Jag längtar till Italien ...

... Italiens sköna land! Där små citroner gula de växa uppå strand ... Så börjar en välkänd visa som Birger Sjöberg skrivit och som en rad svenska artister haft på sin repertoar. Tisdagstrion denna vecka handlar om Italien, så har Skriv-Robert bestämt och den visan passar i alla fall mig.

Å så gärna jag skulle vilja åka dit igen! Till Rom! Äta pasta vongole på en trottarservering när solen går ner! Till Sicilien där jag var en vecka för jättelänge sedan när fikonen var mogna och havet varmt! Till Capri som var en annorlunda upplevelse! Till Amalfikusten där jag aldrig varit! Till Venedig där jag INTE tagit en gondoltur, vilket jag ångrar (det må vara hur klyschigt som helst).

Men i dag blir det en tripp till Den Stora Stöveln genom böcker. "Boken om San Michele" som Axel Munthe skrev 1929 om sitt liv och som är en av de allra mest sålda och läsa svenska böckerna genom alla tider håller verkligen än. Fascinerande.

Amerikanska Donna Leon, som verkar kunna precis allt om Venedig, har underhållit mig på ett lättsamt sätt genom en rad "snälldeckare" med den trevlige kommissarie Brunetti som inte bara löser kriminalgåtor, han älskar mat också. Italiensk mat, alltså. Med ett glas gott vin därtill. Hustrun har hand om köket.

Mer deckare: "Ett fall på Capri" är just det: en man faller död ner från en av de höga klipporna på den vackra ön. Äkta paret Anette och Anders de la Motte skriver för fullt på en serie under rubriken "Mord i solen", detta är den första delen. Jag kan tänka mig att läsa fler av den här duon, kanske mest för att miljön där intrigen utspelar sig kändes så bra beskriven att jag mindes hur det var att kliva omkring i Anacapri med omnejd, med doften av limoncello i näsan och färsk frukt och grönsaker från torget i en kasse i handen! Två uppföljare finns. Då blir det pusslande med bovar och brott på Amalfikusten och i Rom.  

Inte hälsosamt att trilla ned för Capris branta klippor, det fattar alla.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om kaffe

Närmar mig upplösningen på vad jag skulle vilja kalla för en mjukisdeckare: "Ett fall på Capri" som är första delen i den planerade serien "Mord under solen" av Anders och Anette De La Motte. Författarparet har verkligen gått "all in" när det gäller att ta med läsarna till den vackra och dramatiska ön. Mat och viner blandas med vyer och vägar, man känner faktiskt igen sig (klicka på etiketten "capri" om du blir nyfiken) och får lite extra sug efter en limoncello efter maten! Så när Skriv-Robert efterlyser veckans mening blir det en från la bella Italia, om än på svenska:

Livet är för kort för en dålig kaffe.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att skriva böcker

Veckans mening har det blivit dags för nu, det är ju lördag! Lite svårt att fatta att vi redan i rask takt är på väg mot höst, men man noterar tacksamt varje ny dag som bjuder på värme och sol och sommarfeeling. "Mord under solen" finns det en bokserie som heter, svensk krim av Anders och Anette de la Motte, och det tyckte jag verkade vara lämplig läsning just nu. Noterar att boken i sin pocketversion toppar försäljningslistan för juli månad, ett resultat jag alltså bidragit till – hade inte en aning om att den är så populär! I historien som utspelar sig på Capri (där jag varit och alltså känner igen mig) hittar jag meningen som jag tar till mig utan minsta reservation (att Skriv-Robert är den som vill att vi delar med oss av några minnesvärda rader i det vi nyss läst vet ni ju redan):

För att skriva böcker behöver man tid, men också mod, det har jag läst någonstans.

Dramatisk natur på Capri. Som gjort för ond bråd död! När jag var där skrev jag faktiskt på en bok ("Dela lika", för bokslukaråldern och alltså ingen deckare).

Copyright Klimakteriehäxan

Visby – Sveriges Midsomer?

Att våra storsäljande deckare numera väldigt ofta utspelar sig på någon av våra svenska öar är vid det här laget nästan en regel. Tänk bara så många mord och annat elände som hela tiden utspelar sig på Gotland!

Visby – plats perfekt för mord?

Mari Jungstedt har ägnat sig åt Sveriges största ö i ett 20-tal böcker (och dessutom skrivit om Gran Canaria). Marianne Cedervall låter deckarduon Anki och Tryggve lösa mysterier på Gotland. Maria Wern är Anna Janssons huvudperson i en rad böcker, också i gotländsk miljö, medan Viveca Sten låter morden ske i Sandhamn. Det går säkerligen att hitta fler, men de där får räcka som bevis för min tes. Man lever farligt på öar rent generellt! Och det borde vara lika livsfarligt att bo i Visby som i brittiska Midsomer! Men nu har i alla fall Skriv-Robert bestämt att det är öar som är temat för denna veckas bokliga tisdagstrio. Jag hoppar resolut över de nyss nämnda och vad hittar jag då? Jo: 

I "En mörderska ibland oss" (Burial Rites) tas vi tillbaka till Island på sena 1800-talet. Hannah Kent skrev, efter ett år som utbytesstudent från Australien – bara det gör ju att man blir intresserad, eller hur? Hon blev fascinerad av historien om Agnes, kvinnan som blev den sist avrättade personen på ön. Romanen bjuder på många inblickar i isländska traditioner och livet i en karg miljö. I mina händer var boken en bladvändare!

"Rosen på Tistelön" är en svensk klassiker av Emelie Flygare-Carlén som bygger på verkliga händelser på Västkusten, i Bohusläns skärgård. Här ryms både romantik och dramatik. Romanen kom ut 1842 och har för inte så länge sedan begåvats med titeln "världens första thriller". Bladvändare? Ja då!

"Boken om San Michele" är troligen den svenska roman som nått flest läsare världen över och fortfarande når många. Den legendariske läkaren Axel Munthe skrev om sitt liv, på Capri, i Rom, Neapel, Paris och i Sverige. Huset San Michele han byggde på den vackra ön blev ett monument över hans livsverk, fullt av konst och växtlighet och med en dånande utsikt över Medelhavet med vulkanen Vesuvius i fjärran. Berättelsen är sprängfylld av historier om hans patienter, hans vänner och diverse äventyr. Någon sanningsenlig självbiografi är det dock inte. Men en bladvändare!

Utsikt från Munthes hem. Och doktorn själv på plats i parken.

Copyright Klimakteriehäxan

Kanske en julbok för dig?

Vackert eller hur!?

Så här i december tycker Mia i bokhörnan att det passar med en julspecial av Helgfrågan. Det är egentligen ingen fråga utan en uppmaning och den lyder i all enkelhet: Tipsa om en bok du läser eller har läst!

Då vill jag slå ett slag för ett verk som möjligen är lite bortglömt i dag. Boken fick min mamma, som var en bokslukare livet ut, att intensivt önska sig en resa till den italienska ön Capri. Drömmen blev aldrig verklighet för hennes del, men jag for iväg dit för några år sedan, kom i åtnjutande av en sorts stipendium som möjliggjorde ett hemma-hos-besök hos en svensk megakändis. Det blev det som fick mig att leta upp den här boken i mammas bokhylla. En enormt positiv överraskning!

"Boken om San Michele" av den legendariske svenske läkaren Axel Munthe kom ut redan 1929. Den handlar í stort om hans eget liv, om än inte helt sanningsenligt berättat, enligt expertisen. Munthe levde både i Rom, Neapel och Paris, och bodde länge på Capri där han byggde det fantastiska vita huset San Michele högt uppe på ön. Där hade han också ofta fint besök, inte minst av drottning Victoria. Hon var hans "patient" men förmodligen var relationen betydligt intensivare än så, även om Munthe inte avslöjar något som komprometterar kungligheten.

Om denne svensk har sagts att han hade ett magiskt inflytande över andra människor, särskilt kvinnor. Hans mörka ögon fick många förmögna damer att tillfriskna från såväl riktiga som inbillade sjukdomar, men han tog också emot patienter som inte hade råd att betala för sina besök.

Munthe skrev sin bok på engelska, men översatte den själv till svenska, och den versionen dedicerades just till drottningen, som dock dog innan hon hann få ett exemplar i sin hand. I dag finns boken på ett 60-tal språk och det kan vara den mest lästa boken av en svensk författare över huvud taget. Munthe slår både Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren! Klarar såvitt jag förstår också konkurrensen från Stieg Larssons Millennium-serie.

Huset, som mest liknar ett palats, styrs i dag av en stiftelse och är ett museum som funkar som ett dragplåster på alla turister som kommer till ön. Här guidas på en lång rad språk. Munthes konstsamling är betydande, parken väldigt vacker, utsikten från kafét bedårande och museishoppen välfylld. Och här finns också möjligheten för svenska "kulturarbetare" att få en s k arbetsvistelse, med reducerad hyra. Äldre sökande har förtur!

Det var på det viset jag kom till denna vackra ö, med motiveringen att jag skulle färdigställa ett bokmanus – vilket jag också gjorde ("Dela lika"). (En rad blogginlägg blev det också, kanske vill du kolla?) Fast om jag trodde att det skulle handla om en billig semester hade jag fel, för även reducerad hyra kostar och italienska priser är inte låga på något annat heller ...

Ändå kan jag glatt rekommendera fler hugade att söka, för det är en upplevelse att komma till San Michele och dessutom se sig om på Capri. Men man ska absolut ha läst Munthes bok först! Och även den som aldrig har tänkt ta sig dit har garanterat behållning av läsningen. Kanske en julbok för dig?

Härligt lummig trädgård med spridda konstverk.

Detalj i köket.

Doktorns sovrum.

Svindlande utsikt ner mot Medelhavet.

Copyright Klimakteriehäxan

Klippor som tål att tittas på

Det finns en psalmklassiker som jag tror brukar sjungas i påsktider: "Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig". Originalet, "Rock of Ages, cleft for me" skrevs 1776 och i svensk version har den funnits sedan 1850-talet. Kom att tänka på den där texten eftersom nyckelordet för Gems Weekly Photo Challenge denna "stilla vecka" (ovanligt stilla, verkligen) är KLIPPA. Och så är det ju påsk också!

Annars gick mina tankar till Capri. Under en båttur runt ön kan man se de mest fantastiska bergsformationer resa sig ur havet, klippor som verkligen tål att tittas på. Jag skulle väldigt gärna vilja återvända, uppleva hela Amalfi-kusten, frossa i italienska delikatesser och rådbråka det där språket (som jag alltså inte kan mer än lite ...).

En bekant hade just den drömmen och bokade en resa med avfärd från Stockholm en dag i mars. När hon lämnade Arlanda hade de första varningarna om coronasmittan kommit, men hon trodde att det skulle gå bra att göra spännande utflykter ändå.

Det gick nu inte alls. Dock hade hon tur i oturen, för turistgruppen flögs hem, inte efter tre veckor som planerat, men efter en. Inga pengar får de i retur, men de  slapp isolering på hotell och undkom (såvitt jag vet) också covid-19. Klipporna runt Capri fick de förstås inte se. Förmodligen sjöng de inga psalmer heller.

 Copyright Klimakteriehäxan

På resa fast kvar hemma

I dessa karantäntider går det att hitta en hel del som görs för att vi ska stå ut när de sociala kontakterna krympt till ett minimum.
Således inför Svenska Dagbladet en extra korsordssida varje dag, med både Vårkrysset och fler sudoku. Dagens Nyheter bjuder på vårföljetong och har öppnat sin nätsajt för gratis läsning.

Sveriges Television har lagt om i programtablån och bjuder bland annat på gympapass, som den som inte ids ta tag i det på förmiddagen kan klara av när som helst annars på dygnet via SVT Play. Gott om serier och filmer är det också. C-More raggar nya kunder genom att dela ut lösenord för en gratis provmånad.

Filmer finns det i själva verket hur många som helst att hämta på diverse streamingtjänser. Resebyrån Ticket försöker trösta sina potentiella kunder med förslag på hur man reser med hjälp av en långfilm. För visst kan man väl försöka intala sig att man är på spännande upptäcktsfärd, trots att man sitter kvar hemma i soffan?

Tickets lista omfattar tio förslag på filmer som bjuder på exotiska miljöer och äventyr:
• The Beach - följ med Leonardo Di Caprio till en av världens vackraste stränder i Thailand.
• Sju år i Tibet - upplev magiska landskap och vyer i Tibet med Brad Pitt.
• Mamma Mia - lämnar dig med en solkysst längtan till grekiska ö-världen.
• Australia - följ med på en nervkittlande rundresa i Australiens outback.
• Slumdog Millionaire - Mumbais slumområden kommer nära.
• Under Toscanas sol - upplev vackra omgivningar på italienska landsbyggden.
• Castaway - lär dig att överleva på en tropisk öde ö i Stilla havet med Tom Hanks.
• Crazy Rich Asians - har du aldrig varit i Singapore ger denna film en underhållande förhandstitt.
• Eat Pray Love - smaka på Rom, meditera i Indien och upplev kärlek på Bali i samma film.
• Amélie - filmen har lockat tusentals till att åka till Paris, se om den även lockar dig.
Om du klickar på länken ovan kan du läsa mer om filmerna.

Jag har faktiskt sett flera av dem. Låt mig stryka under rekommendationen vad gäller "Sju år i Tibet". Den bygger på en bok av den tyste bergsbestigaren Heinrich Harrer. Jag läste den som barn och var helt uppslukad. Filmen är ganska trogen originalhistorien och var kul att se, med den snygge Brad Pitt i huvudrollen.

Däremot vill jag varna för "Australia" med Nicole Kidman. Ett utdraget lidande för alla, såvitt man inte är galen i att titta på kor (det är alltså inte jag). Se i stället på lyckopillret "Mamma Mia" eller "Slumdog Millionaire", jättebra story!, eller charmiga "Amelie från Montmartre" som var stekhet när den var ny. 

Vy från Capri. Ett resmål jag gärna återvänder till. Helst IRL.

Copyright Klimakteriehäxan

Det trodde du inte!

Du tittar nu på en citron. Den ligger i min fruktskål, tillsammans med bananer och äpplen – ja, den sista apelsinen åt jag nyss upp. Gillar frukt!

Jag är väldigt förtjust i citroner. Kramar gärna ur en över min fisk, min schnitzel eller min sallad, vill ha citronsmak på vattnet jag dricker, gillar doften, tycker att blommande citrusträd är en ren skönhetsupplevelse. Limoncello, den italienska likören med ursprung på Capri, är jättegod som avec och sätter dessutom piff på min favoritefterrätt, en mousse efter recept av Anna Bergenström.

Så där kan jag hålla på, det blir en riktig kärleksförklaring. Och nu kommer vi till själva poängen, förklaringen till inläggets rubrik: den perfekta citron jag förevigat är inte äkta, utan gjord av plast! I mina ögon helt verklighetstrogen. Visst ser den riktig ut?

Därmed är det väl helt klart att jag till och med kan betrakta den sura frukten som ett litet konstverk. SUR är temaord för Gems Weekly Photo Challenge hos MrsSusanne/Sanna denna gång.
Surt, sa räven, men SÅ lurad känner du dig förhoppningsvis inte ...

Alldeles äkta citroner på Capri. 

Limoncello säljs i fantasifulla flaskor på Capri!

Copyright Klimakteriehäxan

Glöggpaus i läsningen

Nej, man måste inte dricka glögg i december.
Men det är gott med lite grand.
Och så är det det där med Årets Glöggsmak. Kul att prova, eller hur? Blossa Glögg 2018 påstås ha smak av citroner från italienska Amalfi-kusten.

Det är inte bara smaken som är ny för året, flaskornas utformning är också olika för varje årgång. Nu har man hällt i den traditionella juldrycken i blekturkosa flaskor. Designfirman vill få oss att tänka på Medelhavet, men det misslyckades i alla fall med mig. Att den gula korken ska påminna om en citron kan jag möjligen acceptera. Fast varken hav eller citronlundar är förknippade med Lucia och jul i mitt huvud ...

Limoncello, den gudomliga likören som hör Capri till, ska kunna anas i den här glöggvarianten. Och dekoren på flaskan ska föra tanken till tidigt 1900-tal och dåtidens formspråk, för att än en gång citera formgivarna.

Tillverkarna påpekar också gärna att glöggen görs i "limiterad upplaga", vilket betyder att den brukar ta slut rätt långt före Lucia, och de verkliga fantasterna ilar till Systembolaget så snart de första flaskorna landat på hyllorna, i år redan i mitten av september.

Men det fanns åtminstone en flaska kvar åt mig. För 110 kronor blev den min och nu har jag smakat också. Vad jag tyckte?
Tja, jag dricker hellre ett glas Limoncello rent och om det ska vara glögg väljer jag den gamla vanliga Blossa, möjligen kan jag tänka mig att variera med en äppelglögg som jag bjöds på ifjol.

Kassakvittot från Systemet slängde jag ner i påsen och tänk, det hamnar i en bok! Inget vackert bokmärke direkt, men oerhört mycket snyggare än hundöron. En glöggpaus mitt i läsningen, helt enkelt.

Veckans bokmärke lanserades av Boklysten, som vill se vad vi andra bloggare har mellan sidorna när sängläsaren slagit sig på näsan med tegelstensromanen eller hela huvudet nickar framåt i ohejdbar trötthet, trots att pocketdeckaren egentlign är en sidvändare.

Copyright Klimakteriehäxan

Vattenfordon

Det finns små båtar.
Och det finns stora båtar.
Ibland möts de där flytetygen ute på sjön, som på mitt foto.

Sinsemellan är de väldigt olika, men ett har de gemensamt: de tar oss fram över vatten. Kanske är det ett stort hav, kanske är det ett skogstjärn i Småland eller en stor sjö som Vänern. Eller så tar vi ett skutt med färja över Bottenviken på en minisemester.

Livet ombord ter sig förstås ganska olika. Kryssningspassageraren lever uppassad och omhuldad. Folk i liten båt får se till att klara sig själva. Men känslan att färdas där på vågorna kan åtminstone stundtals vara ungefär densamma.

Förr i världen, i Barndomslandet, hade vi en liten båt. Den första var ett hembygge i masonit och en dag när jag och pappa var ute lossnade aktern. Jag fick ro för glatta livet medan pappa höll tag i den lösa akterbrädan där snurran satt. Något lika äventyrligt har aldrig hänt mig på större fartyg, men det är ju bara skönt.

Det är Sanna med Gems Weekly Photo Challenge som med temat FORDON fick mig att söka upp en båtbild i mina digitala gömmor. Fotot är taget på Capri, så det stora blå är Medelhavet.

Copyright Klimakteriehäxan

Jag längtar till Italien ...

"Jag längtar till Italien, Italiens sköna land! Där små citroner gula de växa uppå strand!"
Kan det vara den urgamla låten som fått Johanna i deckarhörnan att välja ITALIEN som ämne för denna veckas topplista?

"Boken om San Michele" av Axel Munthe läste jag inför en Capri-resa. Till min förvåning (jo, i ärlighetens namn) tyckte jag den var riktigt rolig! Om den svenske läkaren som byggde sitt drömslott i Anacapri, högt uppe på den dramatiskt vackra ön, om hans arbete bland fattiga i Neapel och om hans kärlekshistorier. Och mycket mer.

Alessandro Baricco är en mästare när det gäller att skriva korta romaner. "Silke" läste jag först, för att sedan, i "1900", leva ett helt liv med en ensam man som både föddes och dog på det fartyg han aldrig lämnade för att gå iland.

Donna Leon är en originell amerikanska som skriver deckare i Venedig-miljöer eller åtminstone i norra Italien. Det finns hur många titlar som helst. Gemensamt för många av dem är att de brott som ska utredas är väldigt "moderna", miljöförsyndelser exempelvis. Men här finns också den där rätt så mysige polisen som älskar god mat, gott vin och sin goda hustru, som hette han Maigret. Fast hans namn är Brunetti.

Erica Jong har också förlagt en romanhandling till Venedig: "Serenissima", som av någon anledning nu döpts om till "Shylock´s Daughter". Serenissima är annars ett gammalt namn på Venedig. I boken bekänner Jong sig inspirerad av Ingmar Bergman, berättelsen utspelar sig i karnevalstider och delvis i film- och teaterkretsar. Faktiskt är det en historisk roman!

Det är ju något speciellt med den italienska maten också. Paolo Robertos "Mina fastrars mat" finns bland mina kokböcker, liksom "Solens mat", en biprodukt från en populär tv-serie med Bo Hagström vandrande bland grytor och slevar i landets olika provinstypiska kök.

Och ni undrar om jag längtar till Italien? OM jag gör!
De där små gula citronerna är faktiskt allestädes närvarande, åtminstone om man vistas på Capri.

Axel Munthe i egen hög person, på plats i sin egen trägdgård på Capri.

Copyright Klimakteriehäxan

PS och för att du som undrar ska slippa googla: det var Birger Sjöberg som skrev "Jag längtar till Italien", både text och musik.

Veckans bildord: OVAN

OVAN, alltså. Då återstår bara frågan hur man ska uttala ordet: med O som i Ost eller med Å som i Åska? Ovan där, eller o-van, det vill säga utan vana?

Jag försöker mig på en ädel kombo. Tittar upp och vad ser jag? Jo, OVAN där finns tecknen på att det trots all snö finns en vår som väntar. Vilket känns lite O-VANligt just i dessa dagar ... jag tog förstås bilden för någon vecka sedan, medan vi fortfarande trodde att våren var på gång!

Fotoutmaningen har sin upprinnelse hos Sanna och om du klickar dig över till henne hittar du många andra tolkningar av veckans ord.
Ha en bra vecka! Kanske ljusnar det ovanför våra huvuden? Som om vi hamnat på Capri, där den nedre bilden är tagen. Ovanifrån.

Copyright Klimakteriehäxan

Citat: På hög höjd

"Att åldras är som att bestiga ett berg. Man blir lite andfådd. Men man får bättre utsikt."

-Ingrid Bergman, den svenska skådespelare som vunnit flest Oscars-statyetter (tre) blev själv inte lastgammal. Hon var 67 när hon dog men hade säkert mycket bättre utsikt då än när hon som ung och oprövad lämnade sitt hemland. Nu blir hon en av dem som bidrar till lördagscitatet. Och utsikten jag bjuder på är från Capri, en ö med stora nivåskillnader!

Lördagstema: Havets bröd

Från Karin på Åland kommer propån att vi som lördagstema ska blogga om HAVETS BRÖD. Det får mig att minnas den delikata algsallad jag serverades på ett litet kalas nyligen. En sallad som sägs vara långt nyttigare än de gröna blad som växt ovan jord och som vi i vanliga fall petar i oss, mer eller mindre motvilligt. Alger är nämligen bra för allt ...

Den klassiska Utö-limpan, med "rötter" i Stockholms skärgård, hade ju också passat väldigt bra att plåta en dag som denna. Fast det har gått år sedan jag såg en, och minst lika länge sedan jag tuggade i mig en skiva. Numera bakas den inte på sin hemö, utan på Lidingö. Ö som ö? Tja, kanske. Havsnära hur som helst.

Men lika lite som den där surdegslimpan har jag någon algsallad hemma, redo att fotograferas. Har inte ens råvarorna. Än mindre recept. Och minnen gör sig, som ni säkert själva upptäckt, inte så jättebra på bild! Även om jag gärna kommer ihåg Capri, där fotot nedan är taget.
Men ramlar ni på en algsallad: tveka inte att smaka!

Långt där nere finns kanske råvaran som behövs till en läcker algsallad ...

Andra bloggare som brukar leverera ett lördagstema:  Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm, Livsrummet,  Musikanta , Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla.

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema FRAMÅT

Det har rått bröllopsyra i Sverige den gångna helgen. De hade väl kunnat låna studentsången, alla vårens brudpar utan undantag: Åååå den ljusnande framtid är vår!
För så måste det ju kännas när man slår till och går in i det som brukar kallas äkta ståndet. Med blicken stadigt riktad framåt.

Så när det är tisdag igen är fototemat för veckan just FRAMÅT. Och jag påminner mig ett tämligen extremt brudpar, plåtat på Capri för ett par år sedan. Lite prinsess-stuk på bruden, den här brudgummen slapp dock militäruniform.

Men att de tror på framtiden när de stint blickar framåt, det utgår jag ifrån. Fler framtidsvisioner den här vägen.

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema RÄDSLA

Inte är jag nån Esther Williams-kopia precis. Och inte tar man fel på mig och Therese Alshammar heller. Men simkunnig är jag. Älskar att bada, helst i havet. Fast jag har stor respekt för vatten och undviker stora vågor, går aldrig i när man hissat röd flagg – det har jag lärt mig via metoden "trial and error".

På Capri har man ganska långt till havet när man bor i Anacapri, högst upp på ön. Men det finns naturligtvis ställen där det är härligt att bada. Efter ett tips begav vi oss till Fyren, sedan vi först ringt och kollat: var det grön flagg trots att det blåst en hel del? Jo då, det var bara att hoppa i. Välkomna!

Väl framme vid bryggan tvekade jag ändå. En okänd man såg min tvekan och sa uppmuntrande:
-Vattnet är underbart, släng dig i! (ja han sa det på italienska men budskapet gick fram). Och jag klev ner på badstegen. Hann känna att Medelhavet var ljuvligt, tog ett par simtag. Men såg plötsligt en våg komma rullande mot mig, en våg alltför stor för att jag skulle vilja umgås närmare med den.

Jag vände snabbt mot stegen, men vågen var snabbare. Kände fingrarna glida av räcket och hur jag handlöst slängdes iväg, mot bergväggen. Hör ett rop:
-Hjälp la signora!
Vattnet sköljde över mig, jag kippade efter luft, det brusade häftigt runt hela mig.

En stark hand högg tag i min ena arm, min väninna som inte hunnit doppa sig fiskade upp mina glasögon som var på väg ner i djupet – hur hon nu kunde få tag i dem – och jag kom upp på stegen, upp på den gjutna betongplattan som översköljdes av vatten (ni ser det på bilden som jag tog en stund senare). Jag hade på sekunden en blixtrande huvudvärk, skakade i kroppen, magen knöt sig.

Rädd! Ja, absolut! Livrädd! När naturkrafterna sätter in har människan ganska lite motstånd att bjuda. Det blev inget mer badat. Det kunde rent av ha blivit mitt sista dopp över huvud taget. Den röda varningsflaggan kom upp minuterna efter att jag hade återbördats till landbacken. Och visst var det fortfarande vackert, men inbjudande? Nej.

Veckans tisdagstema är RÄDSLA och det får min bild av badplatsen på Capri illustrera. Fler bilder som illustrerar temat hittar du om du klickar här.

Copyright Klimakteriehäxan

ANTIKT i Veckans fönster

Kanske kan man kalla det för huvuddelen av en skulptur? För ett huvud är det otvivelaktgt. Hur mycket mer som egentligen hade formats av skulptörens händer och redskap är okänt. Det kan ha varit en kraftfull mansfigur, eller möjligen bara en byst av en skönlockig yngling med ädel profil. I dag skulle han kanske få etiketten "stenhård kille"?

Nu är huvudet allt som finns kvar att se av just det här antika konstföremålet. Men alldeles i närheten finns massor av annat att titta på, för huvudet i fönstret är en del av en fascinerande utställning. Det finns inne på Axel Munthes San Michele i Anacapri på Capri.

Det är med andra ord dags för Veckans Fönster igen. Fler antika fönsterglimtar letar du dig enkelt fram till den här vägen.

Copyright Klimakteriehäxan 

Tisdagstema SKUGGOR

Ibland söker vi oss till skuggan. Ibland bildar skuggor vackra mönster, något att vila ögonen på - samtidigt som vi tar en liten paus från värmen. Konstigt då att uttrycket "på livets skuggsida" enbart är negativt!
Skuggorna av bladverk skänker liv till den majestätiska pelarens hårda yta när solens strålar över Capri silas genom trädkronorna.

Det är ju tisdag i dag och därmed ett nytt tisdagstema: SKUGGOR. Fler skuggbilder hittar du till om du klickar här.

Copyright Klimakteriehäxan

Glassigt i Veckans fönster

Att glassa betyder enligt SAOL att "visa upp sig, stila". Det tar jag fasta på när det påbjudna motivet i Veckans fönster är GLASSIGT.

För inget kan väl vara glassigare än en riktig Askunge-sko - av glas - för den som vill stila? Höga klackar attraherar blickar och är ett måste för den som vill visa upp sig. Glassigt och glasigt på en gång ...
Just den här modellen är extra svår att gå i eftersom det handlar om flaskor för likörsugna turister i Italien.

Den som fastnade framför just det här skyltfönstret kan väl ha fått lite extra tyngd i resväskan på hemvägen. Skulle man dessutom inte vilja dricka upp likören till kaffet eller så passar den bra att hälla över glass. Superglassigt, inte sant?

Copyright Klimakteriehäxan

Fler glassiga fönster har aviserat sin närvaro hos Susanne.

Tisdagstema: HEMMA HOS

Välkommen hem! För i dag är tisdagstemat HEMMA HOS. Som gjort för mysiga interiörer, favoritvrår, bekvämaste möbeln eller vackraste fönstersmygen.

Den interiör som ni ser här på bilden är förvisso inte hämtad hemma hos mig, men däremot ser ni en bit av Axel Munthes hem San Michele på Capri. Mysighetsfaktorn kan diskuteras. Men detta lär i alla fall vara ett av de bord han använde som arbetsplats - kanske satt han i den här stolen och skrev "Boken om San Michele", ett av de verk av en svensk författare som lästs av flest människor runt om i världen. Och nej, det är inte en laptop som ligger där på bordet, även om det vid en hastig blick ser så ut ...

Den nedre bilden är förstås sovrummet. Fast det sägs att Munthe själv inte tillbringade så många nätter i huset. Hur som helst är det en imponerande gavel på dubbelsängen. Kanske en källa till inspiration om du är din egen (lyckas) smed? Tänder du inte på metallslöjd kan du kanske knacka till en liten marmorpiedestal. Eller åtminstone mura in en gubbe i väggen. John Blund, förslagsvis?

(Råkar du vara mer nyfiken på vad man kan hitta hemma hos mig än på hur det ser ut i Villa San Michele kan du alltid klicka på etiketten "pippi" som du hittar ute i vänsterspalten, där alla ämnesetiketter listas i bokstavsordning. Idel detaljer hemma hos mig!)

Copyright Klimakteriehäxan