Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här hade jag faktikst blivit VIP-inbjuden. Då fick jag ju helt enkelt gå! För några veckor sedan fick jag ett DM på instagram med frågan om jag hade lust att deltaga under kvällen när Erikshjälpen skulle dela ut priset Sveriges second handprofil 2021 och mingla och shoppa lite hållbart i Göteborgs nya Erikshjälpenbutik. Klart jag ville!

Erikshjälpen Rosenlund öppnade för bara tre veckor sedan och ligger på Rosenlundsgatan 8. Japp, de gamla skumma kvarteren där män ibland ville plocka upp en med bil om man passerade. Butiken är hela 550 kvadrat stor och har öppet vardagar 11-18 och 11-16 på helger. Det är öppet varje dag alltså! Det är en s.k. omnikanalsbutik som tydligen betyder att ett företag interagerar med sina kunder genom flera kanaler. Här alltså både genom en vanlig butik och genom sin webbhandel secondhand.se. Här kommer det anordnas event, pop-ups, föreläsningar och olika samarbeten. Låter jättespännande! Precis vad vi behöver i Göteborg centrum.

Priset Sveriges second handprofil delades ut för nionde gången (om jag räknat rätt) och i år var det Naturskyddsföreningen som vann. Väldigt välförtjänt! I motiveringen nämndes Naturskyddsföreningens väldigt välbesökta klädbytardagar och prylbytardagar som de hållit på med sedan 2009. Senast, 2019 (of obvious reasons), anordnades det 160 olika klädbyten bara i Sverige i stort sett samtidigt. Tydligen så anordnas även klädbyten i övriga nordiska länder samtidigt vilket ju är enormt häftigt! Det stora klädbytet brukar ligga under Fashion Revolution week i april men nästa år, om det går, kommer det ske 26 mars. Tidigare vinnare av priset har t.ex. varit Johanna Leymann, Henning Gillberg på Repamera och Elsa Billgren. Häftigt att få vara med när priset delades ut i år!

Kvällen till ära hade jag förresten en t-shirt (det bruna som sticker ut under) jag bytte till mig på Naturskyddsföreningens stora klädbyte på Världskulturmuseet 2019. Det var egentligen ingen särskild tanke med det utan det bara blev så. Säkert något undermedvetet som gjorde att jag valde den! Till den hade jag en egenstickad tröja, en kjol jag köpt på tjockisloppis, leggings från Sellpy, och mina vinterkängor från Smyrna second hand. Snömodd har varit Göteborgs mellannamn den här veckan.

Hela kvällen var supertrevlig och vi fick både mumsigt tilltugg och smaka på kombucha. Tilltugget kom från Julie's café i Göteborg och var veganskt. Som sig bör. Jättegott som sagt. Och här kommer det. Jag är faktiskt inte ett jättefan av kombucha. Fattar inte riktigt grejen. Vissa sorter jaghar  testat har smakat lite disktrasa. Men den här sorten, som smakade hallon, var faktiskt riktigt fräsch! Jag minns så klart inte vad de hette... Kombucha fastnar liksom inte på mig. 

Butiken då? Vi fick lite chans till VIP-shopping med när butiken var öppen bara för oss speciellt inbjudna. Ja, jag får malla mig lite och låtsas att jag är influencer på riktigt. Butiken är i vart fall jättefin! Väldigt fräsch och välplanerad. Mycket fint, både prylar och kläder. Ett trevligt café har de med. Det är som sagt 550 kvadrat stort och det känns verkligen rymligt men ändå fullpackat med massa bra! Priserna är väl som man tänker sig att det ska vara i en fräsch second hand inne i city.

Det fanns lite vintage men jag hade gärna sett mer, som de har i Kortedalabutiken t.ex. Kan dock avslöja att man tydligen kan göra fynd här! Det fyndades en superfin vintagejacka från Hettemarks för 85 spänn under kvällen! En supersöt tant sa att så billig hade den aldrig varit i Kortedala där hon har koll på vintagekläderna. Men kul för den som fyndade! Det var tyvärr inte jag. För liten storlek för mig ändå.

Jag blev ändå imponerade över hur mycket bra stuff det fanns där! Inte bara kläder utan även bra prylar och det kändes liksom kvalitet på hyllorna. Det fanns massor med köksgrejer t.ex.  Hyllorna var fullpackade med fina glas, grytor, porslin och annat. Det fanns även ett par tallrikar (som jag redan har) i brun Old Höganäs som jag samlar på. Då är det ju en bra butik! Textilavdelningen var ganska liten men bra!

Jag fyndade också. Jag hittade en kitschig brosch, en julklapp till hunden, en vanlig basickjol som jag gillade och inte mindre än två likadana t-shirts med bästa budskapet! Först hittade jag en och gick runt lite med den. Sen pratade jag med en kvinna som blev lite avis och sen kollade jag på ställningen lite till och hittade en till. Nej, jag behöver givetvis inte två men jag köpte en till mig och en till min partner. Vi kan behöva tvinna med #fuckfastfashion tänker jag! T-shirten är från Thrive och trycktes upp till deras ettårsjubileum har jag fått reda på. Kul! Och så fick vi en goodibag. Det är ju alltid trevligt. I den låg en bok från Naturskyddsföreningen som det uppmanas att man ska cirkulera vidare, en burk honung, lite presentkort och annat bra. 

Passa på att besöka Erikshjälpen Rosenlund. Väldigt fin butik som sagt och jag ser fram emot att besöka den fler gånger, både för att handla och att omnikanala mig!

Klädkyrkogården

Jag har sett bilder på det förr, men då har det liksom varit diffust, jag har liksom inte riktigt vetat vart det har varit. Och jag har inte heller riktigt sett omfattningen av det. Men det här är på riktigt hörrni! Det här är provinsen Iquique i norra Chile. Det är västvärldens klädöverflöd som hamnar här. Här i Sverige får våra större organisationer och second handbutiker in väldigt mycket mer kläder än vad de kan ta hand om. Flera ton säljs då utomlands - varje vecka - osorterat. Och delvis oönskat. Vissa kläder säljs i second handbutiker eller på marknader i andra länder, i bästa fall. Omkring 59 000 ton kläder fraktas till frihandelszonen i Iquique där en del säljs vidare i Chile men det mesta hamnar i ett enormt klädberg ute i öknen. Där hamnar även nya kläder från Asien som ingen velat ha. Ingen vill betala för att frakta bort det och på grund av att kläderna inte är nedbrytningsbara och fulla med kemikalier tar inte lokala avfallsanläggningar emot dem. Och vet ni vad det största problemet är? Det är den påverkan dessa enorma, kemikaliestinna klädbergen gör för människor, djur och miljö i närheten. Vi snackar metangas och tungmetaller som hamnar ut i miljön och atmosfären vid nedbrytninhgsprocessen. FN rapporterade dessutom 2019 att det kan ta upp emot 200 år för kläder i syntet att brytas ned. Fruktansvärt och skrämmande. 

Den enda ljusglimten i det hela är det finns nystartade företag som har börjat ta hand om avfallet, bl.a. genom att göra garnnystan eller husisolering. Men det här duger inte hörrni! Så här ser det ut för att vi överkonsumerar, ser kläder som något utan värde och för att vi hela tiden vill förnya oss. Det är vårt fel. Det är dags att vi skärper oss nu! Är du inte övertygad? Se klippet med klädkyrkogården på SVT här. Äckligt är vad det är.

#dagenslagningnovember 2.0

Jag vill bara meddela att jag idag har kört igång #dagenslagningnovember igen. Jag har (fortfarande) en megastor lagnings- och fixhög som behöver göras något åt och varför inte göra det nu i november? Det är ju en så sjukt mörk och tråkig månad ändå och laga är ju rätt mysigt. Jag tänker att det kommer bli något återkommande. Jag har startat med att sy några langettstygn på en krage där tyget fransat upp sig i sömmen. Monki så klart. Kass kvalitet. Som vanligt. Så, vem är med på en lagning om dagen i november månad?

Visat hantverk

Idag är det den sista oktober och jag har visat mitt hantverk i en månads tid. Inte mindre än 39 egengjorda grejer har fått visa upp sig i mitt instagramflöde. Det har handlat om egensydda kjolar, stickade strumpor, sjalar, örhängen i trä, ett och annat par haremsbyxor och några stickade tröjor. Jag gillar att använda sådant jag gjort själv. Jag gör det redan men det är ju alltid bra att pressa sig lite. Här kommer ett litet urval av hur det har sett ut.

Jag gick ut ganska hårt med att under dag två ha på mig en egenstickat x3. Strumporna har jag både stickat själv och färgat garnet till, tröjan är egenstickad och mössan var ett experiment av restgarn jag blev så förtjust i att jag behöll själv. Till detta hade jag en regnkappa från Sellpy, mina favorit-Duckfeets och en vintagekjol jag köpte på Röda Korset i Åmål i somras. Detta var premiäranvändningen, ibland låter jag plaggen mogna lite, och jag blev riktigt förtjust ska erkännas! Den är ju superfin! Väskan köpte jag 2013 på Åhléns. 

En annan outfit som blev himla bra var den här från 19 oktober. Det var någon som sa att slipovrar "ska" användas med skjortplagg och någon annan sa byxor så jag fick behaga en av dem i alla fall. Och jag måste säga att jag blev riktigt nöjd med kombon! Slipovrar behöver inte alls användas till byxor utan klänning och lång skjorta funkar fint! Slipovern, som jag gissar är från 90-talet, har jag köpt på Lindra Wiesel, skjortan är köpt i facebookgruppen Circle of clothes och klänningen är en gammal historia från H&M jag sytt om. Ja och så var det ju det egenhantverkade med! Det är de stickade benvärmarna. De finkar fint med mina Dr Martens jag fått ta över av en kompis, tycker jag!

Mycket stickat har det blivit men jag har en del plagg jag sytt själv med. Igår använde jag ett par haremsbyxor jag sydde på ett sylan 2017. Jag har inte använt dem så mycket av olika anledningar och fick byta mudd förra året eftersom jag sytt på alldeles för smala och för slappa muddar nedtill. Igår insåg jag att jag gillar dem massor och borde använda dem mer! För jag är inte en sån som ogillar haremsbyxor (host Hållbar stil!). Jag älskar det till och med! Till dem hade jag, förutom mina egenstickade strumpor nummer jag vet inte vilka i ordningen, en kaftanliknande grej jag plockat upp på en klädbytardag på jobbet i fredags. Jag hade egentligen inte tänkt hitta något men kan man ha för många kaftaner eller? Jag tror inte det. Lördagkvällen är kaftanens dag.

Jag får passa på att visa en till av mina stickade tröjor. Jag är ändå lite stolt över dem. Den här stickade jag jag klart våren 2020 efter att den legat och marinerat en stund. Den blev lite lång i ärmarna men himla mysig! Den heter Rock Creek och var både rätt enkel och snabb att sticka. Det är ju najs med rätt tjockt garn. Ni ser min entusiasm över hösten när jag försöker få till en sån där härlig lövkastarbild va? Jag gillar som bekant inte alls hösten. Då blir det inte bättre än så här! Klänningen har jag köpt på Myrorna Järntorget och halstuben är nog min favorit bland allt jag har stickat! Den är stickad på snedden av enbart massa smårester i fingeringgarn. Jag älskar restgarnsbösgrejer!

Vissa dagar har det blivit så här också. Helhetsoutfits är inte alltid vad jag är pepp på. Men jag gillar oftast det jag har gjort och använder det flitigt. Gör jag inte det får det gå hädan, som den gröna mössan på bilden. Den var slapp och otrevlig så den är numera upprepad. Och varför är jag lila under ögonen, kan någon berätta det för mig? Örhängena är universitetspoäng för slöjdutbildningen, strumporna har jag fått sticka om på grund och kryphål och handledsvärmarna har jag smygmaskvirkat av en upprepad loppishalsduk. Hantverk och hållbarhet när det är som bäst!

Hantverk såsom stickning, virkning och sömnad har varit inne ett tag. Åtminstone inom vissa kretsar. Jag tror dock att vi, den stora massan, behöver komma tillbaka till de kunskaperna. Vi kommer inte kunna producera och konsumera kläder på det här sättet i framtiden. Jag tror på att vi behöver kunna laga, sy och sticka för husbehov igen. Jag är ju slöjdlärare. Det är naturligt för mig att vilja sprida entusiasmen över hantverk. #visahantverket kommer inte glömmas av bara för att oktober är över. Jag kommer använda hashtaggen på instagram även i fortsättningen. För hantverka kommer jag ju fortsätta att göra! Hoppas du gör det med!

Det här med Halloween

Alltså, jag är inte en fantast av Halloween. Det är myisgt, pumpor är fina, jag gillar både skelett och vampyrer och sånt förvisso. Helt ok liksom, men jag har nog bara varit på en enda Halloweenfest vad jag kan komma på. För sisådär sex år sedan var jag faktiskt på en lite större Halloweenfest utklädd till Amy Dyer i In The Flesh. Fast med smink. Ni som fattar fattar. Det var en nödläåsning pga att vi bestämde oss sent. Det finns inga bilder som förevigat detta. Det var inte särskilt klockrent men jag tog i alla fall både en klänning och en tyllkjol jag hade hemma sedan tidigare. Inget var nyköpt. 

Och hör här nu. Ska du  på Halloweenfest, idag eller nästa helg, eller något annat år: köpt inte nåt jäkla plastbös från typ Buttericks! Såna utklädningskläder är riktig skräp och håller antagligen inte mer än en kväll, och överprisade är de också! Jag gissar mig till att typ 90% av alla dessa plastutstyrslar, sexig sjuksköterska och så vidare, hamnar i soporna sedan. Och det ska inte kläder göra, ens om det är plast! Det enda rimliga är att inte köpa sånt skräp från början. Vad jag kan komma på har jag aldrig köpt några nyproducerade plagg till någon form av maskeradutstyrsel. Second hand däremot, det vet jag att jag har köpt.

Jag gillar temafest. Jag kan tycka att det är kul att klä mig enligt tema, men maskerad och att klä ut mig till sexy kitten och sånt, det har nog aldrig varit min grej. Jag brukar istället försöka ta något jag redan har hemma, eventuellt göra om och i så fall komplettera med second handplagg. När jag var ung och viril arkeologistudent hade vi en tradition att ha en insparksfest varje termin där B-kursarna sparkade in A-kursarna. Det kunde vara spacetema, westerntema osv. Jag minns särskilt västkusttemat där jag var räköga och hade målat en svart cirkel på en blå t-shirt med textilfärg. T-shirten hade jag sedn innan. När det var pirattema hade jag köpt en svart långärmad t-shirt och en något blekt mössa på Myrorna. Kombinerat med svarta byxor jag redan hade och en påtad stubin min kompis gjort åt mig var jag kanonkula, obviously. Ja ok, kanonkulor har inte stubiner men det funkade ändå. Både tröjan och mössan använde jag i flera år efteråt. Skitbra. Inga bilder finns här heller. Eller, jag har inga i alla fall. Lika bra det kanske. 

[foto Cicci Leppänen]

Vad det däremot finns bild på är när ett par kompisar hade fest med temat att man skulle klä ut sig till sin favoritkaraktär från en tv-serie. Är det tydligt att jag var Abby i NCIS eller? Just då var jag lite besatt av henne och hennes gothiga stil. Byxorna, ett par riktigt gothiga sådana med kedjor och sånt hade jag sedan innan, köpta på Shock. T-shirten var en barn-t-shirt från Sjöfartsmuseets shop, som jag dessutom använde flitigt på de barnkalas jag gjorde där, och rocken hade jag lånat av en kollega på Stadsmuseet. Jag kan eventuellt ha köpt halsbandet nytt men armbandet hade jag sedan innan. Det som inte var super ur hållbarhetssynpunkt var väl den svart hårfärgen. Två sprayflaskor gick det åt och det täckte inte riktigt ändå. Men snygg var jag ju!

Min kompis Cicci har haft några episka temafester genom åren. När det var mustaschfest var jag Mustaschmannen, en karaktär från stället vi dansade på, med danskläder jag redan ägde och lite tovat spill från folkhögskoletiden som mustasch. Bra användning av material. Och jag kan avslöja att det går alldeles utmärkt att använda samma kläder vid flera tillfällen. 80-tal är ett populärt tema och jag har använt exakt samma outfit på hemmafest, som på personalfest på Stadsmuseet som på 80-talsklubben Safety Dance. Så vill jag passa på att be om ursäkt till dem som inte gett sitt samtycke till att läggas ut på bild så här på min blogg. Men bilderna är ju så fina!

Med detta vill jag då säga till er som får för er att köpa massa töntiga och kassa maskeraddräkter på skämtbutiker osv: låt bli det! Försök skapa en kostym av det ni har i garderoben istället. Det finns säkert något! Förstör inte fullt fungerande kläder genom att stoppa ut någon dockarm ur magen eller något, om du inte tänkt använda just den kostymen flera gånger igen. För det är faktiskt helt ok att använda samma maskeraddräkt flera gånger. Om du behöver komplettera med något, välj second hand och välj något du kan använda fler gånger, även till vardags. Engångskläder är inget vi ska ägna oss åt! Och vill du ha lite tips på vettiga och hållbara Halloweenklädslar? Lyssna på avsnitt 9 av Hållbar Stil. Där har de en hel lång lista på hur man kan klä sig till Halloween, enbart i vintage. Det är hållbarhet det!

Fel fokus!

Det har jag tänkt en del det senaste. Varför snackar vi så mycket om att ställa om produktionen, att köpa hållbarare material och att göra bättre val när det, enligt mig, inte är det som hållbarhetens kärna? Vi kan ta förra veckans Ekonomibyrån om klädskam om exempel. I programmet hade vi en liten panel bestående och en hållbarhetsskribent, en influencer och en hållbarhetschef på ett fast fashionföretag. Jag ska inte ägna mig åt någon fingerpekning eller så och även om jag personligen tycker att lite skam är bra (jag får återkomma till detta) så tänker jag att det är helt fel fokus. Vi måste istället lyfta det som är viktigt och bra på riktigt. Greenwashing är mer norm än undantag och alla företag är så himla hållbara hela tiden. Bomullen är hållbar (eller?) och polyestern är återvunnen men allvarligt, det är inte så vi gör revolution!

Hållbarhetschefen för Gina Tricot sa så käckt i programmet (se det här) att de har hållbar energi och bättre vattenanvändning och förstå mig rätt nu, allt det där är bra. Allt som görs för klimatet är bättre än inget alls eller det som är direkt skadligt men hållbar energi och bättre vattenanvändning är en piss i Jordan sett till vilket klimatavtryck textilindustrin gör. Vi vet ju att 80% av ett plaggs klimatavtryck görs under produktionen och textilindustrin står för en stor del av världens utsläpp. Det handlar helt enkelt om vår överkonsumtion. Textilindustrin är smutsig, verkligen, men hade den inte varit så enormt omfattande hade den inte gjort ett sådant avtryck. Det är mängden det handlar om. 

En annan grej det ofta fokuseras på när det snackas hållbart mode är det här med material och textilåtervinning. Senast förra veckan hörde jag ett litet samtal med en textilforskare som gav som konkret råd att man aldrig ska köpa blandmaterial eftersom det inte kan återvinnas. Men vad spelar det för roll när det bara handlar om ca 1% av alla textilier som återvinns? Då är väl inte det rådet så mycket värt eller? Dessutom har jag sett en siffra om att avtrycket bara är 10% mindre vid återvinning av ett plagg jämfört med nyproduktion. Så vinsten för miljön är ändå marginell.

Så, vad är då lösningen på hela modeklimatkrisen undrar ni? Jo, den kommer här från denna hållbara modeguru. Får jag kalla mig för det? Jag tror i alla fall stenhårt på att det handlar om cirkuläritet på olika sätt. Jag tror på klädbytardagar och loppis, som våra tjockisloppisar t.ex. Jag tror på remake och småskalig produktion med återbrukat material. Vi har så enormt mycket bra och snygga textilier, av en helt annan kvalitet än vad som görs idag, som redan finns där ute. Jag tror på att sy av dessa material hemma själv och jag tror dessutom på lappa och laga, lappa och laga och lappa och laga tills det inte går mer. Jag tror på att ta tillbaka hantverket och kläderna, att låta det ta tid och att ge kläder ett värde igen. Och då menar jag inte bara ett värde i pengar, utan även ett värde som funktion och symbol. Kläder ska både få kosta pengar och vara viktiga för oss. Jag gillar mina kläder. Älskar dem till och med. För mig är det det enda rimliga.

Och apropå cirkuläritet. Min sambo resonerade för mig härom dagen hur han ser framtiden för klädindustrin. Överproduktionen är som sagt problemet och det är det vi måste ifrån. Nyproduktion av kläder kan aldrig bli hållbar så volymerna måste ner, och det rejält. Han presenterade en idé om att i framtiden (och då helst i morgon) produceras färre volymer av alla kollektioner och nyproduktioner. Det är inte rimligt att alla ska kunna köpa alla nya plagg de gillar utan man kan gå ihop i ett kompisgäng och kolla vilka plagg de har och har fått tag på och kan då låna av varandra. Att man har en garderob och klädsamling tillsammans som cirkulerar runt helt enkelt. Inte så dum idé va? För faktum kvarstår, vi behöver kläder. Och denna modell kan ju vara ett komplement till min lösning på världens klädproblem: använd det som redan finns. För mig är det svårt att rättfärdiga all överproduktion av nya kläder som sker, samtidigt som det bränns och deponeras fullt fungerande kläder varje dag.

Garderobsbekännelser

Jag har lite saker att bekänna. Om min garderob och vad som finns i den. Jag har, genom att gå den hårda vägen med pågångna nitar och andra gupp på vägen, kommit fram till vad jag vill ha i min garderob och vad de kläderna ska stå för. Och vad jag främst har kommit fram till är, inget jäkla snabbmode! Men vi backar tillbaka bandet lite.

Jag har ju egentligen alltid älskat kläder! När jag var barn var det bästa som fanns att få rota igenom en kasse från mina äldre kusiner och prova och plocka på mig allt jag tyckte var fint. I tonåren raidade jag mammas garderob på 70-talskläder och började handla second hand själv. Under hela mitt vuxna liv har jag, har jag insett i efterhand, snöat in och mer eller mindre på kläderna som hör en hobby till, allt från dans till vikingareenactment. Jag har handlat second hand till och från och när jag kom på att ju även vi tjocka kan handla second hand för några år sedan ska erkännas att jag kanske köpte allt istället för det jag gillar. Det kan hända att jag, både på second hand och tjockisloppis, köpte typ allt som passade och som jag gillade just där och då, utan att egentligen tänka efter om jag egentligen kommer gilla det i långa loppet. Jag funderade inte över om jag behövde det eller om det för den delen skulle hålla och vara snyggt efter några användningar. Jag var bara glad att jag hittade kläder som passade.

Jag tänker att det är väl lätt hänt att det blir lite hoardingtendenser när man, alltså jag, gått omkring i flera år och tänkt att inga kläder passar och jag är ful i allt för att sedan inse att det finns ju faktiskt asmycket snyggt second hand och vips så blev kläder kul igen! Som kjolen på bilden t.ex. Den är klart för stor. Och för lång. För mig i alla fall. Jag köpte den på en second hand i Uddevalla och tvekade ett bra tag i provrummet men det var något jag gillade med den så jag köpte den. Något gillade jag, ganska mycket gillade jag inte. Som att den satt för löst runt höfter och lår. Det är ju ändå en stretchig pennkjol. Och att den har en sån där mellanlängd jag inte gillar. Niten med mellanlängden har jag gått på flera gånger. Men jag hamnade i en sådan där situation där jag ville köpa något och kjolen var ju nästan bra. Inte en bra strategi kan jag säga. Jag använde kjolen kanske fyra gånger varav en gång i Tallinn som synes bilden. Den ser faktiskt för jäklig ut på mig så den har rensats ut för länge sedan. 

När jag började handla second hand kände jag snabbt att mina gamla snabbmodekläder jag köpt nyproducerat, de där jag köpte bara för att de satt ok och jag hittade inget annat, de var inte så himla skoj längre. Mina loppisfynd kändes tusen gånger bättre och undan för undan har de där nyköpen från förr rensats ut. Jag känner mer för andrahandsfynden än för det nya helt enkelt och nu har jag kommit till punkten att jag insett att snabbmodekläder inte är så skoj. Inte om de köps i andra hand heller. På senare tid har jag ratat plagg i rätt storlek och med schyssta snitt för att de är just snabbmode. Jag är så pass textilkunnig att jag numera kan förana att den tunna viskostoppen från H&M kommer vara nopprig, ha vridit sig och blivit jäkligt ytluddig efter två tvättar. Då spelar det faktiskt ingen roll om den är snygg och billig just då, även om den är second hand. Snabbmode, eller fast fashion som de flesta säger, är mindre och mindre välkommet i min garderob. Ska det handlas sånt ska det vara riktigt bra, alltså sånt jag verkligen gillar, av lite bättre kvalitet med bra material så jag anar att det håller formen bättre än mycket annat bös och jag ska vara säker på att det passar. Det blir färre och färre snabbmodechansningar från Sellpy bara för att det är billigt. Det får vara säkra kort som klänningen ovan. Denna visste jag att jag skulle gilla då jag har letat efter den modellen länge. Ett genomtänkt köp helt enkelt. Jag hade dessutom detektivat mig lite angående storleken och det blev en fullträff. Den här kommer jag ha länge och mycket. Jag har fått asmycket komplimanger för den med. Snabbmode kan absolut vara ok, men då ska det som sagt vara riktigt genomtänkt och i andra hand.

Något annat som tar mer och mer plats i min garderob med är vintage. Jag har kommit på att jag ju älskar vintage! I tonåren handlade jag mycket vintage second hand samt att jag använde det mamma hade kvar. Det kan kan hända att jag har ärvt lite hoardingtendenser från henne. Jag kallades till och med för hippien i vissa sällskap när jag var i gymnasieåldern eftersom det tydligen var rätt uppseendeväckande med lila mönstrad bussarong i Gnosjö under 90-talet. Här är det dock inte alltid så lätt att hitta rätt eftersom mycket vintage är smått i storlekarna men jag hovar in lite där och där hela tiden och byter ut skräp mot bra kvalitet. Tur för mig då att jag gillar 80- och 90-tal bäst just nu då modet ändå var ganska oversize. Mina senaste fynd är en fantastisk kofta värdig en plats i min samling jag skrivit om tidigare och en hemmasydd jacka i typ bombermodell. Det finns så många anledningar till att använda vintage istället för nytt skräp (Hållbarstilpodden pratar om det i detta avsnitt) men bara det faktum att kvaliteten är en helt annan än idag är skäl nog tycker jag. Detta gör ju att kläderna håller bättre för användning vilket bara det är bättre för miljön. Den bra kvaliteten gör ju dessutom att kläderna sitter bättre och är bekvämare. Sedan så finns ju kläderna redan och bidrar inte till nyproduktion vilket både är miljömässigt och etiskt försvarbart. Och så är det ju snyggt med vintage. Dösnyggt till och med och det finns verkligen något för alla!

Och apropå hemsytt, som i min nya bomberjacka, så är det ytterligare en kategori jag har en hel del av i min garderob. Inte jättemycket jag sytt själv tyvärr på grund av lat, trött och slarvig, men det finns ju massor som andra sytt där ute som väntar på en! För mig är det riktigt mys när jag hittar något hemmasytt på loppis då jag gillar tanken på att någon lagt ner tid och kärlek av egen fri vilka på det samt att det ju blir en unikt plagg i min garderob. Troligtvis har ingen annan ett sådant plagg! Jag har flera kjolar t.ex. om jag gillar dömycket och det här är en lite nyare favorit jag hittade på Smyrna second hand i början på sommaren. 49 kr kostade den och har ett riktigt fint fall och fina färger. Det ska erkännas att jag har svårt att motstå hemmasydda grejer. Där kanske jag fortfarande har lite hoardertendenser kvar... 

Så även favoritkategorin småskaligt producerat. Om man nu inte är så intresserad av att handla second hand är det här vägen jag tycker man ska gå för en hållbar garderob. Småskaliga producenter, åtminstone av den kalibern jag handlar av, syr antingen själv, producerar i Sverige eller Europa, har bra koll på att deras tyger är antingen vintage, GOTS-märkta eller ekologiska samt att de är transparenta. Vill man handla nytt och etiskt ska man göra detta. Snabbmode är nog det mest ofeministiska du kan stödja och har man möjligheten ska man undvika det. Ja, småskaligt kostar lite mer men kläder kostar faktiskt. Det ska de göra. Gör de inte det är det något fel och man kan räkna med att någon eller några blir utnyttjade och exploaterade under produktionsledet. Vill du bidra till det? På bilden syns min nya fina kofta från Rino.se som Postnord höll på att försnilla för mig. Den var på vift i två veckor. Jag blev enormt glad när den dök upp och titta bara på vilken pärla den är!

Jag känner att det börjar falla mer och mer på plats vad jag gillar och vad jag ska ha i min garderob. Snabbmode skaver (ibland på mer än ett sätt) och det är inget jag ska ägna mig åt, ens i andrahand helst. Ok, det är kanske inte jättelätt att hitta annat än snabbmode second hand. Det kan ta tid att hitta pärlorna. Och ok, det kanske svider lite väl mycket i plånboken om det ska handlas småskaligt. Alla har vi olika förutsättningar. Men för mig är det värt att lägga mer tid och pengar för att få tag på grejer jag verkligen verkligen gillar och som jag kan stå för att jag har på mig. Det här är nog den förändringen jag har gjort i mitt liv som jag är mest stolt över. För mig är det viktigt att inte bidra till den smutsiga modeindustrin. För mig känns det mer och mer som att jag gör ett avtryck på riktigt.

Det här med att bära svart

Igår var jag på begravning. Jag hade helsvart. Det stod ingenting på begravningssidan att man skulle ha det så jag safeade. Jag kände mig både fin och bekväm i kläderna så, men helsvart är inte riktigt min grej. Längre ska jag påpeka. För ungefär 15 år sedan kunde jag gå i helsvart ganska mycket. På den tiden jag var student och hängde med arkeologer och svartrockare. Idag blir det inte så mycket svart. Visst kan jag ha en svart kofta, kjol eller ett par svart leggings. Bottenfärgen i ett plagg kan också vara svart. Jag gillar svart men att vara helsvart är lite trist tycker jag. 

Varför har vi svart på begravningar egentligen. Tydligen var det på 1700-talet som svart slog igenom som sorgens färg och blev brukligt på begravningar. Hos överklassen i alla fall. Mindre välbeställda människor fick ha mörkt och sorgebindel istället. När jag var liten var jag väldigt fascinerad av ett bröllopsfoto från 1800-talet där bruden bar svart. Mamma förklarade för mig att man hade en svart finklänning (eller blus och kjol egentligen, tvådelad klänning) som man använde både när man gifte sig och i kyrkan och andra viktiga tillställningar. Om man var vanlig dödlig bonde i alla fall. Logiskt faktiskt. Man hade så klart inte råd att skaffa massa nya kläder till bröllop, begravningar och dop och sånt. 

Och nu är vi lite inne på det väsentliga här. Det är rätt orimligt att man ska behöva köpa nya kläder för en begravning, bara för att man snöar in på att det ska vara svart. Det skulle aldrig falla mig in. Inte idag i alla fall. För några år sedan hade det kunnat hända. Jag har en del svart hemma och komponerade ihop en bra kombo för mig. Jag hade en kimono jag köpt på Lindra på Wieselgrensplatsen över en av mina karmaklänningar från Monki. Jag tyckte det kändes lite kort så jag drog på mig en kjol under som jag köpt på Smyrna och använde ett par leggings jag köpt på Sellpy. Strumporna är från Myrorna Järntorget och skorna, ett par gamla Dr Martens, har jag fått av en kompis. Jag hade örhängen jag gjort själv, armband från Blizdesign jag haft i flera år och ett halsband från JohannaN jag köpt i Circle of clothes på facebook. Det gick för övrigt sönder någon timme innan begravningen så jag fick låna en tång på Myrorna och laga det. Väskan lånade jag av en kollega. Jag har bara handväskor i oranget och neongult. Snyggt absolut men inte så himla diskret om man nu vill vara det.

Det här med svart på begravningar är nog rätt djupt rotat i oss. Men är det så nödvändigt egentligen? Kollar man på olika begravningsbyråars hemsida och andra vett och etikettsidor står det att man ska klä upp sig fint i dova och mörka färger traditionellt. Förutom svart funkar mörkblått och mörkgrått. Det står också att det blir mer och mer vanligt att ha på sig ljusa kläder på en begravning för att hylla livet. Ja det är ju fint. Ibland har den avlidna önskemål och man vet kanske hur traditionell den avlidna var. Det ska man ju så klart respektera. Personligen tycker jag dock att man själv ska känna sig bekväm i det man har på sig. Man ska inte behöva känna sig utklädd eller obekväm och inte behöva känna någon stress över att behöva ta sig ut och köpa nytt. Detta gäller även bröllop, stora fester osv. Ta det du har hemma istället! Något du gillar! Det är ingen som tackar dig för att du går ut och köper nytt och stressar upp dig på kuppen.

Det kommer inte på fråga att jag köper något nyproducerat till någon form av tillställning. Och inte heller något nytt för mig. Jag tänker att jag lika gärna kan ta något jag redan har hemma. För kläder, det har jag ju! Gången innan jag var på begravning ville jag ha en brun klänning. Det var det jag kände för då. Det var i januari och mycket kallare och jag kände för en mer rejäl klänning. Den här är från Gudrun Sjödén och jag har köpt den i en facebookgrupp och sytt om den lite. Både den och de kläderna jag använde igår har använts vid flera tillfällen tidigare av mig. Jag använde dessutom samma skor och strumpor i januari som igår. De funkar bra. Den gången lånade jag handväska av min svägerska. Jag har så många runt mig som har små svarta väskor att jag definitivt inte behöver skaffa mig någon egen. Men hur mycket jag än gillar min bruna klänning och min svarta komposition jag använde igår kan jag inte komma ifrån att jag, om jag ska klä upp mig, använder mer färg och mönstrat. Det här med att man måste vara korrekt och avskalad, vad är grejen med det egentligen? Hade det skadat om jag haft färgglatt och crazy på mig igår? Antagligen inte. Jag tycker vi ska våga lite mer och ha lite mer glatt på begravning och skippa det där med svart. Om vi vill. Jag vill i alla fall. Vill du?

Svart är för övrigt en skitdålig färg ur miljösynpunkt. Det råkar vara den svåraste färgen att få till och dessutom den mest miljöfarliga färgen. Det är ytterligare en anledning till att jag inte tycker att man ska behöva springa ut och köpa nya svarta plagg till en begravning. Men det där med svart och miljön får jag återkomma till vid ett annat tillfälle.

Köp mer trasigt!

Ja, ni hörde, eller läste egentligen, mig rätt. Här kommer ett tips från coachen. En bra idé är faktiskt att köpa trasigt på loppis. Jag ska berätta varför. Och då vill jag först återkomma till den gamla klassikern: alla kan sy! Har du gått i svensk skola har du haft slöjd och alltså kan du sy. Om inte någon haft totalt undermålig slöjd i skolan är sömnadskunskaperna befintliga och då går det mesta att fixa. Och har man inte de där baskunskaperna inom sömnad på grund av inte gått i skola i Sverige (eller övriga Norden eller Baltikum) kan man faktiskt lära sig att sy. Om man vill. Så fick jag det sagt. Igen.

Det här skulle nog få en hel del att rynka lite på näsan och inte bli så pepp av. Jag ser något helt annat faktiskt! Jag ser potential. Jag ser ett par vintagebyxor av god kvalitet som bara gått upp lite i sömmen. Jag ser en enkel lagning medelst maskin och så har man ett par skitbra och snygga manchesterbyxor. Ja, jag vet att bilden är kass men ni fattar principen. Att sy ihop en söm som gått upp är bland det enklaste man kan göra. Om man har symaskin. Men det går ju att göra det för hand med. Så klart.

Att ett och annat hål slinker förbi i sorteringen är inga konstigheter egentligen. Det är svårt att se allt. De större organisationerna får in enorma mängden som ska sorteras så jag kan bara tänka mig att det är ett pressat schema. Det händer då och då att jag hittar ett plagg second hand som är lite trasigt. Gillar jag det hindrar det inte mig alls att köpa det. Jag tycker också att det är helt ok att påpeka det och standard är då att ett avdrag görs. Vissa butiker har 20% som policy men ibland blir det mer. Eftersom jag har lite koll på saker kan jag också argumentera för om jag tycker det bör dras av mer, om plagget faktiskt är av lite kass kvalitet och kanske kommer behöva lagas igen. Jag brukar inte bli ifrågasatt. Jag är inte snål, det går ju till en god sak, men jag resonerar som så att hade skadan uppmärksammats av sorterarna hade plagget nog rensats ut och antagligen bränts. Då kan ett avdrag vara rätt gentilt för att jag ska tycka det är värt att laga. Som shortsen ovan. Ovan är ett stort hål och under är inget hål. Det tog kanske två minuter att laga. 

Syns det när jag har dem på mig? Nej, så klart. Shortsen kostade mig 20 kr på BjörkåFrihet och de är assköna. För mig var det jäkligt värt att köpa dem och laga. För visst är det bättre att de blir lagade och får användas vidare av mig än att de bränns? Jag tycker min matchning är lite fulsnygg dessutom. Det matchar ju nästan men ändå inte riktigt. Sånt som jag gillar. Jag har köpt en hel del trikåplagg med småhål som är en enkel biff att laga och en och annan skavank stör inte mig. Och det är ju helt ok att lagningar syns. Att laga sina kläder är något att vara stolt över!

Och apropå lagningar har jag faktiskt för en gångs skull kommit på en lysande idé om jag får säga det själv!Jag blir så avis på alla andras smarta idéer men nu är det faktiskt jag som kommit på nåt. Jag fnular lite på den fortfarande och får berätta vidare en annan gång, men det har med lagningar att göra kan jag säga! Jag ber om att få återkomma.

Det här med att hyra kläder...

Jag har faktiskt aldrig hyrt kläder. Inte för att jag har någonting emot det. Hyra kläder är ju bra! Att hyra festkläder eller bröllopskläder är ju en klassiker t.ex. Men jag vet inte om det är något för mig... Ska jag vara helt ärlig så gillar jag att ha saker. Att äga. Faktiskt. Det är inte helt okontroversiellt idag när det ska vara hållbart och minimalistiskt. Men jag har faktiskt alltid varit noga med mina egna grejer. Jag kan faktiskt vara lite snål. Jag är rädd om mina kläder och lånar inte gärna ut eftersom det finns risk för förstörelse. Jag vill själv vara den som förstör mina egna kläder i så fall.

Jag är också noga med att få tillbaka det jag lånat ut. En gång lånade jag ut ett par rosa benvärmare till en bekant som skulle på 80-talsfest. Jag fick aldrig tillbaka dem. De var inget speciellt men det stör ändå mig. Lite lagom sådär. Och så finns det ju risk för att jag blir alltför förtjust i grejerna jag lånar så det svider att lämna tillbaka dem. I tonåren långlånade jag ett par bruna manchesterbyxor av en kompis som sen ville ha tillbaka dem. Jag fick ett litet hål i hjärtat. Kort och gott, jag gillar mina grejer. Och jag gillar att äga mina grejer. Ja, jag vet att jag är ofräsch. Att ägodela är ju ändå en bra grej.

Men nu var det hyra det gällde. Det finns en hel del hyrtjänster av kläder, både på nätet och fysiskt. På nätet finns t.ex. Hack your closet och Routine t.ex. Vissa tjänster har pris per plagg och hos Hack your closet får man en box skickad till sig varje månad med ett 4-5 plagg för 299 kr som stylister valt ut. Alltså, idén är ju fullkomligt lysande men jag känner ändå att det inte är för mig. Jag har sett flera på instagram som inte varit så nöjda då plaggen varit helt fel och fel storlek t.ex. Det lyckades ju fint när Kind of shoppade åt mig men när jag sett att andar fått en box med fem plagg varav bara ett var ok, då blir jag inte så sugen. Om huruvida plagg är för mig brukar kräva sin provning.

Och så var det ju det där med storlek då. Jag kanske motsäger mig själv lite nu men det är fasen svårt med storlek. Jag är inte en storlek 38 och även om jag hävdar att det finns alla möjligheter att ha en cirkulär garderob som tjock känner jag nja på att låta någon annan plocka fram kläderna åt mig. Jag är lite petig med passform rätta mig gärna om mina fördomar icke stämmer men jag tror kanske inte att uthyrningstjänsterna har ett överflöd och storlek 46-56 t.ex. Ja, jag hör att jag låter lika neggo som second handmotståndarna, men ändå.

Sen finns det hyrtjänster i fysiska butiker med då. Festkläders- och bröllopsbutiker finns det en hel del. Sedan finns det second handbutiker som också har en del uthyrning. Familjen AB i Helsingborg och Stadsmissionens butik i Arkaden här i Göteborg har en del till uthyrning t.ex. Hos Stadsmissionen kan man faktiskt både köpa och hyra Remake STHLM:s kläder och nu börjar vi ändå närma oss något! Här snackar i kläder med fri passform sydda av återbrukade textilier och detta är ju som bekant någonting jag gillar. För 400 kr får man hyra en lång kappa från Remake i en vecka tror jag att det var. Ett rimligt alternativ mot att köpa ändå. Om man gillar det.

För då kom vi dit igen. Jag lockas liksom inte av det. Jag liksom bara vet att jag hade velat behålla kappan. Bröllopsklänning är ju annars bra att hyra. En klänning man bara använder en gång. Elsa Billgren har en extremt drömmig bröllopsuthyrning med vintageklänningar t.ex! Men se där tänker jag annorlunda. Vem har sagt att man bara ska använda sin brudklänning en gång? Förr använde man samma svarta finklänning till kyrkan, både till bröllop och begravning. Det var hållbart! Det finns studier som visar att det är mer hållbart att slänga kläder i soporna än att hyra med all frakt och allt. Nja, allt beror ju så klart på så jag ger mig inte in i den diskussionen här och nu. Jag har i vart fall redan en klänning jag har tänkt mig till mitt bröllop, när det nu blir av. Det är en småskaligt producerad pärla jag har tänkt ha länge och använda mycket. I övrigt köper jag fortfarande second hand som jag fortsätter att cirkulera vidare. Det är min hållbarhetsmodell. Jag tänkte nog fortsätta med den. Hyra får andra göra. What ever floats your boats liksom.

Ett par nya poddar

Jag gillar att lyssna på podd. Jag brukar inte gilla så många stora kommersiella saker som när två mer eller mindre kända gubbar sitter och tjötar if you know what I mean. Jag gillar poddar med vettigt innehåll som behandlar sådant jag är intresserad av. Tidigare har jag tipsat om några om hållbart mode här, här och här. Det har nu dykt upp ett par nya poddar som känns lovande som jag vill tipsa om! Om man som jag gillar att höra när vettiga kvinnor sitter och tjötar om intressanta grejer. Och det gör i regel jag.

Den första är denna, Sicksacksnack med Kajsa Nordin och Stina Löving! Podden hade premiär 29 juni och handlar om sömnad, materiallära, redesign och sånt där som dessa damer är riktigt bra på. Både Kajsa och Stina sysslar annars med återbruk i sin ädlaste form, dvs de köper textilier second hand och syr om till asschyssta kläder och accessoarer. Jag har för övrigt en hatt från Kajsa som jag får visa i ett eget inlägg. Båda förgyller instagram med sina kreationer och det ska bli spännande att fortsätta lyssna. Två avsnitt har hittills kommit och den finns att lyssna på på Spotify och där poddar annars finns. 

Så i torsdags hade denna podd premiär, nämligen Hållbar stil som handlar om just hållbar stil, dvs vintage. Precis vad poddvärlden och alla andra behöver just nu tänker jag! Bakom denna pärla står Elina Kaukosalo och Olivia Robertsdotter. Båda har vintagebutiker på instagram, Livilou.vintage och Whatgoesaround.se, och gillar verkligen vintage. Innehållet i denna podd är mode, stil och trender och hur man kan närma sig detta via vintage. Moderevolutionen når vi via vintage, jag är övertygad. Två avsnitt släpptes direkt i torsdags och jag ser fram emot fortsättningen. Jag vill verkligen götta ner mig i vintage! Denna podd finns också på Spotify och andra ställen där poddar finns.

Tipsa mig gärna om fler poddar om ni tycker jag har missat någon. Poddar om hållbart mode är trevligt tycker jag!

Vi har ett val.

I lördags skrev jag ett blogginlägg om att inte passa in i tjockisnormen. Jag delar mina inlägg ibland lite här och var i sammanhang där jag tänker att folk kan vara intresserade av att läsa för faktum är ju att det är roligare om folk läser bloggen. Så det gjorde jag i lördags. Jag fick reaktioner så klart. Jag fick förklarat för mig att inom tjockisvärlden finns det en form av gradering (smallfat, midfat, largefat) som man gör för att visa på privilegier och om jag förstod det rätt är jag i nedre skalan och då alltså privilegierad. Uttryck som "sätt dig ner på mattan" dök också upp. Kontentan i det hela var (om jag förstod det hela helt rätt) att jag inte riktigt kan uttala mig om att handla kläder second hand som tjock eftersom jag inte är tillräckligt tjock. Att jag kan handla i vanlig butik och därför inte kan förstå. Det blev också en diskussion om vilken min storlek är och att jag undvek att skriva ut den. Jag försöker inte mörka någonting, jag vet inte vilken storlek jag har. Eller, har jag ens någon? Jag menar ju att storlek och passform är flytande, beroende på hur man själv vill att kläderna ska sitta. Det finns liksom inget facit till vilken storlek på kläder jag har på mig. 

Vad jag vill komma till med detta är helt enkelt att jag min tes, det faktum att jag inte riktigt får vara med i "tjockisklubben", styrkes där. Det var ju precis det jag sa. Jag är inte tillräckligt tjock helt enkelt. Men. Så här är det. Jag kommer inte sluta peppa andra tjocka människor, vare sig de är mindre eller större än vad jag är, till en hållbar klädkonsumtion, för jag hävdar att det går. Visst är det svårare än om man är en typisk 38, men jag vägrar acceptera att man som överviktig ska tvingas köpa värdelöst snabbmode, om man inte vill det.

För vi har nämligen ett val. Och vi har även ett ansvar. Om vi verkligen vill. För mig är det viktigt att inte bidra till den dåliga klädindustrin, då gör jag val utifrån det. Hur man väljer att göra är olika. Vissa köper väldigt få kläder och använder dem tills de faller i bitar. Det är bra. Vissa gör genomtänkta och smarta val, vårdar sina kläder och använder dem länge. Köper ingenting i onödan liksom. Vissa göra det bästa valet man kan göra vad gäller miljö och etik och köper bättre producerat och bättre material. Vissa syr själv och vissa köper småskaligt och schysst. Det finns olika sätt helt enkelt. Jag säger inte att något sätt är bättre än de andra.

Jag köper däremot främst second hand. Jag gillar det. Jag hänvisar återigen till mitt inlägg från 2019 som jag tycker är lika aktuellt idag som då. Men en lite snabbrepris här då eftersom vissa inte ville klicka sig vidare i lördagens inlägg. Jag lyckas med min second handshopping genom att: strunta i storlekslappen och satsa på att prova och välja själv hur jag vill att plaggen ska sitta. Jag köper en del grejer som inte passar helt perfekt och ändrar hemma genom att sy om eller fixa till. Jag köper en hel del i facebookgrupper och där finns det flera som är inriktade just på plus size-kläder. Jag handlar på tjockisloppis när det anordnas sådana och jag har även arrangerat själv två gånger. Jag köper även en del herrkläder som passar bra och sitter fint på mig. Så gör jag. Jag gillar second hand och att man kan handla second hand även som större och omfångsrikare än normen är som sagt en hjärtefråga för mig.

Och jag hävdar fortfarande att det går! Om man vill. Jag skulle ljuga om jag sa att det är plättlätt och enkelt för alla, men för mig har det varit en process där jag har fått ändra mitt mindset och vänja mig vid grejen. Allt kan man inte hitta direkt, man kan få leta och vänta lite men vem har sagt att omställningen måste ske över en natt? Vill du handla kläder i andrahand så finns det definitivt möjligheter. Jag säger inte att "om jag hittar kläder second hand gör du det också". Jag vet att jag har det lite lättare som bor i en storstad t.ex. Jag har tid att leta och jag har bara mig själv att köpa kläder till. Och min partner ibland, men bara för att det är kul. Annars kan han själv. Men, återigen, vill du så kan du. Lite grand i alla fall. Börja smått och köp ett plagg second hand. Ta en liten kik i butiken när du är där. Helt plötsligt hänger det där plagget i perfekt storlek och stil till dig där. Eller så kanske du hittar det där plagget du vet passar på dig, kanske som du redan har, men i en annan färg, där på Tradera eller Sellpy eller liknande. Gå med i några facebookgrupper! Jag hänvisar till flera olika i det här inlägget.

Sen finns jag här och peppar! Jag finns med mina tips och tricks och du får gärna kontakta mig om du vill ha råd och påhejning. Bor du i Göteborg kan jag även följa med dig på en loppistur om du vill ha riktig handgriplig hjälp. Nej, jag är inte ytterligheten av tjock men jag baserar min positivism för second hand för tjockisar på verkligheten. Jag har en flera vänner som är större än vad jag är som handlar begagnat, både på nätet, tjockisloppis och i butik. En person har jag agerat personal shopper åt och det blev väldigt bra! Så tveka in att kontakta mig om det är så! För, som sagt, vi har ett val. Steget kan vara nog så litet men varje steg räknas man vill börja ställa om mot en mer hållbar klädkonsumtion. Det är ett val vi kan göra. På ett eller annat sätt. Valet behöver inte vara att överkonsumera krafs, även om man är överviktig. Jag brinner för second hand och cirkuläritet. Du kanske brinner för något annat. Men, återigen, jag kommer inte sluta peppa till att kunna handla cirkulärt, även om det är storlek 56 man är ute efter, och inte 36.

Gummistövlar - att kapitulera

Jag har köpt bös. Nyproducerat bös. Jag fick ge upp till slut. Tidigare har jag skrivit om att jag tycker det är så himla svårt med gummistövlar second hand. Jag har till och med proklamerat att det är typ det enda jag aldrig hade kunnat tänka mig att köpa begagnat. Jag har haft otur. Jag har fått gummistövlar som inte passade och tagit över ett par till synes väldigt fina som läckte som två väldigt grovmaskiga såll bara andra gången jag använde dem. 2019 när jag var med i Circular Fashion Challenge gav jag så upp och använde mig av kryphålet att inte köpa nytt genom att "önska" mig ett par av min partner. Han köpte nya jättefina som dessutom verkade vara helt ok ur schyssthetsperspektiv. Och de var väldigt bekväma. Jag har skethöga vrister och får lätt ont i fötterna av gummistövlar som ju inte är särskilt töjbara. Sedan så har jag feta vader så höga stövlar kan också vara svårt. Alltså, här är jag picky. Jag vågar inte begagnat för man vet fasen aldrig om de håller. Det kanske känns som det i butiken men min erfarenhet säger att de kan bli såll rätt snabbt. Jag måste också kunna prova dem så jag verkligen vet att de passar och inte klämmer. Jag behöver således nya från butik. Och när de där fina Kamikstövlarna gått sönder och reklammerats två ggr, vilket innebar att de inte fanns kvar längre så pengarna tillbaka fick det bli, då fick jag helt enkelt köpa nytt.

Nejdå, jag har inte bara köpt second hand i år. Jag har köpt nya strumpor från Lindex (strumpkris) samt att jag köpt lite nyproducerat och schysst från Rino och Lille-Lo samt lite remake, men något så tråkigt som gummistövlar bar mig emot. Så sprang jag på ett par låga, vilket är bra ur vadperspektiv, i en krimskramsbutik i Bohuslän i min favoritfärg. De passade och kändes helt ok liksom. Jag behövde ju ändå stövlar, jag går till och från jobbet varje dag i alla väder samt att man måste ut med hunden ibland trots hällregn, så de används absolut. Ok, de är inte lika snygga som de jag hade innan, och inte heller lika bekväma men de gör sitt jobb. Och om inte annat matchar de mina andra gula plagg! Jag har några eftersom det är min favoritfärg. T-shirten är från en klädbytardag och kjolen har min kompis Anna sytt av en klänning hon själv sytt av ett loppistyg. Jag köpte den av henne på en tjockisloppis.

Jag tycker det är svårt med gummistövlar för det är liksom inte självklart att känna vad som är bra kvalitet. När det gäller kläder är jag rätt bra på att känna på sömmar och tyg om det är bra grejer men med skor och stövlar är svårare. Mina förra som jag fick av partnern kändes riktigt bra och rejäla i kvaliteten men vad hjälpte det? De första jag hade sprack i en söm och läckte i stort sett direkt och de nya jag fick efter reklamationen sprack både i sömmar och gummi efter mindre än två år. Och de trodde jag verkligen skulle vara bra! Partnerns exakt likadana håller dock. Och mina gamlagamla som jag köpte på Coop Forum en gång höll i över 10 år innan de var mer hål än stövlar typ. Jag har dock förhoppningar på de här eftersom svärmor nämnde att hon haft ett par av samma märke, Marine som verkar vara något noname-märke, i typ 10 år. Så hoppas hoppas!

Gummsitövlar är ett nödvändigt ont och ska man ändå ha ett par kan de ju lika gärna vara fräsiga. Och vad är inte fräsigare än knallgult? Jag hade ju velat ha en knallgul regnkappa också men jag får nöja mig med den här blekrosa från Sellpy och låna partnerns gula (också från Sellpy) ibland. Tröjan är från Lindra på Wieselgrensplatsen och Monkiklänningen är från Circle of clothes på facebook.

Så, förhoppningsvis slipper jag köpa fler gummistövlar på ett tag. Det är ju verkligen inte hållbart att behöva skaffa nya gummistövlar hela tiden. Tur att reklamationsrätten fungerar men det är så krångligt och bökigt med stövlar så nu får det vara nog. Och ni som köpt gummistövlar second hand, har det funkat? Eller har de blivit de berömda sållen? Jag skulle vilja men vågar ännu inte...

Att skänka är inte en god gärning!

Inte per definition i alla fall. När jag pratar hållbarhet och hållbart mode med vänner får jag ibland ett litet försvarstal kastat i ansiktet på mig. "Nej jag handlar inte second hand pga... osv, men jag skänker alltid mina kläder till xxx! Då gör jag ändå en god gärning!". Det har hänt mer än en gång att personer rättfärdigat sina nyköps-shoppingsprees med att de skänker ju ändå massa kläder också och det går ju till välgörande ändamål och då är man ju rätt helig ändå. Så enkelt är det faktiskt inte. Om man ser det faktum att man lämnat in en påse kläder till Stadsmissionen eller Erikshjälpen t.ex. som en legitim anledning att köpa massa nytt är miljönyttan och den välgörande handlingen ganska ogjord. Om man fokuserar på miljönyttan nu. Pengar in i organisationer som gör massa gott som ovan nämnda organisationer är absolut bra ur det perspektivet. Men faktum kvarstår att vi skänker 3.8 kg textil till välgörenhet och second hand varje år, men vi köper bara 0.8 kilo begagnat. Överflödet hamnar någonstans och i värsta fall i bränntunnan eller som landfill. 

Att göra sig av med begagnade kläder är bara bra för miljön om de kommer till nytta igen. Om de återbrukas. Så är det. Annars är det helt ogjort och faktiskt inte alls bra för miljön. En deponerad t-shirt av bomull genererar metangas som är riktigt dåligt för miljön. Eldas t-shirten istället upp blir den till koldioxid. Också väldigt dåligt. Vi återkommer till siffrorna från BjörkåFrihet: de får in 10 ton kläder om dagen, 4 ton av dem sorteras och 6 ton säljs utomlands. Vad som görs med kläderna utomlands har man rimligtvis ingen vidare koll på. Alltså har du ingen som helst koll på om den där skjortan du skänker säljs vidare i butik eller om den blir till växthusgaser. Blir den till växthusgaser är det ju faktiskt sämre än om den ligger kvar i din garderob och används en gång vartannat år.

Alltså, när du rensar din garderob behöver du säkerställa att dina plagg används vidare när du ska göra dig av med dem. I första hand: se till så det du ska göra dig av med är bra grejer som är värt att ta vara på. Sortera och vik snyggt istället för att knöla ner i en sopsäck. Och se till att det är helt och rent. Större second handaktörer i alla ära men det kanske inte är bästa utvägen. Fundera över vad ni har i närheten. Har ni någon mindre second hand från kyrkan, IOGT, någon idrottsklubb eller annat där det är större chans att de tar till vara på allt? Satsa på dem då! Är det trasiga kläder? Finns det någon remakeverksamhet som Kupan i Åmål eller WeReDo Fashion på orten? Då vet ni vart den kassen går. 

Ett annat sätt för att kläderna kommer till användning igen är att ge bort eller sälja till en kompis du vet har samma stil och storlek. Själv har jag en personal clothing dealer som brukar komma med en laddning då och då eftersom hon vet att vi har liknande storlek och smak. Eller varför inte ordna en klädbytardag! Jag har ett schysst koncept för det som man kan läsa i det här inlägget. Jag älskar klädbytardagar och tycker det är ett lysande koncept, både stora offentliga sammankomster och små man anordnar med kompisar. Det blir ju liksom gratis shopping och man har möjlighet att testa grejer man är lite osäker på utan att det blir ett extra inköp. Gillar man det inte när det kommer omkring kan man ju ta med det nästa gång igen så får någon annan testa.

Faktum är att kläder kommer mest till användning igen om det finns något värde i dem. Vad som är värt något är väldigt individuellt men vår inställning till vad som är värt något spelar definitivt roll. Det är skillnad på en säck med skrynkliga ihopknölade plagg och en påse med fina och vikta välstrukna plagg. Att sälja kläderna vidare själv blir liksom lite mer värdefullt än att knöla och skänka. Och där finns det många olika möjligheter. Att låta någon göra det åt en är väl det enklaste om man inte orkar hålla på och greja med det själv. Sellpy är en enkel variant, med risk att få plagg bortrensade och väldigt lite för lite betalt för dem dock. Jag har testat att sälja via Sellpy och blev ändå nöjd vilket man kan läsa om här. Sedan finns det fysiska butiker som säljer väl utvalda plagg på kommission. Arkivet STHLM, Systrarnas Gröna och Varié är exempel på det. 

Sedan kan man så klart anordna en egen loppis i en lokal eller på gatan. Det blir mer och mer poppis med promenadloppisar och den klassiska barnloppisen finns i olika modeller. Kvarstår dock pandemin. Jag tror på när jag ser det att vi kommer kunna gå tillbaka till det normala igen här snart men mer och mer verksamhet har dragit igång har jag märkt. Här i Göteborg har t.ex. bakluckeloppisarna i Slottskogen kommit igång igen, med mer avstånd och restriktioner. Har man bil är ju det ett bra alternativ. I lokala köp- och säljgrupper på facebook säljs det ofta klädpaket för avhämtning och i andra grupper, sådana för ett visst område eller ett kvarter, har jag mer än en gång sett att folk drar ihop egna små loppisar i trädgården. Bra grej.

Så har vi ju nätet med. Tradera och Blocket är klassiker om man orkar hålla på och fota och lägga upp men så finns ju även Marketplace och diverse andra tjänster som Plick t.ex. Det finns även appar och hemsidor för klädbyten som Renew outfits och Popswap. Sedan finns det ju otaliga facebookgrupper för köp och sälj av kläder. Och jag har testat. I början på sommaren lade jag upp ett antal plagg i grupperna Gudrun Sjödén Köp & Sälj och Circle of clothes. Det funkade riktigt fint faktiskt! Av fjorton plagg fick jag sålt nio och det var jag nöjd med. En klänning jag inte fick sålt sålde jag sedan istället via instagram som också är ett tips. Många har bloppiskonton på insta som är väldigt populära.

Det var som sagt en positiv upplevelse att sälja via facebook och här kommer lite nybörjartips från mig. En viktig grej är att lägga ut rätt plagg i rätt grupp. Det finns mängder med typer av grupper och kolla runt lite och lär känna dem rätt. Moderna lite "poppis" kläder i en grupp, vintagekläder i en grupp, kulturtantskläder i en grupp osv. Det är större chans att få plaggen sålda om de visas upp för rätt publik. Det finns även särskilda grupper för specifika märken och då kan man ju räkna med att plaggen faller publiken i smaken. Sedan är det alltid bra att ta flera bilder i olika vinklar och skriva ut lite mått så man vet att det passar. Bilder med plaggen på tycker jag själv är väldigt trevligt! Och skriv ut material för skjutton! Vi är flera som är lite kinkiga med material i denna värld. Sedan tycker jag inte heller man behöver ta i priset så mycket för man vill ju ha det sålt. Samt att jag personligen också föredrar om det är ett pris inklusive fraktkostnad. Så slipper man böka med det. Det känns ju också alltid positivt med pris inkl frakt. Nästan som att frakten är gratis, hehe. Spårbart upp till ett kilo för 66 kr tycker jag är enkelt.

Ok, är du en sån som absolut inte orkar greja med att sälja så är det ju så klart bättre att dina påsar hamnar i Myrornas container än i den för brännbart. Men testa en klädbytardag eller att sälja på ett eller annat sätt! Det är faktiskt rätt kul! Och som sagt, det är större chans att kläderna verkligen kommer till återanvändning då och det är då miljönyttan blir av. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: kläder måste få ett värde igen och inte bara slit och släng! Detta är ett sätt. Att låta dem bli metangas är inte ett. Att hantera sina kläder rätt, både före och efter brukningstid är ett ansvar. Om vi vill leva kvar på denna jord. Men jag tvivlar rätt rejält nu om jag ska vara ärlig...