Visar inlägg med etikett män. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett män. Visa alla inlägg

måndag, mars 23, 2026

När slipsen ska matcha skorna

Mitt i allt elände i världen måste man få dra på smilbandet emellanåt. I USA har man för närvarande en president som inte bara håller alla makthavare på tårna, oroliga inför vad som kan tänkas komma från Ovala rummet i Vita Huset härnäst. Denne man håller också skämtarna sysselsatta, till den verkan det nu hava kan. 

Ni vet redan att POTUS närmsta män fått nya skor av ett rätt dyrt amerikanskt märke i present, eftersom han inte vill se joggingskor omkring sig. De matchar kostymerna dåligt, menar han, och det kan man kanske rent av hålla med om. Men problemet är ju att skorna som delats ut inte är i rätt storlek. De används ändå. 

Nu kanske turen har kommit till slipsen? Chefen häcklas ständigt för att han har väldigt långa sådana, gärna röda, för att försöka förvilla betraktarens blickar från en gubbmage som inte försvinner i en handvändning  det har gått åt många hamburgare och mycket cola för att skapa den.

Bilden på utrikesminister Marco Rubio i nya skor och sprillans ny slips kommer från Qbanguy, en glad fyr som har 1 800 000 följare på Facebook. Antar att de ständigt blir fler!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, oktober 18, 2025

Veckans mening – om män

Ester Nilsson är en kvinna som verkligen väckt mitt intresse. Hon är huvudperson i tre romaner, skrivna av Lena Andersson. Ett och annat av det som Ester är med om känner jag väldigt väl igen. Hon har praktiskt taget oavbrutet mina sympatier. "Män och kvinnor" kom ut tidigare i år och är en uppföljare till "Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek" (från 2012) och "Utan personligt ansvar" (2014). Alla tre handlar om Esters kamp för att finna och behålla Kärleken, vilket som bekant inte alltid är lätt ... men kanske finner hon den ändå, när nu tio år har gått sedan den andra boken i serien kom ut? Lena A har ett lysande språk och ideligen läser jag meningar som tål att sugas på, om och om igen. När jag nu ska leverera Veckans mening och därmed svara på Skriv-Roberts efterlysning väljer jag denna, som jag tycker känns som ett riktigt och väl underbyggt konstaterande:

Män tycker om att förklara saker för en  inte att få saker förklarade.

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, oktober 02, 2025

Mina pojkvänner

3/10: Pojkvännens dag
Vänskap kan vara det värdefullaste som livet har att erbjuda, i stark konkurrens förstås med kärleken till de som står en allra närmast och som man delar DNA med. Men utanför den kretsen finns de, vännerna som kan göra en dålig dag till en bra, ge en tråkig historia en förlåtande kommentar, berätta en anekdot som piggar upp, komma med en liten komplimang som överraskar ...

Väninnorna är de man först tänker på eftersom man själv är kvinna, inte sant? Jo, de finns där, tack och lov. Några av mina har jag känt väldigt väldigt länge, även om få finns kvar sedan barnaåren. Några har dött onödigt tidigt men så kan det ju också bli, det tvingas man inse. Har faktiskt också fått några nya väninnor på senare år, vilket är väldigt välkommet, förstås, men en lång gemensam historia är en svårslagen rikedom.

En ros att dela på för mina pojkvänner
på deras egen dag!
När det handlar om
mina manliga kamrater, de jag skamlöst kallar "mina pojkvänner", är den gemensamma historien ofta kortare, med enstaka undantag. Väldigt värdefulla är de ändå, de där telefonsamtalen som vi har i princip varje vecka, de där luncherna vi äter, de där fiken vi ibland besöker, de där meddelandena vi skickar, de där tankarna vi utbyter. 

Den 3 oktober är "pojkvännens dag" enligt listan över svenska "temadagar". I år ska jag se till att fira dem, alla mina pojkvänner som jag är så glad att ha! 

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, augusti 30, 2025

Veckans mening – om mäns kroppar

För en mera meningsfull lördag kommer här mitt förslag till Veckans mening, efter Skriv-Roberts initiativ. Det ska handla om något man nyss läst, något som fått en att reagera lite extra. Hittar mitt exempel i ett reportage i Dagens Nyheter om män som köper sig en snyggare kropp med hjälp av estetisk kirurgi. Det blir dyra sexpack!

Trots att männen försöker vara så moderna som möjligt är det fortfarande de gamla grekerna som styr det manliga skönhetsidealet.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, februari 24, 2024

Dagens ord 140

LUFTSLIPS

-Det är tricket för slipshatare! På engelska: "air tie". Man knäpper alla skjortans knappar ända upp i halsen, men sedan är det stopp. Ingen slips ens av finaste siden kommer in under den kragen. Begreppet lanserat av bl a brittiske filmregissören David Lynch som innerligt avskyr den där modeaccessoaren för män. Fast i höst går slipsen mot en renässans, om man får tro Susanne Ljung i Dagens Nyheter.

söndag, november 19, 2023

Angeläget och aktuellt

Angeläget! Pressbyrån presenterar vad som åtminstone för mig är en nyhet: Lusseballen. Som ett led i kampanjen för att få män att gå till någon vårdinrättning och ta ett PSA-prov för tidig diagnos av prostatacancer. 

Det är den allra vanligaste cancerformen i Sverige och drabbar huvudsakligen män över 70. Fler än 10000 får diagnosen varje år. Och som vanligt ökar chanserna till bot och överlevnad rejält med tidig upptäckt.

Skylten kan passa extra bra just i dag, eftersom den 19 november är Internationella mansdagen! "Dagen avser att fokusera på mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, förbättrade relationer samt lyfta fram positiva manliga förebilder" förklarar Wikipedia.
 
Aktuellt! Situationen för judar även i vårt land har försämrats sedan kriget mellan Hamas och Israel bröt ut. En sorglig utveckling. Vi har ju faktiskt religionsfrihet i Sverige, och många spår av judisk kultur i vår vardag, många människor av judisk börd omkring oss. Så måste det få vara! De massiva säkerhetspådragen gör inte livet trevligare. Men man får väl hoppas att de betyder att det blir just säkrare.

Vilse i huvudstaden? Här finns hjälp! För om du står framför Kulturhuset och har den geometriskt mönstrade svartvita "plattan" framför dina fötter, då har du hamnat på Sergels torg. Skylten ljuger inte.

Skyltsöndag i dag igen. Fler skyltande bloggare hittar du enklast genom att kolla i högerspalten hos BP.

Vet förstås inte om det var med anledning av Mansdagen som det här gänget beslutat
skylta med sitt mod och hoppa i Årstaviken just i dag. Men i kom de. Alla badade,
doppade skallen också!
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, oktober 12, 2023

Jo jag tänkte på en sak ...


... att förr i världen hade gamla tanter håret i små knutar i nacken. Hur kan det komma sig att så många karlar plockat upp den (tråkiga) frisyren?

lördag, mars 11, 2023

Veckans mening – om herrmode

Man ser dem ideligen, de vuxna männen i alldeles för små kläder. Knapparna i kavajerna, som verkligen inte borde knäppas, hotar att avlossas som projektiler, byxorna är jättekorta och stramar överallt. "Snävt" är bara förnamnet! Per Nilsson, som skrivit flera böcker ("Stilfullt" och "Snyggt") om manlig stil, är trött på synen. Lätt att instämma i det som jag utser till denna lördags Veckans mening, eller hur?

Ingen blir glad av looken "kobra som slukat en barnfamilj".

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, april 20, 2022

I brist på en egen brorsa

Vilka kulturella bröder vill du lyfta fram?
Så lyder Veckans kulturfråga från Enligt O. Själv har jag ingen bror (det hade nog varit kul!), men i brist på en sådan finns ju andra att ty sig till. 

Tänker på musik och kommer fram till The Jackson 5, där Michael var minstingen men också den som kom att gå till pophistorien, med både lysande och tragiska förtecken. "Greenfields" med The Brothers Four var en låt jag älskade i tonåren, och jag tror att gruppens medlemmar var bröder "på riktigt".

I bokhyllan finns också intressanta bröder. En sådan är exempelvis Johan Lagerlöf, yngre bror till Selma och med, som det verkar, hopplös otur i allt han företar sig. Men Selma hjälper honom storsint, gång på gång. Deras relation har skildrats av Torbjörn Sjöqvist i "Kära Syster! Jag tyckes hafva otur i allt".

En fantastisk relation mellan bröder är också den som Astrid Lindgren skildrar i "Bröderna Lejonhjärta", som är så väldigt mycket mer än en barnbok. 

Mer komplicerat är förhållandet mellan pojkarna Schulman, som Alex skildrat i flera romaner. Berättelserna förefaller ligger väldigt nära verkligheten: "Skynda att älska", "Glöm mig" och "Överlevarna". Bra läsning!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, april 19, 2022

Triss i manlighet

Veckans tisdagstrio med roten hos Ugglan handlar just om Tre (i titel, tre viktiga karaktärer, trilogier, del 3 i serie osv.) Jag gör en djupdykning bland idel manliga storheter ... alla, precis som jag, med några år på nacken. Där upphör dock likheterna tror jag ...

En klassiker!
"De tre musketörerna" (Les trois Mousqetaires) av Alexandre Dumas d. ä. höll mig vaken många nätter medan jag fortfarande gick i skolan. En äventyrsroman från 1800-talet som jag bara sögs in i, i sällskap med Athos, Portos och Aramis  och så förstås den för en svensk tonåring så svåruttalade d'Artagnan, som blev fjärde hjulet under vagnen.

"Tre män i en båt" (Three Men in a Boat) skrev Jerome K Jerome och tänkte sig från början någon sorts reseguide, men i stället blev det en humoristisk roman, också den från 1800-talet. Det vore förvisso roligt att ta sig längs Themsen med den trion som resesällskap! Men man kan som bekant resa genom att läsa också.

"De tre från Haparanda" utspelar sig under första världskriget och blev en rejäl framgång för Jan Olof "Jolo" Olsson, till vardags journalist på Dagens Nyheter men så småningom uppburen författare. Mina minnen av boken är dimmiga, tror att den märkligt nog också var rolig bitvis. Borde nog läsas om.

Copyright Klimakteriehäxan 

söndag, mars 27, 2022

Något att skylta med ...

Tänk att det strax är påsk! Eller strax, förresten ... nja ... än har vi väl några dagar på oss dit ... Men icke desto mindre kan man nu hos Flying Tiger (rolig affär) köpa speciella påskskyltar. Den som känner behov av att gå omkring och vifta med en gul kyckling eller ett färgglatt ägg behöver bara lägga ut tjugo spänn, så är saken ordnad!

Den som däremot är ute efter en karl kan få hjälp och ledning av den bild/skylt som visas på skärmen här ovanför. Bara att kolla in profilerna och jämföra, sedan kan beslutet tas!  Det är Peter K Andersson, fil dr i historia vid universitetet i Örebro, som gjort detta fynd och använde sig av det under en föreläsning anordnad av Senioruniversitetet i veckan. Och väljer du bara rätt man kan ju också det vara något att skylta med, eller hur?
 
Det handlar alltså om att mannens profil ska granskas. Den som ser ut som till vänster på bilden blir en god äkta make, en som bryr sig om barnen och är att lita på i alla väder. Den som ser ut som mannen till höger däremot kommer sannolikt att vara otrogen, för så ser en bigamist och lögnare ut ...

Skyltsöndag högtidlighåller vi året runt, och hos BP kan man leta upp andra skyltande bloggare. 

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, mars 26, 2022

Veckans mening – om herrmode

Anmälde mig efter påstötning från en kompis till en föreläsningsserie i senioruniversitetets regi om mode under 100 år, med rubriken "Flärd eller nödvändighet?" och första gången var i veckan som gått. Ämnesrubriken var "Herrmode och herrhattar", och det är faktiskt inget jag någonsin har funderat särskilt mycket över ... Nu stod Peter K Andersson, fil dr i historia vid universitetet i Örebro, på scenen och berättade en hel del kul detaljer för publiken, som med ett enda undantag bestod av kvinnor. Bland annat citerade han en källa vars namn jag missade, men av den meningen blev jag och många med mig påminda om att våra fäder självklart bar hatt när vi var små! En aha-upplevelse! Alltså har jag inte läst mig till Veckans mening denna gång, utan bara hört den. Hoppas Skriv-Robert, som är "pappa" till denna bloggstafett, kan förlåta mig för detta snedkliv.

Det är inte arkitekturen eller frånvaron av spårvagnar som framför allt förändrat gatubilden sedan 1950-talet – det är det enkla faktumet att män slutat bära hatt.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, december 03, 2021

I veckan

Denna bukett har ingenting med inlägget att göra, men håll med om att den är jättefin!
Varje fredag undrar jag vad Elisa Matilda vill veta ... fem fredagsfrågor kommer troget på hennes blogg, frågor riktade till oss andra bloggare. I dag detta:

  1. Vad har du gjort som alla andra i veckan? Plockat, städat, tvättat.
  2. Vad har varit otydligt den senaste tiden? Hur ska vår jul se ut i år? (Det börjar klarna)
  3. Vad har du varit tyst om i veckan? Att jag ju faktiskt för väldigt länge sedan jobbat med Staffan Hildebrand, då duktig reporter, nu avslöjad som eländig utnyttjare av barn för sex.  
  4. Vad knorrar hos dig? Undrar så om jag (och andra med mig) borde ha förstått att han var pedofil.  
  5. Vad har funnits en antydan av i veckan? Nya munskyddspåbud och andra restriktioner kring covid. Suck.
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, oktober 23, 2021

Veckans mening – om manliga tårar

En mening som fått läsaren att hejda sig ett aldrig så kort ögonblick, den ska koras till Veckans mening, efter förslag från Skriv-Robert. Denna vecka hittar jag mitt bidrag i Elin af Klintbergs krönika i SvD-bilagan Perfect Guide. Hon skriver om hur sällan vuxna män gråter och refererar till en holländsk studie som visar, att kvinnor släpper fram tårarna från 30 till 64 gånger per år, medan män gör det mellan 6 och 17 gånger. Inte är det väl särskilt långsökt att fundera över vad det kan ha för effekt, i tider när pojkar ideligen skjuter pojkar? Vi föds ju ändå med likadana tårkanaler!

Jag kan inte sluta tänka på vad som hänt med våldsstatistiken om män hade gråtit mer.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, september 07, 2021

Manligt och mänskligt

Idag intresserar vi flickor/kvinnor/tanter oss lite extra för det andra könet. Pojkar, grabbar & män är nämligen temat som ska illustreras i veckans tisdagstrio, det har Ugglan beordrat. Då bestämmer jag mig i alla fall för att inte ta med Fredrik Backmans "En man som heter Ove" för det gör väl många andra ... Arn kvalar heller inte in hos mig ... och inte Harry Potter ... och så ska jag försöka undvika att upprepa såna titlar som jag (alltför?) gärna återkommer till ... 

Vad sägs i stället om en dos Torgny Lindgren? Berättelsen om de två bröderna som inte vill veta av varandra i "Hummelhonung" är, som vanligt när Torgny L varit i farten, härlig läsning i västerbottnisk miljö. 

"Främlingen" (L'Étranger) av Albert Camus handlar om en betydligt yngre man som hamnar i ett mardrömsliknande händelseförlopp i samband med hans mammas död. Otroligt bra historia, men undvik ljudversionen som är inläst av Shanti Rooney, den är tyvärr usel! Vill du lyssna, inte läsa, finns en bättre variant med Krister Henriksson som bör gå att leta upp. 

Det får bli en klassiker till, men en svensk: "Doktor Glas". Hjalmar Söderberg visste att hantera både hjärta och smärta. Romanen kom ut för mer än hundra år sedan, men dilemmat som doktorn hamnar i kan man lätt ta till sig. Spännande blir det faktiskt också! 

Enkönat blev det alltså hos mig rakt igenom, eftersom inte bara huvudpersonerna utan även upphovsmännen samtliga är just män. Fast det handlar inte bara om sånt som vi brukar kalla manligt, det är mänskligt också! 

UPPDATERING: Det visar sig att mina fördomar kommer på skam. Nu har jag varit inne och läst trioposterna hos alla elva bloggare som svarat på utmaningen innan jag kom till skott (ja, jag har kommenterat hos samtliga också) och ingen enda nämner vare sig Ove, Arn eller Potter!!! Här speglas med andra ord inte några försäljningssiffror och rekordupplagor. Så där fick jag tji. Känner uppenbarligen inte mina bokbloggarkollegor så bra som jag inbillar mig ... 

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juli 29, 2021

Manligt i bokhyllan

En dag senare än vanligt dök den upp, veckans kulturfråga från Enligt O. Förra veckan var det fokus på kvinnor, så i rättvisans och jämställdhetens namn gäller nu detta: Vilka böcker med mansnamn i titeln vill du lyfta fram?

Då satsar jag på "John Hall", skriven av Sophie Elkan, som oftast hamnat i skuggan av sin nära väninna Selma Lagerlöf. Oförtjänt, om man läser den här skildringen av ett stycke historia från Västkusten.

"Emil i Lönneberga" är ständigt värd att hamna i rampljuset. Så härligt med Astrid Lindgren, mästarinnan som visste hur man skriver för att både stora och små ska ha glädje av läsningen.

Dessutom återvänder jag till en av mina verkliga favoriter: "Blommor till Algy" (Flowers for Algernon) av Daniel Keyes. Algernon är en råtta (av hankön), den manliga huvudpersonen heter Charlie. Han är utvecklingsstörd, Algy finns i ett labb. De två dras in i ett experiment, ett fullständigt svindlande äventyr som åtminstone jag finner både rörande och helt fascinerande. Mitt ex är faktiskt riktigt slitet och medfaret, trots att jag alltid är försiktig med bläddrandet ...

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, mars 01, 2021

Westwood från topp till tå

Slips är något många män avskyr innerligt.

Det är synd. För om man tillhör den människotyp som ofta förväntas dyka upp i uniformsliknande kläder, alltså kostym och skjorta, är ju slipsen nästan den enda chansen att klämma dit ett utropstecken!

Vivienne Westwood förstår det. Och när jag ser hennes kostymkillar i utställningen på Millesgården blir jag visserligen jätteförtjust i de färgglada rutorna i tyget, men det som är riktiga lyckopiller, det är slipsarna!

Min man tillhör slipshatargänget. Jag har försökt blidka honom. Har försett honom med en kinesisk handmålad tiger på siden, en med Mona-Lisa och några andra med mönster som enligt min åsikt borde vara klart uppiggande, men min framgång har varit ytterst behärskad. Ja, ni kan titta på bilden nedan och skapa er egen uppfattning!

Den tjusiga kysslipsen som den brittiska punkmodedrottningen knutit om halsen på sin manliga modell (övre bilden) har jag dock inte stött på. Om jag gör det kommer jag att köpa den. Och om Maken vägrar använda den (han är rätt bestämd motståndare) kan jag väl ha den själv?!


Ingen kan komma och säga att jag inte försökt pigga upp Makens slipsförråd. Här finns
älgar, giraffer, kossor, en slipsslips, den kinesiska tigern och så Mona Lisa förstås! Det får
 räcka som bevis för min ambitionsnivå.

Tänker att det kanske är lika bra att visa er några av Dame Westwoods fotbeklädnader. Medan jag ändå håller på, så att säga. Det blir en hatt också, så vi går från topp till tå ... Undrar just varför jag inte tog ännu fler bilder?



Alla bilder förutom den på makens slipsar är som ni förstås redan hajat tagna på utställningen "Vivienne Westwood: Punk & glamour. A private collection". På Millesgården t o m den 9 maj.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, februari 08, 2021

En outhärdlig karl

Alltid när klassikern "Moment 22" (Catch 22) av Joseph Heller kommer på tal får jag lite dåligt samvete. Jag har nämligen inte läst den. Jo, jag har börjat, men en bit in  oklart efter hur många sidor fick jag bara nog. Stod inte ut med Yossarian. Vilken jubelidiot! Outhärdlig! Hopplös!

Nu känns det i alla fall lite bättre, för jag har fått svart på vitt på att jag inte är ensam. Varje månad söker nästan (svindlande!) 50 000 personer på Google för att få hjälp att hänga med i storyn, förstå sig på den där märklige mannen. Detta är kartlagt, någorlunda vetenskapligt som jag förstår det, av Journalistic.org, en brittisk satsning (i samarbete med en säljsite, oklart samband) på redaktionellt material som man kan ta del av.

Samma undersökning visar också att det är just det där med att man inte tål en huvudperson som får läsaren att slå ihop bokens pärmar för gott. 83% avbryter sin läsning av den anledningen, precis som jag gjorde. 

Två andra klassiker som också kommer högt på den här listan över böcker man inte klarar av är George Orwells "Djurfarmen" (Animal´s Farm) och William Goldings "Flugornas herre" (Lord of the Flies), men de båda har jag i alla fall läst ut, med behållning dessutom. Borde möjligen läsas om.

Fast Yossarian kommer jag inte att ge någon ny chans. Han var inte rätt man för mig, även om jag vet att det finns de som älskar honom. Men andra böcker av Joseph Heller har jag gillat.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, augusti 29, 2020

Veckans mening – om karlar

På  Mina skrivna ord har Robert i mer än ett år haft en egen liten bloggnisch som han döpt till "Veckans mening" med följande programförklaring:
Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. 

Jag gillar idén och vill vara med. Denna gång blir det dock inte i en bok jag hämtar meningen, för jag är fast i en bok jag redan citerat. Men smaka på den här, plockad ur (vad som inte är att betrakta som litteratur men ändå) Hugo Rehnbergs krönika i SvD:s Perfect Guide, dagens nummer:

Mannen och köttbiten är en välkänd kärleksrelation.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juli 14, 2020

Å en sån kärlekshistoria!

Tror att många av mina läsare och jag har en hel del gemensamma minnen. Vi kommer ihåg saker, personer och företeelser som dagens unga aldrig kommer i närheten av. Ibland betyder det att de missar ett och annat som faktiskt varit värt att minnas.

Foto SvT
En sådan person var Sten Broman. Skåning, tv-stjärna, klädsnobb, dragspelshatare men framför allt tonsättare och med ett snudd på outtömligt förråd av musikkunskaper. "Musikfrågan Kontrapunkt" som han var med och skapade och ledde i rutan var en formidabel succé i hela Norden, trots att det handlade om klassisk musik och krävde en del av sin publik. Ingen i vår familj kunde något om den sortens musik eller var ens speciellt intresserad, men vi missade aldrig programmet!

Broman fick förstås, i kraft av sin popularitet, sitt eftermäle i en tv-dokumentär, en klassiker från 2011 som visas i repris. Jag såg den inte då, men har tittat nu. I en timme ser vi hans fantastiska parad av kostymer, de flesta rutiga, alla med väst. Vi hör honom berätta om tiden som student, som musikkritiker i Sydsvenska Dagbladet, hans göranden och låtanden kommenteras av en syster, en son,  tv-kollegor och några vänner.

Men de allra mest överraskande kommentarerna kommer från hans 43 år yngre flickvän. Hon var strippa under artistnamnet "Gunilla av Halmstad" och de två möttes, hon 19 och han 62, när hon dansade, med nakna bröst, på varieté i Malmö. Svenska flickor visade inte brösten på scenen särskilt ofta på den tiden. Gunilla var djärv och speciell.

Broman, som var förtjust i att titta på lättklädda damer i största allmänhet, uppvaktade Gunilla intensivt och till sist föll hon. Kanske blev det avgjort när han bjuder hem henne för första gången, för att hon ska få se hans kostymer som fyllde ett helt rum i hans lägenhet ...

Deras relation varade i nästan tjugo år, och hon konstaterar stilla att det faktiskt handlade om äkta kärlek. Han framstod för henne som en oändlig källa till kunskap och charm, han bjöd henne på resor där kulturupplevelserna var inplanerade in i minsta detalj. Åldersskillnaden glömdes bort. Det blev helt enkelt en fantastisk kärlekshistoria. Man förstår att hon minns honom med stor värme.

När Gunilla så småningom hittade en man i sin egen ålder att leva med köpte Broman hennes brudklänning, han besökte henne i det nya hemmet, träffade hennes barn och han skrev in henne i sitt testamente.
Filmen är nästan tio år gammal men för mig var den ny och något jag rekommenderar nästa gång regnmolnen travar upp sig tätt på din himmel.

Det blir ett möte med en häftig karl. Säkerligen finns det inte många män som Sten Broman i dag, och det har det förmodligen aldrig funnits ... och kommer troligen heller inte att finnas!

Copyright Klimakteriehäxan

PS Sveriges Television har plockat upp programtiteln Kontrapunkt igen, med ganska lyckat resultat, men i den moderna versionen handlar det om ett bredare ämnesurval: nu finns även konst och litteratur med som teman.