Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här hade jag faktikst blivit VIP-inbjuden. Då fick jag ju helt enkelt gå! För några veckor sedan fick jag ett DM på instagram med frågan om jag hade lust att deltaga under kvällen när Erikshjälpen skulle dela ut priset Sveriges second handprofil 2021 och mingla och shoppa lite hållbart i Göteborgs nya Erikshjälpenbutik. Klart jag ville!

Erikshjälpen Rosenlund öppnade för bara tre veckor sedan och ligger på Rosenlundsgatan 8. Japp, de gamla skumma kvarteren där män ibland ville plocka upp en med bil om man passerade. Butiken är hela 550 kvadrat stor och har öppet vardagar 11-18 och 11-16 på helger. Det är öppet varje dag alltså! Det är en s.k. omnikanalsbutik som tydligen betyder att ett företag interagerar med sina kunder genom flera kanaler. Här alltså både genom en vanlig butik och genom sin webbhandel secondhand.se. Här kommer det anordnas event, pop-ups, föreläsningar och olika samarbeten. Låter jättespännande! Precis vad vi behöver i Göteborg centrum.

Priset Sveriges second handprofil delades ut för nionde gången (om jag räknat rätt) och i år var det Naturskyddsföreningen som vann. Väldigt välförtjänt! I motiveringen nämndes Naturskyddsföreningens väldigt välbesökta klädbytardagar och prylbytardagar som de hållit på med sedan 2009. Senast, 2019 (of obvious reasons), anordnades det 160 olika klädbyten bara i Sverige i stort sett samtidigt. Tydligen så anordnas även klädbyten i övriga nordiska länder samtidigt vilket ju är enormt häftigt! Det stora klädbytet brukar ligga under Fashion Revolution week i april men nästa år, om det går, kommer det ske 26 mars. Tidigare vinnare av priset har t.ex. varit Johanna Leymann, Henning Gillberg på Repamera och Elsa Billgren. Häftigt att få vara med när priset delades ut i år!

Kvällen till ära hade jag förresten en t-shirt (det bruna som sticker ut under) jag bytte till mig på Naturskyddsföreningens stora klädbyte på Världskulturmuseet 2019. Det var egentligen ingen särskild tanke med det utan det bara blev så. Säkert något undermedvetet som gjorde att jag valde den! Till den hade jag en egenstickad tröja, en kjol jag köpt på tjockisloppis, leggings från Sellpy, och mina vinterkängor från Smyrna second hand. Snömodd har varit Göteborgs mellannamn den här veckan.

Hela kvällen var supertrevlig och vi fick både mumsigt tilltugg och smaka på kombucha. Tilltugget kom från Julie's café i Göteborg och var veganskt. Som sig bör. Jättegott som sagt. Och här kommer det. Jag är faktiskt inte ett jättefan av kombucha. Fattar inte riktigt grejen. Vissa sorter jaghar  testat har smakat lite disktrasa. Men den här sorten, som smakade hallon, var faktiskt riktigt fräsch! Jag minns så klart inte vad de hette... Kombucha fastnar liksom inte på mig. 

Butiken då? Vi fick lite chans till VIP-shopping med när butiken var öppen bara för oss speciellt inbjudna. Ja, jag får malla mig lite och låtsas att jag är influencer på riktigt. Butiken är i vart fall jättefin! Väldigt fräsch och välplanerad. Mycket fint, både prylar och kläder. Ett trevligt café har de med. Det är som sagt 550 kvadrat stort och det känns verkligen rymligt men ändå fullpackat med massa bra! Priserna är väl som man tänker sig att det ska vara i en fräsch second hand inne i city.

Det fanns lite vintage men jag hade gärna sett mer, som de har i Kortedalabutiken t.ex. Kan dock avslöja att man tydligen kan göra fynd här! Det fyndades en superfin vintagejacka från Hettemarks för 85 spänn under kvällen! En supersöt tant sa att så billig hade den aldrig varit i Kortedala där hon har koll på vintagekläderna. Men kul för den som fyndade! Det var tyvärr inte jag. För liten storlek för mig ändå.

Jag blev ändå imponerade över hur mycket bra stuff det fanns där! Inte bara kläder utan även bra prylar och det kändes liksom kvalitet på hyllorna. Det fanns massor med köksgrejer t.ex.  Hyllorna var fullpackade med fina glas, grytor, porslin och annat. Det fanns även ett par tallrikar (som jag redan har) i brun Old Höganäs som jag samlar på. Då är det ju en bra butik! Textilavdelningen var ganska liten men bra!

Jag fyndade också. Jag hittade en kitschig brosch, en julklapp till hunden, en vanlig basickjol som jag gillade och inte mindre än två likadana t-shirts med bästa budskapet! Först hittade jag en och gick runt lite med den. Sen pratade jag med en kvinna som blev lite avis och sen kollade jag på ställningen lite till och hittade en till. Nej, jag behöver givetvis inte två men jag köpte en till mig och en till min partner. Vi kan behöva tvinna med #fuckfastfashion tänker jag! T-shirten är från Thrive och trycktes upp till deras ettårsjubileum har jag fått reda på. Kul! Och så fick vi en goodibag. Det är ju alltid trevligt. I den låg en bok från Naturskyddsföreningen som det uppmanas att man ska cirkulera vidare, en burk honung, lite presentkort och annat bra. 

Passa på att besöka Erikshjälpen Rosenlund. Väldigt fin butik som sagt och jag ser fram emot att besöka den fler gånger, både för att handla och att omnikanala mig!

Att förmedla kläder

Jag håller just nu på att läsa en bok där jag stötte på ett begrepp jag inte stött på tidigare. Begreppet var klädmäklare. Boken är 1793 av Niklas Natt och Dag för övrigt. Den är ruskig. Men i alla fall, jag blev fascinerad av begreppet. I boken går två personer till en klädmäklare och köpte kläder. Jag kollade upp begreppet och hamnade då på Anbytarforum (som är en sajt som min mamma hänger på kan jag avslöja) där en person stött på begreppet och undrade vad man gjorde om man var en sån och om det var ett yrke. En kunnig person vid namn Helene svarade då följande: "En Klädmäklare köpte och sålde begagnade kläder. Kan jämföras med våra second handbutiker idag.". Men vad lysande! Varför säger vi inte så idag?

Jag gillar ordet klädmäklare. En mäklare är enligt wikipedia en person som handlar med, eller förmedlar, tjänster, egendom som fastigheter eller skepp, företag, aktier eller värdepapper. Kläder är väl egendom ändå? Om man köper och säljer, eller förmedlar, kläder måste man väl kunna kalla sig för mäklare eller? Jag gillar att det i ordet klädmäklare signalerar ett värde i kläder, precis som i övriga tingestar jag gett exempel på. Vi behöver värdeladda ordet igen och jag tycker vi ska reclaima ordet klädmäklare! Det är ett bra ord som bör användas! Allt för att höja värdet i kläder ska göras. "Jag ska gå till klädmäklaren på Wieselgrensplatsen och se om jag kan få tag på en ny jacka.". Det låter väl trevligt? Jag hade kunnat tänka mig att jobba som klädmäklare faktiskt, men just nu får jag väl nöja mig med att göra det lite grand på min fritid... Men det duger det med!

Jag är så jäkla trött på snabbmode!

Jag känner det mer och mer. Snabbmode, eller fast fashion, jag är så jäkla trött på det! Slår man på begreppet fast fashion på wikipedia står det att det är "ett segment för modekedjor där man har låga priser, konstanta nyheter och hög omsättningshastighet". Detta innebär att vi har råd att köpa mycket, vi vill köpa mycket eftersom det kommer nytt hela tiden och den höga omsättningshastigheten innebär både att kläderna produceras snabbt, finns i butiken kort tid och gärna hamnar på rea eftersom det ska få plats annat. Det innebär också att de spenderar kort tid i våra garderober eftersom det kommer nya och "ballare" kläder rätt snart. Den snabba produktionen och omsättningen gör dessutom att kläderna är av en kass kvalitet så de tål inte att användas särskilt länge. Det behövs ju ändå inte eftersom det kommer nytt som är mer modernt, typ omgående. Kläder är egentligen inte till för att användas längre. Detta är skevt.

Jag har sedan en tid tillbaka valt bort snabbmode från butikerna. Alltså, jag köper inte nyproducerat krafs. Och helt ärligt, då vill jag inte köpa det second hand heller! Visst, jag gör vissa undantag när jag hittar något jag verkligen vill ha från t.ex. Monki eller H&M. Allt snabbproducerat mode är ju inte heller helt kass. Man kan hitta rätt bra kvalitet ibland ändå. Men jag känner mer och mer att jag är mätt på all form av snabbmode, för det finns vart jag än vänder mig! För ett par veckor sedan var jag på en av Göteborgs största second handbutiker. Det är en sådan butik där jag alltid hittar något. Jag vandrade upp på tredje våningen och bara kände mig matt! Det var ju snabbmode överallt! Jag var inte ens sugen på att rota runt bland alla klädställningar och jag ville liksom inte hitta något bland allt det överflödet som hänger där. För ja, det överproduceras kläder så in i helvete och då kan man bara räkna med att det överkonsumeras och överskänks med! Ok, det kanske inte är ett riktigt ord, men ändå. 

Jag känner mig mer och mer mätt på alla stora second hander med bara, i stort sett helt nya plagg, av snabbmode, galge efter galge. Visst, alla second hander vill få in fina och välbevarade plagg, men när blev det så här att second hand bara blev ytterligare en butik för fast fashion? Vill jag köpa nyproducerat skräp kan jag gå till H&M direkt istället. Det jag gillar med en second hand är att man kan hitta lite vad som helst där, att rota runt och hitta gudlkornen. Inte årets mode, i nästan nyskick. Små second hander, gärna på småorter, med plagg från för fem år sedan o h tio år sedan blandat med vintage från 90-talet och bakåt. Det är det jag vill ha! Det är där jag hittar guldkornen, inte bland plagg jag kunde köpt på Monki i maj. Jag gillar när det är blandat och inte bara same same.

Jag landar mer och mer i att det är vintage jag vill ha. Vintage och kläder av god kvalitet, kanske hemmasydda, men inget jäkla snabbmode! Jag vill att mina kläder ska hålla för användning och tvätt, i flera år framöver. Där duger inte fast fashion, och helt ärligt, vem vill gå runt och se ut som alla andra? Inte jag i alla fall. Eller, jag har inget emot att det finns snabbmode på loppisar (även om jag så klart vill att det inte ska finnas något snabbmode alls), men inte bara. Och det finns en tendens till det just nu. Man ser överproduktionen tydligt i second handbutiker, lika mycket som i vanliga butiker, och det gör mig matt. 

Som en liten motpol till detta deppiga ovan vill jag bara visa hur trevligt det kan bli om man bläddrar sig förbi allt det där snabba och satsar på lite långsamt mode istället. Koftan som jag köpt på Röda Korset i Vänersborg är handstickad, och det var nog rätt länge sedan. Dragkedjan är till och med påsydd för hand. Och så har jag lagat den lite. Toppen han någon sytt själv på maskin innan den hamnade på Myrorna och kjolen är sydd av ett handfärgat vintageloppistyg! Den har varit en klänning ett tag men till slut blivit en kjol perfekt för mig. Jag har köpt den på tjockisloppis. Strumporna har jag stickat själv och skorna är omsulade hos skomakare. Jag matchar väl rätt fint till den k-märkta macken va? Och vet ni, det var faktiskt bättre förr. I alla fall när det gäller kläder!

Det här med Halloween

Alltså, jag är inte en fantast av Halloween. Det är myisgt, pumpor är fina, jag gillar både skelett och vampyrer och sånt förvisso. Helt ok liksom, men jag har nog bara varit på en enda Halloweenfest vad jag kan komma på. För sisådär sex år sedan var jag faktiskt på en lite större Halloweenfest utklädd till Amy Dyer i In The Flesh. Fast med smink. Ni som fattar fattar. Det var en nödläåsning pga att vi bestämde oss sent. Det finns inga bilder som förevigat detta. Det var inte särskilt klockrent men jag tog i alla fall både en klänning och en tyllkjol jag hade hemma sedan tidigare. Inget var nyköpt. 

Och hör här nu. Ska du  på Halloweenfest, idag eller nästa helg, eller något annat år: köpt inte nåt jäkla plastbös från typ Buttericks! Såna utklädningskläder är riktig skräp och håller antagligen inte mer än en kväll, och överprisade är de också! Jag gissar mig till att typ 90% av alla dessa plastutstyrslar, sexig sjuksköterska och så vidare, hamnar i soporna sedan. Och det ska inte kläder göra, ens om det är plast! Det enda rimliga är att inte köpa sånt skräp från början. Vad jag kan komma på har jag aldrig köpt några nyproducerade plagg till någon form av maskeradutstyrsel. Second hand däremot, det vet jag att jag har köpt.

Jag gillar temafest. Jag kan tycka att det är kul att klä mig enligt tema, men maskerad och att klä ut mig till sexy kitten och sånt, det har nog aldrig varit min grej. Jag brukar istället försöka ta något jag redan har hemma, eventuellt göra om och i så fall komplettera med second handplagg. När jag var ung och viril arkeologistudent hade vi en tradition att ha en insparksfest varje termin där B-kursarna sparkade in A-kursarna. Det kunde vara spacetema, westerntema osv. Jag minns särskilt västkusttemat där jag var räköga och hade målat en svart cirkel på en blå t-shirt med textilfärg. T-shirten hade jag sedn innan. När det var pirattema hade jag köpt en svart långärmad t-shirt och en något blekt mössa på Myrorna. Kombinerat med svarta byxor jag redan hade och en påtad stubin min kompis gjort åt mig var jag kanonkula, obviously. Ja ok, kanonkulor har inte stubiner men det funkade ändå. Både tröjan och mössan använde jag i flera år efteråt. Skitbra. Inga bilder finns här heller. Eller, jag har inga i alla fall. Lika bra det kanske. 

[foto Cicci Leppänen]

Vad det däremot finns bild på är när ett par kompisar hade fest med temat att man skulle klä ut sig till sin favoritkaraktär från en tv-serie. Är det tydligt att jag var Abby i NCIS eller? Just då var jag lite besatt av henne och hennes gothiga stil. Byxorna, ett par riktigt gothiga sådana med kedjor och sånt hade jag sedan innan, köpta på Shock. T-shirten var en barn-t-shirt från Sjöfartsmuseets shop, som jag dessutom använde flitigt på de barnkalas jag gjorde där, och rocken hade jag lånat av en kollega på Stadsmuseet. Jag kan eventuellt ha köpt halsbandet nytt men armbandet hade jag sedan innan. Det som inte var super ur hållbarhetssynpunkt var väl den svart hårfärgen. Två sprayflaskor gick det åt och det täckte inte riktigt ändå. Men snygg var jag ju!

Min kompis Cicci har haft några episka temafester genom åren. När det var mustaschfest var jag Mustaschmannen, en karaktär från stället vi dansade på, med danskläder jag redan ägde och lite tovat spill från folkhögskoletiden som mustasch. Bra användning av material. Och jag kan avslöja att det går alldeles utmärkt att använda samma kläder vid flera tillfällen. 80-tal är ett populärt tema och jag har använt exakt samma outfit på hemmafest, som på personalfest på Stadsmuseet som på 80-talsklubben Safety Dance. Så vill jag passa på att be om ursäkt till dem som inte gett sitt samtycke till att läggas ut på bild så här på min blogg. Men bilderna är ju så fina!

Med detta vill jag då säga till er som får för er att köpa massa töntiga och kassa maskeraddräkter på skämtbutiker osv: låt bli det! Försök skapa en kostym av det ni har i garderoben istället. Det finns säkert något! Förstör inte fullt fungerande kläder genom att stoppa ut någon dockarm ur magen eller något, om du inte tänkt använda just den kostymen flera gånger igen. För det är faktiskt helt ok att använda samma maskeraddräkt flera gånger. Om du behöver komplettera med något, välj second hand och välj något du kan använda fler gånger, även till vardags. Engångskläder är inget vi ska ägna oss åt! Och vill du ha lite tips på vettiga och hållbara Halloweenklädslar? Lyssna på avsnitt 9 av Hållbar Stil. Där har de en hel lång lista på hur man kan klä sig till Halloween, enbart i vintage. Det är hållbarhet det!

Garderobsbekännelser

Jag har lite saker att bekänna. Om min garderob och vad som finns i den. Jag har, genom att gå den hårda vägen med pågångna nitar och andra gupp på vägen, kommit fram till vad jag vill ha i min garderob och vad de kläderna ska stå för. Och vad jag främst har kommit fram till är, inget jäkla snabbmode! Men vi backar tillbaka bandet lite.

Jag har ju egentligen alltid älskat kläder! När jag var barn var det bästa som fanns att få rota igenom en kasse från mina äldre kusiner och prova och plocka på mig allt jag tyckte var fint. I tonåren raidade jag mammas garderob på 70-talskläder och började handla second hand själv. Under hela mitt vuxna liv har jag, har jag insett i efterhand, snöat in och mer eller mindre på kläderna som hör en hobby till, allt från dans till vikingareenactment. Jag har handlat second hand till och från och när jag kom på att ju även vi tjocka kan handla second hand för några år sedan ska erkännas att jag kanske köpte allt istället för det jag gillar. Det kan hända att jag, både på second hand och tjockisloppis, köpte typ allt som passade och som jag gillade just där och då, utan att egentligen tänka efter om jag egentligen kommer gilla det i långa loppet. Jag funderade inte över om jag behövde det eller om det för den delen skulle hålla och vara snyggt efter några användningar. Jag var bara glad att jag hittade kläder som passade.

Jag tänker att det är väl lätt hänt att det blir lite hoardingtendenser när man, alltså jag, gått omkring i flera år och tänkt att inga kläder passar och jag är ful i allt för att sedan inse att det finns ju faktiskt asmycket snyggt second hand och vips så blev kläder kul igen! Som kjolen på bilden t.ex. Den är klart för stor. Och för lång. För mig i alla fall. Jag köpte den på en second hand i Uddevalla och tvekade ett bra tag i provrummet men det var något jag gillade med den så jag köpte den. Något gillade jag, ganska mycket gillade jag inte. Som att den satt för löst runt höfter och lår. Det är ju ändå en stretchig pennkjol. Och att den har en sån där mellanlängd jag inte gillar. Niten med mellanlängden har jag gått på flera gånger. Men jag hamnade i en sådan där situation där jag ville köpa något och kjolen var ju nästan bra. Inte en bra strategi kan jag säga. Jag använde kjolen kanske fyra gånger varav en gång i Tallinn som synes bilden. Den ser faktiskt för jäklig ut på mig så den har rensats ut för länge sedan. 

När jag började handla second hand kände jag snabbt att mina gamla snabbmodekläder jag köpt nyproducerat, de där jag köpte bara för att de satt ok och jag hittade inget annat, de var inte så himla skoj längre. Mina loppisfynd kändes tusen gånger bättre och undan för undan har de där nyköpen från förr rensats ut. Jag känner mer för andrahandsfynden än för det nya helt enkelt och nu har jag kommit till punkten att jag insett att snabbmodekläder inte är så skoj. Inte om de köps i andra hand heller. På senare tid har jag ratat plagg i rätt storlek och med schyssta snitt för att de är just snabbmode. Jag är så pass textilkunnig att jag numera kan förana att den tunna viskostoppen från H&M kommer vara nopprig, ha vridit sig och blivit jäkligt ytluddig efter två tvättar. Då spelar det faktiskt ingen roll om den är snygg och billig just då, även om den är second hand. Snabbmode, eller fast fashion som de flesta säger, är mindre och mindre välkommet i min garderob. Ska det handlas sånt ska det vara riktigt bra, alltså sånt jag verkligen gillar, av lite bättre kvalitet med bra material så jag anar att det håller formen bättre än mycket annat bös och jag ska vara säker på att det passar. Det blir färre och färre snabbmodechansningar från Sellpy bara för att det är billigt. Det får vara säkra kort som klänningen ovan. Denna visste jag att jag skulle gilla då jag har letat efter den modellen länge. Ett genomtänkt köp helt enkelt. Jag hade dessutom detektivat mig lite angående storleken och det blev en fullträff. Den här kommer jag ha länge och mycket. Jag har fått asmycket komplimanger för den med. Snabbmode kan absolut vara ok, men då ska det som sagt vara riktigt genomtänkt och i andra hand.

Något annat som tar mer och mer plats i min garderob med är vintage. Jag har kommit på att jag ju älskar vintage! I tonåren handlade jag mycket vintage second hand samt att jag använde det mamma hade kvar. Det kan kan hända att jag har ärvt lite hoardingtendenser från henne. Jag kallades till och med för hippien i vissa sällskap när jag var i gymnasieåldern eftersom det tydligen var rätt uppseendeväckande med lila mönstrad bussarong i Gnosjö under 90-talet. Här är det dock inte alltid så lätt att hitta rätt eftersom mycket vintage är smått i storlekarna men jag hovar in lite där och där hela tiden och byter ut skräp mot bra kvalitet. Tur för mig då att jag gillar 80- och 90-tal bäst just nu då modet ändå var ganska oversize. Mina senaste fynd är en fantastisk kofta värdig en plats i min samling jag skrivit om tidigare och en hemmasydd jacka i typ bombermodell. Det finns så många anledningar till att använda vintage istället för nytt skräp (Hållbarstilpodden pratar om det i detta avsnitt) men bara det faktum att kvaliteten är en helt annan än idag är skäl nog tycker jag. Detta gör ju att kläderna håller bättre för användning vilket bara det är bättre för miljön. Den bra kvaliteten gör ju dessutom att kläderna sitter bättre och är bekvämare. Sedan så finns ju kläderna redan och bidrar inte till nyproduktion vilket både är miljömässigt och etiskt försvarbart. Och så är det ju snyggt med vintage. Dösnyggt till och med och det finns verkligen något för alla!

Och apropå hemsytt, som i min nya bomberjacka, så är det ytterligare en kategori jag har en hel del av i min garderob. Inte jättemycket jag sytt själv tyvärr på grund av lat, trött och slarvig, men det finns ju massor som andra sytt där ute som väntar på en! För mig är det riktigt mys när jag hittar något hemmasytt på loppis då jag gillar tanken på att någon lagt ner tid och kärlek av egen fri vilka på det samt att det ju blir en unikt plagg i min garderob. Troligtvis har ingen annan ett sådant plagg! Jag har flera kjolar t.ex. om jag gillar dömycket och det här är en lite nyare favorit jag hittade på Smyrna second hand i början på sommaren. 49 kr kostade den och har ett riktigt fint fall och fina färger. Det ska erkännas att jag har svårt att motstå hemmasydda grejer. Där kanske jag fortfarande har lite hoardertendenser kvar... 

Så även favoritkategorin småskaligt producerat. Om man nu inte är så intresserad av att handla second hand är det här vägen jag tycker man ska gå för en hållbar garderob. Småskaliga producenter, åtminstone av den kalibern jag handlar av, syr antingen själv, producerar i Sverige eller Europa, har bra koll på att deras tyger är antingen vintage, GOTS-märkta eller ekologiska samt att de är transparenta. Vill man handla nytt och etiskt ska man göra detta. Snabbmode är nog det mest ofeministiska du kan stödja och har man möjligheten ska man undvika det. Ja, småskaligt kostar lite mer men kläder kostar faktiskt. Det ska de göra. Gör de inte det är det något fel och man kan räkna med att någon eller några blir utnyttjade och exploaterade under produktionsledet. Vill du bidra till det? På bilden syns min nya fina kofta från Rino.se som Postnord höll på att försnilla för mig. Den var på vift i två veckor. Jag blev enormt glad när den dök upp och titta bara på vilken pärla den är!

Jag känner att det börjar falla mer och mer på plats vad jag gillar och vad jag ska ha i min garderob. Snabbmode skaver (ibland på mer än ett sätt) och det är inget jag ska ägna mig åt, ens i andrahand helst. Ok, det är kanske inte jättelätt att hitta annat än snabbmode second hand. Det kan ta tid att hitta pärlorna. Och ok, det kanske svider lite väl mycket i plånboken om det ska handlas småskaligt. Alla har vi olika förutsättningar. Men för mig är det värt att lägga mer tid och pengar för att få tag på grejer jag verkligen verkligen gillar och som jag kan stå för att jag har på mig. Det här är nog den förändringen jag har gjort i mitt liv som jag är mest stolt över. För mig är det viktigt att inte bidra till den smutsiga modeindustrin. För mig känns det mer och mer som att jag gör ett avtryck på riktigt.

Köp mer trasigt!

Ja, ni hörde, eller läste egentligen, mig rätt. Här kommer ett tips från coachen. En bra idé är faktiskt att köpa trasigt på loppis. Jag ska berätta varför. Och då vill jag först återkomma till den gamla klassikern: alla kan sy! Har du gått i svensk skola har du haft slöjd och alltså kan du sy. Om inte någon haft totalt undermålig slöjd i skolan är sömnadskunskaperna befintliga och då går det mesta att fixa. Och har man inte de där baskunskaperna inom sömnad på grund av inte gått i skola i Sverige (eller övriga Norden eller Baltikum) kan man faktiskt lära sig att sy. Om man vill. Så fick jag det sagt. Igen.

Det här skulle nog få en hel del att rynka lite på näsan och inte bli så pepp av. Jag ser något helt annat faktiskt! Jag ser potential. Jag ser ett par vintagebyxor av god kvalitet som bara gått upp lite i sömmen. Jag ser en enkel lagning medelst maskin och så har man ett par skitbra och snygga manchesterbyxor. Ja, jag vet att bilden är kass men ni fattar principen. Att sy ihop en söm som gått upp är bland det enklaste man kan göra. Om man har symaskin. Men det går ju att göra det för hand med. Så klart.

Att ett och annat hål slinker förbi i sorteringen är inga konstigheter egentligen. Det är svårt att se allt. De större organisationerna får in enorma mängden som ska sorteras så jag kan bara tänka mig att det är ett pressat schema. Det händer då och då att jag hittar ett plagg second hand som är lite trasigt. Gillar jag det hindrar det inte mig alls att köpa det. Jag tycker också att det är helt ok att påpeka det och standard är då att ett avdrag görs. Vissa butiker har 20% som policy men ibland blir det mer. Eftersom jag har lite koll på saker kan jag också argumentera för om jag tycker det bör dras av mer, om plagget faktiskt är av lite kass kvalitet och kanske kommer behöva lagas igen. Jag brukar inte bli ifrågasatt. Jag är inte snål, det går ju till en god sak, men jag resonerar som så att hade skadan uppmärksammats av sorterarna hade plagget nog rensats ut och antagligen bränts. Då kan ett avdrag vara rätt gentilt för att jag ska tycka det är värt att laga. Som shortsen ovan. Ovan är ett stort hål och under är inget hål. Det tog kanske två minuter att laga. 

Syns det när jag har dem på mig? Nej, så klart. Shortsen kostade mig 20 kr på BjörkåFrihet och de är assköna. För mig var det jäkligt värt att köpa dem och laga. För visst är det bättre att de blir lagade och får användas vidare av mig än att de bränns? Jag tycker min matchning är lite fulsnygg dessutom. Det matchar ju nästan men ändå inte riktigt. Sånt som jag gillar. Jag har köpt en hel del trikåplagg med småhål som är en enkel biff att laga och en och annan skavank stör inte mig. Och det är ju helt ok att lagningar syns. Att laga sina kläder är något att vara stolt över!

Och apropå lagningar har jag faktiskt för en gångs skull kommit på en lysande idé om jag får säga det själv!Jag blir så avis på alla andras smarta idéer men nu är det faktiskt jag som kommit på nåt. Jag fnular lite på den fortfarande och får berätta vidare en annan gång, men det har med lagningar att göra kan jag säga! Jag ber om att få återkomma.

Loppistips #27: Reningsborg Wieselgrensplatsen

Vi har fyra Reningsborgsbutiker i Göteborg (och Partillle). Bara tre av dem har blivit tipsade om här. Så kan vi ju inte ha det! Den senast öppnade Reningsborgsbutiken ligger på Wieselgrensplatsen, specifikt i gamla Wiesel Matcenter, min gamla favoritbutik! Den öppnade 8 maj så den är rätt ny alltså. Reningsborg är en stor ideell förening som finns till för att stödja människor som behöver hjälp och de kämpar för allas lika värde. Toppen! De har en kristen grund men är inte kopplad till någon särskild kyrka. Vad jag har förstått i alla fall. Förutom second hand sysslar de bl.a. med student- och nödboende, arbetsträning, catering och nu senast även hunddagis! Öppettiderna för just denna butik är tis-tors 13-18 och lördagar 10-14. 

Butiken ligger i en stor lokal och den känns luftig utan att kännas tom och utplockad. De har det sedvanliga som köksgrejer, porslin, böcker, filmer, barngrejer och lite möbler m.m. Det känns ljust och fräscht och det är lätt att hålla avstånd. Vilket vi väl fortfarande gör trots att det är 29 september va? Just den här bilden känns väldigt vit men de har inte alltid bara vita prylar. Det är säkert. Prismässigt kanske de ligger lite högre än de andra Reningsborgsbutikerna, i alla fall om man jämför med Angered, men det är absolut bra priser ändå. Senast köpte vi en skitstor South Park-tavla för 60 spänn.

Ser ni hur inbjudande textilavdelningen ser ut va? Om jag inte är helt fel ute låg charken här tidigare. Nu är korvarna utbytta mot tyger och dukar, och det finns massa fint. Välordnat är det också och det finns tariffpriser att gå efter. En bra textilavdelning är ju ändå ett måste!

Klädavdelningen är också bra. Det finns lite mer lagom mycket än i Angered där det är knökafullt! Nu gillar jag knökafullt men alla gör ju inte det. Men, återigen, det känns fint och fräscht. Men, en liten brasklapp. Jag har inte sett någon vintage. Jag minns inte heller om jag såg någon tjockisruta senast. Men jag låser mig som bekant inte vid det utan spanar lite överallt och nu senast kom jag över nån sorts lite mer fancy märkesställ. Eller, kanske inte så fancy men det kändes som att de hade tänkt till lite och buntat ihop lite schyssta tantkläder till mig.

Där hittade jag nämligen både linneklänningen jag visade häromdagen, den oanvända som kostade en tiondel av nypriset, och den här koftan. För det är väl en kofta? Det råkar vara en Gudrun, jag gillar ju det, och jag blev lite lagom förälskad. Den är så najs! Den är i bomull och viskos och har en mönstrad insida. Tyget känns riktigt najs faktiskt, stabilt och bra. Knappen och hanken verkar vara ditsatt av en tidigare ägare och de får hänga kvar, även om knappen är lite ful. Någon gång orkar jag nog byta den. Till koftan har jag här en klänning jag köpt av min personal clothing dealer och mina favorit-Duckfeets.

Förutom en fin och trevlig second handbutik finns en skrädderi precis vid utgången och dessutom en glassbar! Jag har inte testat just de tjänsterna ännu men det får bli i framtiden. En skräddartjänst i en second handbutik är ju en riktigt bra kombo! Tack för ytterligare en fin second handbutik Reningsborg! Ni får gärna öppna fler.

Linslus

För några veckor sedan taggade en fd kollega mig i en efterlysning på facebook. Efterlysningen var från tidningen GöteborgDirekt och de ville ha tag på någon som bor eller jobbar i Biskopsgården och som ville prata kläder med dem. Ja det ville jag ju! Jag mailade samma dag och snabba ryck blev det för dagen efter mötte två sköna damer från tidningen upp mig på jobbet och snackade lite kläder och fotade mig vid vår snygga vägg.

I helgen kom så tidningen ut och se där ja, jag fick en halvsida! Jag fick även komplimanger för mina färgglada kläder och det är ju alltid positivt. Jag blev fint citerad (även om jag ju inte är textillärare utan slöjdlärare) och bara pratstunden var så trevlig att det var värt det. Jag älskar ju att prata kläder! Tyvärr fick jag inte tidningen själv dock. Det var slarv med utdelningen men snäll kollega gav mig hennes nummer. 

Det blir tyvärr inte bättre än så här när man fötsöker fota grynig tidningsbild. Dagen till ära hade jag min kimonojacka från Remake STHLM, en topp från Reningsborg Angered, en hemmasydd kjol och Vejasneakers köpta i facebookgruppen Circle of clothes. Eftersom jag inte visste att de skulle vilja träffa mig dagen efter var det inte planerat med just denna outfit för tidningen. Men det blev ju bra. Även konstnären S Camilla E Boström, SCEB, har uppmärksammat detta på sin  instagram. Kul! Målningen är ju helt fantastisk! Så, vem vill intervjua mig härnäst? 

I love 90-tal!

Japp, så är det. På mer än ett sätt faktiskt. Jag är född under första halvan av 80-talet så jag minns 90-talet väl. Även om jag brukar säga att jag inte gillade att vara barn så var det väl ändå det glada 90-talet på ett sätt. Min tidiga tonårstid var då med. Och den gillade jag, även om den var sjukt jobbig. Så, what's not to like? Musiken, tv-programmen, humorn! Vem blir inte nostalgisk av Barbie girl och Skilda Världar? Min partner hade faktiskt ett tag en 90-talsklubb som jag älskade mycket mer än 80-talsklubben han fortfarande har kvar. På sätt och vis. Det är ju ändå pandemi. Men, jag älskar kort och gott 90-talet!

Jag älskar även 90-talskläder! Jag gillar 80-talskläder med och ibland kan det vara svårt att skilja på dem. Talen flyter ju ändå ihop. Men, låt oss fokusera på 90-talet här. Och det jag symboliserar med 90-talet. Som den här vindjackan. I love it! Jag köpte den i våras på Lindra i Gårdsten och den kostade bara 60 spänn. Nu råkar 90-tal vara ganska poppis just nu men det gäller ju att hitta sin guldklimpar. Den här kan vara 80- eller 90-tal men den känns väldigt 90 för mig. Perfekt till blommig kjol! Kjolen är från Erikshjälpen i Frölunda, linnet från en second hand i Tallinn, leotoppen under från Myrorna Järntorget och sneakersen är från Sellpy.

I Tallinn kan man förresten hitta en hel del 90-tal på second handbutikerna. De gillar vintage där. Eller, det var så 2019 i alla fall, när jag var där senast. Och sommaren 2019 hittade jag den här pärlan! Det är egentligen en klänning tror jag men jag har den som öppen kaftan. Stängd blir den lite i tightaste laget för mig. Och jag tycker den är så snygg! Nån sorts typ 90-talsbatik som lika gärna hade kunnat vara tyget på en sarong. Och vem gillar inte 90-talets saronger? Jag hade tur den dagen då allt i butiken kostade 1.5 euro! Men jag hade köpt den om den kostat 11 euro med, som det stod på prislappen. Jag tyckte den funkade fint ihop med leoklänningen Kind of köpt till mig! Skorna har jag fått av en kompis och örhängena är från Pow Studio, men jag har köpt dem begagnat på facebook.

Sen har jag ju min lilla 90-talssamling med. De stickade tröjorna med härlig myskaraktär. Den här är min senaste i samlingen från i våras. Jag blev väldigt glad när jag hittade den på Smyrna second hand. Den här har lite grövre garn än mina andra och den var i stort sett i nyskick. Men, kläder hade ju en helt annat kvalitet på den tiden så det är inte så konstigt att den är i toppskick. Och det är det här som är det fina med 90-talskläder enligt mig! Pga att modet var så oversize och löst och ledigt på 90-talet kan till och med jag hitta vintage som passar! Det är ju en bra bonus för mig som 90-tals-lover. Jag tycker alla årtionden har sin charm och älskar 60- och 70-talsmode med men det är nåt speciellt med 90-talet. Många i min generation har sagt att de tycker det är lite "close to home" men det är inget bekymmer för mig! Kjolen på bilden är från en tjockisloppis och strumporna är från Myrorna Järntorget, de med. 

Man kan ju säga att jag var väldigt nöjd med det rymliga 90-talet när jag hittade den här bomberjackan i rayon hos Retrosagan på instagram i förra veckan! Vindjackan ovan är storlek 38/40 och den här färgbomben är storlek L. Båda passar fint. Och den här var definitivt för fantastisk för att låta passera! 200 spänn fick jag ge för den och det kändes så sjukt värt för det här härliga plagget! Den kan ju lyfta vilken outfit som helst känner jag. Jag fick hem den i torsdags och bestämde mig raskt för att ta bort axelvaddarna. Och det var ju enkelt ordnat med en sprätkniv, nåloch tråd. Vid axelvaddarna går ändå min 90-talsgräns! Till färgbomben, som ibland kan kännas lite clownig (jag är dock rädd för clowner), har jag en klänning från samma tjockisloppis som den gråa kjolen, Adidas-sneakers från Circle of clothes och örhängen från Kajsaellen. 

Sen är det ju det här med att gå utanför lådan med. Jag har tidigare proklamerat att jag tycker herravdelningen på second hand är en bra grej. Det här tror jag är en herrpyjamas och jag tror att den är 90-tal. Jag vet i vart fall att den är från Resteröds och att den är tillverkad i Sverige. Det står nämligen i den. Bara en sån sak! Anledningen till att jag tror den är 90-tal är bomullskvaliteten. Det görs knappt sådana bra bomullskläder längre. Och även om det är en pyjamas tycker jag att den funkar finfint att ha även dagtid. Som ett set. Det är verkligen värt att kolla igenom alla avdelningar i second handbutikerna för man kan hitta sådana här pärlor! Jag hittade den i somras på min lokala Kyrkbytorgets second hand. Den kostade 52.50, eftersom det var 25% på allt just den dagen. Den är verkligen fabulös!

Jag har som sagt några tröjor till och en hel del hemsydda loppisfynd jag misstänker kan vara 90-tal. Hemsytt över lag är ju trevligt också. Men som sagt, kvaliteten, rymligheten, färgerna, printsen, snitten... Jag gillar 90-tal så mycket! Jag hoppas på mer i min garderob. 90-talskläderna känns så mycket mer värda att ha och använda än krafs från snabbmodekedjorna! De har ju ändå överlevt tills idag och då ska de få vara kvar ett tag till!

Vi har ett val.

I lördags skrev jag ett blogginlägg om att inte passa in i tjockisnormen. Jag delar mina inlägg ibland lite här och var i sammanhang där jag tänker att folk kan vara intresserade av att läsa för faktum är ju att det är roligare om folk läser bloggen. Så det gjorde jag i lördags. Jag fick reaktioner så klart. Jag fick förklarat för mig att inom tjockisvärlden finns det en form av gradering (smallfat, midfat, largefat) som man gör för att visa på privilegier och om jag förstod det rätt är jag i nedre skalan och då alltså privilegierad. Uttryck som "sätt dig ner på mattan" dök också upp. Kontentan i det hela var (om jag förstod det hela helt rätt) att jag inte riktigt kan uttala mig om att handla kläder second hand som tjock eftersom jag inte är tillräckligt tjock. Att jag kan handla i vanlig butik och därför inte kan förstå. Det blev också en diskussion om vilken min storlek är och att jag undvek att skriva ut den. Jag försöker inte mörka någonting, jag vet inte vilken storlek jag har. Eller, har jag ens någon? Jag menar ju att storlek och passform är flytande, beroende på hur man själv vill att kläderna ska sitta. Det finns liksom inget facit till vilken storlek på kläder jag har på mig. 

Vad jag vill komma till med detta är helt enkelt att jag min tes, det faktum att jag inte riktigt får vara med i "tjockisklubben", styrkes där. Det var ju precis det jag sa. Jag är inte tillräckligt tjock helt enkelt. Men. Så här är det. Jag kommer inte sluta peppa andra tjocka människor, vare sig de är mindre eller större än vad jag är, till en hållbar klädkonsumtion, för jag hävdar att det går. Visst är det svårare än om man är en typisk 38, men jag vägrar acceptera att man som överviktig ska tvingas köpa värdelöst snabbmode, om man inte vill det.

För vi har nämligen ett val. Och vi har även ett ansvar. Om vi verkligen vill. För mig är det viktigt att inte bidra till den dåliga klädindustrin, då gör jag val utifrån det. Hur man väljer att göra är olika. Vissa köper väldigt få kläder och använder dem tills de faller i bitar. Det är bra. Vissa gör genomtänkta och smarta val, vårdar sina kläder och använder dem länge. Köper ingenting i onödan liksom. Vissa göra det bästa valet man kan göra vad gäller miljö och etik och köper bättre producerat och bättre material. Vissa syr själv och vissa köper småskaligt och schysst. Det finns olika sätt helt enkelt. Jag säger inte att något sätt är bättre än de andra.

Jag köper däremot främst second hand. Jag gillar det. Jag hänvisar återigen till mitt inlägg från 2019 som jag tycker är lika aktuellt idag som då. Men en lite snabbrepris här då eftersom vissa inte ville klicka sig vidare i lördagens inlägg. Jag lyckas med min second handshopping genom att: strunta i storlekslappen och satsa på att prova och välja själv hur jag vill att plaggen ska sitta. Jag köper en del grejer som inte passar helt perfekt och ändrar hemma genom att sy om eller fixa till. Jag köper en hel del i facebookgrupper och där finns det flera som är inriktade just på plus size-kläder. Jag handlar på tjockisloppis när det anordnas sådana och jag har även arrangerat själv två gånger. Jag köper även en del herrkläder som passar bra och sitter fint på mig. Så gör jag. Jag gillar second hand och att man kan handla second hand även som större och omfångsrikare än normen är som sagt en hjärtefråga för mig.

Och jag hävdar fortfarande att det går! Om man vill. Jag skulle ljuga om jag sa att det är plättlätt och enkelt för alla, men för mig har det varit en process där jag har fått ändra mitt mindset och vänja mig vid grejen. Allt kan man inte hitta direkt, man kan få leta och vänta lite men vem har sagt att omställningen måste ske över en natt? Vill du handla kläder i andrahand så finns det definitivt möjligheter. Jag säger inte att "om jag hittar kläder second hand gör du det också". Jag vet att jag har det lite lättare som bor i en storstad t.ex. Jag har tid att leta och jag har bara mig själv att köpa kläder till. Och min partner ibland, men bara för att det är kul. Annars kan han själv. Men, återigen, vill du så kan du. Lite grand i alla fall. Börja smått och köp ett plagg second hand. Ta en liten kik i butiken när du är där. Helt plötsligt hänger det där plagget i perfekt storlek och stil till dig där. Eller så kanske du hittar det där plagget du vet passar på dig, kanske som du redan har, men i en annan färg, där på Tradera eller Sellpy eller liknande. Gå med i några facebookgrupper! Jag hänvisar till flera olika i det här inlägget.

Sen finns jag här och peppar! Jag finns med mina tips och tricks och du får gärna kontakta mig om du vill ha råd och påhejning. Bor du i Göteborg kan jag även följa med dig på en loppistur om du vill ha riktig handgriplig hjälp. Nej, jag är inte ytterligheten av tjock men jag baserar min positivism för second hand för tjockisar på verkligheten. Jag har en flera vänner som är större än vad jag är som handlar begagnat, både på nätet, tjockisloppis och i butik. En person har jag agerat personal shopper åt och det blev väldigt bra! Så tveka in att kontakta mig om det är så! För, som sagt, vi har ett val. Steget kan vara nog så litet men varje steg räknas man vill börja ställa om mot en mer hållbar klädkonsumtion. Det är ett val vi kan göra. På ett eller annat sätt. Valet behöver inte vara att överkonsumera krafs, även om man är överviktig. Jag brinner för second hand och cirkuläritet. Du kanske brinner för något annat. Men, återigen, jag kommer inte sluta peppa till att kunna handla cirkulärt, även om det är storlek 56 man är ute efter, och inte 36.

Är jag tillräckligt tjock?

Det är augusti och det är tjockmånaden. Det vill säga, det brukar vara i augusti jag skriver om att vara tjock och handla second hand. Jag är lite trögstartad men i år blir inget undantag. Jag har nämligen tänkt på en grej. Alltså, jag är tjock. Det är inget snack om saken. Kikar man på normerna är jag långt jag över normalbyggd. Jag har fått ha tjockisbälte på Liseberg, min rastvaktsväst på jobbet (som är typ xxl eller nåt) blir funkar inte över vinterjackan så jag har fått modifiera om den och det är inte utan att jag skälver lite av skräck när jag sätter mig på en gunga. Den kan ju gå sönder! Jag har nog aldrig kallats smal, och då har jag varit betydligt smalare! Och let's face it, jag har svårare att hitta kläder än någon random som är storlek 38 och 172 cm lång. 

För många herrans år sedan, och många kilo sedan, skulle jag prova ut en 1700-talsklänning i Stadsmuseets kostymförråd för ett jobb jag skulle göra. Kostymören slet sitt hår, gnällde och klagade över att _inget_ gick på mig. Jag försökte vara käck och säga att jag ju ändå såg ut som kvinnor gjorde på 1700-talet. "Ja men skådespelare ser inte ut som du!" utropade hon då. Till slut fick hon fram en rätt tråkig klänning som gick på mig, med korsett, som var ca 30 cm för lång för mig. Så redan då, för många kilo sedan, var jag tjock.

Jag skulle aldrig benämna mig som något annat än tjock. Eller, det skulle vara frodig då. Eller fyllig eller trind. Ja, ni fattar poängen. Men vet ni, när det gäller att peppa tjocka att handla second hand, då är jag inte tjock! Jag har kallats för smallfat och "kom tillbaka när du drar storlek 56!", typ. Varför säger man drar i storlek förresten? Tycker det låter fånigt. Men i alla fall. För det märkliga är att när det handlar om att peppa till second hand shopping är jag inte tillräckligt tjock tydligen! Då får jag inte vara med i klubben. Jag får inte vara med i smalklubben heller, så klart. Men som man kan läsa i det här inlägget, som för övrigt är mitt mest lästa, går det uppenbarligen att handla second hand även om man är större! Man får bara tänka utanför boxen lite. Om man vill.

Och jag får mycket kärlek med. Erika Kvarnlöf kallade mig härom veckan för expert på området hållbart mode för stora storlekar. Lite blygsam blev jag, men kände sedan att jo, så är det nog ändå! Johanna Leymann har också berättat för mig att hon tipsat om och delat mitt ovan nämnda blogginlägg massor av gånger. Det kanske är därför det har så många läsningar! Men det känns ju ändå toppen att jag är någon sorts ambassadör för hållbart mode för tjockisar. Det är ju ändå det jag brinner för och lite av en hjärtefråga. Så jo, jag kan ta den rollen! Med glädje!

Så satt jag och skrollade runt bland mina bilder på instagram härom dagen. Det är ju ändå så att jag väljer de bilderna där jag har minst putmage, där jag ser lite slätare ut och det inte syns någon påtaglig dubbelhaka. Det är jag nog inte heller ensam om. Smalnormen är ändå faktum. Många bilder raderas just av det faktumet. Men så kände jag, härom veckan, är jag verkligen tjock nog för att vara det där ansiktet utåt för att tjockiskläder second hand? Tittar folk in på mig på instagram och blir besvikna över att jag inte är tjock på riktigt? Borde jag välja att lägga ut mina "sämsta" bilder enligt mig själv. 

Det är då fasen då att man aldrig kan få duga! Jag är utanför normen och därmed undesireable. Fråga bara Katrin Z vad hon tycker om mig. Men jag är bara inte tjock nog och ska bara hålla käften! Eller? Det finns även något som kallas "midsize fashion" nu för tiden. Där passar jag heller inte in. Så jag är inte tjock, men inte heller medel. En knepig kategori att tillhöra. Sedan gör jag ju det inte lätt för mig när jag väljer att lägga ut de mindre påtagligt tjocka bilderna. Men faktum är, jag gillar inte tighta grejer som smiter åt och framhäver formen av mig själv. Det har jag aldrig gillat, inte ens när jag var smalare. Jag gillar rymligare flowy plagg. Kanske är det därför jag har lite lättare att hitta second hand? Jag är inte ute efter saker som ska sitta på något speciellt sätt någon speciell stans på kroppen utan gillar när det böljar runt bara. Fri passform är min grej. Smaken är ju som baken, och jag vill fortfarande hävda att det visst går att köpa second hand som tjock, bara man tänker om och letar lite. Jag vill återigen nämna mina fem tips i detta inlägget. De funkar, tro mig!

 

Kan vi enas om att jag får vara med även om jag inte är normtjock? Eller, vad är normer egentligen? Men det är inte kul att inte få vara med i de tjockas klubb heller. Att aldrig duga, varken som smal eller tjock. Jag är ju jag och kläder sitter som de sitter på mig. Och det är inte superlätt att hitta rätt second hand. Men numera tycker jag det är lättare med second hand än vanliga butiker. Nu vet jag mer vad jag vill ha och vilka möjligheter jag har. Jag får ju ändå gilla min kropp. Den funkar ju fint!

Att skänka är inte en god gärning!

Inte per definition i alla fall. När jag pratar hållbarhet och hållbart mode med vänner får jag ibland ett litet försvarstal kastat i ansiktet på mig. "Nej jag handlar inte second hand pga... osv, men jag skänker alltid mina kläder till xxx! Då gör jag ändå en god gärning!". Det har hänt mer än en gång att personer rättfärdigat sina nyköps-shoppingsprees med att de skänker ju ändå massa kläder också och det går ju till välgörande ändamål och då är man ju rätt helig ändå. Så enkelt är det faktiskt inte. Om man ser det faktum att man lämnat in en påse kläder till Stadsmissionen eller Erikshjälpen t.ex. som en legitim anledning att köpa massa nytt är miljönyttan och den välgörande handlingen ganska ogjord. Om man fokuserar på miljönyttan nu. Pengar in i organisationer som gör massa gott som ovan nämnda organisationer är absolut bra ur det perspektivet. Men faktum kvarstår att vi skänker 3.8 kg textil till välgörenhet och second hand varje år, men vi köper bara 0.8 kilo begagnat. Överflödet hamnar någonstans och i värsta fall i bränntunnan eller som landfill. 

Att göra sig av med begagnade kläder är bara bra för miljön om de kommer till nytta igen. Om de återbrukas. Så är det. Annars är det helt ogjort och faktiskt inte alls bra för miljön. En deponerad t-shirt av bomull genererar metangas som är riktigt dåligt för miljön. Eldas t-shirten istället upp blir den till koldioxid. Också väldigt dåligt. Vi återkommer till siffrorna från BjörkåFrihet: de får in 10 ton kläder om dagen, 4 ton av dem sorteras och 6 ton säljs utomlands. Vad som görs med kläderna utomlands har man rimligtvis ingen vidare koll på. Alltså har du ingen som helst koll på om den där skjortan du skänker säljs vidare i butik eller om den blir till växthusgaser. Blir den till växthusgaser är det ju faktiskt sämre än om den ligger kvar i din garderob och används en gång vartannat år.

Alltså, när du rensar din garderob behöver du säkerställa att dina plagg används vidare när du ska göra dig av med dem. I första hand: se till så det du ska göra dig av med är bra grejer som är värt att ta vara på. Sortera och vik snyggt istället för att knöla ner i en sopsäck. Och se till att det är helt och rent. Större second handaktörer i alla ära men det kanske inte är bästa utvägen. Fundera över vad ni har i närheten. Har ni någon mindre second hand från kyrkan, IOGT, någon idrottsklubb eller annat där det är större chans att de tar till vara på allt? Satsa på dem då! Är det trasiga kläder? Finns det någon remakeverksamhet som Kupan i Åmål eller WeReDo Fashion på orten? Då vet ni vart den kassen går. 

Ett annat sätt för att kläderna kommer till användning igen är att ge bort eller sälja till en kompis du vet har samma stil och storlek. Själv har jag en personal clothing dealer som brukar komma med en laddning då och då eftersom hon vet att vi har liknande storlek och smak. Eller varför inte ordna en klädbytardag! Jag har ett schysst koncept för det som man kan läsa i det här inlägget. Jag älskar klädbytardagar och tycker det är ett lysande koncept, både stora offentliga sammankomster och små man anordnar med kompisar. Det blir ju liksom gratis shopping och man har möjlighet att testa grejer man är lite osäker på utan att det blir ett extra inköp. Gillar man det inte när det kommer omkring kan man ju ta med det nästa gång igen så får någon annan testa.

Faktum är att kläder kommer mest till användning igen om det finns något värde i dem. Vad som är värt något är väldigt individuellt men vår inställning till vad som är värt något spelar definitivt roll. Det är skillnad på en säck med skrynkliga ihopknölade plagg och en påse med fina och vikta välstrukna plagg. Att sälja kläderna vidare själv blir liksom lite mer värdefullt än att knöla och skänka. Och där finns det många olika möjligheter. Att låta någon göra det åt en är väl det enklaste om man inte orkar hålla på och greja med det själv. Sellpy är en enkel variant, med risk att få plagg bortrensade och väldigt lite för lite betalt för dem dock. Jag har testat att sälja via Sellpy och blev ändå nöjd vilket man kan läsa om här. Sedan finns det fysiska butiker som säljer väl utvalda plagg på kommission. Arkivet STHLM, Systrarnas Gröna och Varié är exempel på det. 

Sedan kan man så klart anordna en egen loppis i en lokal eller på gatan. Det blir mer och mer poppis med promenadloppisar och den klassiska barnloppisen finns i olika modeller. Kvarstår dock pandemin. Jag tror på när jag ser det att vi kommer kunna gå tillbaka till det normala igen här snart men mer och mer verksamhet har dragit igång har jag märkt. Här i Göteborg har t.ex. bakluckeloppisarna i Slottskogen kommit igång igen, med mer avstånd och restriktioner. Har man bil är ju det ett bra alternativ. I lokala köp- och säljgrupper på facebook säljs det ofta klädpaket för avhämtning och i andra grupper, sådana för ett visst område eller ett kvarter, har jag mer än en gång sett att folk drar ihop egna små loppisar i trädgården. Bra grej.

Så har vi ju nätet med. Tradera och Blocket är klassiker om man orkar hålla på och fota och lägga upp men så finns ju även Marketplace och diverse andra tjänster som Plick t.ex. Det finns även appar och hemsidor för klädbyten som Renew outfits och Popswap. Sedan finns det ju otaliga facebookgrupper för köp och sälj av kläder. Och jag har testat. I början på sommaren lade jag upp ett antal plagg i grupperna Gudrun Sjödén Köp & Sälj och Circle of clothes. Det funkade riktigt fint faktiskt! Av fjorton plagg fick jag sålt nio och det var jag nöjd med. En klänning jag inte fick sålt sålde jag sedan istället via instagram som också är ett tips. Många har bloppiskonton på insta som är väldigt populära.

Det var som sagt en positiv upplevelse att sälja via facebook och här kommer lite nybörjartips från mig. En viktig grej är att lägga ut rätt plagg i rätt grupp. Det finns mängder med typer av grupper och kolla runt lite och lär känna dem rätt. Moderna lite "poppis" kläder i en grupp, vintagekläder i en grupp, kulturtantskläder i en grupp osv. Det är större chans att få plaggen sålda om de visas upp för rätt publik. Det finns även särskilda grupper för specifika märken och då kan man ju räkna med att plaggen faller publiken i smaken. Sedan är det alltid bra att ta flera bilder i olika vinklar och skriva ut lite mått så man vet att det passar. Bilder med plaggen på tycker jag själv är väldigt trevligt! Och skriv ut material för skjutton! Vi är flera som är lite kinkiga med material i denna värld. Sedan tycker jag inte heller man behöver ta i priset så mycket för man vill ju ha det sålt. Samt att jag personligen också föredrar om det är ett pris inklusive fraktkostnad. Så slipper man böka med det. Det känns ju också alltid positivt med pris inkl frakt. Nästan som att frakten är gratis, hehe. Spårbart upp till ett kilo för 66 kr tycker jag är enkelt.

Ok, är du en sån som absolut inte orkar greja med att sälja så är det ju så klart bättre att dina påsar hamnar i Myrornas container än i den för brännbart. Men testa en klädbytardag eller att sälja på ett eller annat sätt! Det är faktiskt rätt kul! Och som sagt, det är större chans att kläderna verkligen kommer till återanvändning då och det är då miljönyttan blir av. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: kläder måste få ett värde igen och inte bara slit och släng! Detta är ett sätt. Att låta dem bli metangas är inte ett. Att hantera sina kläder rätt, både före och efter brukningstid är ett ansvar. Om vi vill leva kvar på denna jord. Men jag tvivlar rätt rejält nu om jag ska vara ärlig...

Dagens hållbara outfit #28

Idag är en sån dag när jag vill berätta lite mer om mina kläder än vad instagram lämpar sig för. Här kan jag vara mer högtravande. Så, utläggning börjar härmed. Den där koftgrejen är från Monki och i polyester, ve och fasa, men överdrivet snygg och lös och flowy så det funkar ändå. Jag har köpt den på Smyrna second hand. Och här har vi återigen beviset på att storleksmärkningen är väldigt irrelevant. Den är i xs/s. Toppen undertill panikköpte jag en dag i Kungsbacka på Kappahl. Det var personalfest och jag hade åkt ifrån mina festkläder. Den är snabbmode i ett nötskal och gick ganska snabbt sönder i tvätten. Men den är lagad och används flitigt, trots att lagningen syns. Den funkar alltid och är i finaste färgen. Kjolen är köpt på Erikshjälpen i Frölunda, är en storlek M men måste vara uttöjd i resåren för den är gigantisk. Ett bevis för att även utnötta plagg har rätt att leva. Mina sneakers köpte jag rätt nyss i facebookgruppen Circle of clothes. De är i min gamla favoritmodell Adidas Superstar och något samarbete med Rita Ora. Skitsnygga om du frågar mig! De var oanvända men än dock second hand. På ett sätt. Jag har även ett par örhängen från nämnda facebookgrupp på bilden. Och så väskan då. Den köpte jag på Åhléns 2013 inför en resa till Talinn. Jag ville ha en väska med både dragkedja och knäppning och hittade denna på rea. Liksom med mina gamla Dr Martens på 90-talet kändes det som att ingen ville ha det orangea lädret nu heller. Konstigt. Den har varit i Tallinn många gånger sedan dess för övrigt.

En parentes är att jag var på BjörkåFrihet Backaplan idag som skarpögda kan se. Jag blev stoppad i trappan och nekad att ta med min korg till nedervåningen. Vad är det för exter? Man får väl börja där nere och ta med sina grejer upp eller? Sånt kan göra mig väldigt off och eftersom jag inte alls fattar syftet halkade denna butik en bra bit ner på listan. Vi ses inte så snart igen. 

Loppistips #26: Kupan i Åmål

En butik jag länge har velat besöka är Röda Korset Kupan i Åmål. Jag var så pepp på den att vi förlade en liten semester i Dalsland just för att kunna åka dit. Vi bodde på en schysst och hundvänlig camping i Mellerud i ett par nätter och sista dagen tog vi den lilla bilen till Åmål och besöket blev av. Röda korsets butik ligger på Norra Långgatan 11 och har öppet mån-tis och tors-fre kl 11-18 och på onsdagar 14-18 samt även sista lördagen i månaden 11-14. Bra öppettider alltså.

Det som har lockat mig att besöka den så länge är det här, dvs deras redesignavdelning! De har nämligen ett eget litet remakemärke som heter just Redesign. De använder överblivet material som har kommit till butiken till tillverkningen och alla intäkter går in i deras verksamhet. Jag har följt dem länge på instagram, skrivit om dem tidigare och beundrat allt fint de gör! Och de är verkligen inte dyra vilket jag ska återkomma till. De syr både kläder och stickar och virkar grejer av garn de fått in samt syr typpåsar, grytlappar och allt sånt där ni vet. Verkligen toppenfina grejer! De har så mycket snyggt som kan passa alla coola och hållbara influencers så att folk inte vallfärdar dit förstår inte jag.

Och apropå priser, här är deras prislista för dam- och barnkläder. Som synes är det verkligen inte dyrt! Ett linne för 10 spänn, det är verkligen inget att bråka om! Det är en rätt lagom stor butik med lagom med grejer. Det finns schyssta prylar och grejer till köket, böcker, textil, filmer osv. Det kändes väldigt välsorterat och snyggt helt enkelt. Mycket bra prylar och inte massa skräp.

Jag blev väldigt glad när jag dessutom hittade en vintageavdelning! Där fanns både lite prylar men mest kläder och en del skor. Väldigt fina grejer, och återigen, verkligen inga dyra priser! Snygga dräkter och kavajer t.ex. för 120-150 kr. Och skarpögda kan se att där hänger en kjol i samma cider- och tomatsoppetyg som jag har en kjol i! Denna var väldigt välsydd, hemsydd så klart, och mycket klarare i färgerna än vad min är. Detta vittnar om att min kjol är välanvänd och det gillar jag.

Så, det bästa av allt var att jag fick gå ner till Redesigns showroom nere i källaren! Jag kände till via instagram att det finns men det står även en skylt i butiken om det. De visar det i mån om tid och när jag var där i fredags hade de tid. Det var lite himmelriket där nere! Jag fick hela två personer som visade mg där nere och som presenterade sina personliga favoriter vilket ju är trevligt! Det fanns så mycket fint och allt är så välsytt! Jag fick berättat för mig att vissa plagg är sydda av en kvinna som haft ateljé och butik i Grebbestad så det är definitivt sömnadskunniga som gör detta. Det finns storskjortor i lappteknik, klänningar, ryggsäckar, kappor, jackor, blusar och massa massa mer! I butiken hängde det främst massa blusar av broderade dukar enligt säsong. Det är mycket raka snitt, oversize och fri passform på deras kläder vilket ju är trevligt, men inte supermycket som passade just mitt omfång. Men jag är van. Inga bekymmer. Jag var väldigt sugen på ryggsäcken på bilden kan avslöjas men jag slog till på något annat.

Jag slog till på denna anorak sydd av bolster och en duk och visst är den helt fantastisk! Så välsydd och den är väldigt smickrande på mig. Det som är så schysst med sådana här remakes är att man lätt kan trolla bort fläckar och hål i dukarna och tygerna och de får leva vidare som högst älskade plagg istället för att slängas, vilket säkerligen mycket defekta textilier görs varje år. Den här skönheten har till och med handtvinnade snoddar i ärmslut, nederfåll och i luvan. Och luvan sen! En sån där enorm luva man kan krypa in i, precis som jag älskar! Den här hittade jag lite bakom hela showroomet där de gömt undan sådant de inte tyckte var i säsong, berättade den fina damen som visade mig runt där. Jag har spanat på instagram och kommit fram till att det är en ganska tidig kreation de sydde. Och så har den bara hängt där och väntat på mig. Till slut hittar allting rätt och det älskar jag. Och håll i er nu - 300 kr gav jag för den! Jag blir helt mållös. Det är så billigt för så fina grejer!

Jag hittade lite annat med. Jag hittade två kjolar, båda vintage, men bara en hängde i vintageavdelningen. Den svarta har riktigt kitschiga cerisea svampar på sig och den är i 100% polyester. Vad gäller vintagekjolar kan jag göra undantag för polyester. Den kostade 30 kr och kommer användas flitigt. Den andra fanns som sagt i vintageavdelningen och jag trodde först den var sydd av en gardin men eftersom den har en liten nött lapp där bak samt har sömmar som ser misstänkt maskinsydda ut kan det vara så att den inte är ett hemmabygge. Den är superfin i alla fall och jag tycker den är lite mystisk och svår att åldersbestämma. Är det en underkjol från 20-talet eller en hippiekjol från 70-talet? Who knows? 60 kr kostade den. Väldigt värt!

Som ni märker är jag lite smått lyrisk över den här butiken och jag kan lova att den är värd ett besök! En finfin verksamhet bedrivs och gillar man butiken med det där lilla extra kommer man gilla den här. Är du i trakten - åk dit! Jag kommer definitivt åka tillbaka.