Det stora krocktestet!

Det kan vara snyggt när stilar krockar. När fransk Louis XVI-stil bankas samman med 1940-talets industridesign eller då art nouveau möter barock. Jag vill inte ha det för ihopgeggat och likriktat. Det måste spraka och knastratill när man ser sig om i rummet. Lägger man till en lätt bohemisk touch med lite hemtrevlig oreda så faller jag i farstun.

 

Ovan: gammal fransk bergére snygg med lådfack i plåt.

Samma sak gäller i stadsrummet. När arkitektur från olika sekler samsas, eller om man så vill bråkar med varandra, lever området upp. Enligt min mening är Stockholms snyggaste plats Hötorget sett från hörnet av Kungsgatan med Pubvaruhuset i ryggen. Vyn bjuder på konserthusets 20-talsklassicism, Hötorgsskrapornas ännu moderna 1950-talsfasader, SF:s filmtempel, Hötorgshallen och så den omfattande torghandeln med blomster och grönsaker. Det är kontrastrikt, bohemiskt, livligt och sprakande. En ovanligt lyckad blandning.

Gammalt bockbord med rostig plåtskylt och papperskorg. Foto Anna Skoog. Leva & bo.

I butiken trycker jag gärna in många olika slags stilgenrer.
Och egentligen är det rent märkligt hur bra det kan göra sig ihop. Byråer i Gustaviansk stil står snyggt med karmstolar i rokoko. På ett maffigt biblioteksbord i barockstil gör sig en klassisk gjutjärnsurna från sekelskiftet utmärkt. Låter man ljuskronan pryda en annan plats och väljer en gammal industrilampa från 40-talet i stället, ja då börjar själva spraket. Är man rädd för allt för stora krockar kan man bota sig med en enhetligare färgskala.
Välja möbler från olika epoker men i liknande nyanser.
xxxxxx

Dom gånger jag hittar möbler som är renoveringsobjekt och låter slipa, limma och måla om kan det vara stor idé att tänka ett ögonblick på just färgskalorna. Fast att skåpet och stolen kommer från vitt skilda världar står dom efter reparationen hand i hand som ett nyförälskat par med nära, men inte nödvändigtvis lika kulörer. Många kunder söker exempelvis efter sex lika stolar. Det är inte omöjligt att hitta men det är svårt och när man väl lyckas ska man upptäcka att prislappen ligger ganska högt. Jag rekommenderar i stället att styra om jakten mot udda stolar, låta stilarna spreta en aning men sträva efter en gemensam nämnare, kanske i formen, färgen eller i patinan. Det är inte bara billigare per stol, det blir snyggt med.
xxxxxxxxxxxxxx

Risken att låta färgskalorna gå i varandra för mycket är att det slutligen ändå känns för hopkletat, lite tamt och mesigt. Det är då som det stora krocktestet kommer till pass. Tänk Hötorget! Lyft in en knallröd plåtbokstav, kasta ut en matta som skriker på hjälp eller häng upp en tavla som bjuder på lite motstånd. Det lilla knepet slår
sällan fel för den som vill att det ska tuta till och smälla i ett allt för enhetligt rum.

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

Lite spill får man räkna me!

Jag har spräckt det mest fantastiska spegelglas, brutit av armar från charmiga kandelabrar och tappat en ståtlig ljuskrona i golvet. Och visst minns jag med fasa den gången ett klädskåp föll ner från bakgavellyften.   

 

Den som dagligen hanterar gamla saker, somligt högst ömtåligt, vet känslan när det trots försiktighet och idogt emballerande ändå gått åt pipsvängen. För er andra beskriver jag bäst känslan som ett getingsting i pannan. Om jag köper en sak som har över hundra år på nacken, är oskadd med endast bruksslitage och charmig patina, så är ju det i sak rätt fantastiskt. Tänk att prylen, trotts allt den varit med om under alla år, förblivit hel! Men så kommer jag. Torpederad och förintad på bråkdelen av en sekund. Jag menar, det är klart man blir trött!

Då man lyckas vara omedvetet oförsiktig, kvadda nått helt utan flit, är det som mest retsamt. I bland kanske man vet med sig att exempelvis stuvandet i samband med hemtransporten präglats av lätt nonchalans, då skyller man sig själv. Andra gånger har vårdslösheten varit fullkomligt planerad. Som den gången då slagbordet från 1700-talet kom i min ägo.

Vacker gammal hotellskylt, Decovintage och gammal karusellhäst.


På en Jämtländsk gårdsauktion lyckas jag ropa in ett vackert pärlgrått slagbord med låda i sargen och patina att dö för. Som det brukar heta, nött och slitet av tidens tand. Men detta var i en tid då människan skydde färg på möbler och inget som inte gått igenom det stora lutbadet ansågs vackert nog. Samma kväll på garageuppfarten sätter jag punkt för en över tvåhundraårig era och låter färgen drypa. Detta gör mig förbannad än i dag! Kanske är det därför som jag nu förtiden har sån förkärlek till att köpa in just avlutade möbler och någorlunda skänka krakarna livet åter med ett linoljefärgs-lyft. Ett slags självbot!

Vidare så har den inredningsgenare som jag sökt mig till och i dag arbetar med, den franska lantstilen, industrivintage och klassiskt bohemiskt tämligen oöm rekvisita att handskas med. Pryttlarna har fått stryk genom åren och tål att få en omgång till. Men visst! Bara för att nått redan är repigt eller buckligt så behöver det ju nödvändigtvis inte fördärvas ytterligare. Men det kan också vara effektivt att ha sönder gamla saker. Exempelvis så kommer uppslaget till det här blogginlägget till efter att jag tappat en vit porslinskanna i golvet. Vid varje större ödeläggelse försöker jag, mer eller mindre framgångsrikt, intala mig att det är sånt man råkar ut för när herr " oflax" är framme. Och lite spill måste det allt få bli. Hur skulle det annars se ut?

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

Gödsla idéknölarna

Jag behöver inspiration! Få nya idéer och skaparkraft, hitta andra infallsvinklar, lockelser och pockelser och upptäcka nått fräckt och galet. Jag drar till Paris.

Gamla fönsterluckor och lösa bokstäver sätter genast piff.


Nog kan man köra fast och upprepa sig i det mesta man gör. Somligt därför att man helt enkelt gillar det. Annat går mest på rutin och sticker allt mer i ögonen, därför skadar det aldrig med en gnutta input. Formex bjöd på sedvanlig trendspaning. Antikmässans inspirationsbesök har lagt sig och över för denna gång är även den stora trädgårdsmässan. Sköna hem finns alltid till hands liksom div bloggar. Men det behövs mer.

Snyggt även med gamla obehandlade träpaneler och möbler.


Stundom kan man häpna över andras geniala idéer. Så enkelt men så snyggt att en krångelkuse som jag aldrig hade kommit på det själv. Ibland kommer en kund med ett lyckat förslag och presenterar ett nytt användningsområde av ett par gamla ytterdörrar, eller varför inte göra en klädhängare av gamla dörrhandtag? Med påhittighet kan man komma långt när det gäller inredning. Eller så får jag besök av någon inredare vars kunnighet kan imponera stort.

 Fabrikslampor, gärna på rad ger ruff och rustik känsla.


Sedan är det det där med trendflödet som alltid är i rörelse. Över tid ändrar man uppfattning och gillar plötsligt sånt man tidigare aldrig tittat åt. Även om grunden ligger fast, jag menar man kastar kanske inte ut sitt orientaliska stuk för ett industriellt eller franskt lantligt över en natt, men man börjar plötsligt adda till detaljer som sakta och säkert förändrar helhetsintrycket.

Gustaviansk stilbyrå och franskt brödskåp passar ihop.


Själv har jag aldrig varit trendkänslig, snarare trög, men jag gillar att förändra. Så långt jag kan minnas har det alltid varit nött och avskavt med gamla auktionsfynd som gällt för mig även om inramningen i form av färg, tapeter, golv och textil skiftat markant sen det första egna boet. Och nu måste jag piggas upp igen. Lägenheten ska renoveras och ny/gammal-möbleras. Renoveringsjobben i butiken får andra nyanser och inköpen kanske blir något fräckare. Söker både klassisk inredning och en gnutta nysprätt och när allt annat tryter återstår Paris.

på gensyn!
per.larsson
Knut & Svea.

Vårsnyggt romantiskt förfall

Under årets mörkaste del, Januari, som även är den tid då kundunderlaget sviktar och därmed öppnar upp för lite mer genomgripande sysslor så har jag passat på att trascha väggar och förädlat butikshyllor.

Butikslokalen är i grunden som ett gammalt förråd. Ligger en dansk halvtrappa ner, har vatten och avloppsrör i taket och stora dragiga fönster. Med ett stycke fantasi försöker jag tänka franskt källarmagazine. Ni vet ett sånt där ställe där packlår står staplade på varann fyllda med spännande inredningspryttlar som man inte visste fanns och där nån sitter och röker under en gammal industrilampa.

............

Innan jag tog över butiken fantiserades förståss en del om hur den skulle se ut då den väl blev min. Tankarna gick då till mer släta, rena och vita ytor. Blankt och upplyst utan några som helst synliga skavanker. Alltså ganska långt från originalet. Med nyckeln i hand var det ganska brått att komma igång med försäljningen så ursprungsfantasin blev norm. Nu kanske nån av er förstår att det är svårt att få ett vårtsvin att likna en kungspudel. Därmed inte sagt att det är omöjligt. Men här tog det sig inte riktigt.

...............

Härligt att ha på lager! Fötöljer, skåp och byråer.

Det är därför förlösande härligt när man kommer underfund om att det inte är ursprunget, originalet som ska slätas över utan tvärt om borstas fram. Lokalen är ruff så varför inte raffa till det mer. Egentligen skiljer sig den tanken inte mycket ifrån hur man bör handskas med gamla möbler. En vit Carl Larson stol missklär sig i svart och en äppelstol i ek ser illamåendes ut om den målas överhuvudtaget .

  

Så nu mer tar puts och betong som delvis rasat från väggarna över från vitmålat och vältapetserat. Tapetserat har jag visserligen gjort men nu med blad ur en gammal lagbok. Lager på lager, tapet, puts, sprickor och färg ger en känsla av ett förfall som pågått i åratal. Den strikta hyllan vid fönstret har fått nya detaljer och smutsats ner rejält. Trapporna gör sig bra helt orörda liksom det misskötta taket. Ett romantiskt förfall börjar skönjas. En ruinromantik som bättre än tidigare omfamnar den franska lantstilens nötta och kantstötta charm. Den hårdare industristilen trivs även den, liksom undertecknad.

Nu drar jag snart på inköpstripp igen och hoppas hitta just några rejäla packlår att exponera varor i. Precis som i ett Parisiskt källarmagazine. När ni kommer och hälsar på lovar jag dock att inte sitta och röka under nån industrilampa, även om det skulle vara frestande.

På gensyn!

Per Larsson

Knut & Svea

Kontinentala uppköp

Att köpa gods på överfulla antikmarknader och i små men naggande goda antikbutiker ute på den kontinentala landsbygden är nöjsamt. Betald semester när det är som bäst och med chaufför och allt!

Klockan fem på morgonen öppnar antikmarknaden. Den som är sent hemkommen från Bistro Tabu och vindrucken med dunkande skallebank göre sig icke besvär. Är varken det ena eller det andra men är lika fullt okristligt däven när klockan ringer vid pass fyra. Första tanken är att skippa rubbet och bli kvar i dun och bolster resten av dan. Men så kvicknar cellerna till och pulsen ökar då jag kommer till insikt om vad som väntar.

Härliga marknadsobjekt. Pinnstolar, vitt porslin och korgar.

Parkeringen är knökad med lastbilar. Nummerplåtarna vittnar om att handlare från hela Europa finns på plats. En Dansk, en Norsk och se på fan, en Svensk. Vis av tidigare inköpsresor har pirran utrustats med en stor låda. På så sätt slipper man få händerna fulla och springa fram och tillbaka till lastbilen och dumpa av grejor stup i ett. En annan lärdom är att genast hugga dom prylar man vill ha. Att först gå runt och rekognosera för att sedan återvända och köpa saken är dödsdömt. Då är den borta, försvunnen, såld! Att pruta är också menlöst. Köper inte jag så köper hon!

Vackert brödskåp, vit hylla och vitt porslin.

En kontinental antikmarknad innehåller alla de ingredienser som den nötta stötta lant och industristilen består av. Det dinglar och väller av smått som stort. Som under ett maratonlopp rantar stressade handlare runt för att ingen trevlig inredningssak ska gå förlorad. Klockan tio är allt över. Överblivet stuvas ihop och marknaden stänger. Phu! Då kan man tända den där ciggen som suttit i mungipan i fyra timmar och föra katalog över inköp, sak för sak med pris. Nöjd och belåten slår jag fast att bra uppköp fyller knappt halva lastutrymmet.

Emaljerade mjölkkrukor och formar i alla slag.

Min gode vän, tillika chaufför och bärare hotar med fackliga stridsåtgärder om inte den kommande halvtimmen avsätts för frukost. Bäst så! Därefter väntar en heldagstur ut på landsbygden. Under alla resor har jag hittat många antikhandlare, stora och små, som döljer sig utefter krokiga vägar i små byar och mindre städer och som givet ska återbesökas. Det är alltid lika spännande att se vad nytt dom fått hem sen sist vi sågs.
......

En inköpsvecka går fort. Hemma i Stockholm väntar urlastning och utan förbehåll tvingas den lilla butiken svälja varenda pinal. Den som hade råd med lager! I ett slag förändras interiören och stämningen i butiken blir en annan, även om stilinriktningen är den samma. Varje resas uppköpslass har liksom sin personlighet och sätter sin prägel. Som vanligt har jag ingen som helst tanke på att skiljas från en enda pryttel och ogillar alla grannarnas närgångna frågor om priser och annat under pågående urlastning. Jag har ju just kommit hem!

På Gensyn!
Per Larsson
Knut & Svea

Mycket vill ha mer!

Som ni vet går jag tapetserarkurs för att lära mig förädla
gamla stolsitsar. Men vilken kurs ska man gå om man anser
sig behöva stilla ett habegär? Finns det utbildningar i konsten att uppskatta knapphet?











Vackert fågelhus 1800 kr. Altarstakar 3,500 kr.

Kan man bli inlagd på lasarett om man betraktar sig själv en aning inköpsförvrängd? Min far brukar säga - har du tio kronor så handlar du för tjugo! Jo, det ligger nått i det och jag har alltid tyckt att det är rätt bra gjort. Jag menar det inte alla som kan handla för dubbelt så mycket som man egentligen har, om man nu inte räknar maxade krediter.



Sifoner 650 kr/st. Gammal härlig klocka 750 kr.

Jag kan liksom inte få nog. Att söka efter trevliga gamla inredningsprylar och sedan efter ihärdigt arbete hitta nått som motsvarar förväntningarna är den bästa fyllan man kan skaffa.
Att det stundom kostar en aning för mycke tvingas en sjukling som jag ta. Ingen rejäl fylla utan en minst lika kraftig baksmälla! För se det går över! Redan veckan därpå känner jag mig sakfattig igen och startar upp ett nytt letande. Tänk då vilken tur jag har som skaffat alibi för mina inköp. Med en hel antikaffär i ryggen är det ju okey. Jag måste handla saker annars blir det tomt i butiken. Jag måste! känn på den.
Till höger ett vackert skriv eller matbord i bondrokoko 9,800 kr
......







Brödskåp i härlig blå färg 14,900. Träkäglor 650 kr

Att vandra runt på antikmarknader och i antikaffärer ute på kontinenten antar jag är det samma som vad det är för alkoholisten att kliva in på systemet. Man blir frestad, andfådd och knäsvag. Och när man sedan tittar på prislappen också besviken. Att inte ha råd med de bästa whiskeysorterna utan i stället få hålla tillgodo med en kvarting Explorer är ingen hitt. Det är då mitt gamla hedersknep kommer väl till pass. Att handla för tjugo fast jag bara har tio. På så vis får jag det jag vill och huj sicket galej! Till höger, vackra stolar efter tapetserarkurs. Sålda.
............






Flera vackra klädskaåp åter i lager

Då är det bara att stuva lastbilen full med lantbord, brödskåp, hyllor och hängare. Så kommer speglar, ljusstakar och allehanda köksredskap och jag börjar raggla och snacka osammanhängande. Efter provdockor, plåtlådor, industrilampor och, snyft, flaskhämtare börjar jag bidra till underhållningen med en enklare steppdans. Soppvitriner, plåtskåp och avslutningsvis sifoner. Jag faller plakat till marken och måste ha bärhjälp till hotellet. Vilken köpfest! Det stora tabelraset i Katthult bleknar i jämförelse.
................



Vinkorg 850 kr, fransk fågelbur 2,500 kr. Äldre sparbössa 1,800 kr.

Väl hemma, med huvudvärk och trötthet, startar stora rengöringskalaset. Allt måste skurars, torkas och göras i ordning. Undrar om Medborgarskolan har nått, eller ABF?

På gensyn!
Per Larsson
Knut & Svea