Min Leoni

Så var det även min tur att sy mig en Leoni.  För den oinvigde kan jag berätta att mönstret kommer från Jenny Hellströms nya bok "Sy, från Hood till skjortklänning", som har blivit otroligt populär.

Jag sydde jackan (som kallas för Leoni i boken) i en mörkbrun stretchsammet och fodrade med Gekkos fina cirkustyg (som tyvärr inte syns på bilderna).  Mudden i midjan och linningen  samt innerkragen är av randig muddväv.  Eftersom fodret är i jerseytyg klippte jag till det utan sömsmån, vilket var ett bra drag.  Tyvärr gjorde jag inte det med kragen, men det rekommenderar jag nog att man gör.  Kanske lite volymvlieseline eller ett mellanlager fleece på kragen hade varit mysigt att gosa ner hakan i också.

På det hela är jag väldigt nöjd.  Jag gillar jackan!  Jag ska nog sy mig en variant i stretchtwill också.  Fast med formade sömmar mitt fram, som fickorna ska ligga nedsänkta i.  Plus kanske en lite längre variant utan mudd.  Det är ju kul med två varianter av jackan, eller hur?

Mönster:
Från Jenny Hellströms bok "Sy, från Hood till skjortklänning".

Material:
Brun stretchsammet från min tyghylla.  Köpt från Michas Stoffecke för länge sedan.
Mudd från Jofotex.
Gekkos "cirkus" som foder.
Bibbis textil hade dragkedjan (som jag kortade av 5 cm).

Bäst just nu:
Det här var kul sömnad!  Roligt att göra något nytt till mig själv.

Sämst just nu:
Att jag lyckades vända muddplattorna (de små bitarna i brunt tyg mitt fram på mudden) åt olika håll.  Och på tyg med lugg syns det så väl.
Sen ser jag att det på bilden ser ut som att dragkedjan sitter snett, men det gör den inte, jag lovar! ;-)  Bara jag som slarvat lite med påklädningen av dockan...

Bytt är bytt!

 

Känner ni igen jackan?  Jag sydde nämligen en likadan fast i blått i höstas.  När jag bloggade om den fick jag en fråga från Karinottilia  om jag kunde tänka mig att sy en till hennes dotter som ville ha exakt en sån i samma storlek!  Tyget hade hon redan köpt, så det gällde bara att matcha med lämplig dragkedja och muddar. 

 

Det är egentligen bara två detaljer som är pilliga med en sån här jacka och det är dragkedjan och insidan av kragsömmen; om man vill avsluta den snyggt.  Till min hjälp när jag syr i blixtlåset har jag formband som jag stryker fast på kanten som blixtlåset ska sys fast på.  Hur jag går tillväga när jag syr kragen beskriver jag i det här inlägget.  På den här modellen är kragen dock helt rak; som en rektangel man viker dubbel.

 

Jag brukar inte ta på mig såna här uppdrag speciellt ofta, men det var något med det hela som gjorde att jag hoppade på det i alla fall.  Vi gjorde ett litet byte, Karinottilia och jag, och så nu till Syfestivalen var jackan färdig för överlämnande. Jag hoppas den blir uppskattad!

 

Mönster:

Eget, strl 140

 

Material:

Mjuk fleece från Tygpyssling.  Även mudden och dragkedjan kommer därifrån (Tack för hjälpen, Alexandra på Tygpyssling!)

 

Bäst just nu:

Efter en helg på Syfestivalen känner jag mig full av energi och inspiration och är mer tålmodig mot mina barn än jag var innan jag åkte (maken brukar jag vara rätt tålmodig mot ändå, han testar liksom inte mina nerver på samma sätt som de övriga familjemedlemmarna!) Tänk att man kan bli piggare av att vara instängd i en mässlokal utan dagsljus i två dagar?!

 

Sämst just nu:



Puh, det är alltid med viss ångest jag överlämnar beställda alster till någon; speciellt någon som är så duktig på att sy! ;-)

Kronjacka

 

 

Nästan ett helt år har de fina kronorna i velour legat på min hylla och väntat.  Och änndå har jag så länge sett framför mig ungefär en sån här jacka.  Först hade jag tänkt mig en med bara en känguruficka på magen, men så när det blev lite kallare ut och behovet av nåt extra att ha under overallen blev viktigare föll det över på blixtlåsknäppning ändå.

 

Från början hade jag bestämt mig för cerisa täcksömmar också, men när jag väl hade tagit fram blixtlåset slog det miga tt det skulle bli fint med blixtlås i en färg och täcksömmar i en annan.  Turkost blixtlos och cerisa täcksömmar eller cerist blixtlås och mörkorangea sömmar?  Det fick bli det senare!

 

Modellen är densamma som till lillebrors lilla blåa, men här har jag tagit in bröstvidden till tio cm plus kroppsmåttet för storlek 92.  Och, just det, jag klurade ju på det där med nedhasad axel sist.  Jag har hört mig för lite och tror den främsta anledningen till att man har nedhasad axel så här är att sömmen inte ska ligga på samma ställe som på tröjan under eller jackan över, så att det skaver eller blir bylsigt, eftersom det är ett mellanplagg.

 

Tänkte också jag skulle passa på att visa hur jag syr kragen för att den ska bli snygg från båda sidor.  Först syr jag kragen till jackan och syr täcksömmen.  Därefter syr jag fast blixtlåset upp i halva kragen, viker över den andra halvan och syr ihop kragen räta mot räda med blixtlåset emellan och sömsmånen invikt längst ned i innerkragen. Så långt har jag inga bilder, men sen:

 

1. Sy för hand med nål och tråd precis i kanten på täcksömmen på utsidan och 2 mm in på kragen på insidan.  Sömsmånen är invikt.

2. Sy från rätsidan preciiiiiis i kanten på täcksömmen.  Täcksömmen är här sydd på kragen; alltså har sömsmånen från halsen och kragen pressats uppåt  mot kragen.








Mönster:
Eget, strl 92, samma som till denna, fast BV + 10 istället.

Material:
Velour från Strömming.

Bäst just nu:
Jag gillar den sköna kombinationen mellan cerise, grått och orange.  Men allra roligast är att lillkusin, som fick den här lilla jackan bara sådär för att on är värd det :-), berättar vitt och brett om att det är jag som har sytt.  Gulligt!

Sämst just nu:
Vi har haft sjukstuga här hemma. Influensa och öroninflammation. Jag är en väldigt trött mamma just nu.

Lillebrors lilla blåa

 

Med två äldre syskon finns naturligtvis det mesta i ytterklädesväg för lillebror att ärva. Men av någon outgrundlig anledning saknades i storlek 92 en skön fleece att ha under overallen. Och det behövde minsann lillebror.

Jag sneglade på en avlagd fleecejacka från Polarn och Pyret när jag ritade mönstret till min; jag gillar ju att se och lära hur plagg som sitter bra är konstruerade. Det som är bra med den här modellen är att ärmhålsdjupet är flera centimeter djupare än normalt för denna rörelsevidden. Det gör den lätt att dra utanpå en tröja. Sen har den en nedhasad axel, vilket innebär att axeln är 2 cm bredare (dvs längre) och ärmen är motsvarande två centimeter kortare. Jag lurar lite på om det gör något för funktionen eller om det är mer estetiskt. Någon som vet?

Kragen är 1 cm mindre upptill än nedtill på varje sida och tillklippt som ett stycke som man viker i överkanten. Själva mönsterdelen har alltså formen av ett litet "V" i ändarna.  Det gör att den går in lite under hakan och inte står ut så mycket.  Den här fleecen var så tjock att jag hoppade över vlieseline på kragen, men i ett tunnare tyg skulle jag nog haft det, i alla fall på undre halvan. 

Den underbara mellanblå färgen på fleecen utgör ett trevligt avbräck i lillebrors ärvda röda ytterklädergarderob. Dragkedjan valde jag att ta i en kontrasterande färg; en orangebrun, medan täcksömmarna fick bli diskret mellanblåa.  Men SOM jag jobbade med dem!  Hoppstygn på hoppstygn på hoppstygn! Ja, ni ser, även industrimaskiner syr hoppstygn!   Dessutom tappar spridaren (armen som sprider ut  topcovertråden) tråden om lutningen blir för stor.  Och det blir den lätt i kraftiga tyger och då speciellt när man syr över tjocka skarvar.  Återigen blev jag påmind om hur viktigt det är att använda rätt nålar!!  När jag bytt till kraftigare dito blev det mycket bättre.  Tur det, för att sprätta topcoversömmar är bland det tristaste jag vet!

Fleecen är redan använd och verkar mjuk och skön.  Dock måste jag ha gjort en tankevurpa någonstans i mitt mönsterskapande.  Hur tänkte jag när jag valde en rörelsevidd på 16 cm?!  Det är ju som lillebrors manchesterjackor!  Och jag ville ha en fleece att ha under!  Som tur är är overallen rymlig och en storlek större, så det fungerar bra med denna också plus att den kommer att gå att använda som ytterjacka senare i vår också, men det var nog något i stil med BV + 12 jag hade sett framför mig.

Mönster:
Eget, strl 92

Material:
Fleece, fast jag minns inte var jag har köpte den.  Helt underbar färg är det i alla fall!

Bäst just nu:
På det här plagget är jag nog allra mest nöjd med detaljerna som syns på översta bilden; De aaaaningens ljusare topcoversömmarna, dragkedjan i avvikande färg och den fina kragen.  Helheten just där.

Sämst just nu:
Man ska åtgärda hoppastyg direkt.  Gör man det, och plockar upp en liten missad maska så kan hela problemet vara ur världen och inte ens synas.  Gör man det inte kan det bli väldigt tråkigt....

Värmande

Idag borde jag antagligen visa en bild på mina fina luciaklädda barn.  Men den enda som har hemmasytt på sig är lillebror och han har inte fastnat på bild ännu.  Just nu ligger han dessutom och sover sött i sin lilla pepparkaksgubbsutstyrsel.

Istället får dagens inlägg handla om storasysters "fluffiga fleece", som benämningen har blivit på den här sortens plagg hemma.  Alltså plagg sydda i supermjukt, lite fluffigt tyg med en hög krage att dra upp över hakan.  Jätteskönt under jackan istället för halsduk.  Jag är lite nojjig med lekande barn och fladdrande halsdukar nämligen.

Passformen på den här fleecen är snäv, bara 12 cm i rörelsevidd.  Jag ville att den skulle rymmas under jackan utan att bli bylsig.  Av samma anledning fick den muddar istället för ärmfållar och den är längre bak än fram för att det inte ska knöla sig framtill när man har överdragsbyxor på.

Mönster:
Eget, strl 140 BV +12

Material:
Superfluffig fleece från Tygpyssling i fjol.

Bäst just nu:
Den sprakande brasan och tekoppen som snart är färdig.

Sämst just nu:
Att lillebror inte vill vara med och sjunga på öppnis.  Alla de små barnen var så fina i sina  tomte- pepparkas- lucia- och stjärngosskläder och satt och sjöng julvisor - men lillebror ville bara köra ambulansen i dockvagnen...

Liten lite mindre liten

 

Liten lillkusin har gått och blivit en lite mindre lillkusin.  Det är inte klokt hur fort två år kan gå! Tänk att det har gått så lång tid sedan lillkusin och lillebror var två små nyfödda korvar.  Nu är de istället två mycket bestämda tvååringar som vill upptäcka och styra världen med sina egna viljor.  Samtidigt som de är så små och kramiga fortfarande. Tvåårsåldern är fantastisk, tycker jag.  Trots all trots! Tänk alla ord som kommer, den lille medhjälparen som vill vara med och hjälpa till överallt och den tilltagande förhandlingsförmågan som gör att det blir en dialog kring saker.

Eftersom tiden går så fort blir små plagg rätt snabbt avlagda.  Jackan lillkusin fick i fjol är för liten och jag tyckte det kunde vara en trevlig födelsedagspresent med en ny.  Den här gången gjorde jag den mer vinterfodrad; jag gjorde den 2 cm rymligare och lade till ett lager microfleece mellan det quiltade fodret och manchesteryttertyget.  Det limmade jag först fast på fodertyget med en temporär limspray och sydde sedan fast det på sömsmånerna.  Förutom att jag även ändrat kragen lite är jackan likadan som lillebrors höstjacka.  Fast en 92:a istället för en 86:a.

Mönster:
Eget, strl 92 BV +18

Material:
Röd manchester och microfleece från Stoff och Stil.
Retrotyg, dragkedja och quiltat foder från mina tyggömmor.

Bäst just nu:
Jag har länge gått och tittat på den här tyggkombinationen men inte kommit till skott förrän nu.  Jag hade först tänkt att lillasyster skulle få en kappa, men nu belv det alltså en jacka i strolek 92 istället.

Sämst just nu:
Ont i ena skulderbladet.  Sådär att det gör ont när jag lyfter armen, tex när jag - SYR!  Och det är extra dumt eftersom det är syhelg i antågande...

Ny höst - ny jacka

Får jag stolt lov att presentera lillebrors nya höstjacka?  Det var nämligen som jag befarade - att den tunnfodrade jackans användningstid blev alldeles för kort.  Ändå känns deet bra att jag fick den gjord.  Hellre klar och använd ett fåtal gånger än liggande som ett UFO i en låda.  Den får bli till barnbarnen!

Nu när termometern börjar krypa ner mot bara ett par grader på morgnarna är det skönt att ha jackan lite tjockare fodrad.  Jag köpte ett färdigquiltat mörkblått foder på Stoff och Stil till fram- och bakstycket.  Ärmarna fick vanligt acetatfoder. Kanske aningen tunt nnu på senhösten, men det går bra att få plats med en inte alltför tjock fleece under. Jag har kommit fram till att jag gillar glansiga foder bäst på jackor.  Även om det är både gosigt och snyggt med fleece vägs det upp av att det är så oändligt mycket lättare att få på en jacka med glansigt foder på små bläcksfiskarmar.

Mönstret är i grunden detsamma som till vår/höstjackan. Lite annan krage och annan skärning på ärmarna.  Plus att denna går ned över rumpan och har resår i ryggen samt vindlist..  Fickorna är såklart olika också.

Mönster:
Eget, strl 86, BV +16.  I grunden detsamma som till denna.

Material:
Marinblå manchester från Sundbybergs Textilcentrum.
Fodertyg från Stoff och Stil.
Mitt favvoretrotyg från tyggömman här hemma till detaljer.

Bäst just nu:
Jag är stolt varenda gång jag får sätta på lillebror den här jackan.  Den klär honom så fantastiskt fint.  Färgerna på fickorna och kragen göra att det mesta är snyggt att plcoka upp i en mössa eller ett par byxor.  Eller de ärvda, röda höstskorna.

Sämst just nu:
Storleken.  Jag skulle naturligtvis gått på storlek 92.  Nu kommer den bara funka i höst; till i vår kommer det behövas en sorlek större. *hmmm, undrar vad jag ska gör för rolig kombination då...*

När vår blir till höst.

 

 

 

Jippie!  Hurra! Puh!  Äntligen.  Till slut.

 

Ja, den blev av.  Länge trodde jag att det inte skulle bli så.  Den var nämligen tänkt att bli en vårjacka, den här jackan.  En sån att ha medan vårkvällarna fortfarande är lite kyliga.  Ja, med facit på hand vet vi ju att inte ens sommarkvällarna blev varmare än så i år, men då hade lillebror ingen tunnfodrad jacka att ta på sig.  Men det har han alltså nu.  Fast nu kallar jag den för-höst-jacka.

 

Mönstret ritade jag alltså i våras.  Sen kom det en massa saker emellan och sylusten dog helt.  Men nu häromveckan tog jag tag i det och det är jag så glad för.  Jag hade konstruerat en massa saker för första gången, som tvådelad krage, blixtlåsfickor och tvåsömsärmar. 

 

Jag hade bestämt mig för att sy jackan i beige easy cotton (lite kraftigare bomullstyg) med svart foder och svarta dragkedjor.  Jag ville ha den lite klassisk, men tyckte att det ändå behövdes lite färg för att det inte skulle bli för trist.  Ett färgglatt tyg från tyggömmorna fick stryka på foten för infodringen bak.  Den syns inte när jackan är på men gör rätt mycket för helhetsintrycket.

 

Det var premiär för mig med den här sortens fickor (se bild nedan).  Jag har haft någon slags respekt för dem och inte kommit mig för att försöka.  Dumt, för det var faktiskt inte alls svårt!  Jag rekommenderar att testa.  Jag ska se om jag kan få till en tutorial, för visst blir man modigare av att se lite bilder?

Blixtlåsficka med fickpåse.

Den tvådelade kragen blev så fin.  Den ligger så himla snyggt när man syr den så.  Hur jag skulle göra läste jag mig till på sidan 73 i boken "Metric Pattern Cutting for Women's Wear" av Winifred Aldrich.  För att få till kragen snyggt på plagget brukar jag se till att pressa sömsmånerna i nederkanten så att de är exakt likadana innan jag syr fast kragen på plagget.  Sedan tråcklar jag för hand fast kragen innan jag stickar ned den från rätsidan.  Jag tog ett foto innan jag tog bort den orangea hjälptråden.



Först tråcklas kragen fast för hand.  Därefter sys den från rätsidan med en stickning nära kanten.

 

Lillebror är så fin i sin nya jacka!

 

Mönster:
Eget, strl 86

Material:
Sandfärgad easy cotton från Tygpyssling.
Svart jackfoder från Jofotex.
Snygga (och prisvärda!!) dragkedjor från Stoff och Stil.

Bäst just nu:
Jag är faktiskt sjukt nöjd med den här jackan! Det är så roligt när man märker att man blir bättre och bättre ju mer man övar. Den här gången fick jag nog till det mesta och lillebror är så fin i sin jacka.

Sämst just nu:
Ja, inget är ju så bra att man inte kan förbättra. Skulle jag göra om jackan skulle jag ändra lite på okskärningen bak; göra den rakare. Sen skulle jag se till att dragkedjorna till fickorna var något längre. Som det är nu är det lite mycket öppning ovanför dragkedjan, om man säger så. Jag löste det med att ha undre fickpåsen i svart, så det syns inte. Nästa gång skulle jag nog också slå till på ett blixtlås som var öppningsbart i båda ändar. Det är så smidigt att kunna öppna lite nedtill för sittkomfortens skull.

Mina färger!

Vilket tyg!! Mina färger i ett nötskal. Och varför i hela friden köpte jag bara 60 centimeter av det då? För jag kunde ju ha gissat att det var den enda rullen som fanns. När jag mailade och undrade om det fanns mer var tyget naturligtvis slut.  Det är ju annars lite det som är charmen med att gå runt på Jofotex och titta i hylla efter hylla och upptäcka nya tyger varje gång. Tyger som det bara finns en liten, liten bit av och som man ofta inte sett någon annanstans. Jag älskar det och skulle lätt kunna tillbringa en hel dag där!  Men den här gången var det lite synd att jag skulle vara så förnuftig och bara köpa en liten bit.

Och jackan då? För det blev i alla fall en jacka. Jo, den är en slim fit variant som är tänkt att vara mellan body och overall i vinter. Lillebror hade den för första gången nu i helgen, men den råkade ut för en liten olycka i samband med att våra ovälkomna gäster, streptokockerna, hemsökte vår familj. Som tur är har lillebror piggat på sig och jackan åkt tvättmaskin. Men det är lite snopet med helt nya plagg som måsste akuttvättas efter första användningen.

Jag skrev förut om bandkantaren som jag ställde om och sen inte lyckades få till igen . Det här är anledningen. Jag ville nämligen kanta insidan av blixtlåset med kantband efter att jag sytt fast det och sedan sticka ned från framsidan. Men det gick såklart inte. det blev galet hackigt och fult. Hmmm, lurar på hur de gör i industrin? Själv löste jag det genom att göra en gammal hederlig trikåkantning utan bandkantare. Det blev bra! Men sen satt jag där med Coverpro utan vettiga inställningar. Det tog flera dagar att bli sams med den igen...

Just det, jag skulle skriva om halsen och kragen. För att få en vettig form på en ståkragen och att kunna dra dragkedjan hela vägen upp, måste ringingen vara rätt grund och bred. Jag brukar annars ringa ur rätt djupt men smalt, om man säger så. Sen får inte kragen vara för hög, heller. Men den är helt rak; inte utställd något i överkant.

Mönster:
Eget, strl 80.

Material:
Underbar velour från Jofotex.

Bäst just nu:
Att halsflussen har lämnat oss!
Och den mysiga jackan.

Sämst just nu:
Jobbet med att få Coverpron i form efter att jag klurat med inställningarna och vridit på skruvar och reglage.

Version 1.3

Här är version nummer tre av höstjackan. Den här gången är den sydd i petrolblå manchester med detaljer i ett helt underbart tyg jag haft liggande på hyllan och varit väldigt sparsam med.

Vad är då skillnaden mot förra jackan? Jo, för det första har jag sytt infodringar i dekortyget (med fleece bakom för att behålla den goa värmen). Och en vindlist. Dessutom är halsringningen något breddad och kragen höjd bak. Sist men inte minst har jackan fått en snutt resår i midjan bak.

Mönster:
Eget, strl 80, samma som till denna och denna.

Material:
Petrolblå manchester från Michas Stoffecke.
Brun fleece från Stoff och Stil.
Dekortyg från loppis.  (Jag äääälskar det!  Färgerna är helt underbara!)
Dragkedja från Bibbi.

Bäst just nu:
Ja, nu är jag nog så nära nöjd man kan bli. Det är en härlig känsla att få sy om ett projekt och "rätta till" det man skulle vilja förbättra.  Just infodringarna i dekortyget och det lilla rynket i midjan bak gör så jättemycket för slutresultatet, tycker jag.

Sämst just nu:
Det får bli de två småsaker som jag ändå skulle kunna göra annorlunda en fjärde gång: Ställa ut kragen 1 cm fram och tänka rätt när jag klipper till ärmarna så att yttertyget blir längre. Som det är nu hade jag fodertyg på både ut- och insidan. Fint, men en tankemiss!
Fast det blir ingen fjärde jacka! I alla fall inte i den här storleken. :-)

Jackdille

Den lille perfektionisten inom mig släpper inte taget! Har jag nu sytt en jacka som lämnar några små detaljer att önska så kan jag inte bara låta det bero. Jag MÅSTE sy en till. Så gick det till när lillkusin fick sig en egen liten höstjacka i ljusblå manchester, fodrad med brun fleece och detaljer i ett av mina absoluta favvoretrotyger.

Mönstret är detsamma som till lillebrors höstjacka, med de modifieringar som jag nämnde i det inlägget: övervikbara ärmmuddar (beskrivning finns här), något sänkt ärmhålsdjup plus ärmar som är rakställda ungefär från armbågen och ned för att underlätta uppvik.

Jag är nöjd och glad över resultatet och jag tror att även lillkusin blev belåten. Men NATURLIGTVIS finns det några detaljer till förbättring även här. Vilka de är tar jag när jag presenterar version 1.3 så småningom. :)

Mönster:
Eget, strl 80

Material:
Manchester från Jofotex
Fleece från Stoff och Stil
Tyg till detaljer är ett loppisfynd
Dragkedja från lokal tygaffär

Bäst just nu:
Det är så roligt att få "rätta till" saker som man tyckt man kunnat göra bättre. Frågan är bara om man någonsin kommer att bli helt nöjd?

Sämst just nu:
Priset på dragkedjan. Jag hade lite bråttom och handlade på en lokal affär. Jösses, 70 spänn!! Den tabben ska jag inte göra om. Hädanefter ska jag vara Bibbi trogen!

Under overallen eller bara mysigt

Det har varit dåligt med beställningssömnad det senaste året. Jag har helt enkelt inte hunnit ta i princip några beställningar alls utan ägnat min sytid åt att sy till mina egna små, Ja, och en eller annan present förstås. Men så kom min svägerska (som jag nog måste sluta kalla "svägerska" och bara benämna "kompis" snart. Det känns så stelt att skriva "svägerska"!) och undrade om inte två av hennes kompisar skulle kunna få komma med och klappa på lite tyger och kanske beställa nåt? Såklart! Så inte nog med att jag fick lite nya, roliga plagg att sy - jag blev bjuden på lunch också! :-)

Det här är ett av de beställda plaggen: En zipjacka i blå stjärnvelour med röda detaljer. Jag har sytt den med kaninjackan jag sydde för evigheter sedan i bakhuvudet, men bytt ut huvan mot krage. Det är mycket bättre under overallen ju! Modellen är rätt tight, dels för att den är sydd till ett ganska smalt barn och dels för att den inte ska bli för bylsig under just overallen.

Mönster:
Eget, strl 92 BV +10

Material:
Blå stjärnvelour från JNYdesign.
Blixtlås från Bibbis Textil (har ni förresten sett hennes jättefina, nya webbsida? Hon har allt i i tillbehörsväg och skickar snabbt till vanligt porto).

Bäst just nu:
Den jättetrevlig lunchen vi hade och de goda pajen! Plus att det är jätteroligt att få bolla tyger, färger och modeller tillsammans. Vilken lyx det är att få hem tre stycken som verkligen VILL titta, känna och klappa på alla tyger och prata kombinationer av tyger och stickningar. Underbart! :-)

Sämst just nu:
Att det alltid är så ångestladdat att sy till någon annan. Trots att jag har sytt rätt många år nu är jg fortfarande alltid lite rädd att det inte ska bli tillräckligt bra. Och risken finns ju alltid att man måste slänga och göra om när man syr till någon annan. Det gör det ju inte när man syr till sig själv. Då struntar man bar i det och syr nåt annat istället! :-)

Ikapp med årstiden

En del saker är svårare att ta in än andra. Som till exempel att det börjar bli höst. Sommaren är slut. Snyft. Och visserligen sägs ju att “våren ska man svettas in och hösten ska man frysa in”, men när lillebror vaknat kall om händer och fötter efter sovstunden i vagnen fler dagar i rad tyckte jag att det började kännas sådär. Pojken behövde en ny höstjacka. Punkt.

Som tur var sammanföll det här behovet med en syträff, så i lördags åkte jag iväg utan lillebror men med ett nyritat mönster, min “vanliga” symaskin och lite olika tygalternativ och kom hem med en här jackan. Mycket nöjd, glad och stolt! Jag har velat sy en så länge men inte kommit till skott. En syträff, lite egentid och ett projekt var precis vad jag behövde!

Eftersom jag hade tänkt så länge på den visste jag ungefär vad jag ville ha: Manchester med avvikande fickor och krage. Fleecefoder. Extra långa ärmar med dekortyget som foder i ärmslutet (tänkta att vara uppvikta och även att ha som växmån). Dragkedja hela vägen upp. Muddar i fodret (inte ärmsluten) som man kan vika ut över små svala händer som inte vill ha vantar. Längd till grenen och förlängd ned över rumpan så det går bra att sitta i vagnen. Faktiskt inte så svårsytt. Men lite pilligt, visst.

Nån klok person, eller flera, har sagt att först tredje gången man gör något är man nöjd. Så är det säkert. Till nästa gång ska jag i alla fall justera några små detaljer:
- Rakställa ärmarna nedtill. Annars blir det ju lite knöligt när man viker upp dem, vilket de är tänkta till.
- Sänka ärmhålsdjupet en halv till en centimeter
- Göra muddarna i tunn stretchjersey istället för muddväv. Så kan man gör en sån mudd med “lock” som man kan vika över. Med muddväv hade det blivit för bylsigt och jag inser att jag saknar överviket.
Annars är jag faktiskt väldigt, väldigt nöjd!

Mönster:
Eget, storlek 80, BV + 16

Material:
Brun smalspårig manchester från Stoff och Stil
Grön fleece från tyghyllan, liksom dragkedjan.
Tyget till detaljerna är ett second handköp. Fast tyget var helt nytt och oanvänt. Underbart!

Bäst just nu:
Jag myser varje gång jag får sätta på lillebror jackan. Han är så fin i den. Och han är så varm och go när jag plockar upp honom efter sovstunden.

Sämst just nu:
De små detaljerna som kan förbättras. Det är ju alltid roligt att ha gjort plagget helt perfekt. Men jag har å andra sidan planer på att förse åtminstone lillasyster med en sån här jacka också.

Inspirationstack:
-Kånkarong syr superfina manchesterjackor i den här stilen.
-Gekko kom på att jag skulle sätta framfickorna på snedden.  Snyggt!
-Benglan för de praktiska muddarna.

Jacka och 600!

En liten jacka till lillebror blev det sexhundrade (!) inlägget på den här bloggen. Helt sjukt att en lite kul grej för att visa mina hemsydda små alster för mamma blev till en blogg med sexhundra inlägg och flera hundra besökare per dag. Tack alla ni som hittat hit, kommenterat och peppat!

Och nu till jackan. Den är sydd i ett rätt nytt tyg jag köpte på Jofotex för ett par veckor sedan. Det är ett supermjukt collegetyg i jätteklara, fina färger. Jag blev såld på en gång och fick med en (såklart) för liten bit hem.

Mönstret till jackan är egenritat med 14 cm i rörelsevidd. Jag ville ha en rymlig utanpåjacka jacka med krage hela vägen upp. Tycker det är så praktiskt med krage och inte huva. Jag syr hellre nån rolig mössa till istället.

När jag syr en sån här krage gör jag urringningen i halsen likadan som när jag syr på ett kantband. Sen klipper jag till bit som är lika lång som halsringningen och ca 14 cm hög plus sömsmån. Inget vlieseline. Sedan börjar jag med att sy fast underkragen (ena långsidan) på jackan. Därefter bandkantar jag den andra långsidan. Sen syr jag fast blitlåset längs hela framstycket (stryk gärna fast en remsa vliesline först) upp till mitten på kragens kortsida. Därefter viker jag över andra halvan av kragens korstsida och syr fast den räta mot räta med blitxlåset emellan. Man får då se till att kanbandet kommer snyggt emellan. Eftersom kantbandet syddes på sömsmånen blir kragens undersida lite längre än översidan, så sen kan man bara sticka ned den i ytterkanten så får man både kragen på plats och en snygg kant på kragen. Kika även på det här inlägget, där jag gjort lite liknande.

Mönster:
Eget, strl 74 BV+14

Material:
Supermjukt collegetyg från Jofotex.
Dragkejda från Bibbi.

Bäst just nu:
Ett riktigt favvoplagg som redan använts mycket, trots att det bara är en vecka gammalt.

Sämst just nu:
Att det mesta krånglade när jag sydde den, så den tog i princip en dag att färdigställa. Och egentligen är det inga konstigheter alls. Men en trött amningshjärna och en litet femmånaders distraktionsmoment hjälpte till att komplicera projektet!

Omlottis igen - och detaljbilder

Minns ni att jag sydde en klöveromlottjacka för ett tag sedan? Den har lillebror använt en hel del, framför allt när han sitter i bilstolen och det lätt blir för varmt i bilen men lite kyligare när man ska ut. Och om man måste ta in bilstolen med en sovande lillebror i så är det lätt att öppna upp.

Nu har även lillkusin fått en omlottjacka. Den här är sydd i brun-vitrandig velour. Mönstret är justerat en aningen i ringningen fram, annars är de lika.  Tänk så praktiskt det är med två jämngamla kusiner!  Mönstren är ritade, tillklippta och ligger redan framme.  Och var det något man itne var helt hundra procents nöjd med första gången har man det färskt i minnet och kan ändra direkt.

Jag fick en fråga förra gången om jag kunde beskriva knäppningen i bild.  Här kommer några detaljbilder! Knapplisten förstärktes med mellanlägg och på insidan strök jag fast ett bomullsband med vliesofix. Lättare att se på bilden än att beskriva med ord!  Nu är det ingen risk att man drar sönder tyget när man öppnar och stänger. Knäppningen på den inre omlottdelen görs med tunna bomullsband, det ena fastsytt i sömmen och det andra fäst runt en knapp (eller rättare sagt med en halv knapp, eftersom det bara är en överdel jag satt dit).

Mönster:
Eget, strl 68.

Material:
Randig velour från Andersson & Hjalmarsson.
Interlock till kantband.
Vlieseline, vliesofix, tunt och kraftigare bomullsband plus tryckknappar.

Bäst just nu:
Att vi äntligen har en fungerande tvättmaskin igen! Inget roligt att tvätta utan fungerande centrifug. Och vet ni - den nya har ett snabbprogram på 15 minuter; det måste ju vara perfekt till att tvätta tyger? ;-)

Sämst just nu:
Vårtrött jag och vårttrötta barn har tagit ut sin rätt och det har inte blivit så mycket sytt senaste veckan. Men så är det ju ibland. Och ärligt talat kan det vara rätt skönt det också!

Klöveromlott

Syfestival i fredags. Skulle inte handla så mycket. Kom ändå hem med ett par kassar... Dessutom hade jag precis hämtat ut detta tyg på posten dagen innan. Det kommer från finska Lasten Metsola och är så vansinnigt fint!

I härligaste stretchfrotté med klövertryck sydde jag den här omlottjackan i storlek 68. När lillasyster var liten hade hon en liknande jacka, men jag var inte helt nöjd med modellen. Plus att det ju är rätt kul att göra kläderna själv. ;-) Själva funktionen hos en omlottjacka tycker jag är kalas. Just att den är lätt att ta av och på samt att man kan öppna upp den på ett sovande barn och på så vis reglera temperaturen.

Mönstret är eget. Jag gjorde ett grundmönster i storlek 68 för ett tag sen, men har inte hunnit använda det till det jag hade tänkt ännu. Men det gjorde det ju smabbt och smidigt att slänga ihop det här mönstret. Nytt för den här modellen är dels den lite högre raglanskärningen (lite Meedom-inspirerat har) och att jag har ställt ut den ett uns vid stussen. Knäppningen på utsidan görs med tre knappar. Som förstärkning har jag satt ett bomullsband på insidan. Den inre omlottdelen knäpps med en knapp och en flärp med knapp på, men det ska jag ändra så att den knyts med tunna knytband istället. Det blev för knöligt, eftersom KAM-knapparna blir lite tjocka.

Mönster:
Eget, strl 68

Material:Klöverfrotté från Lasten Metsola.
Knappar från Babythings.

Bäst just nu:Raglanskärningen och tyget!

Sämst just nu:Att det inte blev riktigt lyckat att sätta plasttryckknappar på den inre omlottdelen. Det går ju att lösa i efterhand, men jag gillar inte att lösa saker just i efterhand!

Elefanter och matchande brallor till liten M

En av mina allra bästa vänner har fått en liten kille. En liten M. Hela familjen var och hälsade på för ett tag sen och hade med oss en liten present i form av en enkel jacka med elefanter i stretchfrotté och ett par matchande hängselbyxor i orange velour.

Jag gillar modellen på jacka väldigt mycket; tycker det är så praktiskt att kunna knäppa upp i flera lager när man varit ute och kommer in någonstans med en liten sovande parvel i vagnen. Måste dock erkänna ett det var lite klurigt att bandkanta i detta jättemjuka stretchiga tyg. Jag strök faktiskt på formband på framstycket för att det inte skulle dra sig så mycket.

Byxorna har jag sytt frea varianter av vid det här laget. Denna gången valde jag bort fickor. Dessutom valde jag att sy resår nedtill. Jag sydde resåren till en rundel, sydde fast den mot byxans aviga (när man syr muddar syr man dem ju räta mot räta, men det gör man inte här)och vek sedan in den fastsydda och tyget och sydde fast dem med en söm med vanliga symaskinen. Det blev jättebra.

Mönster:
Jacka: Eget, strl 68.
Byxor: Ottobra 6/2009, strl 68. Den här gången med resår i fötterna.

Material:
Elefanter i stretchfrotté från Myllumuksut. En slutsåld favorit som jag länge gått och dreglat efter och som till slut kom in i lager igen. Tack Jes för hjälpen att få tag på det!

Bäst just nu:
Tycker tyget är så himla härligt! Så mjukt, och med så många härliga, varma färger att matcha med.

Sämst just nu:
Jag hoppas, hoppas familjen blev glad för presenten. Det är ju väldigt glada färger och kanska är det så att man antigen älskar det eller också avskyr det. Hoppas att de tillhör den första kategorin!

Fluffjacka

På Syfestivalen i höstas stack Jenny på Nea Nobelle det här mjuka, fluffiga fuskpälstyget under näsan på mig. Jag är annars lite svårflörtad när det gäller pälsimitationer, men det här tyget gick bara inte att låta bli att tycka om. Ännu mindre när man har en 6-åring (då 5-åring) hemma som åååå:ar så fort hon får syn på något som ser mjukt ut. Japp, det kom med en bit i kassen hem. Jenny hade ju dessutom påpassligt nog sytt en jättefin kappa som hon hade i montern. Den suktades.

Som jag gissat förälskade sig båda döttrarna i tyget och det låg länge på strykbrädan utan att jag riktigt visste vad det skulle bli av det. Men än ATT det skulle bli något. Tjejerna klappade och kramade det så fort de kom åt, så kanske det hade räckt att jag klippt ut varsin snuttefilt av det?
Till slut tog jag sats och sydde en kofta som jag länge sneglat på. Mönstret, från en tidig Ottobre som jag inte har framför mig nu, hoppades jag skulle passa bra. Med facit på hand skulle jag nog förlängt den fem cm, men annars är jag mer än nöjd. Det jag ville åt var den övermjuka kragen som man kan dra hela vägen upp.

Om koftan blev uppskattad? OM!!! Storasyster tjöt av lycka! Och avundsjukan sprutade om lillasyster som med en liten mjuk spillbit och löfte om att få en väst av restena i alla fall kunde lugnas för tillfället. Men nu kommer det roliga: Tror ni att koftan har varit på till dagis? Har den värmt i kalla minus 20 grader? Har den varit goströja framför brasan kyliga morgnar? Nä. Två gånger har den varit på - när hon provade den och när vi fotade (ute i snön förra veckan). Men hon har haft den bredvid sig i sängen varenda kväll sen hon fick den (för snart två månader sen)! Hon älskar den, världens mest välarbetade snuttefilt!

Mönster:
Ottobre, minns inte vilket nummer.

Material:
Mjuk fuskpäls från Nea Nobelle, köpt i höstas så jag vet inte om den finns kvar.

Bäst just nu:
Ja, det är ju faktiskt otroligt gulligt att dottern tycker så mycket om den att hon vill ha den som kramis när hon sover. Men kanske kunde hon ha den som både och?! Den ser ju bara såååå mjuk och mysig ut att ha på!

Sämst just nu:
Ojojoj, det känns som om jag har haft en familj kaniner och två fällande golden retreivers hemma efter att ha klippt i det här tyget. SOM det luddar!!

Fleecejacka och en aha-upplevelse

Vi har saknat en fleecejacka att variera klädlagren med när det ena dagen är minus 15 och andra dagen är plus 5. Egentligen är man ju dum som sätter igång med att sy en fleecejacka när man kan köpa dem för under hundralappen på H&M. Men är man synörd så är man. Och dottern handplockade det prickiga tyget på Jofotex i julas (och har tålmodigt frågat ungefär varannan dag när jag ska sy hennes fleecejacka).

Egentligen hade jag tänkt att det skulle bli ett "snabb-plagg", bara. Lite så ihopslängt för att kunna bäras under overallen. Men allt eftersom blev jag mer och mer nogrann och detaljerad. Dagens stora revolution var nog när jag insåg att jag inte hade sömsmån nog att få till ett snyggt möte mellan krage och nacke när jag sydde fast kragen mot bakstycket. Nu var det dags att lösa gåtan med hur de snygga, dolda sömmarna mellan krage och jacka görs på många av de plagg man köper. (Eller kanske det bara är jag som undrar det - ni andra kanske redan vet?!). Jag sydde i alla fall fast ena långsidan på ett sammetsband på kragens sömsmån och den andra långsidan på jackan. Så hamnade sömmen snyggt och prydligt där den skulle på baksycket (utan att vingla som en orm mellan krage och bakstycke). Jag blev toknöjd, trots att jag inte varit riktigt så noga som jag borde från början, så det kunde ha blivit ännu bättre.

Så här gjorde jag:
Kragen är dubbel. Till den har jag alltså två (likadana) kragabitar och ett mellanlägg (vlieseline). Jag sydde ihop kragens yttersida (längsta sidan). Kortsidorna ville jag ju fästa dragkedjan i. Sen sydde jag fast kragens ena innersida på jackan (den som ska vara utåt om man har dragit upp dragkedjan helt, så att säga) och på den andra sydde jag fast sammetsbandet, som en förlängning av kragtyget. Den sydde jag sedan fast mot jackans avigsida.

1. Overlocka fäst formband/vlieseline på kanten på kragen för att den inte ska töja sig så mycket. Nåla fast sammetsbandet på kragkanten ca 5 mm från kanten och sy fast det.
2. Nåla fast kragens överdel mot jackans avigsida och sy fast bandet. Ändarna viker jag in och nålar fast. De fästes samtidigt med stickningarna längs med blixtlåset.

3. Sy stickningar längs blixtlåstet. Eftersom jag råkar ha en pressarfot till symaskinen som håller ett visst avstånd från kanten (en skena på ena sidan) passade jag på att använda den.
4. Här ser man hur kanten på sammetsbandet fästs samtidigt. Detta är sett från avigan.


5. En liten detaljbild på jackan med blixtlås, infodring och sammetsband.





Mönster:
Eget med utångstpunkt från Meedoms överdel form 1,5.

Material:
Prickig fleece från Jofotex
Vlieseline
Dragkedja 50 cm

Bäst just nu:
Jag har gjort en ny aha-upptäckt! Det är så fantastiskt kul när man kommer på hur man ska göra. Jag vet att jag har klurat på det förut och trott att det var komplicerat. Men det var det ju inte. Det är lite så det är att vara självlärd - man lär sig lite här och där.

Sämst just nu:
Kragen är nog det jag är minst nöjd med. Jag gjorde bort mig lite och sydde ihop hela först, innen jag kom på att dragkedjan ju skulle gå hela vägen upp. Den missen blev aldrig helt återställd, men syns nog mest om man vet om det.