Moster Valborgs necessär

Ibland blir det inte som man tänkt sig!
Jag och Marie beklagade oss över alla inredningsbutiker som vi inte besökt, trots att vi bor bara 20 minuters bilväg från Göteborgs pulserande centrum.

Vi började känna oss alldeles för fästa vid landsbygden, och bestämde oss för att göra något åt saken.
Särskilt efter att ha läst om VIOLAS bravader under en hektisk helg i Götet!

Efter några timmar i stadens vimmel (Grandmas, Filipiniana, Lagerhaus) längtade vi hem till friden på landet igen.

Bytet? Tja, förutom lite kläder (mest till barnen som vanligt) samt daggmaskar av gummi från Buttericks (också till barnen) så blev det en DISKTRASA.
Den inhandlades på Lagerhaus, för en summa av 29 riksdaler.

På något vis har inredningsbloggandet gjort att vi vet precis på pricken vad vi önskar oss till hemmet. Dessa önskedrömmar förverkligas oftast genom någon av alla underbara nätbutiker, eller med ett besök på Blocket, Tradera, eller om man skall hålla sig IRL: Erikshjälpen eller Röda Korsets butiker.
Visst är det kul att gå i affärer och samla inspiration, men man har blivit mer kräsen. "Slöshoppandet" har på något vis spelat ut sin roll.

OM det inte handlar om en alldeles speciell butik, som har ALLT det man letar efter på några få kvadratmeter!

Sådana butiker finns.

En av dem, som jag äntligen hade förmånen att få besöka, är vidunderliga Athmosphere på Rosengatan i Göteborg.I söndags.
Nu hade vi äntligen ett ärende till vänner i närheten, det var söndag och klockan var 12.
Jag tvingade (mer eller mindre) familjen att stanna till utanför Athmosphere i ruskvädret, och sällade mig till den troget väntande skaran som kurade under markisen i blötsnön.

Klockan blev tio över tolv, och ingen Ingrid fanns i sikte.
En krissituation tornade upp sig!

"Jag hoppas verkligen att hon kommer", sa en dam, "jag har åkt ända ifrån Sunne i Värmland!"

Det unga paret bredvid mig skrattade och sa: "Norrköping!"

Här började jag förstå vilken dragningskraft de två små rummen på Rosengatan utövar på hängivna fans av den franska lantstilen.

Ingrid dök upp med andan i halsen. Hon hade fått strul med bilen. Vi förlät henne såklart!
Nu började familjen verkligen bli otåliga, så jag hann inte fördjupa mig såsom jag hade velat.
Men den korta glimten gav inspiration, vill jag lova!

Här förflyttades jag till Paris mer rustika kvarter.
Ingrid har lyckats fånga känslan. Shabby Chic som jag skulle vilja definiera den, så långt ifrån maskinskavda lådfronter man kan komma!

Mer som: "jag-behövde-ett-skrivbord-till-min-studentlya-i-St:Germain-så-jag-gick-ned-till-Le Brocante-och-köpte-mig-ett-slitet-men-charmigt-som-jag-bara-ställer-dit-och-använder". Förstår ni hur jag menar...?

Fullt med folk i butiken, jag tog ett par snabba foton (utan att fråga, förlåt Ingrid!) och sprang ut till de väntande.
Men jag återkommer, var så säker!
Ett par kvarter därifrån bor vänner till oss, Marc och Nina med söta sonen Emerson.
Hemma i deras vackra lägenhet väntade den här praktpjäsen:

Återfunnen efter många år i skymundan, fick moster Valborgs "beautybox" (för "necessär" låter alldeles för enkelt för att beskriva underverket!) komma ut i ljuset igen.

Väskan är ganska stor och av läder.

Invändigt är den full av slipade glasflaskor med silverkorkar, avsedda för allt som en kvinna på resande fot på trettiotalet kunde tänkas behöva:

Adresslappen finns kvar: "Fru Valborg Ahlman, Amerikahuset, Göteborg".Valborg har tydligen gästat Austlid Turisthotell i Norge och medfört detta vackra bagage... En locktång!

En av burkarna har ett lock med hål i, för att tandborsten skall torka.

Tandborstar förr liknar inte riktigt våra moderna.

Var folk större i käften dåförtiden...?:-)

Ser inte så ut, att döma av det vackra kortet på Valborg i sin ungdoms dagar.

Även kortet med ram och allt lades med i väskan.

Jag var förstås alldeles rörd över att jag skulle få överta allt detta fina! Gasbinda...

Skohorn...

Utöver detta fanns ett smyckeskrin, pimpsten, borste, parfym och många fler bra-ha-saker.
Tack kära vänner för den otroligt vackra gåvan!

Jag skall förvalta den väl, det lovar jag.

Och nu över till vädret:

Detta är just nu vår verklighet.

Vantarna är egentligen rosa med Mimmi Pigg-motiv.

Av detta syns inte ett spår!

Jag har precis varit ute på altanen med diskborste och hink, och SKURAT vinterdressen.

Hur kul är detta?

Ge mig torrt väder, någon!!!

Ha det så bra tills vi hörs nästa gång!

"Kärring-rally" och loppisfynd!

Gó söndag på er!

"Ja, det är vååååren..."
Nu är det vår, tydligen, om man skall tro på almanackan.
Inte vet jag. Men ett fång tulpaner gör det helt klart lättare att våga hoppas!

Vår "lånekatt" Morris har åkt hem. Det blir lite konstigt tyst när han åker. Inte för att han väsnas särskilt mycket, tvärtom. Men ändå.

Jag brukar inte ta bort något när han besöker oss, för han är inte den klösiga sorten, eller den typen av katt som skapar plats genom att buffa ned krukor och saker från fönsterbrädan med rumpan.
Men han gillar att titta ut, så jag brukar ändå skapa lite plats i ett fönster.

Denna gång var det dock blomsterbordet som passade lilla Herrn!
Visst är han vrålsöt?

I tisdags åkte jag och kompisen Carina iväg till Kinna för att besöka de många tygbutikerna i regionen.

Huvudsyftet med våra resor är bl.a. att fika. Vi har slutat låtsas något annat...

Jag hade hört Marie tala sig varm för ett fikaställe som jag inte kom ihåg namnet på, så jag ringde henne och fick en vägbeskrivning.

Det underbart mysiga stället heter Skrädderiet, och ligger vid kyrkan mitt i centrum av Kinna.

Huset är byggt 1914. Välkommen in i värmen!

Här kan man komponera sina egna baguetter, njuta av gott kaffe och smarriga bakverk.

Inredningen här är original från skrädderi-tiden.

Rummet innanför utskänkningen är tapetserat med gamla tidningar, en idé som jag hade när vi köpte hus.

Jag har inte gett upp det helt. Kanske på gästtoan?

Fast då blir det väl köbildning, förstås...

Detta anslag är tänkvärt:
I det här gamla köket satte vi oss med våra latteglas (kladdkaka med kokostäcke - vad sägs om det...?) och bara myste i värmen från det stora gjutjärnselementet intill.

Jag suckade förstås över att jag inte äger ett gammalt hus...

Den ljuvliga tapeten är min favorit från Duros Gammalsvenska Kollektion. Så vackert i kombination med dalablått! Jag kände att det här, det är JAG!

...och precis den här atmosfären skulle jag vilja ha i min butik!

Här fanns även en fin vedspis för ytterligare myskänsla...

Överallt fann vi dessa små underfundiga skyltar:Och inga tråkiga standard-brickor här, inte!

Även detta rum är tapetserat med Duro-tapeter. I like!!!

En smygkik in i det inre rummet (hur lätt är det? Att fotografera på ett nästan fullsatt café?)

Även på toa möttes vi av livsvisdom via plåtskylt:Skyltfönstret drog blickarna till sig, där sitter en välekiperad donna flankad av en gammal symaskin. En påminnelse om husets förflutna som skrädderi. Efter att ha fått uppleva den här härliga miljön, är det inte svårt att förstå varför ägarna belönats med 2003 års kulturmiljöpris i Mark. Motiveringen löd:

"för deras bidrag till en trivsam miljö i Kinna centrum. Den kulturhistoriska miljön i äldre delen av Kinna har fått en lockande atmosfär genom deras verksamhet och känsla för de gamla byggnadernas betydelse".

Bra jobbat, Esat och Susanne!

(Läs mer på hemsidan, HÄR).

Färden gick vidare genom tygriket, och när vi kom till Fritsla Tyglager upptäckte vi att hela bottenvåningen förvandlats till inredningsbutik!

Det är Lena med bloggen Aratorp, som startat denna enorma yta full med de underbaraste saker: Greengate, Nyblom & Kollén, Himla, Bruka...

Här ser ni Lenas egna bilder från butiken:

Jag blev helt snurrig i huvet av allt ögongodis, men vinglade i alla fall därifrån med dagens kap: ett fejkat olivträd! Som jag har letat!!!

Efter att ha avlivat sommarens äkta exemplar, har jag nu insett mina begränsningar.

Fejk är definitivt rätt för mig.

En second hand-butik och en med loppis/antikt hann vi förstås med på vägen, båda inne i Fritsla centrum, och en med halva priset på allt!

Jag fyndade en fin kruka på fot:

...som var lite för liten för olivträdet, så jag tog ett blad från en tidning (anno 1932) och virade runt krukan.

Det blev lite roligt på så vis!

Fler fejkade växter...

Aloe Veran på fönsterbrädan lever dock.

Än så länge.

När vi ändå besöker det här hörnet: gallren från Jeanne D´Arc genomgår en prövotid i stora fönstret mot gatan.

Jag gillar dem, men är inte säker på om de passar där.

Övriga loppisfynd: kaffekoppar med text är jag som bekant väldigt svag för.

Denna är pytteliten, och skulle på sin höjd kunna användas för att servera hostmedicin till barnen (utrörd i varm svartvinbärssaft, ett urgammalt knep som fungerar!)

Fatet under koppen är bedårande! Motiv: "Gudsomhaver"!

Och så hittade jag en "Farmor"-kopp, som svärmor skall få sitt kaffe i när hon besöker oss.

Som kronan på verket hittade jag äntligen ett runt rivjärn till!

Var har de tagit vägen? Förr fanns de ju i varenda loppislåda. Har alla människor tänkt göra fönsterlampor av sådana här?

Idag har jag hängt om tavlorna i barnrummet, efter gårdagens ommöblering. Storungens nya säng (den ommålade kökssoffan) är på plats, och det blev ett helt annat rum!

Imorgon skall jag fotografera däruppe, så snart kommer det bilder.

Det är en skön känsla när ett projekt är avslutat. Då blir man inspirerad att påbörja ett nytt.

.

Sköt om er i veckan, så hörs vi!