När drevet går (och veckans foto)

Den som väljer att bli en offentlig person tar ett mycket viktigt beslut som påverkar hela livet och hela framtiden: det jag företar mig hädanefter kommer sannolikt att kommenteras, granskas, kritiseras, debatteras, förlöjligas, ifrågasättas på alla möjliga vis. Det gäller folk som satsar på politiken, andra som vill bli nya stjärnor på teaterscenen eller i film- eller musiksammanhang, till exempel. Det gäller också de som syns i tv i rollen som programledare, reporter, kommentator. 

Ingen detalj är för liten för att uppmärksammas, och ofta sker det ju med all rätt. Politiker som ljuger ska avslöjas, dåliga skådespelare förtjänar inte ros, den som vill föra fram ett seriöst budskap i tv kan inte samtidigt klä sig som till Oscarsgala, med örhängen som glittrar så att kamerorna (och tittarna) helst vill blunda.

Ibland går kritiken överstyr. Med hjälp av dagens allomfattande sociala medier bildas blixtsnabbt det som brukar kallas "drev". Den person som hamnat i fokus idiotförklaras, "saknar all kunskap", "är en skam för hela kåren", "borde få sparken snarast" – ja så där låter det i kommentarsspalterna. Jag känner ett antal personer som råkat ut för detta, vet att det gör ont och kan vara otroligt svårt att bita ihop, att komma över och komma igen.

Frågan är förstås hur man bäst hanterar ett drev, och svaret har jag inte. Men jag har nyss fått kännedom om en drevrelaterad händelse som banne mig bör gå till historien. Jonas Hallberg, mångkunnig underhållare, avled i november i fjol efter en lång karriär i rampljuset. Han debuterade som programledare för underhållningsprogrammet "Måndagsbörsen" i Sveriges Television med premiär 1979. Och hans insats sågades totalt av kritikerna. 

De elaka kommentarerna flödade i flera veckor. Tills Jonas H, i seriens femte avsnitt, inledde programmet med att säga "att han var ledsen över den usla kritiken, men att han minsann fått uppmuntrande tittarbrev också." Så tog han fram ett brev och läste högt i direktsändning:

Käre Jonas, vi tycker att du är en jättebra programledare, du leder programmet med humor och pondus. Fortsätt så.
Hjärtliga hälsningar,
mamma

Och där tystnade kritiken.

Hittar historien i en text till Jonas Hallbergs minne, nyss publicerad i Dagens Nyheter. Underbart! Men knepet låter sig kanske inte upprepas ...

VECKANS FOTO

är det dags för på söndagar (kolla bara hos Åke)! Och märkligt nog använde jag inte kameran förrän i går! 

Regnet har fallit över oss i flera dagar, antagligen väldigt välbehövligt. Daggkåpan bevarar dropparna. Och gör skäl för sitt namn.

Dessutom har nykläckta fågelungar kommit ut. De här sötnosarna är bara gulliga så länge där är små. Fullväxta kanadagäss fortsätter jag att avsky, men de söta gässlingarna kan man ju inte hata! Mamman fräste ilsket, tyckte jag kom alltför nära hennes bebisar.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om kulturpolitik

Jag blir deprimerad av att man inte förstår att ett rikt kulturutbud, såväl utövande som nyttjande, är grunden för en levande demokrati. Det kanske t o m är det som gör oss till människor. Om jag fick bestämma skulle vi göra en mångmiljardsatsning på public service där vi bygger upp nyhetsredaktioner lokalt runt om i hela vårt land, både radio och tv. Som jag ser det är public service ingen utgift, det är en investering vi måste göra för att få vår demokrati att överleva.

-Håkan Juholt, f d riksdagsman (S), tillika partiets ordförande i nio månader (från mars 2011 till januari 2012) , intervjuas i tidningen Dagens ETC. Han verkar nöjd när han ser tillbaka på sin tid både som politiker och som ambassdör (vilket han blev när han fått sparken som partiledare). Nu konstaterar han dels att han har gott om politiska tankar och idéer, dels att socialdemokraterna över huvud taget inte vill ha med honom att göra. Där tror jag att Magdalena Andersson & Co tänker fel. Kan hon vara skrämd av ordet "juholtare" som togs in i Språkrådets lista över nya svenska ord 2011? (En "juholtare" är ett förhastat uttalande som man snart tvingas backa på.)

Om livet som uppkopplad – och med på tåget

Många har tagit sommarledigt nu, men Elisa Matilda vilar inte på hanen. Fast om en vecka går också hon på semester och då blir det nog inga fredagsfrågor. I dag finns de i alla fall! Och de handlar om våra väldigt uppkopplade liv ... 

1. Vad är det roligaste du sett på nätet på sistone? Skrattar (med inslag av sorg) åt alla parodier på Donald Trump som dyker upp. Han är tacksam att göra sig lustig över.
2. 
   Vilket ämne har du senast grottat ner dig i på nätet? "Grottat ner" är att ta i, men den märkliga inrikespolitiska situationen fascinerar. Snart har vi bara kvinnliga partiledare, otänkbart för inte så länge sedan! Om det är bra beror förstås på vad de står för, hur de agerar. Plus för centern som kläckt en väldigt lyckad pr-kampanj för sin nya ledare: "Rätt Hatt för ..." och så har hon olika huvudbonader som passar till nyckelordet: klimatet, landsbygden, jobben. Ja, hon heter alltså Hatt i efternamn, det har ni väl inte missat? Anna-Karin i förnamn. Kanske får vi anledning att lyfta på henne?
3. Finns det någon podd eller liknande du gärna plöjer? Har inte fastnat i poddarnas värld men lyssnar ändå gärna till USA-podden på Sveriges Radio. Där finns den oslagbara Ginna Lindberg.
4. Vilket konto eller person tillhör dina favoriter? Kollar vissa bloggar varje dag, men kan inte peka på en specifik favorit. 
5. Har du någon gång upptäckt en ny hobby tack vare något du sett online? Tror inte det. Däremot blivit påmind om saker jag gjorde förr, som korsstygnsbroderi. Det blev några enkla saker "i nyproduktion"!

En annan bloggidé som dyker upp på fredagarna hos Åke är "Hoppa på tåget". Åke kör loket, det vill säga att han anger vilket tema som ska gälla för en aktuell bild man vill visa. I dag är nyckelordet utsikt och då kan det ju passa bra att hålla fast vid fredagsfrågornas tema och visa det jag ser när jag är uppkopplad via min laptop! 

Härmed får ni också en kondenserad väderrapport från Kungliga Hufvudstaden: 17 grader på termometern, jämngrå himmel som emellanåt lämnar våta spår på marken. Tur att grönskan är så härlig ändå. Men något bad i sjön tror jag inte att det blir i dag heller ... och min utsikt är definitivt trevligare när den är solbelyst!

Copyright Klimakteriehäxan

Aktualiteter

Hoppsan, grå himmel där ute! Tulpanerna hukar, maskrosorna knyter sig, lönnlöven hejdar sig i utvecklingen, men gräset (och bönderna) tar nog glatt emot lite fukt. Inomhus är man torr och varm och kan sätta tänderna i de fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda, denna gång på temat aktuellt:

1. Vilken nyhet har påverkat dig mest den senaste tiden? Kan inte låta bli att kolla vilka stolligheter som USA:s president hittar på. Ständigt nya saker i en strid ström. Fast påverkar mig gör de kanske inte så mycket, inte direkt i alla fall. Eller än.
2. Hur håller du dig uppdaterad om vad som händer i världen? Är flitig nyhetskonsument av gammal vana (och yrkesskada). Läser tidning både på papper och digitalt, lyssnar en del på radio, ser nyheter både i SvT och TV4, kollar sajter på nätet, blandar friskt.
3. Vilken typ av nyheter tycker du är mest intressanta att följa? Hård konkurrens, kan nog inte riktigt välja en kategori. Gillar det mesta fast olika mycket – även sport, icke att förglömma!
4. Finns det en aktuell samhällsfråga du brinner extra mycket för? Känner att miljöfrågorna inte får ta den plats de borde ha. Och lider varje gång en ny rekordsiffra om ungdomsbrottsligheten presenteras. 
5. Vad är aktuellt i ditt liv just nu? I det korta perspektivet har jag bokat tvättstugan i eftermiddag och förmodligen blir det tv-kväll med Muren, jag gillar ju frågesport! Fredagar är också korsordsdagar: Kors & Tvärs i Svenska Dagbladet och Fredagskrysset i Dagens Nyheter ...

Copyright Klimakteriehäxan

Varför? Därför! Nu om massmedia

Här kommer ännu en omgång av min nya variant på det gamla temat Selfie! Vi berättar något om oss själva, men det kräver ingen bild! Det går ut på att jag börjar med en fråga, exempelvis: Varför vill jag inte läsa böcker på över 400 sidor? Och så svarar jag själv: Därför att de är för tunga och för tidskrävande. Men du anpassar Varför-meningen till dig själv, så du kanske skriver: Varför älskar jag att läsa riktigt tjocka böcker ? 

Man lägger alltså in något om sig själv i både fråga och svar! Om jag skriver "alla" kanske du byter till "inga", om jag skriver "ofta" blir det kanske "sällan" hos dig. Och så vidare. Lätt va? Tänker försöka att variera ämnena och så får vi se hur det funkar. Idag tittar vi närmare på våra massmedievanor.

Varför tittar jag så sällan på program i TV4? Därför att de avbryts av reklam, hej vilt.

Varför har jag inte fastnat för en endaste podd? Därför att jag inte har provlyssnat på särskilt många, och de jag hört har inte på något vis känts omistliga, så där så att man absolut vill höra nästa avsnitt.

Varför blir jag så irriterad på trailerverksamheten i Sveriges Television? Därför att de kör en och samma trailer jätteofta och i evigheter, visserligen mellan programmen, men ändå. Ta exemplet med Messiah Hallbergs serie "Hur f-n hamnade vi här?":  man kör trailern för seriens första avsnitt trots att det sändes för jättelänge sen! Så idiotiskt!

Varför vill jag inte vara utan papperstidning? Därför att ingenting slår papper. Trevligt att ta i, att skriva på (korsord, sudoku!).Trots att informationen alltid är färskare på nätet. Ser också små notiser i papperstidningen som inte syns på nätet,

Varför tittar jag aldrig på morgon-tv (oavsett kanal)? Därför att vi inte har tv i köket är kanske ett svar, men sanningen är att jag aldrig känt behovet utom någon sällsynt dag när man vet att något stort har hänt: en katastrof, ett valresultat (det skulle ju kunna vara en och samma händelse faktiskt ...). Då kan det hända att jag kollar.

Många hoppade på detta lilla äventyr redan vid första försöket, alltså förra veckan. Det gjorde till exempel Hannele, Susjos, BP, Lillasyster, Anna i Portugal, Mrs Calloway, Eggetbok, Margaretha, Paula, Kraka,  Rosor & ruiner, Debutsky, Anki, Hanna, Ingrid, Susie på Stjärnarvet, Jenny, Kicki F, Nilla och Tove och jag har hälsat på och kommenterat hos er alla! (Hoppas och tror att jag inte missat någon!)

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om upphovsrätt

Någon delar en länk till en artikel bakom betalvägg, ja inte helt olikt att rekommendera en ljudbok "bakom betalvägg" eller en pappersbok som måste införskaffas på annat håll. Övriga beklagar sig och ber hen att lägga ut hela texten. I nästa ögonblick begås upphovsrättsbrott då texter från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och andra medier i sin helhet kopieras in i ett kommentarsfält.
Som journalist vill man förstås bli läst av så många som möjligt och därför slippa betalvägg. Men man vill också ha skäligt betalt. Och det kräver betalvägg för de allra flesta som inte råkar skriva för hundratusentals eller miljoner läsare och därmed kan förlita sig enbart på annonser.

-Sölve Dahlgren, chefredaktör för boksajten Boktugg, funderar i sitt senaste nyhetsbrev kring en vanlig företeelse i sociala medier. Ytterst få tänker på detta och respekterar upphovsrätten, det tycker jag är glasklart.

Veckans mening – om en ny tv-kanal

Har ni lagt märke till den nya svenska digitala mediesatsningen Ekonomikanalen/EFN? Det är Handelsbanken som nu väljer att lägga en rejäl slant (av sin för mig ofattbara vinst på 36 miljarder kronor i fjol) på att bygga upp en ny mediajätte med överköpta journalistprofiler till en verksamhet som, med rätta tror jag, ses med ganska stor skepsis i resten av media-Sverige. Jens Liljestrand skriver i Expressen om satsningen. Han har specialstuderat EFN och har sett "småputtrigt snickesnack och svammel". Han frågar sig "Varför betalar Handelsbanken för att en panel kulturprofiler ska sitta och bolla fisljumma åsikter i harmlösa ämnen?" och det verkar vara en högst berättigad undran, fast själv har jag ingenting sett. Någon idealistisk verksamhet lär det inte vara tal om ... Här hittar jag Veckans mening, den som Skriv-Robert efterlyser på lördagar och som ska ha fått mig att stanna till någon extra liten sekund i min läsning.

På EFN uppstår det aldrig debatter eller motsättningar, man nickar och håller med, alla spelar för samma lag och vill ha sänkta räntor, lägre skatter, mer pengar i plånboken.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att folk som får barn aldrig annonserar det i en tidning längre. Förr i världen var det lika naturligt att sätta in en annons under rubriken "Födda" som under "Döda". Nu kan du absolut inte hitta någon liten ruta i tidningen där nyblivna stolta föräldrar förkunnar en babys ankomst. För det har redan meddelats i alla olika sorters sociala medier, gratis dessutom. Jag har ändå en av de där annonserna som en favorit i mitt minne, införd i Dagens Nyheter för kanske 40 år sedan.. Där stod: "Född i farstun: Vår dotter. Tack till hjälpsamma grannar!"

CITAT om kulturpolitik

Detta liknar Tyskland 1933. Politikerna vill styra, kontrollera och montera ned. Vi måste alla bli kulturaktivister!

-Årets Almedalsvecka, det återkommande jättestora arrangemanget i Visby dit alla politiker och inflytelserika personer strömmar i stora skaror, är slut. Det är nu flera år sedan jag var på plats (för jobbets skull), men jag läser om en del av det som utspelar sig där. I dagens Dagens Nyheter skriver Sonia Hedstrand om kulturpolitik, ett av de oändligt många debattämnena i Almedalen.. Läget för framtiden i public service ter sig darrigare än på mycket länge. Citatet ovan kommer från ett debattinlägg av en allvarligt oroad Janne Scherman, f d chef för Y`TV4 (och mångårig medarbetare på Sveriges Television dessförinnan). Han är oftast klok.

Poesi, dikt och vers

Det råkar vara Världspoesidagen i dag. Den firas för tjugofemte gången. I mitt fall är det nog den första. Ofta bekänner jag att jag visserligen är bokvän, men att mina känslor för poesi är lindrigt sagt ljumma.

Två diktare har jag tagit till mitt hjärta: Gustaf Fröding och Ernesto Cardenal. Övriga fastnar liksom inte. Några epos (Tegnérs "Det eviga"!) kan jag ändå utantill sen skoltiden, men de poppar sällan upp i min hjärna i dag. Jag har gett moderna poeter som Kristina Lugn, Göran Greider och Bodil Malmsten chanser, kan se poänger i deras texter, men som sagt: de fastnar inte. 

När det kommer till dagsvers, som är en synnerligen ädel konst om än tämligen omodern, kan jag däremot märka att hjärtat klappar lite extra. Samma sak med klurigt ihopkomna limerickar, Hasse Alfredson var en mästare. Roligt nog lever åtminstone dagsversen vidare, om än bara fläckvis. Härom dagen dök en liten pärla upp på Dagens Nyheters Namn & Nytt-sida, en avdelning i tidningen som annars tappat så gott som all sin gamla charm. Då hade gudabenådade kåsörer som Red Top sin hemvist där. 

Dock har tidningen även nu en medarbetare som under signaturen W-bom skriver dagsvers på sidan, och jag måste erkänna att han (för det är väl en han?) lyckas emellanåt. Som med denna, publicerad som "engelsk språkövning" som vore den skriven av Kate Middleton herself (a k a Princess of Wales) under rubriken "A Little Makeup": 

They say my latest picture is a fake.

What´s wrong with Photoshop for heaven´s sake?

Ask Megan if the media are loyal

to truth in their reporting on a royal.

Yes, every Windsor is a living prey

In Swedish gossip, too. You often say:

"Diana is a saint and Charles a clown.

We know for sure. We´ve watched ´The Crown´"

En annan dagsvers som suttit inramad på min vägg sedan 1965 skrevs av Alf Henrikson och den är en gyllene regel, eller borde åtminstone vara det, för alla som hamnar i samma yrke som jag, alltså journalistens. Det här är "Maxim för en tidningsman":

"Tusenden som kan mindre
men och hundraden som kan mer
skall sitta och läsa i morgon
vad i afton du skriver ner.
Det skall du alltid betänka
att dina notiser ser
ej blott tusenden som vet mindre än du
men ock hundraden som vet mer."

Och apropå det där med att gilla eller ogilla poesi drar jag mig gärna till minnes denna limerick, också hämtad från DN för länge sedan, utan namngiven upphovsperson: 

En ung poet ifrån Prag

gav ut dikter på eget förlag

men han blev besviken

för den stora publiken

tyckte inte om orimmad vers.

Copyright Klimakteriehäxan (och DN, antar jag)

Jo jag tänkte på en sak ...

... att det är obegripligt hur jag, som inte köpt en kvällstidning på decennier, än mindre deras helgnummer, kan reagera med någon sorts sorg när nu både Expressen (min gamla arbetsplats) och Aftonbladet beslutat sluta trycka tidningar på söndagar.

När man lockas att banta med trollen

Det har varit omöjligt att missa, även om man (som jag) är totalt ointresserad av opera. Rickard Söderberg har blivit en smärt och stilig man från att ha varit klart överviktig så där som operasångare inte sällan är. Med bild på honom "före" och "efter" har han synts i sociala medier och förklarat hur lycklig han är över resultatet av sin bantning och hur enkelt det var och hur man helt enkelt inte KAN misslyckas.

Att döma av de där fotografierna har sångaren tappat 15-20 kilo, och jag tror inte att han saknar ett enda av dem. Kruxet är att han inte alls har bantat. Han har varit sjuk. Han har ändrat livsstil, varit snäll mot kroppen. Han beskriver det själv på sin Facebook-sida: Lite annan kost, lite mer meditation, lite mer träning och lite mer terapi.

Ändå visas han upp som ett exempel på hur effektivt ännu ett bantningsmedel är. På bara veckor kan man bli av med många kilon och fettvalkar, utan särskilt mycket ansträngning (verkar det som). En kur som varar en månad kostar ungefär 900 kronor.

Sanningen är att jag skulle gärna betala den summan för att bli av med några tråkiga extrakilon som hindrar mig från att, till exempel, dra upp somliga blixtlås. Vilket ledde till att jag klickade in på säljsidan för det där medlet. Men klickade bort mig ganska snabbt. Det där var helt enkelt för bra för att tro på!

Jag är naturligtvis inte ensam om att ha fått min nyfikenhet väckt. Sådana här reklamkampanjer lönar sig, absolut. Annars skulle de ju självdö! Men i själva verket är det alltså nättroll som är i farten och utan godkännande använder en kändis som exempel på något han skulle kunna tänkas ha gjort – men som han över huvud taget aldrig varit i närheten av.

Källkritik är något vi alla måste ägna oss åt när vi är ute och surfar på nätet. Fast nog är det relativt enkelt att fatta att när fåfängan vaknar kan lockande erbjudanden få en på kroken. Hudkrämer som tar bort alla rynkor på sekunder, stora magar som bara försvinner i en magisk trosa, klisterlappar som avlägsnar födelsemärken lika snabbt ... vi VET ju att PhotoShop finns och att man kan uträtta underverk den vägen!

Nog tycker man att det borde vara tämligen enkelt att stoppa den här falska marknadsföringen. Rickard Söderberg har anmält att han kapats till Facebook och dessutom gjort polisanmälan. Till Dagens Nyheter säger han att "det har gått från illa till värre". DN publicerade en stor debattartikel i ärendet för ett par dagar sedan. I den kritiseras Meta, bolaget som äger Facebook, för att strunta i problemen eftersom de tjänar pengar på annonserna.

Tjugotvå välkända svenskar, de flesta artister, har skrivit under artikeln. Ingen från Meta har (hittills) svarat på kritiken. Vilket rimligen betyder att vi får fortsätta att huka oss i bombardemanget från kapade konton med falsk information. Vill man banta får man nog fixa det själv, enligt den gamla metoden "ät mindre, motionera mer". Att banta med nättrollen kommer aldrig att funka.

Copyright Klimakteriehäxan

Dopp i nyhetsfloden

Tänk att det är fredag igen! Veckorna går rätt fort. Om än lite olika fort. Nyhetsflödet rinner på med oförminskad styrka. Idag tycker Elisa Matilda att vi ska kasta oss ut i det, genom att svara på hennes fem fredagsfrågor. Här är mina dopp i nyhetsfloden, i väntan på att sjön blir badbar:

1. 

   Slut för denna säsong?

   Vad är den största nyhetsrubriken du sett idag? Störst  – nja. Men "SVT:s meteorolog: Vi är klara med snön" piggade upp. För att inte tala om den fullständigt oviktiga upplysningen om att Hanif Bali rakat sig. Varför någon svensk, oavsett vem, för en endaste minut vill gå omkring och se ut som en taliban gör mig förundrad.
2. När blev du senast upprörd över nyheterna? De obegripligt många skjutningarna runt omkring i landet gör mig både upprörd och riktigt sorgsen. För att inte tala om rapporterna från Ukraina.
3. Vilken var den första nyhetshändelsen som påverkade dig? Ungern 1956. Jag var förstås alldeles för liten för att förstå något, men min finaste docka la jag ner i lådan med förnödenheter som skulle skickas med Röda Korset till Budapest.
4. Vad får för mycket uppmärksamhet i media på sistone? Familjen Wahlgren-Ingrosso. 
5. Hur tar du in nyheter? Av vana och som yrkesskada (och ålder antar jag) ser jag nästan alltid Rapport 19.30, ibland även Aktuellt och TV4-nyheterna. Fast aldrig på morgonen. Surfar flitigt i mobilen, läser Dagens Nyheter på papper, Svenska Dagbladet digitalt och kvällstidningarna väldigt sporadiskt. Eko-nyheter i radion när det passar. Jo, jag är rätt så intresserad av vad som händer både här och där!

Copyright Klimakteriehäxan

Förlåt men hur tänkte vi här då?

Jag har jobbat med tv i ungefär femtio år. Det har lärt mig mycket. En viktig insikt som man skaffar sig om man inte redan har den är att publiken inte består av idioter.

Dit har inte TV4:s politiske analytiker Marcus Oscarsson kommit, trots en rätt lång mediekarriär, nu senast tio år på fyran, där han levererar outhärdliga tirader om våra politiker. Och i kanalens morgonprogram ombeds han (man kan undra varför valet föll på just honom?) föreslå olika sätt att spara el när energin är dyr och tillgången osäker.

Ni ser hans tips på bilden. Förlåt men hur tänkte vi här då? Inte alls, är min gissning. Jag kan ju inte vara ensam om att nästan svimma när jag ser hans råd. Hade alla på redaktionen somnat om, märkte inget? 

Jag råkar veta att man på kanalen anser (eller tror sig veta) att Oscarsson älskas av en stor publik. Undrar bara varför. Men turkos slips kan förstås vara snyggt på nästan vem som helst.

Copyright Klimakteriehäxan 

Jo jag tänkte på en sak ...

... att Dagens Nyheters Namn o Nytt-sida, som förr alltid fick mig att le vid frukostdags, numera är så totalt o-rolig att det är svårt att begripa. Sidans legendariska redaktörer vänder sig i sina gravar, det är jag säker på.

Är du tillräckligt skeptisk?

Hamnade på en föreläsning med rubriken "Ingenting är sant – men det går att veta bättre". I tider när "fake news" blivit ett ord på allas läppar känns ämnet väsentligt! Den som föreläste heter Patrik Böckman. Han är ordförande för "Vetenskap och Folkbildning", en ideell organisation med fyrtio år på nacken och nära tretusen medlemmar. 

VoF vill främja sunda sätt att se på omgivningen. Deras syfte beskrivs så här på hemsidan: "att främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. Särskilt tar föreningen som sin uppgift att i en fri opinionsbildning bekämpa de felaktiga och ogrundade föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt. En viktig del av den vetenskapliga folkbildningen är att klargöra vilka frågor som kan respektive inte kan avgöras med vetenskapliga metoder."

Det finns olika sorters tvivlande människor: förnekare och skeptiker. Om man försöker tuta i oss att något, en produkt eller en idé, är sund och bra är det med största sannolikhet inte sant, säger Böckman. Men hur kan man veta något över huvud taget? Tja, egna och andras erfarenheter kommer förstås till användning. Fast det kan också hända att något man återberättar gång på gång sakta byter innehåll, man börjar tro på en "lite bättre" version av historien trots att upplevelsen var ens egen!

Önsketänkande spelar också in. Och stor varningsflagg måste hissas för uttryck som "alla vet ju" och "det är helt naturligt" eller "det brukar alltid fungera". Böckman tar ett exempel från det gamla Sverige: "alla visste ju" att åderlåtning var bra, medan det i själva verket var ett ingrepp som ytterligare försvagade den sjuke. Överlevde hen hade hen tur, mer troligt var att åderlåtningen påskyndade förflyttningen till graven.

Om jag ser till företeelser i min egen vardag tycker jag det visar sig att min gamla mammas tes ofta visar sig vara riktig. Hon sa: "Står det i tidningen om något man känner till är det som regel fel". Inget bra betyg till oss som jobbat i massmedia i åratal, men en tänkvärd reaktion ...

Anekdoter kan vara trevliga, men de bevisar heller ingenting. Böckman liknar dem vid halmgubbar: de är lätta att peta omkull trots att de ser stabila ut vid en snabb blick. Fast visst existerar slumpen, och visst kan oturen vara framme – men faktaresistens är farligt, inte minst när den högljutt dyker upp i politiken.

I det sammanhanget passar det perfekt att tipsa om en ny dokumentär i två delar som finns på SVT Play: "Trump och lögnen som vapen". Här visas tydligt att USA:s förre president ljugit under hela sin karriär. Ändå tror folk på honom!

Måndagar har fått särskild status genom VoF, som sedan ett par år tillbaka har "Skeptisk måndag". Då publiceras ett blogginlägg om ett ämne som berör föreningens intresseområden, dvs vetenskap, pseudovetenskap, myter, konspirationsteorier eller skeptikerrörelsen som sådan. 

Vetenskap ska enligt föreningen handla om metoder och inte om åsikter. De publicerar också tidningen "Folkvett" som utkommer med fyra nummer per år. Och denna måndag återstår nu frågan för oss alla att besvara: Är du tillräckligt skeptisk?

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT om förolämpningen Putin

"Herr Putin angår icke endast ryssar. Ryssland är ingen från den övriga världen avskild liten ö ute i oceanen. Det ligger i Europa. Det har livliga förbindelser med andra stater. Och nu tvingas vi alla att sysselsätta våra tankar med vad herr Vladimir Putin hittar på. /.../ Nu är han president på livstid. Och det enda hans val till president garanterar är förtryck och förödelse. Och den karlen skall nu världspressen fortfarande nödgas syssla med var dag som Gud ger en tid framåt. Så värst länge blir det väl inte, men var dag det står på, är en dag för mycket. /.../ Herr Putin är en förolämpning."

-Med anledning av Rysslands invasionskrig i Ukraina har styrelsen för Stiftelsen Torgny Segerstedts minne antagit en resolution ur vilken det här citatet är hämtat. Texten är en parafras på en klassisk ledarartikel om Hitler av antinazisten Torgny Segerstedt, publicerad i februari 1933 i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Dock tog det 12 år innan Hitler försvann ... vi får hoppas att Putin inte håller ställningarna lika länge! Hela texten finns nu i Svenska Dagbladet och du kan läsa den här.

Seriös skyltsöndag

Årets första söndag är naturligtvis en Skyltsöndag. Tyvärr saknar jag nyfunna, nyplåtade skyltar. Men tänker inte så sällan på två som handlar om mitt yrke och som jag anser är intimt förknippade med demokrati och rätten till information. Företeelser som är värda vår uppmärksamhet och måste värnas, eftersom de hotas lite här och där i världen. Alltså väljer jag att inleda skyltandet 2022 på största allvar!

Den första "skylten", "Maxim för en tidningsman" gjordes 1965 för Dagens Nyheter av Alf Henriksson och Hasse Eriksson, en av tidningens tecknare (man hade fast anställda sådana på den tiden!). Denna klokskap borde bultas in i alla massmediamänniskor i dag, fast det sker förstås inte. På min vägg har den suttit sedan den var ny. Så här lyder texten, som kan vara lite svår att läsa i bilden:

"Tusenden som kan mindre
men och hundraden som kan mer
skall sitta och läsa i morgon
vad i afton du skriver ner.
Det skall du alltid betänka
att dina notiser ser
ej blott tusenden som vet mindre än du
men ock hundraden som vet mer."

Den andra "skylten" hör hemma i samma nisch. Vem som skrivit de här raderna först lyckas jag inte klura ut, men i dag finns citatet på en skylt i Washington DC där man öppnat Newseum, ett interaktivt museum som ska öka allmänhetens förståelse för hur viktigt det är med fri press. Min fria översättning:

"FRI PRESS ÄR EN AV DEMOKRATINS HÖRNSTENAR.
Människor behöver få veta. Journalister har rätt att berätta.
Att ta fram fakta kan vara svårt. Att rapportera det man finner kan vara farligt.
Frihet innefattar rätten att vara upprörande. Ansvar innebär också att vara rättvis.
Nyheter är sådant som är på väg att bli historia. Journalister gör ett första utkast till historieskrivningen.
I BÄSTA FALL AVSLÖJAR EN FRI PRESS SANNINGEN."

Om nu dessa skyltar känns som mer seriösa än du har lust med kan du kolla hos BP, där andra skyltare finns listade. Med lite tur hittar du både roligare och snyggare skyltar att starta året med den vägen! 

Copyright Klimakteriehäxan

Lasse Weiss var lätt att "klicka" med

Det kom verkligen helt oväntat, beskedet om att Lasse Weiss är död. Vi har känt varandra sedan sena 60-talet, när jag (trots att jag var yngre än nästan alla eleverna) jobbade som lärare på Journalisthögskolan och Lasse gick den där utbildningen.

Sedan dess har våra vägar korsats av och till. Han gjorde en sväng på Aftonbladet, jag på Expressen. Han gick till radion, jag till tv. Så småningom blev vi anställda på Sveriges Television båda två, sågs i korridorerna. 
Vi bodde och arbetade samtidigt i USA och besökte varandra, jag fanns i Miami, han i Washington DC.

Tillbaka i Sverige kom det att bli åren på TV 4 som toppade hans karriär. Han blev efter en tid chef för hela kanalen, en populär och framgångsrik chef. Senare blev han filmproducent, mediakonsult och han startade ett mentorsprojekt som han försökte övertala mig att delta i, men jag avstod trots att han bjöd på lunch med kalvlever Anglaise på Riche.

Lasse bar också på författardrömmar. "Notisen" kom först, 1983. Men han skrev flera böcker, de står i min hylla. Den sista blev "I saknadens tid" om förlusten av sonen Jonas, som omkom i en trafikolycka bara 33 år gammal. Minns att när Lasse över en fika berättade för mig om skrivandet, som inte var klart, hade boken arbetstiteln "Han blev i alla fall lika gammal som Jesus" – och vi fick båda tårar i ögonen när han sa det.

Dessförinnan hade vi gemensamt avverkat en alltför kort period med "Stockholm News", en gratistidning som kom ut i Stockholm vid sekelskiftet med Lasse som chefredaktör, jag var nyhetschef. Vi hade så roligt, tills vi blev nedlagda av ägare som plötsligt till vår sorg inte längre trodde på den nyss så strålande idén ...

Många vittnar i dag om att Lasse var en bra ledare. Han gick själv in i väggen och visste vad det kunde betyda. (Också det blev en bok.) Han uppmuntrade och pushade sina medarbetare. Minns hur otroligt smickrad och glad jag själv blev när han läste en av mina texter och spontant utbrast: "Men va fan, Aina, du har ju PENNA!" (Jo, han svor en del).

Jag tror att man kan påstå att Lasse var lite fåfäng. Hans kläder inhandlades inte av en slump. Blå jeans, gärna jeansjacka, ofta hatt, alltid välputsade boots och en överrock som verkade vara outslitlig (eller köpte han nya, likadana?). Välansat skägg, med åren allt gråare, skarp blå blick. Och för all del, om det krävdes klädde han också bra i smoking. Men bakom den där fasaden fanns en både rolig och varm människa, som visste att uppskatta god litteratur, god mat, goda drycker, fest och skratt. Tackade inte nej till en calvados. Frankrike! Golf! Åka fort! Anekdoter berättade han med lätt västmanländsk accent. 

En ny satsning gjorde han när han formellt kunde kallas pensionär. Mot alla trender blev han en ny bloggare. "Stöveltramp – en mediamans funderingar" uppdaterades regelbundet från september 2019. Det skulle handla om allt möjligt, eller som han själv uttryckte det: "När jag började skriva blogg hade jag som föresats att inte enbart skriva om politik, kultur, samhälle. Om vad som gjorts rätt eller fel, om vad som borde göras, om sånt som berör. Utan också om det lilla livet, det man inte kommer undan."

Jag påpekade att det var fruktansvärt gammaldags och ute att börja blogga en bit in på 2010-talet, men då sa han bara, att det kvittade fullständigt. Eftersom det var skriva han ville göra.

Den sista texten som finns att läsa på mediamannen.se handlar om hur hans älskade hund Plexus har dött. Texten är från april och handlar om sorg på flera plan. Den efter den store leonbergern var speciell. Lasse skrev: "Det är väl som med människor. Man har många inpå sig, men det är bara med vissa det klickar."

Det var lätt att "klicka" med Lasse. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Han blev bara 75 år.

Jag skriver också om Lasse Weiss på News 55. Krönikan ligger öppen inledningsvis, för att senare endast kunna läsas av prenumeranter.

Copyright Klimakteriehäxan

Heta nyheter

Om man som jag har jobbat med nyheter i en halv evighet eller i alla fall i nästan ett helt liv finns det en fråga som man har fått försöka besvara fler än någon annan. Det är: Varför har ni aldrig några positiva nyheter att berätta om?

Och svaret jag brukar försöka presentera går ut på att det rapporteras visst om positiva saker, men att de drunknar eftersom världen är så full av elände som vi tyvärr behöver känna till, eftersom vi lever i just den världen och som samhällsmedborgare behöver vi ha lite koll.

Det finns också nyhetskonsumenter som klagar på att allt intressant verkar hända i Stockholm, i alla fall om journalister får bestämma. Som om inget spännande sker i "provinsen"! Visst måste "heta nyheter" finnas även där?

Allt detta sammantaget gör att jag gläds i djupet av mitt hjärta åt att Smålandsposten för en dryg vecka sedan verkligen kom en sensation på spåren. Är det en positiv nyhet? Tja, het i allafall, och som alltid är det ju så att graden av skönhet bestäms i betraktarens öga. Så även denna gång, när folk i Växjö uppenbarligen beslutade sig för att ta saken i egna händer. På flera sätt.

Copyright Klimakteriehäxan

Fotnot:  "Onanisten" blev sedermera dömd för sexofredande.