Veckans mening – om tankar vid pingisbordet

Nog för att jag är förtjust i bordtennis, har varit det i princip hela mitt liv. Men att jag skulle gå sta och köpa en bok med titeln "Tänk som Truls" var trots det rätt otippat. Ändå hände det. Halva priset på bokrean – det är då jag slår till!

Huvudfigur är alltså Sveriges för närvarande allra största pingisstjärna, 24-årige Truls Möregårdh, en värdig arvtagare till storheter som Hasse Alsér, Kjell Johansson, J-O Waldner. I fjol peakede Truls med seger över världseliten i Europe Smash. Då hade han redan två OS silver från 2024.  Nu blev det alltså en bok också!

Detta är en ren familjeprodukt från Team Möregårdh. Här skriver pappa Carl om hanteringen av talangfulla barn och familjens betydelse. Storebror/tränare  Malte, med egen bra karriär som spelare bakom sig, om hur man ska tänka som coach. Mamma Lena påminner om grabbarnas uppväxt och många timmar vid ett minipingisbord, och så Truls själv förstås, om känslorna som ofta styr honom bl a. Mellanbrorsan Elis står för formgivning, och det ger jag honom beröm för, layouten är väldigt tilltalande!

Inte var jag helt övertygad om att boken skulle bli läst, men se där! Den blir det, snart klar! Och till min milda förvåning upptäcker jag att detta är en bok som många skulle kunna ha stor glädje av: föräldrar till idrottsälskande ungar, ledare, tränare, lärare och förstås spelare – även om det i mitt fall kanske är i senaste laget att plocka upp träningstips, men vem vet: något kanske fastnar även hos en pensionärslirare ... Till och med pingispubliken kan få hjälp att se finesser i spelet, knorrar de inte redan lagt märke till.

Här hittar jag alltså Veckans mening, den som Skriv-Robert vill få ta del av på lördagar. Så här skriver Carl Möregårdh, och jag tror att detta kan gälla även långt bort från ett pingisbord:

När du ska prestera, tänk själv: Vilken personlighet har jag?

Copyright Klimakteriehäxan

Om Ryssland

När Skriv-Robert väljer Ryssland som tema för tisdagstrion blir det för ovanlighetens skull här hos mig tre titlar som jag inte läst, men som jag absolut kommer att läsa. 

Först Åsne Seierstads "Ofred", en riktig tegelsten men jag är säker på att den är värd det. Köper den så snart den finns i pocket! 

Sedan "Trollkarlen i Kreml" av italienske Giuliano da Empoli. Den står i hyllan, varmt rekommenderad av en annan bokläsare vars omdöme jag litar på.

Och så vill jag läsa mer av författaren till "Snöstormen", ryssen Vladimir Sorokin, nu i exil. Det finns ett gäng böcker att välja mellan, slumpen får antagligen avgöra vilken jag tar. Men romanen av honom jag läst tyckte jag var alldeles lysande!

Copyright Klimakteriehäxan

På önskelistan?

Vilken kulturell sak ger du bort i present? Enligt O ställer frågan, som jag besvarar någon dag för sent – för vi är ju inne i vecka 21 nu ... veckorna går fort, tiden flyger! 

Enligt O preciserar denna veckas omgång av Kulturfrågan så här: den "handlar om bra kulturella presenter till alla som tar examen eller i alla fall får sommarlov. Det kan vara någon som slutar ettan, nian, tar studenten eller examen, doktorerar eller varför inte en sommarpresent till lärarna som jobbat med alla elever och studenter".

Tror iofs inte jag känner en endaste student i år, men en och annan present kan man behöva införskaffa ändå.  Folk envisas ju med att ha födelsedagar ideligen – kommer inte de också väldigt tätt numera? Men vad kan då finnas på önskelistorna? När man inte vet får man chansa, lite i blindo ... 

Den stora frågan är ju om man ska satsa på något man tror sig veta att vederbörande redan upptäckt och vill ha mer av – eller om man ska missionera lite grand, försöka hitta ny publik till något man själv är förtjust i? Svårt, kan jag tycka. 

Förr i världen hände det nog att jag gav bort musik, en LP på den tiden eller en CD senare. Men nu har ju folk oftast ingen apparat att använda till skivor av något format alls. 

Något för mottagaren att hänga på väggen vågar jag aldrig satsa på, det är alldeles för lätt att det blir fel. Har ändå just nu "i lager" en Banksy-affisch som jag ska sondera terrängen för med Sonen, vi får väl se hur det går. Han brukar gilla graffitikonst.

Alltså hamnar man med viss automatik i bokhandeln. En kokbok till en ung matglad kanske? Kan funka. Tänker på böcker jag gärna gett bort genom åren, inte bara en utan flera gånger. Som Agneta Pleijels debutroman, den delvis självbiografiska "Vindspejare". Om den som ska ha presenten inte bangar för en tegelsten? Då blir det "Den stora skrivboken" av Agota Kristof. En nyexaminerad läkare gav jag den fantastiska "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks) av Rebecca Skloot, undrar om han läste den (det borde han ha gjort)? 

Där har ni hur som helst tre titlar som är väldigt väl värda att ges bort i present. 

Copyright Klimakteriehäxan

Den första deckardrottningen

Agatha Christie tillhör litteraturhistorien, inget tvivel om den saken. Hon blev kriminalhistoriernas mästarinna, vann enorm popularitet med sina romaner med hjältar som poliskommissarien Poirot och den ständigt lika sluga Miss Marple. I dag intar Agatha C en ny hedersposition när hon utgör temat för Skriv-Roberts tisdagstrio. 

Många böcker skrev hon under sitt liv, många av dem har också blivit film. För min del lyssnade jag nyligen på hennes  "4.50 från Paddington" (4.50 From Paddington) och där fanns de, alla de klassiska ingredienserna. Den nyss mördade kvinnan slängdes av tåget men man hittar inte liket ... jo så småningom förstås, och historien nystas upp. Förmodligen uppfattas Agatha C som lite gammalmodig idag. På hennes tid  kunde mordgåtorna inte lösas med hjälp av DNA-analyser och ingen bov gick att spåra med hjälp av ett chip men det gör väl ingenting? 

"Mordet på Orientexpressen" (Murder on the Orient Express) är en av hennes mest spridda böcker och en riktig klassiker som kom ut 1934. Tåget tvingas till stopp på grund av enorma mängder snö, ett mord begås och Hercule Poirot (i filmversionen spelad av Peter Ustinov) får reda ut härvan och hitta den skyldige.

Oskar Kokoschkas bild av Agatha Christie.

Agneta Pleijel har skrivit en roman om Agatha Christie och konstnären Oskar Kokoschka, "Dubbelporträtt", och den gillade jag (betydligt mer än annat Pleijel skrivit på senare år). Den bygger på verkliga händelser. Agatha ska fylla 80 och ett av hennes barnbarn vill bestämt att hon inför högtidsdagen ska låta sig porträtteras av den berömde österrikiske målaren. Varken festföremålet eller målare gillar idén men de fogar sig ändå till sist. Och medan deckardrottningen sitter modell framför konstnären blir det ett spännande samtal mellan de två om livet, kärleken, konsten – och döden, som kryper allt närmare. En tavla blir det i alla fall. Och en läsvärd bok.

Nu för tiden står ju deckardrottningarna som spön i backen, inte minst de svenska, men Agatha C var i alla fall den första.

Copyright Klimakteriehäxan

Mer att läsa – nu på M

Vi tar oss steg för steg fram på vägen från A till Ö i Litteraturens ABC. Det är Enligt O som styr och nu är vi framme vid M. 

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på M!

Lite svårläst förvisso -  men på den här tavlan är
porträttet av Garcia Marquez skapat av alla orden
 i romanen om översten. Har fått affischen av
 författaren, han har signerat den.

Här kan jag inte välja mellan två Nobelpristagare som jag till råga på allt träffat personligen: Gabriel Garcia Marquez (från Colombia) och Mario Vargas Llosa (från Peru). Båda har skrivit mycket, båda är roliga att läsa, 

eftersom de varierar sig och inte räds några ämnen alls. Vill man skratta kan man läsa Vargas Llosas "Pantaleón och soldatbordellen" (Pantaleon y las visitadoras), vill man ha en bok av litet format kan man ta García Marquez "Ingen skriver till översten" (El colonel no tiene quien le escriba). Båda förtjänade sitt Nobelpris!

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på M!

Joseph Hellers "Moment 22" har jag en mycket speciell relation till. När "alla" läste boken skulle jag också göra det. Skaffade den, satte igång. Men mot min vana avbröt jag läsningen, relativt tidigt. Jag stod nämligen inte ut med historiens huvudperson, Yossarian! Han var ju fullständigt hopplös!  Så en dag, decennier har gått, dyker tv-versionen upp. Och har man sett på maken: jag tycker den är riktigt riktigt bra. Vad hände på vägen? Jag mognade, men Yossarian var ju den samme. Vet inte svaret på frågan, men nu har vi kommit överens, han och jag!.  

Berätta om en bok där musiken spelar stor roll! 

"Mambo i Chinatown" (Mambo in Chinatown) av Jean Kwok ger en liten inblick i en för mig helt okänd värld, bland kineser som valt att bosätta sig i New York men som ändå håller hårt på sina traditioner "hemifrån", ja från det gamla landet. Dem bryter hon emot, den unga flickan som inget hellre vill än att dansa till rytmer inga "vanliga" kineser omger sig med.

 

Copyright Klimakteriehäxan 

Nu blommar det också i bokhyllan!

Blommor (i handling, på omslag eller i författarnamn) ska det vara i veckans bokliga tisdagstrio. Jag går på titlarna! 

"Färskt vatten till blommorna" (Changer
l´eau des fleurs) har redan nått många läsare, översatt till ett 30-tal språk som den är, men det är romanen värd. Valerie Perrin berättar skickligt en historia (som till stora delar utspelar sig på en kyrkogård!) med många vinklar och stundtals blir man både berörd och riktigt överraskad!  

"Rosen på Tistelön" är en svensk klassiker, en av de första deckarna, som förtjänar att dammas av. Bygger på en äkta mordhistoria från Västkusten och det är väldigt underhållande läsning! Emelie Flygare-Carlén skrev.

"Lila hibiskus" (Purple Hibiscus) är den första romanen som Chimamanda Ngozi Adichie skrivit. Ett nigerianskt familjedrama med många ingredienser, en blandning av kärlek och grymhet som är svår att lägga ifrån sig.

Inser att jag med denna trio upprepar mig från förr. Men jag tycker det är tre spännande böcker, med olika sorters spänning och i vitt skilda miljöer.

Se här tre andra blomböcker som jag har i hyllan - men knappt aldrig har öppnat ...
så då kunde de inte få komma med i en tisdagstrio! Borde kanske bläddra lite?

Den här trion hade jag också kunnat ta till. Suveränt fina blommiga omslag till Selma
Lagerlöf i pocket. Gocken Jobs stod för blomstren.

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i maj

Ny månad, läge för "ett finger i luften" – alltså en dagsnotering för maj i kategorin "Just nu", initierat av Kulturkollo.

Just nu läser jag flera sinsemellan väldigt olika böcker. Har kommit en bit in i Bo Inge Anderssons "Järnår" som än en gång får mig att inse hur lite jag kan om svensk historia. Det jag en gång eventuellt visste har jag glömt. En historisk roman av helt annat slag är "Pigan", skriven av Marianne Bokblad, (a k a Bloggblad) som är huvudpersonens barnbarns barnbarn. Pigan har alltså funnits på riktigt och nu fått sitt öde utrett och också fint berättat. Om ett hårt kvinnoliv i trakten av Norrköping på 1800-talet. Den är strax utläst.

Just nu lyssnar jag på "Kinesen" av Henning Mankell när vi åker längre sträckor i bilen. Har också återvänt till sådant som nyss avlidne Jojje Wadenius gjort. En musikalisk stjärna! Såg honom och hans trio live för ett par år sedan, väldigt angenämt. Han var genial, i olika genrer. Klicka på den här länken och du kan inte låta bli att le! 

Just nu tittar jag på "Den danska kvinnan", isländsk originell tv-serie (SVT Play) i sex delar med utmärkta Trine Dyrholm i titelrollen. Olik andra serier, vilket för mig framstår som ett stort plus. Ja, och så pingis förstås – det pågår världsmästerskap i London och "vi", d v s Sverige skulle faktiskt kunna gå långt i flera klasser! Vi har redan slagit Kina i en lagmatch (det hände igår), så fenomenalt bra! SVT sänder live, jag håller tummarna för nya segrar.

Just nu njuter jag av varje ögonblick jag kan fånga en solstråle. De behövs! 

Just nu längtar jag efter att vattnet i våra sjöar ska få badbar temperatur. Någon vinterbadare blir jag aldrig, men på somrarna älskar jag ett dopp!

Copyright Klimakteriehäxan

"Sköna Maj" och fredagsfrågor

I dag är den här, den ljuva månaden maj! Väldigt välkommen och förhoppningsvis lika skön som den framstår i visan. Den börjar i alla fall bra, med sol och värme (där jag är, ska jag kanske lägga till)!

Lustigt nog har jag läst en bok som heter just "Sköna Maj". Den belönades med LättLäst-priset 2022 och hur det kom sig att den hamnade i mina händer har jag fullständigt glömt, det var antagligen en ren slump. Eli Åhman Owetz, flitig feelgood-författare, skrev och minsann blev det en uppföljare också.

Det här är historien om Maj och Lennart, två personer i 80-årsåldern som en gång kände varandra men plötsligt ses igen, det blir många fikastunder och promenader medan framför allt Maj återupptäcker saker från förr, som maträtter hon brukat laga, älsklingskläder hon minns. Romantik uppstår på nytt.

Någonstans på vägen hade jag fått mig förklarat att berättargreppet, som bygger på många upprepningar och väldigt enkelt språk, ska vara läsarvänligt för den som är på väg in ålderdomens mentala dimmor.

Ja kanske funkar det? I så fall är det bra, för även bokälskare blir emellanåt dementa, det är helt klart, och kan man då hitta böcker som inte kräver att man tydligt minns det man nyss läste är det säkert berömvärt. För oss andra som inte är där (än) kan jag hissa en liten varningsflagg: jag la ifrån mig boken med känslan av att ha läst en synnerligen lättsmält barnbok fast ungarna i historien var rejält till åren komna.

Därmed inte sagt att jag ifrågasätter huvudtemat. Minns min gamle chef som, långt efter pensionen,  med glittrande ögon förklarade att "det är precis lika underbart att bli kär som 85-åring som det var i tonåren, jag lovar!". Och visst är väl våren kärlekens tid?

Vintern har rasat ut och majbrasan brann grant.

Denna majmånad startar ju på en fredag. Det betyder att Elisa Matilda langat iväg fem frågor för oss andra att besvara. Nyckelordet är om – ni vet: om inte "om" hade varit i vägen hade käringen skjutit björnen med kvastskaftet ...

1. Om du fick välja en ny vana nu direkt, vad skulle det vara? Ett fysiskt träningspass om dagen. Av "lagom" svårighetsgrad.
2. Om du fick slippa något helt, vad skulle det vara? Städa.
3. Om du fick välja en talang att ha, vilken skulle det vara? Något med musik: sjunga riktigt bra eller spela ett instrument. Eller kanske måla?
4. Om du fick välja något att alltid ha tid för, vad skulle det vara? Jag har ju gott om tid, det gäller bara att bestämma hur man ska använda den ...
5. Om du fick välja ett beslut att slippa ta, vad skulle det vara? Att det är dags att sälja huset i Barndomslandet. Där jag sitter just nu och ser ut över ljuvlig grönska, hör fågelsången och faktiskt undrar över vattentemperaturen i sjön, medan mina nysatta pelargoner vänjer sig vid sin nya boplats.

Copyright Klimakteriehäxan

Med all respekt: Jan Guillou

Namnet Jan Guillou är kort och gott det det ska handla om i denna veckas tisdagstrio, enligt påbud från Skriv-Robert. Och ja, det kan denne erfarne och produktive journalist och författare verkligen vara värd. Vi har många av hans böcker i hyllan. Jag har bara läst en bråkdel av alla romaner han skrivit, men läst många av hans krönikor i Aftonbladet som brukar kännas värda uppmärksamhet. Under ett långt skrivarliv har han hunnit kommentera oändligt många samhällsfrågor, skapat debatt och gjort skillnad! Respekt!

Så här ser Guillou ut som 
kolumnist i Aftonbladet.

Men den historiska serien om riddaren Arn, den gav jag upp ganska snabbt. Stod inte ut med huvudpersonen, en man som kunde allt – och var det något han förvånansvärt nog inte kunde  lärde han sig det på ett ögonblick. Allt var becksvart eller knallvitt, jag saknade verkligen de grå tonerna, det var inget för mig. Carl Hamilton har jag tyckt bättre om.

Dock är det allom bekant att Guillou med "Ondskan", en åtminstone delvis självbiografisk skildring av livet på den fiktiva internatskolan Stjernsberg, har gjort en betydande insats: få böcker har fått så många läsovilliga grabbar att trots allt ta tag i en bok. Och den är bra, inget snack om saken!

Väldigt läsvärd tycker jag också att Guillous "Ordets makt och vanmakt – Mitt skrivande liv" är. Den kom 2009 och sen dess har förstås en hel del hunnit hända ... som exempelvis romanserien "Det stora århundradet" i imponerande tio delar. Maken har läst dem alla, men inte jag. Har svårt för så långa serier. Även om jag inser att jag kanske skulle må bra av historielektionen i Guillous version.

Vad jag vet att jag vill läsa är böckerna om Carl Hamilton och Erik Ponti (Firma Hamilton & Ponti) när de två hjältarna åldrats. Fyra titlar har det blivit, den sista kom i fjol och heter "Inte krig och inte fred".

 Copyright Klimakteriehäxan

Nu läser vi med L

Litteraturens ABC är en idé som Enligt O knäckt och nu har vi kommit fram till bokstaven L!

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på L!
Får bita ihop ordentligt för att inte skriva S-a L-löf. Eller Lindgren, för den delen (Astrid, Torgny, Barbro exempelvis). Letar i minnet efter någon som inte alla redan har läst ... Tänk om jag skulle ta och sätta en liten spotlight på Lars Weiss? Ja det gör jag! Han var en tid min elev, han var min vän och kollega, han var min chef en (alltför) kort period ... vi klickade, jobbade bra ihop och skrattade ofta. Lasse hann skriva böcker trots att han blev en viktig makthavare i media-Sverige fram till sin för tidiga död i cancer 2021. Den första boken, "Notisen", kom redan 1982 och hans andra, "Framgångsfällan", först 1998. Den handlade om hans egen utbrändhetsperiod. Sedan skrev han fyra deckare, de står alla i min hylla.  Lasses sista bok blev "I saknadens tid" och den kom till sedan hans son Jonas tragiskt omkommit i en trafikolycka, 33 år gammal. Jag minns både far och son med värme. Tror att alla Lasses böcker fortfarande finns att köpa digitalt. Pröva, det är han värd!

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på L!
Rekommenderar "Lyktsken" (Warlight) av Mikael Ondaatje. Helt enkelt en alldeles lysande (all puns intended) roman, originell och med ett slut man (jag) inte såg komma. Bjuder både spänning och romantik. Läs den!

Berätta om en bok som utspelar sig på landsbygden!
"Tranorna flyger söderut" av Lisa Ridzén blev Årets bok 2024 och det kan den nog ha varit värd, jag vet/minns inte vilka andra titlar som fanns med i tävlingen (en tävling jag egentligen inte ger särskilt mycket för p g a röstningsproceduren). Helt klart är att historien utspelar sig långt från allt vad storstäder heter, i en trakt där hemtjänsten gör storverk. Just skildringen av de där människorna som kommer till den ensamme gubben och hjälper honom kan jag tycka är boken stora förtjänst. Lite överraskad blir jag ändå när jag ser att denna, i mina ögon så otroligt helsvenska, bok blir översatt till över trettio språk!

Copyright Klimakteriehäxan

Böckernas dag

Världsbokdagen är det i dag. Grattis säger vi till Boken – men ännu mer till dess läsare, och varför ska inte även författarna få hänga med på ett hörn? Grattis allihop! För visst är det värt att fira att vi har tillgång till läsning, av vitt skilda sorter och för alla möjliga olika typer av läsare. 

När jag har pratat om böcker med skolklasser – jag gjorde det emellanåt förr i världen – brukade jag försöka hamra in en tanke jag verkligen känner för: "Du har aldrig läst en bok i onödan!" Och då menar jag att även om litteraturen du valt inte föll dig i smaken för ögonlicket fick du säkert ändå ut något av texten. Nya ord kanske, nya tankar, kunskap om andra sorters personligheter, annorlunda familjeliv – allt som kan ligga där och skramla i bakhuvudet tills du plötsligt en dag upptäcker att det kommit till användning!

Med den tanken i botten kan man glatt fortsätta argumentera att all sorts text är bra att läsa: pratbubblor i seriemagasin, klassiska romaner, idolporträtt, deckare, fantasy, poesi, sagor, Shakespeare. Helt klart är att den som skaffar sig ett rikt ordförråd blir en bättre samhällsmedborgare, en som kan ta vara på sina rättigheter trogen tesen att en penna är ett fantastiskt vapen.

Vi vet också hur viktigt det är för barn att ha tillgång till böcker redan från späd ålder. Det börjar med pekböcker, blir så småningom ABC-böcker och rätt som det är handlar det kanske om barndeckare som Lassemaja-serien, en storsäljande succé. Och visst blir det väl enklare att läsa om man inte håller sin bok upp-och-ner, men jag älskar den här bilden på Dottern när hon greppar en av sina allra första böcker ...

Copyright Klimakteriehäxan

Nyss – nu – nästa

Dags för repris av hur ser din ”last-now-next-trio” ut? Vilket ska uttydas som att första boken ska vara den man just läst ut, sedan kommer den man är mitt i och så rundar man av med den som står först i kö. Allt för att dela med sig av sin läsning, i bästa fall till glädje för någon som nappar på nya tips eller okända författarnamn, eller bara blir påmind om något som fallit i glömska.

Nyss: "I saknadens tid" av Lars Weiss. Har med flit väntat länge med att läsa denna berörande skildring av hur det är att som förälder förlora ett vuxet barn, mitt i en lovande karriär. Men boken ger också en bild av en makthavare i den svenska massmedievärlden, samtidigt som man får en inblick i hur det kan gå till bland diplomater som befinner sig mitt i världens kriser.

Nu: "Entitled" med underrubriken "The Rise and the Fall of the House of York". En detaljerad och närgången biografi över den numera inte kunglige prinsen Andrew och hans frånskilda fru Sarah Ferguson. Så otroligt mycket skit som dolts i dessa superpriviligierade människors liv! Är lite osäker på om jag ska orka ända till slutet. Är de värda min tid, undrar jag. Just nu i avsnittet om Jeffrey Epstein. Att så mycket otrohetsaffärer, så mycket nonchalans, så mycket slöseri och så många övertramp kan grävas upp kring bara två personer är svårt att ta in! Men det är välskrivet och superresearchat av Andrew Lownie. 

Nästa: "Järnår", en historisk roman av min gamle journalistkollega Bo Inge Andersson. Den ska ta mig till 1800-talet och jag ska få bekanta mig med en mycket speciell tysk herre som kom till Sverige då. Vet att författaren lagt ner mycket jobb på detta sitt debutverk. Konstaterar innan jag läst en enda rad att omslaget är jättesnyggt!

Copyright Klimakteriehäxan

Visst är man väl gammal – men antiken?

Tisdagstrion ska denna vecka bestå av böcker om antiken, så har Skriv-Robert tänkt ut. Hoppsan! Jag kommer egentligen inte på någonting. Nog för att jag är ålderstigen, och nog för att en och annan kanske tycker att jag tillhör antiken, men ... 

Hur som helst tror jag att man hamnar i Grekland. Och faktiskt var det så att en period i skolan var jag helt fascinerad av de grekiska gudasagorna, kunde namnen på en lång rad viktiga figurer och lät dem dra mig med in i sitt tidevarv. Antar att detta togs upp på någon historielektion.

Det där intresset ledde till att jag fick en bok i present: "En gyllene bok om Iliaden och Odysséen". Alltså en lättläst version av Homeros skildring av trojanska kriget och krigshjälten Odysseus hemresa från fronten, en sjöresa fylld av utmaningar och äventyr.

Jag slukade förstås boken, vad annat var att vänta? Den trojanska hästen var en kul uppfinning, det var ju spännande hur det skulle sluta: skulle Odysseus klara alla faror och verkligen komma hem? Resan tog tio år!

Verken skrev troligen 700 år före Kristus. Men det är oklart om Homeros var den som gjorde det, det är till och med osäkert om han ens fanns. Den stora vackra gyllene boken har jag hur som helst kvar – och mig veterligen har jag inte läst någon annan bok om antiken. Det blev med andra ord en väldigt mager trio.

Copyright Klimakteriehäxan

Påskekrim i efterskott

Författare med något från växtriket i namnet ska man hitta i denna veckas Tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Tar mig en snabb funderare på vilken sorts växtlighet jag kan hitta i en adressbok och inser att den listan blir lång: blom - skog - löv - palm - björk - gran - ros - blad - mossa - gren - säv - bok - vass - stam - kvist - ek trillar in snabbt, och då har jag rensat ut de engelska liksom min egen -vall. Återstår att se vad som rotat sig i bokhyllan ...

Som vanligt anmäler sig både Lagerlöf och Lindgren som starka kandidater (båda med dubbla växt-ord i efternamnet!), men jag gör en ansträngning att hitta några andra namn. Det blir påskekrim i efterskott!

Jag tycker skånske politikreportern Olle Lönnaeus skriver lite annorlunda deckare som tilltalar mig. Han har en son som också är författare, har länge tänkt leta upp något av honom men det har fortfarande inte blivit av. 

Anders Roslund är en gammal kär kollega som jag gärna läser. Köpte "Fly", en av hans senaste, på halva priset på bokrean och ser fram mot den. Skickliga skildringar av nutiden med stark svärta brukar det handla om.

Katarina Wennstam – se där, ännu en journalistkollega! – skriver deckare med feministiska förtecken och det gör hon bra. Men jag går inte riktigt i takt med henne, har nog två olästa och hon är produktiv, så det hinner bli fler innan jag kan komma ikapp ...

En trio med gemensam bakgrund, helt enkelt. Och lönn-, ros- och -stam på visitkortet. Det är verkligen inte ovanligt att de som arbetat med nyhetsrapportering kring det som händer nu och nyss och måste hålla sig till verkligheten glatt hoppar in i facket där man får skruva till det, hitta på och rent av vrålljuga! För den friheten får man ju som författare till fiktion. Det gäller bara att göra det bra! Vilket de i min trio gör.

UPPDATERING: På tisdagar passerar jag ofta så här års Kungsträdgården. Och nu är det spaning som gäller: när slår de japanska körsbärsträdens blommor ut? Lite fler än för en vecka sedan kan man se, men än är det en bit kvar till den totala ögonfägnaden. 

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i april

Minsann har det varit ett månadsskifte igen. De duggar ju tätt nu för tiden! I början av varje månad håller Kulturkollo ett finger i luften och kollar läget, i "Just nu". Jag hänger på!

Just nu läser jag (lite till min egen förvåning) två extremt olika böcker om två extremt olika barndomar. Växlar mellan "Tänk som Truls", fynd för halva bokreapriset. Om pingisspelaren, för närvarande världstvåa i sin sport, och hans väg framåt. Det visar sig vara en bok skriven av flera medlemmar av familjen Möregårdh och speglar olika aspekter av ett liv där idrotten sömlöst hänger ihop med vardagen. Faktiskt riktigt intressant! 

För att inte känna mig alltför (pingis)nördig byter jag stundtals till "Entitled" med underrubriken "The Rise and Fall of the House of York", en närgången biografi, skriven av den välrenommerade Andrew Lownie, om den brittiske inte längre kunglige prinsen Andrew och hans exfru Sarah Ferguson. En engelsk väninna satte den i mina händer och sa "Den här måste du bara läsa!!". Det är inte många som har något gott att säga om den manlige huvudpersonen, drottningens älsklingsbarn, bortskämd till max från start och senare i livet ständigt med repliken "Don´t you know who I am?!" på sina läppar. Man häpnar över hans agerande, och lite senare i livet visar det sig att Fergie, hustrun, minsann inte ligger efter när det gäller dåligt uppförande. Snaskig läsning? Ja, det är bara förnamnet. Återstår att se om jag står ut med hela, det är en rätt tjock bok. Men välskriven och så vitt jag begriper byggd på superbra research. Samtidigt kan man med rätta ifrågasätta om det är väl använd tid ... hur som helst har man haft tur som inte föddes kunglig!

Just nu lyssnar jag på "Kinesen" av Henning Mankell. Har inte kommit så långt men den börjar bra, fast väldigt lång är den också ... Bästa ljud att lyssna till live är fågelsången.

Just nu tittar jag på tulpanerna som börjar skjuta upp sina blad i lökbacken. Hamnar jag i tv-soffan vill jag veta hur denna säsong av "Shetland" slutar. Bara ett avsnitt kvar! Sista avsnittet släpptes i går, påskekrim i tv-tappning helt enkelt. Fast vi har börjat med "Harry Hole" också, Joes Nesbös knepige hjälte som blivit Netflix-serie. Ännu mer påskekrim alltså!

Just nu längtar jag efter att helgen fortsätter som den börjat, med Dottern hemma hos oss och samvaro med Sonen och barnbarnen. Lite bättre väder skulle vara trevligt också.

Just nu njuter jag av att vara både självupptagen och självgod: har varit i gymmet. Faktiskt. Två gånger. 

Copyright Klimakteriehäxan

För trons skull

Påsk är förvisso en av årets viktigaste dagar om man tittar på kyrkoåret. Förmodligen är det därför Skriv-Robert valt kristen tro som tema för tisdagstrion denna "den stilla veckan".

Maria Gustavsdotter förvandlade gamla brev hon kom över till en fin roman, "Från din syster Lovisa". Brevskrivaren var författarens mormors kusin! Om den svenska missionären som reser till Kina i början av 1900-talet och förälskar sig, olämpligt nog, i en muslimsk man. Många svårigheter att hantera ... Jag tyckte mycket om boken.

Att missionärer valde ett annorlunda liv står helt klart. Lennart Hagerfors var ett av många svenska barn som fick en mycket annorlunda uppväxt på grund av föräldrarnas yrkesval. Familjen hamnade i Afrika, och det resulterade på senare år i tre självbiografiska böcker; "Längta hem", "Komma bort" och "Inte hemma". Åren i Kongo påverkar förstås hans framtid, med en känsla av att aldrig riktigt höra hemma någonstans.

Marianne Bokblad, länge aktiv bloggare som Bloggblad, har också skrivit om religionens påverkan på "vanligt folk" när hon skrev sina föräldrars kärlekshistoria i "Jag drömmer dig hit". Om att leva i och med och för Frälsningsarmén, som ställde hårda krav på sina trogna. Mycket jag aldrig hade hört talas om innan jag läste boken, trots att det fanns representanter för den där "armén" ganska nära mig i min ungdom. 

Copyright Klimakteriehäxan

Kom loss med K!

z

Dags för ett nytt kliv in i Litteraturens ABC, i Enligt O:s efterföljd. Nu har vi kommit till K. I ett mer välkänt sammanhang får just denna bokstav det här rimmet:

Krakel Spektakel, kusin Vitamin
hoppsan i fläsket, hejsan i skrinet,
den ena är lång och den andra är fin,
det är Krakel Spektakel och Kusin Vitamin.

Men det var Lennart Hellsing som åstadkom den lilla versen. Min poetiska ådra klarar inte av att tävla med honom så jag tar helt enkelt de tre delarna i tur och ordning och kommer loss: 

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på K!

Jag blev helt betagen när jag läste "Flyga drake" (The Kite Runner) av Khaled Hosseini. Det kan ha varit en av de allra första böcker som gav mig lite insikt i det för mig synnerligen okända landet Afghanistan, med motsättningar mellan befolkningsgrupper och religiöst förtryck. Hosseini hamnade i USA där han blivit kvar och skrivit fler romaner, totalt fyra – den senaste har jag dock inte läst. Filmversionen av debutboken är också riktigt lyckad.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på K!

"Kejsarn av Portugallien" kan jag inte gå förbi. Ett mästerverk i det mindre formatet av Selma Lagerlöf. så rörande och berörande och upprörande! Hur ett litet barn kan förändra allt för sina föräldrar, för all framtid. Den som inte läst den har verkligen missat något! Dessutom är tv-serien, med Ingvar Hirdwall som Jan i Skrolycka (Kejsarn), lysande. Att den är över trettio år gammal spelar absolut ingen roll. Här finns den! 

Berätta om en riktigt bra bok om kärlek!

Men hur ska jag kunna välja EN enda titel ur det utbud kring ämnet som kanske är störst av alla som litteraturen någonsin belyser? Finns hur många som helst, gamla och nya i en salig blandning. OK, det får bli en  representant för det nya, Lena Anderssons "Män och kvinnor" (som väl är en bra titel när man letar böcker om kärlek?!). Känslorna är starka och bokläsare kan inte låta bli att engagera sig – i alla fall kan inte jag det. Skulle det äntligen ordna sig för Ester Nilsson, som vi lärt känna i två tidigare romaner? Lena A är en fenomenal skribent, helt och hållet sin egen.  

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans kärleksförklaring 7: ROLIGT

Onsdag har jag utsett till dagen för kärleksbombning! Nu kör vi en gång till!
Det är nyttigt att skratta, det står utom alla tvivel. Skratt gör oss friskare, snyggare, trevligare att umgås med. Alltså ska vi tillvarata varje tillfälle! Och i denna veckas kärleksförklaring ska vi alltså lyfta fram sådant vi tycker är roligt!

Jag❤️tv-serien "Solsidan" (TV4). Har absolut inte sett alla avsnitt, men har definitivt skrattat varje gång jag sett ett. "Mickan" (Josephine Bornebusch) är underbar!

Jag❤️Hasse&Tages "Lindeman-intervjuer". Improvisationer när de är som bäst! En ädel och svår konst.

Jag❤️och saknar Torsten Ehrenmarks stillsamma och humoristiska berättelser om livet, en gudabenådad kåsör var han, utan värdig efterföljare.

Jag❤️många av de oräkneliga AI-genererade videosnuttarna som när världsledare sjunger i kör, med perfekt läppsynk, i "We are the world". Eller för all del när jag ser Trump som balettdansös ... det är nog den enda chansen för mig att hysa minsta varma känsla för den mannen.

Jag❤️tv-sketcherna med Gösta Ekman som "Papphammar". Den första kom 1981. Ingen kan ramla som han kunde.

Jag❤️filmen "När Harry mötte Sally". Framför allt en gyllene replik i den: Meg Ryan har just fejkat en högljudd o.r.g.asm sittande vid ett bord på ett kafé fullt med folk. En servitris frågar en äldre kvinna vid ett bord intill vad hon vill beställa och får svaret: "Jag tar samma som hon" (I´ll have what she is having), med en nick åt Ryans håll. En bonuspoäng är att kvinnan spelas av en tvättäkta amatör: mamman till filmens regissör! 

Vi fortsätter i det här spåret några veckor till, vi får väl se vem som tröttnar först – jag eller mina besökare ... Förra onsdagens tema var minne och det fick en rad bloggare att minnas, många väldigt fina saker fick vi ta del av! Klicka in er och kolla hos Mrs Calloway, LillaSyster, Susanne, BP, Anki, Margaretha, Susjos, Jenny och Åsa, alla återkommande kärleksspridare!

Återstår att se hur kul ni tycker temat är i dag? Skulle ni råka tycka att det är lite roligt blir det ju en dubbelträff ... Glöm inte att lägga in länk i kommentar här. Jag kommer och hälsar på, kommenterar och länkar tillbaka i nästa omgång. Hoppas fler klickar runt!

Copyright Klimakteriehäxan

Böcker om böcker

Böcker om böcker ska det finnas i denna veckas tisdagstrio, enligt påbudet från Skriv-Robert.

Omöjligt att förbigå en sann favorit: "Drottningen vänder blad" (The Uncommon Reader) av Alan Bennett, brittisk författare med mycket humor. Storyn ryms på bara 125 sidor, också ett plus! Har rekommenderat denna bok otaliga gånger redan, fortsätter i samma spår!

En annan roman som gått rakt in i mitt hjärta är "Högläsaren" (Der Vorleser) av Bernhard Schlink. Även den har jag tipsat om förr, kan bara upprepa att den som har den oläst har något att se fram emot. Huvudperson är en kvinna som jobbar som spårvagnskonduktör. Hon möter en ung intellektuell man och deras relation blir varm och innerlig – och beroende av böcker. Vill inte riskera en spoiler så jag sätter punkt där! Historien finns också som film, även den mycket bra.

Tysk feelgood har jag inte träffat på särskilt ofta, men "Den lilla bokhandeln i Paris" (Das Lavendelzimmer) av Nina George tyckte jag var både lättläst och sympatisk och inte skapt som exakt alla andra fg-historier. En liten flytande bokhandel på Seine lättar ankar och åker runt på floder i Frankrike medan ägaren försöker reparera en gammal kärlekssorg, samtidigt som han vill förse sina kunder med "rätt" läsning för att få dem att må bra.

Copyright Klimakteriehäxan

Nystart

Enligt O ställer varje vecka en kulturfråga. Denna gång lyder den så här: Vilket  verk som handlar om nystart vill du tipsa om? 

Finns det något bättre, mer självklart än Vilhelm Mobergs utvandrarserie? Fyra delar; "Utvandrarna", "Invandrarna", "Nybyggarna" och "Sista brevet till Sverige". Möjligen ska man också lägga dit "Din stund på jorden" som kan kallas för en uppföljare. Tål att läsas gång på gång, tål att ses både som film och musikal (Kristina från Duvemåla).

Lite i samma anda kan man kanske också tänka på "Markens gröda", av norske Nobel-pristagaren Knut Hamsun. Men Isak och Inger emigrerar inte utan bryter sin mark hemma i det karga Nord-Norge.

För oss som älskar Selma Lagerlöf är "Jerusalem" också en historia om att lämna det trygga och invanda och ta djärva kliv ut i det okända. För några i den grupp som följer den karismatiske predikanten blir resultatet katastrof. Tv-serien är också mycket sevärd!

Se där tre varianter (varav ingen överraskande, det inser jag) som belyser hur svårt det kan vara att acklimatisera sig i nya omgivningar. Integrationsproblem skulle vi väl kalla det i dag, problem som sällan klaras av på något enkelt vis, varken då eller nu.

Komediserien "Hacks" på HBO handlar om en ståuppande kvinna som blivit "årsrik" och börjat få brist på skämt. Hon anställer en ny manusskrivare för att få nytt flyt, det blir både roligt och allvarligt, och historien finns nu i hela fyra säsonger. Allra bäst är de första två, den fjärde har jag valt att inte se till slut för då  blev "roligheterna" nästan bara elaka.

Copyright Klimakteriehäxan