Disktrasor

Jag tycker det är trevligt att sticka disktrasor. Jag tycker det är trevligt att ha stickade disktrasor. Jag tycker inte om att använda dem för jag hatar att städa. Det syns hemma hos mig kan jag säga. Men i vilket fall. Jag brukar ju även snappa upp idiotiska kommentarer från besökare på marknader. Och på Skene Marten för ett par veckor sedan kom den som tog priset. På lördagmorgonen, när marknaden precis började komma igång, kom det en man gående förbi med sin fru. Han slängde ett getöga på våra grejer innan han stannade framför våra disktrasor (jag stickar i regel och Linda virkar), plockar upp en av dem, tittar på oss och säger: "Dom här, dom är fullkomligt jävla värdelösa!". Och jag blev så paff. Jag tittade på honom och sa: "Då har du inte provat våra kan jag säga!". Och inte för att vara sådan, man måste inte gilla våra stickade och virkade disktrasor (även om i alla fall min svärmor och bonussvärfar är helt lyriska över dem), och man måste inte ge oss beröm för dem heller, men säger man så eller? Vad grundade han det på? Jag har inget minne av att han handlat av oss så jag tror helt ärligt inte att han har en egen erfarenhet av dem. Tror hans fru skämdes lite över honom också för hon manade på honom att gå och så försvann de snabbt. Jag ångrade så klart direkt att jag inte kallat honom för gubbjävel. Tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att använda det ordet som jag i övrigt i stort sett aldrig använder!

Jul 2013

I år var det en ganska torftig jul julklappsmässigt på temat handarbete. Jag har inte orkat vara så ambitiös att jag gjort handgjorda julklappar till alla. Jag har inte haft tid heller. Och i år har jag ju faktiskt haft råd att köpa julklappar. Men några fick det bli i alla fall. Sambons mormor och mamma fick en krokad halstub resp. några disktrasor. Min syster och hennes sambo fick också disktrasor och glasunderlägg. Inte så inspirerande kanske, men stickade disktrasor är verkligen the shit!

Och för första gången på flera år fick jag nästan inget handarbetsrelaterat alls, trots att jag önskade mig massa böcker. Men jag klagar inte, jag fick jättefina julklappar! Jag fick dock en prenumeration av tidningen Hemslöjd, vilket är en alldeles utmärkt julklapp vilken jag får varje år, och så fick jag denna boken: Gamla svenska lapptäcken. Den har jag suktat efter länge!

Jag upptäckte även att det finns en andra del: Spår av liv. Den får jag önska mig i födelsedagspresent i januari!

Gåstickning

Idag har jag gjort det! Jag har provat att gå och sticka samtidigt. Och det gick över förväntan! Faktiskt jättebra!. Gå och sticka är ett fenomen som faktiskt existerar. I Storbritannien finns det en svensk tjej som går och stickar dagligen, eftersom hennes två favoritsysselsättningar är att sticka och att gå långa promenader, alltså kombinerar hon dem. Lysande. Karin och Elin i Stickpodden har även provat det fast de gjorde det på vintern. Det känns kallt tänkte jag, och har haft det i planerna sedan dess, och idag blev det alltså av. Jag stickade på en enkel disktrasa, och jag kan rekommendera att sticka något enkelt och litet. Jag stickade med raka stickor, eftersom jag gillar att sticka disktrasor på sådana, men annars är det nog många som hade föredragit rundsticka. Jag lyckades till och med byta färg utan några större problem. Fick sakta ner lite för det, och på ett och annat ställe fick jag stanna eftersom jag hakade upp mig i alla förbenade trådar som de flesta bambu/bomullsgarnerna brukar bestå av. Men inga missöden alls. Man kanske kan fundera över hur man kan se vart man går när man går och stickar men det är inga problem. Om man stickar som jag (dvs. att man är så pass nybörjare att man inte kommit så långt som att sticka utan att titta) tittar man ju ner på stickningen under tiden lite då och då och då ser man ju även gatan framför sig. Inga problem. Nu gick jag i och för sig en väldigt kort promenad idag. Eftersom de håller på och bygger om Lundbybadet där jag vanligtvis simmar fick jag lov att pausa mitt badkort, så jag gick fram och tillbaka till Lundbybadet. De som vet vart jag bort vet att det inte är så långt. Men jag tänker att det kommer ske igen, det är ju utmärkt att kunna kombinera promenader och stickning, och då går det förhoppningsvis snabbare (dock gick det inte alls så långsamt som man kan tro utan jag höll en ansenlig takt) och det blir förhoppningsvis en längre promenad. Jag tänker även att innan sommaren är slut ska jag jag provat att både virka, kroka och nålbinda på mina promenader.

Och apropå virkning och promenad så provade min vän Lena på det häromdagen och bloggade även om det. Men jag har inte bara härmat henne eftersom jag planerat att prova att sticka och gå sedan i vintras. Och om sanningen ska fram kan det hända att anledningen till att valde att prova att gå och sticka just idag är att jag helt enkelt inte ville lägga ifrån mig disktrasestickningen när jag skulle iväg. Och det finns stunder då jag hatar att gå. Det är t.ex. när jag ska gå från simningen och hem och har en mördande liten backe, som egentligen varken är särskilt lång eller brant, men det är något med vinkeln på den som inte passar mina hälsenor. Den backen gick galant idag eftersom jag koncentrerade mig på stickningen. Jag hatar även att gå hem från vagnen efter en lång dag. Det är så tråkigt. Då kommer nog stickningen komma fram.

Något jag däremot förvånade mig lite över är att folk inte reagerade mer. Människor har en tendens att reagera starkt på sådant som sticker ut, och de är oftast inte diskreta med att visa att de ser det. Men jag tycker inte att någon direkt stirrade eller pratade om mig. Det såg kanske lite konstigt ut, men det kändes däremot helt naturligt och logiskt att sticka samtidigt som jag gick. Garnet hade jag i min väska och det funkade bra. Men jag tänker att vid sådana här sticktillfällen vore det perfekt att använda min fina mandala, och kanske fästa den i ett bälte eller så. Vad är en mandala undrar ni kanske då? Jo, det är en sådan här:

Och den är faktiskt till för garn. Förr i världen fanns det inga snajsiga nystmaskiner utan då fick man nysta garnet för hand och då blev det runda nystan. De rullar gärna iväg när man stickar/virkar från dem och jag kan tänka mig att katten, för det hade man ju på varje gård förr pga mössen, säkert lekte med dem och det var säkert irriterande att behöva reda ut det efter en lekstund för katten, och då var en sån här liten garnbur i luffarslöjd perfekt. Jag har fått den av min pappa, men tyvärr är det inte han som har gjort den. jag tycker att han ska lära sig göra sådana och sedan sälja dyrt. Vill man läsa och se mer av mandalor kan man t.ex. titta in det här blogginlägget.

Och jag kan ju även tillägga att det var permiär för något mer än gåstickning idag. Det var även premiär för väntrumsstickning. Mig veterligt har jag i alla fall inte gjort det innan. Men jag tänkte att det är dags. Tanter stickar i väntrummen på vårdcentralen. Och eftersom jag är tant så var det dags. Och i ärlighetens namn, igen, så ville jag inte sluta sticka på min disktrasa då heller. Fast det var en annan disktrasa.

Förenklad disktrasa

Det är en ny marknad på gång och då får man producera till den med. Disktrasor har kanske inte varit någon storsäljare men jag ger inte upp i första taget! Jag tycker verkligen att stickade disktrasor is the shit! Hildurs barnbarn har ett gratismönster på en stickad disktrasa som jag kikat på innan men inte gett mig på. Det var något knasigt med mönstret minns jag. Men så har jag träffat på flera som stickat efter detta mönster på stickcaféer och liknande det senaste, så jag tänkte att jag skulle testa och se om det är så bra som alla säger. Och visst blir resultatet trevligt och säkert en bra disktrasa, men beskrivningen tilltalar mig inte. Man skall sticka vartannat varv en rät, en avig och vartannat varv avigt. Jag gillar inte att sticka aviga varv så jag gjorde vartannat varv en rät, en avig och vartannat varv med räta maskor istället, och resultatet blev precis detsamma! För mig blir det dessutom bättre eftersom det är lättare att sticka jämnt med räta varv istället för aviga. Så så var det med det. Garnet är bambu och bomull från Schachenmayr. Kanonbra disktrasegarn.

Jag gillar: #13 Stickade disktrasor

Jag gillar att sticka mina egna disktrasor. Egenstickade disktrasor är mycket bättre än köpedisktrasor. Wettextrasor tar jag dessutom inte i med händerna. De är äckliga. Jag har haft wettexfobi sedan barndomen. Men om jag stickar disktrasor själv av lin, bomull eller bambu använder jag dem gärna. De har aldrig luktat sådär wettextrasigt och gör jobbet perfekt! Jag stickar dem i olika strukturmönster som jag passar på att prova. Så blir det ju fortbildning med. Man kan ju givetvis virka eller kroka disktrasor med men det har jag inte provat ännu. Det får nog bli nästa steg i disktraseprocessen. Jag har även stickat en del till försäljning. Hittills har jag sålt två. Det är ingen storsäljare direkt. Förstår inte riktigt det. Det är ju lysande med stickade disktrasor! Det är både mer ekonomiskt och miljövänligt då man kan tvätta dem i 60 grader eller koka med lite diskmedel. Man kan använda dem hur många gånger som helst helt enkelt!

Vad som finns kvar

Även fast jag sålde riktigt bra i helgen så har jag ju inte direkt sålt slut på mina grejer. Nejdå, jag har ett ganska stort stash kvar av grejer. Jag tänkte visa upp lite här.

Jag har, stöld till trots, 14 par handledsvärmare kvar. Det är blandade material, främst ull, men även ullblandningar och akryl. 80 kr tog jag för dem på marknaden i helgen.

Jag har nio patentstickade pannband kvar i olika material. De lite bredare i översta raden är alla i Drops Eskimo och alltså i 100& ull. Det grälla i grönt och oranget och är stickat i raggsocksgarn och övriga är akryl. De må vara enkla men jag tycker att patentstickning är väldigt snyggt och de sitter väldigt bra på! Även dessa kostade 80 kr på marknaden i helgen.

Lite förvånad är jag ändå över att jag inte lyckades sälja en enda disktrasa. Jag älskar stickade disktrasor! Wettextrasor tar jag inte i, så jag är glad att jag har hittat disktrasor jag klarar av att hantera! De finns i olika material. De flesta (och knalligaste färgerna) är bomull och bambu, vissa är bara bomull och den mörkare blå, näst längst till vänster, är i lin. Jag har provat på lite olika strukturmönster i dem, och har alltså passat på att fortbilda mig lite samtidigt. De kostar 60 kr styck, men man kan få två för 100.

Nålbundna mössor har jag även fått till ett antal genom åren. 14 stycken har jag nu i olika ullgarner, ett antal av dem är växtfärgade. De kostar 300 kr när jag är ute på marknader.

Är det så att man vill köpa något av mig går det bra att maila mig eller skriva till mig här på bloggen. Jag tar även beställningar om man vill ha något i någon speciell färg eller utförande. Jag gör även andra grejer, t.ex. krokade handledsvärmare, men det här är vad jag har ett "litet lager" av just nu. Jag har ju även nålbindningsnålar i olika träslag och virkade örhängen i olika färger sedan tidigare här på bloggen. Kika i högerkolumnen. Men tveka inte att höra av er om ni undrar över något eller vill beställa något!