I torsdags var det åter dags för den ena av mina bokcirklar att träffas för att diskutera senaste månadens bok. Den här gången hade vi läst Catharina Ingelman Sundbergs Brännmärkt som är första delen i en trilogi om borgarhustrun Anne och utspelar sig i Stockholm under slutet av 1300-talet. Inte direkt en genre jag brukar läsa böcker från så det var ett kul och intressant val.
Bännmärkt visade sig vara en snabbläst berättelse med fint flyt, jag plöjde igenom den på ett par kvällar. Det var något jag inte hade räknat med så ett plus i kanten där. Det här är en berättelse om Stockholm på 1300-talet då Hansan var stark och det var en maktkamp mellan tyskar, danskar och svenska borgare i staden. Anne är en borgarhustru, gift med tyske Claus och på väg hem till Stockholm efter att ha bott i Lübeck större delen av sitt liv. Fartyget de reser med förliser dock strax utanför Stockholm och gravida Anne är den enda överlevaren. En tuff tid väntar för henne. Inledningen är verkligen jättespännande och jag som läsare kastas direkt in i handlingen. Det är så mycket jag inte kände till om 1300-talets Sverige att boken funkar som en historielektion för mig, många gånger var jag tvungen att avbryta min läsning för att fråga min historiker till sambo om det verkligen stämmer. Bra att bo tillsammans med en levande historiebok! :)
Boken är som sagt väldigt lättläst, det känns stundom som en Harlequin-roman. Inget illa ment med det men handlingen blir lite väl tunn. Nästan alla i bokcirkeln saknade lite djup i historien, vi vill veta mer om tiden boken utspelar sig i. Vi vill frossa mer i vilken mat de åt, vilka kläder de hade på sig, hur de bodde. Det är svårt att fullt ut förstå vad det är Ingelman Sundberg vill säga med sin roman. Är det kärlekshistorierna som är fokus, eller de historiska händelser som den skildrar. Är det kanske bara en berättelse om hur det var att vara kvinna i slutet av 1300-talet? Ja, det är frågan det.
En av de stora frågorna vi fastnade i var om en bok behöver vara psykologiskt trovärdig för att vara bra. Vissa i gruppen menade nämligen på att en av anledningarna till att de inte köpte bokens handling var att den inte var trovärdig. De trodde inte på att Anne i bokens inledning, efter att ha funnit en begravd man med avskuren hals, skulle klä av sig och gå och lägga sig i stugan tillsammans med det fiskarpar som är de enda som bor på ön Anne befinner sig på. Inte heller skulle Anne nöja sig med att fråga sig "Vad är det jag gett mig in på?" när hon sitter och åderlåter sig i en badstuga och det gör djävulskt ont. Och visst, jag kan köpa att det kanske inte är så trovärdigt när vi i efterhand pratar om det men det spelar ingen roll för mig. Jag kan också tänka att visst, jag skulle kanske inte gå och lägga mig efter en sådan upptäckt men Anne är i en väldigt utsatt situation. Det skulle väcka mer uppmärksamhet om hon inte betedde sig "normalt". Dessutom var hon rätt svag efter förlisningen, så hon kanske helt enkelt inte kunde hålla sig vaken.
Jag går in i läsningen med hull och hår och när jag är i bokens värld är det jag läser trovärdigt, just för att det är i den världen jag befinner mig. Jag kan inte sitta och fundera på hur psykologiskt trovärdigt allt är när jag läser för då skulle jag aldrig komma igenom någon bok alls. Det behöver liksom inte vara trovärdigt för att vara en bra berättelse, det är ju en uppdiktad berättelse. Är det däremot en dåligt skriven bok, med många språkliga brister, skulle det förmodligen ge en kedjeeffekt där jag även stör mig på handling och om jag kan köpa händelseföljd eller tankegångar.
Det är en svår fråga och vi var inte ense om svaret på den. Vad tycker ni? Måste en bok vara psykologiskt trovärdig för att ni ska köpa historien?
Titel: Brännmärkt
Författare: Catharina Ingelman Sundberg
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2007-06
Serie: Anne Persdotter #1
Sidor: 321