Ann Aguirre - Outpost & Horde

Jag hade inte ens tänkt läsa Enklav när den kom men så fick jag den från Modernista och plöjde den på bara några timmar utan att lägga ifrån mig den alls. Dagen efter var jag på Science Fiction Bokhandeln och del 2 & 3 fick följa med hem. Att vänta på svenska översättningarna var inte att tänka på!

Det tog ett litet tag att hänga med i alla namnbyten (läs mer om det i min Enklav-recension här) men sen gick det av bara farten! OBS! VARNING FÖR SPOILERS OM DU INTE LÄST ENKLAV/ENCLAVE!

Outpost

Deuce (Spadertvå) ska nu vänja sig vid ett liv på ovansidan i samhället Salvation. Det är svårt eftersom hon där förväntas uppträda som en tjej - i kjolar och jobba med sömnad och fixande - inte jakt. Dessutom anses hon vara ett barn. Deuce som är van vid att vara en mer eller mindre könlös jägarinna och ansetts vara vuxen har svårt att leva upp till kraven som ställs på henne. Svårare ändå är att Fade (Tålig) undviker henne. När så Deuce får höra att det behövs folk till sommarpatrullen, den som skyddar odlarna från muttarna - bestämmer hon sig för att anmäla sitt intresse och bevisa sig värdig tjänsten.

Det mest intressanta i fortsättningen av Razorland-trilogin tycker jag är bilden Deuce har av sig själv och den inre konflikten hon har där hon ställer sig frågan om hon kan vara en flicka och jägarinna samtidigt. Måste det ena utesluta det andra. Kan hon känna sig gråtfärdig och samtidigt vara modig?

En bra fortsättning som tar vägar jag absolut inte hade räknat med. Världen med de zombieliknande mutationerna är sjukt bra uppbyggt och jag beundrar Ann Aguirres fantasi.

Titel: Outpost
Författare: Ann Aguirre
Förlag: Square Fish
Utgiven: 2013-10
Serie: Razerland #2
Sidor: 317
Adlibris | Bokus

Horde

"The Horde" is coming... I Horde får vi följa fortsättningen och upplösningen på Aguirres apokalyps. Det är inte många lugna stunder i denna actionspäckade bok, det kan jag lugnt skriva utan att avslöja för mycket. Jag älskar upplösningen - totalt oväntad och så smart! Jag är riktigt glad att jag läste den här serien, den är så välskriven och nytänkande och jag kommer förmodligen läsa om den igen nån gång relativt snart!

Titel: Horde
Författare: Ann Aguirre
Förlag: Square Fish
Utgiven: 2014-08
Serie: Razerland #3
Sidor: 422
Adlibris | Bokus

Ann Aguirre - Enklav

Det första som slår mig när jag börjar läsa Enklav är att det måste vara en översättares mardröm. Jag tänker då främst på namnen på personerna i boken. Huvudpersonen får namnet Spadertvå (Deuce), hennes jägarpartner heter Tålig (Fade). Det finns också personer med namn som Sten, Fingerborg, Vindsnurra och Twist. Namn som uppkommit efter det föremål som personens blod träffar först på deras namngivningsdag. Jag tycker de översatta namnen funkar men nu är det svårt att hänga med i fortsättningen på engelska som jag inte kunde låta bli att kasta mig över direkt. Jag hade nämligen turen att kunna bege mig till Science Fiction Bokhandeln dagen efter det att jag läst ut Enklav...

Märkliga namn och namngivningsdagar. Vad är det här för underlig bok, undrar ni kanske nu? Jo, Enklav är första delen i en trilogi som fått namnet Razorland. Huvudpersonen heter som sagt Spadertvå. Spadertvå lever i en underjordisk enklav tillsammans med sina vänner och artfränder. Utanför befästningarna till enklaven härjar missfoster, muttar som en gång haft mänskliga drag men som nu har klor istället för naglar, rakbladsvassa tänder och som sprider en luft av ruttnat, smittat kött. Inne i befästningen är medborgarna indelade i tre grupper, avlare,byggare och jägare/jägarinnor. Tre roller som är nödvändiga för enklavens överlevnad. Fast här nere under jord lever en inte länge. Enklavens äldste har knappt fyllt 25 och han är sliten och härjad...

Spadertvå blir en jägarinna och skickas utanför befästningarna för att hämta kött. Hennes parter är Tålig, en lite äldre kille som ses som en utböling, han är inte född i enklaven utan han är häpnadsväckande nog född ovan jord! Tyvärr får inte Spadertvå njuta av stoltheten över att vara jägarinna särskilt länge. Vissa upptäckter leder till att hon och Tålig blir förvisade från enklaven för all framtid - enda sättet att överleva är att bege sig ovan jord. Men hur ska flickan från mörkret lära sig att överleva i det fria ovan jord?

Wow vilken häftig värld Ann Aguirre målar upp. Någonting har hänt på jorden. Något har alltså fått ett gäng människor att lämna ytan och flytta ner i katakomberna under jord, på beskrivningarna låter det som att det är ett utökat tunnelbanesystem. Vissa vagnar finns kvar, finns där som sätt att söka skydd när missfostren kommer för nära. Världen tycks ha fått någon smitta, för missfostren verkar en gång ha varit människor. Enklaverna under jord överlever genom att jaga (samtliga djur kallas Kött), äta svamp och enstaka gånger fisk). Att skaffa barn planeras - men bara de som har rätt egenskaper blir avlare. Andra får inte ha någon närhetstörst, verkar det som. Spadertvå är inte van vid att andra människor rör henne. Lite obehagligt måste jag säga. Eftersom levnadsåldern är typ 20-25 år är det ingen som vet riktigt vilka deras föräldrar var. Det är ett galet strikt samhälle, gör du minsta lilla fel - fel i de äldstes ögon och fel kan vara att du pratar om sådant de inte vill ska spridas - då är du körd. Du utvisas vilket i stort sett är lika med döden om du inte har galet med tur och dessutom vågar bege dig uppåt. Upp till den där platsen som du bara har hört ryktas om och där där det kanske finns betydligt farligare saker att oroa dig för än ett stort antal muttar med rakbladsvassa tänder.

Det går inte att inte låta sig uppslukas av Spadertvås liv och upptäckter. Det är svårt att föreställa sig hur en skulle reagera om en levt hela sitt liv i mörker och för första gången får se solen gå upp men jag köper Aguirres beskrivning helhjärtat. Spadertvå är på samma gång otroligt naiv och en stark och modig jägarinna. Hon är bara femton år men i deras underjordiska värld är hon vuxen. Tålig är också en otroligt spännande karaktär. Han är född ovan jord och har upplevt hur det är att ha en pappa. Att därefter tvingas ner i underjorden och lära sig leva efter deras regler kan inte ha varit lätt - framför allt inte när alla ständigt är misstänksamma mot en. Jag tycker mycket om dialogen mellan dessa två. Tålig är just tålmodig med Spadertvå, samtidigt som det finns en kemi dem emellan som är väldigt spännande. För Enklav är ingen kärlekshistoria (uppfriskande nog). Det finns vissa antydningar till triangeldrama i bokens slut som gör mig orolig men jag hoppas att det ordnar upp sig i nästa del i serien.

Jag hade inte förväntat mig att falla så kraftigt för den här boken. Märkligt kanske eftersom jag i stort sett bara har läst positiva recensioner om den. Jag blev därför överraskad över hur fort jag uppslukades i bokens värld och jag läste ut den på bara några timmar. Otroligt uppfriskande med en sådan bok mellan varven! Jag kunde som sagt inte vänta på att få läsa fortsättningarna på svenska så nu är Outpost och Horde i min ägo. När jag nu har klarat av månadens måste-läsning kommer jag genast att kasta mig över nästa del i serien!

Titel: Enklav
Författare: Ann Aguirre
Förlag: Modernista
Utgiven: 2015-04
Serie: Razorland #1
Sidor: 247
Adlibris | Bokus

Anna Jakobsson Lund - Tredje principen

En svensk dystopi som utspelar sig i ett framtida, sönderslaget Europa - när mailet från förlaget trillade ner i mailkorgen tidigare i år väcktes min nyfikenhet rejält. Det här lät verkligen lovande. När det dessutom visade sig att boken totalt saknar den i YA-dystopier så sedvanliga kärlekstriangeln växte boken i mina ögon än mer.

Europa ligger i ruiner efter ännu ett krig och människorna lever i olika zoner där de delas upp i olika klasser efter vad prov visar under uppväxten. Det ska mycket till för att någon ska få tillstånd att resa mellan de olika zonerna (på så vis påminner det här en hel del om Kallocain och Hunger Games). Ändå stöter Ava en dag på Levi (dvs. räddar honom från att bli dödad av ett gäng) och det visar sig att han har rest långt för att hitta Motståndet. Motståndet som hans syster Lo tillhör. Men under ett uppdrag har Lo blivit tillfångatagen och nu behöver Levi hjälp att rädda henne. Levi som skyr Motståndet, han slutade tro på dem när hans föräldrar dog, tvingas nu ta hjälp av dem som står i fronten för kampen de för.

Ava har ett sinne, en förmåga att styra och påverka andras tankar vilket är en väldigt användbar förmåga när man är rebell. Hon kan också modellera om ansikten och känner till hur en håller sig undan systemet. Nu får hon i uppdrag att hjälpa Levi tillsammans med ytterligare en tjej, den färgglada och sprakande Leymah som älskar all kunskap. Det udda gänget ger sig ut på en lång och farlig resa och frågan är vilka de kan lita på. Kan de ens lita på varandra?

Det finns väldigt mycket jag gillar med Tredje principen. Att den utspelar sig i miljöer jag känner igen mig i är en sån sak. Boken utspelar sig i det jag tolkar är (bland annat?) ett framtida Sverige och Danmark. Det finns inte mycket kvar av länderna som vi minns det men spåren påminner om hur det en gång var. Till exempel scenen med IKEA som jag delade med mig av i utmaningen igår:

Det finns också en väldig närvaro i kapitlet som utspelar sig på vad som bara måste vara Öresundsbron. Det är i alla fall vad jag ser framför mig när jag läser.

Jag tycker också väldigt mycket om bokens karaktärer. Ava är en framåt och tuff tjej som inte drar sig för att utföra svåra uppdrag. Hon har dock sina egna problem att slåss mot och får visa sig svag utan att hon för den del krymper i mina ögon. På samma sätt är det med Levi och Leymah. Levi vill inte ens vara där, han tror inte på kampen längre utan han hoppas på en fredlig lösning. Men Lo, hans syster, betyder allt för honom och han kan göra vad som helst för att hjälpa henne. Även om det innebär att ge sig iväg på en lång resa och att demonen inom honom skriker på uppmärksamhet. Tyvärr får jag inte lära känna Leymah riktigt så mycket som jag hade önskat - hon är en riktigt härlig karaktär. Jag gillar hennes sprudlande glädje och kunskapstörst och att hon har en förkärlek till turkos (min favoritfärg) gör ju inte saken sämre. Jag hoppas vi får komma henne närmre i nästa bok i serien som beräknas komma i slutet av året. Uppfriskande är i alla fall som jag nämnde i min inledning att boken totalt saknar kärlekstrianglar. Levi, Leymah och Ava är vänner, inget annat och det passar händelseskeendet i boken väldigt bra. Sen skulle jag gärna läsa mer om det här att ha ett sinne, det pratas en del om det i boken men jag vill veta mer!

Tredje principen är snyggt skriven. Jag gillar språket och dialogerna. Kanske att boken var svår att komma in i - den var lite för långsam inledningsvis - men halvvägs in i boken kunde jag inte lägga den ifrån mig. Det är spänning, action och dramatik som utspelar sig i spillrorna av det som en gång var vår del av världen. och just närhetskänslan gör att boken känns extra kuslig på sina ställen. 

Den här boken är ett måste för dig som älskar dystopier. Den är nytänkande och fräsch och jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen när den kommer i höst!

Titel: Tredje principen

Författare: Anna Jakobsson Lund

Förlag: Annorlunda förlag (Rec-ex, tack snälla!)

Utgiven: 2015-03

Serie: Systemet #1

Sidor: 324

Adlibris | Bokus

Marie Lu - Den unga eliten

Fantasy och dystopi i ett - visst måste väl ändå det vara ett vinnande koncept?! Det är i alla fall vad Den unga eliten är. Den utspelar sig i ett land cirka tio år efter det att blodfebern dog fram. En feber som dödade de vuxna som insjuknade och där större delen av de överlevande barnen blev märkta av sjukdomen på egendomliga sätt. Dessa barn kom att kallas malfetto (som jag ogillar detta nedvärderande begrepp!).

Adelina Amouteru är ett av dessa överlevande barn. Hennes mörka hår blev silvergrått - skiftande efter väder och ljus. Hon har dessutom bara ärr där hennes vänstra öga satt, det tog blodfebern. Men till Adelinas pappas stora förtret visar inte Adelina några tecken på övernaturliga styrkor. Hade hon gjort det hade han ju alltid kunnat sälja henne och på så sätt kunnat försörja sig. Adelinas mamma dog nämligen i febern och hennes lillasyster är vacker och skulle kunna giftas bort till en välbeställd man. Men att ha en malfetto i familjen är inte direkt bra för familjen.

Adelina flyr, råkar döda sin far, blir tillfångatagen av inkvisitorerna och slutligen räddad av Dolksällskapet. Det visar sig också att Adelina har krafter som ingen hade kunnat ana. Varken inkvisitorernas ledare Teren Santoro som ämnar leta upp och förgöra samtliga malfettos eller Enzo Valenziano - ledare över den mystiska Dolksällskapet. Går någon säker för Adelinas krafter och hämndlystna begär?

Den unga eliten var så långt ifrån det jag hade väntat mig som det gick att komma. Jag hade väntat mig en berättelse om en ung tjej som äntligen fick hamna på rätt plats i livet och därefter äntligen kunde få bli den superhjälte hon drömt om att få vara. Vilka fördomar jag har! Adelina visar sig nämligen vara långt ifrån så god och timid som jag trodde. Hon har oväntade krafter och hennes hämndbegär är faktiskt rent obehagligt i sina stunder. Hon är en mycket komplex huvudperson vilket gör det hela väldigt intressant. Samtidigt som jag verkligen vill tycka om henne gör hennes tankar mig rädd och jag vill bara tala om för henne att hon måste skärpa sig. Det gör henne till en mycket intressant huvudkaraktär i en värld som är främmande men ändå har hög igenkänning.

Jag får lite Venedig-influenser med alla kanaler med gondoler, människor i färgglada kläder och dekorerade masker. Många namn känns även de lite Italien-influerade. Men Lu's värld är påhittad. Händelserna äger rum i Havsländerna, Kenettra närmare bestämt. Det ligger norr om Solländerna (däribland Tamoura som Adelina härstammar från) och söder om Himlaländerna (i boken nämns Beldain). Till min stora glädje finns det med en karta som visar upp allt detta.

Det blir tyvärr lite för mycket ältande på sina ställen av boken. Kanske är det en del av Adelinas karaktär men det blir faktiskt tjatigt. Hon gnäller och gnatar om sin hemska uppväxt och att det var så synd om henne. Faktiskt måste hon låta sina krafter växa eftersom det var så synd om henne. Faktiskt måste hon få visa hat mot sina nya så kallade vänner för att de säger något som hon anser vara förnärmande. Enzo som Adelina faller för är också en karaktär jag stör mig på lite för mycket. Han är alldeles för arrogant och visst för att han har en ledarroll men vad sägs om lite empati ibland? En del vändningar i boken känns inte heller trovärdiga och jag suckar lite inombords när jag läser dem. Men detta till trots är framför allt bokens sista tredjedel riktigt riktigt spännande och det gick då inte att sluta läsa.

Jag fastnade aldrig för Marie Lus Legend-trilogi. Därför var jag lite skeptisk till att läsa Den unga eliten, trots goda omdömen på Goodreads. Böckerna hade inte kunnat skilja sig mer åt i mina ögon och det här blev en mycket positiv överraskning. Jag ser fram emot att få läsa fortsättningen när den kommer. 

Titel: Den unga eliten

Författare: Marie Lu

Förlag: Modernista (rec-ex, tack snälla!)

Utgiven: 2015-02

Serie: Den unga eliten #1

Sidor: 307

Adlibris | Bokus

Sofia Nordin - Som om jag vore fantastisk

Äntligen kom fortsättningen på Sofia Nordin spännande postapokalyptiska berättelse om Hedvig, Ante och Ella. Här lämnar Ella och Nora de andra bakom sig för att ge sig ut på jakt efter fler överlevande efter den otäcka febern som dödat alla i deras närhet. Det måste ju finnas fler som klarat sig undan med livet i behåll. Det bara måste finnas fler! Radiomeddelandet de hörde från Umeå ingav hopp och det är dit Ella och Nora är på väg. Resan blir dock inte så smärtfri som tjejerna räknar med. 

Som om jag vore fantastisk beskrivs som en fristående fortsättning på En sekund i taget och Spring så fort du kan men jag skulle inte rekommendera att läsa denna utan att ha läst de två tidigare, det är för många lösa trådar du som läsare missar om du inte har läst serien från start. Och det är en mycket läsvärd serie så har du inte påbörjat har du fin, men sorgsen, läsning framför dig. 

Det är med dubbla känslor jag började läsa boken, eftersom det nu är Ella som är berättarröst. Ella som inte framstått som helt sympatisk i de tidigare böckerna. Som snarare är ganska egocentrisk och tycker världen ska snurra runt henne. Lite så är det även i den här boken. Hon utnyttjar att Nora är kär i henne för att få sällskap på resan, utnyttjar gång på gång känslorna för att få sin vilja igenom. Samtidigt bryr hon sig, innerst inne. Hon är både osäker men vågar ta för sig. Är lite för snäll och vågar tro gott om de hon möter. 

Resan som Ella och Nora ger sig i väg på blir allt annat än lätt och de börjar allt mer inse hur förändrad världen blivit efter febern. Det finns folk som inte vill dem väl och platser som fortfarande inte är säkra att vistas på. Tjejerna visste vad de hade på gården de lämnade men vad väntar framför dem?

Spännande, fartfyllt och välskrivet. Och med ett slut som får mig att tro att det kommer en fortsättning till.  Låter lovande! Serier som denna, för unga typ i 12-14-årsåldern behövs!

Titel: Som om jag vore fantastisk
Författare: Sofia Nordin
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2015-01
Sidor: 189
Adlibris | Bokus

Karen Bao - Uppstigandet

Gubben i månen kanske är en ung tjej?

Tjoho, ännu en dystopi har anlänt, som dessutom utspelar sig på månen! Kan förutsättningarna se bättre ut?

Phaet (uttalas som engelskans Faith) Theta bor i en koloni på månen tillsammans med sin mor och sina två småsyskon. Pappan dog under en forskningsexkursion nio år tidigare och sedan dess pratar inte Phaet om hon inte absolut måste. Med bästa vännen Umbriel har hon utvecklat ett eget teckenspråk. Så en dag förs mamman till basens sjukvårdsavdelning för karantän - hon är sjuk - och familjen har inte pengar till vården. 

För att undvika Härbärget tar Phaet värvning - månen behöver en melis för att skydda sig från jordbor - och måste se till att hamna i topp efter milisutbildningen. Inte lätt när man bara är femton år och därmed både yngre och mindre än alla de andra...

Jag måste till att börja med erkänna att jag inte förstår mig på omslaget. Visst, handlingen utspelar sig på månen. Men på baser, inte på månytan. Och borde månen ses som rundad när man är på den? Märkligt men det är ju snyggt så jag får stå ut!

Jag funderade länge på varför handlingen kändes bekant innan det slog mig att Phaets utbildning liknar Tris i Divergent. Inte så lite heller faktiskt. Bägge ska gå igenom en tuff utbildning, blir utslagna av stora tuffingar och lär sig sedan utnyttja sina färdigheter. Men där slutar likheterna. Uppstigandet har såklart mycket spaceigare utbildning, bara det att träningslokalen enkelt kan förändras utifrån efterfrågan - skrivpulpeter, träningsgolv (med varierade magnetiska fält), natur som liknar jordens... 

Phaet får oväntad hjälp och konkurrens under utbildningen av en kille med kopparfärgat hår, Wes. Han är lite mystisk denne Wes, man vet inte riktigt vad man har honom. Han är dock en skön karraktär och boken hade varit väldigt mycket tråkigare utan honom. 

Det finns vissa saker som gör att jag gillar boken lite extra. Ordval till exempel. Månbor har egna svärord, för att nämna något. Fizz och fuzz efter vetenskapens fission och fussion. "Fuzz också", kanske man skulle börja använda, haha. Jag gillar också att Phaet får vara tuff och att hennes storlek inte bara ses som en nackdel. Hon är en cool tjej, om än lite dumdristig mellan varven. Slutligen - STOR tumme upp för avsaknaden av kärlekstrianglar!

Boken har såklart sina svagheter. Vissa sekvenser hade gärna fått vara kortare medan andra krävde mer förklaringar. I det stora hela tycker jag dock att Uppstigandet var en mycket godkänd dystopi och jag längtar efter att få läsa mer om Baos värld. Så snälla Karen Bao, skriv en fortsättning snart!

Titel: Uppstigandet
Författare: Karen Bao
Förlag: Modernista
Utgiven: 2014-11
Serie: The Dove Chronicles
Sidor: 303
Adlibris | Bokus

Att slukas av en serie - Cass x 3

Äntligen står jag på benen igen efter en minst sagt darrig inledning på nya året. Darrig genom förkylning men minst sagt positiv för läsningen för hittills i år har jag läst 6 böcker! De första höll mig klistrad vid sidorna tills sista meningen var läst...

OBS! Varning för spoilers från tidigare delar i serien!

The Elite

35 tjejer har blivit sex och intrigerna tätnar, tävlingen om prins Maxons hjärta är nu på blodigt allvar. Samtidigt börjar det gå upp för America att allting inte riktigt är som det ska med landet Illéa och sättet det styrs på...

Del två i en tänkt trilogi kan ofta råka ut för det klassiska mellanbokssyndromet, att det blir en transportsträcka. Så är definitivt inte fallet med The Elite. Det händer saker hela tiden och som läsare får man inte många lugna stunder. America fortsätter att vela mellan Maxon och Aspen vilket är något irriterande (är SÅ trött på kärlekstrianglar) men samtidigt växer en ny självsäkerhet fram hos henne.

Nya oväntade vändningar sker hela tiden och det går inte att slita sig från boken, knappt ens för att äta eller sova. Tur att jag läste under perioden med mest hosta och snuva som höll mig sömnlös på nätterna, haha.

Titel: The Elite
Författare: Kiera Cass
Förlag: Harper Teen
Utgiven: 2013-04
Sidor: 323
Adlibris | Bokus

The Selection stories: The Prince & The Guard

Jag brukar egentligen inte läsa mellanböcker, men när jag köpte serien hade cdon "2 för 100 kr" erbjudande vilket gjorde det billigare för mig att köpa alla 4 böckerna istället för de tre ordinarie böckerna i serien. Hur den logiken fungerar förstår inte jag men så är fallet med internetaffärer ibland.

I The Prince får vi följa Maxons PoW från livet innan The selection fram tills dess att tävlingen pågått ett tag. Det var trevligt att få lära känna honom lite närmre och få höra hans tankar om första träffen med America som ju var lite över det vanliga, haha.

The Guard handlar istället om Aspen och livet som vakt på palatset. Händelserna här sträcker sig genom både bok ett och två så jag rekommenderar dig att läsa de första två böckerna innan du läser denna långnovell. Jag blir här bara mer och mer irriterad över Aspen, jag tycker inte att han är särskilt schysst!

I boken finns även lite bonusinnehåll i from av intervju med Kiera Cass, huvudkaraktärernas släktträd och playlists. Lite smånördiga saker sådär för den äkte fangirlen. Just nu - jag med andra ord!

Titel: The Selection stories: The Prince & The Guard (+ massa extramaterial)
Författare: Kiera Cass
Förlag: Harper Teen
Utgiven: 2014-02
Sidor: 227
Adlibris | Bokus

The one

Slutet på The Selection närmar sig. Rebellernas anfall mot palatset intensifieras och det är en evig kamp för överlevnad. En natt blir America kallad till ett hemligt möte. Nu handlar det inte enbart om att bestämma sig vem hennes hjärta tillhör utan det handlar också om att rädda sig själv och landets säkerhet. 

The One kom att bli min favorit i trilogin. Det är inte ofta jag tycker sista delen är den starkaste men den här innehåller så mycket. Det är kämpaanda, action, kärlek och svek i en aldrig sinande ström. Dessutom älskar jag Americas utveckling, att hon mer och mer vågar stå upp för sig själv och inser att hon har oanade talanger. Ingenting är vad det först antas vara och livet råkar än en gång ut för oväntade vändningar. Superspännande med andra ord!

Titel: The One
Författare: Kiera Cass
Förlag: Harper Teen
Utgiven: 2014-05
Sidor: 323
Adlibris | Bokus

Det kommer mera!

I mars kommer ännu en mellanbok ut, The Queen & The favorite som handlar om drottning Amberly's selection och om Marlee. Jag brukar inte läsa mellanböcker men jag är riktigt, riktigt sugen på att köpa den här. Känns om den ultimata uppladdningen inför maj när del fyra i serien kommer. En fortsättning som var oväntad och som alla inte är helt överförtjusta i tanken på, men som jag ser fram emot med spänning. Det är en bok som utspelar sig 20 år framåt i tiden, The Heir. Än är inte sista ordet skrivet om Illéa och Keira Cass på den här bloggen, det kan jag utlova!

Kiera Cass - The Selection

De sista skälvande timmarna på året kommer jag tillbringa i hemmets ljuva vrå tillsammans med sambon. Efter över en vecka med nära och kära ska det bli mysigt att bara vara vi två ett tag. Men först tänkte jag publicera årets sista recension, för att kunna pricka av en sista punkt i Boktyckes läsutmaning 2014. Den 55 av 65, med det känner jag mig faktiskt jättenöjd!

The Selection är första delen i serien med samma namn. En serie jag läst om på bokblogg efter bokblogg, jag har förälskat mig i omslagen med de vackra klänningarna och när sedan min kompis berättade att hon legat vaken hela natten för att läsa klart den kände jag att nu var det dags att läsa! Det kändes som utmärkt julläsning och det hade jag ju rätt i. Men jag gjorde ett stort misstag, jag tog bara med mig denna första del i serie hem till föräldrarna. Gah på den abstinensen när jag läst klart sista sidan.

Det här är en bok som är svår att genrebestämma. Den utspelar sig i en dystopisk miljö utan att fokuset för den skull ligger där. Det kan närmast beskrivas som en framtida "The Bachelor". America Singer och 34 andra tjejer i landet Illéa har efter ansökan blivit utvalda att tävla om prins Maxons gunst. Segraren, "The one", kommer bli hans fru och landets nästa drottning. Att vara i ett slags harem med 34 andra tjejer i samma ålder är inte lätt för America. Framför allt eftersom hon egentligen inte vill vara där...

Jag gillade det här! Jag uppskattar att America inte är särskilt våpig utan vågar vara sig själv och köra sitt race. Att hon inte låter andra trycka ner henne för att hon tillhör ett lägre kast än dem. Hon hade skinn på näsan utan att vara onödigt tuff och det är en bra kombination. När man hör förklaringen "en dystopisk dokusåpa á la The Bachelor" blir man kanske lite skeptisk men det funkar faktiskt helt okej i bokform. Jag är fortfarande otroligt less på böcker med kärlekstrianglar och det är väl det som gör mig lite besviken med den här boken men jag hoppas på bättring i seriens fortsättning. (Snälla, avslöja inte om jag hoppas förgäves nu!)

En perfekt bok för några lediga dagar är det i alla fall, och lyckligtvis är jag ledig i 4 dagar till och målsättningen är faktiskt att plöja den här lilla serien. Läste att det kommer komma en del 4 under året som kommer, spännande.

Titel: The Selection
Författare: Kiera Cass
Förlag: Harper Collins Children's Books
Utgiven: 2012-06
Serie: The Selection #1
Sidor: 272
Häftad: Adlibris | Bokus

Jen Minkman - The Island collection

Jag blev konstant förvånad när jag läste The Island collection. Boken har en minst sagt intressant intrig. Den inledande The Island utspelar sig på en ö mitt i havet som någon som helst kommunikation med resten av världen. Ön som befolkas av två samhällen delas på mitten av en mur som invånarna inte gärna korsar. På ena sidan bor "The Believers". Där tvingas barnen lämna sina föräldrar den dagen de fyller tio år, då anses de vara vuxna. De hänvisas till herrgården där alla ungdomar bor tillsammans och där de lär sig överlevnadsknep och att ta vara på sig själva. Bland dem finns bokens huvudkaraktär Leia. Hon är van vid deras sätt att leva men har samtidigt alltid varit nyfiken på vad som döljer sig bortanför muren, där "The Fools" lever. En dag möter hon Walt, en kille i hennes ålder som kommer från andra sidan muren... Hon inser också att det finns ett annat sätt att leva. Men alla i hennes omgivning ser inte på det med blida ögon...

Leia. Någon som genast kan dra en koppling till en film? Just det, Star Wars. Film-serien om Luke och Leia och "the father" spelar en väldigt viktig roll i den här trilogin men kanske inte som man kan vänta sig. Vad sägs om en hel religion baserat på detta? Skratta inte, det är sant! Kan du dina Star Wars-filmer drar du tidigt dessa kopplingar, har du inte sett dem ber jag om ursäkt, då har jag nog pajat storyn för dig... Det är flummigt men samtidigt funkar det och jag kunde inte gissa mig till hur alla trådar skulle vävas samman. Det är faktiskt riktigt smart gjort! Ja, det blir lite väl klyschigt ibland och det blir stundom lite dallrigt men i det stora hela tycker jag det är intressant och spännande läsning. Helt klart en nytolkning av en dystopi.

Jag tyckte verkligen om Jen Minkmans språk. Jag slängdes direkt in i handlingen och kunde inte lägga ifrån mig boken. Det var såklart toppen att få hela trilogin serverad på en gång i en samlingsutgåva för jag kunde inte sluta läsa. Var och en för sig är böckerna dessutom väldigt korta, den kompletta trilogin sträcker sig bara över 387 sidor, så att läsa en i taget skulle nästan kännas lite ynkligt.

The Island Collection är inget mästerverk men passar dig som vill läsa en överlevnadsbok i modern och udda tappning. Är du dessutom Star Wars-fan kommer du definitivt att dra på smilbanden.

Titel: The Island Collection
Författare: Jen Minkman
Förlag: Jen Minkman(?) (rec-ex från Netgalley)
Utgiven: 2014-07
Sidor: 387 (e-bok)
Goodreads

Ceri A. Lowe - Paradigm

'Hope is a dangerous thing'', she said. 'It's hope that got us into this mess in the first place. Instead of doing something about the planet, about wars, about the madness, people just hoped things would improve. Hope doesn't make things better; hope just stops people from acting. It's like the lottery - you remember the lottery?'

Ibland är omslags dragningskraft så stark att jag inte ens läser om handlingen innan jag klickar hem boken. Precis så var det med Paradigm som jag fick som recensionsexemplar från Netgalley. Jag menar, titta bara! När man har både Hunger Games och Divergent bland sina favoriter är det omöjligt att inte dra kopplingar dit. Och citatet - "What if the end was just the beginning?" - japp, här talar vi om att en viss Kattuggla blev lite knäsvag. Så den stora frågan är såklart, höll det måttet?

Dystopier. Dessa muntra skildringar om en framtid där totalt allting gått åt pipan. I Paradigm befinner vi oss i London, en skön omväxling till alla amerikanska städer. Jordens befolkning har slitit på jordens gränser tillräckligt länge så nu slår väder och vind tillbaka. Alice Davenport återhämtar sig efter att ha varit utslagen i feber och inser att hon är helt själv. Hennes mamma har inte kommit tillbaka och utomhus är det fullständigt kaos. London ligger under metervis med vatten och regnet bara fortsätter att falla. Alice har turen att bli räddad och blir förd till en gigantisk underjordisk bunker som tillhör Paradigm Industries, ett mystiskt företag som förberett sig inför väderkaoset under en längre period. Under jord finns allt människorna behöver för att överleva och det kommer ta många år innan någon får se solen och den bara himlen igen.

Parallellt med Alice berättelse förflyttas vi 87 år framåt i tiden där femtonåriga Carter Warren precis har blivit väckt i katakomberna där han har legat nerfrusen de senaste 15 åren. Samhället har nämligen utvecklat en strategi som går ut på att de människor som för tillfället inte har någon roll fryses ner tills behovet efter dem uppstår. Nu är det Conors tur, han står som en av tre tävlande till platsen som "Controler General", som är den som bestämmer i samhället. Det här är något Conor har strävat efter sedan hans föräldrar blev dödade för många år sedan, men han inser snart att samhället har förändrats under de år han har varit frånvarande. Förändringarna får honom att ifrågasätta allt som han tidigare sett som självklarheter. Något måste hända, men vad?

Alice och Connors berättelser varvas under hela berättelsen och det är inte alltid helt lätt att hänga med i svängarna, vissa kapitel får jag tänka till ordentligt innan jag är med på vem det är jag följer och vilken tidsepok jag befinner mig i. Det borde vara enkelt eftersom det följer vartannat kapitel-principen men det tänkte ju inte jag på när jag var som djupast inne i bokens värld.

Lowe beskriver en värld som inte känns allt för främmande och otrolig, vi drabbas trots allt av allt värre väderfenomen redan idag. Fast att frysa ner människor som kan komma till bättre nytta i framtiden, riktigt så långt har vi väl inte kommit (och dit hoppas jag att vi aldrig kommer!). Annars följer allt traditionellt dystopiskt mönster, saker vi känner igen blandas med futuristiska inslag. I den stora bunkern tillverkas till exempel all mat syntetiskt: korv, frukt, pasta - you name it - allt är framställt av ickelevande-organismer. Vad sägs till exempel om lite mumsig fauclate, betydligt bättre än den bästa chokladen.... Eller va?!

Jag gillar Ceri Lowes språk och berättarteknik, det för handlingen framåt. Handlingsmässig blir det dock stundom lite segt, allt beskrivs väldigt detaljerat och inget lämnas åt slumpen. Ibland ville jag bara att det skulle sätta fart, leda någonvart. Då Paradigm är tänkt som första delen i en trilogi kändes det ibland som om det här var en uppstart, där all information var tvungen att samlas inför fortsättningen, samtidigt som det berättas en viktig handling. Trots detta var det svårt att slita sig från sidorna, för jag ville ju veta vart allting vart på väg, hur Alice och Connors vägar skulle mötas, om de skulle mötas.

Paradigm är långt ifrån en dålig bok men eftersom vi de senaste åren har blivit bortskämda med riktigt bra dystopier hamnar den dessvärre i skymundan. Det finns helt enkelt inte bara fördelar med att följa med i populära titlars kölvatten. Jag kommer nog, trots allt, att läsa fortsättningen om/när den kommer för jag vill såklart veta hur det går, i sann dystopisk anda slutar givetvis boken mitt i...

Titel: Paradigm
Författare: Ceri A. Lowe
Serie: Paradigm #1
Förlag: Bookouture
Utgiven: 2014-06
Sidor:384
Adlibris | Bokus

Fantastisk ny fantasy-serie: Heart of dread: Frozen

Vissa böcker jag läser är omtalade och jag vet om att de ska komma flera månader innan de släpps. Andra böcker ramlar man över av en lycklig slump. Frozen hör till den andra kategorin. Jag satt och klickade runt på Netgalley, tyckte boken hade ett lockande omslag och tryckte på "Request". Sedan låg den där på min läsplatta i över en månad innan jag började läsa. Men när jag väl hade börjat kunde jag inte slita mig!

Det här är fantasy när det är som bäst, i en dystopisk värld. Att kombinera mina två favoritgenrer kan inte innebära någon annat än succé. Boken tar sin början i New Vegas, en stad som en gång glittrade men som nu är täckt av is. Planeten är förstörd av krig och av miljöförstöringar, det finns bara en temperatur - isande kallt. Men vissa saker förändras aldrig, i staden kretsar fortfarande allt kring spelandet på kasinon. Mitt bland alla andra människor i vimlet finns 16-åriga Natasha Kestal som jobbar som blackjack-dealer. Men hon vill bort, hon har precis som många andra hört talas om det mytiska landet som kallas "The Blue". Ett paradis där solen fortfarande skiner och vattnet är turkos. Det är dessutom en plats där Nat inte behöver vara rädd för att hennes mörka hemlighet ska upptäckas. En hemlighet som kan leda till hennes död om den kommer fram i New Vegas.

Det är dock svårt, om inte omöjligt, att ta sig till "The Blue". Det är olagligt att lämna New Vegas utan ett pass och sådana går inte att få tag på. Enda möjligheten att lämna är att få tag i en smugglare. Nat hittar Ryan Wesson, Wes kallad. Kaxig och snygg som få med ett lappat och lagat gäng som åtar sig uppdraget att hjälpa Nat ut. Men välden utanför New Vegas är allt från säkert och mot sin vilja dras Nat och Wes till varandra...

Frozen kan med sin beskrivning låta som en klassisk kärlekshistoria i en fantasy-miljö men det är långt ifrån sanningen. Det är ett fantastiskt äventyr med en tätvävd handling. Jag älskar placeringen av handlingen till ett dystopiskt USA (numera ironiskt kallat RSA, Remaining States of America) täckt av is och snö. Stilla havet är fullt av skräpberg och vattnet fryser inte på grund av alla gifter. Befolkningen är antingen snorrika eller lever i extrem fattigdom och värst har de som är märkta, som föds med ovanliga utseenden och "onormala" förmågor; Tankeläsare, telekinesiska förmågor, småmän... De sticker ut med sin hår- och ögonfärg för något har hänt med befolkningens DNA - de "normala" är numera alltid grå- eller brunögda med icke utstickande hårfärg.

De La Cruz och Johnston skriver fantastiskt fängslande. Nat och Wes turas om att vara i fokus, och har unika berättarröster. Båda har sina förväntningar på flykten, båda utnyttjar den andres känslor för egen vinnings skull. Den spirande vänskapen bygger på lögner och jag satt hela tiden som på nålar för att få reda på hur det skulle gå för dem. Berättelsen tar dessutom hela tiden nya vändningar så jag upphörde aldrig att förvånas - vissa händelser var minst sagt oväntade!

Frozen är en mycket lovande start på en ny fantasyserie, Heart of Dread och jag kan knappt vänta på att få läsa fortsättningen för den slutar i en riktig cliffhanger, precis som det ska vara. Och ibland ska man ha tur. Uppföljaren Stolen förväntas finnas i butik den 18 november i år, jippi!

Jag kunde som sagt inte lägga boken ifrån mig utan läste den i en enda sittning. Återigen hann klockan bli mitt i natten och lite till innan jag kunde lägga ifrån mig min läsplatta.

Älskar du fantasy-böcker och dystopier? Då får du bara inte missa denna fantastiska serie!

Titel: Frozen
Författare: Melissa de La Cruz & Michael Johnston
Förlag: Orchard books (via Netgalley, for an honest review)
Serie: Heart of dread #1
Utgiven: 2014-10 (pocket)
Sidor: 368
Adlibris | Bokus

Holly Black - The coldest girl in Coldtown

Titel: The coldest girl in Coldtown
Författare: Holly Black
Utgiven: 2013-09
Sidor: 419
Adlibris | Bokus

Efter många positiva omdömen kunde jag inte hålla mig längre, jag var tvungen att själv läsa boken om den kallaste flickan i den kalla staden. En bok jag egentligen inte visste vad den handlade om, eftersom jag medvetet hoppat över de delarna i recensionerna. Därför gick jag in i läsningen med spänd förväntan.

Det här är en bok om vampyrer. I en nära framtid har en epidemi spridit sig, där folk efter blivit bitna av en vampyr blir "kalla" och ställs inför ett val: stå ut med att låsas in och uthärda många och långa plågsamma dagar för att bli kvitt viruset som förvandlar dem, gör dem kalla och ger dem ett begär efter blod. Eller kan de ge efter, få i sig mänskligt blod och genomgå en full transformation och bli en vampyr. Trevliga alternativ, eller hur?

Tana vaknar i ett badkar. Det tar ett tag innan hon minns var hon är. Festen kvällen innan gick visst lite väl hårt till. Men var är alla andra? I vardagsrummet finner hon alla andra döda, och ett fönster står öppet. Någon har brutit mot den allra viktigaste regeln - öppna aldrig fönster eller dörrar efter det att solen har gått ner. Chockad beger hon sig till ett sovrum där jackor och väskor ska finnas -hon måste ringa och larma. Men i sovrummet hittar hon sin före detta pojkvän Aidan bunden i sängen - redan smittad av ett vampyrbett. Och på golvet sitter en vampyr fängslad. Solen är på väg ner och Aidan kan berätta att de vampyrer som dödade alla vännerna är kvar i huset och ute efter dem. Tana håller huvudet kallt och lyckas fixa en utväg - och bestämmer sig dessutom för att ta med vampyren - Gavriel - som också tycks vara i fara. Det finns egentligen bara ett ställe att bege sig till - Coldtown.

The coldest girl in coldtown förvånade mig. Jag hade förstått att det skulle handla om vampyrer på något sätt men den mörka värld Holly Black målar upp hade jag inte räknat med. Dessa "Coldtowns" verkar vara riktigt otäcka ställen och definitivt ingen plats jag skulle bege mig till självmant. Tana som karaktär är svår att förstå sig på. Hon känns å ena sidan som en smart tjej, å andra sidan beter hon sig väldigt irrationellt; Ta med sig en blodtörstig vampyr när hon flyr, bege sig in i Coldtown, agera märkligt i olika situationer... Hon är naiv samtidigt som hon själv varit med om ohyggliga händelser i det förflutna. Jag får det inte helt att gå ihop.

Jag tycker själva grundstoryn är intressant men jag gillade inte hur Holly Black byggde upp handlingen. Här och där bjuds det på tillbakablickar till händelser i det förflutna men de känns stundom irrelevanta och felplacerade. De förstörde också min läsrytm, vilket bara gjorde mig irriterad.

Det håller alltså inte hela vägen, även om jag tycker att bokens slut ger den ett lyft. I slutändan blir ändå betyget mediokert, och jag kommer ärligt talat inte ihåg så mycket av handlingen, trots att det bara har gått några veckor sedan jag läste ut den.

Betyg:

Tahereh Mafi - Sätt mig i brand!

Titel: Sätt mig i brand!

Författare: Tahereh Mafi

Förlag: B. Wahlströms

Utgiven: 2014-05

Sidor: 364

Adlibris | Bokus

Spoilervarning! Detta är tredje och sista delen i en serie, avslöjanden från tidigare delar kan förekomma.

Visste ni att det är I Read YA-week just den här veckan? Tänk vad de hittar på. Vad passar då inte bättre än att skriva om den så efterlängtade Sätt mig i brand! som passar klockrent in i den genren.

Jag blev så glad när den äntligen kom till bibblan att den följde med hem på en gång och jag fullständigt kastade mig över den. Framåt ett på natten var boken utläst efter ett antal "ska bara läsa ett kapitel till". 

Tahereh Mafi avslutar serien med bravur. Precis som i de flesta andra dystopiska trilogier väntar en storslagen slutstrid. Men vägen dit är lång för Juliette. Efter att ha överlevt en pistolkula i bröstkorgen vaknar hon upp och vet varken om rebellerna vann eller besegrades eller om Adam lever. Warner har smugglat in henne till sitt rum och liknar inte alls den hårda hatiska man han en gång gav bilden av att vara. Juliette har svårt att hålla sina känslor i styr, framför allt eftersom Warner själv är öppen med sina varma känslor. Och han vill strida vid hennes sida i kriget mot hans far och Återetablissemanget! 

Som jag gillar Tahereh Mafis språk. Det poetiska. Blandningen av kortkorta meningar och fragment med "normala" meningar. Det uttrycksfulla. Det tilltalar mig, får Juliettes berättelse att lyfta från pappret. 

Jag tycker också mycket om hur Juliette har vuxit genom bokserien, hur hon sakta hittar ur sitt skal - lär sig stå på egna ben. Lita på andra människor. Jag faller för Warner som blivit så missförstådd. Irriterar mig på Adam som kanske inte alls är den man först trodde, han kanske inte är så god jag trodde. 

Sätt mig i brand! håller hela vägen och lämnar mig inte besviken. Det känns lite sorgligt att lämna Taherehs värld bakom mig men jag gläds åt att jag har de båda mellannovellerna Bryta sönder och Falla sönder kvar att läsa. Passade på att ladda ner dem när nu B. Wahlströms delar dem gratis på Facebook. Ser framemot att få lära känna Warner (Falla sönder) och Adam (Bryta sönder) lite närmre. 

Hoppas på mer böcker från Tahereh Mafi snart. Tills dess får jag väl nöja mig med att följa henne på Twitter. Hon skriver underfundigt och hon och maken (tillika YA-författaren Ransom Riggs) är så söta tillsammans där. Det får bli dagens tips!

En liten fundering - den översatta titeln. Först kom Rör mig inte och Rädda mig inte, nu Sätt mig i brand! Jag tycker inte det passar in, även om jag verkligen kan koppla titeln till bokens handling. Men det är såklart föga av vikt, bara en liten detalj. 

Betyg:

Handling: 5/5

Karaktärer: 4/5

Språk: 5/5

Berättarteknik: 5/5

Dystopier och demokrati

Åh vad kul det är att åka på konferens! Torsdag till fredag förra veckan var jag på en konferens på Uppsala universitet som gick under namnet Litteratur och demokrati - Unga läsare, identitet och litteracitet. Superspännande tema och mycket givande eftersom det bland deltagarna fanns både forskare, doktorander, masterstudenter och aktiva bibliotekarier.

Som dystopiälskare föll jag såklart lite extra för Maria Nilssons föredrag som gick under namnet Demokrati och dystopier - om samhällsskick och mänskliga rättigheter i moderna ungdomsromaner.

Maria Nilsson tycks ha ett stort intresse för ungdomsdystopier. Förra året gav BTJ förlag ut hennes Teen Noir: om mörkret i modern ungdomslitteratur (intressant bok jag just nu håller på att läsa) och dystopier var som sagt också temat på hennes presentation. Maria menade på att Hungerspelen var dörröppnaren för en våg av ungdomsdystopier, på samma sätt som Twilight öppnade dörren för vampyrromanerna. I sin jämförelse använde hon sig av, utöver Hungerspelen, böckerna Delirium, Matchad och Divergent. Bra val med andra ord!

Gemensamt för dystopierna är att de innehåller unga, starka kvinnliga hjältinnor som tar plats – även om man inte får glömma att de samtidigt innehåller väldigt traditionella samhällsbilder. En rad olika teman knyter böckerna samman:

• De utspelar sig efter katastrofen – tidigare utspelade sig många dystopier under och i samband med katastrofen, men i de moderna ungdomsdystopierna ligger katastrofen i det förflutna.
• Det finns en stark hjältinna i huvudrollen
• Kärleken finns med som en startpunkt. Oftast blir hjältinnan head over heels förälskad och kärleken får henne inse orättvisorna och agera.
• Det behövs en revolt mot en auktoritär regim. – Revolten är nödvändig, samhället fungerar inte som det är nu
• Grafiskt tortyr/våld
• Ansvar för mamma, syster, kusin, katt etc. Leder till:
• Kamp för att rädda de närmaste – Huvudkaraktären hamnar i kamp mot samhället av en tillfällighet, de måste kämpa för att rädda nära och kära. Finns egentligen inget politiskt intresse, inget ”vill rädda världen”.

Gemensamt för de starka tjejerna är också att de står själva, de har ingen stödtrupp. De tar rätten att välja själva, att få med i motståndsrörelsen till exempel. Det visar sig dock att de gör fel val vilket fall som. Motståndsrörelserna är ju ofta lika hemska de. Det ger bilden av att ”det där med demokrati, det funkar inte”.

Sett ur en demokratisk synvinkel, som ju faktiskt var temat på konferensen, är enligt dystopierna demokrati en omöjlighet eftersom människosynen är som den är. Böckerna ger också skenet av att politiker alltid är korrupta. Vilken bild ger det till unga läsare? Kan man använda dystopier för att diskutera statsskick och demokrati? Vad tror ni?

Det finns ytterligare en detalj som skiljer dystopier från övriga ungdomsböcker. Oftast har böcker för barn och unga ett helt och hållet lyckligt slut. Stämmer verkligen det med dystopier? Nej. De har kanske ett hoppfullt slut, som till exempel i Hungerspelen där SPOILER ALERT markera för att läsa [Katniss och Pita befinner sig i distrikt 12 med sina barn, men där man egentligen inte vet hur resten av samhället ser ut] Som Maria Nilsson avslutade med: ”Vi kan inte göra något åt världen, låt oss odla vår trädgård”.

Maria Nilsson nämnde såklart en hel del andra böcker medan hon pratade. Hennes främsta tips på en enligt henne riktigt bra dystopi är Pure av Julianna Baggott. Jag har själv inte läst men blev så klart nyfiken.

Meg Rosoff - Så har jag det nu

Titel: Så har jag det nu

Författare: Meg Rosoff

Förlag: En bok för alla

Utgiven: 2012-09

Sidor: 189
Adlibris | Bokus

Igår var det återigen dags för bokcirkel och tårta och vi kom äntligen på ett passande namn till vårt lilla gäng: RoLiT, dvs Roslagens Litteratur- och Tårtsällskap. Hur bra är inte det? Böcker och tårtbakning har trots allt blivit obligatoriska inslag. 

Den här månaden har vi läst Meg Rosoffs Så har jag det nu (How I live now), en tunn men allt annat än händelsefattig bok. 15-åriga Daisy skickas till England för att tillbringa sommaren med sina fyra kusiner som bor i ett stort hus mitt ute på landet. En stor kontrast för Daisy som bor mitt i New York. Det politiska läget i världen är oroligt och Daisys moster måste snart åka till Oslo för möten. Snart smäller en bomb i London och "någonstans runt sju- eller sjuttiotusen personer dödades". Kusinerna har dock svårt att ta kriget på allvar, på landet är livet underbart utan vuxna i närheten. Daisy blir dessutom himlastormande kär i kusinen Edmond. Tyvärr hinner så verkligheten ifatt barnen och de evakueras från sitt hem. Daisy och nioåriga Piper förs åt ett håll och Edmond, tvillingbrodern Isaac och äldre brodern Osbert åt ett annat. Kommer de träffas igen?

Jag hade lite svårt för Rosoffs språk, meningarna var stundom oförskämt långa. Jag förstår att det är ett stilgrepp men det får mig att tappa skärpan. Eller vad säger ni om den här första beskrivningen av Daisys kusin Edmond:

Nu måste jag berätta hur han ser ut innan jag glömmer för han är inte precis någon vanlig fjortonåring med den där CIGARETTEN och hår som ser ut dom om han kapat det själv med en yxa mitt i mörkaste natten, men bortsett från det ser han precis ut som en byracka, ni vet sådana som finns på hem för övergivna djur och som verkar lite hoppfulla och snälla och direkt lägger nosen i handen på en samtidigt som de bemöter en med något slags värdighet och i samma stund vet man att man kommer ta med den hem?

Mastig mening va? Något annat jag reagerar på är användandet av versaler. Ovan är det uppenbarligen cigaretten som är anmärkningsvärd och ordet blir därför helt versalt. Andra gånger är flera ord i rad skrivna i versaler för att skildra en dialog. På andra ställen vill Daisy förtydliga eller ironisera och då låter det Man Kunde Aldrig Veta. Märkligt. 

På tal om dialoger så saknar jag verkligen dem i den här boken. Jag inser ju att det här ska föreställa Daisys återberättelse om vad som hände och att dialoger känns som onödig information men jag tror att jag kanske skulle känt mig mer nära karaktärerna om de fått uttrycka sig själva på ett eller annat sätt. Daisys berättelse är rätt nödtorftig på sina ställe och ibland irriterande detaljsnål. Kärleken till Edmond till trots har jag egentligen ingen bild av honom. Det saknas en pusselbit. 

Daisy har ett väldigt problematiskt förhållande till mat, hon kan nog till och med beskrivas som anorektiker. Ändå eller kanske på grund av det är alla måltider, alla matbeskrivmingar mycket detaljerade. Vad för mat, hur mycket, avsaknaden av någon sort. Rosoff lyckas verkligen visa Daisys förhållande till mat och sin kropp utan att rakt ut nämna att hon är anorektiker och det tycker jag är skickligt.

Det är väldigt svårt att betygsätta Så har jag det nu. Å ena sidan tycker jag verkligen om skildringen av krigets utbrott och gång. Rosoff skildrar väldigt verklighetstroget vad som skulle kunna hända om ett krig skulle bryta ut i vårt moderna kommunikationssamhälle. Hur skulle vi tänka, reagera, bete oss? 

Å andra sidan är det språket, berättartekniken, bristen på detaljer och dialoger. Jag köper det inte riktigt. Trean den ändå får är svag med boken förtjänar i alla fall ett såpass högt betyg. 

Tårta blev det också minsann. Kaffetårta med valnötter. En mycket vuxen tårta och kanske lite svår för en som mig som inte gillar kaffe. Men den otroligt goda chokladganachen som spritsades på vägde faktiskt upp smakerna perfekt. Just nu är målet att baka ett år, recepten hittar vi i 2014 års väggalmenacka från Linda Lomelino (farligt att ha på väggen i arbetsrummet!) men jag tror att recepten kan återfinnas även i hennes tårtbok. Oväntat enkla recept att följa! 

Nästa månad tar vi i RoLiT oss an Ray Bradburys Fahrenheit 451 som kommer ackompanjeras av Regnbågstårta. En intressant kombination.

Betyg:

Handling: 3/5

Karaktärer: 3/5

Språk: 2/5

Berättarteknik: 2/5

Sofia Nordin - Spring så fort du kan

Titel: Spring så fort du kan

Författare: Sofia Nordin

Förlag: Rabén & Sjögren (Rec-ex, tackar!)

Utgiven: 2014-01

Sidor: 209

Adlibris | Bokus | cdon

Jag blev glad när jag hörde att det skulle komma en fortsättning på Sofia Nordins fina men hemska ungdomsdystopi En sekund i taget. Det var en av mina favoriter bland böcker för unga förra året. Spring så fort du kan tar vid där den tidigare slutade, med att Hedvig och Ella hittar Ante. Berättarperspektivet har nu skiftat till Antes synvinkel. 

Ante flydde ut i skogen när smittan drog fram. Det första han känner när han ser tjejerna är rädsla, tänk om de bär på sjukdomen?! Samtidigt bubblar det av lättnad och glädje i magen - känslan att han inte är ensam är så otroligt skön. Frusen och halvt ihjälsvulten får han följa med tjejerna till gården och blir en del av deras gemenskap. Djuren ska fortfarande skötas och förberedelser måste göras för att klara en vinter. 

Sofia Nordin har återigen lyckats skapa en fängslande berättelse. Den skiljer sig en hel del från föregångaren för fokuset i Spring så fort du kan ligger inte helt på förödelse och på överlevnad utan tar även upp vanliga tonårsbekymmer; vänskap, kärlek, kåthet, svartsjuka. Sorgen efter sin döda mamma och andra vänner hemma varvas nämligen med helt andra tankar. Det blir nämligen lite besvärligt när man är tre och de andra två är tjejer. Ante brottas med sitt dåliga samvete. För får man vara kåt när resten av världen dött i feber? 

Spring så fort du kan saknar en del av den spänning som jag tyckte så mycket om i föregångaren. Det är dock inte helt och hållet till bokens nackdel. Efter förödelse och död måste livet gå vidare och att skildra detta genom traditionella tonårsproblem är skickligt. Tyvärr hakar jag upp mig lite på att Ante redan från start jämför och bedömer Hedvig och Ella, undrar vem av dem han ska tycka om. För det tycks självklart att han måste välja att bli kär i en. Men samtidigt, han är 14 år, jag tror det karaktäriserar den åldern rätt bra. 

Jag gillar det här. Jag blir inte riktigt lika såld som i En sekund i taget, jag tyckte ju så mycket om Hedvig som berättarröst, men det är helt klart en mycket läsvärd bok. Jag läste den i ett svep och timmarna gick fort. Nu vill jag ha mer!

Betyg: 
Handling: 4/4
Karaktärer: 3/5
Språk: 4/5
Berättarteknik: 4/5

Julie Kagawa - De odödligas regler

Titel: De odödligas regler
Författare: Julie Kagawa
Översättare: Helena Johansson
Förlag: Harlequin (rec-ex, tack så jättemycket!)
Utgiven: 2013-06
Sidor: 464 
Serie: Edens blod #1
Adlibris | Bokus | cdon | Harlequin

Beskrivning (från Harlquin): I en framtida värld styr vampyrerna.
Människorna är föda.
Och en person kommer att söka efter nyckeln till mänsklighetens räddning.

Allison Sekemoto håller sig vid liv i en vampyrstadsförort. På dagarna letar hon och hennes gäng efter mat. På nätterna är de maten.

Vissa dagar är Allies hat mot dem det enda som driver henne – vampyrerna som gjort människor till kreatur som de tömmer på blod. Fram till den natten då hon själv attackeras – och blir ett av monstren. För att överleva måste hon lära sig de odödligas regler, inklusive den viktigaste: Får du inget människoblod blir du snart galen.

Men så tvingas Allie fly ut i det okända, utanför stadsmurarna. Hon ger sig i lag med en tärd grupp människor som är på jakt efter en legend – ett botemedel mot den sjukdom som dödat nästan hela mänskligheten och skapat de rabiata, de galna varelser som hotar både människor och vampyrer. Och snart måste Allie bestämma sig för vad – och vem – hon skulle kunna dö för.

Egna noteringar: Vissa böcker är svårare att skriva om än andra. De odödligas regler är en av dem. Det är inte så att det är jättedålig, inte heller är det den bästa bok jag har läst. Jag har bara så otroligt svårt att komma fram till vad jag egentligen tycker.

Jag hade medvetet valt att inte läsa så mycket om boken innan jag läste den av rädsla att råka ut för några spoilers så jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. En bok om en tjej som går från att sky vampyrer till att själv bli en, det var ungefär där jag befann nig.

Kagawa målar upp en intressant värld, där det inte bara är människor som blir sjuka utan även vampyrerna. Det blir en intressant twist, inte bara människor är svaga även om de helt klart lyder under vampyrerna.

Karaktärerna är trovärdiga även om jag tycker de ibland blir för svartvita, det är toppar och dalar utan upp- och nedförsbackar. Allie försöker verkligen anpassa sig till sitt nya liv, även om hon inte vill vara ett blodtörstigt monster. Jag beundrar hennes ork att stå emot alla de människor hon färdas med längs okända vägar.

En stor i vändning - Kanin?! Vad är det för namn egentligen. Fungerar kanske på engelska men på svenska blir det skrattretande med en vampyr som heter Kanin. Bara jag som ser den här bilden framför mig:

De odödligas regler är en helt okej bok i vampyrgenren och vinner på sin ovanliga approach. Med sitt öppna slut hoppas jag på att bok nummer två i serien snart kommer på svenska. Jag vill veta hur det går för Allie.

Betyg:
Handling: 4/5
Karaktärer: 3/5
Språk: 3/5
Berättarteknik: 3/5
Översättning: 4/5

Marie Lu - Legend

Titel: Legend
Författare: Marie Lu
Förlag: Modernista (rec-ex, tack så mycket!)
Utgiven: 2013-09
Sidor: 291
Serie: Legend #1
Adlibris | Bokus | cdon

Beskrivning: Det som en gång var västra USA är nu Republiken, en nation som ständigt befinner sig i krig med sina grannar. 

Femtonåriga June är den enda i Republikanens historia som har fått full pott i prövningen, ett test alla tioåringar gör för att få sin framtid bestämd. Hon anses vara ett militärt underbarn och ursäktas därmed ständigt för de upptåg hon hittar på. Day däremot befinner sig bland samhällets bottenskikt. Han underkändes i prövningen och skickades till arbetsläger. Eller? Han lyckades i alla fall fly och är nu landets mest eftersökta brottsling med mer brott än han kan minnas på sin lista.

Hade Republikanen varit en normal plats hade kanske inte Days och Junes vägar korsats, men så en dag mördas Junes bror Metias och Day blir huvudmisstänkt. Medan Day kämpar för att hans familj ska överleva vill June hämnas sin brors död. Men är allting verkligen som det verkar? Det finns hemligheter Republikanen gör allt för att bevara.

Egna noteringar: Legend är första delen i en serie som beskrivs som dystopisk science fiction. Jag har svårt att se science fiction-inslagen men i övrigt stämmer det rätt bra. Ett framtida United States of America som inte längre är särskilt "united". Ett samhäller som segregerar och bestämmer diktatoriskt. Unga rebeller som motsätter sig regimen. Det är ett intressant koncept.

Marie Lu's serie har blivit rejält hypad både bland bokbloggare här i Sverige och internationellt och beskrivs med ord som "nya Hungerspelen" och "Legend inte bara överlever hypen, den förtjänar den." Själv faller jag tyvärr inte som en fura. Det är egentligen inget fel på boken. Det är en intressant story och jag gillar ju dystopier med ett kraschat samhälle. Men Marie Lus värld och karaktärer berör mig inte som jag hade hoppats att de skulle göra. Det märks att det är första delen i en tänkt serie för jag får inte veta så mycket som jag vill om världen de lever i. Hur blev USA så totalt kraschat och uppdelat i olika länder? Varför har segregationen gått till ytterligheter? Hur blev alla karaktärer som de blev? Som ni kan förstå är det många intressanta komponenter i handlingen och jag blir nyfiken på mer.

Berättelsen är tudelad, vi får å ena sidan följa June, å andra sidan Day. När det gäller June får vi väldigt sällan ta del av hennes innersta. Hon beskrivs som underbarn och det är främst där fokuset ligger, på hennes tankegångar och lösningsinriktade stil. Hon framstår som väldigt bortskämd och att hon måste få det precis som hon vill. En väldigt osympatisk person helt enkelt. June växer dock under bokens gång och i slutet kan jag till och med komma på mig med att tycka om henne. 

Day å andra sidan får vi lära känna lite bättre även om också han har som en mur omkring sig. När han inte klarade prövningen blev han bortförd och dödförklarades inför sin familj. Han har dock gett sig till känns för sin bror och hjälper sin fattiga familj. Jag kan för mitt liv inte förstå varför han inte visar sig för sin mamma. Vad hade det gjort? 

En annan undran jag har är (SPOILER markera för att läsa) [allt det här med Junes bror. June ska hämnas när hon får reda på att Day mördat hennes bror. När han plötsligt "bara" skadat honom svårt är det helt förlåtligt?] 

Legend känns lite för mycket som en transportsträcka fram till nästa bok. Det är långt ifrån en dålig transportsträcka och slutet är riktigt spännande. Jag ser fram emot att läsa Prodigy när den kommer ut på svenska i april.

Betyg:
Handling: 3/5

Karaktärer: 3/5
Språk:  4/5
Berättarteknik: 3/5