När slipsen ska matcha skorna

Mitt i allt elände i världen måste man få dra på smilbandet emellanåt. I USA har man för närvarande en president som inte bara håller alla makthavare på tårna, oroliga inför vad som kan tänkas komma från Ovala rummet i Vita Huset härnäst. Denne man håller också skämtarna sysselsatta, till den verkan det nu hava kan. 

Ni vet redan att POTUS närmsta män fått nya skor av ett rätt dyrt amerikanskt märke i present, eftersom han inte vill se joggingskor omkring sig. De matchar kostymerna dåligt, menar han, och det kan man kanske rent av hålla med om. Men problemet är ju att skorna som delats ut inte är i rätt storlek. De används ändå. 

Nu kanske turen har kommit till slipsen? Chefen häcklas ständigt för att han har väldigt långa sådana, gärna röda, för att försöka förvilla betraktarens blickar från en gubbmage som inte försvinner i en handvändning – det har gått åt många hamburgare och mycket cola för att skapa den.

Bilden på utrikesminister Marco Rubio i nya skor och sprillans ny slips kommer från Qbanguy, en glad fyr som har 1 800 000 följare på Facebook. Antar att de ständigt blir fler!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans kärleksförklaring 5: STIL

Är du redo att klämma fram Veckans kärleksförklaring? För på onsdagar tänker vi positivt! Du får ett ledord av mig och tar dig sedan en funderare på vart eller till vem du vill skicka lite kärlek, du använder min "hjärteklump" om du vill och du glömmer förstås inte att lägga in en länk till ditt inlägg i min kommentarsspalt! I dag är det stil det ska handla om. Associera fritt!

Jag❤️det Katja of Sweden gjorde för den svenska modebilden och för oss som var unga när hon klev fram och använde färg, mönster och form på ett underbart kreativt sätt. Vilka härliga plagg det blev! Och stilen håller än! Gratukerar om du är lycklig nog att ha något kvar i vintage-garderoben ... Katja-prylar platsar numera också på museum.

Jag❤️typsnittet Bodoni, troligen det första namnet på en font som jag lärde mig i vår typografiska värld. Tycker fortfarande att den är jättesnygg! Skapades alldeles i slutet av 1700-talet och har kallats "en stil för kungar och modelejon".

Jag❤️killar som bryr sig om sina kläder och behåller sitt hår (om de har något kvar alltså). Har de skägg ska det se välvårdat ut (det gör det ofta inte).

Jag❤️ brittiska bröllopshattar. De har verkligen sin egen stil. Roligare huvudbonader finns inte! Svårburna? Ja gissa ... Otroligt dyra är de också.

Jag❤️ radioprogrammet "Stil" som sänds i P1 på onsdagar och finns på Sveriges Radio Play. Leds av den smarta och självständigt tänkande Susanne Ljung, som hela tiden hittar nya infallsvinklar på alla möjliga ämnen.   

Några nya bloggare har sällat sig till skaran som skickar ut kärleksbudskap i min efterföljd. Jättekul att vi blir fler! Förra veckan sände vi kärlek på ännu ett abstrakt område: känslor. (Ja, jag försöker hitta ledord av en typ som inte handlar om prylar rakt av, tänker att det är en bra liten variation i sig.) Och det resulterade i svar från Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Susjos, Susanne, Åsa, BP, LillaSyster och Anki – hoppas jag inte missat någon! Nytt tema om en vecka! Men ännu får ni inte veta vilket ... spänningen är så gott som oliiiidlig eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto

Den gångna veckan har jag ägnat rätt mycket tid åt pågående olympiska spel i Italien. Man kan titta på sport med olika ögon, olika infallsvinklar. Exempelvis kan man kika på landslagens dräkter, med kreativa lösningar på hur man för över en nationsflagga till ett par skidåkarben exempelvis.

Skridskoprinsessorna lyckas se nästan nakna ut, med glitter i vackra färger spritt över väsentliga kroppsdelar. De som åker puckelpist har jättestora kläder med gällivarehäng på byxorna, skrinnarna ser ut som om man hällt ner dem i en stor strumpa, stora solglasögon med spegelglas får idrottare att se ut som insekter. 

Hockeymålvakterna har ofta hjälmar som är raffinerade konstverk, damkronorna är svåra att skilja från herrkronorna eftersom deras skyddsutrustning tar bort alla proportioner. I publiken hittar man också fantasifulla utstyrslar, kanske de allra värsta är "vikingahjälmarna" på svenska och norska fans ... 

Men ingen slår väl de byxor som prydde (?) det norska herrlaget i curling?! Där har ni i alla fall veckans bild i min kamera, tagen från tv-soffan förstås! Byxorna har ett symbolvärde: de är en hyllning till en spelare som dog i cancer 2022. När han var skipper tävlade laget i likadana rutor, förvisso i Norges färger.

Samtidigt har pastellfärgade varelser dykt upp mitt i Kungsträdgården, i skarp kontrast till isbana och smutsig snö. Visst är det hästar i mitten, vad annars eftersom det som nu inleddes enligt den kinesiska kalendern är Hästens år? Själva "nyårsafton" var i tisdags. Hästen symboliserar energi, framåtanda, snabbhet och frihet! Gott nytt år säger vi!

Ett konstvernissage hamnade jag också på, på galleritäta Hornsgatspuckeln. Fina målningar som man blev glad av, många i vårens färger, gjorda av Ullastina Larsson från Trelleborg. Hade absolut kunnat tänka mig något av verken på min vägg! Och som alltid när en utställning öppnar bjuds det på lite dryck och tilltugg – men just den här bilden kvalar väl inte in som konstverk, tror jag? Så här kan det i alla fall se ut när vernissaget är över, de röda prickarna är satta på plats och det bara återstår att ta hand om disken och slattarna.

Veckans foto drivs av bloggaren Åke och i hans kommentarsfält hittar du vägen till fler nytagna bilder, av helt olika typ och innehåll!

Copytight Klimakteriehäxan

Äsch den gamla trasan ...

Kanske är det inte alldeles sant, men någonstans finns den där idén om att tjejer som fick komplimang för sin klädsel ibland kunde svara "Äsch, den här gamla trasan ..." men i själva verket var plagget sprillans nytt. Någon logik bakom detta står inte att finna, i a f inte för mig.

Men i tider när vintage och återanvändning är positivt laddade ord kanske det där svaret oftare än förr är sant. Om mitt lilla ljuvliga barnbarn hade en aning skulle hon kunna säga det nu. På sig har hon en rosa klänning, handstickad av sin farmors mor, alltså min mamma. 

Mamma älskade att handarbeta och var mån om sina kläder. Även vi, hennes två döttrar, skulle ha fina saker att ta på oss, som exempelvis den här klänningen i storlek ungefär fyra år. Den har hängt i över sjuttio år, kan inte minnas att den kom fram till Dottern. Men sent på julafton kom jag på den, hämtade den och  – JA! – hon ville prova och – JA – den passade perfekt! Det blev ett stort JA till: hon gillade den.

Jag tycker förstås det är jätteroligt att hon går omkring i min gamla klänning. Livet är spetsmönstrat och kjolen snurrvänligt vid. Måste ha tagit åtskilliga timmar att förfärdiga! Tänk om min mamma hade kunnat se henne! Hon skulle definitivt kunna säga "äsch, den där gamla trasan ..." men glädjas ända in i hjärterötterna tillsammans med mig!

Att kalla detta foto (som barnets far tagit) för Veckans bild är väl att ta i, men Åke tolererar nog det ändå tänker jag ... inte på grund av fotografisk kvalitet utan tack vare innehållet ...

Copyright Klimakteriehäxan

Fulaste tröjan

Till jul brukar de komma fram, de skojiga tröjorna. I glada färger har de stickats, med tomtar och renar och granar och slädar och paket, gärna med lite glitter inpetat i maskorna. Oförargligt! Ofta riktigt roliga plagg som antagligen också är varma och mysiga. 

Men nu har jag sett en tröja som måste vara den fulaste någonsin. Kom tydligen lagom till jul. Förmodligen inte handstickad, eftersom det bevisligen finns fler än ett exemplar av detta textila missfoster som gått att köpa från Sverigedemokraternas webbshop. 

Inte ens Jimmie Åkessons hetaste beundrare kan väl gilla denna förskräckliga skapelse som han visat sig i, flera gånger!?! Eller så tycker man att den passar honom? Avstår från vidare analys.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT – en varning för vitt

Historiskt sett var vita kläder i allmänhet statusmarkörer. De signalerade att man hade råd med tjänstefolk som höll dem rena. /.../ Men alla vita kläder, oavsett stil och snitt, är ganska så opraktiska eftersom de suger åt sig smink, smuts och fläckar, oavsett hur försiktigt man än tar sig fram. Det är kort sagt en mycket krävande färg.

-I min lilla värld är det emellanåt väldigt snyggt med vita kläder. En vit skjorta är aldrig fel, vita jeans skickar signaler om sommar, råkar man ha lite solbränna att visa upp gör man gärna det i kombination med något vitt ... Problemet är att det där fräscha plagget blixtsnabbt blir solkigt. En droppe sås sliter sig från besticken, en mogen frukt lämnar outplånliga saftspår osv osv. Nu visar det sig att tunga trendsättare i USA kommit fram till att vitt är den stora modefärgen för 2026, vilket Susanne Ljung berättar i en krönika i Dagens Nyheter. Men även hon funderar i samma banor som jag: vitt är snyggt så länge det är rent, så en varning är på plats!

I närheten av snille och smak

Veckans tisdagstrio är det dags för, förstås. Temat, som Skriv-Robert bestämt, är denna gång Svenska Akademien (associera fritt!). Jag får alltså närma mig det där gänget som sägs representera snille och smak, även om det periodvis funnits anledning att starkt ifrågasätta det.

Svenska Akademiens ordlista (SAOL) är ett språkligt rättesnöre som ibland verkligen kan överraska. Den boken tar sig lätt in på pallen denna gång. För oss som är roade av lek med ord och bokstäver som Alfapet/Wordfeud är den Lagen. Inte sällan blir man förvånad: somliga ord som man skulle vilja svära på att de inte existerar finns minsann. Medan andra som känns naturliga inte dyker upp ... 

Akademien ger också ut böcker på sitt eget förlag, deras lista över publicerade verk är lång och fylls ständigt på. Bland titlarna finns svenska klassiker, både poesi och fiktion (Lagerlöf. Boye, Moberg, Ekelöf). Men också lite nyare titlar som exempelvis "Fjärilen i min hjärna", en mycket berörande bok av Anders Paulrud som han skrev när han fått sin cancerdiagnos. Det här blev hans sista roman.

Det blev en oändligt sorgsen historia när en kvinna för första gången utsågs till akademiens ständiga sekreterare. Sara Danius, litteraturvetare, tillträdde jobbet 2015. Då hade hon varit ledamot i sju år, på stol nummer sju. 2019 avgick hon efter en lång rad konflikter. En faktor var oenighet om hanteringen av den s k Kulturprofilen som spelade en knepig och olämplig roll i akademiens utkant. Eftersom han var gift med en av ledamöterna (Katarina Frostenson) hade han fått tillgång till hemlig information bl a, samtidigt som han anklagades för sexuella trakasserier och våldtäkt. (Han hamnade i fängelse.)

Danius i en av de fyra klänningarna på omslaget
till hennes egen bok "Sidenkatedralen", en 
 samlingsvolym med essäer och artiklar hon skrivit.

Ett arv som Danius lämnade efter sig till sina medsystrar kan man kanske kalla det faktum att hon med sitt val av uppseendeväckande kreationer till Nobelfesten gav modeintresset ett seriöst erkännande. Innan klänningarna syntes hade hon gett ett ansikte till knytblusen som fick en renässans, hon gick till och med mannekäng på NK iklädd en modell hon själv designat. Jag satt i publiken!

De fyra fantastiska aftonklänningarna, skapade av Per Engsheden, fick kungligheternas outfits på Nobelfesten att hamna i (medie)skuggan. De har också visats på utställning och ingår nu i Nationalmuseums samlingar. Och så finns det förstås en bok! I "Danius och modet" utforskar Marie Ledendal och Philip Warkander Danius relation till mode – med fokus på just de där klänningarna. Får man kalla dem kaxiga utan att verka vanvördig?

I morgon är det fest i Stockholms stadshus igen. Jag har genom jobbet fått ungefär så mycket Nobel som jag tål (snarare kanske lite i överkant) men jag ser ändå till att kolla klänningarna när hela gänget glider nerför den breda trappan i Gyllene salen. Sedan ägnar jag mig åt annat!

Copyright Klimakteriehäxan

Beige – är det ens en färg?

Stig Lindbergs bilder till Lennart Hellsings
berättelser om Krakel Spektakel sänder
helt rätt signaler!

Har aldrig varit förtjust i beige. Tvekar t o m att kalla det en färg. Men rätt som det är har trendnissarna  hittat in i denna färglösa återvändsgränd. Heminredning, mode, offentliga miljöer – överallt finns de neutrala tonerna.

Den så kallade "beige home-estetiken", hyllad för sina rena linjer och någon sorts lugn, har blivit en global designtrend. Men nu höjer pedagoger och utvecklingsexperter varnande  rösten: kan ett färglöst hem påverka hur barn växer och lär sig?

Ja, med största sannolikhet. Ny forskning pekar på att miljöer som domineras av beige, grått och andra dämpade toner ger färre visuella och taktila intryck, vilket kan minska barnets nyfikenhet och möjligheter till aktiv utforskning av närmiljön. De blir mindre kreativa och tappar åtminstone delvis sin empatiska förmåga.

Vill man ha gladare och lyckligare och i framtiden mer framgångsrika barn ska man inte snåla med färg medan de växer upp!

Naturligtvis ska våra ungar omges av färg, och då inte bara på Lego-bitarna. Nej, klä dem i rött och grönt och blått och orange. In med hela regnbågen! Inte bara barnen mår bra av det utan deras omgivning också! Och vad säger ni: kan man ens kalla beige för en färg? 

 

Copyright Klimakteriehäxan

Källa: vidaXL 

En sorts repris i kallt väder

Det har hänt förr. Nu har det hänt igen. Jag har gett mig av hemifrån utan att tänka på att det faktiskt är november, en månad som av gammal vana inte bara är tämligen grå utan också kan vara kall, med snåla vindilar som snurrar runt oss som vågat sig ut.

Visst borde jag veta bättre, men det verkar inte som om jag lär mig av de gamla misstagen. Mer än en gång inser jag att jag hade behövt vantar eller handskar, men händerna kan man ofta klämma ner i en jackficka och rädda situationen.

Värre är det när hela överkroppen tror att den hamnat i ett kylskåp. Fast det finns bot! Jag köper en sjal! Jo tack, jag har rätt många men eftersom de ligger kvar i hyllan därhemma har jag ingen glädje av dem i just detta iskalla ögonblick.

Vilken tur då att man kan hitta helt underbara halsdukar, rejält stora, gudomligt mjuka och ulliga och till ett synnerligen överkomligt pris! När jag senast befann mig i den här knipan klev jag in i en Glitter-butik och se bara vilken vacker sak jag ett ögonblick senare kunde svepa in mig i! Som att gå in i ett ljummet moln, i underbara färger! Från tidigare liknande tillfällen har jag en sjal som går i blått och en som går i grönt ... så det handlar om en sorts repris! Därmed också dagens absolut färska bidrag till LillaSysters kampanj för en Färgsprakande NOVEMBER!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu sätter vi färg på en grå månad!

LillaSysters Färgsprakande NOVEMBER är en bloggarutmaning som är mer än välkommen. "Blogga om vad ni vill under november, men det viktigaste är att också lägga upp minst en färgsprakande bild i 30 dagar. Valfritt motiv," skriver hon.

Ett bättre motiv än det jag valt i dag anser jag vara väldigt svårt att hitta. Detta mitt ljuvliga barnbarn är en färgklick i livet bara genom att finnas, men här är hon också klädd i en outfit jag köpte för över 30 år sedan.

Vi var på semester på Gotland och uppsökte Vamlingbo, där Vamlingbolaget, en gammal favoritfirma, finns. På MahJong-tiden var deras kläder superinne, i dag finner man dem mest i vintage-butiker (men plaggen kan köpas på nätet och i åtminstone en butik i Stockholm).

Det var Dottern som begåvades med den färgglada klänningen och matchande tights, och hon var helt underbar att skåda! Folk vände sig om efter henne på gatan i Visby och sa "åhhh så söt!"

Samma säger jag nu när outfiten hamnat på en representant för nästa generation. Behöver jag lägga till att barnet älskar kläderna? 

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om klädkod

Det räcker med att ta en promenad i vilken svensk stad som helst för att omedelbart se att nästan ingen svensk, oavsett kön och härkomst, är mogen att klä sig själv. Förr i tiden kunde följderna av det begränsas genom att det fanns uttalade och outtalade klädkoder, som medborgarna följde, eftersom tanken aldrig slog dem att inte göra det. Ingen vuxen man skulle på den tiden ha gått runt i staden iklädd shorts, kvinnor skulle aldrig ha gått ut endast iklädda kroppsnära kalasbyxor på underkroppen och tanken att klä sig i sportkläder sju dagar i veckan, trots att ingen sådan aktivitet var planerad, var lika absurd som att man opåkallat skulle klä sig som sotare, eller bagare. Nu är den sortens klädregler sedan länge bortrensade. Resultatet talar för sig självt.

-Den ständige provokatören Johan Hakelius, politisk chefredaktör på tidningen Fokus, funderar i sin "dagbok" över förslaget om svenskt burka-förbud som kristdemokraternas ledare Ebba Busch lanserat. Hon har fått mothugg av en imam som påstår att alla vuxna klarar av att själva bestämma hur de ska klä sig, en mognad som inte Hakelius tycker sig se när han tittar på folk runt omkring sig. Till saken hör kanske att Hakelius själv är mycket klädmedveten, vilket resulterar i att han ofta ses i rutig tweed med väst och fluga ...

Nu viftar jag i jeansblått

Om man är road av mode – som jag råkar vara – är man också road av accessoarer. Att hitta de små detaljerna som sätter extra piff på plagget man valt att hoppa i för dagen är en trevlig utmaning. Det kan vara en sjal, ett smycke, en väska, ett par skor som inte bara är fotbeklädnader utan också bjuder på "rätt" färg eller ett litet mönster. Och märk väl: det behöver inte alls vara något dyrt!

Solfjädern kommer självklart in i sammanhanget. Kolla in den jag väljer att visa upp i dag. Perfekt matchning till de älskade kläderna i blå denim, byxor, jackor, kjolar. Upptäckte just en tv-dokumentär som finns på SVT Play: "Inte utan mina jeans". Om plagget som finns i praktiskt taget varenda människas garderob, oavsett personens ålder, kön och kroppsstorlek. Här får man berättelsen om dess uppkomst och historia. Och vem kunde ana hur den typiska blå färgen indigo skulle framställas från början? Bara en sån sak som att färgbadet man la tyget i var grönt! Först ute i luften på tork blev det blått!

Perfekt läge för 50 minuter i tv-soffan med lite kunskapsinhämtning av det lättsamma slaget. Om det känns varmt tar man fram en solfjäder och sätter fart på luften. Här har ni en som passar perfekt: i jeansblått!

Copyright Klimakteriehäxan

Solfjäder för alla storlekar

En enda solfjäder har jag som aldrig tagits ut ur sin förpackning, men den väntade i mina gömmor. Den är ganska liten, gjord i bambu och papper och är väldigt japansk! Den kommer nämligen från Uniqlo, klädjätten som erbjuder basplagg till rimliga priser men ändå i bra snitt och kvalitet (tycker jag).

Är osäker på om jag köpt solfjädern i den stora butiken i det som förr hette Sverigehuset vid Kungsträdgården – eller om det är en reklampryl som jag rent av fått där, alldeles gratis? Snygg tycker jag i alla fall. 

Må vara hur som helst med dess ursprung: det är en fungerande solfjäder och det skriker inte REKLAM om den även om den naturligtvis är en marknadsföringsgrej. Enda kruxet med Uniqlos kläder är att de oftast inte funkar för riktigt stora människor (det finns plagg för både barn, damer och herrar), men vad solfjädern beträffar funkar den för folk i storlek från XS till XXL!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdag är allsångens kväll

Tisdag är allsångskväll i Sveriges tv-soffor, det är sen gammalt. Direktsända "Allsång på Skansen" hade premiär 1979. Bosse Larsson programledde och folket tog honom till sitt hjärta. Fast egentligen har man sjungit allsång på Skansen sedan 1935. Men när tv-kamerorna kom dit blev det en jättegrej! Och det är det än.

Det blev ett hedersuppdrag att vara kom-fram-å-säj i det där programmet. Längst höll Lasse Berghagen ut, i hela nitton år! I dag heter programledaren Pernilla Wahlgren (ja vad annars, ursäkta mig, men den där familjen verkar abonnera på allt) och hon lär göra det bra. Själv vet jag inte, eftersom jag slutade se programmet för länge sedan.

Det vill säga: jag slutade se HELA programmet för länge sedan. Tror att jag tröttnade definitivt i mitten av 00-talet, när Måns Zelmerlöv la av. Så blev det Sanna Nielsen, en ung snygg kvinna. Ho kan sjunga, och hon utstrålar värme och trivsel, vilket passar en allsångskväll.

Men det fanns (för mig) ett stor MEN i sammanhanget. Människan hade kreationer som vore hon på väg på röda mattan in till Oscarsgalan. Ofta vågade, ofta vackra, ofta designade av svenska modemästare. Fast ändå så himla fel! Inget signalerade mysig allsångskväll med kompisarna. Det ledde till att jag tittade på SVT1 i ungefär två minuter vid 20-tiden på tisdagskvällarna, bara för att se vad hon satt på sig. 

Jag gör likadant i dag. Med en stor skillnad: även om jag inte tycker att Pernilla Wahlgrens scenklädsel är det minsta intressant tycker jag den känns helt rätt: hon har en tämligen normal sommarklänning, vid kjol, gärna blommigt tyg (som den hon hade förra veckan, den kom från Indiska och prinsessan Estelle hade en likadan när hennes mamma fyllde år!). Visst! Bra signal! Dra igång en Taube-låt bara!

Fast där dyker ett kvarvarande problem upp, ett som bidrog till att jag slutade titta. Visor som hör till den svenska sångskatten har blivit alltmer sällsynta. De har fått ge plats för rappare och andra nya stjärnor, och det som ska kallas allsång kan långt ifrån alla i publiken stämma in i. Det är jakten på de unga tv-tittarna som styr, dock utan påtaglig framgång ...

I femton år konkurrerade TV4 om tittarna med ett annat, liknande, allsångskoncept. Då var det "Lotta på Liseberg" med den käcka Lotta Engberg som programledare. Första gången det sändes var 2009, men så småningom fick hon nog och programmets las ner 2023, utan efterföljare.

Inget hot verkar dock vila över Sollidenscenen. Folk köar i timmar för att få bra plats, tv-tittandet är högt, för det mesta över miljonen, och det är i dagens mediavärld väldigt bra. 

Kö blir det säkert ikväll också. Kan bara hoppas att folk tänker på värmen, har en flaska vatten inom räckhåll och – naturligtvis – en solfjäder. Ingen skulle passa bättre än min som ni ser här nedan. Men jag ska inte till Skansen. Solfjädern kan jag nog använda ändå.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om kläder

Jag älskar kläder. För mig handlar det om att vara sig själv. Jag tror det är viktigt att alla har sin personliga stil. Det är inte rätt om man ska följa varenda trend som går!

-Superskickliga (och supersnygga) fotbollsspelaren Kosovare Asllani, som efter lång karriär och kaptensroll i landslaget nu är inne på slutvarvet, bekänner att mode är något hon verkligen roas av. Och det skäms hon inte för, tack för det! När fotbollslivet är över drömmer hon om en framtid i modebranschen. Lycka till!

Bärbar ordbok

Nu upprepar jag vad jag skrev bara härom dagen: att jag på min vägg under mycket lång tid hade en liten inramad skylt på vilken det stor: "Tal gärne fôlkmål", alltså en rak uppmaning att hålla mitt verkliga modersmål, värmländskan, vid liv. 

Faktum är att jag inte har några problem med den saken, klarar växelbruk mellan dialekt och det vi brukar kalla "rikssvenska" i princip utan problem. Enda gångerna jag kan svaja är när sällskapet jag befinner mig i är uppdelat: en del värmlänningar, en del sådana som håller sig närmare det rikssvenska.  Då kan det bli svårt att veta vilket idiom jag ska använda.

Upptäcker att det numera kan man få tag i "ordböcker" i form av t-tröjor med en radda dialektala glosor på. Finns för göteborgare, stockholmare, skåningar, gävlebor, jönköpingsfödda ... en lång rad! Och där hittar jag förstås också en med värmländska. Dock måste jag erkänna att alla orden på tröjan faktiskt inte ingår i mitt aktiva ordförråd, men det finns ju många lokala variationer även i dialekter.

Behöver du borsta upp din ungdoms "fôlkmål"? Klicka på länken och se om något passar. 300 spänn kostar det om du slår till! En bärbar ordbok i din storlek! Och ens ordförråd kan ju aldrig bli för stort, oavsett språk, den saken är klar.

Copyright Klimakteriehäxan

Om prästkragar i allmänhet och en i synnerhet

Det har gått ett par år sedan jag gjorde mig lustig över vad jag betraktade som helt fåfänga försök att förvandla en ful och stenig markbit vid vår närmaste busshållplats till en blomstrande sommaräng. Tog bild på avspärrningen med skylten som förklarade att bättre tider skulle komma. Pyttsan, tänkte jag.

Nu är det dags att be om ursäkt. Jag hade fel! För andra året i rad har vi en jättefin sommaräng som ser helt naturlig ut. Här är det gott om prästkragar. Andra örter har knoppar som kommer att slå ut i både blått, rosa och gult och det gör väntan på bussen så mycket trevligare!

Prästkragen är en ljuvlig blomma, i olika varianter. Jag tänker på den pyttelilla släktingen tusenskönan eller på den lite bräckligare kamomillen, båda flitigt förekommande i vår natur. Men så finns det en annan prästkrage, en speciell, som jag inte kan låta bli att irritera mig på.

Den prästkragen sitter runt halsen på en kvinna som i dessa dagar syns i mängder av officiella sammanhang. Jag tänker förstås på statsministerns fru, till yrket präst, som envist framhärdar i att bära sina arbetskläder alltid och överallt. På den högtidliga nyårsdagskonserten, den som direktsänds i tv från Wien över i princip hela världen, satt människan på fin plats i den festklädda publiken. Men hon var som rustad för begravning i närmsta kapell.

När Sveriges nationaldag firades i veckan kliver hon ut på trappan vid slottet för att vara med om det högtidliga taptot, direktsänt i tv det också. De kungliga damerna klädda i Sverigedräkt, vilket verkar passande, eller hur? Den tanken har uppenbarligen aldrig slagit fru Kristersson. 

Det där var bara två färska exempel, jag har retat mig på hennes klädval sedan första gången jag såg henne. Hon skulle ju förslagsvis kunna ta på sig något snyggt svenskt, vi har fenomenala modeskapare här i landet som kan fixa kläder till alla kroppar och kvinnotyper, men de måste ju få chansen! 

Att hennes man sannolikt inte har något att säga till om när det gäller hustruns garderob, det kan man misstänka och kanske också förstå – vilken man törs ifrågasätta sin frus klädsmak? Men det finns andra i Rosenbad som borde kunna göra något åt saken. Damen har råd att skaffa både en ny klänning och en ny dräkt, det är jag övertygad om. Kanske rent av en snygg blus också?

Samtidigt kan jag inte låta bli att undra: om hon valt ett annat jobb, hur skulle det då se ut på podiet för honoratiores? Fru K säger ju att hon "alltid är präst". Men en bagare är väl alltid en bagare, en sotare är väl alltid en sotare? Skulle hon som bagare komma i vitt förkläde och hög mössa?`Eller som sotare i svart, med viskan över axeln?

Jag bara undrar.

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT – om den somriga modebilden

Alla kön borde undvika att bära linne i stan. Det spelar ingen roll hur vältränad du är, det blir lite väl privat och man orkar inte se vissa överkroppars mer eller mindre ointressanta kroppsdekorationer. /.../
Om du är vuxen, försök att undvika alltför lågt skurna midjor. Magen hänger utanför och röven blottas när du böjer dig ner, ganska trist. /.../
Korta shorts är okej på unga människor, men inte om halva skinkan hänger ut, de flesta vill inte ha andras skinkor i ansiktet då man står i rulltrappan.

-Modedesignern och stjärnstylisten Camilla Thulin får mig att dra på smilbandet när hon skriver i en krönika i tidningen Fokus om vad som kan vara smart att tänka på när man väljer sin klädsel för varma sommardagar som tillbringas på stadens gator och torg. Hon tipsar om dessa och flera andra fällor man bör undvika "om man identifierar dig som vuxen" ...

Klädd i magnolia från förr

Ännu snyggare om strykjärn används ...

Om man som jag råkar vara road av kläder betyder det också att många plagg bär på speciella minnen. Nyligen kom en gammal "skatt" fram ur en väska i källaren. Det är en hellång klänning från förr i tiden. Sydd i bomull som har ett (i mitt tycke) helt underbart blommönster tryckt: ett magnoliaträd. Och klänningen är så fiffigt skuren att man från ena sidan ser hela trädet! Den har smala axelband och sprund i sidan, knytskärp finns också (men vem vill bryta av ett magnoliaträd på mitten?). 

Magnolia råkar vara en av de blommor jag tycker är oemotståndligt vacker, så naturligtvis föll jag för den där klänningen. Ville gärna låna den blommans skönhet! Jag var på semester hemma i Sverige, köpte den i Gamla stan, direkt i den butik som designern Gudrun Walla då hade. Gick mycket nöjd därifrån, och hoppades på tillfälle att använda klänningen, som hade ett extra plus: en kviltad väst i samma tyg medföljde, smart med tanke på att många sommarkvällar är onödigt svala om man vågat sig ut baraxlad.

Så här långt senare – jag köpte klänningen 1980 – minns jag bara ett tillfälle när jag använde den, men det var desto tjusigare: kungamiddag! Inte många bomullsklänningar kommer in på en sådan, men så var jag ju ingen "riktig" gäst heller ... Det var kungabesök i Mexiko, året var 1983 och jag var en i det svenska journalistuppbådet som bevakade det som hände. Och i den rollen får man gå på den representationsmiddag kungen bjuder sin värd på, om än bjuden lite med armbågen och placerad långt från honnörsbordet, förstås.

Kanske var detta enda gången jag varit klädd i min magnoliaklänning? Tänker ändå lite självbelåtet så här drygt femtio år senare att jag var nog rätt fin i min originella svenska outfit. Minns tydligt hur en berömd svensk näringslivsrepresentant tyckte det också, om än på håll ... nää, tänker inte berätta vem, men han flirtade ordentligt! 

Sådant kan en bortglömd skatt i garderoben påminna om. Är förstås uppriktigt ledsen över att inte kunna ta mig i klänningen igen. Ska försöka sälja den second hand. Har du storlek 38, är cirka 170 cm lång och gillar magnolia, så hör av dig!

Magnolia - en blomma jag gärna tar på mig!

Copyright Klimakteriehäxan

Måndag – vi tänder på ett leende!

Mer på tandtemat: Tänker du tandläkare här?
Då tänker du rätt. Alice Timander bar den.
Och visst ser kragen lite ut som tänder???

Det vet man ju: välvårdade tänder bidrar till ett vackert leende. Det visste nog också Jenny Lind, operasångerskan som kallades "den svenska näktergalen" på 1800-talet. Hennes tandborste är den ni ser på bilden ovan! Den fanns med i utställningen om svenska divor på Millesgården, liksom de där ögonfransarna som suttit på den för mig helt obekanta Vanity Vain ... Sista dagen man kunde besöka utställningen "Diva" var i går, och jag kan säga att jag var inte ensam! 

Här visades mängder av otroligt fantasifulla dräkter och accessoarer som stjärnor, både kvinnor, gayartister och transor, framträtt i på olika scener. En del snyggt, mycket roligt, annat bara hysteriskt, men en sak är klar: otroligt mycket skickligt hantverk ligger bakom även den galnaste kreation – eller, kanske, allra mest bakom den? 

Eftersom det är måndag och Debutsky vill att den ska vara lite glad tyckte jag det kunde passa med ett par kul bilder från en värld man (jag) inte så ofta besöker och som man (jag) förmodligen aldrig känner mig riktigt bekväm i.

Klänning av chipspåsar. Hoppas det var en god sort, det krävdes att
någon ätit rätt många chips ... 

Robert Fux, curator för utställningen, hade en egen kreation på plats.

Tänkvärda citat som divor bjudit på fanns också att begrunda.

Inget en hemsömmerska snor ihop på en kafferast ...

Copyright Klimakteriehäxan