöva prata om kroppkakor, isterband och sillbullar med korintsås på språket från ett land där rätterna inte ens existerar.

-Edward Blom, som kallar sig gastronom och kulturhistoriker och som nyligen börjat som krönikör på Svenska Dagbladet (och som jag har nån oklar aversion mot rent generellt, brukar alltså aldrig hålla med honom om något) skriver om hur han ogillar att personal på svenska restauranger inte lär sig svenska utan framhärdar i att prata engelska. Jag är helt enig med honom: ska man ha ett servicejobb här måste man kunna kommunicera på vårt huvudspråk. Att många svenskar numera är väldigt duktiga på engelska är faktiskt ingen ursäkt.

CITAT om idrott och politik

"Diktaturer vet att det alltid finns nyttiga idioter. Och att det lönar sig att leta efter dem inom idrottsvärlden. /.../ De har ju fotbollen, en världsidrott som har sålt sig utan protester. Därför kan man, som under senaste fotbolls-VM 2022, ge mästerskapet till Qatar och flytta det från sommaren till vintern. Då behövde det bara spelas i 30 graders ökenhetta. (Annars hade det varit 50 grader.) I Saudiarabien går överbetalda världsstjärnor med på att spela för tomma läktare i mediokra ligor. De får ju bra betalt."

-Anna-Lena Laurén, en medarbetare i Dagens Nyheter vars artiklar jag läser med största behållning, skriver krönika i dagens tidning om hur pengar får folk att blunda för ojämlikhet och våld och förtryck. Hon ger flera exempel från idrottsvärlden.  

På kvinnodagen

Att mammografi inte "behövts" för kvinnor över 74 års ålder har länge varit regel i Sverige. Men en envis opinion har protesterat. Och faktiskt ser det ut att ha lönat sig – någon verkar ha lyssnat! 

Läs bara denna glädjande text: "Regeringen ger nu Socialstyrelsen i uppdrag att utreda den övre åldersgränsen för mammografi. Bröstcancerförbundet välkomnar beskedet – och menar att det är hög tid att modernisera ett screeningprogram som i dag utesluter de kvinnor som löper störst risk att dö i bröstcancer. 
– I dag utesluts kvinnor från screening just när risken att dö i bröstcancer är som störst. Det är oacceptabelt. Vi vet att screening räddar liv, säger Susanne Dieroff Hay, ordförande i Bröstcancerförbundet.
I dag inträffar mer än hälften av alla dödsfall i bröstcancer bland kvinnor som är 75 år eller äldre. Trots det kallas de inte till mammografi efter 74 års ålder.  En hälsoekonomisk analys visar att screening upp till 84 år skulle kunna minska dödligheten i bröstcancer med 31 procent bland de kvinnor som går på mammografi. Beräkningarna visar också att bröstcancerscreening upp till 84 år är kostnadseffektivt både ur ett hälso- och sjukvårdsperspektiv och ett samhällsperspektiv." 

En perfekt nyhet att ta del av den 8 mars, den Internationella kvinnodagen som grundades 1910 och som vi gärna högtidlighåller. Och vi som kan tänkas få ny kallelse till rutinmässig mammografi kommer att tacka och ta emot!

Bröstcancer är nämligen den vanligaste cancerformen som drabbar kvinnor, över 9000 varje år i Sverige. Det innebär att mer än tjugo kvinnor insjuknar dagligen. Som idag, exempelvis. Tanken gör ont!

Copyright Klimakteriehäxan

Citatet hämtat från Bröstcancerförbundet. 

CITAT om svenska

Den som inte kan svenska ordentligt klarar inte av att lära sig andra ämnen heller. Och vuxenlivet blir så mycket svårare. Att förstå politiker, eller myndighetsinformation, och tillgodogöra sig sina demokratiska rättigheter ordentligt ska inte vara en möjlighet bara för somliga.

-Max Hjelm, ledarskribent på Dagens Nyheter, skriver en krönika om ett synnerligen viktigt ämne: det svenska språket, som faktiskt försummas i obegripligt hög grad. Och inte bara i skolan, föräldrarnas roll är också stor. Läs hela texten, han sätter fingret på ömma punkter i rad! 

CITAT – om det dyra sportlovet

För oss som bor i landets huvudkommun är det sportlovsvecka just nu, förvisso på väg att ta slut men ändå. Och som vanligt åker en mängd familjer till fjälls. Där väntar hyrda stugor, hårda pjäxor, våfflor i backen, liftköer, vurpor, våta vantar och ett och annat benbrott för den som har riktig otur.

Det ska betraktas som nöje och visst inser jag att det är det för många. Själv gjorde jag slut med fjällen för länge sedan. Mina försök att åka utför på skidor var patetiska, jag fick inte ramla för då tog jag mig inte upp på fötter igen för egen maskin ... Jag var ju ingen hjälmfoting! Min fasa för isvindar bara växte, mest kändes det som att min fjällvistelse innebar att fixa torra kläder och mellanmål i ryggsäcken och sedan mat i den där hyrda bostaden. De ögonblick jag faktiskt ändå njöt lite av landskapet och några solstrålar var lätt räknade. Dessutom tyckte jag att hela paketet kostade mer än det smakade.

Inser nu att det har blivit ännu mycket dyrare! Dubbelt upp faktiskt på de senaste tio åren! I programmet Ekonomibyrån i Sveriges Television diskuteras prisutvecklingen med chefen för Skistar (som driver väldigt många skidanläggningar i Sverige) och fembarnsmamman Ann Söderlund berättar om chocken när hon ska köpa liftkort till familjen ...  

Att tusenlapparna får vingar och flyger fortare än någon kan ta sig nerför en svart backe är ett faktum. Enligt beräkningar som Ica-banken gjort kostar fjällveckan i Sverige cirka 42 000 kronor för en tvåbarnsfamilj. Det är mer än en medianlön. Lustigt nog innehåller såväl Svenska Dagbladet som Dagens Nyheter i dag krönikor på samma tema: Vem har egentligen råd att åka på sportlov i fjällen?

Ida Ölmedal, kulturchef på SvD, tycker ungefär lika mycket om att vistas i vinterfjällen som jag. Hon längtar efter att lovet ska ta slut och skriver: 

Det är något underligt med att kalla skidåkning för naturupplevelse. Det är för mycket grejer. Det dryper av plast, pengar och positionering. /.../ För den obekväma frågan är: Hur kan det vara norm att ta med hela familjen på skidsemester, när så få borde ha råd? /.../ Att instagramma från skidbacken är alltså lite som att lägga upp en skärmdump av sitt lönebesked. /.../ Och medan snön sannolikt blir alltmer sällsynt blir skidvanan en allt tydligare klassmarkör. Igen.

I DN är det Patrik Lundberg, enligt egen utsago "en tvåbarnspappa i medelklassen som med alla mätbara mått är höginkomsttagare", som skriver. Fast han klagar inte: 

Jag hyser mer sympati för de nära två miljoner svenskar som, enligt SCB, inte skulle klara en oförutsedd utgift på 14 000 kronor. Omkring 700 000 svenskar kan inte betala sina nödvändiga och basala utgifter, det är en fördubbling på fem år.
För dem är sportlovsresor lika avlägsna som svaret på Storsjöodjurets och utomjordingars existens. Sådana resor har alltid varit en klassfråga, men snart är även medelklassen exkluderad. Om någon form av semester representerar svensk kultur är det väl just skidresan på vintern (och campingen på sommaren). Det går inte att avfärda som en skitdröm.

Det måste ändå vara ett sundhetstecken att ämnet diskuteras. Visst kan man inse att även en skidanläggning måste löna sig, att konstgjord snö och pistning kostar och att liftar måste underhållas. Men något borde väl ändå kunna göras? För er som prompt vill åka skidor (och bräda) alltså ... När jag hade avslutat min alpina karriär åkte jag söderut i stället. Fast Maken och ungarna höll till i snön. De hade roligare utan mig, tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om storpolitik

Om vi inte sitter vid bordet står vi på menyn. 
(If you are not at the table, you are on the menu)

-Kanadas premiärminister Mark Carney levererade denna sentens i ett tal i Davos när all världens makthavare, ungefär 3000 personer, i slutet av januari samlades för årets Världsekonomiskt forum, och vid det här laget har citatet blivit viralt. Men han har inte kommit på det själv, samma ord har yttrats tidigare. Och där finns en klar parallell till ett annat talesätt, applicerbart både på storpolitiken och privatlivet: Om du inte är en del av lösningen är du en del av problemet. Den analysen formulerades redan på 1960-talet av en Black Panther-ledare i USA.
Det där citatet passar extra bra en dag som i dag.
Den 24 februari är det fyra år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Så ofattbart många människor, både militärer och civila, har dödats. Så ofattbart många miljarder har gått åt till vapen och annat krigsmateriel. Så ofattbart stor är förödelsen. Så ofattbart många andra nationers invånare bär på oron: Är det vårt land som står på tur?

CITAT om en 30-årskris

Plötsligt har man både finnar och en begynnande bekymmersrynka. Man vill gärna dricka öl varje onsdag men blir trött jättetidigt och måste gå hem innan tolv. Man har obekväma skor och därför ont i knäna. Man grubblar över studieskulderna. Man blir smickrad när de ber om ID på Systembolaget. Und so weiter.

-Ester Berg skriver i Dagens Nyheter om sin 30-ärsdag som inträffar inom kort. Ja ja, man kan ha kris emellanåt ... och ack ja, hon har kanske inte en susning om vad som väntar runt hörnet, det man kommer fram till och tvingas runda förr än man anar ... fråga bara oss som gjort resan ...

CITAT om en norsk kris

Det är svårt att vara rojalist i Norge denna tisdag, när kronprinsessan Mette-Marits son Marius Borg Høiby har tagit plats i sal 250 i Oslo tingsrätt, anklagad för 38 brott, däribland våldtäkter och våld i en nära relation.

-Omöjligt att undgå, omöjligt att inte fundera lite över hur moderna prinsessagor kan utvecklas på mindre förväntade sätt ... . Uppenbarligen pratar folk i Norge i dessa dagar knappast om något annat än vad kronprinsessan och hennes son gjort. Parallellt med rättegången kommer ju avslöjandena om norska delar i de s k Epstein-filerna, där Mette-Marit figurerar på ett inte särskilt smickrande sätt. Att hitta en större skandal blir svårt. Den här är redan dubbel och krisen ett faktum. Citatet hämtat ur Karin Erikssons krönika i Dagens Nyheter

CITAT om citrus

Vilka förunderliga skapelser de är, citrusfrukterna! Vackra och lockande på utsidan, oavsett om de är blodröda, orange, citrongula eller limegröna. Och inuti: de ljuvligt saftiga klyftorna, så sköra och samtidigt tillräckligt starka att de kapslar in fruktsaften. En mirakulös kombination av fast och flytande – en av naturens bästa förpackningar.

-Jens Linder, matskribent i Dagens Nyheter, hyllar citrusfrukterna som har sin verkliga högsäsong just nu. Tycker han formulerat sig väl och vackert om något som jag också uppskattar! En snabblunchvariant som hör till mina favoriter är citrus (av valfri sort) med keso. Mumsig kombination!

Lite citrusfrukt hemma hos mig, i en korg från Søstrene Greene som jag inte kunde motstå
 ... visst är den fin?

 Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om dagsläget

Världskaoset är den stora ordningen, 
den griper så hårt om oss och förlamar. 
Detta kaos är allt tyngre beväpnat.

-Göran Greider har skrivit en dikt om dagsläget i världen, publicerad i Dagens Nyheter. Ingen munter läsning, men han sätter i alla fall ord på en oro som många känner. Helgerna är slut, den krassa verkligheten väntar.

CITAT – en varning för vitt

Historiskt sett var vita kläder i allmänhet statusmarkörer. De signalerade att man hade råd med tjänstefolk som höll dem rena. /.../ Men alla vita kläder, oavsett stil och snitt, är ganska så opraktiska eftersom de suger åt sig smink, smuts och fläckar, oavsett hur försiktigt man än tar sig fram. Det är kort sagt en mycket krävande färg.

-I min lilla värld är det emellanåt väldigt snyggt med vita kläder. En vit skjorta är aldrig fel, vita jeans skickar signaler om sommar, råkar man ha lite solbränna att visa upp gör man gärna det i kombination med något vitt ... Problemet är att det där fräscha plagget blixtsnabbt blir solkigt. En droppe sås sliter sig från besticken, en mogen frukt lämnar outplånliga saftspår osv osv. Nu visar det sig att tunga trendsättare i USA kommit fram till att vitt är den stora modefärgen för 2026, vilket Susanne Ljung berättar i en krönika i Dagens Nyheter. Men även hon funderar i samma banor som jag: vitt är snyggt så länge det är rent, så en varning är på plats!

CITAT om kulturpolitik

Jag blir deprimerad av att man inte förstår att ett rikt kulturutbud, såväl utövande som nyttjande, är grunden för en levande demokrati. Det kanske t o m är det som gör oss till människor. Om jag fick bestämma skulle vi göra en mångmiljardsatsning på public service där vi bygger upp nyhetsredaktioner lokalt runt om i hela vårt land, både radio och tv. Som jag ser det är public service ingen utgift, det är en investering vi måste göra för att få vår demokrati att överleva.

-Håkan Juholt, f d riksdagsman (S), tillika partiets ordförande i nio månader (från mars 2011 till januari 2012) , intervjuas i tidningen Dagens ETC. Han verkar nöjd när han ser tillbaka på sin tid både som politiker och som ambassdör (vilket han blev när han fått sparken som partiledare). Nu konstaterar han dels att han har gott om politiska tankar och idéer, dels att socialdemokraterna över huvud taget inte vill ha med honom att göra. Där tror jag att Magdalena Andersson & Co tänker fel. Kan hon vara skrämd av ordet "juholtare" som togs in i Språkrådets lista över nya svenska ord 2011? (En "juholtare" är ett förhastat uttalande som man snart tvingas backa på.)

CITAT om en dom

Nu har vi svart på vitt att det är statens uppgift att reglera alla mellanmänskliga relationer som går snett.
Det räcker inte längre med att två människor pratar igenom det som skett, den ene ber om ursäkt och den andre förlåter. Och om det inte går, låter man arbetsgivaren hantera problemet. Nej, polisen måste blandas in. Och åklagarämbetet. Som om de inte har annat att göra. 
Vilka slutsatser ska vi dra av den här domen?
Gå aldrig på personalfest! Följ inte med. Stanna hemma. Lås in dig på hotellrummet. /.../ Drick inget, var kontrollerad. Ha helst mobilen på, så att allt dokumenteras.
Ta inget ansvar själv för det som hänt! Tänk aldrig att det hela kan ha varit ett missförstånd och att båda kan ha del i att det blev så.

-Åsa Linderborg kommenterar i Aftonbladet domen om dagsböter och skadestånd som SVT-medarbetaren Micke Leijnegard ska betala enligt beslut i Stockholms tingsrätt. Han döms för sexuellt ofredande efter att ha pussat en kollega på fest. Hon ville inte bli pussad, vilket hon verkar ha kommit på efter två månaders betänketid ...

CITAT om klädkod

Det räcker med att ta en promenad i vilken svensk stad som helst för att omedelbart se att nästan ingen svensk, oavsett kön och härkomst, är mogen att klä sig själv. Förr i tiden kunde följderna av det begränsas genom att det fanns uttalade och outtalade klädkoder, som medborgarna följde, eftersom tanken aldrig slog dem att inte göra det. Ingen vuxen man skulle på den tiden ha gått runt i staden iklädd shorts, kvinnor skulle aldrig ha gått ut endast iklädda kroppsnära kalasbyxor på underkroppen och tanken att klä sig i sportkläder sju dagar i veckan, trots att ingen sådan aktivitet var planerad, var lika absurd som att man opåkallat skulle klä sig som sotare, eller bagare. Nu är den sortens klädregler sedan länge bortrensade. Resultatet talar för sig självt.

-Den ständige provokatören Johan Hakelius, politisk chefredaktör på tidningen Fokus, funderar i sin "dagbok" över förslaget om svenskt burka-förbud som kristdemokraternas ledare Ebba Busch lanserat. Hon har fått mothugg av en imam som påstår att alla vuxna klarar av att själva bestämma hur de ska klä sig, en mognad som inte Hakelius tycker sig se när han tittar på folk runt omkring sig. Till saken hör kanske att Hakelius själv är mycket klädmedveten, vilket resulterar i att han ofta ses i rutig tweed med väst och fluga ...

CITAT om valmanskåren

Det är ett intressant faktum att Svenska Kennelklubben, med sina 300 000 medlemmar, har 50 000 fler betalande intressenter än samtliga riksdagspartier tillsammans. Kennelklubben är till och med tio gånger folkligare än Sverigedemokraterna, att döma av medlemsantalet. 
Därför är det frestande att leka med tanken att riksdagen skulle bli mer representativ för valmanskåren om Kennelklubben utsåg samtliga ledamöter.

-Johan Hakelius, politisk chefredaktör för tidningen Fokus, funderar kring svensk inrikespolitik i sin "dagbok".

CITAT om hår

Den ouppnåeliga drömmen om ett långt svallande hår har jag ännu inte riktigt gett upp. /.../  Långt hår som varit synonymt med fertilitet och ungdom är numera hett åtråvärt och välkommet även bland äldre kvinnor.

-Jessica Ritzén uppmärksammar i Dagens Nyheter en trend som jag också tänkt på, senast när jag blev klippt av min frisör faktiskt. Både han och jag är konfunderade över hur många äldre damer som i dessa dagar har långt hår, oavsett kvalitet och grad av omvårdnad. Snyggt? Det avgör man ju själv, trivs man så är det bra. Fast för egen del tvingades jag för väldigt många år sedan inse, att det där vackra blonda hårsvallet (minns ni Farrah Fawcett?) aldrig skulle kunna skådas på min skalle. Fel sorts hår. Tyvärr.

CITAT om Stockholm förr i tiden

Stockholm var en flanerande, en promenerande och en överseende stad. De enda som hade bråttom på den tiden var fabriksarbetare, springpojkar och brandkårens hästar. Folk ur alla samhällskretsar gick ut på vandring för att se sig omkring i de stadsdelar där de inte själva bodde. Östermalmsborna turistade på Söder, dels för att titta på Stockholm från Fjällgatan och Mosebacke och dels för att – mycket försiktigt – iaktta det märkvärdiga och mycket ryktbara folket däruppe, Söders infödingar som såg annorlunda ut och talade och klädde sig annorlunda än alla andra, åtminstone ungdomarna, söderkisarna som de kallades, och kvantingarna.

-Det är Evert Taube som är upphovsmannen till denna i ord så härligt målande beskrivning av Sveriges huvudstad när det förra seklet var nytt. Lite kan man faktiskt känna igen sig! Texten är hämtad ur "Berättelser under ett fikonträd" och är en av trettio separata historier i "Om Vinga, Pampas och lite till", en samlingsvolym som gavs ut 2021 med kapitel ur sex andra av Taubes prosaböcker. 

CITAT om en outhärdlig man ...

Jag har hört Björn Ranelid skryta, skrodera och larva sig i media och tv i årtionden, de flesta bryr sig inte längre, vem orkar ännu en gång slå in Sveriges mest inslagna dörr (genom tiderna) – men ibland får man ju bara nock, som skåningen säger. Björn Ranelid är outhärdlig. Punkt.

-Det är Dagens Nyheters Johan Croneman som idag uttalar denna dom över författaren Björn Ranelid, som från att ha varit svensklärare (uppskattad, råkar jag veta) gått till att skriva böcker som han själv förklarat vara geniala. Han har också blivit bland annat Mello-deltagare, frågesporttävlande, sportfantast och nu även fotbollsexpert. Jag råkar dela Cronemans åsikt om herr Ranelid. Min mamma, som var en sann boklig allätare, fick en av hans romaner av mig i present. Hon avskydde den. För egen del har jag försökt mig på två böcker, utan att ha avslutat någon. Och jag har ett outplånligt minne av denne författare från bokmässan för ett antal år sedan. Han satt på en hög pall vid ett litet bord för att signera böcker. Inte en människa närmade sig den så ensamme mannen. En stor tom cirkelrund golvyta omgav honom. Hela hans överkropp var starkt kopparfärgad förutom ett otroligt tajt djupt urringat svart linne. Men någon dragningskraft hade han inte, faktum är att jag nästan tyckte synd om honom där och då: bilden av ett misslyckande. Att han nu, i heta fotbollstider, väljer att ge sig själv titeln "en av Sveriges främsta fotbollsanalytiker" misstänker jag inte gör honom mer populär. Fast visst, jag vet att det finns folk som gillat hans böcker ändå! Och att han i vissa lägen också har framstått som en hängiven språkvårdare.

CITAT om en ny bok

Det är riktigt sällan man plockar upp en bok så usel att den inte borde getts ut. Men plötsligt händer det. /.../ Det är en riktig tågkrasch till bok, så genomgående i sin brist på själ, mening och hantverksskicklighet att man häpnar över att den överhuvudtaget getts ut. /.../ I övrigt är språket torftigt och fullt med upprepningar; dialogen stolpig och osannolik.

-Sällan läser man en så supernegativ recension av en nyutkommen bok. I den här (starkt nedkortade) sågningen får en debuterande romanförfattare underkänt på alla punkter. Om det är rättvist har jag förstås inte en aning, men jag väljer att skona upphovspersonen genom att utelämna såväl recensentens som författarens namn och boktiteln ... Kan inte låta bli att tänka att om man nu ogillar en bok så mycket – måste man ändå skriva om den? Och om man "måste" det, kan man inte fatta sig lite kort(are)? Förresten tycker jag inte att recensionen är särskilt välskriven, den heller! 

Har vi glömt hur det varit?

Nog har jag hört mig själv säga det. Och ganska många andra också. Kanske du med? HUR SKA DET GÅ, muttrar vi ängsligt. 

Vi oroar oss för framtiden, eftersom vår samtid ser ut som den gör. Den där oron mynnar ut i tankar på, framför allt, våra barnbarn. De små gullisarna som verkligen inte gjort något ont. Inte än, åtminstone ... Tänk om de kommer att utsättas för allt möjligt elände?

Rätt som det är drar man slutsatsen att världen har aldrig sett värre ut, allting har bara försämrats. Men kan det vara så att vi glömmer bort historien? Att vi saknar perspektiv på tillvaron? Att vi borde fundera ett varv till?

Det tycker i alla fall Dagens Nyheters stridbare krönikör Johan Croneman. Han skriver om den bild vi har (och dagligen får förnyad) av vår dystra samtid, räknar upp krigen, katastroferna, oroshärdarna, elände av alla möjliga sorter. Men han menar att vi går vilse i historien, som vi rent av verkar ha tappat bort. Han slutar så här: 

"Jag saknar relativiseringarna. Och historiekunskaperna. Och det eventuella intresset av att lära sig något av något som redan har hänt. Det bästa med att det aldrig varit värre är väl att det ändå måste bli bättre? Men när?"

Cronemans text är nog inte åtkomlig för icke-prenumeranter, men läs den om du kan. Tycker han har en poäng som kanske rent av erbjuder en gnutta tröst i orons tid.

Min älskade Mafalda, skapad av argentinske tecknaren Quino, oroade sig oavbrutet för världsläget. Tyvärr kommer inga nya tankar från henne, eftersom serien tog slut redan 1973 efter nio år när hon var mycket populär inte bara i sitt hemland utan runt om i världen. Hon fanns/finns också på svenska.

Copyright Klimakteriehäxan