Fel fokus!

Det har jag tänkt en del det senaste. Varför snackar vi så mycket om att ställa om produktionen, att köpa hållbarare material och att göra bättre val när det, enligt mig, inte är det som hållbarhetens kärna? Vi kan ta förra veckans Ekonomibyrån om klädskam om exempel. I programmet hade vi en liten panel bestående och en hållbarhetsskribent, en influencer och en hållbarhetschef på ett fast fashionföretag. Jag ska inte ägna mig åt någon fingerpekning eller så och även om jag personligen tycker att lite skam är bra (jag får återkomma till detta) så tänker jag att det är helt fel fokus. Vi måste istället lyfta det som är viktigt och bra på riktigt. Greenwashing är mer norm än undantag och alla företag är så himla hållbara hela tiden. Bomullen är hållbar (eller?) och polyestern är återvunnen men allvarligt, det är inte så vi gör revolution!

Hållbarhetschefen för Gina Tricot sa så käckt i programmet (se det här) att de har hållbar energi och bättre vattenanvändning och förstå mig rätt nu, allt det där är bra. Allt som görs för klimatet är bättre än inget alls eller det som är direkt skadligt men hållbar energi och bättre vattenanvändning är en piss i Jordan sett till vilket klimatavtryck textilindustrin gör. Vi vet ju att 80% av ett plaggs klimatavtryck görs under produktionen och textilindustrin står för en stor del av världens utsläpp. Det handlar helt enkelt om vår överkonsumtion. Textilindustrin är smutsig, verkligen, men hade den inte varit så enormt omfattande hade den inte gjort ett sådant avtryck. Det är mängden det handlar om. 

En annan grej det ofta fokuseras på när det snackas hållbart mode är det här med material och textilåtervinning. Senast förra veckan hörde jag ett litet samtal med en textilforskare som gav som konkret råd att man aldrig ska köpa blandmaterial eftersom det inte kan återvinnas. Men vad spelar det för roll när det bara handlar om ca 1% av alla textilier som återvinns? Då är väl inte det rådet så mycket värt eller? Dessutom har jag sett en siffra om att avtrycket bara är 10% mindre vid återvinning av ett plagg jämfört med nyproduktion. Så vinsten för miljön är ändå marginell.

Så, vad är då lösningen på hela modeklimatkrisen undrar ni? Jo, den kommer här från denna hållbara modeguru. Får jag kalla mig för det? Jag tror i alla fall stenhårt på att det handlar om cirkuläritet på olika sätt. Jag tror på klädbytardagar och loppis, som våra tjockisloppisar t.ex. Jag tror på remake och småskalig produktion med återbrukat material. Vi har så enormt mycket bra och snygga textilier, av en helt annan kvalitet än vad som görs idag, som redan finns där ute. Jag tror på att sy av dessa material hemma själv och jag tror dessutom på lappa och laga, lappa och laga och lappa och laga tills det inte går mer. Jag tror på att ta tillbaka hantverket och kläderna, att låta det ta tid och att ge kläder ett värde igen. Och då menar jag inte bara ett värde i pengar, utan även ett värde som funktion och symbol. Kläder ska både få kosta pengar och vara viktiga för oss. Jag gillar mina kläder. Älskar dem till och med. För mig är det det enda rimliga.

Och apropå cirkuläritet. Min sambo resonerade för mig härom dagen hur han ser framtiden för klädindustrin. Överproduktionen är som sagt problemet och det är det vi måste ifrån. Nyproduktion av kläder kan aldrig bli hållbar så volymerna måste ner, och det rejält. Han presenterade en idé om att i framtiden (och då helst i morgon) produceras färre volymer av alla kollektioner och nyproduktioner. Det är inte rimligt att alla ska kunna köpa alla nya plagg de gillar utan man kan gå ihop i ett kompisgäng och kolla vilka plagg de har och har fått tag på och kan då låna av varandra. Att man har en garderob och klädsamling tillsammans som cirkulerar runt helt enkelt. Inte så dum idé va? För faktum kvarstår, vi behöver kläder. Och denna modell kan ju vara ett komplement till min lösning på världens klädproblem: använd det som redan finns. För mig är det svårt att rättfärdiga all överproduktion av nya kläder som sker, samtidigt som det bränns och deponeras fullt fungerande kläder varje dag.

Låna - höjden av hållbarhet

I senast utkomna avsnittet av podden Secondhand(b)lusarna pratar Filippa och Anna-Carin om att man ska låna mer kläder av varandra. Briljant ju. Varför gör vi inte det mer? Jag gjorde nog det mer när jag var yngre men idag blir det inte så mycket. Kanske för att jag inte har så många vänner i närheten med kläder som kan passa mig kanske? Men som de så klokt påpekar, man kan ju skicka kläder till varandra. Det är ju ändå fullt rimligt och görbart.

Och det här med att låna. Det är fullt möjligt att låna mycket idag. I facebookgrupper för stadsdelar och bostadsområden frågas det ganska ofta om någon har ens slagborr, byggställning, skottkärra eller vad det kan vara. På flera av Göteborgs bibliotek, t.ex. Biskopsgårdens som är nära mig, kan man låna sällskapsspel, och på några andra även verktyg och köksredskap. Det är en mycket bra grej. Och då undrar jag bara: vart är alla kädbibliotek? Jag vet att det har funnits en del här och var som har fått lägga ner tyvärr. Här i Göteborg har vi i alla fall Klädoteket som numera bara verkar finnas som webbshop. Men det borde definitivt finnas fler. Uthyrningstjänster på nätet finns det ju ändå en del, men de där med mer bibliotekstfeelingen. Vart är ni?

Vi borde verkligen släppa det där med att äganderätt är så viktigt. Personligen är jag inte så bra på det. Jag har alltid haft nån form av hoarderådra och ägandetillfredsställelse. Det där är ju någonting jag får skärpa mig med. Men jag har ändå mina tillfällen då jag varit bra och lånat utan att köpa nytt i mitt vuxna liv. Även om det kanske mest har handlat om en ekonomisk fråga, men det gills med! På bilden är jag i Östersjöns pärla, dvs Tallinn, under min slöjdlärarutbildning i en lånad kappa. Vi hade blivit strängt tillsagda att vi skulle ha korrekta kläder på oss och jag hade ingen riktigt bra jacka just då. Jag hade en jättefin prickig kappa som jag blivit för tjock för varpå min kompis Anna erbjöd mig att låna en kappa hon blivit för tjock för. Jag gillade den skarpt och fick komplimanger. När jag sedan blev erbjuden att köpa den avböjde jag då jag tyckte att jag hade för många jackor. Uppenbarligen ingen som passade ju och jag ångrade mig så klart sedan! Jag har letat efter en liknande i min storlek senare utan att lyckas. Snooze you loose. Men det blev ju i alla fall ett fint minne.

Idag lånar jag mest min kollegas varma koftor som hon har flera av på jobbet (alla loppisköpta så klart) när jag fryser och ibland händer det även att jag lånar min partners regnjacka, som blir mer som en kappa på mig, när jag skördar. Jag har så klart en egen gul men den är inte lika fin och bra. Den här är i galon och jag gillar ju det. Jag kan även upplysa om att det finns en klänning där under, men partnens regnjacka är så lång att den inte syns. Regnjackan är köpt för tre hundralappar på Sellpy och klänningen under är köpt för tre tior i en facebookgrupp. Och så mina sneakers då, som jag hackat genom att rengöra med tandkräm, är numera lite slitna så de har fått bli bärplockarskor. De vita sulorna är numera blålila.

Om du nu gillar att låna så kan du ta en bild och hashtagga med #jaglånade detta och tagga Filippa, aka fairfashionistafilippa. Då blir man repostad i stories. Jag har gjort det. Jag blev repostad. Det är alltid kul med lite rampljus! Och berätta gärna om när du har lånat något istället för att köpa nytt!

Det är tillåtet att testa

Idag ska jag skriva om något som är bland det bästa med att handla second hand. Det finns ju väldigt mycket som är bra, men det som är bäst med second hand är att det är just second hand, alltså inte nyproducerat. Och då ges det utrymme för så mycket mer. Jag menar inte att man ska köpa mer kläder än om man köper nyproducerat, vilket i och för sig är tillåtet då det inte belastar miljön ytterligare. Nej, jag menar att det ges utrymme för att göra fel och för att testa. Man får prova sig fram helt enkelt.

Alla har vi väl någon gång gjort det där felköpet som skaver? Man köper något för att det är billigt, för att alla andra har det eller för att man tror att det kommer passa. Det har hänt mig mer än en gång att jag provat plagg och känt att det inte riktigt har varit klockrent men tänker att "de blir nog bra ändå" och köper det och det förblir oanvänt. Till slut rensar jag jag ut det och har fortfarande dåligt samvete. Ibland provar jag något som känns kanon och toppen men när jag kommer hem känns det inte alls lika bra eller så är det helt enkelt så att det är plagg jag inte har användning för. De här plaggen skänks givetvis vidare men skavet över att jag lagt pengar och slösat på jordens resurser för något jag aldrig använt finns kvar.

Lösningen är då att köpa second hand. Jag har skrivit det innan och jag skriver det nu igen. Second hand är en enda stor lånegarderob vi betalar lite pengar till för att prova plagg ett tag för att sedan antingen behålla eller skänka tillbaka. Jag har tre exempel här på när det gick mer eller mindre bra för mig. Klänningen på bilden ovan är nog ändå ett av mina mer lyckade prov. Jag köpte den i vintras på tjockisloppisen jag arrangerade av min kompis Anna, för 20 kr. Ja, du läste rätt, 20 kr. Det var tydligen ett experiment, sytt av Anna, som hon inte tyckte blev så bra. Jag gillade tyget och tyckte det var värt att köpa klänningen för tygets skull. Så kom jag hem och provade och insåg att den ju blev helt fantastisk med ett bälte! Så det ska inte sys något nytt av den utan den behålls och kommer användas i många år. Väl värt 20 kr. Och nej, jag är inte gravid på bilden.

Här är också ett fynd från en tjockisloppis, och den är också hemmasydd faktiskt. Jag köpte den på nationaldagen förra året för 50 kr. Det är en kimono antar jag, eller någon form av kaftanjacka? Tyget är fint, den är sval och skön, jag känner mig ändå rätt dressad i den, och det här plagget, liksom det förra, är jag tämligen ensam om att äga. Och det gillar jag. Till saken hör att det var lite ont om speglar på den här tjockisloppisen. Det fanns nog någon inomhus men jag brydde mig inte om att gå in och titta. Så jag köpte grisen i säcken och det blev superbra! Särskilt i år är jag väldigt inne på kaftaner och kimonos. Jag hoppas inte att den fasen går över. Bältet är för övrigt från en klädbytardag och tillhör något annat plagg. Nu är det ett allroundbälte till mina kläder istället.

Och här blev det inte så bra. Här gick jag på den där niten. Jag köpte klänningen, som är från H&M från början, på Reningsborg Angered och den kostade 50 eller 55 kr. Det är ju inte mycket pengar att bråka om men vad skulle jag ha den till? Den var antingen oanvänd eller i stort sett oanvänd men inte så jäkla snygg (lite grå och tråkig och ingen skojig modell direkt) och den är dessutom i fel längd för mig. Den är dessutom i sån där slinkig viscosetrikå som inte är min favorit direkt. Det blir alltid oformligt, noppigt och trist till slut. Så jag har använt den en gång. Häromdagen rensade jag ut den. Den ska få hamna hos någon annan som uppskattar den bättre istället.

Men det fina är nu att det gör ju inget! Reningsborg, där jag köpte den, har en bra verksamhet så pengarna har gått till något bra och eftersom den inte var nyproducerad har inte miljön belastats ytterligare. Det skaver inte i mig på samma sätt att jag har köpt en klänning jag bara använt en gång när den är begagnad. Jag föll för att den passade och var i stort sett ny, vilket jag inte borde gjort. Jag borde fattat att jag inte kommer använda den. Men jag blir bättre och bättre på det där med att hitta vad jag verkligen vill ha och det är ok att öva på second hand. Vi brukar säga på våra klädbytardagar att "jag testar den till nästa gång". Och är man som jag en som gillar att testa olika kläder och stilar och dessutom byter smak lite då och då, ja då är second hand det enda rätta. För mig tar det några gånger och användningar innan jag vet om jag verkligen älskar plagget eller ej. Och så får det vara.

Prova innan du köper!

Härom dagen skrev jag ett inlägg om huruvida kläder som är oanvända och har lapparna kvar på second hand verkligen är second hand. Jag hade egentligen inget smart svar där men jag konstaterade att felköp kan ske, men att det i det stora hela ändå handlar om att vi överkonsumerar något grovt. Och här kommer mitt, vilket egentligen borde vara, självklara råd: prova innan du köper!

Näthandel är vida utbrett och alla har inte ett lika stort utbud som jag har en kort kollektivtrafiksresa bort. Jag fattar att det är svårt att pricka rätt varje gång när man handlar på nätet, eller postorder som man sade förr, och att en hel del felköp kan ske. Att skicka tillbaka är inte heller helt oproblematiskt eftersom returer ofta hamnar utomlands för ompacketering, vilket jag skrivit om tidigare. Min lösning på detta problem är återigen att sluta överkonsumera. Tänk till först och köp bara det du verkligen verkligen vill ha eller behöver så minskar nog risken för felköp och returer.

Handlar man i butik ska man alltid prova. Alltid. Jag lever dock inte som jag lär. Jag kom fram till, att fysiskt i butik/upphämtning (second hand så klart) har jag köpt fem plagg i år (jag räknar inte de tre paren strumpor jag köpt) utan att prova. Tre kjolar, en klänning och två par byxor. Den gemensamma nämnaren för alla dessa fem plagg är: elasticitet. Jag har lyckats rätt bra ändå får jag säga. Om jag ska vara så lat så jag inte provar först får det ju vara något som är ett säkert kort med resår och jearseytyg, helst rätt oversize. Kjolen på bilden ovan skulle nog rymma en till av mig faktiskt. Och då är den i storlek M! Från H&M dessutom, så det är ingen plus size direkt. Men jag kan mina snitt och material skulle jag vilja hävda. Jag vet vad som oftast funkar för mig.

Dock rättfärdigar jag inte mitt beteende. Ofta blir det så att jag ser ett billigt plagg, lite basic, inget speciellt, som jag tänker att "det funkar nog". Tidigare när jag köpt mest nytt har jag tänkt: "det är ju så billigt, passar det inte så hamnar det på klädbytardag". Och så ska man INTE resonera! Då bidrar man till överkonsumtionen ändå. Och att världen går under pga klädindustrin. Det enda jag kan säga till mitt försvar är att jag har åtminstone köpt de där plaggen jag inte provat på second hand så inget nytt plagg har producerats för min skull i alla fall. Man kan se det som att jag lånar plagget från ett stort klädbibliotek, och sedan lämnar tillbaka det om det inte passar. På så sätt kan jag ha kvar mitt störda konsumtionsbeteende. Men jag ska jobba med det. Lovar.

Och ibland går det bättre och ibland sämre när jag gamblar. För ett par månader sedan slängde jag i bara farten ner en klänning från Gudrun Sjödén i kundkorgen på BjörkåFrihet. Jag var osäker på storleken och på färgen dessutom eftersom den är blå. Men när jag kom hem visade det sig att den var super! Dessutom bidrar den till kroppspositivism eftersom den sitter tightare över magen än vad jag brukar ha men jag tycker den är awesome! Att den bara kostade 40 kr skadade ju inte. Och när vi ändå snackar blått kan ni ovan se ett mindre bra impulsköp som inte provades. Kjolen införskaffades på tjockisloppis i början av sommaren och när jag kom hem insåg jag att den var lite väl kort för mig. Då spelade det ingen roll om det var snyggt tyg och den bara kostade 20 kr om jag inte kan använda den. Jag vägrar faktiskt visa stjärten.

Jag har även gjort ett och annat mindre bra köp via nätet i år. Konstiga snitt och passformer har införskaffats samt några plagg som faktiskt inte passade mig. Jag har dock en plan för allt det där så det inte har inköpts i onödan. Plagg som inte passar mig ska få nya ägare då jag redan har en och annan plan. Konstiga snitt och passformer ska sys om och kassa kläder som visat sig vara trasiga (all Sellpy tyvärr) har antingen redan lagats eller så ska tyget användas till annat. Kjolen ovan ska faktiskt sys om så den passar mig. Tur att man är sykunnig!

Almedalsgarderoben

Här kommer ett litet inspirationstips i farten. Om du är på Almedalsveckan ska du absolut kolla in Almedalsgarderoben. Under hela Almedalsveckan har du möjlighet att låna kläder till vad du nu ska göra. Typ paneldebatt eller tal eller vad det kan vara. Jag har aldrig varit där men folk säger att det är najs. I vart fall kan man låna kläder från bl.a. Indiska, Nudie, Cellbes och Kappahl. Väldigt bra både för miljön och packningen att man kan låna sina kläder. Mån-fre 9 - 17 är det öppet. Är du inte på i Almedalen kan du ju aöltid inspireras av ett lysande koncept!