Andrea Cremer - Nightshade

Nightshade är första delen i en sån där serie som har stått på min TBR-lista i en halv evighet. Jag hade till och med ett omslagslöst ex av boken liggande på skrivbordet på jobbet och senare hemma i bra många månader.  Jo, omslagslöst då det var orsaken till att boken gallrades och jag köpte in ett nytt ex till biblioteket - och ekonomisk som jag är tyckte jag att jag nog kunde läsa boken även utan omslag. Faktum är att jag hade ett väldigt intressant tillvägagångssätt när jag väl läste Nightshade. Varje gång jag hade läst klart ett kapitel rev jag bort det och slängde... Nej, det är inget jag rekommenderar för hela böcker, men för trasiga böcker som följer med på en 70 km lång vandring är det en ypperlig lösning!

Jag har läst ovanligt få urban fantasy-böcker den senaste tiden så det var riktigt kul som omväxling. I Nightshade möter vi Calla som är en varulv och alpha över den nya generationen i Nightshade-packen. I bokens inledning räddar hon i vargform en kille från att bli dödad av en björn. En kille som senare visar sig börja på hennes skola och visar sig ha lite för mycket att göra med Callas värld.

Cramer bygger upp en intressant värld med guardians (varulvar), keepers (typ häxor) och andra skumma typer och varelser men jag blir aldrig helt fångad. Det känns inte nytt och fräscht utan känslan är att jag har läst det förr. Tjej möter kille, blir kär trots att hon är lovad åt annat håll, problem uppstår åt alla håll och kanter. Kanske är det just med kärlekstriangeln det hela pajar fullständigt för mig.

Är det något jag inte gillar med boken är det dessutom könsrollerna. Jag hade starka förhoppningar om Calla som trots allt är en alpha-hona och styr över sitt gäng. Men så ska de båda gängen börja enas och självklart måste Calla bara lyda, le och se glad ut när Ren, killen som ska bli alpha, bestämmer något. Över huvud taget förväntas kvinnorna/honorna i flockarna bara lyda och ta emot vad som bjuds och göra det som krävs av dem utan att opponera sig. Usch och fy för sådana stereotyper!

Så nej, för mig var det här ingen superhöjdare trots bra språk och att läsningen flöt på. Kanske var det inte boken utan jag. Kanske ger del två i serien en chans för att se om det blir bättre, men det får bli senare det.

Titel: Nightshade
Författare: Andrea Cremer
Förlag: Atom
Utgiven: 2011-07
Serie: Nightshade #1
Sidor: 480
Adlibris | Bokus

Sonya Sones - En sån där vidrig bok där mamman dör

Förra sommaren läste jag Sonya Sones Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet och jag tyckte det skulle passa fint att läsa ytterligare ett av Sones verk denna sommaren. Okej, att det på Läsutmaning 2015 finns med en punkt om att läsa en bok på vers påverkade mig nog en hel del...

Rubys mamma dör och hon tvingas flytta tvärs över landet för att bo i Los Angeles hos sin skådespelarpappa som hon aldrig träffat eftersom han skilde sig från hennes mamma innan Ruby ens föddes. En pappa som alla älskar. Alla utom Ruby som inte alls vill vara där. 500 mil från sin nya, underbara pojkvän och sin allra bästa kompis Lizzie.

Jag kan verkligen inte komma fram till om jag gillar att läsa på vers eller inte. Det är sparsmakat, men samtidigt lyckas Sonya Sones få in väldigt mycket tankar och känslor i de (oftast) korta meningarna och trots den luftiga lay outen. 

Jag gillar det. Det gör jag. Gillar Ruby med all sin sorg och osäkerhet. Gillar faktiskt även pappan Whip som försöker så mycket men inte riktigt kan förstå att det inte är ett litet barn som flyttar hem till honom utan en tonårstjej. Alltså scenerna när han envisas med att köra henne till skolan och kramas till Rubys stora förskräckelse. De är faktiskt väldigt roliga.

En sån där vidrig bok där mamman dör är en snabbläst och välskriven bok som var värd sin tid, men jag vet som sagt inte om jag tycker böcker på vers är riktigt riktiga böcker ändå. Jag vill nog ha fyllda sidor, med fördjupning, med kött på benen så att säga. Därför ett medelmåttigt betyg. Men jag är ändå glad att jag läste och det känns ju skönt att kunna pricka av ännu en punkt på utmaningen! :)

Titel: En sån där vidrig bok där mamman dör
Författare: Sonya Sones
Förlag: Bonnier Carlsen

Utgiven: 2012-03
Sidor: 318
Adlibris | Bokus

Fanfiction på Stolthet och fördom

Här kommer ett erkännande - jag har inte läst Jane Austens Stolthet och fördom, ändå säger jag mig älska den. Ja, för BBC:s kostymdrama med Collin Firth som Mr. Darcy och Jennifer Ehle som miss Elizabeth Bennet är ju så otroligt fantastisk och jag har sett den många gånger om (in facto måste jag nog tillåta mig själv att se om den nu under semestern!). Det kan därför ses som lite märkligt att jag inte kunde låta bli att klicka hem den första delen i Elizabeth Ann Wests fanfiction-serie om karaktärerna i just Stolthet och fördom men jag kunde inte låta bli, plotten lät rolig och fantasieggande.

Ni som kan er Stolthet och fördom. Föreställ er att förkylningen Jane insjuknar i inte bara är en förkylning utan en epidemi som drar fram genom Hertfordshire. Bland de som insjuknar och dör är Mr Bennet, Lizzie och Janes pappa. Eftersom Longbourn är ett fideikommiss kan egendomen inte gå i arv till döttrarna utan Mr. Collins kommer och tar över och det dröjer inte länge innan familjen blir utkörd... Vad händer då med Mr. Darcy som Lizzie har mångsidiga känslor inför och med Janes älskade Mr. Bingley? 

A Winter Wrong visade sig faktiskt vara en ganska trevlig läsning med mycket igenkänning och roliga twistar. Även i Elizabeth Ann Wests version är dialogerna mellan Lizzie och Mr. Darcy komiska och kemin finns där helt klart. Jag är en person som ofta tänker tanken "Tänk om..." och det var kul att läsa hur författaren som själv är ett stort fan av Pride and Prejudice föreställer sig ett "tänk om..."-senario. Nej, det är kanske inte lysande författarskap men jag kan likväl förstå att boken är en finalist i "2015 Best Novella and Best Literary Fiction in the eFestival of Words". Det måste finnas en stor marknad att skriva fanfiction om Jane Austens älskade värld. 

Jag blev faktiskt lite sugen på att läsa Stolthet och fördom, kanske har jag kommit så långt i min läsutveckling att jag kan komma att uppskatta Jane Austens egna ord och inte bara filmatiseringen av dem. Under kan ju ske, menar hon som säger sig sky de stora klassikerna. Det här läste jag ju i ett nafs!

Titel: A Winter Wrong: a Pride and Prejudice novella
Författare: Elizabeth Ann West
Förlag: Pemberley Possibilities
Utgiven: 2014-07

Serie: Seasons of Serendipity #1

Sidor: 177 sidor
Ladda ner e-boken gratis på Amazon

Marita Conlon-McKenna - Den glömda rosenträdgården

Marita Conlon-McKenna är en av mina absoluta favoriter när det kommer till feelgood. Självklart blev jag jätteglad när hon nu kommer med en ny bok. Den glömda rosenträdgården utspelar sig på den irländska landsbygden utanför Dublin.

Molly Hennessy lämnas ensam när hennes make David oväntat dör i hjärtinfarkt. Deras hus i byn Kilfinn är charmigt men befinner sig till stora delar i förfall. Till Mollys förskräckelse hör dessutom banken av sig och vill att hon betalar av lånen på huset.

Hennes brorsdotter Kim behöver en ny start i livet. När Molly får en idé om hur Mossbawn House ska räddas gör de båda Gina, som jobbar i byns kafé, delaktig i planerna. (text från bokens säljsida på Bokus)

Tyvärr blev jag ganska besviken på den här boken. Språket är inte lika wow, berättandet känns hackigt och redogörande och jag får aldrig riktigt några känslor för karaktärerna. Att det dessutom förekommer flera grova missar underlättar inte. Molly ska till exempel på semester till Italien. På en sida står det att hon ska resa några dygn. Nästa gång står det att hon ska vara borta två veckor och vid ett tredje tillfälle står det att hon är borta en vecka. Va?! liksom. Korrläsning tycks ha fallerat där, och ganska rejält. Självklart älskar jag de härliga beskrivningarna av den irländska landsbygden. Irland har alltid varit så exotiskt för mig och jag hoppas att jag kommer dit en vacker dag, det hade varit en dröm. Men även här blir det styltigt den här gången. Jag försökte verkligen tycka om men det blev svårt.

Nu är det absolut ingen dålig bok, jag gillar relationsbygget även om karaktärerna kanske inte är lika underbara som de brukar i Conlon-McKennas böcker. Det är en fin kamp om att lyckas behålla det gamla godset från att hamna i stora byggpampars händer. Det är också en mysig skildring om att gå vidare när en älskad anhörig lämnar en allt för hastigt och/eller när allt går åt skogen med jobb och privatliv.

Nej. Den glömda rosenträdgården blev ingen ny favorit hos mig. Vill du läsa Conlon-McKenna när hon är som allra bäst skulle jag hellre rekommendera En liten hattaffär på hörnet eller Kockskola för ensamma hjärtan. Jag tror dock med största säkerhet att det här kommer gå hem hos andra läsare, så bli inte allt för avskräckt av min recension. Jag har helt enkelt blivit lite för bortskämd och kräsen...


Titel: Den glömda rosenträdgården
Författare: Marita Conlon-McKenna
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2015-04
Sidor: 328
Adlibris | Bokus

Nora Roberts - En förtrollad ö

Snacka om att Nora Roberts är en boksprutare. Jag var tvungen att räkna böckerna på hennes kompletta lista på hennes hemsida och fick det till 233 utgivna böcker till dagens datum. 233!!! Det är sanslöst många böcker! Jag har läst ett antal av dem men långt ifrån alla. 

Mina favoriter har alltid varit de med lite magiska/folklore-inslag. Favoritserien är till exempel den om familjen Gallagher som börjar med Solens diamanter, som utspelar sig på Irland och har övernaturliga inslag av älvor, myter och sagor. En fin serie som verkligen väcker suget att åka till Irland. Men nu var det inte den jag skulle skriva om utan Roberts nya bok på svenska, En förtrollad ö. Den utspelar sig på den lilla ön Three Sisters Island som sägs vara skapad av tre häxor från 1600-talets Salem. Dit kommer Nell Channing på flykt från en farlig man och känner det som att hon kommer hem. Hon hamnar snart i öns bokhandel där hon får jobb i kaféet av den karismatiska Mia, som säger sig vara en häxa... Hon träffar också den snygga polisen Zack och hans bitchiga syster Ripley, också polis. Men frågan är hur säker hon är på ön och hur länge hon lyckas dölja sitt förflutna.

En förtrollad ö är en typisk mysig bok som handlar om vänskap, systerskap och kärlek med en uns spänning och magi. En bok för regniga semesterdagar kanske eller när du är ute efter något lättläst. Jag gillar Roberts fantasyinslag med häxor och magi, det är ingen fantasyvärld deluxe men lite småspännande med de fyra elementen, att ta ner månen, små förtrollningar och tricks. Centralt är ändå hur Nell anpassar sig till livet på den lilla ön och närmar sig de övriga boende där, hur hon blir välkomnad i gemenskapen, känner det som att hon kommer hem.

Det är kanske att ta i att säga att boken kommer lämna jättestora spår i min mentala bokhylla men Roberts är trots allt en av de bättre i den här genren och jag fick mig några trevliga timmars läsning i soffan. Handlingen var kanske rätt väntad men det innehöll ändå några överraskningar här och där och det lyfte boken från ordinär till något jag tyckte om och uppskattade. Om jag får välja mellan Nora Roberts olika genrer (feel good, feel good med crime-inslag och feelgood med övernaturliga inslag) är detta trots allt favoriten.

Från en ö till en annan, nu ska vi packa bilen och bege oss ut i Roslagens skärgård för midsommarfirande. :)

Titel: En förtrollad ö

Författare: Nora Roberts

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Utgiven: 2015-05

Serie: Three Sisters Island #1

Sidor: 325

Adlibris | Bokus

Sarah Dessen - Du är aldrig ensam

Maj gick ganska obemärkt över i juni och det enda som egentligen talar för att sommaren är här är att en nyöversatt Sarah Dessen-bok hamnar överst i läshögen. Kanske borde jag sparat läsningen till semestern och sköna dagar på stranden men vissa böcker vill en gärna kasta sig över på en gång. Böcker skrivna av Sarah Dessen brukar vara av det slaget.

Ruby är rätt negativt inställd till det mesta, men med hänseende till hur hennes uppväxt har sett ut med en mamma som ständigt svikit och med ett antal hastiga flyttar är det kanske inte så konstigt. Hennes syster Cora gav sig av för tio år sedan och sedan dess har inte Ruby hört något alls ifrån henne. Inte oväntat sätter Ruby sig på tvären när systern plötsligt står som hennes vårdnadshavare efter det att mamman försvunnit och Ruby försökt - och misslyckats med - att överleva själv i det fallfärdiga huset som var hennes och moderns senaste hem.

Inte nog med att Cora dyker upp igen från ingenstans. Det visar sig att hon har gift sig rikt, bor i ett fint område i ett stort hus och hon får Ruby förflyttat till privatskolan i närheten. En skola där parkeringen är fylld av lyxiga bilar, eleverna klädda i märkeskläder och där medelbetyget är högt. En skola där det är ganska svårt att passa in om en är annorlunda - och dessutom inte vill passa in i mallen. Ruby vill klara sig själv och längtar tills hon fyller 18 om några månader!

Vilken kontrast det är mellan Coras välordnade liv och det liv Ruby har levt de senaste åren. Det är ganska jobbigt att läsa om systrarnas icke-relation, hur Cora försöker närma sig Ruby och Ruby förskjuter alla försök till närhet. De har levt på två ytterligheter av samhället och att hitta någon gemensam nämnare är svårt. Kommer de lyckas är frågan jag ställer mig.

Tyvärr blir jag inte helt såld på Du är aldrig ensam. Kanske är det för att jag har läst flera riktigt bra YA-Contemporary den senaste tiden, då sätter jag högre krav på läsningen. Kanske är det helt enkelt så att det här är ett av Dessens sämre verk. Självklart är det en berättelse som berör mig, på det sättet är Sarah Dessen riktigt skicklig, hon skapar karaktärer som är realistiska och böckerna har en psykologisk trovärdighet. Men, stundtals blir Du är aldrig ensam långtråkig och jag kommer på mig själv med att gäspa. Handlingen går lite för långsamt framåt, vissa moment känns som att de sker bara för att de måste, inte så mycket för att de tillför handlingen.

Det finns dock vissa stycken som höjer boken en hel del. Till exempel Rubys arbete kring ordet familj och vad det innebär. Många intressanta åsikter som kommer fram där, mycket tänkvärt! Jag gillar också smyckesdesignern Harriet och hälsokostförsäljaren Reggie i ståndet bredvid. Underbarnet Gervais är också ett fint inslag och så grannpojken Nate såklart som lyckades överraska mig totalt. Och jag höll ju på att glömma Jamie, Coras man - han är fantastisk! Jo, personalgalleriet är det inget fel på, där levererar Dessen som få andra! Och det är väl kanske därför jag inte blir särskilt orolig för att detta inte var någon favorit, jag vet att det kommer komma fler böcker av författarinnan och förmodligen kommer jag falla helhjärtat igen. Det kan jag nästan garantera.

Titel: Du är aldrig ensam
Författare: Sarah Dessen
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2015-05
Sidor: 461
Adlibris | Bokus

Kristian Lundberg - En hemstad

Jag började läsa En hemstad och tänkte direkt att "det här kommer att bli en solklar diss!" Hackigheten, det lösrykta, det ofullständiga gjorde mig mest irriterad. Inte hjälpte de kommentarer jag fick från deltagarna i biblioteksbokcirkeln när de varit inne och lånat böcker. "Dålig!" "Jag kunde inte läsa klart!" "Språket är kasst!" "Jag tror inte du kommer gilla den." Visst ger det en fin introduktion till boken?

Men så börjar jag läsa, trotsar motviljan och betar mig framåt, sakta sakta, sida för sida. Och kommer på mig själv med att faktiskt tycka om. Ser man förbi det ofullständiga, ryckiga - finns det något väldigt vackert, poetiskt och ömt bakom. Vid sida 36 tvingade jag inte mig längre att fortsätta läsa. Jag ville det själv och fann det också njutbart. 

Jag gillar det här samtidigt som jag inte alls tycker om. Boken är en ekvation som inte går ihop. Det är egentligen allt för många upprepningar. De flesta stycken är lösrykta och jag sitter mest som ett frågetecken. Men den stora helheten berättar historien om de som är utanför, de som inte riktigt får ta plats i samhället, det finns inget utrymme för dem. Och det smärtar i magen. Jag läser om kompisen som blir omkullslagen av sin far, om tjejen som i väldigt ung ålder tvingas delta i den prostituerade moderns gruppsexövningar för att "lära sig att ta emot sin egen sexualitet", om de forna vännerna som fortfarande lever i total utsatthet och om de som inte orkade vara kvar. Det handlar om Carolibögen som utnyttjade vilsna pojkar och om moderns trasiga varande. 

En hemstad handlar om allt och inget och allt det lösrykta blir en skrämmande helhet. Och plötsligt framåt slutet av boken kommer ett kapitel som blir helt begripligt, det är inte lika hoppigt som de tidigare. Det binder ihop och sammanfattar.

"Jag föreställer mig att jag skall skriva en berättelse om staden och hur den länkas samman med våra liv. Efter ett tag inser jag det omöjliga i mitt uppdrag. Det skrämmer mig inte. Jag är van vid att misslyckas, ibland tror jag att det är det enda mänskliga, just detta med att vänja sig vid misslyckandet."

Det här är en bok som kräver sin läsare och jag vet inte om jag är där riktigt än. Den skulle behövt ett par resor till med redigering men den är en samtidsskildring som behövs. Det blev ingen bok jag älskade men det är inte heller så dåligt jag hade förväntat mig. Jo, ibland känns det bra elakt att ha så låga förväntningar, men sånt går ju inte riktigt styra över! Jag lämnar boken bakom mig, insiktsfull över hur galet lyckligt lottad jag är över min trygga uppväxt och mitt stabila liv.

Hur diskussionerna i bokcirkeln gick? Jag var plötsligt den som gillade mest, totalt oväntat! Det var flera som inte läste klart och de flesta gillade inte alls. Men många var ändå tacksamma över att ha läst boken, det är en bok som kommer finnas kvar i minnet. Efter en sådan här bok behöver man däremot välja en bok som är väldigt saklig och begriplig, därför läser vi till nästa gång 438 dagar. Förhoppningsvis kommer den gå hem mer hos cirkeldeltagarna.

Titel: En hemstad: berättelsen om att färdas genom klassmörkret
Författare: Kristian Lundberg
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: 2013-04
Sidor: 228
Inbunden: Adlibris | Bokus (just nu 19 kr på rean! 14/5-15)
Pocket: Adlibris | Bokus

Anne Cassidy - En andra chans

I juni kommer Anne Cassidy ut med en ny bok, Se dig inte om. Jag fastnade direkt för beskrivningen men eftersom det är en uppföljare till En andra chans från 2007 tyckte jag att det var bäst att jag läste den först.

Tre flickor går en dag ner till vattnet. Bara två av dem kommer tillbaka…

Alice Tully, då Jennifer Jones, hade inte fyllt elva år den där dagen sex år tidigare när hon slog ihjäl sin jämngamla kompis. Nu försöker hon komma tillbaka ut i verkliga livet igen efter sitt fängelsestraff. Hon har jobb, kompisar och en pojkvän som hon avgudar. Men hennes hemlighet finns alltid med henne, och när plötsligt en privatdetektiv dyker upp på caféet där Alice jobbar riskerar allt att komma upp till ytan igen och förstöra hennes nya tillvaro.

"Han var motbjudande och ja, han letade verkligen efter JJ. Det han inte visste var att han hade hittat henne.” 

I boken varvar Anne Cassidy nutid med tillbakablickar på Alices liv. På händelserna nere vid vattnet och allt det som ledde fram till dem. Det är mörkt och dystert och långt ifrån trevlig läsning. Alice hade verkligen ingen lätt uppväxt, att säga att det försvarar det hon gjorde är att säga för mycket, men det är kanske förståeligt att hon är skadat gods.

Det jag inte förstår är att hon ”släpps från fängelset”. Hon är alltså sjutton år, har varit där i sex hela år, allt sedan hon var elva. Sätts verkligen barn i fängelse i Storbritannien? Det låter så himla otroligt. Jag var tvungen att googla på det, och faktiskt, enligt denna artikel i Svenska Dagbladet satt inte mindre än 93 barn i fängelse i Storbritannien 2011. Barn är straffmyndiga redan vid tio års ålder, det påverkar såklart det hela en hel del. Otäckt dock, inte sant? Jag kan ju inte tro att ett barn kan utvecklas och bli socialt anpassat till samhället om det redan vid så ung ålder ska placeras på en sådan institution. Men den debatten ska jag kanske inte ta här.

Jag tyckte inte om bokens berättarteknik. Jag störde mig ganska mycket på meningsuppbyggnad och berättarperspektiv. Samtidigt är det spännande, Alice är så påverkad av händelserna i det förflutna och det är inte lätt att börja leva som vanligt efter en trasslig uppväxt och många år i fängelse. kanske är det därför Alice inte helt ger ett sympatiskt intryck. Sättet hon tänker och agerar på kan nämligen störa mig en hel del.

Nej, En andra chans blev ingen ny favorit. Det var medelmåttig läsning som var okej för stunden men inte så mycket mer. Jag tar med mig att jag lärde mig mer om straffålder på barn i andra länder, det slutade faktiskt med att jag satt och googlade och läste en lång stund. Jag känner också att boken la en grund för Se dig inte om som jag ändå tänker läsa när den kommer i juni, jag blev trots allt nyfiken på att veta mer om Alices framtida öden.

Titel: En andra chans
Författare: Anne Cassidy
Förlag: Tiden
Utgiven: 2007-06
Sidor: 302

Staffan Cederborg - Kickar

Det här måste vara slutet, tänker han. Det måste vara slutet eftersom allt i huvudet är ett snurrande olyckohjul, en svart tuggande virvelström. Det är som om två kontinenter glidit isär, och nu sugs han ner i det där lavakokande mellanrummet.

Kickar kan ha en av de snyggaste inledningarna jag har läst. Det beskriver så perfekt hur det kan kännas när allt har gått totalt åt helvetet. För det har det verkligen gjort för Joel. I bokens begynnelse befinner han sig i Stockholm dit han flytt från Gotland. Han är sönderslagen och har inte en aning om vart han ska ta vägen.

Snabbt spolas bandet sedan tillbaka och bokens berättarperspektiv ändras från han till jag. Vi får följa med Joel tiden innan flykten till Stockholm och långsamt nystas händelserna upp, ger oss en förståelse till hur det blev som det blev. Det är varma sommarveckor på Gotland, Visby kokar och långsamt håller Joels liv på att förfalla.

Kickar lämnar mig med lite dubbla känslor. Inledningen är riktigt, riktigt bra och jag uppslukas verkligen i Joels flykt från pendeltåget. Men när berättelsen börjar på riktigt dras tempot ner och det blir lite långsamt. Stundtals rent tråkigt. Samtidigt pågår det hela tiden något i kulissen som får mig att fortsätta läsa. Jag fortsätter att undra över det kommande crescendot, den stora händelsen som orsakat inledningens flykt.

Det här är en ganska grabbig bok. Kanske är det därför det känns ovant att läsa, jag tillhör inte direkt bokens målgrupp. Kanske är det också därför jag inte faller helhjärtat. För språket är snyggt, karaktärerna intressanta och storyn spännande, även om jag tycker det händer lite för mycket ibland.

Det är ingen bok jag själv kommer minnas och läsa om men jag kommer definitivt rekommendera den till rätt målgrupp på biblioteket!

Titel: Kickar
Författare: Staffan Cederborg
Förlag: Opal
Utgiven: 2015-03
Sidor: 246
Adlibris | Bokus

Becca Fitzpatrick - Black Ice

Ibland förvånar jag mig själv. Jag har, hör och häpna, läst en thriller! Igen, ifall jag nu räknar även Gone Girl som thriller. Uppenbarligen föredrar jag dessutom böcker vars svenska titel är identisk med originaltiteln.

Black Ice är skriven av Becca Fitzpatrick, som kanske är mest känd för sin Hush, Hush-Saga, eller Fallen ängel som serien heter på svenska. En serie jag faktiskt inte är särskilt förtjust i. Jag läste Hush, Hush - den står faktiskt till och med i min bokhylla - men tyckte inte tillräckligt mycket om för att läsa fortsättningen. Nu har i alla fall Becca kommit med en ny bok helt utan övernaturliga inslag. Gillar jag då detta bättre? Jo, men jag tror det.

Black Ice handlar om Britt Pfeiffer som har hårdtränat inför en vandring i Klippiga bergen tillsammans med bästa vännen Korbie. Korbie känner kanske inte riktigt till alla detaljer om HUR långt de ska gå, hon tänker sig kanske små korta turer kring sin familjs hus uppe i bergen... Britt är kanske inte heller särskilt sugen på att vandra men hon gör det för att då får hon kanske uppmärksamhet från Korbies brorsa igen. Han som övergav Britt för många månader sen nu.

På vägen upp till huset överraskas tjejerna av ett oväder som gör att de inte kan fortsätta köra. De söker skydd i en stuga där två killar befinner sig. Killar som inte är helt förtjusta över tjejernas uppdykande. Det framgår nämligen ganska snart att killarna är på flykt undan polisen. Nu vill de ha Britts hjälp att ta sig ner från berget, vägrar hon är hon lika med död. Skräckslagen går Britt med på att hjälpa killarna. Skräckslagen, men även förbryllad - hon känner sig nämligen väldigt attraherad av en av killarna...

Jag gillar Britt, även om hon egentligen är väldigt mesig och kör med dubbla budskap. Hon blir abrupt dumpad av en kille som behandlar henne som skit. Reser hon sig och går vidare? Nej,hon bestämmer sig för att hon ska ha tillbaka honom. Hon kan välja vilket sätt som helst men väljer att träna sig i toppform för att kunna bege sig ut i vildmarken och vandra - då kommer ju hans intresse att vakna deluxe! Jo men visst tjejen, smart tänkt... Men Britt växer i boken och jag gillar den utveckling hon genomgår i boken. Hon får lära sig att fatta sina egna beslut och det tycker jag är en av bokens starka sidor. Britts kompis Korbie är ett kapitel för sig. Jag fattar inte varför hon umgås med den tjejen för elakare, mer egoistisk kompis får en leta efter. Samtidigt behöver jag ju ha någon person att störa mig på i en bok för att tycka mer om andra så det får väl bli Korbie den här gången.

Black Ice är en spännande berättelse med många bottnar. Den är välskriven och översättningen av Carina Jansson flyter på fint och naturligt utan ord jag hakar upp mig på. Tyvärr tycker jag att handlingen är lite för klyschig och förutsägbar. Jag hade löst bokens gåta långt innan Britt hade kommit fram till det, det var helt enkelt lite för uppenbart. Med det inte sagt att boken är spännande för det är den. Den har moment som gör att jag ryser till lite och vissa vändningar fick mig att haja till. Spännande men förutsägbart - Black Ice var till trots ett stort lyft i mina ögon från Hush, Hush och jag kan definitivt tänka mig att läsa mer av Becca Fitzpatrick.

Titel: Black Ice
Författare: Becca Fitzpatrick
Förlag: B. Wahlströms
Utgiven: 2015-01
Sidor: 317
Adlibris | Bokus

Brännmärkt eller psykologiskt trovärdiga böcker

I torsdags var det åter dags för den ena av mina bokcirklar att träffas för att diskutera senaste månadens bok. Den här gången hade vi läst Catharina Ingelman Sundbergs Brännmärkt som är första delen i en trilogi om borgarhustrun Anne och utspelar sig i Stockholm under slutet av 1300-talet. Inte direkt en genre jag brukar läsa böcker från så det var ett kul och intressant val. 

Bännmärkt visade sig vara en snabbläst berättelse med fint flyt, jag plöjde igenom den på ett par kvällar. Det var något jag inte hade räknat med så ett plus i kanten där. Det här är en berättelse om Stockholm på 1300-talet då Hansan var stark och det var en maktkamp mellan tyskar, danskar och svenska borgare i staden. Anne är en borgarhustru, gift med tyske Claus och på väg hem till Stockholm efter att ha bott i Lübeck större delen av sitt liv. Fartyget de reser med förliser dock strax utanför Stockholm och gravida Anne är den enda överlevaren. En tuff tid väntar för henne. Inledningen är verkligen jättespännande och jag som läsare kastas direkt in i handlingen. Det är så mycket jag inte kände till om 1300-talets Sverige att boken funkar som en historielektion för mig, många gånger var jag tvungen att avbryta min läsning för att fråga min historiker till sambo om det verkligen stämmer. Bra att bo tillsammans med en levande historiebok! :)

Boken är som sagt väldigt lättläst, det känns stundom som en Harlequin-roman. Inget illa ment med det men handlingen blir lite väl tunn. Nästan alla i bokcirkeln saknade lite djup i historien, vi vill veta mer om tiden boken utspelar sig i. Vi vill frossa mer i vilken mat de åt, vilka kläder de hade på sig, hur de bodde. Det är svårt att fullt ut förstå vad det är Ingelman Sundberg vill säga med sin roman. Är det kärlekshistorierna som är fokus, eller de historiska händelser som den skildrar. Är det kanske bara en berättelse om hur det var att vara kvinna i slutet av 1300-talet? Ja, det är frågan det.

En av de stora frågorna vi fastnade i var om en bok behöver vara psykologiskt trovärdig för att vara bra. Vissa i gruppen menade nämligen på att en av anledningarna till att de inte köpte bokens handling var att den inte var trovärdig. De trodde inte på att Anne i bokens inledning, efter att ha funnit en begravd man med avskuren hals, skulle klä av sig och gå och lägga sig i stugan tillsammans med det fiskarpar som är de enda som bor på ön Anne befinner sig på. Inte heller skulle Anne nöja sig med att fråga sig "Vad är det jag gett mig in på?" när hon sitter och åderlåter sig i en badstuga och det gör djävulskt ont. Och visst, jag kan köpa att det kanske inte är så trovärdigt när vi i efterhand pratar om det men det spelar ingen roll för mig. Jag kan också tänka att visst, jag skulle kanske inte gå och lägga mig efter en sådan upptäckt men Anne är i en väldigt utsatt situation. Det skulle väcka mer uppmärksamhet om hon inte betedde sig "normalt". Dessutom var hon rätt svag efter förlisningen, så hon kanske helt enkelt inte kunde hålla sig vaken. 

Jag går in i läsningen med hull och hår och när jag är i bokens värld är det jag läser trovärdigt, just för att det är i den världen jag befinner mig. Jag kan inte sitta och fundera på hur psykologiskt trovärdigt allt är när jag läser för då skulle jag aldrig komma igenom någon bok alls. Det behöver liksom inte vara trovärdigt för att vara en bra berättelse, det är ju en uppdiktad berättelse. Är det däremot en dåligt skriven bok, med många språkliga brister, skulle det förmodligen ge en kedjeeffekt där jag även stör mig på handling och om jag kan köpa händelseföljd eller tankegångar.

Det är en svår fråga och vi var inte ense om svaret på den. Vad tycker ni? Måste en bok vara psykologiskt trovärdig för att ni ska köpa historien?

Titel: Brännmärkt

Författare: Catharina Ingelman Sundberg

Förlag: Månpocket

Utgiven: 2007-06

Serie: Anne Persdotter #1

Sidor: 321

Adlibris | Bokus 

Jennifer Brown - Thousand words

Sexting är ett ord som förekommit en del i medierna den senaste tiden. Ordet betyder att skicka texter, bilder eller filmer med sexuellt innehåll via mobilen och är tydligen ett allt vanligare fenomen hos dagens ungdomar. Problemet är bara att när du väl skickat bilden är den inte längre din, du kan inte längre kontrollera hur den används eller hur den påverkar ditt rykte. Det är just det huvudkaraktären i Thousand words råkar ut för.

Under en blöt pool-fest (i dubbel bemärkelse) uppmuntrar vännerna Ashleigh att skicka en bild till sin pojkvän för att han inte ska glömma henne när han drar till college, en bild utan kläder på. Ashleigh tar dem på orden, till pojkvännen Kalebs stora glädje. Men, något går snett och förhållandet brakar samman och plötsligt har Kaleb vidarebefordrat bilden till hela baseball-laget. Snart finns bilden på allas mobil. Vännerna sviker och alla ser snett på henne och det hela har dessutom uppmärksammats av skolans ledning, den lokala polisen och media. Det finns nämligen ytterligare ett stort problem. Ashleigh har inte fyllt 18 år och spridandet av bilden räknas som barnpornografi - vilket gör att även hon räknas som skyldig!

Jag kan inte säga att jag var särskilt insatt i sexting när jag började läsa den här boken. Jag visste nog knappt ens att det fanns ett begrepp som hette det, så mossig är jag. Jag blev faktiskt förvånad över hur hårda myndigheterna i vissa delstater i USA ändå tycks ta på sexting, när till och med ungdomen som skickar meddelandet kan bli dömd för spridandet av barnpornografiska bilder, i det här fallet bilder på personen själv. Jag kan samtidigt förstå det för det som Ashleigh får utstå i boken är väldigt hemskt. Enligt efterordet är sexting ett ganska stort problem i USA, var femte tonåring tros ha skickat meddelande med sexuellt innehåll, spridande av sådana meddelande har orsakat skandaler och tonåringar har till och med tagit livet av sig till följd av mobbing efter sexting.meddelanden som spridits. Usch!

Jennifer Brown skriver bra och lättläst. Boken är nödvändig och jag tror den skulle göra sig ganska bra som diskussionsunderlag i många skolor just att man ska vara försiktig med vad man sprider för material om sig själv. Samtidigt tror jag boken är lite för amerikansk för svenska skolor, men jag vet inte. Jag är glad att jag har läst den här, men samtidigt blev jag lite besviken. Jag hade hoppats på lite mer. Jag känner ingen direkt connection med Ashleigh, jag tycker förvisso synd om henne men vi får inte komma tillräckligt nära henne för att känna verklig sympati. I de tillbakablickar som ges till vad som hände kan jag ibland tycka att hon är rent av bitchig. Jag gillar delarna i nutid bäst, de utspelar sig framför allt i en lokal där Ashleigh gör sin samhällstjänst och de ungdomar hon möter där är intressanta, framför allt Mack, den ende killen som valde att inte öppna mms:et när han fick det.

Ingen fullpoängare med andra ord men ändå en bok jag är glad över att ha läst.

Titel: Thousand words

Författare: Jennifer Brown

Förlag: Little, Brown and Company

Utgiven: 

Sidor: 280

Adlibris | Bokus

Moa Eriksson Sandberg - Välkommen till LA, baby

Äntligen är de på väg till San Francisco, Doris och hennes bästa kompis Ottilia. De har tagit en paus i universitetsstudierna och ska tillbringa sex veckor på andra sidan Atlanten; turista, gå på mysiga fik och vara kulturella. Men inget blir som Doris vill. Ottilia hann träffa en kille innan de skulle åka, och den klängiga Hampus står bara inte ut med att vara ensam hemma i Sverige. Så bara några dagar efter det att tjejerna anlänt San Francisco kommer han efter. Och inte långt efter det är Doris ensam. Drömresan har blivit en mardrömsresa. Doris som hoppats glömma bort drömkillen Niclas där hemma i Sverige, han som var för bra för att vara sann, kan nu inte sluta tänka på honom. Inte bra! Doris har en gammal kompis från gymnasiet som bor i LA, så plötsligt bestämmer hon sig för att sticka dit...

Jag saknade något att läsa på lunchen häromdagen så jag gick och plockade ut Välkommen till LA, baby från hyllan. En lunch och en bussresa senare hade jag i stort sett läst klart boken. Moa Eriksson Sandberg har ett lättläst och fint språk som gör att läsningen flyter på. Handlingen är väl bra men karaktärerna griper aldrig riktigt tag i mig. Lite för mycket är dessutom lite för osannolikt. Till exempel att en kille någon varit tillsammans med en månad skulle sätta sig på planet tvärs över jordklotet för att han inte klarar vara ensam. Visst att killen är egocentrisk men det är ju en ganska stor summa pengar det kostar också... Att vissa möten äger rum två gånger på två högt osannolika platser blir också lätt krystat även om det såklart är en kul twist i handlingen.

Jag gillar beskrivningen av San Francisco och blev faktiskt lite sugen på att åka dit. LA däremot tror jag att jag klarar mig utan. Lite för mycket yta i min smak. Sen är det förmodligen inte så precis överallt men nja, bokens beskrivningar lockade mig i alla fall inte.

Välkommen till LA, baby var en okej läsning för stunden men lämnar tyvärr inga bestående minnen i min bokbank.

Titel: Välkommen till LA, baby
Författare: Moa Eriksson Sandberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2014-06
Sidor: 210
Adlibris | Bokus

Jonathan Safran Foer - Extremt högt och otroligt nära

Bibblans bokcirkel har återigen träffats och förhoppningsvis berodde kvällens låga deltagande mer på vädret och halkan ute än på boken för diskussionerna avlöste varandra om boken och de som kom hade många åsikter. Till den här gången hade jag och kollegan valt ut Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer att läsa. Jag fick den faktiskt som tips när jag efterlyste böcker att cirkla om på facebook för ett tag sen, bra det där att utnyttja andras kunskaper!

Extremt högt och otroligt nära är en märkligt uppbyggd berättelse som utspelar sig i New York efter 11 september. Bokens huvudperson Oskar är nio år ung men lillgammal i sinnet. Hans visitkort (japp, för ett sådant har han) beskriver honom som "uppfinnare, smyckesdesigner, smyckestillverkare, amatörentomolog, frankofil, vegan, origamist, pacifist, slagverkare, amatörarkeolog, samlare av: sällsynta mynt, fjärilar som dött en naturlig död, miniatyrkaktusar, Beatlessouvenirer, halvädelstenar och andra saker." Puh, inte lite alltså. Oskar har förmodligen ärvt de flesta av de här intressena från sin pappa som brukade läsa och söka stavfel i New York Times som godnattsaga för Oskar. Pappan som befann sig längst upp i World Trade Center när flygplanen flög in i byggnaderna. Pappan vars begravning därför bestod av en kista utan innehåll.

Oskar råkar slå sönder en vas i pappans klädkammare varpå han hittar ett kuvert med en konstig nyckel i. På kuvertet står det Black. I ett försök att komma nära det döde pappan bestämmer Oskar sig för att han måste hitta låset dit nyckeln går, detta genom att söka upp de 472 personer som heter Black i efternamn och som bor i New York. New York är stort, Oskar är liten och personerna bor verkligen utspritt. Till råga på allt bestämmer sig Oskar för att han måste besöka alla Black i bokstavsordning, han börjar på A och får snart hjälp av en 102-år gammal f.d. krigskorrespondent.

Den här boken är så märklig att jag vet inte vart jag ska börja. Oskars jakt blandas med brev "Till mitt barn" skrivna av en man som lämnade sin fru innan barnet föddes och som vill berätta varför. Oskars farmor berättar även hon sin historia. Allt detta varvas med bilder, bland annat på dörrhandtag, och uppslag med en enda rad på. Det är svårt att hänga med i alla vändningar och vem det är som berättar när. Många skeenden förstår man först långt senare när man kan addera olika berättelser med varandra. Listigt gjort av Foer men mycket förbryllande för läsaren. Faktiskt gjorde just detta att minst två i bokcirkeln inte klarade av att läsa ut boken.

Jag måste ju skriva om Oskar. Oskar som är ett typiskt exempel på en karaktär där en vuxen människa försöker gå in och förställa sig hur ett barn skulle agera i olika situationer. Även om Oskar är lillgammal så blir vissa uttryck och agerande allt för otroligt för hans ålder, det känns väldigt avigt. När vi pratade om Oskar slog det mig faktiskt att vi haft en liknande diskussion om en annan karaktär som påminner oväntat mycket om Oskar, nämligen Reine i Barnens ö. När väl den tanken slog mig kunde jag inte släppa den. Det går dra väldigt många liknelser mellan karaktärernas tankar och funderingar (bland annat om sex) och deras relationer till övriga i familjen. Sen är Barnens ö skrivna på ett mycket mer lättillgängligt sätt men böckerna påminner ändå om varandra.

Oskars farmor och hennes relationer är ett kapitel för sig som jag inte ska gå in på här, det blir för avslöjande för handlingen. Jag kan dock nämna så pass mycket att jag förstår ingenting där. Boken väcker mer frågor än svar för de svar som ges gör mig bara mer förvirrad.

Layoutmässigt är Extremt högt och otroligt nära kul, nytänkande och smått förvirrande. Man vinner på att läsa den inbundna boken eller ett tidigt exemplar av pocketutgåvan, då serveras man detaljer i färg som tappar sin mening lite i svartvitt. Dessutom är texten i min pocketversion jobbigt liten, vilket blir extra tydligt när marginalerna försvinner ut i ingenting på ett ställe i boken. Detaljer man bara lägger märke till när man jämför de olika utgåvorna men ack så viktiga!

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den här boken. Den var intressant att läsa, men för att upprepa ett tidigare nämnt ord, förvirrande! Jag ville ändå läsa till slutet för att se vad som skulle hända med Oskar men vägen dit var lång och tidvis kämpig. Det är en bok jag är glad över att ha läst, men jag kommer nog inte gå tillbaka till den igen. En okej läsning, definitivt en intressant bok att cirkla kring.

Favoritcitat:

"Han var en intellektuell, fast utan betydelse, kanske kunde han ha blivit betydelsefull om han hade fått leva längre, kanske stora böcker låg hoprullade inom honom som spiralfjädrar, böcker som kunde ha separerat insida från utsida."

Titel: Extremt högt och otroligt nära
Författare: Jonathan Safran Foer
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2012-02
Sidor: 368
Adlibris | Bokus

Patrik Lundberg - Gul utanpå

Många i bloggvärlden har pratat om den, skrivit väl om den och tipsat om den, Patrik Lundbergs självbiografiska berättelse om sitt sökande efter en egen identitet, om jakten på svar. Jag kom mig aldrig för att läsa Gul utanpå när den kom ut 2013 men av en slump började jag bläddra i den på jobbet innan jul och den fick följa med hem i ryggsäcken.

Patrik Lundberg adopterades från Korea 1983, han var bara 9 månader när han kom hit och hamnade i småstadsidyllen Sölvesborg. Han växte upp som vilken svensk som helst med ett stort undantag, han såg inte svensk ut och detta fick han alltid höra. Han hade inga minnen av sitt födelseland och tänkte väl kanske inte så mycket på det. Ett samtal på fyllan under studietiden kom att förändra en hel del för bara några dagar senare har han ansökt om - och fått beviljat - ett halvårs utbytesstudier vid ett universitet i Korea.

I Gul utanpå får vi följa med Patrik på hans resa till Korea och alla de intryck resan ger honom. Det är ärligt skrivet och närgånget. Han utelämnar inte mycket och ibland blir det lite för mycket, jag funderar mycket på hur rätt det är att utelämna så mycket information om personerna i sin närhet. Om moderns ensamhet och alkoholism, om äktenskapet med pappan som sprack, om kompisar och personer han möter på vägen. Jag förstår att det är en del av berättelsen om Patriks liv och en del av hans ursprung men när får de chansen att berätta sin synvinkel. Kanske spelar mina egna journalistikstudier in här, den där lärdomen att inte skriva kontroversiella saker om någon utan att låta denna komma till tals.

Det märks såklart att Patrik Lundberg är van vid att skriva och formulera sig. Texten har ett fint flyt och språket är genomarbetat. Jag låter mig fascineras av resan till Korea och om hur livet blev under det halvår Patrik var där. Miljön målas upp på ett sånt sätt att jag kan se det framför mig, om bilderna i mitt huvud överensstämmer med verkligheten kan jag förstås inte veta. Det måste ha varit en så stor kontrast att komma dit, alla seder och traditioner som är så totalt olika.

Det finns dock ett par saker som jag störde mig på under läsning. Det ständiga upprepandet om supandet/fylleriet blev lite tjatigt, likaså behovet att ideligen nämna sexuell tillfredsställelse eller avsaknaden av den. Det tillför ingenting till boken i mina ögon, hos mig passerar det gränsen där det personliga blir privat.

Gul utanpå är en viktig bok. Det är en bok att sätta i händer på alla de ungdomar som själva känner sig vilsna, som inte har en självklar identitet. Det finns en hel del adoptivbarn i Sverige idag, både unga och gamla. Jag kan aldrig sätta mig in i den situationen fullt ut. Jag är född i Sverige och har i min släktforskning kunnat följa mina rötter bak till 1600-talet. Jag har en helt annan grund att stå på i mitt identitetssökande än den som saknar det biologiska. Det biologiska arvet är långt i från allt men jag kan ändå förstå sökandet efter det.

Titel: Gul utanpå
Författare: Patrik Lundberg
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgiven: 2013-01
Sidor: 220
Inbunden: Adlibris | Bokus
Pocket: Adlibris | Bokus

Fiona Harper - Strålande jul, struliga jul

En sista julig bok innan jag lämnar julen 2014 till historieböckerna. Strålande jul, struliga jul är en klassisk "byta liv med varandra"-bok. En sån där "Du har det så himla bra, du skulle bara testa på hur jobbigt JAG har det!"  och så inser man att det finns två sidor av varje mynt.

Juliet är en utsliten singelmamma som lever sitt liv efter alla de listor hon skriver i den alltid närvarande anteckningsboken. Istället för att njuta av tiden med barnen skriver hon listor över vad de måste hinna med att göra. Julen måste vara helt perfekt såklart vilket leder till ytterligare välfyllda listor. Julias syster Gemma jobbar som regiassistent och måste hålla koll på en drös bortskämda, egotrippade skådespelare. Hon drömmer om att fira jul på en tropisk ö, långt bort från alla krav och all dramatik. Hon råkar bara glömma bort vad hon lovat Juliet och systrarna hamnar i ett stort gräl. Ett gräl som mynnar ut i att medan Juliet sätter sig på ett plan till den tropiska värmen och ett all inclusive-hotell ska Gemma fira jul med syskonbarnen, med god hjälp från grannen Will som är för snygg för sitt eget bästa...

Strålande jul, struliga jul handlar om det som är viktigt här i livet och hur man glömmer bort det i alla prestationskrav som omgivningen - och en själv - ställer sig. Bokens bakomliggande filosofi om julen stämmer så väl överens med min egen, att det är umgänget som är det viktigaste, inte allt kringliggande med pyssel, pynt, mat och paket. Stort pluspoäng för den aspekten av boken.

Sen är det såklart en mysig bok med många förväxlingsturer. Handlingen i den här typen av böcker brukar inte förvåna mig särskilt mycket men Strålande jul, struliga jul innehöll till min förvåning ett par överraskningsmoment som jag inte hade räknat med. Kul! Kanske inte en bok som sätter djupa spår men den gav mig julstämning och ett par mysiga lässtunder.

Titel: Strålande jul, struliga jul
Författare: Fiona Harper
Förlag: Harlequin
Utgiven: 2014-11
Sidor: 331
Adlibris | Bokus

Kärlek och krångel i snöig juletid

Innan jul var jag i Göteborg för att gå på Kristina från Duvemåla. Resans måsteläsning var Gone girl och du som läste min recension igår vet vad jag tyckte om den. För att uppmuntra mig själv till att läsa klart och som ett slags belöningssystem köpte jag med mig två Harlequinböcker till tågresan hem. Jag tänkte att om jag har trevlig läsning att se framemot när jag avverkat ett bra stycke Gone girl så skulle läsningen gå bättre. Det gjorde den till den grad att jag aldrig började på mina två nyinköpta böcker men då kunde jag ju avnjuta dem under julledigheten istället! :) Detta var den ena av dem.

Att falla med snön

Jul á la Harlequin betyder allt som oftast kärlek med förhinder, en romantisk omgivning och julstämning deluxe. Så är såklart även fallet med Att falla med snön (absolut inget ont i det, jag vill ju ha det så!). 

Julen är ingen höjdare för Kayla Green, faktiskt försöker hon ignorera den så mycket det bara går. Att hon får ett uppdrag att åka bort och rädda en skidresort just över jul gör henne därför ingenting, snarare ser hon det bara som en fördel. Föga hade hon räknat med att hon istället för att fly undan julen snarare skulle hamna mitt i en drömjul med snö, granar och paket vart hon än vänder sig. Hon försöker gå all in i "Projekt rädda Snow crystal" men det är svårt när den extremt snygge och sexige ägaren Jackson är där och ideligen distraherar. Jackson å andra sidan har lämnat sitt blomstrande företag för att komma hem och rädda familjeföretaget men motarbetas av övriga familjemedlemmar. Hans sista chans är att Kayla ska komma på idéer hur de ska kunna marknadsföra och därmed rädda resorten. Om nu inte bara kemin dem emellan skulle sprakat så högt, de lämnar  högt opassande tankar i Jacksons huvud...

För det första måste jag bara nämna omslaget - jag älskar det. Det är så där alldeles underbart, sockersött och gulligt som julböcker ska vara. Det svenska omslaget är faktiskt min favorit av de 16 som finns representerade på Goodreads, bra jobbat där! När det kommer till handlingen var den precis så uppenbar som jag hade räknat med och önskat. Jag läser inte Harlequin-romaner för högintelligent läsning utan för att få drömma mig bort en liten stund, få några timmars njutbar läsning med happy endings. Det är så oerhört skönt ibland!

Jag blir galet sugen på att ut och åka skidor när jag läser Att falla med snön. Eller varför inte sitta i en jacuzzi ute på ett trädäck och se ut över snövidder och skogen. Låter så mysigt och ack så romantiskt! Boken ger en så där härlig myskänsla i magen, och innehåller precis lagom med intriger. Det handlar mycket om familjen och konflikter inom den, att begrava sig i arbete och om vad som är viktigt i livet.

Att falla med snön är ingen mästarroman men den gav mig julkänslor och några mysiga timmar på ett tåg genom Sverige då jag läste den på hemvägen från julfirandet i Småland. Ibland kräver jag inte mer än det av en bok, det räcker gott så.

Titel: Att falla med snön

Författare: Sarah Morgan

Förlag: Harlequin

Utgiven: 2014-11

Serie: Snow Crystal #1

Sidor: 360

Adlibris | Bokus | Harlequin

Rick Riordan - The lightning thief

Percy Jackson. Det känns som att jag är sist ut med att lära känna den killen. Det har liksom aldrig blivit av att läsa, däremot hade jag faktiskt sett första filmen. Det kan också förklara varför jag blev lite förvirrad av boken för visst är Percy äldre än 12 i filmerna? 

Percy Jackson har inte haft en lätt start på livet. Dyslexin och ADHDn ställer till det för honom och han blir ständigt utslängd från de privatskolor han går. Hemma är ingen höjdare att vara då mamman gift om sig med en riktig idiot som helst hade sett att Percy inte existerade. Percys pappa försvann redan innan Percy var född och mamman vill helst inte prata om det. Så under en skolutflykt blir Percy attackerad av sin mattelärare som förvandlas till ett monster. Ett monster han dödar med hjälp av en penna som förvandlas till ett svärd. Förvirrande? Jo, det tycker i alla fall Percy då ingen runt om honom ens vill känna till en mattelärare med det namnet. 

En rad händelser tar i alla fall Percy till Half Blood Camp, ett sommarläger för Half bloods, barn till Olympiens gudar. Percy är nämligen ett han också. Men vem är hans far? Och hur ska det gå med det uppdrag han tilldelas?

The lightning thief är actionfylld spänning från början till slut. Jag känner helt klart att jag tjänar på att kunna min grekiska mytologi för det är många väsen därifrån som dyker upp. Gudar, monster och hjältar dyker ideligen upp, spännande för en som älskade Hjältar och monster på himlavalvet. 

Tyvärr blir jag inte helt överväldigad av boken. Det är bra skrivet, det är inte problemet. Historien i sig är också lyckad, jag uppskattar alltid böcker man kan lära sig saker från. Ett av mina problem kan vara att jag har sett filmen först, jag vet helt enkelt vad som kommer att ske. Men jag vet inte, jag hittar helt enkelt inte gnistan. Den där som får mig att direkt vilja fortsätta med nästa bok. The lightning thief blir med andra ord en helt okej upplevelse men samtidigt ganska medioker. Vi får se om jag tar mig tiden och läser några fler böcker i serien innan jag helt ger upp. 

Jag försöker in i det sista bocka av punkter i årets utmaningar. The lightning thief passar faktiskt in på två! Inte fel, inte fel. :)

Titel: The Lightning Thief

Författare: Rick Riordan

Förlag: Penguins

Utgiven: 2005

Serie: Percy Jackson and the Olympians #1

Sidor: 375

Adlibris | Bokus

Hannah Kent - En mörderska bland oss

Det finns mycket att prata om i Hannah Kents debutroman. Den har ett stort djup och det ligger många moraliska frågeställningar på lur. Vad är rätt och vad är fel? När ska man känna skuld? Hur skulle en själv reagera i detta kalla, kala nordliga ödeland med långt mellan gårdarna och obefintliga vägar? En mörderska bland oss är den bok som hittills har väckt mest tankar i bibliotekets bokcirkel.

Norra Island, 1829. Familjen på gården Kornsà får ett oväntat besök. Det är häradshövdingen som kommer för att meddela att familjen måste inhysa pigan Agnes Magnúsdottir i väntan på att hennes dödsdom ska träda i kraft. Dödsdömd ja, för ett brutalt dubbelmord. Fängelse är för dyrt, då måste Agnes och hennes två medbrottslingar transporteras hela vägen till Reykjavik och häradshövdingen vill dessutom helst ha kvar dem i trakten, en avrättning är ett avskräckande exempel. Att leva under ett och samma tak i en liten fallfärdig stuga är inte lätt i vanliga fall, det blir värre när familjen vet om att Agnes är en mörderska. De försöker undvika all kontakt. Men det är svårt att inte lyssna på Agnes samtal med en unge prästen Tóti som blivit utsedd till hennes själasörjare. Vintern är lång och kall och långsamt förändras synen på Agnes. Vad kommer ske när svaret från Högsta domstolen i Köpenhamn kommer?

Valet att läsa En mörderska bland oss byggde på ett rent misstag, en kollega beställde fel antal exemplar av boken och plötsligt satt vi på en hel hög böcker utan returrätt. Som uppgjort för bokcirkel. Förväntningarna var inte de högsta från min sida men ibland måste man ge nya böcker och genrer en chans. Något jag i det här fallet är glad över.

Hannah Kent kommer från Australien men idén till boken fick hon när hon pluggade på Island och hörde talas om pigan Agnes Magnúsdottir för jo, berättelsen bygger på en verklig händelse. Det är imponerande att en icke-islänning har kunnat skriva en så naturnära och verklighetstrogen skildring om Island. Miljöbeskrivningarna är målande och jag kunde riktigt känna kylan och kargheten uppe i det nordliga kustlandskapet, kunde känna tomheten och ensamheten.

Tyvärr känner jag att jag saknar något i handlingen, jag skulle vilja komma lite närmare Agnes, få veta vad hon tänker och känner egentligen. Det finns ett hål att fylla där. Visserligen öppnar hon upp sig mer och mer men vem hon egentligen är får läsaren aldrig veta. Däremot var det väldigt intressant att följa utvecklingen hos familjen Agnes bor hos i väntan på döden. Hur de går från att vara totalt avståndstagande till att bygga upp någon slags relation.

En mörderska bland oss är inte en bok jag spontant skulle låna eller köpa men den gav ändå mersmak. Och mitt sug efter att nån gång få uppleva de ensliga slätterna på Island minskade inte direkt nämnvärt!

Titel: En mörderska bland oss
Författare: Hannah Kent
Förlag: Damm förlag
Utgiven: 2014-03
Sidor: 367
Adlibris | Bokus

Betyg:

Ceri A. Lowe - Paradigm

'Hope is a dangerous thing'', she said. 'It's hope that got us into this mess in the first place. Instead of doing something about the planet, about wars, about the madness, people just hoped things would improve. Hope doesn't make things better; hope just stops people from acting. It's like the lottery - you remember the lottery?'

Ibland är omslags dragningskraft så stark att jag inte ens läser om handlingen innan jag klickar hem boken. Precis så var det med Paradigm som jag fick som recensionsexemplar från Netgalley. Jag menar, titta bara! När man har både Hunger Games och Divergent bland sina favoriter är det omöjligt att inte dra kopplingar dit. Och citatet - "What if the end was just the beginning?" - japp, här talar vi om att en viss Kattuggla blev lite knäsvag. Så den stora frågan är såklart, höll det måttet?

Dystopier. Dessa muntra skildringar om en framtid där totalt allting gått åt pipan. I Paradigm befinner vi oss i London, en skön omväxling till alla amerikanska städer. Jordens befolkning har slitit på jordens gränser tillräckligt länge så nu slår väder och vind tillbaka. Alice Davenport återhämtar sig efter att ha varit utslagen i feber och inser att hon är helt själv. Hennes mamma har inte kommit tillbaka och utomhus är det fullständigt kaos. London ligger under metervis med vatten och regnet bara fortsätter att falla. Alice har turen att bli räddad och blir förd till en gigantisk underjordisk bunker som tillhör Paradigm Industries, ett mystiskt företag som förberett sig inför väderkaoset under en längre period. Under jord finns allt människorna behöver för att överleva och det kommer ta många år innan någon får se solen och den bara himlen igen.

Parallellt med Alice berättelse förflyttas vi 87 år framåt i tiden där femtonåriga Carter Warren precis har blivit väckt i katakomberna där han har legat nerfrusen de senaste 15 åren. Samhället har nämligen utvecklat en strategi som går ut på att de människor som för tillfället inte har någon roll fryses ner tills behovet efter dem uppstår. Nu är det Conors tur, han står som en av tre tävlande till platsen som "Controler General", som är den som bestämmer i samhället. Det här är något Conor har strävat efter sedan hans föräldrar blev dödade för många år sedan, men han inser snart att samhället har förändrats under de år han har varit frånvarande. Förändringarna får honom att ifrågasätta allt som han tidigare sett som självklarheter. Något måste hända, men vad?

Alice och Connors berättelser varvas under hela berättelsen och det är inte alltid helt lätt att hänga med i svängarna, vissa kapitel får jag tänka till ordentligt innan jag är med på vem det är jag följer och vilken tidsepok jag befinner mig i. Det borde vara enkelt eftersom det följer vartannat kapitel-principen men det tänkte ju inte jag på när jag var som djupast inne i bokens värld.

Lowe beskriver en värld som inte känns allt för främmande och otrolig, vi drabbas trots allt av allt värre väderfenomen redan idag. Fast att frysa ner människor som kan komma till bättre nytta i framtiden, riktigt så långt har vi väl inte kommit (och dit hoppas jag att vi aldrig kommer!). Annars följer allt traditionellt dystopiskt mönster, saker vi känner igen blandas med futuristiska inslag. I den stora bunkern tillverkas till exempel all mat syntetiskt: korv, frukt, pasta - you name it - allt är framställt av ickelevande-organismer. Vad sägs till exempel om lite mumsig fauclate, betydligt bättre än den bästa chokladen.... Eller va?!

Jag gillar Ceri Lowes språk och berättarteknik, det för handlingen framåt. Handlingsmässig blir det dock stundom lite segt, allt beskrivs väldigt detaljerat och inget lämnas åt slumpen. Ibland ville jag bara att det skulle sätta fart, leda någonvart. Då Paradigm är tänkt som första delen i en trilogi kändes det ibland som om det här var en uppstart, där all information var tvungen att samlas inför fortsättningen, samtidigt som det berättas en viktig handling. Trots detta var det svårt att slita sig från sidorna, för jag ville ju veta vart allting vart på väg, hur Alice och Connors vägar skulle mötas, om de skulle mötas.

Paradigm är långt ifrån en dålig bok men eftersom vi de senaste åren har blivit bortskämda med riktigt bra dystopier hamnar den dessvärre i skymundan. Det finns helt enkelt inte bara fördelar med att följa med i populära titlars kölvatten. Jag kommer nog, trots allt, att läsa fortsättningen om/när den kommer för jag vill såklart veta hur det går, i sann dystopisk anda slutar givetvis boken mitt i...

Titel: Paradigm
Författare: Ceri A. Lowe
Serie: Paradigm #1
Förlag: Bookouture
Utgiven: 2014-06
Sidor:384
Adlibris | Bokus