En egen självloppis

Vita väggar, golv och tak.
Vita soffor och vitblanka kök och nästan inte en sak framme.
Är det nån hemma? I bostadsannonserna ser lägenheterna nästan lika ut, ”the Scandinavian-style”dominerar. Själv föredrar jag färg och har med en lägenhet undantaget alltid haft det tämligen frodigt med på tok för mycket prylar.

Det är inte det att jag tycker det är fult med helvita hem, tvärtom kan jag förtjusas över fräschheten, ljuset och rymden som ofta uppstår. Det är snarare det omöblerade, avskalade och i stort sett tomma rummen i kombination med allt det vita som inte passar mig. Å andra sidan kan jag tycka att den som i en annars steril miljö petar in en färgstark matta eller ett konstverk når svårslagna effekter.

Undertecknad står mitt i bröten. Saker till förbannelse. Somligt syns överhuvudtaget inte eftersom annat står i vägen. Ytterligare prylar står där det står bara för att en bättre plats saknas. Ni som följt bloggen vet att jag inte är typen som köper en sak först när jag vet var den passar eller vart den ska stå. Givet att jag har råd köper jag det jag faller för och tänker att resten fixar sig. Antar att det är så man skapar sig ett så kallat ”samlarhem”. Nu har jag emellertid bestämt mig för att ta ett nappatag.







Bilder nedre vänster. Foto: Joachim Belaieff, Anna Skoog. Sköna hem.

Det finns pryttlar man verkligen gillar, skälen kan variera. Det finns det som är förförande dekorativt i rätt sammanhang. Det finns det tuffa och uppkäftiga, udda och annorlunda, dyrbara och exklusiva och massor av mer eller mindre charmig lump. Det är bara det att när allt blandas uppstår gärna stilen som kallas för en salig röra. Men nu är det dags för ” kill your darlings”, i alla fall lite grann. Jag har gjort det förr så jag vet vad jag snackar om.

Att gå igenom lösöret, välja ut det man tycker bäst om och som passar in i den rådande stilen, det varierar över tid, och sedan stuva ner resten i flyttkartonger är mer lyckat än man kanske tror. För det första uppnår man en stil som är enhetlig. En udda kruka som plötsligt ensamt får ta plats bjuder upp till dans. En tidigare hög med prylar som skalats ner till ett stilleben kan bli ett lyft för ett helt rum.
Trivsamma objekt som fått stå kvar i exempelvis ett
bokskåp känns plötsligt mer angelägna. För det andra blir det enklare att städa. För det tredje får man uppleva det kanske bästa av allt. Självloppis!

Det är nämligen så att det man packat ner i lådorna och stuvat undan i förråden mer eller mindre faller i glömska. När det sedan gått ett år eller två och nästa inredningsattack dyker på en kan man nämligen ha loppis på den egna vinden. Utan att behöva lägga ut en enda krona kan man hitta det mest bedårande saker. Nygamla bekanta föremål kan dammas av och lyftas fram igen. Somligt som man helt förlorat i minnet blir ett kärt återseende. Det gäller bara att komma ihåg det där med salig röra och självloppa med måtta. Nya prylar in, gamla prylar ut! Ja, gudars som jag röjer!

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

Loppis på Manhattan rena plågan för svensk Shabby Chic-nörd!

New York! Än en gång möts vi och än en gång fylls jag av fascination över denna städernas stad som inte tycks sakna något av vikt och betydelse. Eller så är det den gör!

................................Att strosa runt i New York på jakt efter antikviteter kan förfalla meningslös. Hittar man stolen man inte trodde fanns, och som man mer än mycket annat skulle vilja ha där hemma, inser man snart att det blir både omständligt och dyrt att få den till Sverige. Då kanske det varit lika bra att vi aldrig setts, stolen och jag menar jag. Det man inte vet finns, saknar man ju inte.

En helt vanlig simpel loppis på Manhattan myllrar nämligen av Shabby Chick-prylar. Det är därför lika plågsamt att besöka en sådan som att åka ut på en landsortsauktion utan släpvagn.
Man kan liksom inte ta med sig det man vill hem! Tros det kan jag inte låta bli att besöka både marknad och antikhandlare.

............................................................

På Showplace antiquecenter, mellan Broadway och Sixth ave på tjugofemte gatan fanns gott om pottery, vintage och Shabby Chick. Här fanns bland annat Amerikansk Industridesign från 1800-talet då den är som allra bäst. En trippel ursnygga vägglampor fanns till salu för det facila priset av 1,200 dollar, vilket bör bli runt 7000 svenska riksdaler. Snyggt och dyrt!

Stressen som genast infann sig under mitt första besök i New York, var den här gången betydligt mindre. Efter att ha gjort allt det som en turist förväntas göra känns det som att det inför ett tredje besök skulle gå att slappna av helt. När det gäller kategorin mycket höga hus har jag nu klarat av Empire State Building och Rockefeller center (sett granen), dessutom har jag förärat Donald Trumps checka skrapa ett besök med både kaffe och dopp, två gånger. Jag har åkt rundturbuss runt Manhattan, åkt båt runt Manhattan, sett så många Broadway musicaler att det återstående utbudet nu närmast kan sägas vara skralt. Jag har druckit rödtjut i centralpark, tagit kort på frihetsgudinnan. Ätit den uslaste pizzan i livet i Littleitalie, kutat igenom Chinatown och kissat på det mest obskyra toaletter.

....Då vi kommer till shopping vågar jag påstå att Ralf Laurens utbud i så väl flagshipstore, som på anrika Bloomingdale’s och väldens största varuhus Macy´s har nagelfarits. Jag vet på skjortan vad som finns, så ring om ni vill veta nått om senaste nytt.

Nästa gång the Big Apple och jag syns kan man unna sig att varav ner. I förväg göra en klassisk jornalistisk research för att på enklaste sätt hamna i de rätta antikstråken. Såg till min förfäran att den internationella antiques an art at Armory pågick under besöket. Sånt ska ju en antikhandlare??? som jag veta i förväg.

Per Larsson

Inredingsgalleriet Knut&Svea